Guds ord sprids vitt och brett i en värld fylld av fruktan
1. Vilket oförlikneligt tillstånd av världsvid fruktan förutsade den störste av alla profeter i människans historia?
DEN störste av alla profeter i människans historia, Jesus Kristus, förutsade hur det internationellt sett skulle vara med människors sinnestillstånd under den världsomvälvande tidsperiod som började i och med första världskrigets utbrott år 1914. Han sade: ”Människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden; ty himlarnas krafter skall skakas.” — Lukas 21:26, 27.
2. Vilka är det som inte grips av fruktan, och varför inte det?
2 Men hur underligt det än kan låta finns det människor som inte grips av fruktan och inte blir vanmäktiga med en känsla av hjälplöshet. Det är Jehovas vittnen, och de finns nu i 205 länder. De gör som Jesus uppmanade dem att göra: ”Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Lukas 21:28.
3. Varför har det messianska riket inte upprättats i Jerusalem i Israel, och varför har Nationernas förbund och dess efterträdare inte kunnat hålla atomåldern borta?
3 Det faktum att ”nationernas fastställda tider”, ”hedningarnas tider”, slutade under den senare hälften av år 1914 och att Jehova Guds utlovade rike under Jesus Kristus då upprättades i himlarna och började härska mitt ibland sina fiender är nu mer befäst än någonsin tidigare. (Lukas 21:24, Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; 1917) Detta messianska rike har således ännu i denna dag inte upprättats i det jordiska Jerusalem. Nationernas förbund lyckades följdriktigt inte heller bli ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Nationernas förbunds efterträdare, Förenta nationerna, har inte uppfyllt kristenhetens böner, trots att det varit i funktion i mer än 35 år; det har inte lyckats hålla atomåldern borta.
4. Mot vad var Nationernas förbund verkligen en sammansvärjning?
4 Ända sedan ett förbund av nationer kom på förslag mot slutet av första världskriget har Jehovas vittnen oförskräckt framhållit att detta slags människogjorda ersättningar för någonting som redan finns i verkligheten, nämligen Jehovas kungliga regering under Kristus, kommer att misslyckas. De har låtit profetian i Jesaja 8:12 vägleda deras handlingssätt. Denna profetia lyder: ”Ni skall inte kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar för sammansvärjning, ej heller skall ni frukta vad det fruktar, ni skall inte förskräckas för det.” Detta människogjorda påfund är verkligen en ”sammansvärjning”, ja, en sammansvärjning mot de dyrbara intressen som tillhör Guds rike under Kristus. Hur skulle det med tanke på detta någonsin kunna få konungarnas konungs, Jehova Guds, välsignelse och stöd?
5. a) Hur tyckte Hesekiel att ”bokrullen” smakade, trots innehållet? b) Vilket slags upplevelse får vi av att Guds ord stoppas in i munnen på oss för att vi skall tjäna som hans vittnen?
5 Det budskap om Riket som Jehovas vittnen fortfarande förkunnar är verkligen uppfordrande i en värld som har en helt annan inriktning. De har fått uppleva någonting liknande det som profeten Hesekiel fick uppleva, då han var fånge i landet Babylon några år innan Jerusalem förstördes av babylonierna år 607 f.v.t. Hesekiel fick en ”bokrulle”, alldeles som aposteln på ön Patmos fick längre fram. Profeten säger: ”Den var fullskriven innan och utan, och där var uppskrivna klagosånger, suckan och verop.” (Hesekiel 2:9, 10) Sedan Hesekiel lytt Guds anvisningar och ätit upp denna ”bokrulle”, säger han: ”Den var i min mun söt som honung.” (Hesekiel 3:1—3) Det är ett ”sött” privilegium för var och en av oss att i vår tid få Guds ord instoppat i munnen för att tjäna som hans budbärare, oavsett vad detta ord innehåller, även om det är klagosånger, suckan och verop. (Jämför Psalm 19:8—11.) Jehovas vittnen prisar Guds uppenbarade ord efter att ha ätit det sedan efterkrigsåret 1919. Det har styrkt dem, alldeles som bokstavlig honung styrkte Jonatan. — 1 Samuelsboken 14:26, 27.
6. Varför krävs det mod av Jehovas vittnen nu när dagen för Guds hämnd närmar sig, men vad kan de vara förvissade om?
6 Eftersom ”hämndens dag från vår Gud” närmar sig med hast, krävs det mod av Jehovas vittnen att framhålla att det i en nära framtid kommer att höras ”klagosånger, suckan och verop” i hela det mänskliga samhället. (Jesaja 61:1, 2) Hjälpsökande människor i denna hotade värld är inte benägna att lyssna på sådana upplysningar som kommer ur munnen på Jehovas vittnen. Men eftersom Gud sänder ut dem för att sprida hans ord, kan de vara förvissade om att han skall stödja dem ända fram till själva dagen för hans hämnd.
7. Hur skulle Jehova göra Hesekiel rustad för sitt uppdrag?
7 Det är inte trevligt när människor vägrar att lyssna, men låt oss ge akt på vad Gud sade till Hesekiel: ”’Israels hus vill inte höra på dig, ty de vill inte höra på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan [”många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa”, Levande Bibeln]. Men se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten, och din panna hård som deras pannor. Ja, jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Du skall inte frukta för dem och inte förfäras för dem, då de nu är ett motsträvigt släkte.’ ... ’Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg till dem: ”Så säger Herren, Herren [Jehova]” — antingen de nu hör på det eller inte.’” — Hesekiel 3:7—11.
8. Hur mötte Hesekielklassen den motbjudande situationen efter första världskriget, och vad skulle ha hänt om prästerna hade lyssnat?
8 Kvarlevan av dessa kristna som pånyttfötts av Guds ande för att vara hans andliga söner och som smorts med hans ande för att vara hans förordnade vittnen har fått uppleva en liknande motbjudande situation. De utgör Hesekielklassen nu på 1900-talet. De har därför i likhet med Hesekiel inte ryggat tillbaka inför åsynen av de motbjudande, frånstötande ansikten som tillhör dem som yrkesmässigt utövar och på ett imponerande sätt ikläder sig prästerlig värdighet i kristenheten och som kanske menar sig vara andliga israeliter. Om dessa religiösa ledare hade mjukat upp sina ansikten och ägnat ett lydigt öra åt budskapet om Riket som den smorda kvarlevan förkunnat sedan år 1919, skulle kristenheten inte ha störtat sig in i andra världskriget, som var långt större och mera fördärvbringande jorden runt än det första.
9. Hur har kvarlevan och dess överlämnade följeslagare gjorts rustade för sitt uppdrag?
9 Inte ens nu, nu när hotet om kärnvapenkrig växer alltmer trots Förenta nationerna, har de religiösa ledarna undergått någon förändring i ansiktet gentemot förkunnarna av Riket. Därför har den smorda kvarlevan av Rikets ambassadörer och deras överlämnade, döpta följeslagare från alla nationer varit tvungna att göra sina ansikten hårda likt diamant med tanke på det allt hårdare religiösa motståndet. De fortsätter ihärdigt och oförskräckt att tala Guds ord.
10. Av vilken anledning borde prästerna och deras församlingsbor ha lyssnat på Jehovas vittnen, och vad kommer dessa religiösa människor att tvingas erkänna i en nära framtid?
10 I synnerhet prästerna inom kristenheten och deras församlingsbor borde ha förstått det budskap och de råd som Jehovas vittnen framfört. Vittnena hämtar sitt budskap från samma bibel som de religiösa inom den så kallade kristna världen menar sig godta och som deras bibelsällskap sprider vitt och brett på många språk. Förhållandena har visat sig vara precis så som Jehova Gud sade till Hesekiel: ”Till barnen med hårda pannor [”fräck uppsyn”, NW] och förhärdade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: ’Så säger Herren, Herren [Jehova].’ Och antingen de hör på det eller inte — ty de är ett motsträvigt släkte — så skall de dock erfara att en profet har varit ibland dem.” — Hesekiel 2:4, 5.
11. Vilka egenskaper har kristenheten visat upp mot Jehovas förordnade kvarleva, och hur har han gjort det möjligt för kvarlevan att fullgöra detta uppfordrande uppdrag?
11 Kristenheten, som menar sig utgöra det andliga Israel, har visat upp en fräck uppsyn och förhärdade hjärtan mot den smorda kvarlevan, som den suveräne Herren Jehova har gett i uppdrag att frambära hans slutliga budskap nu under ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, 14) Gud, den Allsmäktige, visste att han kunde ingjuta oförskräckthet i den nutida motsvarigheten till Hesekiel, så att denna smorda kvarleva fick mod att åta sig och fullgöra detta uppfordrande uppdrag.
12. Vilken falsk anklagelse avvärjer Jehova sålunda, och genom vilken viktig händelse kommer han att rentvås från alla falska anklagelser?
12 Gud, som är oklanderlig, har för avsikt att avvärja alla möjligheter att anklaga honom för försumlighet, för att inte i tillräcklig utsträckning ha varnat dem som är i fara. Förhållandena håller nu på att bli sådana att det klart måste framkomma vilka vi är. De ohörsamma kommer då att tvingas erkänna det faktum att en profet utsänd av Jehova har varit ibland dem. Detta kommer att inträffa då det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, för evigt blir tillintetgjort genom de politiska makterna, med vilka hon haft för vana att i andligt avseende leva ett skamligt, otuktigt liv. Detta kommer att medföra att den sanna tillbedjans Gud rentvås från alla anklagelser.
13. Vilket löfte till den smorda kvarlevan har Jehova infriat, och i vilket avseende tjänar den som ett gott exempel för de ”andra fåren” som ett resultat av att detta löfte infriats?
13 Att den smorda kvarlevan har kunnat tala så oförskräckt ända fram till nu har berott på att Jehova har infriat sitt löfte: ”Men se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten, och din panna hård som deras pannor. Ja, jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Du skall inte frukta för dem och inte förfäras för dem, då de nu är ett motsträvigt släkte.” (Hesekiel 3:8, 9) Kvarlevan har på så sätt blivit styrkt och tjänar som ett hjärtevärmande exempel för den växande skaran av ”andra får”, som Jesus Kristus, den rätte herden, lovat att församla till sin smorda kvarlevas sida. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9—17) Dessa ”andra får” har som Jehovas vittnen blivit lika modiga som ett lejon.
14, 15. a) På grund av vilken skiljaktighet sitter många Jehovas vittnen i fängelse både i kristenhetens länder och utanför dem? b) Hur påverkar sådana fängelsestraff de vittnen som är fria i motsats till vad man kunde förvänta?
14 Jehovas vittnen söker inte efterlikna det stora Babylon. Därför har de både i och utanför kristenhetens länder bröder i den kristna tron som sitter i fängelse på grund av sin strikta neutralitet. Detta har inte ingjutit fruktan i de vittnen som fortfarande är fria och inte sitter i fängelse, utan de handlar precis som aposteln Paulus’ kristna bröder i Rom gjorde. När Paulus stod inför rätta vädjade han till den romerske kejsaren om rättvisa, och domaren gav utslaget: ”Till kejsaren har du vädjat; till kejsaren skall du fara.” (Apostlagärningarna 25:10—12) Därför fördes Paulus i kedjor till Rom och sattes i fängelse där i väntan på rättegång. Det var medan han befann sig under sådana omständigheter som han skrev till sina djupt älskade medkristna i staden Filippi i Grekland och sade:
15 ”Och de flesta av bröderna i Herren, som känner tillförsikt på grund av mina bojor, visar så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord.” — Filipperna 1:14.
16. Vilken egenskap gav de Jehovas vittnen som var fria prov på omedelbart efter första världskriget, trots att de hade kristna bröder som satt i fängelse, och varför är denna egenskap nödvändig även nu?
16 Någonting liknande hände då första världskriget slutade år 1918 och vissa av Sällskapet Vakttornets styrelseledamöter och några andra av personalen vid huvudkontoret befann sig i fängelse på falska grunder. Då det nu hade blivit fred, vidtog de bröder som var fria genast modiga åtgärder för att säkra dessa fängslade bröders frigivning. År 1919 släpptes de ut från fängelset, och deras fall togs upp i rätten och avskrevs. Därmed förklarades de oskyldiga till alla de ting de falskeligen anklagats för. Verket att predika de goda nyheterna om Guds upprättade rike under Kristus togs upp med större mod än någonsin tidigare, trots det stora Babylons och hennes älskares invändningar. Nu, när ett långt större antal vittnen för Jehova sitter i fängelse än fallet var under första världskriget, åligger det deras fria bröder att ”oförskräckt tala Guds ord”.
De som genom att lyssna får kristenheten att skämmas
17. a) Vad sade Jehova till Hesekiel om dem som skulle vara mera benägna att lyssna? b) Vilka koncentrerades ansträngningarna först på, varefter tiden var inne att vända uppmärksamheten till dem som var mera benägna att lyssna? Hur gick detta till?
17 En intressant fråga var: Vilka skulle sannolikt visa sig lyssna? På denna fråga svarade Jehova Hesekiel: ”Ty du blir ju inte sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, ... vilkas tal du inte förstår. Sannerligen, sände jag dig till sådana, så skulle de höra på dig.” (Hesekiel 3:5, 6) Profeten var förpliktad att fortsätta att tala Guds ord till sina landsmän, till dem av Israels nation som befann sig i fångenskap i landet Babylon. Någonting liknande har hänt i vår tid. Fram till mitten av 1930-talet koncentrerade den smorda kvarlevan av det andliga Israel sina ansträngningar på att samla in de sista medlemmarna av det andliga Israel i den ”fålla” som innehåller den ”lilla hjorden”, till vilken det har behagat den himmelske Fadern att ge Riket för att tillsammans med hans Son regera till välsignelse för det återlösta människosläktet. (Lukas 12:32) Då var tiden inne att på nytt begrunda Guds Sons ord i Johannes 10:16 och deras samband med orden i Uppenbarelseboken 7:9—17.
18, 19. Varför krävdes det oförskräckthet för att år 1935 identifiera den ”stora skaran” med dessa ”får” som skulle bilda ”en enda hjord” tillsammans med den smorda kvarlevan?
18 I Johannes 10:16 hade Jesus, Guds Son, sagt: ”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.”
19 Det krävdes oförskräckthet av dem som skulle bli klassificerade som ”andra får” att vid denna tidpunkt lyssna till rösten av den ”enda herden”. Jehovas vittnen utsattes då för våldsam förföljelse av de nationalistiska styrkorna under ledning av Adolf Hitler, understödd av prästerna inom den romersk-katolska kyrkan som nazisten Hitler tillhörde. Med tanke på att förhållandena i världen var sådana, krävdes det således stor tro, övertygelse och oförskräckthet av presidenten för Sällskapet Vakttornet för att år 1935 framhålla att den ”stora skaran” som omnämns i Uppenbarelseboken 7:9—17 skulle bestå av dessa förutsagda ”andra får” och att dessa skulle bilda ”en enda hjord” tillsammans med den förföljda smorda kvarlevan som var i ”den här fållan”. Han behövde trots allt ”tala Guds ord” oförskräckt. Och det gjorde han också.
20. Vilket gensvar har de som blivit ”andra får” gett, och till vilken storlek har denna ”hjord” härigenom vuxit?
20 Redan från början var det flera hundra som gav ett gynnsamt gensvar och oförbehållsamt överlämnade sig åt Jehova Gud genom hans ”enda herde” och symboliserade detta överlämnande genom att offentligen bli döpta i vatten. Och fram till nu har dessa ”andra får”, trots avbrottet som orsakades av andra världskriget, bildat en ”hjord” på två och en halv million medlemmar eller mer i 205 länder. Många av dessa länder ligger utanför vad som kallas kristenheten, till exempel Japan, där det enligt förra årets medeltal finns mer än 70.000 överlämnade, hängivna förkunnare av budskapet om Riket, Korea med mer än 30.000 förkunnare och Nigeria med mer än 100.000 förkunnare.
21. Vilka har gett ett gynnsamt gensvar på den ”enda herdens” kallelse, något som dragit skam över kristenheten?
21 Det är obestridligt att skam dras över kristenheten med dess hårda ansikte och hårda hjärta genom detta gynnsamma gensvar som kommit på den ”enda herdens” kallelse i dessa länder, där det talade språket kan vara svårt och i viss mån obegripligt för dem som lever i kristenheten, i synnerhet det religiösa språket i deras religionssystem. De som blir Kristi ”andra får” visar ett berömvärt mod genom att inte bry sig om vad världen tänker utan samlas som en enda hjord kring den ”enda herden”, deras gudagivne ledare och frälsare. I likhet med sin herde talar de Guds ord oförskräckt.
22. Med vilken sinnesinställning måste Jehovas vittnen tala Guds ord inför världen?
22 Den fruktan som världen känner blir allt värre. Under demoniskt inflytande marscherar nationerna till Har-Magedons slagfält för att utkämpa den slutliga och avgörande striden. Jehovas vittnen kommer att i trygghet stå som åskådare och se på då deras Gud vinner seger. När de överlevt striden framför alla strider, kommer de att förena sig med de jublande, triumferande härskarorna i himmelen och lovprisa den oslagbare Guden, Jehova, och hans mäktige fältmarskalk, Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Nu är det inte tid att dra sig tillbaka! Gå därför framåt, du enade hjord av Jehovas vittnen, och tala Guds ord oförskräckt tills jorden är full av kunskap om Jehovas ära liksom havsdjupet är fyllt av vattnet. — Jesaja 11:9; Hesekiel 47:1—5.
Lade du märke till svaren på följande frågor?
□ Vad fick Hesekiel uppleva i Babylon, och vilken motsvarighet till detta finns det i vår tid?
□ Varför behöver Guds folk vara oförskräckt när det sprider Guds ord med tanke på den inställning prästerna har?
□ Hur har Jehovas överlämnade folk fört fram sitt budskap till ”ett folk med obegripligt språk”?
□ Vilken inställning måste du ha nu och i framtiden?
[Bild på sidan 17]
Jehovas vittnen är oförskräckta trots att de står ansikte mot ansikte med prästers ogillande och hårdhet