Kapitel 3

Guds vagn rör sig framåt!

1. Vilket självgående fordon syntes i sydvästra Asien långt innan den bensindrivna bilen började tillverkas, och vilka frågor väcks beträffande detta fordon?

TVÅ TUSEN fem hundra sju år innan den bensindrivna bilen började tillverkas industriellt (år 1895 v.t.) syntes en självgående vagn i sydvästra Asien, en vagn som förflyttade sig utan hjälp av någon synlig kraftkälla. Det var inte någon mänsklig uppfinning. Det var inte rätt och slätt inbillning. För den som såg vagnen var den skräckinjagande. Någonting likt den har inte setts på jorden sedan dess. Vi människor kan inte göra en sådan vagn, även om en detaljerad beskrivning av den har bevarats åt oss under alla dessa århundraden. Det var en man vars namn har gått till historien, Hesekiel, prästen Busis son, som fick se denna vagn utan hästar, och han nedtecknade en livfull skildring av den till gagn för kommande generationer, också för vår generation. Det var Guds vagn han såg. Den rörde sig framåt och kom norrifrån. Vart var den på väg — mot något mål i den yttre rymden eller mot något jordiskt mål? Vad var dess nästa destinationsort? Existerar den fortfarande, eller finns det något som liknar den? Rör den sig framåt nu? Det är frågor som är lämpliga att ställa nu i vårt ”rörliga” tjugonde århundrade.

2. Var befann sig Hesekiel när han först såg vagnen, och varför befann han sig där?

² Vår berättare, Hesekiel, har nedtecknat var och när han först såg denna övermänskliga Guds vagn och under vilka omständigheter det skedde. Han befann sig vid en av strömmarna i det forntida Babylon, som låg vid floden Eufrat. Strömmen hette Kebar. Hesekiel var präst, men inte åt Marduk, det hedniska Babylons förnämste gud, utan åt den Gud vars vagn han såg i synen. Vad gjorde Hesekiel där? Borde han inte ha fullgjort sina plikter som präst långt västerut, i templet i Jerusalem, Juda rikes huvudstad? Hesekiel befann sig i landsförvisning där i Babylon tillsammans med Jerusalems förre kung, Jojakin, som var son till den framlidne kung Jojakim, jämte furstar, hövitsmän, tappra stridsmän och hantverkare. Kung Jojakin hade gett sig åt Nebukadnessar, kungen i Babylon, som belägrade Jerusalem såsom en upprorisk stad. Babylons kung skonade kung Jojakins liv och förde honom jämte alla de andra, också Hesekiel, bort till landsförvisning i Babylon. Detta hände år 617 f.v.t., enligt vårt sätt att räkna tiden i dag.

3. Vad antyds genom det förhållandet att Hesekiel ger bestämda uppgifter om tid och plats i sin profetiska bok, och när kom Jehovas hand först över honom?

³ Året 613 f.v.t., det år då Hesekiel först fick se Guds vagn i en syn, var följaktligen det ”femte året av konung Jojakins landsförvisning” (NW). Hesekiel var själv i sitt trettionde levnadsår. Det som hände var inte något inbillat eller uppdiktat; det var fråga om verkliga, historiska händelser, och likt en historiker ger Hesekiel därför bestämda tidsuppgifter i inledningsorden till sin profetiska bok, när han skriver: ”Nu hände det sig i det trettionde året, i fjärde månaden [månmånaden Tammus], på femte dagen i månaden, medan jag var mitt ibland de landsförvista vid floden Kebar, att himlarna öppnade sig, och jag började se syner av Gud. På femte dagen i månaden [den 5 Tammus], det vill säga i femte året av konung Jojakins landsförvisning, kom Jehovas ord uttryckligen till Hesekiel, prästen Busis son, i kaldéernas land vid floden Kebar, och över honom på den platsen kom Jehovas hand att vara.” (Hesekiel 1:1—3, NW; 1917 års sv. övers. säger att ”konung Jojakim” bortfördes, men äldre sv. och alla eng. övers. har ”Jojakin”.) Detta inträffade alltså år 613 f.v.t., vid vårens slut.

4. Vad angavs genom det som Hesekiel först fick se i sin syn, och från vilken källa kom det som nu visade sig?

⁴ Det som Hesekiel nu såg var inte någon hallucination, som kan framkallas genom intagning av LSD eller något annat narkotiskt medel, utan det framställdes för honom i en syn genom Jehovas ”hand” eller tillämpade kraft, som började verka på honom här. Tydligen hade Hesekiel blicken vänd mot norr vid detta tillfälle, och det som han såg gav anledning till en utförlig beskrivning. Synen angav att det drog ihop sig till storm mot någon eller någonting. Det som nu framträdde på scenen kom utan tvivel från en gudomlig källa, eftersom det framträdde ur en lysande härlighet och en glödande, flammande omgivning. Först och främst riktar Hesekiel vår uppmärksamhet på dem som ledsagar Guds vagn, när han ger oss denna beskrivning:

5. Hur beskrev profeten de fyra levande väsendena, enligt Hesekiel 1:4—8?

⁵ ”Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i elden, syntes något som var såsom glänsande malm. Och mitt däri syntes något som liknade fyra [levande, NW] väsenden, och dessa sågo ut på följande sätt: de liknade människor, men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, och deras ben voro raka och deras fötter [fotblad, My; Åk] såsom fötterna på en kalv, och de glimmade såsom glänsande koppar. Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sig så: deras vingar slöto sig intill varandra; och när de gingo, behövde de icke vända sig, utan gingo alltid rakt fram.” — Hesekiel 1:4—9.

6. Vad kallades dessa levande väsenden längre fram i Hesekiels bok?

⁶ ”Längre fram i profetian, i Hesekiel 10:1—20; 11:22, beskriver Hesekiel sin andra syn av Guds vagn och dess nya belägenhet och kallar då dessa ”fyra [levande] väsenden” för ”keruber”.

7. När visade sig keruber första gången för människor, och varför var de fyra levande väsendenas plats invid vagnen mycket passande, med tanke på förbundsarkens gyllene keruber och orden i Psalm 80:21?

⁷ Första gången keruber visade sig för människor var då de sattes att bevaka ingången till det ljuvliga paradiset, öster om Edens lustgård, sedan syndarna Adam och Eva hade drivits ut på den törne- och tistelbevuxna marken utanför. (1 Moseboken 3:17—24) Som präst kan Hesekiel här ha erinrat sig att de snidade keruberna av guld, som var en del av locket på den heliga förbundsarken i det allraheligaste i Jerusalems tempel, endast hade två vingar, som sträckte sig uppåt och framåt och övertäckte arkens gyllene lock. (2 Moseboken 25:18—22; 37:7—9) Eftersom det gyllene locket, som kröntes av dessa keruber, var en bild av Guds tron, var orden i Psalm 80:21, som riktar sig till Gud, mycket passande: ”Lyssna, du Israels herde, ... du som tronar på keruberna, träd fram i glans.” Det var därför helt i överensstämmelse med de fyra levande väsendenas eller kerubernas ställning och ämbete att de tjänade som en ledsagande uppvaktning åt Guds vagn.

8. Hur förhöll det sig med de fyra levande väsendenas ansikten, och hur höll de sina vingar?

⁸ De keruber som Hesekiel såg i sin syn hade ett övre och ett nedre vingpar och raka ben och fötter såsom fötterna på en kalv, vilka glimmade som glänsande koppar, men de hade också andra framträdande kännetecken. Hur var det med deras huvuden? Hesekiel skriver: ”Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten. Så var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart väsende hade två vingar, ... vilka ... slöto sig intill varandra, och två, som betäckte deras kroppar.” — Hesekiel 1:10, 11.

9. Vad framställdes i symbol genom människoansiktet, lejonansiktet och tjuransiktet?

⁹ Att dessa keruber hade ett människoansikte framtill stämmer väl med det förhållandet att de hade människohänder under sina vingar och att de i stort sett ”liknade människor”. De himmelska keruberna äger också den gudagivna egenskapen kärlek, samma egenskap som finns hos människan. Den första människan, Adam, skapades ju till Guds avbild och likhet. (1 Moseboken 1:26—28) Lejonansiktet, som fanns på högra sidan av varje kerubs huvud, framhävde egenskapen rättvisa. Denna rättvisa har makt eller kraft som sitt stöd, och detta visas mycket träffande i bild genom att mitt emot lejonansiktet fanns det, på vänstra sidan, ett tjuransikte. Att keruberna hade ett sådant ansikte stämmer väl med det förhållandet att de hade raka ben, som ”glimmade såsom glänsande koppar” och vars fotblad var ”såsom fotbladet på en kalv” (My). I sin senare beskrivning av keruberna kallar Hesekiel tjuransiktet för ”kerubens ansikte”. (Hesekiel 10:14, My; Åk) Utan tvivel är keruberna skapelser som äger stor makt eller kraft, liknande den kraft som tjuren har.

10. Vad visades i symbol genom örnansiktet, och i vilket avseende är dessa fyra levande väsenden jämförbara med dem som beskrivs i Uppenbarelseboken 4:6—9?

¹⁰ I Job 39:30—3227—29 riktar Gud uppmärksamheten på örnens förmåga att se långt, dess skarpsynthet, och därför förstår vi att örnansiktet baktill på kerubens huvud vittnar om vishet, den himmelska visheten, som står i samklang med himmelen, där den högtflygande örnen svävar. Detta ansikte stämmer väl med det förhållandet att var och en av keruberna hade fyra vingar, som gjorde det möjligt för dem att mäta sig med örnen i dess flykt. Örnansiktet, människoansiktet, lejonansiktet och tjuransiktet finns också med bland ansiktena på de fyra kerublika levande väsenden som den kristne aposteln Johannes fick se i en syn omkring sju hundra år senare. De keruber som Johannes såg stod runt omkring Guds beständiga tron i himmelen. — Uppenbarelseboken 4:6—9.

11. Från vilka skiljer sig Gud genom att han äger dessa fyra egenskaper, som blivit framställda i bild på detta sätt, och vilka har han utrustat med dessa egenskaper?

¹¹ Följaktligen har samma symboler använts, ned genom århundradena, för att i bild framställa Guds egenskaper: vishet (örnen), makt (tjuren), rättvisa (lejonet) och kärlek (människan). Genom att Jehova äger dessa fyra egenskaper, mellan vilka det råder fullkomlig jämvikt, skiljer han sig från mytologins och de falska religionernas alla gudar. Han har utrustat sina himmelska skapelser och sina jordiska, mänskliga skapelser med ett lämpligt mått av dessa fyra egenskaper.

12. Varför behövde de fyra levande väsendena inte vända sig, när de önskade ändra riktning?

¹² Eftersom keruberna hade fyra ansikten vardera, behövde de inte vända sig när de önskade ändra riktning från att ha rört sig framåt till att gå åt höger eller åt vänster eller bakåt. Eftersom de hade ett ansikte vänt åt vartdera hållet, åt alla fyra väderstrecken, kunde de ögonblickligen ändra riktning och följa det ansikte som var vänt åt det önskade hållet, där den egenskap, som framställdes i bild genom just detta ansikte, skulle utövas och tillämpas. De kunde röra sig med blixtens hastighet. Deras gestalt liknade eller avtecknade sig som ett glödande, lysande sken, som överträffade skenet av den eld som människor då kunde åstadkomma, ja, så starkt lysande att blixtar frambringades. Med hjälp av inspirationens ande från Gud beskriver Hesekiel de fyra kerublika levande väsendenas utseende, då han säger:

13. Med hjälp av vilka jämförelser beskrev Hesekiel de fyra levande väsendenas härlighet och hur snabbt de kunde röra sig?

¹³ ”Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingo de, och när de gingo, behövde de icke vända sig. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena; och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden. Och väsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.” — Hesekiel 1:12—14.

VAGNENS HJUL

14. Vilka på jorden i våra dagar kan inte uppvisa maken till Guds vagn när det gäller rörelseförmåga?

¹⁴ Kunde något fordon eller någon vagn jämställas med de fyra kerublika levande väsendena när det gällde rörelseförmåga? Profeten Hesekiel fick se hur Guds vagn manövrerades, utan ratt och utan växling — något som våra dagars bilfabrikanter absolut inte kan efterlikna. Lägg märke till hur Hesekiel förklarar det för oss:

15. Hur beskriver Hesekiel hjulens utseende, konstruktion och rörelser?

¹⁵ ”När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden, invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor. Och det såg ut, som om hjulen voro gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det såg vidare ut, som om de voro så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.a När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna; de behövde icke vända sig, när de gingo. Och deras lötar voro höga och förskräckliga, och på alla fyra voro lötarna fullsatta med ögon runt omkring. Och när väsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när väsendena lyfte sig upp över jorden, lyfte sig ock hjulen. Vart anden ville gå, dit gingo de, ja, varthelst anden ville gå; och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen. När väsendena gingo, gingo ock dessa; när de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sig ock hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.” — Hesekiel 1:15—21.

16. Hur var hjulen placerade i förhållande till varandra, och vilken sträcka kunde de lägga bakom sig genom att bara vrida sig ett enda varv kring sin axel?

¹⁶ Det förhållandet att det stod ett hjul invid vart och ett av de levande väsendena innebar att det fanns fyra hjul, men inte i breddb eller i en enda lång rad, utan på fyra platser som hade ett visst samband med varandrac, liksom i fallet med kerubernas fyra ansikten. De stod alltså i de fyra hörnen på en rektangel. Alla fyra hjulen var lika till utseende och konstruktion. De glänste likt krysolit, när de återkastade ljuset. Lötarna var fullsatta med ögon runt omkring, liksom om hjulen kunde se vart de gick. De gick inte blint i någon riktning. Å, så höga hjulen var! Synen av deras höjd ingöt skräck och fruktan hos Hesekiel. Eftersom diametern, och följaktligen också omkretsen, var så stor, kunde hjulen avverka en lång sträcka genom att bara röra sig ett enda varv kring sin axel. Liksom de fyra keruberna kunde hjulen alltså röra sig med blixtens hastighet.

17. På vilket sätt var ett hjul insatt i ett annat, och hur manövrerbara var hjulen därför?

¹⁷ Vad hjulens konstruktion beträffar, så var det något egendomligt med den. Inne i varje hjul fanns ett annat hjul, men inte ett mindre hjul som var inuti det stora hjulet, i samma plan, och som roterade samtidigt med det stora hjulet kring samma hjulnav eller axel. Nej, utan ett hjul med samma diameter som huvudhjulet och insatt i detta huvudhjul på tvären, så att lötarna bildade rät vinkel med varandra. Endast om det förhöll sig på det sättet, kunde det sägas om hjulen att de kunde ”gå åt [eller: på, Melin] alla fyra sidorna”, i det att hjulringarna var böjda framåt, bakåt, åt höger och åt vänster. Då förstår vi varför hjulen inte behövde vända sig, som om de svängde runt ett hörn, för att gå i en annan riktning. De kunde ändra riktning ögonblickligen, eftersom en sida av hjulet var vänd i vardera riktningen. Hjulen kunde således anpassa sin kurs eller riktning efter de fyra levande väsendena, som hade fyra ansikten och därför inte behövde vända sig om för att ändra riktning. På dessa fyra hjul, som var så egendomligt konstruerade, kunde vagnskorgen på Guds vagn färdas fram med hjälp av en osynlig kraft, alldeles som en svävare, som glider fram över vatten eller land och hålls uppe av en tunn luftkudde.

18. Hur fick hjulen, som inte hade några vingar, kraft att anpassa sina rörelser efter de fyra levande väsendenas?

¹⁸ Till skillnad från de fyra levande väsendena hade de fyra hjulen inte några vingar, men likväl kunde de höja sig från marken och stiga uppåt i rymden på precis samma sätt som de levande väsendena kunde göra. Dessa hjul drogs inte av ett spann vagnshästar eller andra dragdjur eller av någon annan draganordning. Hur kunde de då få kraft, så att de kunde anpassa sig efter de levande väsendenas alla rörelser? Vilken kraft låg bakom deras rörelseförmåga? Å, det var den allsmäktige Gudens ande. Guds osynliga, verksamma kraft var i dessa hjul, samma kraft som var i de levande väsendena, och de behövde inte drivas framåt av någon bensinmotor eller elektrisk motor. Kort och gott sägs det: ”Väsendenas ande var i hjulen.”

19. Vad såg Hesekiel ovanför de fyra hjulen, och hur lät dånet av de levande väsendenas vingar i hans öron?

¹⁹ Låt oss nu tillsammans med Hesekiel se vad som finns ovanför dessa fyra hjul, som är så fruktansvärt höga. Där uppe finns vagnens golv eller botten så att säga, ty Hesekiel fortsätter och säger: ”Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall [skräckinjagande is, NW], utspänt ovanpå deras huvuden. Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandra. Var och en hade två vingar, som betäckte den ena sidan, och var och en hade två, som betäckte den andra sidan av deras kroppar. Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.” — Hesekiel 1:22—24; v. 23 delvis enl. Åk.

20. Hur tedde sig de levande väsendena i jämförelse med de höga hjulen, och av vilken beskaffenhet var fästet, som fanns ovanför väsendena och såg ut såsom is?

²⁰ De fyra levande väsendena var inte lika gigantiska som de fyra hjulen. Därför befann sig firmamentet eller himlafästet, ”till utseendet såsom underbar kristall [skräckinjagande is, NW]”, som vilade på ett osynligt stöd ovanför de fyra hjulen, högt ovanför de fyra levande väsendenas huvuden. I överensstämmelse därmed var ”fästet” genomskinligt, samtidigt som det var fast och solitt. Ja, det ingav fruktan och vördnad, något som helt och fullt överensstämde med dens värdighet som färdades fram på det.

21. Vad antyds genom att dånet av de levande väsendenas vingar jämförs med olika ljud eller dån?

²¹ Det finns insekter på jorden som kan åstadkomma ett melodiskt eller vibrerande ljud genom att gnida vingarna mot varandra. På liknande sätt frambringades det ett väldigt ljud eller dån, när de fyra kerublika levande väsendenas vingar var i rörelse. Vi vet hur dånet från många vatten eller stora vatten låter, när dessa vattenmassor är i uppror. Så lät dånet av de levande väsendenas vingar. De rörde sig inte tyst när de flög. Dånet kunde också jämföras med det ljud som den Allsmäktige kan åstadkomma i den materiella skapelsen, ett ljud som kan få en människa att rycka till. Det var inte något fridfullt ljud. Det var ett väldigt dån, likt dånet från en bullrande, larmande folkhop. Det var sannerligen inte något lugnande ljud, eftersom Hesekiel säger att det var likt dånet från en härskara, en lägrad krigshär. Detta tydde på att det drog ihop sig till krig, till strid. Det var alltså genom dånet från de fyra levande väsendenas vingar, och inte genom något slammer och oväsen från de fyra väldiga hjulen, som uppmärksamheten riktades på att Guds vagn närmade sig och kom i ett uppdrag som inte var fredligt. Den kom såsom en stridsvagn! Varför? Vi måste söka utröna det.

DEN SOM SATT I DEN HIMMELSKA VAGNEN

22. Vem riktar rösten, som hörs ovanför fästet, uppmärksamheten på?

²² Våra öron vänds nu från det larmande dånet av de fyra levande väsendenas vingar, och vi får lyssna till en röst som hörs ovanför den himmelska vagnens golv. Därigenom riktas vår uppmärksamhet på den som färdas fram i vagnen. Tydligen stannar vagnen, och de levande väsendena står stilla, för att den som far fram i den skall tala till prästen Hesekiel, som befann sig i landsförvisning. Hesekiel skriver beträffande detta:

23. Hur beskrev Hesekiel framträdandet av Jehovas härlighet ovan fästet?

²³ ”Och ovan fästet som vilade på deras huvuden dånade det [det hördes en röst över utsträckningen, som var över deras huvud, NW]; när de då stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta. Och ovanpå fästet som vilade på deras huvuden syntes något som såg ut att vara av safirsten och som liknade en tron; och ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en människa. Och jag såg något som var såsom glänsande malm [elektrum, NW] och omgivet runt omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom eld; och ett sken omgav honom. Såsom bågen, som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet ut där runt omkring. Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS [Jehovas] härlighet.” — Hesekiel 1:25—28.

24. Beskrivningen av den som färdas fram i vagnen ges visserligen i jordiska termer, men vad antyder den likväl om hans verkliga person?

²⁴ Av färgen att döma tycktes tronen, som den som färdades fram i vagnen satt på, vara av dyrbar safirsten. Dess färg harmonierade väl med den azurblå himmelen, varifrån den som satt i vagnen kom. Tronen liknade en jordisk tron, och den som satt på den liknade till utseendet en människa. Eftersom Hesekiel själv bara var en människa, var en människogestalt den gestalt som han bäst kunde uppfatta och förstå i samband med denna gudomliga manifestation. Men denna människogestalt, som omvärvdes av härlighet, glödde likt glänsande malm eller elektrum, som om den utsatts för eld i en smältugn. Från midjan på denna människolika gestalt sågs denna strålande härlighet utbreda sig både uppåt och nedåt, så att hela gestalten omvärvdes av härlighet. Detta var endast en symbolisk framställning av den allsmäktige Guden, men den angav att i verkligheten, i den osynliga världen, är hans härlighet obeskrivlig.

25. Hur visas det i bild att han bevarar sinnesjämvikten, och vilken verkan har detta på utövandet av hans egenskaper?

²⁵ Den gudomlige som färdades fram i vagnen bevarade sin fattning, sin sinnesjämvikt, trots sitt ärende. Hur skönt visas inte detta i bild genom att han åtföljdes av den underbara regnbågen, ”bågen, som synes i skyn, när det regnar”! I denna lugna anda kan han hålla sina egenskaper — vishet, rättvisa, makt och kärlek — i fullkomlig jämvikt. Han kan aldrig anklagas för att brista i fråga om vishet, för att vara orättvis, maktlös och kärlekslös. Hans strålande framträdande fördunklas aldrig genom några orätta gärningar.

26, 27. Hur påverkades Hesekiel av synen innan han hörde någon tala till honom, och hur påverkas vi av hans beskrivning av den?

²⁶ Vad är då vårt intryck av denna beskrivning av det som endast tycktes vara ”Jehovas härlighet” (NW)? Hur reagerade Hesekiel, som verkligen såg dessa ting i sin syn? Han beskriver det för oss: ”När jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten av en som talade.” — Hesekiel 1:28.

²⁷ Enbart den nedtecknade beskrivningen av denna syn kan aldrig göra ett sådant överväldigande intryck på oss som själva anblicken av synen i all dess storslagenhet gjorde på prästen Hesekiel. Han kunde inte annat än falla ned på sitt ansikte inför det som tycktes vara ”Jehovas härlighet”. Men Hesekiels inspirerade beskrivning fördjupar vår insikt om och vår uppskattning av vissa egenskaper eller sidor hos den som vill att vi skall förnimma att han är Jehova. Men när vi i bibelns ljus förstår vad synen av Guds vagn innebär, kommer detta att göra ett ännu större och djupare intryck på oss.

28. Hur gör Jehova molnen till sin vagn, enligt orden i Psalm 104:1—4, och fick Hesekiel se synen av en vagn (annorlunda beskaffad än moln) för att den skulle underhålla och roa honom?

²⁸ Jehova färdas naturligtvis inte fram i en sådan vagn som Hesekiel fick se i sin syn. Den forntida psalmisten blev inspirerad att säga: ”Välsigna Jehova, o min själ. O Jehova, min Gud, du har bevisat dig mycket stor. Med värdighet och prakt har du klätt dig själv, i det att du höljer dig i ljus såsom i en mantel och utsträcker himmelen såsom en tältduk, den som bygger sina övre kamrar med bjälkar i själva vattenmassorna, gör molnen till sin vagn, vandrar på vindens vingar, gör sina änglar till andar, sina tjänare till en förtärande eld.” (Psalm 104:1—4, NW) Jehova gör naturligtvis inte de bokstavliga molnen kring jorden till sin vagn, men han kan använda dem som sina redskap till att utföra vissa ting för eller till gagn för mänskligheten på jorden. Det som Hesekiel såg i sin syn liknade mera en fyrhjulig vagn än vad moln gör. Jehova inspirerade inte Hesekiel till att se denna himmelska vagn i en syn bara för att underhålla honom med något som var fantastiskt att se. Han visade Hesekiel denna ovanliga, självgående vagn för att framställa en bild av något som är mycket större. Det är till gagn för oss att veta vad denna syn betyder.

29, 30. Tillbehören i Jerusalems tempel hade en symbolisk innebörd, och vad antyder det beträffande den vagn som Hesekiel såg i sin syn? Varför blir vi påminda om orden i Psalm 18:7—116—10, när vi får veta att de levande väsendena stod vid sidan av hjulen?

²⁹ Liksom de olika tillbehören i Jehovas tempel i Jerusalem, som utformades enligt den mönsterbild som Jehova hade gett, utgjorde en bild av andliga ting av långt större betydelse, så utgjorde också den himmelska vagn, som rullade fram inför Hesekiel i hans mirakulösa syn, en bild av något som var ofantligt mycket större. Av vad? Av Jehovas himmelska organisation, som består av alla hans heliga andevarelser i den osynliga världen. Genom att de fyra kerublika levande väsendena, som hade symboliska drag eller kännetecken och åtföljde de fyra hjulen på vagnen likt löpare, framträdde i synen blir vi påminda om psalmisten Davids ord i Psalm 18:7—116—10:

³⁰ ”Men jag åkallade HERREN [Jehova] i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron. ... Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter. Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.” — Psalm 18:7—116—10; 2 Samuelsboken 22:7—11.

31. Vad är då den vagn, som Hesekiel såg i sin syn, en bild av, och på vilket sätt styr Jehova den?

³¹ Jehova begränsar sig inte till att fara på eller färdas fram på denne ende kerub, som psalmisten nämner, eller på de fyra keruber, som syntes i den syn som Hesekiel fick, eller på alla keruberna, denna särskilda klass av andevarelser i himmelen. Han färdas fram på alla sina andevarelser, vare sig det är keruber, serafer eller änglar i allmänhet. Han är den högste Guden, det högsta Väsendet. De är alla underordnade honom, och följaktligen färdas han fram på dem eller styr dem i den meningen att han utövar herravälde över dem och använder dem i enlighet med sitt uppsåt. I stället för att själv direkt bege sig till en plats kan Jehova sända en kerub, en seraf eller en ängel, och genom att han låter sin ande (sin osynliga verksamma kraft) åtfölja den budbäraren och verka genom honom styr han i själva verket denna andevarelse. Alla keruber, serafer och änglar utgör tillsammans hans himmelska organisation, som verkar i endräkt, samstämdhet, harmoni och lydnad inför honom. Denna övermänskliga, andliga organisation är lik den himmelska vagnen i Hesekiels syn och visas i bild genom den. Jehova styr denna organisation, som om han satt i en vagn, i det att han får den att gå varthelst hans ande driver den att gå.

32. På vilket sätt visades det i en syn för profeten Daniel hur väldig Jehovas himmelska organisation är?

³² Många år efter det att Hesekiel fick sin syn av den himmelska vagnen hade profeten Daniel, som blivit landsförvisad tillsammans med Hesekiel, en underbar syn, ”i den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår”. I synen såg Daniel Jehovas tron, som hade fyra hjul, i en domstolsscen i himmelen. I följande beskrivning omnämner Daniel särskilt den väldiga uppvaktning som står till Jehovas tjänst i himmelen: ”Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.” — Daniel 7:1—10.

33. Vem fick slutligen, enligt den bibliska redogörelsen, se en syn som visade hur ofantligt stor Jehovas himmelska organisation är?

³³ Den kristne aposteln Johannes var den bibelskribent som fick se de sista synerna av Gud. Han fick i en syn se Guds tron i himmelen, och runt omkring tronen stod fyra kerublika levande väsenden. I beskrivningen av vad som skedde i himmelen riktar Johannes också uppmärksamheten på det ofantliga antalet andevarelser, som alla samfällt inser och erkänner Guds rättvisa och rättrådighet, då han belönar sin Son, som slaktades likt ett offerlamm här på jorden till gagn för hela mänskligheten. Johannes skriver: ”Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen. Och de sade med hög röst: ’Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära och pris och lov.’” — Uppenbarelseboken 5:1—12.

34. Vilken ställning intar Jehova i förhållande till denna himmelska organisation? Hur fungerar de olika delarna i den, och varför på det sättet?

³⁴ Jehova, som skapade och organiserade hela det synliga universum, har också organiserat alla dessa heliga himmelska andevarelser, fört dem in i en ofantlig universell organisation, över vilken han är den universelle suveränen. Var och en av dem har sin givna plats i organisationen och har sina av Gud givna plikter att utföra. Gud styr dem alla såsom sin vagn. Han råder över dem, har kontroll över dem, när han sänder ut dem, enskilt eller samfällt, till att utföra vilket som helst uppdrag var som helst i universum, i det synliga eller osynliga. Det råder ingen motsättning mellan de olika delarna i hans organisation. De fungerar alla tillsammans smidigt och effektivt i fullkomlighet, uppfyllda av hans heliga ande, det fullkomliga föreningsbandet. Hur underbar Jehovas himmelska organisation är inser vi mer och mer, ju längre vi begrundar den.

DEN HIMMELSKA ORGANISATIONEN URSKILS I VÅRA DAGAR

35. När började Jehovas kristna vittnen inse att Jehova har en organisation, och vad sades det om detta i The Watch Tower, i sista numret för år 1924?

³⁵ Jehovas kristna vittnen nu på 1900-talet har kommit till insikt om att Jehova har en sådan underbar organisation. I början av 1920-talet kunde de, med hans andes hjälp, fatta och förstå att det fanns en sådan organisation, ett förhållande som ingöt fruktan och vördnad hos dem. De fick sin uppmärksamhet riktad på detta före år 1922. Efter det året omnämndes den himmelska organisationen i de religiösa publikationer som de använde då de spred biblisk undervisning. I The Watch Tower för 15 december 1924 heter det till exempel, på sidan 371, under underrubriken ”Guds organisation”:

Ju bättre vi förstå Jehovas plan, desto tydligare skola vi kunna inse, att han har den mest underbara organisationen av alla. Hans majestät och höghet gör, att han icke behöver ägna direkt uppmärksamhet åt detaljerna i och utförandet av sina befallningar. Från sin eviga tron i den högsta himmelen utövar han sin makt såsom han finner för gott. I de ämbeten, som tillhöra hans himmelska hov, finnas olika slag av skapade väsenden, vilket framgår av deras olika benämningar, såsom keruber, serafer, änglar o.s.v. Med rätta kunna änglarna sägas vara den store Jehovas sändebud och verkställande myndigheter. — Vakt-Tornet för 1 & 15 juni 1925, sidan 178, paragraf 3, i den ledande artikeln ”Änglarnas jubel”.

36. Vad sades det i boken Profetiorna, kapitel 5, om ”Guds organisation”?

³⁶ År 1929 utgav Sällskapet Vakttornet boken ”Profetiorna”d (på engelska; på svenska år 1932), och femte kapitlet bar rubriken ”Guds organisation”. Hesekiels syn, som beskrivs i det första kapitlet i hans profetiska bokHes. 1 , tillämpades på Guds himmelska organisation av andevarelser. På sidan 115, andra stycket, heter det: ”De levande väsendena och de livlösa tingen eller redskapen, som visade sig i synen, te sig — när man sammanställer dem — som en ofantlig, levande, vagnsliknande organisation, vilken sträcker sig högt upp i himmelen och över vilken Gud Jehova tronar.”

37. Vilken tillämpning av Hesekiels syn av den himmelska vagnen gjordes i första bandet av boken Rättfärdighetens triumf, och hur påverkade detta utformningen av tidskriften Vakttornets framsida?

³⁷ Längre fram, år 1931, utgav Sällskapet Vakttornet första bandet av boken ”Rättfärdighetens triumf”e (på engelska; på svenska år 1933). Denna bok innehöll en förklaring till de tjugofyra första kapitlen i Hesekiels profetia, Hes. 1—24 och i den tillämpades också Hesekiels syn av den himmelska vagnen på Jehovas organisation. När Jehovas kristna vittnen insåg detta, fylldes de av en sådan uppskattning att framsidan av tidskriften Vakttornet, från och med numret för 15 oktober 1931 till och med numret för 1 augusti 1950 (moderupplagan; på svenska 15 november 1931—15 december 1950), överst i högra hörnet kom att bära en illustration som visade en tecknares uppfattning av Hesekiels syn av den himmelska vagnen.

38. Hur länge hade Jehovas himmelska organisation funnits innan den kristna församlingen grundades, räknat från den tidpunkt då Hesekiel fick sin syn, och i vilken utsträckning var Hesekiel ett vittne för Jehova?

³⁸ Hesekiel fick se synen av den högste Gudens himmelska organisation 645 år innan den kristna kyrkan eller församlingen grundades i Jerusalem på våren år 33 v.t., på pingstdagen. Jehovas himmelska organisation existerade på Hesekiels tid och rörde sig framåt; den var i verksamhet år 613 f.v.t., då Hesekiel hade förmånen att få se denna underbara symboliska syn. I de syner som gavs Hesekiel blev han vittne till hur Jehovas organisation framställdes i bild, men han fick också i verkligheten erfara hur denna himmelska organisation verkade fram till dess att han avslutade nedtecknandet av sin profetia år 591 f.v.t. Han var i framträdande grad ett vittne för Jehova och hör med till den stora ”sky av vittnen” (NW) för Jehova som den kristne aposteln Paulus beskriver i Hebréerna 11:1—12:1. I de inspirerade hebreiska skrifterna, från Första Moseboken till Malaki, förekommer Guds namn, Jehova, 6.961 gånger (Nya Världens översättning, 1971 års upplaga), och enbart i Hesekiels profetiska bok återfinner vi namnet 439 gånger. Sextiotvå gånger återger Hesekiel dessutom det uttalande som Gud gör beträffande sitt oföränderliga uppsåt: att nationer, folk och individer ”skall förnimma att jag är Jehova”.

39. Vem är Hesekiel en bild av i våra dagar och sedan när, och vad var det som då rörde sig framåt, precis som på Hesekiels tid?

³⁹ Vad vårt århundrade, 1900-talet, beträffar, så är profeten Hesekiel en träffande bild av den smorda kvarlevan av Jehovas kristna vittnen alltsedan år 1919 v.t., det betydelsefulla år då vittnenas förkunnarverksamhet väcktes till liv igen, såsom det förutsagts i Uppenbarelseboken 11:3—12.f Det är sant att då, år 1919, hade den smorda kvarlevan inte den klara förståelse av hur Jehovas organisation verkar som den har nu i vår tid. Det är också sant att den inte då insåg att Jehovas organisation var profetiskt framställd i bild genom den symboliska vagnen i Hesekiels syn. Detta förstod kvarlevan först år 1929. Men Jehovas himmelska organisation fanns naturligtvis redan år 1919, och i andligt avseende trädde den i förbindelse med den smorda kvarlevan det året för att återuppliva dess medlemmar till att verka som Jehovas offentliga vittnen över hela världen. Denna vagnlika organisation rörde sig framåt redan då år 1919; den rör sig framåt i våra dagar, och dess hjul, som kännetecknas av framåtskridande, tycks rotera snabbare än någonsin. Jehova färdas återigen fram i sin vagn!

40. Vad kände sig Hesekiel manad att göra, när han såg det som tycktes vara ”Jehovas härlighet”, och vad kände sig kvarlevan manad att göra, när den urskilde Jehovas himmelska organisation nu på 1900-talet?

⁴⁰ När prästen Hesekiel såg synen av det som tycktes vara ”Jehovas härlighet”, kunde han inte annat än falla ned på sitt ansikte i tillbedjan. Han önskade veta varför denna himmelska vagn hade kört fram och stannat framför honom. Han fick veta det, medan han lyssnade till rösten av den som tronade på vagnen, ovan ”något som liknade ett himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall [skräckinjagande is, NW]”. (Hesekiel 1:22, 26—28) När den smorda kvarlevan av Jehovas kristna vittnen nu på 1900-talet urskilde hur Jehovas himmelska organisation fungerar, ingöt detta också hos den respektfylld fruktan. Dess medlemmar kände sig i ännu högre grad förpliktade att dyrka honom och vara vittnen om hans ärorika, historiska namn, Jehova. År 1919, sedan första världskriget hade upphört den 11 november 1918 och efterkrigsperioden hade inträtt, lyssnade kvarlevan, som väckts till liv igen, ivrigt för att kunna uppfatta vad Jehova hade att säga den genom sin vagnlika organisation.

[Fotnoter]

[Helsidesbild på sidan 44]