Frågor från läsekretsen
● Vad menas med ”den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten”, vilken är omnämnd i Uppenbarelseboken 11:8?
Den ”stora staden” i Uppenbarelseboken 11:8 är Jerusalem, och därför syftar Uppenbarelseboken i huvudsak på det som det forntida Jerusalem var en symbol av.
Det elfte kapitlet i Uppenbarelseboken innehåller aposteln Johannes’ syn av Guds ”två vittnen”. De är omnämnda tillsammans med kommentarer om att Jehova Gud har tagit sin ”stora makt och börjat härska som konung”. Jehovas vittnen menar att detta skedde år 1914. (Upp. 11:17, 18) På det bildspråk som används i Uppenbarelseboken heter det att de två vittnena blir besegrade och dödade och att ”deras döda kroppar skall ligga på den breda vägen i den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev hängd på pålen”. — Upp. 11:8.
Detta betydde uppenbarligen Jerusalem, eftersom Jesus dömdes till döden i Jerusalem och blev hängd på pålen strax utanför denna stads murar. Jerusalems invånare på den tiden återspeglade de karaktärsdrag som kännetecknade det forntida Sodom såväl som Egypten. (Jämför Jesaja 1:10, 21.) De forntida egyptierna var till exempel tillfredsställda med sina egna religiösa sedvänjor, och de förkastade den sanne Guden på den tid då Mose levde och vid tiden för den första påsken. På liknande sätt förkastade judarna under det första århundradet Jesus, ”Guds lamm”, och de höll i stället fast vid sina religiösa traditioner. (Joh. 1:29; Matt. 15:3—9; 23:13—26) Som Jehovas vittnen länge har framhållit är kristenheten den nutida motsvarigheten till det forntida Jerusalem. De flesta av kristenhetens medlemmar påstår sig också tillbedja Gud på rätt sätt, men i allmänhet visar de samma inställning som de judar som förkastade Jesus.
Följaktligen sades det i boken ”Då är Guds hemlighet fullbordad” (1971) bland annat följande: ”Eftersom det otrogna Jerusalem i religiöst avseende förtryckte och förslavade Jehovas folk, kunde det ’andligen talat’ kallas Egypten. Alldeles som det första påskalammet slaktades nere i Egypten på profeten Mose tid, blev också Jesus Kristus, som det motbildliga påskalammet, dödad i det otrogna Jerusalem.” Med avseende på vår tid hette det sedan i boken: ”Uttrycket ’den stora staden’ måste därför avse det motbildliga otrogna Jerusalem, nämligen kristenheten.” — Sid. 271, 272.
Men varför användes i Vakttornet för 15 september 1977 Uppenbarelseboken 11:8 med hänsyftning på det världsvida politiska system som finns nu?
Det forntida Egypten var en framträdande politisk makt på sin tid. Hesekiel, kapitel 31, innehåller en varning riktad till ”Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop”.a I dryftandet av Hesekiel, kapitel 31, användes i Vakttornet för 15 september 1977 Uppenbarelseboken 11:8 med all rätt. Detta gjordes huvudsakligen för att visa att det enligt bibeln är riktigt att fästa andlig innebörd vid ”Egypten”. Det är inte det bokstavliga Egyptens land som avses i den nutida motbildliga uppfyllelsen av Hesekiel, kapitel 31. Tillämpningen gäller i stället vår tids världsvida politiska tingens ordning. Hur kan det vara så? Det forntida Egypten var en framträdande militärmakt som — likt ett väldigt träd — försökte sprida sitt dominerande inflytande över hela världen, så att det skulle påverka alla folk. I jämförelse med detta finns det i vår tid en världsvid politisk organisation, som kan liknas vid en hög ceder på Libanons berg, under vilken många nationer söker tillflykt.
Det sammanhang som Uppenbarelseboken 11:8 återfinns i visar att den nutida uppfyllelsen otvetydigt gäller kristenheten, men denna vers kan också med rätta användas för att visa att det är passande att söka en nutida andlig tillämpning av det ”Egypten” som omnämns i Hesekiel, kapitel 31.
[Fotnoter]
a Hesekiel 31:3 lyder delvis: ”Se, du är ett ädelt träd [Se! En assyrier, NW], en ceder på Libanon.” Det är värt att lägga märke till att somliga översättningar (Åkeson, Myrberg osv.) här lyder: ”Se, Assur var en Libanons ceder ...” Detta hade lett till att man ansett att det väldiga ”trädet” var en bild av det forntida Assyrien. Men ordet ”var” finns inte i den ursprungliga hebreiskan. Och sammanhanget visar att varningen var riktad till Farao och hans hop, och Farao och hans hop sägs likna ”en assyrier” och även ”en ceder på Libanon”. Det är alltså tydligt att uttrycket ”en assyrier” helt enkelt skulle förmedla tanken på en stor militär makt, vilket är vad det forntida Egypten var.
● Vad är innebörden i Amos’ profetia som är riktad mot ”Basans kor”?
Denna profetia finns i Amos 4:1—3 och lyder: ”Hören detta ord, I Basans kor, som äro på Samarias berg, I som förtrycken de ringa och krossen de fattiga och som sägen till edra män: ’Fören hit, att vi må dricka.’ Herren, Jehová, har betygat vid sin helighet: Se, dagar komma över eder, då man skall draga eder bort med krokar och det sista av eder med fiskkrokar. Och I skolen gå ut genom muröppningen, var och en rakt framför sig.” — Åkeson.
Dessa ”Basans kor” var kvinnorna i Samaria, som för att fortsätta att leva i lyx och överdåd eggade sina män att bedra och förtrycka de ringa och oansenliga. De begärde av sina män att de skulle skaffa åt dem det de önskade för ett liv i njutning. Den Högste såg emellertid inte med gillande på sådan orättfärdighet. Han är helig och ren, och därför betygade eller svor han vid sin helighet att ingripa mot ”Basans kor”. De skulle med våld ryckas bort från Samaria såsom med krokar och den överlevande kvarlevan såsom med mindre fiskkrokar. Fienden skulle driva dessa kvinnor genom de öppningar eller rämnor som gjorts i murarna till den erövrade staden.