Kristen neutralitet medan tiden för Guds krig kommer närmare

”Men den profet, som profeterar om frid, om honom skall det visa sig, att han är en sådan profet, som Jehovah har sänt i sanning, när profetens ord går i fullbordan.” — Jer. 28:9, O. F. Myrberg.

1. Varför är orden i Jeremia 27:9 som varnar för ockultism direkt tillämpliga på världssituationen i dag?

”DÄRFÖR mån I icke höra på edra profeter och spåmän, på edra drömmar [drömmare, Myrberg; NW], på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga till eder: ’I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel [Babylon].’” Dessa ord som uttalades för länge, länge sedan, under det babyloniska världsväldets tid, är direkt tillämpliga på världssituationen i dag. Hur så? Därför att det fortfarande i världen finns gott om drömmare, teckentydare, spåmän och trollkarlar. (Jer. 27:9) Världens huvudstäder, sådana som Washington i USA, är beryktade för sina spiritister, och dessa rådfrågas med stor iver av rådvilla politiker. Eftersom dessa spåmän, fjärrskådare, spiritistiska medier, drömtydare och siare, som förutsäger framtida händelser, ger råd och anvisningar åt höga statstjänstemän, kan dessa människor, som sysslar med ockulta ting, i betydande grad påverka världspolitiken. Likväl blandar sig dessa ockultister inte direkt i politiken.

2. Lägger sig bibeln i politiken, eftersom den förutsäger utvecklingen av världsförhållandena, och vilket svar ger 1 Johannes 2:15—17 på den frågan?

² Det finns en mycket gammal bok som avråder sina läsare från alla former av ockultism, men den innehåller många förutsägelser om utvecklingen av världsförhållandena nu på 1900-talet. Den har mycket att säga om de politiska angelägenheterna i våra dagar. Men lägger sig den här boken fördenskull i våra dagars politik? Uppmuntrar den här boken sina läsare till att amatörmässigt syssla med den av människor utövade politiken för att lägga hinder i vägen för politiska härskare? Vi svarar de politiker, som gärna vill anklaga bibeln för att vara en sådan bok, ett eftertryckligt: Nej! I en av bibelns sista böcker skriver den kristne aposteln Johannes:

”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Joh. 2:15—17.

Bibelns allra sista bok, som också den är skriven av aposteln Johannes, beskriver hur denna världen och dess politik skall försvinna.

3. Vilken inställning till politiken uppmanar religiösa ledare de kristna att inta, och vilka pekar de på såsom bibliska exempel till stöd för sin ståndpunkt?

³ Nu finns det emellertid religiösa ledare, ja också påvar, patriarker och ärkebiskopar, som talar emot kristen neutralitet och säger att det är en ovillkorlig skyldighet för varenda kristen att ta aktiv del i denna världens politiska angelägenheter. När de anför bibliska exempel till stöd för sin ståndpunkt, pekar de vanligen på forntida hebreiska profeter, sådana som prästen Hilkias son Jeremia, som levde på 600-talet före den vanliga tideräkningens början. I själva verket var orden i Jeremia 27:9, som inleder den här artikeln, en del av det som Jehova Gud uppmanade Jeremia att säga till de diplomatiska sändebuden från kungarikena Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon. (Jer. 27:1—4) Eftersom tiden för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon, nu hastigt kommer allt närmare, så låt oss granska hur Gud använde Jeremia då i forntiden. Medger Jeremias exempel att sanna kristna i våra dagar kränker sin Kristuslika neutralitet och amatörmässigt sysslar med något som helst slag av denna världens politik? Låt oss ta reda på det.

4. Vad sade Jehova genom Jeremia, i Jojakims första regeringsår, att han skulle göra med templet och Jerusalem under vissa omständigheter?

⁴ Vår skildring börjar år 628 f.v.t., 21 år innan babylonierna förstörde Jerusalem. Detta var Jojakims första regeringsår, och Jojakim var den tredje kungen i Jerusalem, från slutet räknat. I fjärde året därefter uttalade Jeremia sin profetia om kung Nebukadnessar i Babylon och om den ”kalk” från Jehova som skulle räckas åt mer än 20 kungar och riken, Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon inbegripna. (Jer. 25:1—3) Profeten fastställer tiden för oss genom att säga:

”I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord från HERREN [Jehova]; han sade: Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord, som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån. Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ångra det onda [eller: den olycka], som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes [gärningars, Myrberg] skull. Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder och höra, vad mina tjänare profeterna tala — de som jag titt och ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra — då skall jag göra med detta hus, såsom jag gjorde med Silo, och skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel, som man nämner, när man förbannar.” — Jer. 26:1—6.

5. Varför försökte inte Jeremia — genom att avge det här återgivna budskapet — förena prästpolitik med statskonst?

⁵ Jeremia var präst, och likväl försökte han inte, genom att lyda denna befallning från Gud, förena prästämbete och statskonst, vad man allmänt kallar politik. Han avgav bara en varning från Jehova till nationens bästa. Han överlät åt de härskande och åt folket att rätta sig efter Guds varning. Jehova hade rätt att varna Juda rike, och det var hans plikt att göra det, eftersom folket befann sig i ett hela nationen omfattande förbund med honom såsom deras Gud. I sin lag, som han hade gett nationen genom Mose, varskodde han denna nation om vad följden skulle bli ifall den bröt detta förbund mellan Gud och människor. Guds profet Jeremia försökte således inte förena prästpolitik med statskonst, utan han gav bara folket en varning från den Gud som de var i förbund med. Om de än vidare bröt mot detta förbund, skulle deras tempel i Jerusalem förlora Jehovas förbundsark alldeles som tabernaklet i Silo hade förlorat den.

6. Vilket uppdrag har Jeremiaklassen inte fått från Jehova, vilket innebär att den inte kan blanda sig i politiken i kristenheten, och vilka Jesu ord med avseende på kristenheten håller denna klass fast vid?

⁶ Jeremia föregick inte genom detta prästerna i den nutida kristenheten med något exempel att lägga sig i hur landets politik utformas. Medlemmarna av Jeremiaklassen inser nu att de inte har någon rätt att blanda sig i politiken i någon som helst nation eller något som helst block av nationer, inte ens när det gäller kristenhetens nationer. De vet att kristenheten, trots sina anspråk, inte är i förbund med Jehova. Den kanske gör anspråk på att befinna sig i det nya förbundet som förmedlades av den som är större än Mose, Jesus Kristus, men de verkliga förhållandena vederlägger ett sådant anspråk. Därför vet Jeremiaklassens medlemmar mycket väl att de inte har något uppdrag från Jehova Gud att förestava för kristenhetens nationer vad de skall göra eller att ta aktiv del i sådana nationers politik. Att de troget frambär Jehovas varning till kristenheten, såväl som till de icke-kristna nationerna, betyder inte att de tar del i denna världens politik. De älskar inte ”världen, inte heller tingen i världen”, utan de håller troget fast vid Jesu ord: ”De är inte någon del av världen.” (Joh. 17:14, 16; 1 Joh. 2:15) I sin absoluta neutralitet avhåller de sig från allt slags politisk inblandning.

REAKTIONEN FRÅN RELIGIÖST HÅLL

7. Vad sade Jeremia, enligt Jeremia 26:12—15, då han avslutade sitt försvar inför Jerusalems domstol?

⁷ De andra prästerna och de så kallade ”profeterna” drog Jeremia inför furstarna, som var samlade till domstolsförhandlingar, och inför folket vid ingången till templet. De anklagade honom för upproriskt tal. ”Denne man förtjänar döden”, sade de, ”ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.” (Jer. 26:7—11) Jeremia avslutade sitt försvar med att säga till Jerusalems domstol: ”Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN, som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder.” — Jer. 26:12—15.

8. Hur har kristenhetens präster uppträtt likt Jerusalems ”patrioter” gentemot Jeremiaklassen?

⁸ Vilken nationalistisk anda dessa människor, som var ute efter Jeremias blod, lade i dagen! Den borde ha förmått rycka domstolens medlemmar med sig, såsom liknande patriotiska vädjanden i andra domsalar har gjort på senare tid. Jehovas vädjan om att de borde ändra sig till det bättre förbisåg de. Sin skuld inför honom förbigick de och tystade på så sätt samvetet. På liknande sätt har det varit med fall som gällt den smorda Jeremiaklassen i våra dagar. Kristenhetens religiösa ledare har kommit med samma krav på kraftiga ingripanden. De har tagit ledningen i att högljutt kräva att Jeremiaklassen bör dödas, för att de på så sätt skall slippa känna styngen i sina egna dåliga samveten.

9. Gav de furstliga domarna i Jeremias fall efter för den religiösa påtryckningen, och hur ville de söka undvika olycka?

⁹ Bland de furstar som verkade för att Jeremia skulle räddas undan dödsdomen var Ahikam, Safans son. Furstarna gav inte efter för den religiösa påtryckningen. De insåg att Jeremia verkligen var Jehovas språkrör. De ville inte att Jehova skulle kunna anklaga dem för att ha utgjutit hans trogne tjänares oskyldiga blod. De fällde ett utslag till Jeremias förmån: inte skyldig! Hans försvar framkallade lust hos dem att påminna om historiska exempel. De befann sig till exempel nästan 100 år närmare förverkligandet av det som Mika hade profeterat emot Juda och Jerusalem. Kung Hiskia förhindrade att han drog blodskuld över sig genom att inte låta döda Mika för förment upproriskt tal, som kunde skada staten. ”Och vi”, sade de äldste i sin argumentering för ett försiktigt handläggande av Jeremias fall, ”vi skulle draga en stor skuld [olycka, NW] över våra själar!” (1878 års sv. övers.) — Jer. 26:16—19, 24; Mik. 3:9—12.

10. I vilket avseende var kung Jojakims handlingssätt mot profeten Uria en skarp motsats till kung Hiskias handlingssätt?

¹⁰ En skarp motsats till kung Hiskia, som tog Jehovas varning genom Mika till hjärtat, utgjorde Hiskias sonsons sonson, Jojakim själv, vars första regeringsår på tronen i Jerusalem ännu inte var slut! Han besudlade sitt allra första regeringsår med blod genom att låta döda Uria, Semajas son. För att undgå kung Jojakims vrede hade profeten Uria flytt till Egypten. Men utan något känt avtal med Egypten om att få Uria utlämnad sände den hämndgirige kungen i väg män för att spåra upp Uria och med tvång föra honom tillbaka till Juda land, där han fick lida martyrdöden. (Jer. 26:20—23) Längre fram under den nye kungens första regeringsår hade Jeremia således ytterligare skäl att profetera om det som han verkligen profeterade, på Jehovas befallning. I det här sammanhanget bör det framhållas att det var Farao Neko som hade gjort Jojakim till kung över Juda. (2 Kon. 23:34, 35) Det kan således tänkas att Farao Neko samverkade med kung Jojakim i brottsligt förfarande.

11. Vilken olycka drog Jojakim därför över sig?

¹¹ Jojakim drog sannerligen olycka över sig. I hans åttonde regeringsår kom kung Nebukadnessar och belägrade Jerusalem och gjorde Jojakim till ett slags vasallkung under det nya, babyloniska världsväldet. Tre år senare mötte Jojakim av allt att döma en förtidig död. Hans döda kropp slängdes ut utanför Jerusalems murar, där han blev begravd ”såsom man begraver en åsna”. Det gick alldeles som Jeremia hade profeterat. (Jer. 22:18, 19; 2 Krön. 36:5—8; 2 Kon. 24:1—6) Så fruktansvärt!

12. Hur har den nutida Jeremiaklassen, likt forntidens Jeremia, räddats undan en död som det religiösa elementet velat tillfoga den?

¹² I likhet med Jeremia, Hilkias son, har Jeremiaklassen nu på 1900-talet blivit skonad från döden. Det är inte i alla fall, och inte i alla länder, som domstolarna har gett efter för det illvilliga begär som drivit på kristenhetens mäktiga religiösa element. Det har funnits domare som har insett och erkänt de religiösa fri- och rättigheter som Jeremiaklassen borde få åtnjuta, den klass som här på jorden representerar Jehova Guds hustrulika organisation. Det som har hänt har i mycket varit likt det som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:15, 16. ”Jordens” folkliga, demokratiska element lämnade hjälp åt representanterna för Guds ”kvinna” och motverkade de bemödanden som Satans, djävulens, religiösa hejdukar gjorde för att nå Jeremiaklassen med varaktigt fördärv.

13. Vad fortsätter Jeremiaklassens medlemmar att förkunna, under det att de vägrar kompromissa om vad för något?

¹³ Jeremiaklassens medlemmar fortsätter att förkunna allt som Gud befaller dem att förkunna såsom tillkännagivanden mot det som är den nutida motsvarigheten till Juda och Jerusalem, såväl som mot alla andra politiska delar av denna tingens ordning. Fastän de tvingas ”under jorden” på en del håll, arbetar de inte på att störta etablerade regeringar i avsikt att tvinga igenom vad de förkunnar skall inträffa. De motstår varje påtryckning för att få dem att kompromissa genom att ta ställning för det ena eller det andra politiska partiet. De vägrar att överge sin kristna neutralitet.

14. Vem är det som Jeremiaklassen erkänner att striden tillhör, och vad slags plats skall jorden vara att leva på efter striden?

¹⁴ De håller således benhårt fast vid att ”inte [vara] någon del av världen”. De vet mycket väl att Jehova Gud, den Allsmäktige, reder sig själv. Kriget är hans! Det är inte deras strid! De står fast i sin kristna ostrafflighet, i full förvissning om att ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” har ryckt närmare, eftersom osynliga demonmakter med sina ockulta förmågor är i färd med att församla jordiska styresmän till den världssituation som symboliskt kallas Har-Magedon. (Upp. 16:13—16) Jeremiaklassen fröjdar sig därför över att dess orubbliga kristna neutralitet är till stöd för Jehovas universella suveränitet. Vilken härlig plats skall inte vår jord vara för Jeremiaklassen och dess neutrala medkristna, sedan de bevittnat triumfen för Jehovas suveränitet i Har-Magedon!

SAMMANSVÄRJNINGEN MOT JEHOVAS TJÄNARE OCH KUNG

15. Varför lever vi nu i tiden för den största internationella sammansvärjningen i hela den mänskliga historien, och vad heter det i Uppenbarelseboken 14:12 att detta betyder för gudfruktiga kristna?

¹⁵ Den nuvarande tiden är emellertid en tid då kristna av det verkligt bibliska slaget i särskild grad sätts på prov i fråga om sin neutralitet och ostrafflighet. Vi lever nu i tiden för den största internationella sammansvärjningen i hela den mänskliga historien, för nu är tiden här för Förenta nationerna, som i dag har 152 medlemmar. Men varför kalla FN en internationell sammansvärjning? Därför att det är en av människor frambringad organisation för att motverka och, så länge som möjligt, avvärja Jehovas rikes rättmätiga styre med hans Smorde, Kristus, som kung. Vad är det som skall vinna seger, Jehovas messianska rike eller Förenta nationerna? Alla folks säkerhet, fred och frid — så mycket är inbegripet i detta. I en förutsägelse om hur prövande Förenta nationernas tid som företrädare för världens bevarande skulle komma att vara heter det i Uppenbarelseboken 14:12: ”Här betyder det uthållighet för de heliga, dessa som håller sig till Guds bud och Jesu tro.” — Jämför Jesaja 8:12, 13.

16. Vilken internationell sammansvärjning anstiftades för 1.900 år sedan, och vad pekar denna första uppfyllelse av Psalm 2:1—4 fram emot?

¹⁶ För 1.900 år sedan företogs en internationell sammansvärjning eller samfällda ansträngningar mot Kristus själv, och Gud tillät detta för att Jesus skulle dö martyrdöden. (Apg. 3:13; 4:27; 13:28, 29; 1 Tim. 6:13) Detta var förutsagt i Psalm 2:1—4. Såväl den här psalmen som dess första uppfyllelse för 1.900 år sedan pekade framåt mot den internationella sammansvärjningen mot Jehova och hans Smorde, Kristus, i den här tiden, då den fulla rätten till ”världens rike” tillhör dem båda. — Upp. 11:15—18.

17. Mot vilka är det som den nuvarande världsorganisationen har satts i gång — vilket Jehovas vittnen inser —, och vilken ståndpunkt, som de intog år 1919, håller de fast vid än i dag?

¹⁷ Sanna kristna kommer att inse att den nuvarande internationella sammansvärjningen satts i gång mot Jehova och hans Smorde. Därför kommer de att fortsätta att hålla ut i sin Kristuslika neutralitet och hålla fast vid den ståndpunkt som de intog redan år 1919 vid Internationella Bibelstudiesällskapets konvent i Cedar Point (Ohio, USA), där man förfäktade Jehovas rike med Kristus som kung framför det då föreslagna Nationernas förbund för tryggande av fred och säkerhet i världen, vilket nu har efterträtts av Förenta nationerna. Deras ståndpunkt är densamma som den profeten Jeremia själv skulle ha intagit i dag, för han avgav en inspirerad varning om en liknande sammansvärjning mot Jehovas kunglige ”tjänares” maktutövning.

18. Vad uppmanades Jeremia i Jojakims första regeringsår att göra, och vilka skulle han sända detta till samtidigt med ett budskap?

¹⁸ Därför har profetian i Jeremia, kapitel 27, en synnerligen aktuell innebörd för oss. Profetens berättelse där lyder:

”I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering [år 628 f.v.t.] kom detta ord till Jeremia från HERREN [Jehova]; han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och sätt detta på din hals. Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem. Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga till edra herrar.” — Jer. 27:1—4.

19. När var det som Jeremia, enligt den allmänt erkända hebreiska texten, fick Jehovas budskap, och vid vilket tillfälle handlade han i överensstämmelse med det?

¹⁹ Vi lägger märke till att två kungar namnges här som regenter över Juda och Jerusalem, först Jojakim och därpå hans bror Sidkia, som regerade efter Jojakim och hans son Jojakin. Om Jojakim är det rätta namnet i Jeremia 27:1, då fick Jeremia sin profetia år 628 f.v.t. och höll inne med den i 11 år, innan han handlade i överensstämmelse med den. Men i tre hebreiska handskrifter och i översättningar till syriska och arabiska av Jeremia 27:1 heter det ”Sidkia” i stället för ”Jojakim”, och det är så många sentida bibelöversättningar framställer förhållandet.a I alla händelser fastslås det att Jeremia vidtog åtgärder i lydnad för Jehovas befallning medan kung Sidkia regerade och vid det tillfälle, då sändebud från fem grannstater, Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon, kom till Jerusalem för att underhandla med kung Sidkia. Vid det här laget hade Nebukadnessar varit världshärskare i Babylon i minst åtta år och hade bortfört kung Jojakin till Babylon och hade uppsatt hans farbror Sidkia på tronen i Jerusalem. Som den lydfurste Sidkia var krävdes det av honom att han var lojal mot Babylon.

20. Vilket slags manöver tydde ankomsten av dessa fem sändebud på, och varför uppmanades de att inte lyssna till ockultisternas ord?

²⁰ Att sändebud kom från fem grannstater tyder på gemensam handling. Det var ett uttryck för en gemensam manöver. Av det som Jeremia uppmanades att säga dessa sändebud framgår det tydligt att en sammansvärjning var i görningen för att få till stånd ett samfällt uppror mot storkonungen Nebukadnessar. Spåmännen och de som sysslade med ockulta ting var för upproret. Det var skälet till att Jeremia uppmanades säga till sändebuden: ”Därför mån I icke höra på edra profeter och spåmän, på edra drömmar [drömmare, Myrberg; NW], på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga till eder: ’I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel’; ty de profetera lögn för eder och komma så åstad, att I bliven förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder bort, så att I förgåns.” — Jer. 27:9, 10.

21. Vad var det som demonerna, då på den tiden, manade de berörda nationerna att göra?

²¹ Alldeles som demonerna i dag leder de politiska härskarna till Har-Magedon, till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, var det på den tiden samma demoner som manade på de politiska härskarna i de stater, som sändebuden hade kommit ifrån, att lägga slutgiltiga planer för ett samfällt uppror mot Jehovas ”tjänare”, Nebukadnessar. (Upp. 16:13—16) Följaktligen hade dessa nationer inga invändningar att göra, när kung Sidkia i Juda verkligen gjorde uppror i sitt nionde regeringsår.

22. När Jeremia frambar budskapet från Jehova till dessa sändebud, varför blandade han sig då inte i politiken, och hur betonade Jehova sin suveränitet genom det budskap Jeremia frambar?

²² När Jeremia frambar budskap från Jehova till sändebuden från de fem stater som gjort gemensam sak, blandade han sig inte i politiken, för hans Gud, Jehova, var ”nationernas konung” (NW) och gjorde de fem staterna eller nationerna en tjänst genom att ge dem en varning av stor nationell betydelse. Jehova betonade sin egen universella suveränitet, då han uppmanade Jeremia att säga till dem:

”Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har gjort jorden med de människor och djur som äro på jorden; och jag giver den åt vem jag vill. Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, för att de må tjäna honom. Och alla folk skola vara honom och hans son [Evil-Merodak] och hans sonson [eller: dotterson, nämligen Belsassar] underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne, att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig underdånig.” — Jer. 27:5—7; 2 Kon. 25:27; Dan. 5:1, 11, 18, 22.

23. Hur länge skulle trältjänsten under Babylon vara, och vad skulle hända den nation som motstod Jehovas påbud?

²³ Genom Jehovas påbud skulle det således vara under en lång tid — ja, 70 år — som de av det babyloniska världsväldet uppslukade nationerna skulle bära detta slag av träldomsok. Den här trältjänsten framställdes symboliskt genom de band och okträn som Jehova sade till Jeremia att han skulle göra och ge de utländska sändebud som var på besök hos kung Sidkia. De här nationernas uppror kunde inte omintetgöra Guds påbud.

”Och det folk och det rike, som icke vill tjäna honom, Nebukadnessar, Babels [Babylons] konung, ... det folket skall jag hemsöka med svärd och med hunger och med pest, säger Jehovah, till dess jag förgjort dem genom hans hand.” — Jer. 27:8, Myrberg.

24. Varför måste Jehovas tjänare och kung, Jesus Kristus, nu härska mitt ibland sina fiender?

²⁴ I dag, i Jeremiaklassens dagar, såväl som på den tiden, i kung Sidkias dagar, skulle det vara fördelaktigare att lyssna till råden från universums suveräne Herre än att lyssna till demonerna. (Jer. 27:9—11) Vi vill sannerligen inte bli insnärjda i en internationell sammansvärjning mot Jehovas tjänare och kung, Jesus Kristus. De politiska härskarna, särskilt kristenhetens, har blivit underrättade genom ett stort antal tillkännagivanden, som den smorda Jeremiaklassen har gjort, men härskarna föredrar att hålla sig till Förenta nationerna. (Jer. 27:12—15; Upp. 17:12, 13) De håller krampaktigt fast vid sina respektive nationella suveräniteter och vägrar blankt att böja halsen under Jehovas tjänares och konungs kungliga ok. Eftersom de politiska härskarna inte har tagit det förhållandet att hedningarnas tider löpte ut år 1914 på allvar, erkänner de inte att de är inbegripna i en världsomfattande sammansvärjning mot Jehovas tjänares och konungs världsvida herradöme. Men liksom det förhöll sig med Sidkia, som av Jehovas ”tjänare”, Nebukadnessar, tilläts vara kung i Juda, förhåller det sig nu med de politiska härskarna, kristenhetens inbegripna. De har tillåtits fortsätta att handha politiska angelägenheter sedan 1914. Följaktligen är det så att Jehovas tjänare och kung nu måste härska mitt ibland sina fiender, ibland dem som sammansvurit sig mot honom.

25. a) Till vilka måste Jeremiaklassen vända sig med budskapet, eftersom härskarna vägrar att lyssna? b) Om de profeter, som förutsade en snar lindring i förhållandena, var från Jehova, vad uppmanades de då att bedja om beträffande de kärl som ännu fanns kvar?

²⁵ Eftersom politiska härskare klart och tydligt visar att de inte vill böja halsen under Jehovas tjänares, hans på tronen i himmelen uppsatte Sons, ”ok”, vad måste fördenskull Jeremiaklassen göra? Vända sig till folket, till enskilda människor. För folket måste Jeremiaklassen avslöja dem som främjar sammansvärjningen.

”Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när de profetera för eder och säga: ’Se, de kärl, som höra till HERRENS hus, skola nu snart föras tillbaka från Babel’; ty de profetera lögn för eder. Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få leva. Icke viljen I, att denna stad skall bliva ödelagd? Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må de lägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl, som ännu äro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem, icke också må föras bort till Babel.” — Jer. 27:16—18.

26. Vad skulle hända med de kärl som ännu fanns kvar, enligt vad Jehova sade, i stället för att kärl snart skulle föras tillbaka?

²⁶ I Jerusalem stod templet med sina pelare fortfarande kvar. På dess förgård fanns fortfarande det stora tvättkar, som man kallade ”havet”, och ”bäckenställen” för mindre, flyttbara kar och många andra kärl, som prästerna och leviterna använde. Hur skulle det gå med alla dessa inventarier i templet?

”Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar här i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem: Till Babel [Babylon] skall det föras, och där skall det förbliva ända till den dag, då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp till denna plats igen.” — Jer. 27:19—22.

27. a) Vad innebar Jehovas ord med avseende på den internationella sammansvärjningen? b) Vilket handlingssätt kommer alltså att medföra att vi blir delaktiga av frukterna av den seger, som vinns av Jehovas fältmarskalk, i den nya tingens ordning?

²⁷ Vad innebar detta uttalande av Jehova? Följande: Att den internationella sammansvärjningen mot Jehovas ”tjänares” maktutövning skulle gå om intet. De religiösa profeter och ockultister, som förutsade kommande händelser, måste bevisas vara falska, sådana som vilseledde det godtrogna folket till dess undergång. För vår trygghets skull skall vi inte lyssna till dem. Vi får inte förtrösta på Förenta nationerna eller någon annan internationell organisation utan på Jehovas rike med hans egen tjänare och kung, Jesus Kristus, vid styret. I kristen neutralitet gentemot denna världens politiska angelägenheter och stridigheter skall vi böja halsen under hans ok, som Jehova har utsett, underordna oss honom som Jehova stöder såsom sin fältmarskalk i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. Detta skall medföra att vi blir delaktiga i frukterna av hans lysande seger i Jehovas rättfärdiga nya ordning.

[Fotnoter]