Varför den internationella sammankomsten ”Guds vilja” fattade ett beslut
”Och de gåvo Jehová sin ed med hög röst.” — 2 Krön. 15:14, Åk. N. H. Knorr
1. Varför är det gott för en nation att som helhet fatta ett troget beslut, i fruktan för Gud?
DET är gott för en nation att som helhet fatta ett troget beslut, i fruktan för Gud. Ingenting tjänar bättre än detta till att förena nationens folk i en rättfärdig strävan, till varaktigt gagn för hela nationen och till Guds ära och upphöjelse. Han, som har skapat människan och människans jordiska hem lämnar inte denna nationens handling obeaktad. Han kommer förvisso att visa sitt god kännande genom att välsigna och skydda nationen och ge den det gudomliga bistånd den behöver för att kunna hålla sitt gudaktiga beslut.
2. När ägde en sådan hela nationen omfattande handling rum för länge sedan, och efter vilken mirakulös seger?
2 En sådan hela nationen omfattande handling ägde rum för länge sedan såsom ett ny tigt exempel för oss i vår tid. Den ägde rum i det femtonde året av konung Asas regering i Jerusalem, i det tionde århundradet före den kristna eran. Med en million krigare tågade Sera från Etiopien upp genom Egypten och hotade att förinta Juda rike. I det kritiska ögonblicket ropade kung Asa till Jehova, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Asas bön blev hörd, och dessa fiender till Jehovas rike i Jerusalem blev själva utplånade.
3. Vilken försäkran gavs kung Asa, när han kom tillbaka efter segern, och vilket beslut fattade nationen efteråt i Jehovas tempel?
3 När kung Asa kom tillbaka efter denna mirakulösa seger, mötte profeten Asarja honom och uttalade dessa tillitsväckande ord: ”Jehova är med eder, då I ären med honom, och om I söken honom, låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så skall han övergiva eder. ... Men varen I starka och låten ej edra händer sjunka, ty edert verk skall hava sin lön.” Under denna kraftiga eggelse församlade kung Asa till Jehovas tempel i Jerusalem alla de israeliter som lojalt tjänade Asa såsom Jehovas smorde konung. Förutom att man offrade till Jehova såsom sin Gud, förenade sig den församlade nationen i ett beslut. Om detta läser vi: ”Och de ingingo det förbundet, att de skulle söka Jehova, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och att var och en som icke sökte Jehova, Israels Gud, han skulle dödas, både liten och stor, både man och kvinna. Och de gåvo Jehova sin ed med hög röst, med rop, med trumpeter och basuner. Och hela Juda fröjdade sig över eden; ty de hade svurit av hela sitt hjärta; och de sökte honom med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han gav dem ro på alla sidor,” — 2 Krön. 15:2—15, Åk.
4. Vad för slags offer frambär Jehovas vittnen i vår tid, och vilken viktig framställning gjordes på sjätte dagen av deras internationella sammankomst i New York år 1958?
4 Dessa naturliga israeliter, som tog del i detta med ed bekräftade beslut, måste ha varit flera hundra tusen, ty på en enda dag offrade de sju hundra tjurar och sju tusen får. I vår tid frambär en kvarleva av den nya nationen av andliga israeliter offer av lov prisning och av kristliga gärningar åt samme Gud. I sin tillbedjan av honom har denna andliga kvarleva fått hundratusentals fårlika människor av en god vilja i alla delar av jorden förenade med sig. Så nyss som 27 juli –3 augusti 1958 var delegater eller representanter för dessa Jehovas vittnen församlade på och omkring Yankee Stadium och det närbelägna Polo Grounds i New York. Programmet för den sjätte dagen, fredagen den 1 augusti, tillkännagav bland eftermiddagens händelser föredraget över ämnet ”Varför denna sammankomst bör fatta ett beslut” av Sällskapet Vakttornets vicepresident, omedelbart följt av framställningen ”Denna sammankomst fattar ett beslut” av samma Sällskaps president. Denna framställning, som var den dagens viktigaste programpunkt, fick åhörarna i och omkring Polo Grounds lyssna till direkt från podiet där kl. 13.30, och kl. 15.30 framfördes den inför den ännu större åhörarskaran i och omkring Yankee Stadium. Vicepresidenten framförde såsom en introduktion följande tal:
Varför denna sammankomst bör fatta ett beslut
5. Vad kunde sägas om det antal av kristna vittnen som var församlat vid denna sammankomst?
ALDRIG förr har så många kristna vittnen för Jehova varit samlade på en gång som vid denna Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja” här på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York.
6. Varför var detta inte bara en internationell sammankomst, och på vilken fast grund hade de församlats i enhet?
6 Detta är inte bara en internationell sammankomst. Det är också en sammankomst av medlemmar av många olika raser, ty vi har kommit hit inte endast från många nationer, som representeras av de 123 länder och öar där vi bor, utan också från de tre stora grenarna av människosläktet som stammar från vår gemensamme förfader, Noa, son till Lemek, son till Metusela, son till Hanok eller Enok. (1 Krön. 1:3, 4) I själva verket är detta en kristen mänsklig familjesammankomst. Oberoende av hur vi ser ut utanpå och trots olikheten i de språk vi talar är vi alla ett kött, skapade av en och samme Gud och återlösta genom ett och samma lösenoffer, hans Son, Jesus Kristus. För övrigt är grunden till att vi på detta sätt församlas inte endast vår naturliga enhet till köttet; en än fastare grundval är vår enhet i fråga om den kristna personligheten, ”där”, såsom aposteln Paulus påminner oss, ”det är varken grek eller jude, omskärelse eller icke omskärelse, utlänning, sky t, slav, fri, utan Kristus är allt och i alla”. (Kol. 3:10, 11, NW) Vår sammankomst är därför helt enkelt en manifestation i jätteskala av uppfyllelsen av Jehovas profetia genom Jesaja:
7. Vilken profetias uppfyllelse manifesterades i jätteskala genom denna sammankomst?
7 ”Det skall ske i dagarnas slutskede, att det berg där Jehovas hus är skall bliva fast grundat ovan bergens topp, och det skall förvisso bliva upphöjt ovan höjderna, och till det skola alla nationer strömma. Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus, och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ ... Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” — Jes. 2:2—4, NW.
8. Varför hade dessa konventdeltagare ingen orsak att skryta med sig själva för att de kommit tillsammans i sådant antal från så många platser?
8 I betraktande av världsförhållandena nu på högsommaren 1958 är det ingen liten sak att vi har kunnat komma hit till denna sammankomst ”Guds vilja” från jordens fyra hörn, med bruk av så många olika färdmedel och med stora kostnader. Det är ingenting att skryta över för vår egen del. Det är Gud, den Allsmäktige, som har åstadkommit det. Han har dukat fram åt oss den mest aptitretande andliga festmåltid, som vi njuter av här, och han har utfärdat den kärleksfulla inbjudningen till oss genom sin synliga organisation på jorden. Han har sörjt för att vi alla skulle kunna komma hit. Han har skyddat och bevarat oss på vägen hit, och hans beskydd har vilat över oss vid denna sammankomst intill nu. Han har fört oss fram till detta tillfälle, som saknar sin like. Till Honom frambär vi vårt innerliga tack för detta. Honom tillkommer all äran! ” Icke genom vapen, icke genom styrka, utan genom min ande’, säger härskarornas HERRE.” (Sak. 4:6, AT) Och häri instämmer vi av hjärtat!
9. Vad fick de tillfälle att göra tack vare att de var samlade i så stort antal från alla håll?
9 Att vi är tillsammans enligt Guds vilja och genom Guds försorg erbjuder oss ett utomordentligt tillfälle. När vi nu är samlade i ett så ofantligt antal från så många platser jorden runt, är det synnerligen lämpligt att vi såsom en enad skara förenar oss i att ge ett kraftigt uttryck åt det förhållandet att vi har Guds odelade ande, att vi har blivit ”lärda av Jehova” och uppnått enhet i kunskap och förstånd och att vi stärkts och befästs i vårt uppsåt att göra Guds vilja såsom en enad teokratisk organisation, som är uppkallad efter Guds heliga namn, Jehova.
10. Med vilket mod och vilken iver kom de tillsammans, och vad fann de att det var ett mycket passande tillfälle att göra den dagen?
10 Vi, som har blivit döpta i lydnad för Gud och enligt Jesu Kristi föredöme, är allesammans överlämnade åt Gud för att göra hans vilja. Vi har kommit hit utan rädsla för att se Guds vilja i ögonen och utan rädsla för att ställas inför vilken som helst ytterligare uppenbarelse av Guds vilja, ty detta är temat för denna sammankomst. Vi är ivriga att lära känna mera av Guds vilja. Här strävar vi efter att bli förnyade i vårt beslut att göra hans vilja, så att vi må kunna utföra den troget i uppfyllelse av vårt löfte och sä komma hans hjärta att fröjdas. Vi ser att det råder mycken förvirring i hela denna världen, också i kristenheten, beträffande vad Guds vilja är. Vi vet också att det finns många fårlika människor i alla delar av jorden, som önskar få veta vad som är Guds vilja, så att de må kunna fylla sitt livs ändamål genom att göra den. Följaktligen finner vi att detta är ett högst passande tillfälle att göra ett uttalande av vad Guds vilja är och ge uttryck åt vårt beslut att fortsätta att själva göra den och att hjälpa andra människor av en god vilja att göra den.
11. Varför var det inte nödvändigt att beskriva de förhållanden som råder på jorden, och hur beskrev Paulus den för Timoteus långt i förväg?
11 Världens tidningar, tidskrifter och radiomeddelanden låter oss få kännedom om de händelser som inträffar och de beklagliga förhållanden som råder både i kristenheten och på jorden i övrigt. Vi behöver inte gå in på någon detaljerad beskrivning av det som folk redan känner så väl till. För nitton hundra år sedan skrev vår kristne broder aposteln Paulus i förväg en redogörelse för det tillstånd som råder nu och som vi, som är församlade här från alla delar av jorden, själva har kunnat iakttaga: ”Vet detta, att i de yttersta dagarna kritiska tider, svåra att komma till rätta med, skola vara här. Ty människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara inbilska, högmodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, utan tacksamhet, i avsaknad av välvilja, utan naturlig tillgivenhet, omöjliga att komma överens med, bakdantare, utan självbehärsksning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, halsstarriga, uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande, de skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft. Ja, alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus skola också bliva förföljda. Å andra sidan komma onda människor och bedragare att bliva allt värre, vilseleda andra och själva bliva vilseledda.” — 2 Tim. 3:1—5, 12, 13, NW.
12. Vad förklarades vara roten eller grundorsaken till det tillstånd som världens angelägenheter befinner sig i, och varför utpekades en särskild klass såsom mest ansvarig för världsförhållandena?
12 Det finns en rot, en grundorsak, till detta sakernas tillstånd. Utan omsvep eller tvekan förklarar vi att denna rot till alltsammans: brottsligheten, pliktförgätenheten, hatet, kivet. fördomarna, kommunismen och den vansinniga förvirringen, är felaktig religion, falsk religion, och bakom den står människans osynlige fiende, Satan, djävulen. De människor som främst är ansvariga för världens tillstånd är de religiösa lärarna och ledarna, och de mest klandervärda bland dessa är kristenhetens religiösa präster. Dessa har hela bibeln, den av Guds ande inspirerade Heliga skrift. Medlemmarna av deras religiösa system betalar sina med möda förvärvade pengar till dem och litar på att de skall studera bibeln och predika Guds vilja och uppsåt, som finns framställda i den. Kristenhetens präster är föremål för vördnadsfylld respekt från sina församlingar, som förlitar sig på att deras präster skall förkunna bibelns sanning och leva i överensstämmelse med dess läror såsom Jesu Kristi efterliknare. Så här sade aposteln Paulus såsom ett exempel som prästerna borde följa: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1, NW) Hade de hundratusentals prästerna och predikanterna i kristenheten gjort såsom Paulus föreskrev, vilken makt kunde de då inte ha utövat för att hindra kristenheten, som gör sig gällande framför världen i övrigt, att råka i det allvarliga tillstånd som den nu befinner sig i! Hur effektiva kunde de inte ha varit i att förhindra två världskrig och den svåra spänning och påfrestning som framtvingade framställningen av atom- och vätebomberna!
13. Varför var det inte oberättigat att de framförde en sådan kritik mot kristenhetens präster, och varför var de verkligen förpliktade att tala om kristenhetens ledare?
13 Är det oberättigat att vi framför en sådan kritik? Är det orätt av oss att känna det alldeles såsom Jehovas profet Jeremia kände det med avseende på en liknande situation på hans egen tid och att sedan uttrycka oss i överensstämmelse med våra känslor? Vi tror inte det. Inte många år innan Jerusalem och Guds tempel eller hus där blev förstörda, sade Jeremia: ”Om profeterna. Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla ben i min kropp äro vanmäktiga. Jag är såsom en drucken man, en man överväldigad av vin, inför HERREN [Jehova] och inför hans heliga ord. Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare, under förbannelse ligger landet sörjande, och betesmarkerna i öknen äro förtorkade, man hastar till vad ont är och har sin styrka i orättrådighet.” Till Jeremias förtvivlade ord fogar så Jehova Gud denna kommentar: ”Ty både profeter och präster äro gudlösa; ända inne i mitt hus har jag mött deras ondska, säger HERREN.” (Jer. 23:9—11) Efter alla dessa år sedan första världskriget står kristenheten i ett förhållande gentemot Gud som liknar det Israel befann sig i på Jeremias tid. Ja, kristenheten står inför en tillintetgörelse som är förfärligare och mera förödande än den som Jeremia såg drabba Jerusalem och dess tempel. Eftersom vi kristna är uppkallade efter Guds namn, såsom Jeremia sade att han själv var (Jer. 15:16), och eftersom vi är Jehovas vittnen, såsom Jeremia själv var, så är vi förpliktade att tala om kristenhetens ledare, som är visade i en skuggbild genom Israels profeter och präster.
14, 15. Med vilka ord utpekade Jeremia dem som var ansvariga för nationens fallna tillstånd?
14 Under inspiration från Gud utpekade Jeremia de religiösa ledarna såsom de som var ansvariga för nationens tillstånd, genomfrätt som den var av fördärv och hemfallen åt en stundande våldsam tillintetgörelse:
15 ”Därför är detta vad härskarornas Jehova har sagt mot profeterna: ’Se, jag skall komma dem att äta malört, och jag skall giva dem förgiftat vatten att dricka. Ty från Jerusalems profeter har avfällighet gått ut till hela landet. Jag sände icke profeterna, men själva löpte de i väg. Jag talade icke till dem, likväl profeterade de. Men om de hade stått i min förtroliga krets, då skulle de hava fått mitt folk att höra mina egna ord, och de skulle hava kommit dem att vända om från sin onda väg och från sina handlingars ondska.’” — Jer. 23:15, 21, 22, NW.
16, 17. Varför är på liknande sätt kristenhetens präster ansvariga för folkets ondska i vår tid?
16 Kristenhetens präster, både katolska och protestantiska, har bibeln och har tid att studera den och predikstolar att predika den från. Om, såsom Jehova sade till Jeremia, dessa nutida religiösa profeter hade stått i hans förtroliga krets, i nära gemenskap med honom såsom hans trogna och omdömesgilla tjänare, så skulle de ha fått kristenhetens folk att höra Guds egna ord. De skulle på det sättet ha kommit människorna att vända om från sin onda väg, som har lett till denna ödesdigra situation i våra dagar.
17 I stället har kristenhetens präster förkastat Guds ord och har lett folket till att förkasta hans ord och vända sig till världsliga filosofiska resonemang och obevisade vetenskapliga teorier. Som följd härav går människorna på och blir allt värre i sina handlingars ondska.
18, 19. Hur beskrev nyligen en prästman i The Lutheran folkets inställning till bibeln och till kyrkan, och vilka ”ofantliga möjligheter” griper prästerna inte?
18 I den religiösa publikationen The Lutheran sade en prästman nyligen om ökningen av antalet kyrkobesökare i Amerika: ”Den stigande flodvågen av tro” har inte ”omfattat evangelium”, och inte heller har den ”förkastat kyrkan”. Med andra ord: dessa kyrkobesökare har inte omfattat bibeln, men de förkastar inte kristenhetens religiösa system, som har förkastat bibeln. Vi lever nu, framhöll samme prästman, i en ”tid av ofantliga möjligheter”. — New York World-Telegram and Sun, 14 juni 1958.
19 Likväl griper inte prästerna dessa möjligheter genom att få människorna att höra Guds ord för att vända dem ifrån sin avfällighet och bereda dem för evigt liv i Guds nya värld.
20. Varför är världens ledare rådlösa, och vad borde det finnas mitt i denna rådlöshet till vägledning för det mänskliga samhället?
20 Denna tid, om någon, är den dag av rådlöshet som Jesus Kristus förutsade. Inför ständigt växande problem, inför den envisa ovilligheten till samarbete hos nationernas mäktiga män och inför faran av kärnvapen-, raketbombs- och bakteriekrig, som kan komma att åsamka människosläktet lidande i generationer framåt, står världens ledare rådlösa. De ser ingen utväg ur det världsvida moraset. (Luk. 21:25) Mitt i denna världsomfattande rådlöshet borde det finnas ett budskap av ren, fast sanning till vägledning för det mänskliga samhället.
21. Vilka av alla människor i denna tid borde framför allt ha detta upplysande budskap, och varför det?
21 Av alla människor på jordens yta borde de som bekänner sig vara kristna ha det budskap, som kan upplysa alla folk i det tjocka mörker som omger alla nationer, kristenheten inte undantagen. ”Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus”, sade Jesus. Och till de kristna som troget följer honom sade han: ”I ären världens ljus. ... Må ock edert ljus lysa inför människorna.” (Joh. 8:12; Matt. 5:14, 16) Han sade bestämt att hans sanna efterföljare skulle ha det absolut enda upplysande, frälsande budskapet för denna rådlöshetens dag. För länge sedan lovade Jehova Gud att förse sina tillbedjare med det utomordentligt viktiga budskapet.
22. Hur handlar prästerna med avseende på ledarskapet, och hur framgår detta förhållande av exemplet med den höge dignitären i New Yorks ärkestift?
22 Likväl har kristenhetens präster och predikanter inget tidsenligt budskap för mänskligheten. De förväntar att de rådlösa, vimmelkantiga, vacklande politikerna skall gå i spetsen, så att de själva kan följa politikerna och ge dessa moraliskt och religiöst stöd i sina kyrkor. När politikerna väcker tanken på ett Nationernas förbund, så är prästerna för det. När politikerna föreslår en Förenta nationernas organisation, så understöder prästerna den som det enda hoppet, som hela mänskligheten måste ge sitt stöd, ty annars är allt förlorat. När Förenta nationernas tioårsdag högtidlighölls, frambar man här i New York i St. Patrick’s Cathedral böner ”om gudomlig vägledning vid alla överläggningar” inom Förenta nationerna. Monsignore Thomas A. Donnelian, som predikade, sade (för att citera referatet i New York Times för 31 oktober 1955) att ”trots ’ofullkomligheter, veton och obstruktionstaktik som förekommit’ var Förenta nationerna, ’mänskligt talat, det sista, bästa hoppet om internationell fred’. Monsignore Donnelian intar en framskjuten ämbetsställning inom New Yorks romersk-katolska ärkestift.”
23. Hur illustrerades samma förhållande av en presbyteriansk prästman i New York år 1952?
23 Här i samma stad, vid ett tidigare tillfälle, uttalade sig den presbyterianske prästmannen dr J. S. Bonneli i samma stil, när han hämtade sin text från Jesu bergspredikan, ”Saliga äro de fridstiftande”, och sade till de många FN-delegaterna bland åhörarna: ”Saliga är ni män från Förenta nationerna, som ägnar ert liv åt att söka förstå andra människors problem.” Referatet i New York Times för 21 april 1952 slutade så: ”Predikanten höll före att världens folk måste inse att Förenta nationerna är det förnämsta hoppet om världsfred och framhöll att organisationen inte kunde existera om den gång på gång ignorerades av de större nationerna i världen.”
24. Hur gav påven Pius XII för tio år sedan ett exempel för kristenheten att följa i dess hållning gentemot FN?
24 Påven Pius XII gav för tio år sedan ett exempel för kristenheten att följa i dess hållning gentemot FN, när han vädjade till FN:s medlemsnationer att ”sätta in sina kraftigaste ansträngningar på att lösa den bestående fredens och säkerhetens problem vid nästa generalförsamling” och sade: ”Om någonsin en församling av människor, som kommit tillhopa vid ett betydelsefullt vägskäl i historien, har behövt bönens hjälp, så är det denna Förenta nationernas församling.” — New York Times för 2 september 1948.
25. Vilket uttalande av Sir Alexander Cadogan utgör, sett i ljuset av prästernas inställning, en uppfordran, och till vilka?
25 Att denna prästernas inställning utgör en uppfordran till sanna, bibeltroende kristna visas i ett uttalande av Sir Alexander Cadogan: ”Till dess att någon har kommit fram med en bättre plan, är Förenta nationerna den enda vägen till frälsning.” Intill denna sena tidpunkt har kristenhetens prästerskap inte kommit fram med någon bättre plan.
26, 27. Att prästerna inte har någon ”bättre plan”, betyder det att Gud inte har någonting bättre, och med vilka ord avslöjar Jeremia orsaken till att prästerna inte har något vägledande budskap till människorna?
26 För människorna i världen står prästerna som representanter för kristendomens Gud. Att prästerna inte har något klart utformat budskap, en ”bättre plan”, betyder det att Gud inte har någonting bättre än Förenta nationerna? Det skulle vara en förolämpning mot Jehova Gud att tänka så. Varför har då dessa betalda präster, som bär särskild prästerlig dräkt för att skylta med att de är Gud hängivna och representerar honom, inte något budskap som kan leda människorna till enhet, fred och liv? Profeten Jeremia blottar orsaken. Han sade:
27 ”Detta är vad härskarornas Jehova har sagt: ’Hör icke på de profeters ord, som profetera för eder, ni människor. De komma eder att bliva inbilska. Sitt eget hjärtas syn är vad de tala — icke från Jehovas mun. De säga om och om igen till dem som äro utan respekt för mig: ”Jehova har sagt: ’Frid är vad ni människor skola komma att få.’” De mena att komma mitt folk att förgäta mitt namn förmedelst sina drömmar, som de hålla på med att berätta var och en för den andre, alldeles som deras fäder glömde mitt namn förmedelst Baal. Den profet, hos vilken det finnes en dröm, må han berätta drömmen; men den hos vilken mitt eget ord är, må han sanningsenligt framställa mitt ord.’” ”’Se, därför är jag emot profeterna’, är Jehovas uttalande, ’emot dem som stjäla bort mina ord, var och en från sin kamrat.’” ”’Se, jag är emot profeterna med falska drömmar’, är Jehovas uttalande, ’vilka berätta dem och komma mitt folk att irra omkring på grund av deras lögner och på grund av deras skryt.’” ”Men jag själv har icke sänt dem eller befallt dem. Så de komma ingalunda att gagna detta folk.” — Jer. 23:16, 17, 27, 28, 30, 32, NW.
28, 29. a) Om Gud hade sänt dessa präster, vad skulle de då ha, och vad skulle de göra? b) Hur våldför de sig på inledningen till Herrens bön, och vilken ställning intar därför Jehova gentemot dem?
28 Hade Jehova Gud genom Kristus sänt dessa präster, så skulle de ha hans budskap och skulle predika det i lydnad för hans bud. De skulle inte predika sitt eget hjärtas drömmar i överensstämmelse med denna världens politikers planer och projekt. De skulle inte stjäla bort Jehovas ord från varandra eller från sina församlingsbor. I stället skulle de bevisa att de hade hans ord genom att sanningsenligt framställa det och undervisa folket i vad bibeln har att säga om vår tid.
29 De skulle inte komma dem som bekänner sig vara Guds folk att förgäta hans heliga namn förmedelst sina drömmar, som de håller på med att berätta för varandra. De vägrar att uppkallas efter Guds heliga namn, Jehova. De bekänner sig inte vara vittnen för Jehova. För att inte bestyrka det förhållandet, att Jehova skulle ha vittnen på jorden i denna utomordentligt kritiska tid, liksom han har haft det sedan Abels, den förste martyrens dagar, företar de sig uppsåtligt att hålla Guds eget namn, Jehova, borta från sina moderna bibelöversättningar. Genom sitt eget exempel och handlingssätt förnekar de att en sann kristen måste vara, såsom Jesus Kristus själv också var, ett vittne för Jehova Gud. De beder Herrens bön, och likväl arbetar de emot det som sägs i själva inledningen till denna bön, där det heter: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn.” (Matt. 6:9) Av dessa väsentliga orsaker säger den Gud, vars namn ringaktas och framställs i falsk dager, att han är emot dessa predikande profeter. Det är därför han bjuder människorna att inte höra på dem, ty de kommer ingalunda att gagna mänskligheten, inte ens kristenheten.
Arbetet med att vittna och församla
30. Vilket uppdrag gav Jesus åt sina lärjungar, när han skildes från dem, och hur många till bekännelsen kristna har prästerna till hjälp att fullgöra detta uppdrag?
30 I sina avskedsord till sina lärjungar sade Jesus: ”Ni skola erhålla kraft, när den heliga anden kommer över eder, och ni skola vara vittnen om mig ... intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) ”På grundval av hans [Jesu] namn skulle bättring till syndernas förlåtelse predikas i alla nationer — med början i Jerusalem skola ni vara vittnen om dessa ting.” (Luk. 24:47, 48, NW) Enligt den senaste folkräkningen eller uppskattningen av världens religiösa befolkning understöds kristenhetens präster och predikanter i våra dagar av 820 millioner människor, som bekänner sig vara kristna. Att vittna för alla jordens inbyggare i vår tid skulle, enligt de senaste siffrorna, betyda att vittna för 2.700.000.000 människor. En enorm uppgift! utropar kanske någon. Nej, siffermässigt är det en ringa uppgift, ty vi har 820 millioner till bekännelsen kristna att utföra den med. Jesus sade att de kristna allesammans skulle vara vittnen intill jordens avlägsnaste delar.
31. Om kristenhetens skaror skulle ha framburit ett vittnesbörd världen runt, vad skulle det ha fordrat av varje individ cch vilka frågor ställer vi därför med avseende på vilka möjligheter prästerna har haft?
31 Dra 820 millioner från 2,7 milliarder. Då återstår 1.880.000.000. Dividera nu 1.880.000.000 icke-kristna med 820 millioner förpliktade kristna vittnen. Det ger oss en kvot på omkring 2,3. Om man räknar med alla de vittnen, som således finns tillgängliga i kristenheten, skulle var och en behöva vittna för 2,3 icke-kristna för att vittnesbördet skulle bli framburet världen runt. Med andra ord: den tredjedel av världens befolkning, som finns i kristenheten, skulle bara behöva vittna för de andra två tredjedelarna av världsbefolkningen, som inte är kristna. Har kristenhetens prästerskap haft underbara möjligheter? Hur skulle det ha varit om prästerna, likt den gode Herden, Jesus Kristus, hade gått i spetsen och lett en världsvid kampanj för att frambära vittnesbördet med sina 820 millioner får i sina religiösa hjordar? Vad skulle resultatet ha varit i denna tid?
32. a) Hur borde prästerna ha gått till väga med att sätta i gång detta vittnande världen runt? b) Hur länge har de haft år av möjligheter, men vilka resultat har deras sätt att predika och göra tjänst fört med sig?
32 Hur skulle prästerna ha gått till väga för att sätta i gång detta vittnande världen runt? Det åligger inte oss att säga dem det. De påstår sig vara Jesu efterföljare eller efterliknare. Hans eget exempel talar om för prästerna hur det skulle ha gått till. Han predikade offentligen och i människornas hern. Han gick inte osynlig till dem förmedelst radion och genom per post försända trycksaker. Han hade ingen kyrkobyggnad där han predikade för folk som betalade honom. Aposteln Paulus sade: ”Bliv mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1, NW) Paulus talar om för kristenhetens präster och predikanter hur han efterliknade Jesus och utförde sitt arbete som vittne. Paulus säger: ”Jag [har] icke ... undanhållit något som var gagneligt för eder, utan har visat eder och har lärt eder offentligen och från hus till hus.” (Apg. 20:20, AV) Har prästerskapet efterliknat Jesus Kristus och hans efterliknare Paulus? Offentligen i någon mån, i deras egna kyrkobyggnader och inför en betalande församling. Men från hus till hus, hur har det varit med det? Har de likt herdar gått ut för att leta reda på de förlorade, vilsegångna fåren, såsom Jesus gjorde? Prästernas och predikanternas gärningar svarar för dem. Resultaten av deras sätt att förkunna och vittna svarar för dem enbart i själva kristenheten med sin tredjedel av världens befolkning. Vidare återstår den icke-kristna befolkningen, två tredjedelar av mänskligheten, som kristenhetens präster är skyldiga någonting, nämligen ett vittnesbörd. Om vi räknar åtminstone från kejsar Konstantins tid på 300-talet, har kristenhetens präster intill nu haft 1.600 år av möjligheter, tillfällen!
33. a) Varför bör Jehovas vittnen också ta sig själva i skärskådande, när det gäller ansvar? b) Varför förstörde Jehovas vrede Jerusalem, trots hans vittnen, och vad måste Jehovas vittnen i vår tid göra före en liknande förstöring?
33 Förvisso har någon brustit i ansvar. Vi vittnen bör betrakta oss själva för att se om vi har någon del i denna brist och försummelse. På Jeremias tid såg Jehova försumligheten hos prästerna och profeterna med sina drömmar. Men deras underlåtenhet kom honom inte att lämna folket, som befann sig i fara, utan något vittnesbörd. Han uppreste sina sanna profeter och lade sitt ord i deras mun, i synnerhet gjorde han detta med Jeremia och Hesekiel. Jerusalems förstöring kom i varje fall på grund av Jehovas vrede mot flertalet av folket. ”Jehovas stormväder, raseriet självt, skall förvisso gå fram, ja, en virvelstorm. Över de ondas huvuden skall den virvla ned. Jehovas förbittring skall icke vända tillbaka, förrän han har utfört och förrän han har kommit sitt hjärtas tankar att gå i fullbordan. I dagarnas slutskede skola ni människor ägna eder eftertanke åt det med insikt.” (Jer. 23:19, 20, NW) Inte heller kommer Jehova i våra dagar att vända om från att tillintetgöra kristenheten i Harmageddonstriden. I likhet med Jeremia och Hesekiel och andra sanna tillbedjare av Jehova förväntar emellertid hans vittnen att få överleva Harmageddon. Men först måste vi ofelbart fullgöra vårt uppdrag som vittnen för Jehova.
34. Vad sade Jehova genom Jeremia måste utföras, innan kristenheten tillintetgörs?
34 Ett stort församlande arbete behöver utföras nu, innan kristenheten blir tillintetgjord tillsammans med det övriga av Satans värld. Med avseende på detta profeterade Jehova genom Jeremia: ”Jag skall församla återstoden av mina får från alla de land, dit jag har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola vara fruktsamma och förökas. Och jag skall över dem tillsätta herdar, som skola leda dem; och de skola icke frukta mer och icke förskräckas, och ingen skall saknas, säger Jehova. Se, dagar komma, säger Jehova, då jag skall låta uppstå åt David en rättfärdig telning, och han skall regera såsom konung, han skall handla förståndigt och utöva dom och rättfärdighet på jorden [rättvisa och rättfärdighet i landet, NW]. I hans dagar skall Juda frälsas och Israel bo i trygghet; och detta är hans namn, varmed man skall kalla honom: ’Jehova [är] vår rättfärdighet.’” — Jer. 23:3—6, Åk.
35. Vem har Jehova upprest som en ”rättfärdig telning” åt David, och hur har denne handlat i överensstämmelse med sitt ärofulla namn, Jehova är vår rättfärdighet?
35 Jehova är den store Herden. (Ps. 23:1) Han vårdar sig om sina får här på jorden. Han uppreste herden och konungen David och lät också en ”rättfärdig telning” uppstå åt honom. Denna rättfärdiga telning är Jesus Kristus. År 1914 lät Gud honom komma till makten såsom den nya världens konung. Vi finner ständigt fler tecken som bevisar att det är så. Konungen, Jesus Kristus, regerar och har handlat förståndigt och utövat rättvisa och rättfärdighet i vårt land, i vårt i andligt avseende återställda tillstånd här på jorden. Han har frälst det andliga Juda genom att befria oss från det nutida Babylon. Han kommer det andliga Israel att bo i trygghet, fastän vi lever mitt i denna världen, som hatar oss. Han handlar i överensstämmelse med det ärenamn, varmed han nu kallas, Jehova är vår rättfärdighet, eller: Jehova är vår försvarare. (AT) Till oss har han låtit Guds rättfärdighet komma. Han är den konung som har frigjort oss från Babylon. Han har visat världen, i synnerhet kristenheten, att Jehova Gud är med oss och för oss och att vi står i en rättfärdig ställning inför Gud, inte under hans fördömelse. På grund av vår odelade hängivenhet för Jehova och vår orubbliga avskildhet från denna världen står vi där försvarade och rättfärdigade, ty vi har bragt oss mer och mer i samstämmighet med Guds ord och har vägrat att rätta oss efter denna världen. Det är vår högsta önskan att ha del med vår konung i att hävda och upphöja Jehovas universella suveränitet.
36. Varför är det inte kristenhetens styresmän och präster som Jehova har upprest till att vara herdar för de får han församlar?
36 Men vilka är det som Jehova har satt till herdar över alla de får som han håller på att församla på jorden? Inte de politiska styresmännen eller de religiösa ledarna, som förbrödrar sig med kristenhetens politiker. Dessa har kommit folket att irra omkring i förvirring utan att veta vart det bär åstad. De har inte visat de fårlika människorna hän till Jehovas konung, Davids rättfärdiga telning, eller hjälpt dem att komma till honom. Deras sätt att handha jordens angelägenheter har lämnat folket i ett tillstånd av fruktan, och nationerna är i ångest.
37. Vilka har då Jehova upprest till herdar över alla de får han församlar, och hur har de utövat ledarskapet?
37 När vi ser på den organisation, som har blivit uppkallad efter Guds heliga namn och som arbetar intensivt på att få människor att komma ihåg hans namn, kan vi urskilja att Jehova har upprest de utlovade andliga herdarna. Han har upprest trogna, samvetsgranna tillsyningsmän och jämte dem deras medhjälpare, de biträdande tjänarna. Genom dessa har han givit andlig föda åt sina får och lett deras steg på de stigar där den rätta kristliga verksamheten bedrivs och den sanne Gudens rätta tillbedjan utövas. Dessa har lett medlemmarna av Jehovas vittnens församlingar ut på fältet för att söka reda på och samla tillhopa alla de får, som kristenhetens präster har lämnat att irra omkring och gå vilse. På det sättet har de lett hela hjorden av Jehovas vittnen ut på hela den bebodda jorden för att bära vittnesbörd om alla tiders mest storslagna händelse, upprättandet av Guds rike såsom universums regeringsorganisation, som skall hävda och rättfärdiga Gud och välsigna människosläktet.
38. Varför har vi likt Jeremia ett fruktansvärt ansvar vilande på oss?
38 Vi har ett fruktansvärt ansvar vilande på oss. Vi har samtyckt till att nämnas efter Guds namn, och Gud har gynnat oss med det som han hade undanhållit kristenhetens prästerskap, nämligen det livsfrälsande budskapet för alla människor, oavsett deras ras, nuvarande religion, nationalitet, hudfärg, språk eller sociala ställning. Likt Jeremia kan vi säga: ”Vet, att jag bär smälek för din skull. Dina ord blevo funna, och jag åt dem, och dina ord blevo för mig till glädje och till mitt hjärtas fröjd; ty jag är kallad efter ditt namn, Jehova, härskarors Gud.” — Jer. 15:15, 16, Åk.
39. Vad har vi i synnerhet sedan 1919 strävat efter att göra, och hur snart kunde jordens 2,7 milliarder få vittnesbördet framburet till sig, i betraktande av det som åstadkommits under 1957?
39 I synnerhet sedan 1919 har vi strävat att nå hela den bebodda jorden med de goda nyheterna om Guds upprättade rike, inte endast de två icke-kristna tredjedelarna av världens befolkning, utan också de 820 millionerna medlemmar av kristenheten, som deras präster har lämnat i okunnighet om Riket, i det att de har hänvisat dem till denna världens Förenta nationer. Enbart under verksamhetsåret 1957 använde vi 100.135.016 timmar i direkt predikande från hus till hus och offentligen, i länder och på öar till ett sammanlagt antal av 164, där Jehovas vittnen befinner sig. Av dessa timmar har över 20 millioner använts till återbesök hos intresserade människor. Om vi nu tänker på denna slutsumma av mer än 100 millioner timmar, måste alltså mer än en person ha fått mottaga ett vittnesbörd varje timme. Detta betyder att hundratals millioner människor erhöll vittnesbördet om Riket på mer än 120 språk enbart under det året. Detta skedde under envist motstånd och på en del ställen våldsam förföljelse. Om man gåve oss fältet fritt, om alla nationer sloge upp dörrarna på vid gavel, hur snart kunde inte då Jehovas vittnen med hjälp av hans ande nå jordens 2,7 milliarder inbyggare med de goda nyheterna om det upprättade Riket! Som sakerna nu står, strävar vi emellertid att tränga fram till nya fält för vittnandet.
40. Varför måste vi hålla på med vår strävan att tränga fram till nya fält för vittnandet, och vad kan det alltså inte bli tal om för vår del, när det gäller arbetet?
40 Vi måste göra detta. Handskriften har framträtt på denna babyloniska gamla världs murar och kungör den undergång som skall drabba hela Satans världsorganisation. Kristenheten, som har gjort gemensam sak och förenat sitt öde med denna världen, står där dömd tillsammans med den och skall lida en tillintetgörelse, i jämförelse med vilken fasorna vid Jerusalems förstöring på Jeremias tid kommer att förblekna. För otaliga fårlika människor i alla delar av jorden är livet i fara, i det att förstöringens stora dag närmar sig. Vårt verk är inte färdigt. Vår förpliktelse är att driva på med detta vittnande, till dess förstöringen hinner upp en bekymmerslös, getlik värld. Vi är överlämnade åt att göra Guds vilja. Detta är alltså vårt arbete enligt Guds vilja för den tid som är nu. Detta är det arbete, för vilket vi har blivit förda fram till denna stund. För oss kan det inte bli tal om att vika åt sidan, göra några avsteg, sakta farten, det får inte förekomma någon osäkerhet, inga från vår egen krets kommande hinder för arbetet.
41, 42. Vilket tillfälle utan motstycke erbjöd den internationella sammankomsten, och vad gjorde därför Sällskapets president?
41 Nu har vi genom Jehovas kärleksfulla godhet blivit förda till denna harmoniska sammankomst. För oss vittnen från jordens fyra hörn, av så många nationaliteter och språk, är det ett tillfälle utan motstycke att ge ett samfällt uttryck åt vår ställning inför världsförhållandena, åt vår upplysta insikt om Guds vilja och åt vårt gemensamma syfte för framtiden för att fullgöra vårt av Gud givna uppdrag. Det är därför som ”denna sammankomst bör fatta ett beslut” att göra ett uttalande, innan vi måste skiljas åt, och sedan låta det kungöras för hela världen. Jag lämnar därför ordet åt Sällskapet Vakttornets president, som kommer att framlägga för oss ett uttalande, som vi alla i förening och av hjärtat kan instämma i.
42 Under en storm av applåder trädde Sällskapets president fram och framlade följande
[Bild på sidan 4]
N. H. Knorr
[Bild på sidan 5]
F. W. Franz
(The Watchtower, 1 november 1958)