Det enda sättet att överleva
”NÄR ni vidare får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen.” (Lukas 21:20, 21) Dessa föreskrifter gav Jesus Kristus sina lärjungar. Och hur skulle det gå med dem som inte lydde Kristi ord? Han förutsade: ”De skall falla för svärdsegg och föras som krigsfångar till alla nationerna; och Jerusalem skall av nationerna trampas under fötterna.” — Lukas 21:24.
Jesu ord skulle ha verkat frånstötande på zeloterna. Enligt Abram L. Sachars bok A History of the Jews var zeloterna ”extremister som inte skydde några medel för att kunna störta sina hedniska herrar”. Tanken på att fly skulle inte bara ha verkat ogenomförbar, utan vad som var ännu värre — det skulle ha varit fegt att fly! År 66 v.t. uppeggades följaktligen dessa judar till öppet uppror på grund av de romerska grymheterna. När Masada hade erövrats av de judiska rebellerna, skyndade sig Rom att bemäktiga sig Jerusalem. Jerusalem var nu ”omringat av lägrade krigshärar”. Men när den romerske prokonsuln Cestius Gallus oväntat drog tillbaka sina trupper, öppnades tillfället för Jerusalems invånare att följa Jesu råd och fly. Historikern Eusebios, som levde i början av 300-talet, säger: ”Folket i Jerusalems församling [hade emellertid] i enlighet med en förutsägelse, som genom en uppenbarelse givits beprövade män därstädes, fått befallning att före kriget flytta bort från staden och bosätta sig i en stad i Perea, som bar namnet Pella.” Men hur gick det med dem som stannade kvar?
År 70 v.t. kom, och romarna återvände under befäl av härföraren Titus. De belägrade staden, fast beslutna att erövra den. Josefos, en före detta judisk rebell som nu tjänade romarna, gick runt Jerusalems murar och bad sitt folk att ge upp den fruktlösa kampen. ”Ni måste inse”, ropade han, ”att ni inte bara strider mot romarna, utan också mot Gud.” Vad blev då resultatet? Med Josefos’ egna ord: ”Men trots att Josefos sålunda med tårar högljutt vädjade till dem, gav de upproriska varken vika eller ansåg det klokt att ändra sin kurs.” Följden blev att hundratusentals dog genom svält och svärdsegg, och ytterligare tiotusentals släpades bort till ett eländigt liv i slaveri! I säkerhet i Pella kunde emellertid de kristna konstatera att det hade varit till välsignelse för dem att lyda Kristi varning.
Att överleva i våra dagar
Det som inträffade i Jerusalem var bara en förebild i liten skala till något som skall äga rum i global skala i våra dagar. Men det som står på spel denna gång är inte bara en stad, utan hela den världsomfattande tingens ordning! — Matteus 24:21.
Det är Gud själv som skall åstadkomma denna världskatastrof. Men av vilken orsak? För att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Gud, ”jordens formare och dess danare, ... skapade den [inte] rätt och slätt för intet”, och han kommer inte att tillåta att människan förstör den vare sig genom förorening eller genom kärnvapen. (Jesaja 45:18, NW) Men hans ingripande kommer att krävas för att hindra den av människor orsakade världskatastrof som överlevnadsgrupperna fruktar. Men Jesus sade ändå att det är möjligt att ”lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa”. — Lukas 21:36.
Eftersom Jesu efterföljare i våra dagar är spridda över hela jorden, skulle det vara omöjligt för dem att fly till en geografisk plats, som de kristna gjorde under det första århundradet. Om en människa skall överleva i våra dagar eller inte kommer att bero på om hon lyder bibelns råd i Sefanja 2:2, 3 (NW): ”Innan Jehovas glödande förbittring kommer över er, innan Jehovas förbittrings dag kommer över er, sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden, som har följt hans eget rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas förbittrings dag.” Och bibeln framhåller vidare: ”Var och en som anropar Jehovas namn [skall] tryggt ... komma undan.” — Joel 2:32, NW.
Det är sant att vissa bibelöversättningar fördunklar innebörden i denna text genom att återge den: ”Var och en som åkallar HERRENS namn, han skall bli frälst.” (1982) Men på grundspråket visar texten att det krävs något mer än att anropa en namnlös ”HERRE”. I många biblar framgår det tydligt av sådana ställen som till exempel Psalm 83:19 att ”HERRENS” egennamn är JEHOVA. (NW; Åkeson; Eng. aukt. övers.) Att åkalla hans namn innebär mer än att använda det på ett ceremoniellt sätt. Man måste ”söka” Jehova genom att studera bibeln och lära känna honom som person. (Johannes 17:3) Denna kunskap föranleder människor med ärliga hjärtan att respektera Jehovas myndighet som universums Suverän, att bringa sina liv i överensstämmelse med hans normer och att efterlikna Jesus genom att göra ”[Guds] namn uppenbart” för andra. — Johannes 17:6.
Att bara gå till valfri kyrka är därför inte överlevnadens väg. Hur skulle det kunna vara det, när kyrkorna inte bara underlåter att använda Guds egennamn, utan ofta till och med motarbetar användandet av det och tar lätt på Guds befallningar? Kom ihåg att profeten Malaki säger att Gud har ”en minnesbok” för ”dessa som fruktar Herren [Jehova] och tänker på hans namn”. (Malaki 3:16) Vilken av alla de religiösa grupper som påstår sig vara kristna är det som villigt använder Guds namn, Jehova, som sätter sin fulla förtröstan till honom och hans löften och som frimodigt uppmuntrar sina medlemmar att vara vittnen om honom? (Jesaja 43:10) Utan tvivel är det dessa som ”söker Jehova”. De uppmuntrar andra att förena sig med dem i att lära känna det enda säkra sättet att överleva den kommande världskatastrofen.
[Infälld text på sidan 17]
”Folket i Jerusalems församling [hade emellertid] i enlighet med en förutsägelse, som genom en uppenbarelse givits beprövade män därstädes, fått befallning att före kriget flytta bort från staden och bosätta sig i en stad i Perea, som bar namnet Pella.” — Historikern Eusebios
[Infälld text på sidan 17]
Att bara gå till valfri kyrka är därför inte överlevnadens väg. ”Var och en som anropar Jehovas namn [skall] tryggt ... komma undan.” — Joel 2:32, NW