till dess Satan och alla de andra demongudarna slungats i avgrunden för de 1.000 år Kristus skall komma att regera. (Upp. 16:14—16; 20:1—3) På så sätt kommer den förhärligade fursten från Betlehem, Jesus Kristus, att regera över alla människor utan inblandning av någon enda falsk gud, och han kommer att undervisa alla familjer på jorden i den livgivande tillbedjan av den ende levande och sanne Guden.

Tillbedjan av den ende sanne Guden har redan blivit upphöjd

1, 2. Hur kom tillbedjan av den ende sanne Guden att drabbas av en sådan kraftig tillbakagång att den låg nere under första världskriget, och hur var det förutsagt i Mika 3:12?

FÖRSTA världskriget var en mörk tid, en sådan vars like mänskligheten aldrig tidigare upplevt. Det var som om mörkrets makter hade besegrat hela universum. Det verkade som om ”världens härskare” hade triumferat. (Joh. 14:30) Eftersom hans världsvälde av falsk religion, kristenheten inbegripen, patriotiskt hade gått över och ställt sig på de krigsgalna nationernas sida, kom alla religiösa människor att utsättas för våldsamma påtryckningar. Av denna anledning kom även tillbedjan av den ende sanne och levande Guden att drabbas av en kraftig tillbakagång. Förespråkarna för den förföljdes och sattes under restriktioner, ja, det gick så långt att de rentav sattes i fängelse. Förhållandena bland dem blev katastrofala, lika dem som beskrivs i Mika 3:12:

² ”Sion [skall] varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd” — likt en åker som legat övergiven under många år och därför vuxit igen med höga träd.

3. Vilken resignerad syn på tingen fick tillbedjarna av den sanne Guden, men vilket arbete låg enligt profetian framför dem innan ”änden” skulle komma?

³ Det tycktes som om änden hade kommit — för hela denna tingens ordning här på jorden. Tillbedjare av bibelns Gud fick denna resignerade syn på saken, då de blev ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matt. 24:9) Men de hade bara nått början av ”avslutningen på tingens ordning”. Det låg ännu ett stort livsfrälsande arbete framför dem innan de skulle nå slutet på denna tidsperiod, ”avslutningen på tingens ordning”. Alldeles som den store Fursten från Betlehem hade förutsagt skulle ”dessa goda nyheter om riket ... bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan [skulle] ... slutet komma”. (Matt. 24:3, 14) Mikas profetia stämde överens med detta, trots att Mika hade skrivit ned den flera hundra år tidigare.

4. Vilken förändring till det bättre förutsade Mika, i Mika 4:1—4, skulle ske till Jehovas ära, något som han omnämnde sedan han beskrivit den ödeläggelse som skulle drabba Jerusalem och Juda land?

⁴ Sedan Mika beskrivit hur Juda land med dess huvudstad, Jerusalem (eller Sion), genom babylonierna skulle omvandlas till en stenhop, fortsatte han: ”Men det skall ske i kommande dagar, att det berg, där HERRENS [Jehovas] hus [templet] är, skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upphöjt över andra höjder; och folk skola strömma ditupp, ja, många hednafolk skola gå åstad och skola säga: ’Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och HERRENS ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.” — Mik. 4:1—4.

5. Vilken byggnad står i våra dagar högst uppe på det berg, där Jehovas hus stod, och står den där i uppfyllelse av Mika 4:1—4?

⁵ Under första världskriget erövrades det jordiska Jerusalem av brittiska trupper under general Allenbys ledning, och som ett erkännande av detta gav Nationernas förbund Storbritannien mandatet över området, och det hade gällande kraft fram till år 1948. När mandatet upphörde, följde ett krig mellan judar och araber, och i dag ockuperar nationen Israel även den muromgärdade staden Jerusalem. Men kröner ett tempel för tillbedjan av Jehova toppen på det berg, där huset för tillbedjan av Jehova stod fram till år 70 v.t.? Nej, utan där står Klippmoskén, som är avsedd för tillbedjan av den muhammedanske guden, Allah, och människor från många olika nationer besöker den som en turistattraktion. Otvivelaktigt är det så att detta inte har någonting med uppfyllelsen av profetian i Mika 4:1—4 att göra.

6. Men varför kan man ändå säga att Mika 4:1—4 nu håller på att gå i uppfyllelse, och varför har det jordiska Jerusalem inte någonting med uppfyllelsen att göra?

⁶ Men ändå har denna profetia hållit på att gå i uppfyllelse sedan efterkrigsåret 1919. Hur då? Jo, på så sätt att ett högre Jerusalem är inbegripet. Vi kan påminna oss hur Jesus Kristus som Fursten från Betlehem gjorde sin triumfritt in i Jerusalem den 9 Nisan 33 v.t., men utan att bli mottagen som konung. Två dagar senare, den 11 Nisan, sade han med sorg i hjärtat om det jordiska Jerusalem: ”Hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus [ert tempel] lämnas åt er själva.” (Matt. 23:37, 38) Tre dagar senare, den 14 Nisan, led Jesus martyrdöden på Golgata utanför Jerusalem. Därefter övergav Jehova Gud för sin del detta tempel, trots att det hade överlämnats åt honom. Det utgjorde inte längre platsen för hans godkända tillbedjan. Dess förstöring år 70 v.t. dramatiserade detta faktum!

7. När blev det himmelska Jerusalem moder till Jesu lärjungar, och hur omnämner Paulus detta?

⁷ Fyrtio dagar efter sin uppståndelse for Jesus tillbaka till himmelen, och tio dagar senare, på pingstdagen, utgöt han den heliga anden över sina lärjungar som väntade i det jordiska Jerusalem. I och med den händelsen blev Jerusalem där ovan deras moder. Angående detta skrev den kristne aposteln Paulus i sitt brev till församlingarna i Galatien: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” (Gal. 4:26) Men när samme apostel senare skrev till de hebreiska kristna i allmänhet, skrev han: ”Nej, ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst, och församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna, och Gud, allas domare.” (Hebr. 12:22, 23; Upp. 21:2) Det är om detta nya Jerusalem, det andliga Jerusalem, på ett andligt Sions berg, som Mika profeterar i Mika 4:1—4. Det är på detta andliga Jerusalem, det messianska riket, som Mikas profetia går i uppfyllelse i våra dagar!

8. I vilken utsträckning har tillbedjan av den ende sanne Guden blivit upphöjd här på jorden sedan år 1914?

⁸ Sedan de svåra krigsåren 1914—1918 har tillbedjan av den Gud, åt vilken man brukade ägna tillbedjan i det ”hus” eller tempel som stod högst uppe på ett av bergen i det forntida Jerusalem, fortsatt att upphöjas och gå framåt. Denna tillbedjan av Jehova har kommit att ”stå där fast grundad, ypperst ibland bergen”, på vilka tempel helgade åt denna tingens ordnings falska gudar stod eller fortfarande står. På så sätt har tillbedjan av den ende levande och sanne Guden kommit att vara ”upphöjd över andra höjder”.

9. Hur öppnades vägen så att Jehovas tillbedjan kunde bli upphöjd efter första världskriget, och vad sades det i Mika 2:12, 13 om detta?

⁹ I synnerhet efter första världskrigets slut på hösten år 1918 kom tillbedjan av Jehova som den allra högste Guden att upphöjas skyhögt. Hur gick det till? Jo, det var först efter kriget som det var möjligt för Jehovas tillbedjare att bli återupplivade, återupplivade från att ha varit förtryckta, skingrade och kringskurna, ett tillstånd som liknade det som judarna befann sig i under fångenskapen i Babylon åren 607—537 f.v.t. I Mikas profetia förutsades det att de andliga israeliterna skulle återförsamlas och att vägen skulle öppnas för dem, så att de kunde fly från denna babyloniska fångenskap. Det sades där: ”Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans såsom fåren till fållan, såsom en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor. En vägbrytare drager ut framför dem; de bryta sig igenom och tåga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.” — Mik. 2:12, 13.

10. Vem var denne ”konung” som omtalas i Mikas profetia, och hur och när och för vilka skall han vara en ”vägbrytare”?

¹⁰ När israeliterna år 537 f.v.t. lämnade Babylon i överensstämmelse med det påbud som utgått från den persiske härskaren, Cyrus den store, fanns det ingen mänsklig kung från Davids kungahus som kunde leda dem ut ur landet. Sidkia, den siste davidiske kungen som regerade i det gamla Jerusalem, var då död och begravd i Babylon. Det är därför tydligt att Mikas profetia måste ha en andlig tillämpning. Vem var då denne ”konung”? Det var den konung som skulle bli uppsatt på tronen på Guds högra sida i himlarna vid slutet av ”hedningarnas tider” (eller ”nationernas fastställda tider”) på hösten år 1914 v.t. (Luk. 21:24, 1917 års svenska översättning, Nya Världens översättning; Ps. 110:1, 2) Detta var en ”konung” som var större än Cyrus, Babylons erövrare. Det var den nyligen insatte ”konungen”, Jesus Kristus. Det var han som var ”vägbrytaren” för de förtryckta andliga israeliterna, ”kvarlevorna” av det andliga Israel eller Jakob. Det var därför som den förhärligade Jesus Kristus under efterkrigsåret 1919 kom att bli ”vägbrytare” för sina överlämnade, döpta lärjungar, som under första världskriget blivit ”föremål för hat från alla nationerna” för hans namns skull. — Matt. 24:9.

11, 12. Vem gick i spetsen för kvarlevan, då den marscherade ut i frihet, och vilken befallning som han gett lydde den?

¹¹ Dessa befriade lärjungar var redo att följa honom som sin på tronen uppsatte konung som satt på Jehovas högra sida. Han skulle ”tåga framför dem” genom den ”port” som han gjort för att de skulle kunna fly. Han förde dem in i verklig kristen frihet. Jehova var den som gick ”i spetsen för dem”. Jehova var nämligen den som främst var ansvarig för att de kunde vandra ut i frihet. Det var han som gav sina tillbedjare, dem som hölls fångna i det religiösa Babylon, följande uppmaning:

¹² ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Upp. 18:4; Jer. 50:8, 9; Jes. 48:20.

DEN ENDE SANNE GUDENS PERSONLIGA NAMN FÖRS FRAM I LJUSET!

13. Vad var nu tiden inne för den ende sanne Guden att göra sig, och hur vittnade Vakt-Tornet för 15 juni 1920 om detta?

¹³ Jehova började från och med då att göra sig ett namn. Det var med rätta som hans namn började träda i förgrunden, så att det kom att få en högre ställning än det som hans förhärligade Son, Jesus Kristus, hade. Som exempel kan nämnas att Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro i numret för den 15 juni 1920 publicerade den första av en serie artiklar betitlade: ”Esaias profetia”, och i Del 1 sades det:

I de första 11 verserna av det 40:de kapitlet gives oss tre bilder av Jehova: I den första skildras han som en tröstare efter långvariga lidanden. I den andra framställes han som den sannfärdige, som den vilkens ord förbliver, även om allt annat slår fel. I den tredje bilden skildras han som Herden, vilken leder sitt folk med faderlig omvårdnad.

Den nästa orsaken till tröst ligger i dessa ord: ”Dess skuld är försonad (förlåten, eng. ö.).” Gud förutsåg i sin visdom att de 70 årens nationella förödmjukelse, som det judiska folket led, skulle vara en tillräcklig moträkning i den gudomliga rättvisans böcker för att sona den benägenhet de under århundraden visat för avguderi, för att tillbedja andra gudar än Jehova.

... Men vi veta att Jehova aldrig skall tilldela något orättfärdigt straff. Han kan icke förneka sig själv. ...

... Förslag ... [på ett namn på en tidskrift utgiven av Sällskapet] ledde vår uppmärksamhet till den omständigheten, att det motsvarande ordet för ”rösten” på deras språk av alla judar strax skulle uppfattas som ett uttryck för ett särskilt budskap från Jehova.

Den klass, som Jehova skall bruka till ett så upphöjt ändamål som medarvskap med Kristus, måste nödvändigtvis genomgå en hel del förberedande erfarenheter, innan de bliva ”skickliga till att vara delaktiga i de heligas arvslott i ljuset”.

... Men som en dubbel försäkran om uppfyllelsen av det, som (i föregående verser) blivit lovat, sätter Jehova på nytt sitt namn under eller endosserar sin egen check — ”vår Guds ord förbliver evinnerligen”, utan hänsyn till verkliga eller inbillade hinder. — Sidan 185, paragraf 2, 9; sidan 186, paragraf 1, 2, 7; sidan 188, paragraf 1.

14. Hur sattes Guds namn i förgrunden i boken Guds Harpa som utgavs år 1921?

¹⁴ Det sades också i den första inbundna bok som Sällskapet Vakttornet gav ut efter första världskriget, nämligen Guds Harpa, utgiven år 1921, i andra stycket i företalet: ”Jehova hade före världens grundläggning ett storslaget uppsåt, men ingen visste någonting om det. Under de första fyra tusen åren av människans historia var Guds uppsåt en hemlighet.”

15. Till förmån för vem antogs den resolution som kom i form av en förklaring sju år senare av konventdeltagarna vid det internationella konventet i Detroit i Michigan?

¹⁵ Vid det internationella konventet som hölls i Detroit i Michigan den 30 juli—6 augusti 1928 antog enhälligt de flera tusen som var närvarande resolutionen med titeln ”Förklaring emot Satan och för Jehova”, framlagd av den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet. — Se Vakt-Tornet för 15 november 1928, sidorna 342, 343.

16. Vad hände som en klimax tre år senare vid det internationella konventet i Columbus i Ohio?

¹⁶ Men den händelse som utgjorde en klimax inträffade år 1931. Det var söndagen den 26 juli, då flera tusen människor som var närvarande vid det internationella konventet i Columbus i Ohio antog en resolution med titeln ”Ett nytt namn”. Genom denna resolution tog dessa överlämnade, döpta tillbedjare av den högste Guden ett namn som har sin grund i bibeln, det vill säga ”Jehovas vittnen”. — Jes. 43:10, 12.

17. Vad gjorde således konventdeltagarna genom att anta detta namn? Vad gjorde därefter församlingarna runt hela jorden, och vilket ansvar kom därigenom att vila på dem?

¹⁷ På så sätt kunde dessa kristna avfärda alla de vanärande namn som kristenheten gett dem, och de kunde i stället ta emot det ärofulla namn som bibeln visade var det rätta för dem. Efter konventet i Columbus förelades alla församlingar av överlämnade, döpta lärjungar till Herren Jesus Kristus runt hela jorden den resolution som antogs där, fast på olika språk. Alla de församlingar som antog resolutionen rapporterade detta till huvudkontoret för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Alla de enskilda individer som tog del i denna aktion tog på sig ett tungt ansvar inför Jehova Gud. Det skulle få allvarliga konsekvenser för dem, om de inte levde upp till det nya namnet. Om de gav Guds namn ära, skulle det komma att bli lovprisat. — Vakt-Tornet för 15 november 1931, sidorna 343, 344.

18. Har kristenheten och judendomen handlat på samma sätt, och vilka har Gud Således brukat för att få Mika 4:1—4 att gå i uppfyllelse?

¹⁸ Visar världshistorien att någon religiös sammanslutning inom kristenheten eller judendomen handlat likt Jehovas vittnen i detta avseende sedan första världskriget? Nej! Följaktligen har det varit genom dessa vittnen som Jehova Gud har låtit profetian i Mika 4:1—4 gå i uppfyllelse. Tillbedjan av den ende levande och sanne Guden har således verkligen blivit fast grundad, den har så att säga kommit att vara ”ypperst ibland bergen”, för den har visat sig vara överlägsen varje annan form av gudsdyrkan. Den är ”fast grundad” och kommer därför aldrig att störtas ner från sin höga ställning. Den har fått en upphöjd ställning genom Jehovas vittnen, och symboliskt talat har den på så sätt blivit ”upphöjd över andra höjder”.

19. För vilka blev tillbedjan av Gud synlig genom att den blev så att säga upphöjd ”över andra höjder”, och vilket uppseendeväckande tal hölls i enlighet med detta i Los Angeles i Kalifornien år 1918?

¹⁹ Syftet med att tillbedjan av den ende levande och sanne Guden skulle upphöjas på detta sätt och sålunda göras synlig på långt avstånd var att människor av alla nationer och folkslag skulle få nytta av den. Därför höll, under gudomlig vägledning, den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet ett väl annonserat tal söndagen den 24 februari 1918, då första världskriget ännu rasade, i Los Angeles i Kalifornien i USA. Det ämne han behandlade var uppseendeväckande, men det var i linje med innebörden av dessa från bibelns ståndpunkt sett kritiska tider. Ämnet var: ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Detta tema var baserat på bibelns lära om att det skall finnas människor som får överleva den ”stora vedermödan”, den med vilken denna till tillintetgörelse dömda tingens ordning skall ta slut. (Upp. 7:9, 14) Dessa som då har förmånen att få överleva skall få leva in under Kristi tusenårsrike. Genom denna regering kommer de att kunna vinna evigt liv på en jord som gjorts till ett paradis.

20. Vilken av Jesu liknelser togs upp i ett tal år 1923 vid konventet i Los Angeles, och hur tillämpades den?

²⁰ Fem år senare hölls ett annat konvent i samma stad, Los Angeles, den 18—26 augusti 1923, och lördagen den 25 augusti tog Sällskapets president i ett tal upp Jesu liknelse om de symboliska fåren och getterna. Eftersom denna liknelse ingår som en del av Jesu profetia om ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning”, tillämpade talaren den på ”dagarnas slutskede” (NW); han gav den en tillämpning på tiden före tusenårsriket. Vilka är ”fåren” då en bild av, de som skulle göra gott mot konungens andliga ”bröder” alltefter det behov dessa hade? Jo, de är människor av godvilja, sådana som får belöningen att överleva tillintetgörelsen av den nuvarande onda tingens ordning och som blir bevarade in i den tingens ordning som lyder under Kristi tusenårsrike! (Se The Watch Tower för 1 november 1923, sidan 326; även Vakt-Tornet för 15 februari 1924, sidan 51.) Dessa nutida symboliska ”får” är de ”folk” som strömmar upp till Jehovas andliga tempel för tillbedjan, det tempel som representeras av kvarlevan av Kristi ”bröder”, de andliga israeliterna. — Mik. 4:1, NW; Matt. 24:3; 25:31—46.

”Folk skola strömma” till den gudsdyrkan som ger liv

1, 2. a) I vilket tillstånd befann sig templet i Jerusalem, när Johannes fick den syn som finns nedtecknad i Uppenbarelseboken 7:9—17? b) När och var blev den ”stora skaran” identifierad, och hur reagerade konventdeltagarna?

NÄR den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken, skrevs av den judiske kristne aposteln Johannes omkring år 96 v.t., hade det judiska templet i Jerusalem förstörts av romerska soldater under härföraren Titus’ ledning. Men trots detta talar aposteln Johannes, i Uppenbarelseboken 7:9—17, om en oräknelig ”skara” som kommit från alla folk, nationer, raser och språkgrupper, och han säger att dessa ses ägna Gud, som sitter på sin tron, helig tjänst på förgården till hans tempel. Tydligtvis avses här Jehova Guds andliga tempel.

² Jehovas vittnen och människor av godvilja blev mycket glada, när de år 1935 fick veta att denna oräkneliga, internationella ”skara” identifierades som ”fåren” som omtalas i Jesu liknelse om fåren och getterna. (Matt. 25:31—46) Ja, de identifierades som de ”andra fåren” som omnämns i Jesu liknelse om den rätte herden. (Joh. 10:16; se boken Guds Harpa, utgiven år 1921, sidan 329, paragraf 577; se också Vakt-Tornet för 15 februari 1924, sidan 54, under underrubriken ”Två klasser”.) Identifieringen av dem som utgör den ”stora skaran” som omnämns i Uppenbarelseboken 7:9—17 skedde vid konventet i Washington i USA den 30 maj — 3 juni 1935, där man gjorde en tidsenlig förklaring av Jesu liknelse om fåren och getterna. Dagen därpå (på lördagen) döptes 840 av konventdeltagarna, vägledda av sin nya förståelse, som de fått genom förklaringen av Jesu liknelse.

3. När började profetian i Mika 4:2 att gå i uppfyllelse, och till vilket Jerusalem vände sig de som var delaktiga i uppfyllelsen?

³ De överlämnade, döpta ”andra fåren” tar del tillsammans med konungens, Jesu Kristi, andliga bröder i att predika ”dessa goda nyheter om riket” var de än befinner sig ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14) Det var på detta sätt som Mika 4:2 började få sin uppfyllelse: ”Ja, många hednafolk skola gå åstad och skola säga: ’Upp, låt oss draga åstad till HERRENS [Jehovas] berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och HERRENS ord från Jerusalem.” Det var inte till det jordiska Jerusalem, som då var ockuperat av brittiska trupper, utan till det nya Jerusalem på det himmelska berget Sion som de ”andra fåren” av den ”stora skaran” gick för att söka den ”lag” som var grundad på bibeln och det ord som utgick från Jehova genom hans smorda vittnen, de andliga israeliterna.

4. Bland vilka började Mika 4:3, 4 då att gå i uppfyllelse?

⁴ Det var inte bland världens nationer som rustade sig för andra världskriget, utan bland de fårlika människor som tillhör den internationella ”stora skaran” som orden i Mika 4:3, 4 började gå i uppfyllelse: ”Och han [Jehova] skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.”

5. Vilken ståndpunkt intog de under andra världskriget, och hur har de symboliskt talat vistats?

⁵ Oförskräckt och frimodigt förklarade vittnena sin neutralitet gentemot alla nationer som var inblandade i det våldsamma kriget och gjorde detta utan att låta någon i denna världen få dem att darra, inte ens sedan andra världskriget brutit ut den 1 september 1939. (Se Vakttornet för 1 januari 1940, där huvudartikeln var betitlad: ”Neutralitet”.) De har hållit fast vid denna neutrala ståndpunkt sedan dess. I många fall har detta inneburit att de satts i koncentrationsläger eller i fängelse eller rentav blivit dödade som opatriotiska människor. De vägrar att bli någon del av denna världen, alldeles som Jesus Kristus gjorde. Det är därför man med rätta bör kunna förvänta att vittnena håller frid i sina församlingar, att de kan vistas tillsammans som bröder. (Ps. 133) Symboliskt talat sitter de var och en ”under sitt vinträd och sitt fikonträd”, i trygghet, likt israeliterna under kung Salomos, Davids sons, 40 år långa fridsregering. (1 Kon. 4:25) Nu under ”avslutningen på tingens ordning” predikar de fridsamt ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden”. — Matt. 24:3, 14.

DE SOM SKALL FÅ ÖVERLEVA HAR-MAGEDON FÖR DEN SANNA TILLBEDJAN FRAMÅT

6, 7. Vad sades det i Vakt-Tornet för 15 februari 1929 om hur Mika 5:6—9 skulle gå i uppfyllelse?

⁶ Därför utgör vittnena ett uppfriskande inslag bland alla folk. Detta är just vad som förutsagts i Mika 5:6—9: ”Så skall han [Jehova] rädda oss från Assur [det assyriska världsväldet], om denne vill falla in i vårt land och tränga fram över våra gränser. Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN, såsom en regnskur på gräs, vilken icke dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull. Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning. Ja, må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bliva utrotade!”

⁷ Artikeln ”Härskaren från Betlehem” i Vakt-Tornet för 15 februari 1929 hänsyftar på detta med orden:

Detta må kunna anses som en antydan om att några bland kvarlevan skola vara kvar på jorden, även sedan striden vid Harmageddon är utkämpad, och då skola ha något mer att utföra i Herrens namn och till hans pris och ära. Folken skola nu, sedan de genomgått den stora och fruktansvärda vedermödan, icke längre vända sig till människor för att finna hjälp, eller vänta på att människobarn skola bringa dem bistånd och tröst, utan de skola vända sig till Herren och med glädje lyssna till hans ord. Några varelser skola få förmånen att såsom Herrens ombud och budbärare frambära fridens budskap till folket.

Herrens kvarleva skall i enlighet med denna profetia gå framåt och triumfera i Jehovas kraft. Lejonet är konung bland skogens djur, och ingen kan hålla stånd mot det. En fårhjord äger icke förmåga att hålla stånd mot ett starkt och ungt lejon mitt ibland dem. På detta sätt beskrives Guds trogna kvarleva. De skola vara mitt ibland nationernas talrika människoskaror, starka och kraftfulla i Herrens namn, för att bistå dem som behöva hjälp och för att framhålla Guds sätt att tillintetgöra dem som göra motstånd. — Sidan 56, paragraferna 35, 36.

8. Vad sades det i Vakt-Tornet för 15 maj 1929, när denna fråga återigen behandlades?

⁸ Detta ämne behandlades vidare i Vakt-Tornet för 15 maj 1929, sidan 152, paragraf 41, och där sades följande:

Även den stora skarans klass måste ledas till livets vattenkällor. (Uppenbarelseboken 7:17) Herren torde vilja bruka kvarlevan för att sålunda hjälpa den. Många andra komma att bli ödmjukade under Harmageddon, och de skola vara redo att lyssna. Efter Harmageddon torde några av kvarlevans klass bli brukade av Herren till att bära vittnesbörd och för att bistå dem som äro i behov av undervisning, och denna tjänst kanske de få utföra innan de i verkligheten bli upptagna till de härliga, eviga boningarna. Det är visst och säkert, att kvarlevans nuvarande verk består i att förkunna de glada tidenderna såsom Guds vederbörligen utsända vittnen.

9. Men behöver kvarlevan vänta ända till dess Jehova vinner seger vid Har-Magedon, innan den kan bli såsom ”dagg” och såsom ett ”ungt lejon” i förhållande till människor av nationerna?

⁹ Men kvarlevan av de andliga israeliterna behöver inte vänta ända till dess ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon är över för att vara såsom uppfriskande ”dagg” för de människor som söker tillbedja ”Jakobs Gud” i hans andliga tempel. (Upp. 16:14, 16) Nej, kvarlevan behöver inte vänta till dess Jehova vunnit seger vid höjdpunkten av detta slutliga krig, innan de kan bli såsom ett ”ungt lejon” bland nationerna. I likhet med profeten Jesaja, när han i en syn fick se Jehova i sitt tempel, har de gett ett gynnsamt gensvar på Jehovas fråga: ”Vem vill vara vår budbärare?” Direkt efter första världskrigets slut år 1918 sade de: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6:8) I lydnad för Guds befallning: ”Gå” har de gått ut till människor av alla nationerna.

10. När det gällt att predika vilket budskap från Jehova har kvarlevan varit som ett lejon bland nationerna?

¹⁰ De har således predikat budskapet om det upprättade rike som skall komma att välsigna klassen av ”får” och som skall tillintetgöra klassen av ”getter”. (Matt. 25:31—46) När det gällt att predika ”en hämndens dag från vår Gud”, har de liknat ett modigt och oförskräckt lejon, i det att de har förkunnat för motståndarna till Guds upprättade rike att de, motståndarna, skall komma att bli tillintetgjorda vid Har-Magedon genom Jehovas stridsman, konungen Jesus Kristus, ”lejonet som är av Juda stam”. — Jes. 61:1—3; Upp. 5:5.

11. Hur kommer det sig att den smorda kvarlevans ”hand” hela tiden kunnat vara upplyft över dess fiender, och vad har resultatet blivit när det gäller Sällskapets avdelningskontor och antalet insamlade ”får”?

¹¹ På detta sätt har deras ”hand”, som de aktivt använt för att tillämpa Guds ord, varit ”upplyft” i seger över alla de motståndare som försökt tysta ner budskapet om Riket. Man har riktat uppmärksamheten på att dessa motståndare skall komma att lida nederlag och bli tillintetgjorda vid Har-Magedon, det tillfälle då de skall ”utrotas” för all framtid. (Mik. 5:9) Å andra sidan har dessa smorda förkunnare av Guds rike liknat uppfriskande ”dagg” för de fårlika människor som känt sig likna av solen uppbränt, torrt ”gräs”. Som en följd av att Jehova hela tiden hållit upp handen på dem, har den kunnat hållas upplyft över deras fiender under alla dessa år sedan de ovan citerade artiklarna i Vakt-Tornet publicerades år 1929. Som ett bevis på detta har Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i främmande länder ökat till ett antal av 97, och alla dessa avdelningskontor tjänar den smorda ”kvarlevan”. Den ”stora skaran” av ”andra får” till den rätte herden, Jesus Kristus, har också fortsatt att öka i antal fram till dags dato. Hur många den slutligen kommer att bestå av framgår inte av Uppenbarelseboken 7:9—17.

12. Till dess vad för något släpps lös kommer arbetet som den smorda kvarlevan utför tillsammans med sina fårlika följeslagare att fortsätta? Varför det?

¹² Den verksamhet som den smorda kvarlevan ägnar sig åt tillsammans med sina fårlika följeslagare måste fortsätta till dess de ”fyra änglar”, som står vid jordens fyra hörn, får befallning om att släppa lös de fyra vindar som kommer att utlösa den ”stora vedermödan”. Under denna vedermöda kommer de som envist vägrar att ta emot budskapet om Riket att bli ”utrotade”, tillintetgjorda. Vid den tidpunkten kommer alla de som behövs för att göra antalet av Jesu Kristi 144.000 smorda medarvingar fullständigt att ha fått sina pannor ”försedda med sigill”. (Upp. 7:1—8, 14) Deras fårlika följeslagare, som har kommit från alla nationerna för att söka Jehovas andliga ”hus” och som har överlämnat sig för att ”kunna vandra på hans stigar”, kommer att bli beskyddade under den ”stora vedermödan”. (Mik. 4:1—4) De kommer på så sätt att få överleva här på jorden in i tusenårsriket under Jesus Kristus och hans förhärligade medarvingar.

13. Hur många av den smorda kvarlevan kommer att överleva Har-Magedon, och vad kommer de att likna även i fortsättningen bland dem som också får överleva?

¹³ Hur många av den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar som kommer att överleva tillsammans med dem genom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon vet vi inte, och vi vet inte heller hur länge de kommer att leva på jorden därefter. Men hur länge det än blir, kommer de att fortsätta att vara som uppfriskande ”dagg” för den ”stora skaran” av ”andra får”. Dessa kommer inte att utgöra något problem för kvarlevan, eftersom de ”andra fåren” redan har gjorts till ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan som är i ”den här fållan”, den i vilken den ”lilla hjorden” förts in av den rätte herden. (Joh. 10:16; Luk. 12:32) Det är alltså inte bland den överlevande ”stora skaran” som kvarlevan måste handla som ett rovlystet lejon bland försvarslösa får.

14. Likt vilket djur kommer det himmelska Sion att trampa vid det tillfället, och hur hårt eller starkt kommer ”hornet” att vara mot fienderna?

¹⁴ Kvarlevan kommer inte att ta någon aktiv del i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. De kommer i likhet med israeliterna på kung Josafats tid att bara stå och se på, när Jehova frälser dem genom ”lejonet som är av Juda stam”, Jesus Kristus. (2 Krön. 20:17) Vid det tillfället kommer Jehova, den allsmäktige Guden, att göra så att det himmelska Sions ”horn” påminner om järn, och i likhet med en tjur kommer det att trampa ner Guds fiender, alldeles som man gör när man tröskar på en loge. Det kommer att ”sönderkrossa många folk” och tillintetgöra dem. (Mik. 4:13) Vad som sedan blir kvar efter deras tillintetgörelse kommer de som överlever Har-Magedon att använda.

VAD SOM NU KRÄVS MITT I EN KORRUMPERAD VÄRLD

15. Om man fyller Guds krav som anges i Mika 6:8, kan man då eller kan man inte stanna kvar i kristenheten? Varför förhåller det sig så?

¹⁵ Det är med hänsyftning på kristenheten, den nutida motsvarigheten till det illojala Israel, som det sägs i Mika 7:2, 6: ”De fromma [lojala, NW] äro försvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland människorna. ... Envar har sitt eget husfolk till fiender.” Vad måste även de till bekännelsen kristna som är en del av den nutida kristenheten göra för att kunna fly följderna av detta korrumperade tillstånd? Kan de ge materiella offer och samtidigt stanna kvar som en del av denna korrumperade religiösa organisation? Nej, det kan de inte! De måste i stället handla i överensstämmelse med vad som står i Mika 6:8: ”Nej, vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl HERREN av dig, än att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?” För att kunna uppfylla detta gudomliga krav måste man gå ut ur även kristenheten, eftersom dess påstående att den är kristen är falskt. Den religiösa och moraliska korruption som finns där bevisar detta. Den som stannar kvar och försöker reformera den kommer aldrig att lyckas. Den är dömd till tillintetgörelse av den Gud som den påstår sig tjäna.

16, 17. a) Vilken ström av människor behöver man som enskild individ förena sig med, och vilket val när det gäller gudar måste man göra? b) Till vilken gud riktar en sådan individ sin lovsång, då han sjunger Mose och Lammets sång?

¹⁶ Kristenhetens hus för tillbedjan kommer att utplånas, alldeles som templet i Jerusalem i Mikas dagar blev förstört år 607 f.v.t. Därför måste man som enskild individ, vare sig man tillhör kristenheten eller någon annan organisation inom den falska religionens världsvälde, förena sig med de människor av alla nationaliteter som nu strömmar upp till ”HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus” för att kunna vandra i ödmjukhet inför sin Gud. Man måste godta Jehovas läror som kommer från det himmelska Sion, och man måste vandra den väg som Han nu stakar ut. Detta innebär inte att man skall omvända sig till judendomen och bli judisk proselyt. Det innebär att man skall bli en lärjunge till Jehovas enfödde Son och bli det slags vittne som han var. Vad då? Bli ett överlämnat, döpt vittne för Jehova? Ja! Det innebär att man måste göra det val som framläggs i Mika 4:5: ”Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, vår Guds, namn, alltid och evinnerligen.” Man måste förena sig med dem som sjunger ”Mose, Guds slavs, sång och Lammets sång” och säga:

¹⁷ ”Stora och underbara är dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung. Vem skulle väl inte frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, eftersom bara du är lojal? Ty alla nationerna skall komma och tillbedja inför dig, därför att dina rättmätiga förordningar har gjorts uppenbara.” — Upp. 15:3, 4.

18. Varför passar Mikas avslutande fråga och svar så lämpligt in på Jehova?

¹⁸ Jehova kommer lojalt att hålla alla sina löften till oss, exempelvis det han gav patriarken Abraham och hans sonson, Jakob eller Israel, ja, han kommer att gå ända därhän att han välsignar alla släkter och nationer på jorden genom sin Son, Jesus Kristus. Genom att handla så kommer Jehova att agera som den motbildlige Abraham, som den större Abraham. Med tanke på att han varit orubbligt lojal mot oss ända fram till nu, kan vi instämma i Mikas avslutande ord och säga:

”Vem är en sådan Gud som du? — du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och tillgiver den dess överträdelse, du som icke behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd, och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, såsom du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.” — Mik. 7:18—20.

19. Vem är den ojämförlige Guden, och tillbedjan av vem vill vi tydligt och klart upphöja under ”dagarnas slutskede”?

¹⁹ Det finns ingen Gud som är lik den suveräne Herren, Jehova, vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Låt oss upphöja hans rena tillbedjan både nu ”i dagarnas slutskede” och för all framtid.

[Bild på sidan 24]

”Folk skola strömma” till den gudsdyrkan som ger liv

Flertalet förordar ”ett omoraliskt förehavande”

När medlemmarna av en grekisk-ortodox kyrka i Schenectady i New York i USA med siffrorna 43 mot 13 röstade för att börja med bingo i kyrkan, motsatte sig församlingsprästen detta och sade: ”Jag tror inte att kyrkan för att överleva bör införa någon form av hasardspel.” Därför sade han upp sig och angav som skäl: ”Jag tvivlar inte på att vår lokal skulle bli fullsatt med bingo. Den är inte fullsatt vid en predikan eller religionsundervisning. Om jag har en kyrka och 30 människor kommer till gudstjänsten och 500 kommer till bingo, vad är då skälet till kyrkans existens? Den är helt enkelt en sällskapsklubb.”

Uppsägningen föranledde biskopen i staden New York att sända ett kraftfullt formulerat brev till det lokala församlingsrådet. ”Vi rekommenderar er faderligt och uppmanar er att avstå från att införa bingo i er församling”, hette det i brevet. ”Det är ett omoraliskt förehavande.” Hur reagerade församlingsrådet? ”Ärkestiftet sticker huvudet i sanden. De säger att man inte skall göra det, men kyrkor gör det verkligen.” Faktum är att omkring 50 av de 500 grekisk-ortodoxa församlingarna i Förenta staterna ägnar sig åt detta ”omoraliska förehavande”.