Att tillägna sig livgivande kunskap

”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3, NW.

 1. Vad sade Jehova för länge sedan i Hosea 4:1—9 med avseende på vår tid?

JEHOVA, Herren Gud, talade om vår egen I tid, när han för länge sedan sade genom sin profet Hosea: ”Hör HERRENS ord, o israeliter! Ty HERREN har tvist med landets inbyggare, emedan ingen trohet, ingen välvilja och ingen kunskap om Gud finnes i landet. Man svär, ljuger, mördar, stjäl och begår äktenskapsbrott, och den ena förbrytelsen följer tätt på den andra. Därför sörjer landet, och allt som bor däri försmäktar, till och med djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås. Må likväl ingen komma med beskyllningar, och må ingen anklaga, ty det är med dig jag har tvist, o präst; och du skall komma på fall om dagen, också profeten skall komma på fall med dig om natten, och jag skall förgöra ditt folk. Mitt folk förgöres av brist på kunskap — emedan du har förkastat kunskap, skall jag förkasta dig från att vara min präst. Eftersom du har glömt din Guds lag, vill jag likaså glömma dina barn. Ju mer de hava växt till, dess mer hava de syndat mot mig; de hava utbytt sin härlighet mot skam. De föda sig av mitt folks synd, och det vattnas i munnen på dem efter mera av folkets skuld. Så har det blivit ’som folket, så prästen’; och jag skall hemsöka honom för hans vägar och vedergälla honom för hans gärningar.” — Hos. 4:1—9, AT.

 2. Vad är det som orsakar förstöringen? Vilka är skuld till detta?

2. Några år efter det att Hosea hade slutat att profetera, föll det nordliga riket, Israels rike, för hedniska erövrare, och i det följande århundradet blev Jerusalems heliga stad och dess tempel förstörda, och judarna blev bortryckta från sitt land. En likadan förstöring väntar kristenheten i en nära framtid. Önskar de som studerar världsförhållandena veta, vilken orsak som ligger till grund för denna förstöring eller tillintetgörelse? Må de då, med den nutida kristenheten i minnet, lägga märke till dessa ord av profeten: ”Man svär, ljuger, mördar, stjäl och begår äktenskapsbrott, och den ena förbrytelsen följer tätt på den andra”, och som orsak till allt detta: ”ingen kunskap om Gud finnes i landet”. På vilka lägger Herren Gud ansvaret för denna okunnighet? På de religiösa ledarna, prästerna och profeterna, ty det är deras plikt att undervisa folket om Gud, och folket förväntar att få denna undervisning av dem. Och nu kommer folket inom kort att ”förgöras av brist på kunskap” i en världsförintelse. Men rättvisans Gud har beslutat, att det skall gå ”som folket, så prästen”, och det kommer inte att gå prästerna och predikanterna bättre än folket. De har gått i spetsen för folket i fråga om att förkasta kunskapen om sanningen; och om en blind leder en blind, så kommer båda att falla i gropen, men det är den som leder som har det största ansvaret. — Matt. 15:14.

 3. Vilket andligt tillstånd har kommit över kristenheten? Av vilken orsak?

3. Guds skrivna ord, bibeln, har fått en spridning av hundratals millioner exemplar; och likväl har de religiösa prästerna och predikanterna inte dragit någon nytta av detta utomordentliga tillfälle, denna storslagna förmån, för att sporra människorna till att studera detta heliga ord och göra sig underrättade om Gud och hans rike. Är det då att undra på, att vart man än beger sig i kristenheten finner man människorna i religiös förvirring, så att ingen av dem har klart för sig, varför Gud, den Allsmäktige, har tillstått denna ondskans och nödens regering ända till nu och vad han nu ämnar företaga sig med avseende på detta sakernas tillstånd och vad han vill att de som älskar liv och trygghet skall göra? Emedan bibeln med dess gudomliga underrättelser har varit så tillgänglig för prästerna och predikanterna och de har förkastat dess sanningar och upplysande profetior, har den store Gud som ger rika andliga håvor förkastat dem såsom sina talesmän och kanaler för vidarebefordran av lärdom och undervisning i Skriften. De förkastas från att vara hans präst, ty det är skrivet: ”Prästens läppar skola förvara kunskap, och de skola söka lagen från hans mun, ty han är härskarornas Jehovas sändebud.” (Mal. 2:7, AS) Alltså har andlig hungersnöd drabbat kristenheten, såsom det blivit förutsagt: ”Se, dagar skola komma, säger Herren Jehova, då jag skall sända hunger i landet: icke en hunger efter bröd, icke en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord. Då skall man driva omkring från hav till hav och från norr till öster och fara av och an för att söka efter Jehovas ord, men man skall icke finna det. På den dagen skola de sköna jungfrurna och de unga männen försmäkta av törst [efter sanningens vatten].” (Am. 8:11—13, AS) I stället för att finna Jehovas ord bland kristenhetens präster och i dess religiösa system träffar man på något så vämjeligt som religiös förföljelse mot Jehovas vittnen, vilka talar hans ord.

Hur man framgångsrikt far av och an efter upplysning

 4. Varför är kunskap så, välbehövlig nu? Vad för med sig ökad kunskap?

4. Vad människorna i våra dagar med beklämning ropar efter är liv. Hur skall de finna vägen till det? Om den regel som Gud kungör håller streck, att ”mitt folk förgöres av brist på kunskap”, så måste det omvända förhållandet också vara sant, att folket kommer att bli frälst och bevarat vid liv genom att äga kunskap. Vi lever nu i en tid då livgivande kunskap behövs mer än någonsin, ty hela händelseutvecklingen sedan året 1914 bevisar, att denna världen har trätt in i sin ”ändens tid” och nu närmar sig det katastrofala slutet på denna period. De välbehövliga upplysningarna har Gud barmhärtigt utlovat, ty han sade för länge sedan till profeten Daniel: ”Göm orden och försegla boken intill ändens tid. Många skola fara av och an, och kunskapen skall tillväxa.” (Dan. 12:4, KJ) Men om människorna, trots det att de far av och an mitt igenom kristenheten, ändå inte lyckas uppspåra Jehovas ord för att därigenom lindra hungersnöden, vad är det då för ett farande av och an som får kunskapens utlovade tillväxt till följd? Det är detta att fara av och an i Guds skrivna ord, dvs. att granska och undersöka den heliga bibeln för att få direkt undervisning. Om de betalda religiösa prästerna och andliga rådgivarna förkastar bibeln till förmån för världslig filosofi och människors traditioner i strid med Guds ord, då måste de människor som allvarligt åstundar liv själva fara av och an över den heliga bokens blad, om de någonsin skall komma att få den livgivande tillväxten av kunskap. Må då människorna handla oberoende av de religiösa ledarna, som har svikit dem. Må de utöva tro och fara av och an genom Guds bok, som nu fått sina insegel brutna och blivit upplåten. Hans ande, som utrannsakar ”Guds djupheter”, har blivit utgjuten. Hans förunderliga tid för andlig upplysning har kommit.

 5, 6. a) I vilken tjänst, den största av alla, har prästerna lyst med sin frånvaro? b) Med vilka följder för dem själva och för Israels folk?

5. Den största tjänst som någon man eller kvinna någonsin kan göra människorna i våra dagar är att delge dem kunskapen om Gud och uppmuntra dem att fara av och an genom hans bok i ett personligt bibelstudium. De religiösa prästerna och predikanterna har lyst med sin frånvaro i denna tjänst, som är så angelägen och viktig, precis som förhållandena var på Jesu tid. Guds Son pekade modigt ut dem som Gud höll ansvariga för folkets dödsbringande tillstånd av okunnighet. Med risk för att framkalla prästernas och de religiösa ledarnas förenade motstånd sade han: ”Ve eder, skriftlärda och fariséer, skrymtare! Ty ni tillsluta himmelriket för människorna; själva gå ni ju icke in, icke heller tillåta ni dem som äro på väg dit att gå in.” ”Ve eder, som äro bevandrade i lagen, ty ni hava tagit bort kunskapens nyckel; själva hava ni icke gått in, och dem som voro på väg in hava ni hindrat!” — Matt. 23:13 och Luk. 11:52, NW.

6. Genom att på detta sätt undanhålla folket sanningen ledde dessa präster på Jesu tid folket i fördärv och sin nation till undergång. På grund av sin ansvarsfyllda del i detta gjorde sig de religiösa ledarna förtjänta av att också tillintetgöras. Därför ropade Jesus till dem: ”Ormar, huggormars avkomma, hur skola ni kunna undfly Gehennas dom?” (Matt. 23:33, NW) Genom att hålla människorna i okunnighet ledde de dem till att låta döda Jesus på en tortyrpåle på Golgata. Trettiosju år senare ledde denna medvetet odlade okunnighet till sina ödesdigra följder: staden Jerusalems förstöring med en ofantlig förlust av människoliv, alldeles såsom Jesus hade förutsagt, och den judiska nationens upplösning intill denna dag. Och nu i denna ”ändens tid” väljer den återupplivade Israels nation med regeringssäte i den nutida staden Jerusalem att gå i sina förfäders fotspår och lämna Jehova Guds rådslut utan avseende. Den har återigen valt ”kejsaren” till sin vän framför Guds rike med Kristus som konung. Den har eftersträvat och vunnit medlemsskap i denna till undergång dömda världs Förenta nationer. Utgången härav kan endast bli en: tillintetgörelse med denna världen, därför att nationen har valt orätt kurs av brist på kunskap om Jehova Gud och hans messianska rike.

Den föredömliga kursen

 7, 8. a) Vilka ofta citerade män kan inte mäta sig med Jesus i vishet? b) Vad fick Israel erfara, som visar att människans väg till frälsning inte finns hos henne själv?

7. Jesus Kristus var den störste juden, ty han var den judiske Messias, Kristus. Så länge konung Salomo i Jerusalem vandrade på Jehovas väg, var han forntidens visaste man, men Jesus Kristus var någonting större än Salomo. Han visste vad vi behöver veta för att kunna vinna evigt liv. Han var visare än den forntida hedniske filosof, Thales från Miletos, som sade: ”Känn dig själv.” Ja, visare än den engelske poeten Alexander Pope, som har vunnit ryktbarhet genom att säga: ”Vad människorna med rätta böra studera är just människan.” Jesus pekade på en större kunskap såsom absolut nödvändig för att någon skulle få liv. Om en individ försöker lära känna sig själv, så är förvisso den enda ärliga slutsats han kan komma till den, att han är ofullkomlig som alla andra människor och är en syndare och att medlet till frälsning inte finns hos honom själv eller andra människor. Även de rester av ett samvete som han har ärvt från Adam, den en gång fullkomliga människan, kommer att påminna honom om att han är en syndare och kommer att fördöma honom.

8. Vägen till frälsning, medlet till att vinna evigt liv, finns inte hos människan själv, inte ens när hon får sig given en fullkomlig lag. I femton hundra år levde den judiska nationen under den lag som Jehova hade givit dem genom Mose. Men de kunde inte nå upp till denna Guds goda och heliga lags måttstock, och den endast avslöjade dem i ännu högre grad såsom syndare. Den lärdom vi bör hämta därav sammanfattade aposteln Paulus i dessa ord: ”Nu veta vi, att allt vad lagen säger, det talar den till dem som äro under lagen, för att var mun må bliva tilltäppt och hela världen må bliva straffskyldig inför Gud. Därför kommer intet kött att genom laggärningar förklaras rättfärdigt inför honom, ty genom lag kommer den exakta kunskapen om synd.” (Rom. 3:19, 20, NW) Hur glada kan vi inte vara i våra dagar, att vi inte behöver gå igenom Israels femton hundra år av erfarenhet för att komma underfund med att vår frälsning inte sker genom våra egna försök att bli rättfärdiga!

 9. Vad är det högsta levnadskallet för oss, enligt vad Jesus fastslog?

9. För att bli visa till evig frälsning måste vi ge akt på dens ord som är större än Salomo, Jesus Kristus. När han var på jorden, uppmanade han människor att följa honom och efterlikna honom. Vi kan göra det genom att ta upp det arbete som han utförde. Då Jesus hade blivit född som fullkomlig människa genom ett mirakel av Jehova Gud, hans himmelske Fader, var han den enda människa som kunde ge ut sitt liv som ett lösenoffer för att människosläktet skulle kunna vinna evigt liv i den nya världen. Men vilket verk grep han sig an med, innan han gav ut sitt liv, ett verk som var välbehagligt för Gud och av högsta vikt? Åt vad ägnade han sig, därför att detta var det mest trängande behovet för människorna, som stod ansikte mot ansikte med tillintetgörelse? Vid den fastställda tiden, som var utmärkt i profetiorna, lämnade han sitt timmermansarbete och började predika. Fastän han visste att det skulle leda till martyrdöden i offentlig vanära, ägnade han sig åt att utbreda kunskapen om Jehova Gud. Han slog därigenom fast, att det högsta levnadskallet är att predika Guds ord. Denna världen må hånle åt predikandet av bibeln såsom någonting dåraktigt och i högsta grad opraktiskt, i synnerhet i detta världshistoriens avgörande skede, men hela världen med dess politiska ämbeten och sysselsättningar inom det högre affärslivet och ställningar som uppburna religiösa predikanter kan aldrig erbjuda oss ett högre levnadskall än det som Jesus ställde upp som ett mönster för oss. För sitt lojala handlingssätt mitt i en fientlig, otacksam värld gjorde han sig förtjänt av titeln ”Det trogna och sanna vittnet”. (Upp. 3:14, KJ; 1:5) Kan vi i våra dagar åtnjuta ett större privilegium än att vara vittnen liksom han, vittnen för Jehova, och att bevisa oss trogna såsom sådana? Jesu exempel säger Nej!

Lärarna

10. Vad sade Jesus för att visa, vad människan behövde för att vinna liv?

10. Näst efter uppgiften att hävda och fastslå Jehovas härskardöme såsom den enda rättmätiga suveräniteten över universum, var Jesus intresserad av att människorna skulle få liv i rikt mått, evigt liv. Gud hade givit honom makt över allt kött, och Jesus var intresserad av att ge människorna ett fullkomligt liv, som gjorde dem till Guds avbilder och honom lika, fria från synd. Han visste vad vi behövde för att vinna detta, och han ägnade sig åt att ge detta åt oss. Han kände värdet av att känna Gud, och därför sade han: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, alldeles såsom Fadern känner mig och jag känner Fadern; och jag utgiver min själ för fårens skull.” Och i sin sista bön på jorden hos sina får sade han: ”Rättfärdige Fader, världen har förvisso icke lärt känna dig, men jag har lärt känna dig.” (Joh. 10:14, 15; 17:25; NW) Det var Jesu personliga kännedom om Gud som gjorde honom stark, så att han kunde träda upp för Guds universella suveränitet och verkställa Guds kärleksrika uppsåt gentemot människosläktet, kosta vad det ville. I sin sista bön till Gud tillsammans med sina trogna apostlar sade han till sin himmelske Fader: ”Förhärliga din son, för att din son må förhärliga dig, eftersom du har givit honom myndighet över allt kött, på det att, vad beträffar alla dem som du har givit honom, han må giva dem evigt liv. Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:1—3, NW.

11. Varför är detta ett högre studium och en högre kunskap och leder till liv?

11. Nej, det råd som leder till ändlöst liv är inte: ”Känn dig själv.” Det förnämsta som människan kan och bör studera är inte människan, varken personen i fråga själv eller andra människor. Vad människan förnämligast bör studera är Gud och Guds främsta redskap, Jesus Kristus. Det är sant, att Gud själv är osynlig och oändligt hög, utom räckhåll för människan, och likväl har Gud gjort det möjligt för människan att studera honom förmedelst hans skrivna ord och med hjälp av hans upplysande verksamma kraft eller ande. Detta studium rör sig om de högsta ting och leder till resultat som är av högsta vikt för oss. Vi måste bedriva detta studium, om vi vill tillägna oss den kunskap som betyder evigt liv i den nya världen. Varför det? Därför att genom det inhämtar vi, tillägnar oss, kunskap om livets stora Källa, Jehova, den ende sanne Guden, och också kunskapen om det förnämsta redskap, som Gud brukar till att göra detta liv möjligt för oss, Jesus Kristus, som Gud sände ut till denna världen för att kungöra Gud för oss såsom ingen annan profet hade gjort. När vi studerar människan, studerar vi en döende skapelse. När vi studerar Gud, studerar vi den livgivande Skaparen. Det är förvisso av större vikt att bli bekant med Skaparen och träda i gemenskap med honom än att studera syndiga skapelser på jorden, som är dömda till döden. Det är förvisso också viktigare att lära känna Skaparens förnämsta redskap i fråga om att ge liv än att intressera oss för skapelser som behöver liv och inte har något medel att frälsa sig med. Det högre studiet leder till evigt liv.

12. För vilka blir Jehova lärare? Enligt vilket löfte?

12. När vi vänder oss till Gud och Kristus och sätter i gång med att studera Guds bok, då blir han vår Lärare, och han vet förvisso att lära oss det sätt varpå vi kan vinna evig tillvaro i frid och lycka. Gud har låtit det skrivas i profeterna: ”Och alla dina barn skola bliva lärda av Jehova; och stor skall dina barns frid vara.” (Jes. 54:13, AS) Dessa ord riktades till Guds ”kvinna”, dvs. Jehovas teokratiska organisation, kallad ”Sion”, vilken föder eller frambringar dem som blir Guds andliga barn. Det förnämsta av denna ”kvinnas” barn är Jesus Kristus, som blev smord till att bli Jehovas Konung över det utlovade riket. De andra av hennes barn som omtalas här är de som följer i Jesu Kristi fotspår och som blir smorda med Guds ande till att bli förenade med Kristus i det himmelska riket. När hon föder dessa konungsliga barn, av vilka Jesus är det första, säges det att hon jublar och ropar av fröjd över att inte längre vara ofruktsam. (Jes. 54:1) Aposteln Paulus visar att denna kvinna är Jehovas teokratiska organisation och att hennes barn är Jesus Kristus och hans kropp av trogna efterföljare, när han säger: ”Det Jerusalem som är ovan är fritt, och det är vår moder. Ty det är skrivet: ’Var glad, du ofruktsamma kvinna som icke föder barn; brist ut och ropa högt, du kvinna som icke har födslosmärtor; ty den övergivna kvinnans barn äro flera än hennes som har mannen.’ Nu är det så, bröder, att vi äro barn som höra löftet till, liksom Isak var. Därför, bröder, äro vi barn, icke av en tjänsteflicka, utan av den fria kvinnan.” — Gal. 4:26—28, 31, NW.

13, 14. a) Genom vem meddelar Jehova undervisningen? b) Vilka får tillträde till Hans skola, och vilka välsignelser medför detta för dem?

13. Hur dyrbart är det inte att få ha Jehova Gud själv till vår lärare! Det kan inte finnas någon fostran eller undervisning som är högre än denna, ty den består i att man erhåller kunskap från den högsta källan, i skolan som fostrar till liv. Och Gud har kallat sin konungslige Son, Jesus Kristus, att tjäna såsom hans medlärare. Av denna särskilda orsak sade Jesus till sina efterföljare: ”Men ni, låt icke kalla eder ’rabbi’, ty en är eder lärare, medan ni alla äro bröder. Låt icke heller kalla eder ’ledare’, ty eder Ledare är en, Kristus.” (Matt. 23:8, 10, NW) Alltså måste vi bli lärda av Jehova Gud genom Jesus Kristus.

14. Eftersom lärdomen meddelas genom Jesus Kristus såsom den förnämste undervisaren, vägrar många att låta sig läras, ty de önskar inte göras lika sin lärare. Därför får inte alla människor tillträde eller söker tillträde till denna den högsta lärdomens skola, utan endast de som älskar och fruktar Jehova Gud och som han drager. Jesus klargjorde detta förhållande, när han sade: ”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Det är skrivet i profeterna: ’Och de skola alla bliva lärda av Jehova.’ Var och en som har hört Faderns undervisning och har lärt kommer till mig.” (Joh. 6:44, 45, NW) Enligt Jesus leder den lärdom som en kristen förvärvar i denna teokratiska skola till uppståndelse från de döda och evigt liv i den nya världens första årtusende. De som blir undervisade i denna skola välsignas med frid och välgång och hålles borta från denna gamla världs själviska, förbittrade strider. Må vi därför se till, att våra lärare inte är människor med sina döda föreskrifter, traditioner och världsliga filosofiska teorier, utan att våra lärare är universums båda stora undervisare, Jehova Gud och Jesus Kristus. Det betyder livet för oss att göra detta.

15, 16. Hur uppfyllde Jesus fordringarna på en sann undervisare?

15. Jesus uppfyllde alla fordringar på en tillförlitlig undervisare. Då han satt på lärarens plats i Jehovas skola, livets skola, vände han sig inte bort till denna världens tomma filosofiska spekulationer och lärde sina efterföljare någonting som inte var i överensstämmelse med den överste läromästaren, Jehova Gud, endast för att bli populär hos denna världen. Vad Gud fordrar av alla dem som bekänner sig representera honom och tala å hans vägnar är att de skall säga sanningen om Gud och förmedla den verkliga kunskapen om honom till folket. Vid två tillfällen berättas det om Jesus, att han citerade från Hoseas profetia, kapitel 6, där det heter: ”Ty jag har behag till kärlek [KJ: barmhärtighet] och icke till offer och till Guds kunskap mer än till brännoffer. Men dessa hava på människovis överträtt förbundet; däri hava de handlat trolöst mot mig.” (Hos. 6:6, 7; Matt. 9:12, 13; 12:7 Det var därför som Jesus svingade Guds profetiska ord som ett svärd och stötte det in i dessa religiösa präster och dräpte deras religiösa anspråk.

16. I de föregående verserna förutsade Hoseas profetia denna Jesu handling i dessa ord: ”Vad skall jag taga mig till med dig, Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder kärlek [KJ: godhet] är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner. Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna, därför har jag dräpt dem genom min muns tal; så skall domen över dig stå fram i ljuset.” — Hos. 6:4, 5.

17. Vilken kurs måste vi därför följa för att vara Guds trogna vittnen?

17. Från pärm till pärm går bibelns förkunnelse ut på att människorna blir tillintetgjorda av brist på kunskap om Gud, Skaparen och Frälsaren. För att fylla behovet erbjuder Gud denna kunskap åt människorna i sin inspirerade bok. Må därför vi som önskar vara hans trogna vittnen komma ihåg detta och inte låta oss vändas bort till någonting annat. Må vi noga hålla oss till att dela ut Guds rena ord till hans ära och till människornas frälsning. Det är som en följd av att kristenhetens religiösa präster och predikanter har vänt sig bort ifrån att göra detta och har efterliknat prästerna på Jesu tid som deras tur nu har kommit att få mottaga hugg genom profeterna och bli dräpta genom Guds muns tal. Tycker de om det? Nej, naturligtvis gör de inte det, och de hatar Jehovas vittnen för att dessa kungör profetiorna och förkunnar orden från Guds mun, vilket har en så dräpande verkan på prästerna och predikanterna inför folket.

Allsidig undervisning nödvändig

18, 19. Varför är partiell kunskap inte nog för att vinna frälsning?

18. När vi tar emot Guds undervisning genom bibeln, låt oss då taga allt vad den lär. Den högste läraren fäster vår uppmärksamhet på att vi varken får lägga till världslig falsk kunskap till hans ord eller taga något därifrån. Vi måste ha hel och full upplysning för att kunna vinna den frälsning som han skänker. I tusentals år hade gudfruktiga människor sökt få vetskap om den som Gud skulle sända ut och önskade kunna identifiera honom och förena sig med honom. När tiden var inne, kom Messias i Jesu Kristi person. Om vi skulle handla på samma sätt som de religiösa prästerna på Jesu tid och förkasta fakta med avseende på honom, vilka är förutsagda i profetiorna, så skulle vi aldrig vinna evigt liv. Vi skulle vara lika dessa judar som förgicks därför att de förkastade denna kunskap. Kunskapen om Gud minus hans Son Jesus Kristus är endast partiell. Liv genom Mose lag är omöjligt. Likaså är kunskapen om Jesus Kristus minus Jehova Gud endast partiell, såsom det visar sig i kristenhetens fall i våra dagar. Att känna Jehova Gud och att känna Jesus Kristus är två ting som ovillkorligen hör ihop såsom villkor för frälsning.

19. Johannes 3:35, 36 (NW) säger oss: ”Fadern älskar Sonen och har givit allt i hans hand. Den som utövar tro på Sonen har evigt liv; den som icke lyder Sonen skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.” Och 1 Johannes 2:22, 23 (NW) säger: ”Vem är lögnaren, om det icke är den som förnekar att Jesus är Kristus? Detta är antikrist, den som förnekar Fadern och Sonen. Var och en som förnekar Sonen har icke heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.” Och till detta tillfogar 1 Johannes 4:15 (NW): ”Vemhelst som avgiver den bekännelsen, att Jesus Kristus är Guds Son, i förening med honom förbliver Gud och han i förening med Gud.” Det finns ingen annan möjlighet. Att vi tillägnar oss kunskap om den ende sanne Guden och likaså om hans utsände, Jesus Kristus, det är detta som betyder evigt liv för oss.