”Eviga goda nyheter” för ”ändens tid”

”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimmelen, och han hade eviga goda nyheter att kungöra såsom ett glatt budskap för dem som bo på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk.” — Upp. 14:6, NW.

 1. Även om det inte är ovanligt att se nutidsmänniskor färdas genom luften, vad skulle kunna väcka stor uppståndelse bland oss, om vi finge se det, och vad skulle vi otvivelaktigt önska göra?

FÖR oss i denna tid är det inget märkvärdigt att se flygplan med en enda person eller med mer än ett hundra personer ombord flyga fram uppe i luften med hög hastighet, ja, vi har också sett människor skjutas ut i den yttre rymden i raketkapslar och återvända välbehållna. Men hur skulle vi känna det, om vi tittade upp och fick se en ängel, som inte satt i något öppet flygplan eller hade några konstgjorda, mekaniskt fungerande vingar eller några vingar för glidflykt, flyga fram med ett budskap uppe i himlarymden, ”midhimmelen”, där fåglarna kretsar omkring? Skulle det inte väcka uppståndelse bland oss? Skulle vi inte spetsa öronen för att kunna uppfatta det budskap som denne ängel framförde utan hjälp av en megafon eller någon modern elektrisk ljudförstärkning? Jo, visst skulle vi det!

 2, 3. Vilket häpnadsväckande budskap frambars av en ängel för nästan 2.000 år sedan?

² När vi tänker på en ängel med ett budskap, går våra tankar tillbaka nästan två tusen år till en händelse i det förflutna, som utspelades på en religiöst sett välkänd plats i Främre Orienten. Det är en sen höstkväll och några herdar, vilkas nations historia är förbunden med änglar, vaktar sina hjordar i närheten av den lilla staden Betlehem, konung Davids födelseort. Plötsligt kringstrålas de av ett ljussken, och se, en ängel står där i sin härlighet hos dem. Fastän de var gudfruktiga män, blev de mycket förskräckta. Men ängeln sade:

³ ”Hys ingen fruktan, ty se, jag kungör för eder goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för eder: ni skola finna ett spätt barn, lindat och liggande i en krubba.”

 4. Vilka var det som gladdes åt budskapet, förutom människor?

⁴ Denna händelse var inte bara något som ”allt folket” på jorden kunde glädjas åt, utan den var också något för himmelen att fröjdas över, ty hör här vad som därpå hände. ”Plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja!’” — Luk. 2:8—14, NW; Sak. 1:7—9.

 5, 6. Vad kan sägas om vår tid och den makt osynliga andeväsen har, även om änglars framträdanden i det förgångna utgjort händelser av stor vikt och betydelse?

⁵ Vi tänker helt visst att det skulle ha varit underbart att få vara tillsammans med de här herdarna då på den tiden och ha fått se dessa änglar och höra deras röster och så gå till krubban i Betlehem och med egna ögon få bekräftelse på att det barn blivit fött, som skulle bli Frälsaren, ”vilken är Kristus, Herren”. (Luk. 2:15—20, NW) Men vi i våra dagar har mycket med de himmelska änglarna att göra, även om de förblir osynliga för oss och vi inte uppfattar deras röster.

⁶ Vi har all orsak att tro att demonerna är i flitig verksamhet i denna tid. Alla denna världens nationer är nu på väg till det största och mest förödande kriget i mänsklighetens hela historia, och de drivs utan tvekan framåt på denna väg av demoner. Det är detta som bibelns sista bok (Upp. 16:13—16) ger såsom förklaring till de militariserade nationernas frammarsch, som inte står att hejda, hänemot det läge, som profetiskt kallas för ”Har-Magedon” (NW). Denna sista bok i bibeln utvisar att Guds heliga änglar samtidigt också skulle vara i flitig verksamhet, men inte för att söka hindra demonerna i deras verksamhet med att driva nationerna framåt mot ”Har-Magedon”, utan för andra syften.

 7, 8. a) När framträdde änglar för sista gången, och hur använder likväl Jehova de heliga änglarna i våra dagar? b) Vilken försäkran ger oss Johannes i Uppenbarelseboken om denna tjänst från änglarnas sida?

⁷ Efter det att Johannes hade fått det budskap, som meddelas i Uppenbarelseboken, vid slutet av första århundradet av vår tideräkning, upphörde änglar att framträda. Men Guds, den Högstes, heliga änglar har utfört tjänst till gagn för de trogna efterföljare till ”Kristus, Herren”, som skall ärva odödligt liv tillsammans med honom i himmelriket. Detta är vad som avses med orden i Hebréerna 1:14 (NW), där följande fråga ställs beträffande de heliga änglarna: ”Äro de icke alla andar till offentlig tjänst, utsända till att betjäna dem som skola ärva frälsning?” Alla dessa änglar är Kristi, Herrens, Guds Sons, undersåtar, och de har troget tjänat honom under de gångna nitton hundra åren, till gagn för hans efterföljare. Men nu måste ett förutsagt verk bli utfört i denna ”ändens tid”, som når sin höjdpunkt i ”Har-Magedon”. Dessa änglar har därför fått ett särskilt tjänsteuppdrag, och de tjänar utan att vi människor kan se dem. Detta måste vara sant, om det som Johannes såg i den syn, som han fick genom ett underverk, skall bli verklighet, en syn som han beskriver för oss med dessa ord, i Uppenbarelseboken 14:6, 7 (NW):

⁸ ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimmelen, och han hade eviga goda nyheter att kungöra såsom ett glatt budskap för dem som bo på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, i det han sade med hög röst: ’Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.’”

Den förste ängeln ses komma flygande

 9. Hur kan vi veta att budskapet i Uppenbarelseboken 14:6, 7 kommer genom en Jehovas ängel, fastän vi inte ser någon ängel framträda i denna tid?

⁹ Vi har inte bokstavligen sett den ängel, som Johannes i sin syn såg komma flygande, vi har varken sett honom från någon plats på marken eller från en fönsterplats i ett flygplan, som hastigt färdats fram uppe i rymden, ”midhimmelen”. Inte heller astronauterna, som skjutits ut i en bana runt jorden, mycket högre än människor kan nå med sina jet- eller raketflygplan, har meddelat att de sett en sådan ängel. Men trots allt detta kan vi inte tillskriva någon annan än en ängel eller en skara änglar under Kristi, Herrens, befäl det som vi har sett och hört här på jorden sedan första världskriget slutade i november 1918 och den därpå följande fredskonferensen hölls år 1919. Det som vi har sett och hört sedan dess i förbindelse med den Gud, ”som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna”, har sannerligen inte kunnat vara av mänskligt ursprung. Det kan inte ha haft någon människa, såsom till exempel J. F. Rutherford, till upphov, en man, vilkens minne kristenheten behandlar med förakt.

10, 11. a) Varför är de nyheter, som vi har fått höra, till och med storslagnare än den kungörelse, som delgavs herdarna beträffande Jesu födelse? b) Hur bekräftar Johannes detta i Uppenbarelseboken 12:10—12?

¹⁰ Vad är det då som vi har fått höra sedan 1919? Vi har förvisso hört ett sådant ”glatt budskap” kungöras, som de som bor på jorden aldrig tidigare har fått lyssna till. Detta glada budskap har att göra med de ”goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del”, vilka den härlige ängeln kungjorde för herdarna där ute på marken i närheten av Betlehem för nitton hundra år sedan. Kungörelsen om att ett gossebarn blivit fött borde ha varit goda nyheter, särskilt med tanke på att denne gosses födelse förväntats under tusentals år, eftersom Gud, Skaparen, hade givit honom i uppdrag att utföra ett stort verk, på det att mänskligheten måtte räddas undan allt det onda som hemsöker den. (Jer. 20:15) Hur mycket storslagnare är då inte de goda nyheterna om Rikets födelse, det herradömes, i vilket detta barn, som förutsägelsen gällde, verkligen tjänar såsom ”Kristus, Herren”, och såsom ”Frälsare”! Änglar sjöng tillsammans vid den tid, då denne framtida härskare föddes såsom människa, men när Guds rike föddes i himmelen och vann seger över Satan och hans demoner, inträffade uppfyllelsen av orden i Uppenbarelseboken 12:10—12. I dessa verser säger Johannes så här:

¹¹ ”Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ’Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud! ... Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem!’” — NW.

12. Vilka lämpliga frågor kan vi nu ställa?

¹² Men skulle denna händelse, som inträffade i himmelen, inte kungöras på jorden? Skulle den mindre betydelsefulla födelsen av gossebarnet Jesus förtjäna att kungöras på jorden, ja, rentav av änglar, men den mycket större händelsen, framfödandet av Guds rike med Kristus såsom Herren i himmelen, inte förtjäna att kungöras på jorden med liknande värdighet? Det skulle vara orimligt. Det skulle vara i strid med Guds sätt att handha sådana ting som är av världsomfattande betydelse.

13. Vilka vittnesbörd finns det om att Guds rikes födelse ägde rum år 1914?

¹³ Om vi tänker tillbaka på det som har inträffat i världen sedan 1914, finner vi överväldigande vittnesbörd om att Guds rikes födelse ägde rum i himmelen det året. De många vittnesbörden, som vi skulle speja efter i den värld som är synlig för oss, förutsades av Jesus, då han satt på Oljeberget och såg ut över Jerusalem två dagar efter det att han hade ridit in i den heliga staden och erbjudit sig åt den såsom Guds smorde konung. När man nått fram till år 1919, hade tillräckliga vittnesbörd kommit i dagen för att man skulle kunna påstå att ”[hedna]nationernas fastställda tider” hade nått sitt slut och att Guds messianska rike hade blivit upprättat i himmelen och att Satan, djävulen, hednanationernas osynlige gud, omedelbart därefter hade blivit utkastad ur himmelen och ned till jorden, där dessa hednanationer befinner sig. — Matt. 24:1—13; Luk. 21:24, NW.

14. Vad sade Jesus, som utvisade hur hans efterföljare skulle reagera inför nyheten om Rikets födelse?

¹⁴ Vad var det som Jesus sade att hans trogna efterföljare skulle göra, när det stod klart för dem vad alla dessa vittnesbörd innebar? Skulle de behålla insikten härom för sig själva, såsom hemliga sällskap gör? Skulle de vara rädda att tala om det som de kommit till insikt om av fruktan för att hednanationerna inte skulle tycka om det och skulle göra motstånd och ställa till med förföljelse? Nej; utan sedan Jesus hade förutsagt de första vittnesbörden, som skulle fastslå att denna världens riken hade nått fram till det som för dem är ”ändens tid” och att Guds rike, som skall införa en rättfärdig, ny värld, hade blivit fött i himmelen, sade Jesus till sina spörjande lärjungar: ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW; Dan. 12:4) Så skulle följaktligen en konungslig, himmelsk födelse av långt större vikt och betydelse än Jesu mänskliga födelse för nitton hundra år sedan kungöras här på jorden i våra dagar på ett sätt som den förtjänade.

15. a) Menade Jesus att han skulle låta änglar predika om Rikets födelse? b) Vad skulle vara syftet med att låta kungöra Rikets födelse?

¹⁵ Varken direkt eller indirekt sade Jesus att detta predikande av de goda nyheterna om Rikets födelse skulle utföras av himmelska änglar. Hans profetia, som han uttalade inför sina lärjungar, utgjorde föreskrifter för dem vid den tid, då vittnesbörden skulle komma i dagen. Det var de som var förordnade att utföra predikoverket på hela den bebodda jorden, för alla nationerna. Detta predikande om ett nyfött herradöme, om ett herradöme med suveränitet över hela jorden, skulle inte ge upphov åt en politisk revolution bland alla nationerna, som om Jesu lärjungar skulle vara revolutionärer. Predikandet skulle endast ske ”till ett vittnesbörd för alla nationer”, innan Gud i himmelen skulle göra slut på sådana motspänstiga nationer.

16. Vilken andel skulle änglarna likväl ha i detta synnerligen viktiga verk?

¹⁶ Men även om det hörbara predikoverket på jorden skulle utföras av Jesu fridsamma lärjungar nu på 1900-talet, så innebär inte detta att osynliga änglar i himmelen inte skulle ha någon uppgift att fullgöra i osynlig måtto i intimt samarbete med dem som ägnar sig åt predikandet och inte rentav skulle kunna öva tillsyn över detta verk. När Jesus i sin profetia om världens ände talade om församlandet av dem som predikar Riket, sade han att änglarna skulle utföra detta församlande. Så här sade han: ”Och de skola få se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” Slutligen sade han: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skola bliva församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra.” — Matt. 24:30, 31; 25:31, 32; NW; Mark. 13:26, 27.

17, 18. a) Hur bör Guds tjänare på jorden känna sig till mods över detta bistånd från änglarna? b) Av vilken vikt och betydelse är det att ängeln ses flyga i midhimmelen strax efter det att aposteln Johannes hade sett Jesus och dennes 144.000 segerrika lärjungar?

¹⁷ Det bör vara styrkande och till stor tröst och uppmuntran för oss, vittnen för Riket, att få denna inspirerade försäkran om att änglarna under den regerande konungens, Kristi, Herrens, befäl hjälper, vägleder, skyddar och stöder oss i vårt predikoverk på hela den bebodda jorden. Denna osynliga änglamedverkan i predikoverket, ja, denna förpliktelse, som åvilar änglarna med avseende på kungörandet av det glada budskapet om det upprättade riket för alla jordens inbyggare, allt detta är otvivelaktigt framställt på ett symboliskt sätt genom Johannes’ syn av ängeln som kom flygande i midhimmelen med eviga goda nyheter. Och sambandet mellan den flygande ängeln såsom en nyhetsförmedlare och Guds rike har blivit mycket klart framställt för oss. På vad sätt då? Jo, därigenom att ängeln sågs flyga i midhimmelen omedelbart efter det att Johannes sett Jesus Kristus, Guds ”lamm”, stå tillsammans med sina 144.000 segerrika lärjungar på ett berg kallat Sions berg, namnet på just det berg, där hans förfader konung David satt på sin tron, ”Jehovas tron”, i Jerusalem. — Upp. 14:1—6.

¹⁸ I överensstämmelse med denna ordningsföljd, vad händelserna beträffar, måste det innebära att sedan ”Lammet”, Jesus Kristus, har trätt fram i konungslig makt på det himmelska Sions berg år 1914, måste de ”eviga goda nyheterna” om det messianska riket bli kungjorda för jordens inbyggare, vilka sig själva ovetande har kommit in under ett övermänskligt herradömes suveränitet, ett himmelskt rike. Det som inträffat i världen sedan år 1914 bevisar att just så har händelserna utvecklats.

I midhimmelen

19. a) Vilken fördel har ängeln av att flyga i midhimmelen? b) Hur viktigt är hans budskap?

¹⁹ Eftersom ängeln sågs flyga i midhimmelen, kunde han höras av jordens inbyggare över ett stort område. När han kungjorde sitt budskap med övermänsklig röst, kunde han från denna höjd göra sig hörd inom en vid omkrets, då han flög i sin bana runt jorden. Han var utsänd för att kungöra det glada budskapet för varje nation och stam och tungomål och folk, och han skulle behöva flyga runt jorden. Det var goda nyheter, som förtjänade att höras av alla som bodde på jorden. Det var goda nyheter, som inte härstammade från jordiska politiker utan från himmelen, och de berörde alla människor, som bodde på jorden, män, kvinnor och barn. Enligt Guds eget påbud skall det få den mest vittomfattande spridning, ty det utgör de viktigaste nyheterna för människorna; och kungörandet av dem får inte hejdas eller dämpas, varken av människor som är rädda för att tala ut eller av människor som motsätter sig att de blir kungjorda.

20. Varför skulle det vara fåfängt att söka hindra denne Guds ängel att kungöra budskapet?

²⁰ Må människor på jorden, konungar, domare, generaler, präster, påvar eller andra religiösa ledare, försöka hindra den flygande ängeln från att kungöra det glada budskapet, om de vågar sig på det. För mer än två tusen sex hundra år sedan hotade det assyriska världsväldets skrytsamme konung med att han skulle omstörta Guds förebildliga rike, som styrdes från Sion eller Jerusalem. Men på en enda natt slog en Jehovas ängel, enligt skildringen i 2 Konungaboken 18:13—19:36, 185.000 soldater i invasionshären till döds och tvingade konungen att vända tillbaka med återstoden av sin här till den plats, varifrån han hade kommit.

21. a) Vilken inställning bör Rikets predikare ha, då de kungör de goda nyheterna? b) Varför måste Guds tjänare vara snabba i att utföra detta det viktigaste av alla verk?

²¹ Rikets predikare på jorden får således inte vara förskräckta. De måste frimodigt tala ut överallt, såsom på uppdrag av Gud. Det lämpar sig inte för dem att ge sig upp i helikoptrar eller flygplan eller raketer för att kungöra de goda nyheterna, men Jesus sade att de skulle träda fram på en iögonenfallande plats och utan fruktan predika för folket. När han sände ut sina tolv apostlar för att de skulle predika: ”Himmelriket har kommit nära”, bjöd han dem att de inte skulle förskräckas för människor, även om de borde vara ”försiktiga såsom ormar”. Han sade: ”Frukta därför icke för dem; ty intet är övertäckt, som icke skall bliva avtäckt, och hemligt, som icke skall bliva känt. Vad jag säger eder i mörkret, säg det i ljuset; och vad ni höra viskas, predika det från taken.” (Matt. 10:7, 16, 26, 27, NW) Från ett tak kan en talares röst höras långt bort och nå en ganska stor skara lyssnare nedanför. Tanken var den, att budskapet skulle höras vida omkring och bli framburet så snabbt som möjligt. Den ängel, som aposteln Johannes såg i sin syn, kom flygande i midhimmelen, ja, han kom flygande med stor hast i likhet med de persiska kurirer till häst, vilka red i väg på posthästar, som användes i konungens tjänst och var fallna efter snabba ston, för att underrätta Jehovas folk om deras rätt att försvara sig mot sina fiender. (Est. 8:10) ”Ändens tid” är jämförelsevis kort, och många människoliv står på spel. Fördenskull är det viktigt att handla snabbt. Vi bör lägga märke till att den flygande ängeln talade ”med hög röst”. Han vill bli hörd. Vare det fjärran ifrån oss att dämpa ned det som han vill ha sagt.

22. Är det område, som skall nås, litet? Vilken uppgift har ängeln som sågs flyga i midhimmelen?

²² Det område, över vilket det glada budskapet skall nå ut, är mycket stort, det omfattar varje nation och stam och tungomål och folk. Ängeln, som sågs flyga i midhimmelen, förväntades täcka sitt distrikt och låta alla, för vilka budskapet var ämnat, få höra det. Sedan år 1919 har han, eller den änglaorganisation som han är en symbol av, sett till att detta distrikt och dess befolkning har nåtts av det glada budskapet.

23, 24. a) Vilken utvidgning har Jehovas vittnen måst företa sedan 1919, eftersom verksamhetsfältet är så stort? b) I vilken utsträckning sprids nu det tryckta budskapet med de goda nyheterna i jämförelse med vad man uträttade år 1922, och hur vida har det nått?

²³ Detta förklarar hur det kommer sig att fastän Jehovas vittnen år 1919 kungjorde budskapet om Riket endast i begränsad omfattning i Europa, Afrika, Asien, Australien, i Syd- och Nordamerika och på öarna i haven under ledning av Sällskapet Vakttornets dåvarande fjorton avdelningsexpeditioner, så har de nu under år 1963, förenade i mer än 22.000 församlingar, kungjort det glada budskapet inom 194 länder och ögrupper under ledning av Sällskapet Vakttornets nuvarande nittio avdelningsexpeditioner.

²⁴ Och vad det beträffar, att det glada budskapet skulle nå ”varje ... tungomål”, kan vi påpeka att fram till april månad år 1922 hade det offentliga föredraget ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” framförts av olika talare på trettiotre av de viktigaste språken i världen, men nu blir budskapet om Riket kungjort förmedelst det tryckta såväl som det talade ordet på 162 språk, ja, tidskriften Vakttornet enbart trycks nu på 66 språk varje månad, däribland på ryska språket. Det glada budskapet från den ”ängel”, som sågs ”flyga i midhimmelen”, hörs sannerligen även bakom den genomträngliga ryska järnridån, där det bärs fram av tusentals Jehovas vittnen. De kommunistiska raketerna kan inte skjuta ned Jehovas flygande ängel.

Hur kan det sägas ”goda” — ”glatt”?

25. Hur lyder den flygande ängelns budskap?

²⁵ Men vad har då änglabudbäraren med ”eviga goda nyheter” att säga, där han ses flyga i midhimmelen? Det som aposteln Johannes hörde honom säga ”med hög röst” var detta: ”Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.” (Upp. 14:7, NW) Han uppmanar alla nationer, stammar, tungomål och folk att frukta, ära och tillbedja Gud.

26. Har det någon betydelse om det övervägande antalet av folket i en viss nation har en bestämd religionsuppfattning? Ge skäl för svaret.

²⁶ Han känner sig inte pinsamt berörd av det välkända förhållandet att folket i en nation redan är övervägande romerska katoliker, att folket i ett annat land är grekisk-ortodoxa, i ett annat protestanter, i åter ett annat muselmaner eller muhammedaner, i ett visst, ytterligt stort, område hinduer, i ett annat stort område konfucianer och på en mängd öar buddister. Vad betyder väl det att dessa människor fram till den nuvarande kritiska tiden har tillhört de religioner, som vi här har nämnt, och många andra, som inte blivit nämnda? Den himmelske ängelns råd är att alla bör frukta en enda Gud.

27. Varför är det ingen tvekan om att den Gud, som den flygande ängeln talade om, endast och allenast kan vara Jehova?

²⁷ Det är sant att världens religiösa situation i våra dagar kan sägas vara sådan som den var i aposteln Paulus’ dagar. På den tiden sade Paulus: ”Det finnes sådana som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det ju finnes många ’gudar’ och många ’herrar’.” (1 Kor. 8:5, NW) Men det går inte att ta miste på vem det är som den ängel, som ses flyga i midhimmelen, avser, när han uppmanar alla att frukta Gud. Han nämner inte denne Guds namn, men han talar om vem denne Gud är på ett sådant sätt, att vi kan förstå vem han är. Han är hela världens domare, och han är himmelens, jordens, havets och vattenkällornas Skapare. Det finns endast en sådan gudomlig domare och Skapare, och vi kan få veta vad hans egennamn är. I den allra första versen i bibeln läser vi: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Och i kapitel 2, vers 4, i Helge Åkesons svenska översättning heter det så här: ”Detta är himlarnas och jordens tillkomst, då de skapades, när Jehová, Gud, gjorde jorden och himlarna.” Och verserna 7 och 8 lyder så: ”Och Jehová, Gud, bildade människan av jordens stoft och blåste livets ande i hennes näsa, och människan blev en levande själ. Och Jehová, Gud, planterade Edens lustgård österut, och där satte han människan, som han hade bildat.” (1 Mos. 1:1; 2:4, 7, 8, Åk) Vi kan således alla klart inse att namnet på Gud, Skaparen, alltifrån bibelns början tydligt sägs vara Jehova.

28. Vilka ytterligare bevis finns det för att Jehova är universums domare, som omtalas här?

²⁸ Vad det beträffar, att han är universums domare, så inträffade det för mer än tre tusen åtta hundra år sedan, när Sodoms och Gomorras och andra närliggande städers tillvaro stod på spel, att patriarken Abraham, som levde i Främre Orienten, tilltalade Jehova Gud med dessa ord: ”Det vare långt från dig att göra så, och döda den rättfärdige med den ogudaktige; och att det skulle gå den rättfärdige såsom den ogudaktige! Det vare långt från dig! Den, som dömer hela jorden [eller: som är hela jordens domare], skulle han icke göra rätt?” Bibeln ger oss domarens eget svar på denna fråga, då vi läser: ”Och Jehová sade: ’Om jag finner i Sodom femtio rättfärdiga inne i staden, då skall jag skona hela orten för deras skull.’” Men trots Abrahams vädjanden fann Jehova, hela jordens domare, att det var rätt att låta eld och svavel från himmelen regna ned över Sodom och de andra städerna i trakten däromkring. (1 Mos. 18:25—33, Åk; 19:24—29) Eftersom hela jordens domare nitton hundra år före aposteln Johannes’ dagar på detta sätt åskådliggjorde hur han låter sina domar gå i verkställighet, gjorde den ängel, som Johannes såg flyga i midhimmelen, alla människor en alldeles särskild tjänst genom att uppmana alla att frukta denne Gud, Skaparen, Jehova, eller hur? Denna tjänst från ängelns sida skulle vara ytterst nödvändig när tiden för Guds domsverk hade kommit.

Frukta Gud

29. Vad innebär en rätt och tillbörlig fruktan för den suveräne domaren, Jehova?

²⁹ Hur kan människor överallt, som talar alla de många skiljaktiga tungomålen, frukta denne Gud, domaren och Skaparen? Vad innebär det för hans mänskliga skapelser på jorden att frukta honom såsom den suveräne domaren och såsom den ende levande och sanne Guden? Det får vi klart och tydligt veta i hans skrivna ord. En inspirerad bibelskribent, Salomo, den visaste konungen i forntiden som regerade i Jerusalem och det flera hundra år innan den buddistiska eran började, tillbad Gud, Skaparen, och sade: ”Jehovas fruktan betyder att man hatar det onda. Självupphöjelse och stolthet och den onda vägen och den vrånga munnen har jag hatat.” ”Jehovas fruktan är början till vishet, och kunskap om den Allraheligaste, det är förstånd.” ”Bliv icke vis i dina egna ögon. Frukta Jehova och vänd dig bort ifrån det onda.” ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv skall draga alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” — Ords. 8:13; 9:10; 3:7; 16:6; Pred. 12:13, 14; NW.

30, 31. Hur lär man sig att frukta Jehova Gud på ett tillbörligt sätt?

³⁰ Denna gamla världs uråldriga religioner må skryta med sin vishet, men den bevisar sig inte vara något annat än världslig vishet, som kommer att försvinna, när denna onda värld förgås i en tid av större nöd än någonsin under mänsklighetens historia. Inom dessa uråldriga religionsriktningar fruktar man inte Jehova Gud, den store Skaparen, den suveräne domaren. Om en människa i sanning vill vara vis och förståndig, på ett sätt som leder till att hon kan få överleva den här gamla världen och vinna evigt liv i en rättfärdig, ny värld, måste hon frukta Jehova Gud, den Högste. Om man skall lära sig att frukta honom, måste man inhämta kunskap om honom; och man kan göra detta endast genom att läsa, lyssna till och studera hans skrivna ord, bibeln. När vi gör det, slutar vi upp med att vara visa och kloka i våra egna ögon, och vi inser att Gud är allvis och att hans profetior beträffande framtiden aldrig har gått om intet och aldrig skall göra det.

³¹ Genom att vi inhämtar kunskap om honom lär vi känna vad hans uppsåt är och vad hans bud och befallningar går ut på. När vi vunnit denna kunskap, kan vi visa att vi fruktar Gud genom att vända oss bort ifrån det onda och genom att hålla hans bud. Om vi i all vishet håller hans bud, behöver vi aldrig frukta, när tiden för hans dom är inne, ty vi skall då vinna hans rättsliga godkännande.

32, 33. a) Vilket gagn har man av att äga kunskap om Jehova och hysa tillbörlig fruktan för honom? b) Hur är Lot ett utmärkt exempel att minnas i detta sammanhang?

³² Om vi önskar vinna en rätt insikt beträffande hela skaparverket och orsaken till att vi är levande, förståndsbegåvade skapade varelser, måste vi ständigt räkna med Jehova Gud, Skaparen och domaren. Tänk på detta: ”Att känna den Helige är förstånd.” Denna förståndsmässiga insikt bör höra samman med visheten och med vår fruktan för Gud. Det gagn vi har av en sådan insikt kommer att bestå för evigt. Härom skrev också den vise konung Salomo: ”Jehovás fruktan giver liv, och mätt går man till vila och hemsökes ej av ont.” ”Jehovás fruktan är en livets källa till att undvika dödens snaror.” ”Lön för ödmjukhet och för Jehovás fruktan är rikedom, ära och liv.” — Ords. 19:23; 14:27; 22:4; Åk.

³³ Fruktan för Jehova bidrog till liv och frälsning för patriarken Abrahams brorson. När Lot och hans döttrar lydde Guds befallning genom änglarna och övergav Sodom, undgick de den förstöring, som Sodom och städerna i dess omgivningar plötsligt drabbades av genom eld och svavel, som föll från himmelen. Beträffande det gagn, som Lots fruktan för Jehova medförde för honom, är det upptecknat: ”Han befriade den rättfärdige Lot, som var djupt bedrövad över att de lagtrotsande människorna hängåvo sig åt en lösaktig vandel — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde, medan han bodde ibland dem dag efter dag, plågade han sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar —, så kan Jehova befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna.” — 2 Petr. 2:6—9, NW; 1 Mos. 19:15—29.

34. Hur kommer det sig att kungörelsen om ”stunden ... då han skall hålla dom” är ett ”glatt budskap”?

³⁴ För dem som lyder befallningen: ”Frukta Gud och giv honom ära ... och tillbed” Skaparen, är den flygande ängelns kungörelse ”eviga goda nyheter”, och hans kungörelse är mycket välkommen; den utgör ett ”glatt budskap”. Hur kommer detta sig? Hur kan kungörelsen om att ”stunden är kommen då han skall hålla dom” utgöra goda nyheter? Det beror på att när han håller dom, så innebär detta att saker och ting rättas till, så att rättfärdigheten och godheten och rättvisan blir tillgodosedda. Löftet att ”han skall hålla dom” innebär evigtvarande befrielse för dem som fruktar, ärar och tillber Skaparen, den suveräne domaren, såsom den ende levande och sanne Guden. Det innebär befrielse för dem från den mäktiga världsorganisation som så länge har förtryckt dem. Löftet ”han skall hålla dom” innebär en sådan befrielse för dem, ty hans dom skall medföra deras förtryckares fall; det innebär att förtryckarens makt blir bruten, och detta sker såsom ett vittnesbörd om den dom, som Jehova Gud avkunnat över fiendeorganisationen. Att detta är sant omvittnas av den rad änglar som den ängel, som först sågs flyga i midhimmelen, var förelöpare till. Lägg märke till vad den näste ängeln har att meddela. Vi läser:

Den andre ängeln med goda nyheter

35, 36. a) Hur löd den andre ängelns budskap? b) Varför var det forntida Babylons fall i Israels dagar en glädjens tid?

³⁵ ”Och en annan, en andra ängel, följde efter och sade: ’Hon har fallit! Det stora Babylon har fallit, hon som kom alla nationer att dricka av sin otukts passionsuppeggande vin!’” — NW.

³⁶ Vad innebar denna kungörelse, som återfinns i Uppenbarelseboken 14:8, för dem som har valt att frukta, ära och tillbedja Jehova Gud, Skaparen? För två tusen fem hundra år sedan var staden Babylon vid Eufrats strand en förskräckelse för nationerna i Främre Orienten. Ja, inte ens staden Jerusalem, där Jehova Guds tempel var beläget, undgick att dricka av kalken med dess ”otukts passionsuppeggande vin”. Babylon jämnade Jerusalem med marken och förde folket i staden, som bekände sig vara Jehovas folk, långt bort i fångenskap i fiendeland. När det förtryckande forntida Babylon föll, fick detta himmel och jord att fröjdas. Det innebar att stunden var inne, då Jehova Guds folk skulle bli befriat och få dra bort från fiendens land! Var då inte sådana nyheter orsak till glädje för dem som fruktade och tillbad Gud, Skaparen, även om de var till bedrövelse för babylonierna?

37. Vad innebär Babylons fall i våra dagar?

³⁷ I ännu högre grad är ängelns kungörelse av det stora Babylons fall en orsak till glädje. För de förtryckta människor som fruktar och tillber Jehova Gud i denna tid innebär Babylons fall detsamma som det gjorde i forntiden — befrielse! Denna befrielse förhärligar deras Gud, ty den bevisar att han är suverän, allsmäktig, sanningen och rättfärdigheten fullständigt hängiven! Den bevisar att han är domaren, som befriar de rättfärdiga, och att fiendeorganisationens fall är en dom från honom!

En tredje ängel

38, 39. Hur löd den tredje ängelns budskap?

³⁸ Såsom ett ytterligare vittnesbörd om den ”dom” som ”han skall hålla” kan vi lägga märke till vad som händer dem som vägrar att frukta, ära och tillbedja Gud, himmelens och jordens och vattenkällornas Skapare. Låt oss läsa om vad som följde på de tillkännagivanden, som de två föregående änglarna hade gjort:

³⁹ ”Och en annan ängel, en tredje, följde dem och sade med hög röst: ’Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och mottager ett märke på pannan eller på handen, skall han också dricka av Guds förbittrings vin, som outspätt hälles upp i hans vredes bägare; och han skall bliva plågad med eld och svavel i de heliga änglarnas åsyn och i Lammets åsyn. Och röken av deras plåga uppstiger alltid och evinnerligen, och dag och natt hava de ingen vila, de som tillbedja vilddjuret och dess bild och vemhelst som mottager märket med dess namn.’” — Upp. 14:9—11, NW.

40. Beskriv hur folk i våra dagar dyrkar djur och bilder av sådana såväl som mänskliga regeringar.

⁴⁰ Utöver hela jorden finns det i våra dagar ett oräkneligt antal religiösa människor, som tillber bokstavliga djur, stumma, oskäliga djur, som om dessa vore den förståndsbegåvade, talande, upprättgående människan överlägsna. Det finns stora nationer som har vilda djur såsom nationella symboler, t. ex. det brittiska lejonet, den amerikanska örnen och den ryska björnen. Det finns millioner människor som tillber bilder eller föremål i himmelen och på jorden. Ja, många människor låter till och med rista märken på sig, låter ”brännmärka” sig, såsom ett tecken på att de tillhör en viss gud och tillber denne gud. För dessa människor är det inte svårt att avguda och tillbedja en väldig, av människor frambragt organisation, som har ett vilddjurs egenskaper, eller att så att säga tillbedja en underordnad organisation, som efterapar den ursprungliga djuriska organisationen eller är en avbild av den. Genom att tillbedja sådana mänskliga organisationer fogar de alltså ytterligare gudar till dem som de redan tillber. När man närmare granskar och studerar detta fenomen, finner man att alla dessa gudar har frambragts av skapelsen människan och inte är Gud, universums Skapare. I stället för att hjälpa människor att dyrka den ende Skaparen och Guden knappar de i själva verket av på en sådan tillbedjan och vänder människors uppmärksamhet bort ifrån den.

41. a) Är det förnuftigt att tro att Gud skulle finna behag i all denna falska gudsdyrkan? b) Vems godkännande äger den organisation som kallas ”vilddjuret”?

⁴¹ Skall vi då förvänta att domaren, som är Skaparen själv, när ”stunden ... då han skall hålla dom” plötsligt kommer över sådana människor, som tillber skapade verk, kommer att bli nöjd med alla dessa, som utövar en falsk gudsdyrkan, därför att de visar sig vara mycket religiösa och därför att de tycks vara ärliga och uppriktiga i sin form av gudsdyrkan? Nej, visst inte! Inte enligt det som den tredje ängeln kungjorde. I det föregående kapitlet (Upp. 13:1, 2) framgår det klart och tydligt att den organisation, som kallas ”vilddjuret”, äger drakens, Satans, djävulens, godkännande och åtnjuter hans stöd; och följaktligen måste dess ”bild” få samma djävulska godkännande, eftersom det avspeglar, apar efter, det som djävulen godkänner.

42. Vilket öde skall drabba den falska gudsdyrkan och dem som utövar den?

⁴² Men ett sådant tilltag som att tillbedja det som djävulen gillar och ger sitt stöd åt röner Guds, Skaparens, misshag, och en sådan gudsdyrkan innebär olydnad mot hans bud, som hans ängel högt och ljudligt meddelar, där han ses flyga i midhimmelen. En sådan falsk gudsdyrkan förtjänar fördenskull att bli föremål för Skaparens förbittring, och de som tillber skapade ting skall tvingas att dricka Guds förbittrings outspädda vin, som finns i ”hans vredes bägare”. De skall få dricka den ena klunken efter den andra av detta uttryck för hans vrede, tills de slutligen blir så redlöst berusade, att de inte mer kommer att vakna upp ur sitt druckna tillstånd. De skall få erfara detsamma som Sodom och Gomorra och de andra städerna ”på Slätten” erfor då på Lots och Abrahams tid, när eld och svavel regnade ned över dem från himmelen.

43. Vad avses uppenbarligen med det som symboliskt kallas eld och svavel och som kommer ned över våra dagars utövare av falsk religion, och hur reagerar de inför det budskap, som Jehovas vittnen predikar?

⁴³ Regnet av eld och svavel innebar en smärtsam tillintetgörelse för städerna Sodom och Gomorra. Elden och svavlet, som i symbolisk måtto kommer ned såsom ett uttryck för Guds vrede över dem i våra dagar som utövar en falsk gudsdyrkan, är tydligtvis himlasända budskap om fullständig tillintetgörelse för alla dessa utövare av falsk gudsdyrkan, vilka vägrar att lyda och att vända sig bort ifrån dyrkan av skapade varelser till att dyrka Skaparen. När dessa brännande förebud till den stundande tillintetgörelsen faller ned över dem, känner de stor plåga. Deras religiösa känslor blir mycket sårade, och de tar stor anstöt av det som Jehovas kristna vittnen predikar och lär. De utsätts för denna religiösa plåga i de heliga änglarnas åsyn och i ”Lammets”, Jesu Kristi, åsyn. Dessa himmelska änglar ingriper inte mot plågan, ty utövarna av den falska gudsdyrkan förtjänar att drabbas av den, nu när den stund är kommen, då Gud skall hålla dom, och han måste låta sina rättsliga beslut bli kungjorda.

44, 45. a) När skall plågan över den falska religionen upphöra? b) Vilka kommer inte att ingripa för att hejda det verk, som medför plåga för den falska religionen?

⁴⁴ Den religiösa plåga, som dessa utövare av en falsk gudsdyrkan känner, upphör inte förrän de överväldigas av den tillintetgörelse, som motsvarar det som drabbade de lagtrotsande, omoraliska städerna Sodom och Gomorra med deras lösaktiga liv. ”Lammet”, Jesus Kristus, och de heliga änglarna kommer inte att ingripa för att bistå utövarna av den falska gudsdyrkan; och Jehova Gud kommer inte att bjuda sina kristna vittnen på jorden, som han brukar till att låta dessa glödande, svidande budskap om Guds dom över nutida och forntida tillbedjare av människogjorda skapade verk, att höra upp med sitt predikande. Det är detta som avses med orden i Uppenbarelseboken 14:11, när det heter att ”röken av deras plåga uppstiger alltid och evinnerligen, och dag och natt hava de ingen vila”. Och det som den religiösa världen har fått uppleva sedan 1919, enligt vad tidningar, tidskrifter, domstolsprotokoll och andra alster har meddelat, bevisar att det varit så.

⁴⁵ Den plåga och oro, som drabbar utövarna av den falska gudsdyrkan, skall fortsätta utan avbrott, till dess de blir tillintetgjorda i likhet med invånarna i Sodom och Gomorra, och röken, vittnesbörden om denna fullständiga tillintetgörelse, som föregicks av sådan oavbruten plåga, skall uppstiga evinnerligen.

46. Vad kommer de som dyrkar Jehova inte att göra, eftersom den stund, då han skall hålla dom, är en kort tidsperiod?

⁴⁶ När vi känner till detta, kan vi inse varför den som frambar ”eviga goda nyheter” och som aposteln Johannes såg flyga i midhimmelen bjöd alla nationer, stammar, tungomål och folk att frukta, ära och tillbedja endast och allenast himmelens och jordens Skapare såsom den sanne Guden. Den stund, då han håller dom, en jämförelsevis kort tidsperiod, är inte en stund då man bör ära, avguda och dyrka mänskliga organisationer, organisationer som har en grym, djurisk historia och som har sökt hindra dyrkan av Jehova Gud. Om vi önskar undvika att få dricka av Guds förbittrings outspädda vin i hans vredes bägare, om vi önskar slippa undan plågan från elden och svavlet, som till slut medför evig tillintetgörelse, måste vi vända oss till att dyrka Gud, Skaparen. Den tredje ängeln, som framträdde i Johannes’ syn, kungjorde att de som tillber falska gudar nu måste bli straffade på detta sätt under denna ”stund”, då Gud håller dom över denna gamla värld. Alltså måste det helt enkelt vara så och förbli så som den tredje ängeln kungjorde. Kungörandet av domen sker under änglars överinseende.

Utövarna av den sanna gudsdyrkan behöver uthärdande

47. Hur vet vi att denna domsperiod inte kommer att bli lätt för Jehovas sanna vittnen, och hur bekräftas detta av orden i Uppenbarelseboken 14:12?

⁴⁷ Även om utövarna av en sann gudsdyrkan åtnjuter Guds, Skaparens, ynnest och godkännande, bör vi inte mena att denna domsperiod blir lätt för dem. Utövarna av den falska gudsdyrkan visar genom sina organisationer, det symboliska ”vilddjuret” och dess ”bild”, att de inte är välvilligt stämda gentemot Skaparens kristna vittnen och tillbedjare. De får sina mäktiga organisationer att uppträda såsom ett vilddjur gentemot Jehovas vittnen, som kungör Jehovas domar, hans rättsliga beslut, med avseende på denna gamla värld. De försöker med alla till buds stående medel, lagliga såväl som olagliga, att tvinga vittnena att vända sig bort ifrån att dyrka Jehova och att förena sig med dem i att dyrka människogjorda organisationer och system. Fördenskull gör bibeln, omedelbart efter det att den talat om tillbedjarna av vilddjuret och dess bild och de plågor, som sådana tillbedjare skall drabbas av, följande tillägg, i Uppenbarelseboken 14:12 (NW): ”Det är här som det betyder uthärdande för de heliga, för dem som hålla Guds bud och Jesu tro.” Förhållandena i våra dagar kräver uthärdande av Guds vittnen.

48. Vad skall då Jehovas kristna vittnen göra?

⁴⁸ Vad bör då vi göra, som är vittnen för Gud, den Högste, Skaparen? Tack vare hans aldrig svikande hjälp har vi uthärdat intill denna stund, men provsättningen för vårt uthärdande är inte över ännu. Vi är alltjämt vid liv, och under återstoden av denna ”stund”, då Gud håller dom, skall vi fortsätta att leva här i världen omgivna av utövare av den falska gudsdyrkan och deras falska gudar och avgudar. Vi får inte höra upp med att hålla ”Guds bud och Jesu tro”. Vi måste fortsätta att hålla Guds bud och bevara vår tro på Jesus, oberoende av hur mycket vi ännu måste uthärda, därför att vi valt att följa ett sådant handlingssätt.

49. Vems ledning önskar vi följa i denna domens tid, och hur allvarligt är vårt uppdrag?

⁴⁹ Vi skall följaktligen fortsätta med att följa den ängel, som sågs flyga i midhimmelen, och att handla i överensstämmelse med hans ord och för ”varje nation och stam och tungomål och folk” återge de ”eviga goda nyheter”, som denne ängel, eller denna skara av änglar, meddelar ”med hög röst”. Vi kan inte hjälpa att det som är ”goda nyheter” eller ett ”glatt budskap” för oss, sanna gudsdyrkare, inte är goda nyheter för alla andra, inte är goda nyheter för utövarna av den falska gudsdyrkan, vilka är fiender till Jehova Gud, Skaparen. De goda nyheterna omfattar underrättelsen om Guds, Skaparens, hämnd, och de som fått i uppdrag av Gud att predika är ålagda att kungöra hans hämnd.

50. Vem hade också ett sådant uppdrag, och hur visade han vid sitt besök i Nasaret att han antog detta uppdrag?

⁵⁰ Denna förpliktelse gällde också den kärleksfulle Herren Jesus, som Jehova Gud smorde med sin heliga ande omedelbart efter det att han hade blivit döpt i floden Jordan. På judarnas mötesplats i Jesu hemstad, Nasaret, läste Jesus ur Jesajas profetia och tillämpade dessa ord på sig själv: ”Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som hava ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna ett år av god vilja å Jehovas sida och en dag av hämnd å vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande.” (Jes. 61:1, 2, NW; Luk. 4:16—21) Också Jesus måste predika Guds ”dag av hämnd”. Samtidigt predikade han ett ”år av god vilja å Jehovas sida”. Hans fårlika efterföljare i våra dagar måste göra detsamma.

Fröjd över hans hämnd

51, 52. a) Hur kommer det sig att till och med kungörelsen om Jehovas hämnd är en orsak till glädje? b) Hur kommer Jehovas rättfärdiga tjänare att känna det, i likhet med Mose?

⁵¹ Till och med underrättelsen om en dag av hämnd å vår Guds, Jehovas, sida är goda nyheter för de ödmjuka på jorden, som har förtrampats av de mäktiga, för dem som har ett förkrossat hjärta och som har lagt märke till att Guds sanna tillbedjans organisation blivit upplöst av fiender till den rena och obesmittade religionen, för dem som tagits till fånga och fått sin religiösa frihet beskuren av den organisation djävulen använt, det stora Babylon, och för de religiösa fångar, vilkas ögon varit tillslutna, i det att de blivit förblindade av det religiösa fängelses mörker, i vilket de ofrivilligt har hållits fångna.

⁵² Kungörelsen om en ”dag av hämnd å vår Guds sida” är inte någon tröst för de människor, som gläder sig över ondskan i denna den falska gudsdyrkans värld, utan för dem som suckar över den skada som tillfogats den sanna gudsdyrkans församling. När denna dag slutligen randas och de ser hans rättfärdiga hämnd bli verkställd på deras fiender, som också är Guds fiender, kommer de att få känna den största tröst och vederkvickelse. De kommer att jubla av fröjd, såsom Mose gjorde, sedan han hade sett Faraos förföljande militära truppstyrkor dränkas i Röda havet: ”Låt mig sjunga till Jehova, ty han har blivit högt upphöjd. Hästen och dess ryttare har han störtat i havet. Min styrka och min makt är Jah, ty han tjänar mig till frälsning. Detta är min Gud, och jag skall lova honom, min faders Gud, och jag skall högt upphöja honom. Jehova är en oförfärad stridsman. Jehova är hans namn. Jehova skall härska som konung till obestämd tid, ja för evigt.” — 2 Mos. 15:1—3, 18, NW; Upp. 15:3, 4.

53. Vilket ansvar har vi under detta ”år av god vilja å Jehovas sida”, som alltjämt varar?

⁵³ Det är vårt ansvar, som Gud, Skaparen, har givit oss, att hjälpa människor av varje nation, stam, tungomål och folk att inhämta kunskap om det ”år av god vilja å Jehovas sida”, som alltjämt varar, och hjälpa dem att dra fördel av det. Därigenom har de utsikt att kunna undfly på den hastigt annalkande ”dag av hämnd å vår Guds sida”, som stundar. De måste förhjälpas till att lära känna vem Gud, Skaparen, är, på det att de må lära sig att älska honom och dyrka och ära honom med det rätta slaget av fruktan.

54. a) För vilka var vår jord inte ämnad? b) Vem skall fördenskull röja bort alla utövare av falsk gudsdyrkan ur världen, och vilken uppgift har de som älskar rättfärdighet i samband härmed?

⁵⁴ Skaparen har aldrig ämnat att vår jord skulle vara en plats där falsk gudsdyrkan skulle utövas. Det är inte den rätta platsen för sådana gudsdyrkare, som tillber skapade ting och inte Skaparen själv. Det är inte vår uppgift eller vårt ansvar att rensa bort dessa tusentals millioner, som utövar en falsk gudsdyrkan, från jordens yta. Det är Skaparens uppgift, ty han har rätt att göra om intet det som han har skapat, om skapelsen i fråga avviker från Guds vägar. Det är hans uppgift och tillkännagivna uppsåt att befria jorden från alla utövare av en falsk gudsdyrkan, och detta skall han göra på sin ”dag av hämnd”, men det är vår uppgift att på förhand underrätta dem om detta. Det är inte vårt fel, om de inte tycker om detta. Dessa utövare av en falsk gudsdyrkan skulle gärna vilja ta emot alla de fysiska och materiella fördelar som de ”eviga goda nyheterna” förutsäger, men de är inte beredda att glatt och villigt ta emot dessa eviga fysiska och materiella fördelar på Guds villkor. De vill inte avstå från den falska gudsdyrkan och de ytterligt stora friheter, som deras religion medger dem, för att vinna den gåva som består i evigt liv i mänsklig fullkomlighet på en härlig, paradisisk jord under Guds rikes styrelse.

55. Vem är den ende vi bör önska behaga?

⁵⁵ Vi kan aldrig räkna med att behaga dem och åtnjuta deras godkännande, därför att vi predikar de ”eviga goda nyheterna” under denna korta ”stund”, då Gud, Skaparen, håller dom. Det är denne Gud, domaren, som vi måste behaga och tjäna, och det är hans budskap som vi måste kungöra för dem som är läraktiga och ivriga att dyrka den Gud, som är verklig. Det är åt honom som vi måste ge ära.

56. Hur förtäljer himlarna och jorden Guds ära, och är denna lovprisning ensam tillräcklig? Ge skäl för svaret.

⁵⁶ Lyssna till de meningsfyllda orden i Psalm 19:2—5: ”Himlarna förtälja Guds ära, och utsträckningen förkunnar hans händers verk. Dag till dag förkunnar ord, och natt till natt bringar kunskap. Det är icke tal och icke språk, icke höres deras röst. Deras mätsnöre går ut över hela jorden, och deras ord (gå ut) till den bebodda jordens ändar.” (Åk) Men det är inte på sin plats att vi bara överlåter åt de stumma, synliga himlarna och åt dagens och nattens under att förtälja Guds ära och förkunna hans händers verk.

57. a) Hur kommer det sig att flertalet av människorna i vår tid behöver hjälp för att kunna uppskatta Guds goda nyheter? b) Vad är det då som vi måste göra, när vi sätter värde på dessa ”eviga goda nyheter” och gläder oss åt dem?

⁵⁷ Det stora flertalet av människorna i vår tid har fått sina religiösa uppfattningar förvrängda genom den falska religionen, bibelkritiken och sådan vetenskap, som falskeligen kallas vetenskap, och fördenskull kan vi inte överlåta åt dessa människor att blicka upp mot himmelen och ge akt på de ting som finns i den stora ”utsträckningen” dag och natt och så få en rätt uppfattning om dem. Vi kan inte förvänta att de skall kunna läsa om Guds ära där och kalla det som de ser för hans händers verk. Av den livlösa himmelen och av den väldiga utsträckningen, som görs skön och härlig genom solen, månen, stjärnorna och molnen, kan de inte få kunskap om Guds kärleksfulla uppsåt, som innebär att han skall göra slut på all ondska och omvandla vår nu missbrukade jord till ett obeskrivligt skönt paradis och ge de räddade tillbedjarna av Gud, Skaparen, ett evigt förblivande hem där under hans rikes styrelse. Gud har frambragt sitt skrivna ord, bibeln, för att det skall undervisa oss och dem om dessa ”eviga goda nyheter”. Vi måste ge dem Guds ord. Vi måste hjälpa dem att vara ”evangelium [de goda nyheterna, NW] lydiga”. — Rom. 10:16, 17.

58. Vilket enastående privilegium har vi i denna ”ändens tid”?

⁵⁸ Det privilegium vi nu har övergår vida det som herdarna ute på marken i närheten av Betlehem hade, vilka för länge sedan fick se den strålande ängeln och fick höra honom kungöra ”goda nyheter om en stor glädje” för alla människor som söker Gud och vill bli föremål för hans goda vilja. För nitton hundra år sedan såg aposteln Johannes i en syn ängeln flyga i midhimmelen för att runt hela jorden glatt kungöra de ”eviga goda nyheterna”. Genom Guds oändliga ynnest är det i denna tid vårt privilegium att åtaga oss att frambära ängelns kungörelse av det glada budskapet och med hast låta det nå jorden runt. När vi gör detta lydigt, kärleksfullt, frimodigt, kommer vi att fröjdas över att få se en oräknelig skara andra människor av ”varje nation och stam och tungomål och folk” vända sig bort från den falska religionen till att frukta Gud och ge honom ära. Vi skall fröjdas över att se dem förena sig med oss i att dyrka honom, vår Skapare, på det att han evinnerligen må bli förhärligad och vi må vinna evig frälsning.