Den lejda ”rakkniven” — det verkliga hotet
UNDER den mänskliga historiens förlopp har ofta det mest oväntade inträffat. På några korta år har nationer som en gång injagade fruktan hos andra själva blivit maktlösa. Sådana händelser i det flydda skulle ha varit svåra att förutsäga. Men Jehova Gud har emellanåt genom sina profeter på förhand uppenbarat hur förhållandena skulle utveckla sig. Nu i dag är uppfyllelsen av många av dessa profetior en historisk verklighet och tjänar till att styrka vår tro på att ytterligare andra profetior med säkerhet skall bli uppfyllda.
Det som är så häpnadsväckande med bibelns profetior är att de pekar framåt mot händelser som helt tycks strida mot de rådande tendenserna. En märklig illustration av detta är Jehovas ord genom profeten Jesaja, som var riktade till kung Ahas i Juda rike. Vid den tid det är fråga om, på 700-talet före den vanliga tideräkningens början, ingick Israels tiostammarsrike förbund med Syrien. Denna syrisk-israelitiska sammansvärjning var inriktad på att avsätta kungen i Juda och ersätta honom med en man som inte hörde till Davids kungliga ätt. (Jes. 7:1, 2, 6) Genom profeten Jesaja gavs emellertid den gudomliga uppenbarelsen att detta företag skulle misslyckas och att det verkliga hotet skulle komma från annat håll. — Jes. 7:7—9, 17.
I Jesajas bok läser vi: ”På den tiden skall HERREN [Jehova] med en rakkniv som tingas [lejd, Åkeson] på andra sidan floden [Eufrat] — nämligen med konungen i Assyrien — raka av allt hår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall den taga bort.” (Jes. 7:20) Ahas, vars tro på Jehovas ord genom Jesaja sviktade helt, vände sig till Assyrien för att få hjälp mot det syrisk-israelitiska förbundet. Han trodde inte att kungen i Assyrien skulle kunna fungera som en rakkniv och ödelägga Juda rike genom att raka av allt dess hår såsom på en man berövad sina kläder.
Den ödeläggelse som assyrierna skulle vålla i Juda land skulle rentav påverka folkets kost. Jesajas profetia fortsätter: ”På den tiden skall en kviga och två tackor vara, vad en man föder upp. Men han skall få mjölk i sådan myckenhet, att han kan leva av gräddmjölk [smör, 1878; NW; ost, Åkeson]; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av gräddmjölk och honung. ... Och alla de berg, där man nu arbetar [som varit uppbackade, 1878] med hackan, dem skall man ej mer beträda av fruktan för tistel och törne; de skola bliva platser, dit oxar drivas, och marker, som trampas ned av får.” — Jes. 7:21, 22, 25.
Som en följd av den assyriska invasionen skulle jord som tidigare varit odlad komma att växa igen, kvävas av törne och tistel. Den kvarlevande befolkningen skulle därför i huvudsak få lita till mjölkprodukter och vildhonung för att få mat. Eftersom det skulle finnas mycket gott om bete på grund av ödeläggelsen, skulle de djur, som fortfarande var vid liv, producera mer än tillräckligt åt den kraftigt minskade befolkningen.
Dessutom skulle vilda djur ta sitt hemvist där det förut funnits vingårdar. Uppenbarligen är det med hänsyftning på ett behov av skydd mot dessa vilda djur som det vidare heter i Jesajas profetia: ”Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå, värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel och törne. Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara tistel och törne.” (Jes. 7:23, 24) Ja, man skulle behöva vara beredd att försvara sig med pil och båge mot vilda djur som kunde hålla sig dolda i de övergivna vingårdarna.
Hade assyrierna del i att åstadkomma ödeläggelse av Juda land? Ja, under Ahas’ sons Hiskias regering föll den assyriske monarken Sanherib in i Juda och intog den ena befästa staden efter den andra. (Jes. 36:1) I hans ännu bevarade krönika kan man läsa: ”Vad beträffar Hiskia, juden, så underkastade han sig inte mitt ok, [och] jag belägrade 46 av hans befästa städer, muromgivna fästen och de oräkneliga byarna i deras grannskap och besegrade (dem) ... jag drev ut (ur dem) 200.150 personer, unga och gamla, män och kvinnor, hästar, mulor, åsnor, kameler, nötkreatur och småboskap utan tal.” (Ancient Near Eastern Texts, redigerad av J. B. Pritchard, sid. 288) Även om Sanheribs framställning av saken kan vara överdriven, ger den oss ändå en aning om en ödeläggelse som stämmer med det profetiska ordet.
Profetian om den tingade eller lejda ”rakkniven” (Åkeson) är bara en av de många profetior som finns i bibeln. Den ger oss, jämte alla de andra, starka bevis för att bibelns budskap inte har mänskligt ursprung utan att det är inspirerat av Gud. Därför bör vi ägna uppmärksamhet åt det. Detta kan medföra det bästa tänkbara levnadssätt nu och ger löfte om evigt liv i en rättfärdig ny ordning som Gud åstadkommer. — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3—5.