Jehovas ord är tillförlitligt!

”Jag är Jehová, ... som stadfäster sin tjänares ord.” — JESAJA 44:24—26, Åkeson.

1. Vilken framtid förutsades år 1864?

VAD skall morgondagen föra med sig? Människor skulle gärna vilja veta det. Men så otillfredsställande deras förutsägelser är! Vi kan ta ett exempel. År 1864 förutsade naturforskaren Alfred R. Wallace följande människogjorda ”framtid för människosläktet”: ”Var och en kommer ... att förverkliga sin lycka i förhållande till sina medmänniskors; ... de välbalanserade moraliska förmågorna kommer aldrig att tillåta att någon gör intrång på andras jämbördiga rättigheter; ... varje människa kommer att vägledas av de bästa av lagar; en grundlig insikt i deras rättigheter som hon har omkring sig och en fullkomlig förståelse för deras känslor.” Ja, Wallace förutsade att människan skulle förvandla jorden till ”ett sådant ljust och glädjefyllt paradis som är ständigt återkommande i siares eller poeters drömmar”!

2. Vilka frågor uppstår till följd av att de förutsägelser som människor gjort inte har gått i uppfyllelse?

² Författaren till dessa ord dog bara nio månader innan mänskligheten kastades in i första världskrigets mörka natt. Var var då detta ”ljusa, glädjefyllda paradis” som skulle vara fullt med barmhärtiga, medkännande människor? Och hur är det i dag? Utan tvivel har ”kärleken hos flertalet svalnat” — och detta trots alla förutsägelser om motsatsen. (Matteus 24:12) Men bör detta få oss att tvivla på alla profetior? Jehova Gud identifierar sig själv som den som ”driver de vise tillbaka och gör deras kunskap till dårskap”, samtidigt som han ”stadfäster sin tjänares ord”. (Jesaja 44:24—26, Åkeson) Men några kanske frågar: ”Kan vi lita på bibelns profetior? Är Jehovas ord verkligen tillförlitligt?”

Ödeläggelse och återställelse

3. Vad hände Juda och Jerusalem under 600-talet f.v.t. i överensstämmelse med 3 Moseboken 26:27—35?

³ Det finns ett överflöd av bevis som visar att vi verkligen kan lita på bibelns profetior. Så till exempel blev profetiorna om ödeläggelse och om återställelse en verklighet för Guds forntida folk, israeliterna. När de troget tillbad Jehova, hade de framgång i sitt gudagivna land som flöt av ”mjölk och honung”. (3 Moseboken 20:24; 1 Kungaboken 4:1, 20) Men de hade blivit förvarnade om att deras verkliga paradis skulle bli en öde öken, om de visade olydnad. (3 Moseboken 26:27—35) År 607 f.v.t., omkring 900 år efter det att Mose skrivit Tredje Moseboken, intog babylonierna Juda och Jerusalem. Inte lång tid därefter flydde de judar som var kvar i landet till Egypten, och den förutsagda ödeläggelsen var fullständig. — Jeremia 39:8—10; 40:5; 41:2; 43:1—7.

4. a) Vilket löfte hade Jehova gett sitt folk långt innan Jerusalem förstördes år 607 f.v.t.? b) Hur gick detta löfte i uppfyllelse?

⁴ Men mer än ett hundra år innan Jerusalem förstördes hade Jehova lovat att hans ångerfulla folk skulle få återvända till sitt ödelagda hemland och återställa dess paradisiska prakt. (Jesaja 35:1—4) Gud hade också sagt: ”Jag är Jehová, ... som stadfäster sin tjänares ord och fullbordar sina sändebuds råd, som säger till Jerusalem: ’Det skall bliva bebott’ och till Juda städer: ’De skola byggas, och jag skall upprätta deras öde platser.’” (Jesaja 44:24—26, Åkeson) År 539 f.v.t. erövrade mederna och perserna under Cyrus’ ledning Babylon, alldeles som Jesaja hade förutsagt. (Jesaja 44:27—45:6) Cyrus’ påbud om att judarna skulle få återvända till sitt hemland och återuppbygga templet gick i verkställighet år 537 f.v.t., och med tiden kom Juda land att undergå den förutsagda förvandlingen. (Esra 1:1—4; Jesaja 35:5—10; Hesekiel 36:35) Så tillförlitligt Jehovas ord är!

Tyrus kunde inte trotsa profetiorna

5. Vad hade Jehova genom Hesekiel förutsagt om Tyrus?

⁵ De av Gud inspirerade profetiorna uppfylldes också på den forntida staden Tyrus, som med rätta kallades ”havets drottning”. Beträffande denna feniciska hamnstad hade Jehova förklarat: ”Jag skall komma över dig, Tyrus, och jag skall uppresa många folk mot dig. ... Se, jag vill låta Nebukadressar, kungen i Babel, ... komma ... över Tyrus ... och [han] skall ... bryta ned dina torn. ... Stenarna, trävirket och gruset skall man kasta i havet. ... Ja, jag skall göra dig till en kal klippa, en torkplats för fisknät skall du bli.” — Hesekiel 26:3—14.

6. Vad hände den forntida staden Tyrus i uppfyllelse av profetiorna?

⁶ Att staden skulle få ett sådant fall föreföll omöjligt. Enligt den judiske historikern Josefos varade den babyloniska belägringen av Tyrus i 13 år. (Josefos: Against Apion, bok 1, kapitel 21) Historien omtalar inte hur effektiva Nebukadnessars ansträngningar var, även om Tyrus’ förlust av egendom och liv måste ha varit stor. Ett senare profetiskt uttalande genom Sakarja visade att Gud skulle förstöra staden fullständigt. (Sakarja 9:3, 4) Denna profetia gick i uppfyllelse närmare 200 år efter det att den hade uttalats. Vid den tiden kände sig de som bodde i den intilliggande östaden Tyrus säkra bakom dess respektingivande murar. Men år 332 f.v.t. störtade Alexander den stores härar denna östad genom att använda spillrorna från staden Tyrus på fastlandet för att bygga en broväg ut till ön. Sedan dess har denna konstgjorda halvö blivit allt större genom den sand som lagrats upp där genom vattnet. I den nutida byn vid havet kan man vidare se fiskare torka sina nät — ytterligare en uppfyllelse av profetian. Ja, Jehovas ord är sannerligen tillförlitligt!

”Blodstaden” böjer sig

7, 8. a) Vad hade Jehova genom sina profeter förutsagt om Nineve? b) Varför föreföll det omöjligt att Nineve skulle bli en ”ödemark”?

⁷ Guds profetiska ord visade sig också vara sannfärdigt i fallet med det forntida Nineve, huvudstaden i det assyriska världsväldet som förtryckte Jehovas folk. (2 Kungaboken 17:1—6; 1 Krönikeboken 5:6, 26) Beträffande Nineve, som då var som mäktigast, sade Jehova följande genom sina profeter: ”Röva nu silver, röva guld. Här finns skatter utan ände. ... Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! ... Ve dig, du blodstad.” (Nahum 2:9, 10; 3:1) ”Han skall göra Nineve till en ödemark. ... Och därinne skall hjordar lägga sig.” — Sefanja 2:13, 14.

⁸ Hur skulle det kunna vara möjligt att någonting sådant inträffade? Nineve var ”den stora staden”. (Jona 1:2) Enligt den forntida historikern Diodorus hade Nineve en 30 meter hög mur, en mur som var tillräckligt bred för att tre vagnar i bredd skulle kunna färdas på den. På profeten Jonas tid (på 800-talet f.v.t.) bodde mer än 120.000 människor i den staden. (Jona 4:11) Skulle allt detta bli en ”ödemark”?

9. Hur har Nineve gett ytterligare bevis för att Jehovas ord är tillförlitligt?

⁹ År 632 f.v.t., minst 16 år efter det att Sefanja uttalat sin profetia, belägrade babylonierna och mederna Nineve. Enligt Diodorus (bok 2, kapitel 27) fick ”starkt och ihållande regn” Tigris att stiga över sina bräddar. Den ”både översvämmade en del av staden och bröt ner murarna på en sträcka av tjugo stadier”. Nineve intogs. ”De förde bort mycket byte från staden och tempelområdet och förvandlade staden till en ruinhög, till en stad i spillror”, heter det i den forntida babyloniska krönikan. Nineve blev en glömd stad under flera århundraden. Dess undergång var sannerligen ”goda nyheter” för Guds folk, som åter försäkrades om att ”Jehova är god” och ”är medveten om dem som söker sin tillflykt hos honom”. (Nahum 1:7, 15, NW) Den som i vår tid besöker Nineves ruiner i Irak kan se får gå och beta i närheten av dess ruinhögar, alldeles som det förutsades. Här har vi ytterligare bevis för att Jehovas ord är tillförlitligt.

”Ett ansenligt horn” bryts sönder

10. a) Vilken profetisk syn finns nedtecknad i Daniel 8:1—8? b) Hur förklarade Gabriel huvuddragen i denna profetia?

¹⁰ I en profetisk syn såg Daniel en vädur med två horn dödas av en bock med ”ett ansenligt horn”. Detta horn bröts sönder, och fyra andra horn ersatte det. (Daniel 8:1—8) Vad kunde detta betyda? Ängeln Gabriel förklarade: ”Väduren med de två hornen, vilken du såg, är konungarna i Medien och Persien. Och den ludne bocken är Greklands konung, och det stora hornet, som var mellan hans ögon, är den förste konungen. Och att det avbröts, och att fyra uppstodo i dess ställe, det betyder, att fyra konungariken skola uppstå av det folkslaget, men icke med hans makt.” — Daniel 8:16, 20—22, Åkeson.

11, 12. Hur gick Daniel 8:20—22 i uppfyllelse?

¹¹ Det mäktiga Babylon hade erövrats av Medo-Persien, väduren med de två hornen i synen. Men Guds ängel hade förutsagt att ”den ludne bocken”, Grekland, skulle döda väduren. Detta är exakt vad som hände under 300-talet f.v.t., då Alexander den stores grekisktalande härar omstörtade det medo-persiska världsväldet. Men helt oväntat dog Alexander år 323 f.v.t., vid en ålder av 32 år, utan att ha någon kompetent efterträdare. I och med Alexanders död bröts det ”ansenliga hornet” sönder. Men hur var det då med de förutsagda ”fyra [hornen som] uppstodo i dess ställe”?

¹² Alexander hade ett antal härförare, men fyra av dem upprättade till sist egna välden. Så gick det till när det ”ansenliga hornet” bröts sönder och slutligen ersattes av fyra horn eller ”fyra konungariken”. År 301 f.v.t. hade dessa härförare upprättat egna välden: Ptolemaios Lagos (Egypten och Palestina), Seleukos Nikator (Mesopotamien och Syrien), Kassandros (Macedonien och Grekland) och Lysimakos (Trakien och Mindre Asien).a Återigen ser vi att Jehovas ord är tillförlitligt.

”Messias, ledaren”, framträder!

13. Vad sägs det i Daniel 9:24, 25 om Messias’ framträdande?

¹³ Daniels bok ger också särskilt påfallande bevis för att Jehovas ord är tillförlitligt. Flera hundra år i förväg blev Daniel inspirerad att noggrant ange tidpunkten för när Messias skulle framträda på jorden. I denna spännande profetia sades det bland annat: ”Sjuttio veckor har blivit bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att få slut på överträdelsen och för att göra slut på synden och för att bringa försoning för förseelse och för att införa rättfärdighet för obestämda tider och för att inprägla ett insegel på syn och profet och för att smörja det allraheligaste. Och du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” — Daniel 9:24, 25, NW.

14. a) På vilken skriftenlig grundval kan vi säga att varje dag i ”veckorna” i Daniel 9:24, 25 skall räknas som ett år? b) Vilket år utgick ordet om att Jerusalem skulle återuppbyggas? c) Hur långa var de 69 ”veckorna”, och när började de och när slutade de?

¹⁴ Var dessa ”veckor” bokstavliga? Nej, för allt som det profeterades om här beträffande Messias inträffade inte inom 70 veckor, eller under mindre än ett och ett halvt år. Dessa ”veckor” visade sig vara sådana där varje dag räknades som ett år. (Jämför 4 Moseboken 14:33, 34.) ”Ordet ... om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem” utgick i den persiske kungen Artasastas (Artaxerxes, ”den långhänte”) tjugonde regeringsår. (Nehemja 2:1—18) Eftersom han började regera år 474 f.v.t., inträffade hans tjugonde regeringsår år 455 f.v.t. Följaktligen uppgick de 69 årsveckorna — från det att ordet om att återuppbygga Jerusalem utgick till dess att Messias, ledaren, framträdde — till 483 år (7 x 69), och de utlöpte år 29 v.t.

15. Vilken förväntan rådde bland judarna år 29 v.t.?

¹⁵ Under detta år var Johannes döparen upptagen med att predika ”dop som symbol av sinnesändring till förlåtelse för synder”. Och hur var det med judarna? ”Folket var förväntansfullt och alla överlade i sina hjärtan om Johannes: ’Kan han möjligtvis vara den Smorde?”’ (Lukas 3:3—6, 15) Beträffande denna förväntan sade den judiske bibelkännaren Abba Hillel Silver: ”De som levde under det första århundradet, i synnerhet den generation som levde före förstöringen [av Jerusalem], fick emellertid bevittna ett beaktansvärt utbrott av messiansk känslosamhet. Denna kan tillskrivas ... inte en allt intensivare förföljelse från Roms sida, utan den rådande trosuppfattningen framkallad av den tidens populära tideräkning. ... Man väntade att Messias skulle komma omkring den andra fjärdedelen av det första århundradet v.t.” Denna ”populära tideräkning” var grundad på Daniels bok.

16. a) Varför var kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår av sådan vikt och betydelse? b) Vad ägde rum då Jesus blev döpt?

¹⁶ Daniels profetia hade visat att de 69 årsveckorna skulle utlöpa år 29 v.t. Nå, framträdde Messias i rätt tid, under detta år? Ja, det gjorde han verkligen! Johannes döparen hade börjat predika och döpa ”i kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår”. (Lukas 3:1—3) Eftersom Tiberius blev romersk kejsare den 17 augusti år 14 v.t. (enligt den gregorianska kalendern), började Johannes sitt verk under det femtonde året efter denna händelse eller på våren år 29 v.t. På hösten detta år blev Jesus från Nasaret döpt av Johannes, och den heliga anden sänkte sig då ner från himmelen för att smörja Jesus som den Smorde (Kristus), Messias. (Lukas 3:21, 22) Profetiorna om Messias hade gått i uppfyllelse.b Ännu en gång hade Jehovas ord bevisat sig vara tillförlitligt.

17. Nämn några profetior om Messias som uppfylldes i förbindelse med Jesus Kristus.

¹⁷ Många andra profetior i de hebreiska skrifterna gick i uppfyllelse i förbindelse med Jesus Kristus. Jesus föddes till exempel av en jungfru i Betlehem. (Jesaja 7:14; Mika 5:2; Matteus 1:18—23; 2:3—6) Små barn dödades efter hans födelse. (Jeremia 31:15; Matteus 2:16—18) Han hade en förelöpare. (Jesaja 40:3; Matteus 3:1—3) Jesus bar våra sjukdomar. (Jesaja 53:4; Matteus 8:16, 17) Han red in i Jerusalem på en åsninnas föl. (Sakarja 9:9; Johannes 12:12—15) En apostel förrådde honom för 30 silvermynt. (Psalm 41:10; Sakarja 11:12; Matteus 26:14—16, 46—56; Johannes 13:18) När Jesus hängts upp på pålen, delade soldaterna hans kläder mellan sig och kastade lott om hans innerklädnad. (Psalm 22:19; Johannes 19:23, 24) Hans ben slogs inte sönder, utan han genomborrades. (Psalm 34:21; Sakarja 12:10; Johannes 19:33—37) Efter delar av tre dygn i graven uppväcktes han från de döda. (Jona 2:1, 11; Matteus 12:39, 40; Markus 9:31; Apostlagärningarna 10:40) Detta är bara några exempel på hur Jesus uppfyllde profetiorna om Messias. Men också de bevisar att Jehovas ord är tillförlitligt.

Kunskap om framtiden är möjlig

18, 19. a) Varför är det inte fåfängt att fråga vad morgondagen skall föra med sig? b) Vilka andra frågor tas upp?

¹⁸ Jesus, Messias, uttalade själv hoppingivande profetior. Han förutsade till exempel sin framtida ”närvaro”. (Matteus 24:3—14) I själva verket nedtecknade olika bibelskribenter uppmuntrande profetior som är av vikt och betydelse för oss på 1900-talet. Det är därför inte fåfängt att fråga: ”Vad skall morgondagen föra med sig?” Vi kan få ett svar på denna fråga!

¹⁹ Vi har så här långt begrundat några profetior i bibeln som gått i uppfyllelse i forna tider. Men hur förhåller det sig med dem som gäller vår tid? Finns det ännu fler spännande bevis för att Jehovas ord är tillförlitligt?

[Fotnoter]

Kan du komma ihåg svaren på följande frågor?

□ Vad hände med den forntida staden Tyrus, alldeles som det hade förutsagts?

□ Hur har Nineve gett bevis för att Jehovas ord är tillförlitligt?

□ Vad hände i uppfyllelse av Daniel 8:20—22?

□ Hur långa var de 69 ”veckorna”, och när började de och när slutade de?

□ Till exempel vilka profetior om Messias uppfylldes i förbindelse med Jesus?