Fort, ”till bergen!”

 1. Vad är det nu hög tid att göra, och var kan man nu bli dold, så att man slipper bli tillintetgjord av de himmelska skarprättarna?

DET är ingen tid att dröja nu. Det är hög tid att fly för att sätta sig i säkerhet. Guds ordspråk säger: ”Bliv vis, min son, och gör mitt hjärta glatt, så att jag kan svara den som smädar mig. En klok man ser faran och gömmer sig, men de enfaldiga gå på och få lida för det.” (Ords. 27:11, 12, RS) Vart kan då den som är vis och klok fly för att gömma sig och slippa bli tillintetgjord av de himmelska skarprättare, som verkställer Guds vilja på hans fiender? Inte till några privata tillflyktsgårdar, som ligger isolerat i bokstavliga bergstrakter eller på någon annan avsides belägen plats. Det finns inga avsides belägna platser för Guds skarprättare, och om också någon gömmer sig för de härar, som tillhör den ”vämjeliga företeelsen” och som anställer förödelse på Jerusalems nutida motsvarighet, så kan han inte därigenom gömma sig för den tillintetgörelse, som Guds stridskrafter under hans Konung, Jesus Kristus, skall åstadkomma i Harmageddonstriden. För de kristna som såg landshövdingen Gallus’ krigshärar och oförtövat flydde från Judeen, innan Jerusalem förstördes år 70 (e. Kr.), var Gileads berg runt omkring Pella en plats där de kunde fortsätta i teokratisk organisation under sin styrande krets och hålla i med att predika de goda nyheterna från Guds ord och så vända människors förhoppningar och tillit bort från det till undergång dömda Jerusalem och hän till Guds utlovade rike, det nya Jerusalem. För kristna och för människor utanför kristenheten, som önskar fly och bli dolda och beskärmade vid själva utbrottet av Harmageddon, är bergen utanför det domfällda Judeen en bild, som i våra dagar har sin motbild i den nya världens skyddade teokratiska tingens ordning, som Jehova Gud har skapat i denna ändens tid. Det är i den tingens ordning som Jehova Gud bevarar den nya världens samhälle, som hör honom till, i trygghet, för att dess medlemmar skall kunna fortsätta sin teokratiska verksamhet och kungöra Guds nya världs rike.

 2. Hur kan de som befinner sig inom kristenheten fly ifrån den, och i sällskap med vilka finns det nu en säker tillflykt?

² De av oss som bokstavligen befinner sig inom kristenhetens landamären kan inte komma ut ur den i fysiskt avseende. Om vi skulle ge oss i väg till länderna i den så kallade ”hednavärlden”, som är lika indränkta i babylonisk, demonisk religion, så skulle vi inte genom detta vinna något större skydd, när tiden för Harmageddon är inne. Men vi kan fly från kristenheten i andligt avseende genom att överge dess världsliga, icke-teokratiska tingens ordning och således komma ut ur dess farozon, i det vi lämnar den åt dess öde och inte har någon del med den i dess äktenskapsbrytande förbindelser med Förenta nationerna och vilket annat politiskt och kommersiellt system i denna gamla värld det än kan vara fråga om. Endast då kan vi vara fria att kungöra den dag då vår Gud skall låta hämnden drabba kristenheten och allt det övriga av denna babyloniska värld. Det finns bara en plats, där man kan finna en säker tillflykt, och det är under Jehovas teokratiska nya tingens ordning i sällskap med hans nya världs samhälle. Från Guds synpunkt sett befinner sig de som hör till hans nya världs samhälle inte längre i de utdömdas och till undergång dömdas land, utan är i det land, varöver hans godkännande vilar. Han har grundat en ”ny jord” att fly till!

 3. Hur är Jehovas tillbedjare i denna tid i ett nytt land, och hur utgör detta förhållande en fullständig förändring för dem från det tillstånd de befann sig i vid slutet av det första världskriget?

³ Som Jehovas tillbedjare är vi i ett nytt land. Ett nytt land har blivit fött i denna ”ändens tid”, inte på så vis, att en jordbävning under havet har kommit en ny ö eller kontinent att skjuta upp, utan på det sättet, att Guds allsmäktiga ande har givit hans folk en ny ställning på jorden. Han har fullständigt förändrat situationen för dem från vad den var vid slutet av det första världskriget. Som en följd av kristenhetens handlingssätt, då den förkastade Jehovas rike med hans Son som regent och valde ”kejsarens” vänskap och överlämnade Kristi trogna efterföljare åt ”kejsaren” till att avrättas med statens svärd, kom den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen i fångenskap under fiendens välde. För en tid var de förvisade från Jehovas ynnest och kvarhållna i fiendens land och berövade sitt rättmätiga privilegium att fritt tillbedja sin Gud och utföra hans verk. Deras tillstånd hade visats i en skuggbild genom det som den judiska kvarlevan befann sig i, när den hölls fången i det av avgudar uppfyllda Babylonien, långt från sitt hemland, som Gud hade påbjudit skulle ligga öde utan vare sig människor eller tama djur i sjuttio år, utan någon huvudstad och utan något tempel, som bar Jehovas namn. Kringspridda i ett främmande land var de inte längre någon nation under en egen regering. Deras avlägsna hemland var inte längre något odlat land, som myllrade av människor, utan var en vildmark, ett djungelland, hemsökt av förskräckliga vilda djur och orena fåglar. På liknande sätt var kvarlevan av Jehovas vittnen år 1918 såsom ett förtryckt folk inte någon nation och hade inget eget land, inget land som Gud hade givit dem enligt sitt löfte. Hur kommer det sig då, att de i våra dagar utmärker sig som ett enat, organiserat folk, som fritt rör sig i teokratiens konungsliga rike?

 4. Vilket löfte om befrielse uppfyllde Gud åt dem, såsom han gjorde för sitt forntida folk?

⁴ Det kommer sig av att Gud i andligt avseende har gjort för dem vad han gjorde för sitt forntida folk, sedan detta hade hållits fånget i Babylon under den tid som var fastställd för träldomen där. Gud uppfyllde sitt löfte om befrielse, som han hade uttalat genom sin profet i dessa ord: ”Jehovas förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort. ... Ty jag är Jehova, din Gud, som rör upp havet, så att dess böljor brusa; härskarors Jehova är hans namn. Och jag har lagt mina ord i din mun och har övertäckt dig med min hands skugga, på det att jag må plantera himlarna och lägga jordens grundvalar och säga till Sion: Du är mitt folk.” (Jes. 51:11—16, AS) När Gud, den Allsmäktige, sålunda år 537 e. Kr. förlossade sitt folk från det mäktiga världsväldet Babylon efter nära tre kvarts århundrade, framkallade det häpnad hos den forntida världen. Så är det också nu.

 5. När började den smorda kvarlevans frigörelse, och vad är ensamt förklaringen eller orsaken till deras fria, organiserade tillstånd i våra dagar?

⁵ Vid det första världskrigets slut år 1918 (e. Kr.) vände sig kristenheten till Nationernas förbund för att finna säkerhet i efterkrigsvärlden. Den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen vände sig till Jehovas genom Kristus utövade konungadöme såsom den nya världens rättmätiga regering och avgav ett högtidligt löfte att förkunna det för hela mänskligheten och detta med frimodighet, om de blott blev förlossade från fiendens förskräckliga välde. Därför började deras befrielse från fiendens välde år 1919, och den kan tillskrivas endast Jehovas makt, som han lät verka genom sin Konung, Kristus. Endast hans makt och kraft är förklaringen eller orsaken till att de i denna dag är ett folk som kallas med hans namn. Såsom han hade sagt i sin profetia: ”På det att jag må ... säga till Sion: Du är mitt folk.” Det är han som genom sin andes dynamiska kraft och genom sitt uppenbarade sanningsords frigörande makt har brutit sönder människofruktans hindrande bojor och slitit sönder de band som består av religiösa lögner, av traditioner som människor skapat och av icke-teokratiska system och sedvänjor. Han har reorganiserat dem i underdånighet under sin smorde Konung. Han har ordnat deras liv teokratiskt och givit det ett ändamål och en mening, han har givit dem ett storslaget tjänsteuppdrag i Hans namn.

 6. Hur har sålunda ett nytt land blivit fött, och vad är dess huvudstad?

⁶ Genom detta gudomliga ingripande har en nation frambragts. Ett nytt land har blivit fött — men inte genom fredskonferensen i Versailles efter det första världskriget, då man delade upp världskartan och gav olika folk ett eget område, som Polen, Tjeckoslovakien m. fl. Nej, utan av himmelens och jordens Skapare, i det att han gav sina befriade vittnen på jorden den ställning, som inget annat folk intar, ställningen som hans återupprättade, godkända folk, som lever och arbetar i ett teokratiskt område. Det har sina bestämda gränser, utanför vilka de inte kommer att gå för att kompromissa med denna världen och göra gemensam sak med den. Det har en huvudstad. Dess huvudstad är inte borta i Brooklyn på flodstranden mitt emot Förenta nationernas världshuvudstad. Det har ingen jordisk stad som sin huvudstad, ty det är ett universellt samhälle med en gudomlig huvudstad i himmelen, det nya Jerusalem.

 7, 8. Hur har Sions födslovånda under det första världskriget inte varit förgäves, och hur har världen blivit slagen med häpnad, som det blivit förutsagt i profetiorna?

⁷ Den födslovånda som Guds universella organisation, Sion, genomgick under det första världskriget har inte varit förgäves, utan genom sin äkta mans, Gud Jehovas, kraft har denna organisation frambragt ett luttrat, renat, teokratiskt folk såsom sina synliga barn på jorden. Sålunda blev till allas överraskning en nation frambragt. Om i dag denna internationella jättesammankomst här i Yankee Stadium nu i atomålderns elfte år väcker staden New Yorks förundran, så är detta bara en del av hela världens häpnad över att se hur ett nytt land på ett ovanligt och oväntat sätt fötts och hur en nation frambragts av Guds kvinna, Sion, i uppfyllelse av hans 2.700 år gamla profetia:

⁸ ”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte? Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det? säger HERREN [Jehova]. Eller skulle jag giva kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka [tillsluta moderlivet, AS]? säger din Gud.” — Jes. 66:7—9.

 9. På vilken ”dag” frambragtes dessa förvånansvärda ting, och hur hade Gud öppnat Sions moderliv, och varför kunde han nu inte tillsluta det?

⁹ Det är på en enda, enastående ”dag” som dessa nya och förvånansvärda ting har frambragts, varigenom Jehovas ord har hävdats och bestyrkts. Vi lever nu på Jehovas dag, då hans teokratiska herradöme träder i förgrunden. Den dag på 2.520 år, som de icke-teokratiska, hedniska nationerna har haft till sitt förfogande för att härska över hela världen, har nått sitt slut. När deras dag slutade år 1914, började Jehovas dag överallt i universum, och hans herradöme, som utövas av hans smorde Konung, Jesus Kristus, frambragtes ur hans himmelska organisation, Sion. För att frambringa det messianska riket, symboliskt framställt genom gossebarnet, hade han öppnat sin organisations, Sions, moderliv. Han kunde nu inte tillsluta dess moderliv och hindra det att frambringa mera, och i synnerhet inte sedan han hade låtit det genomgå en period av smärtsam födslovånda, vilken kom sig av förföljelsen mot Rikets förkunnare på jorden. Genom att de blev fångna hos fienden och uppehöll sig som landsflyktiga i fiendens land, blev de liksom begravna eller undangömda, dolda så att de inte kunde ses. De kunde inte identifieras som representanter för det himmelska Sion. Denna förföljelse mot dem måste besegras och resultera i någonting genom Guds kraft. Jehovas folks angelägenheter och förhållanden på jorden måste bringas i harmoni med Rikets triumferande födelse i himlarna, och det blev de också. Hur gick det till?

10. Hur frambragtes en nation av Sion och föddes ett land genom Jehovas Tjänare, och för vad är landet nu öppet?

¹⁰ Vid födslovåndans höjdpunkt och vid den rätta tiden för födelsen lät Jehova sitt himmelska Sion frambringa kvarlevan av dess andliga barn på jorden såsom en nation, som var underställd Guds nyfödda rike. Långt dessförinnan hade han sagt till sin store Tjänare, Konungen Kristus Jesus: ”Jag skall bevara dig och giva dig till ett förbund för folket, till att upprätta landet, till att komma dem att ärva de förödda arvslotterna, i det du säger till dem som äro bundna: Kommen fram, till dem som äro i mörker: Visen eder.” (Jes. 49:8, 9, AS) Genom sin Tjänare, härskaren i det nyfödda riket, upprättade Jehova nu landet genom att komma sina smorda vittnen att ärva de förut förödda arvslotterna, i det han uppmanade dem att komma fram ur sin träldom under denna babyloniska värld och att inte längre dröja i babyloniskt mörker, utan komma fram i Jehovas dags ljus. På detta sätt åstadkom han att ett land föddes åt dem, genom att han återinsatte dem i sin ynnest och ställde dem under sin teokratiska styrelse, fria från träldomen under Rikets fiender. Liksom det var för israeliterna vid slutet av de sjuttio år, under vilka Jerusalem och Juda land hade legat öde, så ligger detta nyfödda land av i dag inte längre under något gudomligt bann. Om man så får säga, är de sjuttio årens restriktion hävd, och landet låtes vitt upp. Det är tid för Jehovas folk att flockas in i det nyfödda teokratiska landet och att gripa sig an, var och en, med sin teokratiska uppgift i det. Må nu människorna av en god vilja strömma in i detta land!

11. När och hur planterade Jehova himlarna och lade jordens grundvalar, och till vad i Jesu profetia om den vämjeliga företeelsen är denna jord en motsvarighet?

¹¹ Detta innebär grundandet av den nya jorden. Skaparen hade redan planterat den nya världens nya himlar år 1914 genom sitt messianska rikes födelse, ty Riket blir den rättfärdiga nya världens himmelska styrande makt. Skaparen började lägga grundvalarna till den nya jorden år 1919 i och med kvarlevans förlossning från babyloniskt tvång det året och dess återinsättande i Guds ynnest, tjänst och tillbedjan. Födelsen av detta land, som tillhör den nya världens samhälle, utgör i sanning grundandet av den nya jorden, ty den andliga kvarlevan kommer att bli bevarad genom Harmageddon, och dess teokratiska jordiska organisation kommer slutligen att uppgå i den nya världens beständiga nya jord, som bebos uteslutande av jordiska människor av en god vilja. Detta nyfödda land, som nu innehas av Sions andliga barns nyligen frambragta nation, är en plats av säkerhet och trygghet. Det svarar mot de berg, till vilka Jesus uppmanade sina efterföljare att fly, när de finge se den vämjeliga företeelse som vållar förödelse, och i synnerhet vid den olycksbådande åsynen av dess förödande krigshärar runt omkring kristenheten, vilken påstår sig vara helig och inte kunna tillintetgöras av människor. — Luk. 21:20, 21, NW.

12. Vad har Jehova lagt i sin återupprättade kvarlevas mun, och för vilket ändamål har han gjort det?

¹² Att den andliga kvarlevan och dess styrande krets flyr till detta nyfödda land långt borta från kristenhetens farozon är inte allt. Att de vinner säkerhet är inte det fulla förverkligandet av den gudomliga barmhärtigheten och frälsande makten på denna Jehovas dag. Han har framhållit syftet med att han övertäcker den återupprättade kvarlevan med sitt beskydd i det land där denna återupprättelse sker, i det han har sagt: ”Jag har lagt mina ord i din mun och har övertäckt dig med min hands skugga, på det att jag må plantera himlarna och lägga jordens grundvalar.” (Jes. 51:16, AS) Dessa ord i kvarlevans mun är inte avsedda att av den behållas för egen räkning, utan de måste vidarebefordras till den nya världens uppväxande släkte, som för beständigt skall besitta den ”nya jorden”. ”Och vad mig angår, är detta mitt förbund med dem, säger Jehova: min ande, som är över dig, och mina ord, som jag har lagt i din mun, skola icke vika ifrån din mun, icke heller ifrån din säds mun eller ifrån din säds säds mun, säger Jehova, från nu och till evig tid.” — Jes. 59:21, AS.

13. Hur kommer Jehovas ord aldrig att vika från deras mun?

¹³ Jehovas ord i hans folks mun är avsedda att uttalas av dem, frimodigt och med myndighet. Om hans ord inte skall vika ifrån deras mun, så får de aldrig någonsin upphöra med att tjäna som hans språkrör i att nu förkunna de goda nyheterna om Riket i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer. Om de är villiga att bruka sina munnar i det arbete med att frambära vittnesbördet, som han nu låter utföra, så kommer han alltid att förse dem med sitt budskap, som de skall frambära. Detta kommer att vara inte endast till frälsning för dem själva, utan också till frälsning för många andra.

14. Varför måste de som redan har flytt till ”bergen” bekymra sig om mera än sin egen frälsning, och hur går det till, att de ”reser en signal”?

¹⁴ De som redan har flytt till de trygga bergen med den nya världens samhälle måste osjälviskt bekymra sig om mer än blott och bart sin egen frälsning. Otaliga andra hotas av tillintetgörelse i Harmageddonstriden, vilken kommer att börja med tillintetgörelse av den gamla världens religion. Vi som läser profetian med insikt och urskillningsförmåga, vi ser nu hur förödelsens krigshärar i mängd lägrar sig omkring våra dagars motsvarighet till det otrogna Jerusalem. Vi läser den olycksbådande innebörden i situationen. Den är ett tecken på att det världsliga religiösa system, som har tagit Guds Sons namn, men har hädat det och har hopat smälek över Jehovas namn, är nära sin ödeläggelse och därför nära början av ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. De dagarna kommer att bli hämndens tid, då Jehova och hans messianska rike skall hävdas och upphöjas. (Upp. 16:14, 16, NW; Luk. 19:22) Det är en bjudande plikt för kvarlevan att fungera som en väktarklass och ropa ut varningen till människorna av en god vilja inom alla nationer och mana dem att fly till bergen. Om de befinner sig i kristenheten, måste de fly ut ur den. Om de befinner sig utanför den och i hednavärlden, får de inte träda in i kristenheten och bli en del av den. Västblockets nationer strävar med febril iver efter att bevara kristenheten som någonting heligt och som om världens säkerhet låge i den, men så är det inte, säger Guds ord. De som redan har flytt till det nyfödda landet med den nya världens samhälle har Jehovas ord i sin mun, och de måste förkunna hans rike överallt såsom den enda regering som med visshet kommer att lyckas och kommer att åt alla jordens släkter medföra välsignelser som aldrig förminskas. På det sättet är det som de ”reser en signal över folken”, för att dessa må se vart de skall fly och församla sig för att finna trygghet under Guds hands skugga. — Jes. 62:10, AT.

15. Innebär det förut framställda, att vi inte längre får predika inom kristenhetens område? Och hur länge skall vi predika?

¹⁵ Jerusalems nutida motsvarighet ses bli mer och mer omringad av förödelsens krigshärar, och de som befinner sig i detta till förintelse dömda system får befallning att fly ut ur det, om de vill vara Kristi efterföljare. Men detta betyder inte att vi måste sluta upp med att predika i kristenheten. Det är kristenhetens system i förbund med denna världen mot Riket som vi måste fly ifrån, men det är inom kristenhetens område som vi måste hålla på med att predika. Hur länge? Om vi har sagt: ”Här är jag, sänd mig”, då måste vi ta Jehovas svar i templet till Jesaja som ett angivande av hur länge arbetet skall pågå. Hans svar lydde så: ”Till dess att städerna bliva ödelagda, utan någon invånare, och husen utan folk och landet blir till ytterlighet förött och Jehova har fört folket bort i fjärran och ödsligheten blir stor mitt i landet.” (Jes. 6:8—12, Da) Det vill säga, till dess sprickan i kristenhetens allians med den vämjeliga företeelse som vållar förödelse utvecklas till fullständig brytning och den vilddjurslika företeelsen vänder sina horn mot kristenheten och gör den öde. Det betyder, till dess striden vid Harmageddon börjar och skrider fram mot det fullständiga förödandet av den gamla världen, vars gud Satan, djävulen, är. Till dess kan det inte bli fråga om att sluta upp. Vi måste frambära Guds ord, som har blivit lagda i hans kvarlevas mun och i munnen på det uppväxande släktet av en god vilja. Vi måste predika de goda nyheterna om Riket för alla nationer till ett vittnesbörd, vilket givetvis också inbegriper att förkunna hämndens dag från vår Gud. — Jes. 61:2.

16. Hur kan vi visa att vi välkomnar flyktingar till den nya världens samhälles land, och vad måste vi göra för att öka landets befolkning långt utöver vad den nu är?

¹⁶ Må vi göra detta i kärlek till vår nästa och medmänniska, som är i fara, och sålunda hjälpa så många vi kan att utan ytterligare dröjsmål fly från hela den dödsdömda värld som hör djävulen till. Vi måste gå till dem. Likt änglarna, som varnade Lot och hans döttrar i Sodom och enträget manade dem att inte stanna där i trakten utan fly för livet till bergsbygden, måste vi ta dem vid handen och hjälpa till med att påskynda deras flykt. (1 Mos. 19:15—17 ; Luk. 17:28—30) Vi måste med stort allvar betrakta det som vi ser i ljuset av Jesu profetia, och vi måste handla med en känsla av den mest tvingande nödvändighet, till gagn för alla de människor av en god vilja som längtar efter något sådant som ett lyckligt liv i en rättfärdig ny värld. Genom dessa ansträngningar visar vi att vi välkomnar dem till den nya världens samhälles välsignade land, vi hälsar dem välkomna att här njuta av de fröjder som Guds kärleksfulla godhet bereder och av tryggheten under hans vingar, här där evig glädje kröner hans folks huvuden. Redan rapporteras det att över en halv million tjänar som vittnen i det nyfödda landet med den nya världens samhälle. Är vi villiga att arbeta vidare, till dess Jehova Gud har kommit den välsignade befolkningen i det teokratiska landet att uppgå till, låt oss säga, millioner — som därför att de har flytt dit och troget lever där kommer att överleva Harmageddon och aldrig behöver dö bort från den nya jordens yta? Om vi är villiga, måste Guds goda nyheter om Riket och hans varnande underrättelse om hämnd över Rikets fiender vara vårt budskap ända fram till Harmageddon, och vi vill inte låta dessa Guds ord vika ifrån vår mun, förrän ödeläggelsen av Satans gamla värld är fullständig och jorden såväl som himmelen är ren. Denna ojämförliga händelse är nära!

17. Vad står vi på tröskeln till, och vilka förberedelser måste vi göra för detta?

¹⁷ Vi står nu på tröskeln till en ny värld, som aldrig kommer att förgås eller bli gammal, men om vilken den gudomlige Skaparen säger: ”Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, vilka jag skall göra, skola förbliva inför mig, säger Jehova, så skola eder säd och edert namn förbliva.” (Jes. 66:22, AS) Vilket outsägligt privilegium är det inte, att nu få leva i trygghetens och säkerhetens land med den nya världens samhälle och ta del i förberedelserna för denna värld av lugn och av förnöjsamhet med gudaktighet, där ingenting får lov att skada oss eller göra oss rädda! Det är Jehova Gud som bygger den rättfärdiga nya världen genom Jesus Kristus, sin Konung, och därför sker våra förberedelser för den huvudsakligen med avseende på oss själva såsom ett den nya världens samhälle, i det vi lär oss hur vi skall arbeta tillsammans i kärlek och blir teokratiskt organiserade och förblir så. Medan tillintetgörelsen pågår under striden vid Harmageddon, kan det hända att våra olika fysiska tillhörigheter, våra hem, Rikets salar och andra materiella ägodelar kan komma att förstöras, men under himmelskt beskydd från Jehovas härskaror, som verkställer hans hämnd, kommer vi att överleva med vad vi behöver, och av detta kommer det förnämsta att vara hans godkännande för att vi hållit fast vid vår ostrafflighet gentemot honom och hans rike.

18. Hur och med vilken förväntan bör vi nu bete oss såsom ett den nya världens samhälle, och vad har Jehova, i överensstämmelse därmed, berett åt oss genom sin nya världs samhälle?

¹⁸ Då vi ju hoppas på att få leva tillsammans i oändlighet efter striden vid Harmageddon, är det särskilt viktigt nu, att vi har klart för oss hur vi skall leva tillsammans och tjäna Gud i enhet och endräkt. Må Jehovas ande få verka fritt och obehindrat bland oss, så att vi kan bevaras från att bli gestaltade enligt människors idéer och planer och så att han kan göra oss till någonting som i evighet kan brukas av honom. Allt under det att den gamla världens samhälle jämrar sig och tjuter samt i religiöst hänseende svälter och törstar, medan det hastar fram mot en eldsglödande förintelse, må vi fortsätta att fröjdas och sjunga och i andligt avseende hålla festmåltid tillsammans, i det vi alltid kommer ihåg Petrus’ ord: ”Det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) I full överensstämmelse med vår förväntan och för att vi ytterligare skall få hålla festmåltid tillsammans och arbeta tillsammans såsom ett den nya världens samhälle, har den lycklige Guden, Jehova, genom sin nya världs samhälle berett åt oss denna nya bok på engelska, som omfattar 384 sidor och bär titeln ”NYA HIMLAR OCH EN NY JORD”.

(The Watchtower, 15 september 1953)