Förenade i tillbedjan under vår herde och kung
”Så säger Herren, Herren [Jehova]: Se, jag skall hämta Israels barn ... , en och samma kung skall de alla ha.” — HESEKIEL 37:21, 22.
1, 2. a) Vad representerar de två trästavarna i Hesekiel 37:16? b) Vad hände med dessa två stavar?
GUDS rikes endräkt, säger vi. Och det är helt i linje med den senare delen av Hesekiels profetias 37:e kapitel. Där, i vers 16, säger Jehova till Hesekiel att ta två trästavar. På en av dem skall han skriva: ”För Juda och hans släktingar bland Israels barn.” På den andra skall han skriva: ”En stav för Josef, Efraim, och för hans släktingar av hela Israels hus.” Vad representerar dessa stavar?
2 De står för de båda delarna av Israels rike, som klövs i dels Juda i söder och dels Efraim i norr. Båda dessa riken hamnade i fångenskap, det norra riket år 740 f.v.t. och det södra riket år 607 f.v.t. Men år 537 f.v.t. återvände en kvarleva från Israels alla tolv stammar till Jerusalem för att där återupprätta den förenade tillbedjan av Jehova. Hur visas detta i Hesekiels profetia?
3. Vad måste råda bland Guds återupprättade folk enligt vad Hesekiel 37:19 visar i bild?
3 Lyssna och hör vad Jehova säger till Hesekiel i vers 19:
”Svara dem: ’Så säger Herren, Herren [Jehova]: Se, jag vill ta Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav också gäller för de stammar av Israel, som är hans släktingar, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillsammans, och så göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand.’”
Endräkt måste således råda bland Jehovas återupprättade folk!
Förenade i tillbedjan
4. a) Hur uppfylldes Hesekiel 37:21 år 537 f.v.t.? b) Hur har orden uppfyllts nu i vår tid?
4 Guds folk skulle inte längre vara uppdelat i två nationer, med lojaliteten delad mellan rikena i norr och i söder, utan de skulle i själva verket vara ”ett enda folk i landet”. Hesekiel talar tröstande ord till dem, alldeles som Jehova befallt:
”Och du skall tala till dem: Så säger Herren, Herren [Jehova]: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de har måst vandra bort. Jag skall samla ihop dem från alla håll och föra dem in i deras land. ... En och samma kung skall de alla ha.” (Hesekiel 37:21, 22)
Alldeles som dessa ord gick i uppfyllelse på Israels förenade kvarleva då den återvände från fångenskapen år 537 f.v.t., har den återställda kvarlevan av smorda vittnen nu i vår tid fått erfara glädjen av att vara förenad i sitt paradisiska land av andlig blomstring. — Se även Hesekiel 36:33—36.
5. Hur har Guds folk renats från befläckelse?
5 Samtidigt har Guds folk renats från all andlig befläckelse orsakad av Satans falska religions världsvälde, ”det stora Babylon”. (Uppenbarelseboken 17:5; 18:2, 4) Deras befrielse från falska religiösa läror och sedvänjor utgör den nutida stora uppfyllelsen av den profetia som fick en uppfyllelse i miniatyr på det forntida Israel, då det återupprättades efter fångenskapen i det bokstavliga Babylon:
”Sedan skall de inte mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de har syndat, och skall rena dem, så att de blir mitt folk, och jag skall vara deras Gud.” — Hesekiel 37:23.
6. a) Varför åtnjuter det andliga Israel nu ett nära, förtroligt förhållande till sin Gud? b) Vilken endräkt måste vi iaktta, även om någon avviker från sanningen?
6 Den avgudadyrkan och de styggelser som bedrivs inom kristenhetens och hedendomens religioner har förkastats av Jehovas återupprättade folk. De avgudar inte längre skapade varelser och följer inte heller den världsliga religionens sedvänjor, sådana som att fira Gud vanärande ”helgdagar”. Deras tillbedjan fördelas inte på tre gudar i en, den så kallade gudomen i en mystisk treenighet, utan de är förenade som ett enda folk som tillber den ende Guden, Jehova. Unisont prisar de universums suveräne Herre, och detta binder dem samman i en endräkt som är okänd för alla andra folk på jorden! (Jesaja 52:8) Även om någon som tidigare varit ansluten till oss utvecklar ett ont samvete och avviker från all den sanning som vi har fått av Jehova, står vi förenade med Guds organisation i dess verk och i ett dyrbart, förtroligt förhållande till vår Gud. — Ordspråksboken 3:32; Hebréerna 10:22, 23.
Kungen erkänns
7. Vilken annan förenande kraft, förutom sann tillbedjan, har Guds folk fått löfte om?
7 När det forntida Israel återfördes till sitt ”land”, blev sann tillbedjan en förenande kraft bland dem. Men riket blev inte upprättat igen. Varför talar då Jehova i Hesekiel, kapitel 37, verserna 22 och 24, om en ”kung” över dem? I verserna 24 och 25 läser vi:
”Och min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall så alla ha en och samma herde. Och de skall vandra efter mina lagar och hålla mina stadgar och göra efter dem. Så skall de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det som era fäder bodde i. De skall själva få bo där, likaså deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.”
8. a) Varför måste tillämpningen av dessa verser gälla det andliga Israel? b) Hur kommer det sig att vi noggrant kan ange tiden för uppfyllelsen?
8 Den delen av profetian har aldrig uppfyllts på det köttsliga Israel, och den kommer heller aldrig att bli uppfylld på det sättet. Tillämpningen måste därför gälla det andliga Israel. Men när då? När har en kung med juridisk ”rätt” kommit att sitta på Davids tron igen? Det skedde i och med att ”nationernas fastställda tider” slutade år 1914 nu i vår tid. När hedningarnas tider utlöpte, blev ”världens rike ... vår Herres”, Jehovas, rike — hans som ”skall härska som konung till evig tid” — och också ”hans Smordes rike”, hans som David förebildade. — Hesekiel 21:26, 27; Lukas 21:24; Uppenbarelseboken 11:15.
9. Vilka två ting tjänar som förenande realiteter i våra dagar?
9 I våra dagar är vi Jehovas vittnen alltså förenade inte bara genom sann tillbedjan — och sådan tillbedjan är ju viktig — utan vi är också förenade genom att vi har församlats under vår ”hövding” och kung! Både vår tillbedjan och Riket är realiteter för oss. Och bägge tjänar till att förena oss i vårt världsvida broderskap.
10. a) Hur betraktar vi vår herde och kung? b) Hur kan vi fullgöra Jehovas rättsliga beslut eller ”lagar”?
10 Hur mycket älskar vi inte vår kung! För oss alla är han ”en och samma herde” — en ömsint herde, som leder oss till det eviga livets vatten. Han känner var och en av oss vid namn, och han är intresserad av att kalla ut oss och leda oss till ljuvliga andliga betesmarker. Men liksom fåren i en hjord måste vi hålla oss förenade och vandra i Jehovas rättsliga beslut eller efter hans ”lagar”. Vi måste hålla oss avskilda från följande tre segment av Satans organisation: dess korrumperade politik, dess giriga kommersialism och dess avgudadyrkande religion. I en endräkt lik den som Jesus och hans första lärjungar hade visar vi att vi ”inte är någon del av världen”. Och detta inbegriper också att vi skyr världens omoraliskhet. (Johannes 17:14, 16, 20, 21; 18:36) Det får inte finnas några söndringar bland oss, då vi håller Jehovas stadgar och ”gör efter dem”.
11. Hur skiljer sig vårt levnadssätt från världsliga religionsutövares?
11 Hur skilt är inte detta levnadssätt från världsliga religionsutövares! I allmänhet går vad som helst för sig bland dem. De godkänner det eftergivna samhället med dess omoraliska smuts. De har ofta olika normer för olika delar av världen. I rika länder, till exempel, håller de mer eller mindre styvt på anordningen att en man skall ha bara en hustru; i andra delar av världen tillåter de dem som är vana vid att man skall ha — och som själva fortfarande har — en mängd hustrur att bli medlemmar. (Jämför Matteus 19:4—6; 1 Timoteus 3:2, 12.) Men vi som är förenade under Kristus, vår herde och kung, följer bibelns stadgar och principer i alla delar av världen. Och när nationer drar ut i krig, vägrar vi att döda våra bröder i en annan nation, för i Jesajas ord sägs det om oss: ”Inte heller skall de mer lära sig att kriga.” — Jesaja 2:3, 4, NW.
12. Hur visar vi att vi är endräktiga, ense, som ”en fårflock i fållan”?
12 Denna endräkt som finns bland kvarlevan av de andliga israeliterna är också vackert förutsagd genom orden i Mika 2:12 (NW), där Jehova säger: ”I endräkt skall jag sätta dem, likt en fårflock i fållan, likt en boskapshjord mitt på sin betesmark; de skall sorla av människor.” Detta är någonting som vi kan iaktta vid de sammankomster som Jehovas folk håller: Tusentals som lyssnar uppmärksamt, tyst och stilla, ivriga att ta till sig varje ord, medan vi tillsammans får beta under det herdeskap som Jehova och hans herde och kung utövar. Österlänningar, svarthyade människor och vita — den smorda kvarlevan och de ”andra fåren” — alla är endräktiga, ense i denna hjord. Våra konvent, våra sammankomster, våra församlingsmöten ger ett oemotsägligt vittnesbörd om att Guds rikes endräkt är en världsomfattande verklighet i våra dagar!
13. Hur har hjorden kommit att ”sorla av människor”?
13 Men vad betyder då Mikas ord: ”De skall sorla av människor”? Vad erfar vi före och efter våra möten och sammankomster? Jo, sorlet av en lycklig samvaro, då vi i trevliga samtal delar glädjen av vårt kristna umgänge och talar om vår tjänst för vår Gud. Och det blir ett ”sorl” i den världsvida församlingen också ur den synvinkeln att den ständigt ökar i storlek; allteftersom nya församlingar fortsätter att bildas intensifieras den harmoniska lovsången till Jehova i styrka över hela jorden. — Psalm 96:1—3.
14. Ge exempel på hur världen lägger märke till vår endräkt.
14 Denna lyckliga endräkt, lik den som finns i en fårflock i en fålla, går inte obemärkt förbi världen. Vi kan ta några exempel. Då Jehovas vittnen år 1983 höll sina områdessammankomster ”Guds rikes endräkt” i Korea, sände polisen i Taegu 30 polismän till sammankomstlokalen den första dagen, men när de såg den goda ordningen och hur vittnena skötte trafiken utanför lokalen, sände de bara två polismän de tre resterande dagarna. I Taejǒn sade hallföreståndaren: ”Det verkar som om ni har blivit inspirerade från himmelen — detta är underbart.” En överdrift, men han sade vad han tyckte! I Rangoon i Burma sade en i kommittén för Gandhi-hallen: ”Om bara hela världen hade ett samhälle likt ert, skulle det inte finnas några problem i världen.”
Jehovas ”fridsförbund”
15. Vilken önskvärd frid beskrivs i Hesekiel 37:26?
15 Sann frid tillhör dem som vår herde och kung, Kristus Jesus, leder ut på bete. Det är en frid som kommer av endräkt, och den endräkten är sannerligen en Guds rikes verklighet bland Jehovas vittnen på hela jorden i dag. Jehova beskriver detta på ett underbart sätt i sina ord till Hesekiel i kapitel 37, vers 26:
”Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund, ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen”!
Frid med Gud! En frid som kan råda för evigt, tack vare det kärleksfulla offer som vår herde och kung frambar medan han var här på jorden!
16. Vad har lett till mångfaldigandet av ”fåren”?
16 Nu, när det andliga Israel har utökats till det fulla antalet av 144.000, har en stor skara av ”andra får” förenat sig med dessa i helig tjänst i Jehovas helgedom. Det är ingen ände på mångfaldigandet av ”fåren” — de räknas redan i millioner! I endräkt världen runt går dessa förkunnare av Guds rike från hus till hus. Denna offentliga tillbedjan är verklig och meningsfull för oss och identifierar oss som det enda folk på hela jorden som är intresserat av att upphöja Jehovas namn och förkunna hans fridsrike. Hur glada är vi inte över att ha del i hans fridsförbund!
17. a) Vilken uppmuntran ger Jehova i Hesekiel 37:27, 28? b) Hur vet vi att Jehovas vakande omsorg inte är begränsad till det andliga Israel?
17 I Hesekiel 37, verserna 27 och 28, läser vi Jehovas avslutande ord av uppmuntran till sin endräktiga hjord:
”Ja, min boning [mitt tabernakel, NW] skall vara hos [över, NW] dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Så skall folken erfara att jag är Herren [Jehova], som helgar Israel, då nu min helgedom förblir ibland dem evinnerligen.”
Hur glada är vi inte att Jehovas beskydd är spänt över hans folk som ett tält! Denna kärleksfulla vakande omsorg är inte heller begränsad till det andliga Israel, för vi läser om den ”stora skaran” att ”han som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem”. Inte längre skall någon hetta från Jehovas misshag drabba dem. — Uppenbarelseboken 7:9—17.
18. a) Hur helgar Jehova Israel? b) Hur kommer den ”stora skaran” också att ha en rättfärdig ställning inför Gud?
18 Och hur glada är vi inte att Jehova bor mitt i det andliga Israel, att han uppför sin helgedom mitt ibland dem för att den skall förbli där ”evinnerligen”! Alldeles som detta centrum för tillbedjan av honom är heligt, så måste också de som kommer dit för att tillbedja vara heliga, helgade, avskilda för att tjäna sin Gud. Det sägs om de smorda kristna att de ”har tvättats rena, ... har helgats, ... har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande”. (1 Korintierna 6:11) Och som det ovan citerade skriftstället i Uppenbarelseboken 7:9—17 visar har den ”stora skaran” med jordiska förhoppningar också ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”, så att de kan ägna Gud ”helig tjänst dag och natt i hans tempel”. Vilket enormt vittnesbörd denna endräktiga, världsomfattande tjänst resulterar i!
19. a) Hur kommer nationerna att bli tvungna att erkänna orden i Hesekiel 38:23? b) Vad måste vi vara fast beslutna att göra till dess?
19 Men vår största glädje, allteftersom vi skrider framåt i Guds rikes endräkt, kommer att vara att få nå fram till den dag då Jehova blir hävdad och rättfärdigad. Då kommer hans ärofulla namn att bli helgat — rentvått från all den usla vanära som dragits över det. Nationerna kommer att bli tvungna att bevittna befrielsen av det folk som bär Jehovas namn. Men något som är viktigare är det som vår suveräne Herre själv förklarar: ”De skall förstå att jag är Herren [Jehova].” (Hesekiel 38:23) Låt oss hålla fast vid vår Guds rikes endräkt, som nu är en verklighet, tills Jehovas ärofulla namn verkligen blivit helgat i hela universum!
Hur har Hesekiel 37:15—28 gått i uppfyllelse med avseende på:
□ Att Jehovas folk skulle göras till ”en enda stav”?
□ Att det skulle tillsättas ”en och samma kung” och ”en och samma herde”?
□ Guds ”fridsförbund” med sitt folk?
□ Guds tabernakel ”över dem”?
[Bild på sidan 29]
Jehovas”fridsförbund” med sitt endräktiga folk gäller nu och ger en försäkran om att välståndet skall fortsätta in på den paradisiska jorden