Hur enheten bevaras under svåra tider

”Att ni stå fasta i en ande, i det att ni med en själ kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna och icke i något avseende låta skrämma eder av edra motståndare.” — Fil. 1:27, 28, NW.

 1. I vilket avseende utgör Jehovas vittnen en kontrast till världen?

VI LEVER i svåra tider, därom råder inget tvivel! De har blivit förutsagda, och nu är de här. (2 Tim. 3:1) I denna oroliga och upprörda ”ändens tid” med alla dess stormar, som hemsöker mänskligheten, utgör Jehovas vittnens ro och enhet en bjärt kontrast. Men detta harmoniska tillstånd har inte uppkommit av sig självt, automatiskt, utan några som helst ansträngningar, bara som en följd av att det finns församlingar av sådana människor överallt. Föregående artikel har framhållit några av de andliga grundvalarna, på vilka denna enhet vilar. Även om denna enhet inte skall tillskrivas människor, så uppmanas alla och envar, som tillhör denna Guds stora familj, att göra sitt bästa för att bevara och fullkomna denna enhet.

 2, 3. a) Nämn några ting som utgör faror för enheten. b) Hur kan man undvika dem?

² Liksom det finns många faktorer som bidrar till denna enhet, så finns det många faktorer som gynnar tvedräkten, oenigheten och oron. En vaksam Guds tjänare kommer att vara medveten om dessa faror, bli varse dem och undvika dem. Dessa ting, som utgör faror för enheten och endräkten härrör från Guds fiende, Satan, som för länge sedan lyckades göra slut på enheten i Guds familj. Farorna härrör också från hans värld, och sist men inte minst finns de hos den fallna människan själv. — 1 Joh. 5:19; Gal. 5:19—21.

³ Aposteln Paulus hade på sin tid goda skäl att förmana de kristna i Korint att vara endräktiga. Han hade fått veta att det rådde en viss splittring ibland dem. ”Ty om eder, mina bröder, har det givits till känna för mig ... att splittring råder ibland eder.” (1 Kor. 1:11, NW) Detta händer också då och då här och där bland Guds folk i våra dagar. Dessa svårigheter är ofta av mera personligt slag, men ibland inverkar de på en hel församling. Hur det än må förhålla sig med detta, bör man söka undvika sådana svårigheter, och alla berörda parter bör göra sitt bästa för att skaffa dem ur vägen så fort som möjligt. ”Låten icke solen gå ned över eder vrede och given icke djävulen något tillfälle.” — Ef. 4:26, 27.

Håll tungan i styr, var villig att förlåta

 4. Varför måste vi vakta på vårt tal?

⁴ En faktor som mycket snabbt kan förorsaka ett spänt förhållande är ett orätt bruk av tungan. Bibeln visar oss att denna lilla lem i vår kropp kan göra stor skada. En tändsticka — hur liten och obetydlig är inte den — och likväl kan den antända en stor skog och vålla en millionbrand. ”Så är också tungan en liten lem och kommer likväl med mycket skryt. Se, hur liten eld det behöves för att sätta en så stor skogsmark i brand!” (Jak. 3:5, NW) Om det sägs osanningar om en människa eller skvallras om henne, så väcker inte detta vänskapliga känslor utan snarare en känsla av att det är bäst att vara reserverad, och det bär i sig fröet till splittring och tvedräkt. En kristen församling sönderfaller förstås inte på grund av sådan oenighet och sådana svårigheter, som är av mera personlig art, men så småningom kan sådant få vissa verkningar, när t. ex. andras sympati och antipati gör sig gällande och i viss mån börjar skilja församlingens medlemmar åt. Församlingen kommer alltjämt tillsammans till möten och utför alltjämt sitt uppdrag att predika evangeliet, men en skugga har lägrat sig över den, och glädjen har dämpats.

 5. Hur hjälper oss ödmjukheten att bevara enheten?

⁵ Tungan måste fördenskull tyglas. (Jak. 3:10—18) Om hårda, obehärskade, kränkande eller osanna ord har åstadkommit ett spänt förhållande mellan dig och din broder, bör du inte dra dig för att be om ursäkt. Ja, det kanske kräver ödmjukhet av dig, men det är ödmjukheten som på så många sätt bidrar till frid och enhet. Ödmjukhet är detsamma som anspråkslöshet i sinnet. Ödmjukheten är inte ett tecken på svaghet; tvärtom är den ett sinnestillstånd som behagar Jehova. ”Men omgjorda eder allesammans med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” (1 Petr. 5:5, NW) Om vi är ödmjuka är det lätt för oss att erkänna att vi handlat fel och att be om ursäkt, oberoende av vilken ställning av ansvar vi må ha i Guds organisation. Om vi är ödmjuka kan vi lätt anpassa oss efter den ordning som råder i Guds familj. Ödmjukheten hjälper oss också att hålla avundsjukan borta från vårt hjärta, om andra bröder får tjänsteposter som vi inte själva har. Den hjälper oss att alltid se oss själva såsom ringa människor, att ha sinne för proportioner och inse vårt sanna förhållande till vår himmelske Fader, till våra medbröder och till den teokratiska organisationen. Ödmjukheten skyddar oss, så att vi inte anser oss alltför betydelsefulla eller tar oss själva alltför högtidligt.

 6. Varför bör vi vara villiga att förlåta?

⁶ Har du någon gång träffat människor som inte förlåtit varandra? Gemenskapen dem emellan har upphört eller nedbringats till ett minimum. Men hur skulle det gå för oss, om vår himmelske Fader inte förlät oss? Villigheten att förlåta är därför en mycket viktig faktor, när det gäller att bevara den kristna enheten. Hur ofta bör vi vara villiga att förlåta? Den frågan besvarade Jesus åt Petrus. ”Jesus sade till honom: ’Jag säger dig icke: Ända till sju gånger, utan: Ända till sjuttiosju gånger.’” (Matt. 18:22, NW) En människa som inte är beredd att förlåta motarbetar sina egna intressen. Hur så? Inte endast därigenom att fientlighet och groll inverkar menligt på sinnesfriden och den kroppsliga hälsan, utan också därför att den som inte villigt förlåter löper risken att Gud en dag inte kommer att förlåta hans synder mera. Så säger Skriften: ”Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall, ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.” — Matt. 6:14, 15.

 7. Hur bör vi betrakta försyndelser mot oss personligen? Varför?

⁷ Är det inte så att försyndelserna ofta är bagatellartade och rätt och slätt beror på tanklöshet, på brist på takt eller uppfostran eller på tillfällig upprymdhet och inte alls har begåtts med ont uppsåt! Fördenskull bör vi inte vara småskurna, när det gäller att förlåta varandra, nej, vi bör i stället vara storsinta och förlåta försyndelsen. På så sätt kommer de mörka moln, som kanske seglar upp och hotar att göra slut på det goda förhållandet mellan oss och andra människor, att snabbt upplösas, och solen kommer att skina igen. Ingen av oss är fullkomlig. Alla har vi våra ofullkomligheter, och alla är vi tacksamma om andra förlåter oss. Men det är ett faktum att vi vanligen lägger märke till vår medmänniskas ofullkomligheter mycket snabbare än vi märker våra egna.

Hur man undviker splittring när det gäller lärofrågor

 8. a) Varför råder det enhet bland Jehovas vittnen, när det gäller lärofrågor? b) Vilka förslag ges om hur man kan få hjälp att få klarhet i detaljer och bevara enheten?

⁸ Splittring och tvedräkt kan också uppstå över lärofrågor. Hur kan man undvika detta? Det är gott att man i sådana sammanhang påminner sig texten i Johannes 6:45 (NW), som lyder: ”De skola alla bliva lärda av Jehova.” Den undervisning, som Jehovas vittnen hela världen utöver är föremål för, är grundad på bibeln. Förklaringar till bibeln utges av Sällskapet Vakttornet, som företräder den ”trogne och omdömesgille slaven”, vilken omnämns i Matteus 24:45 (NW). Denna centraliserade och enhetliga undervisning har i hög grad bidragit till enheten bland Jehovas vittnen över hela jorden. Om nu någon medlem i en församling har svårt att förstå eller godta en viss detalj, så har han möjlighet att dryfta saken med bröder som har mogen kunskap. Om han alltjämt inte förstår detaljen, kan det vara bäst att låta saken vila. Sällskapet kommer kanske att publicera mera i ämnet litet senare, och då kommer insikten att vidgas. Man kan i bön vända sig till Jehova och bedja om bättre insikt i saken. ”Om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.” (Jak. 1:5) Men det skulle vara orätt av dig att söka övertyga så många i församlingen som möjligt om att din avvikande uppfattning i en viss lärofråga skulle vara den rätta. Ett sådant handlingssätt bidrar inte till enhetens bevarande utan ger i stället upphov till split och misstroende. Detaljer som blir föremål för sådant disputerande är vanligen av ringa betydelse. Men man kan få dem att anta sådana proportioner att de ställer den stora sanningen om Guds rike i skuggan, och detta kan rentav leda till att man slutar upp med att predika de goda nyheterna.

 9. Vilken synpunkt bör vi anlägga, när något ännu inte har blivit klart förstått?

⁹ Sanningen om Jehovas uppenbarade uppsåt kan liknas vid en underbart vacker målning. På denna målning framträder för våra blickar förhoppningarna och framtidsutsikterna att få leva för evigt i en ny ordning. Men vi skulle kunna säga att konstnären inte lagt sista handen vid sitt verk. Vi förstår inte allting ännu. Och allteftersom tiden går, kan vi komma att förstå en del ting bättre. Men om vi inte uppfattar riktigt alla detaljerna ännu, skulle det vara någon orsak för oss att förlora vår glädje och ge oss till att anmärka på allt Guds ord och på hela hans organisation? Nej. Tänk på alla de sanningar du har inhämtat genom Sällskapet Vakttornet, som Jehova använder. När du gör det, känner du dig tacksam. Tänk på hur Jehova i trygghet har lett sitt folk förmedelst sin organisation. Då kommer du att känna tillförsikt. Även om vi inte alltid har samma mått av insikt och kunskap, så har vi inte hungrat eller törstat andligen, och inte har vi heller saknat Guds kärlek. I tacksamhet kan vi därför säga såsom David gjorde: ”HERREN [Jehova] är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten, där jag finner ro, han vederkvicker min själ.” — Ps. 23:1—3.

Enhet under förföljelse

10, 11. Vilken skriftenlig kurs följer Jehovas folk i tider av förföljelse?

¹⁰ Såsom en uppfyllelse av Jesu profetia i Matteus 24 har Jehovas vittnen utsatts för en hel del förföljelse under denna ”ändens tid”, ja, för en så omfattande förföljelse att den inte har undgått världen. Just nu är det särskilt svårt för Jehovas vittnen att utföra sin kristna verksamhet i totalitära länder, där man utsätter dem för påtryckningar och förföljelse. Tack vare Guds kraft och styrka härdar de ut. De gör inte uppror mot den politiska myndigheten; de försöker inte hämnas, ty de är trogna kristna och inga revolutionärer eller kontrarevolutionärer. De förväntar inte frälsning från något enda politiskt system, demokratien inbegripen, utan enbart från Guds rike. Endast Guds rike skall göra allting nytt. — Upp. 21:5.

¹¹ Om det är viktigt för Jehovas vittnen att alltid göra sitt bästa, när det gäller att bevara enheten bland sig i vanliga fall, så är det ännu viktigare att de gör det i tider av speciell påfrestning och förföljelse, då verket måste utföras i hemlighet, under jorden. Varför det?

12. Vad kan inträffa när verksamheten blir förbjuden?

¹² Om verksamheten blir förbjuden i ett land, låt säga i Rumänien, Ungern eller Ryssland, så får detta omedelbar verkan på korrespondensen med huvudexpeditionen i Brooklyn. Brevväxlingen upphör kanske för månader framåt. I själva diktaturlandet blir det också praktiskt taget slut med all brevväxling mellan församlingarna och de ansvariga bröderna. Ingen brevbärare kommer och stoppar Sällskapets tidskrifter eller dess brev med anvisningar och upplysningar i lådan. Den andliga födan, som under normala förhållanden når församlingarna och individerna i sådan riklig mängd, blir det plötsligt mycket ont om. En stor del av den konfiskeras förmodligen av polisen. Jehovas vittnens Rikets salar har stängts, och troligtvis finns det inte något bibliotek med Vakttornets publikationer någonstans, som man lätt kan rådfråga.

13, 14. Vilka ansträngningar kan motståndare göra för att sätta stopp för förkunnarverket, och vad är fördenskull mycket viktigt?

¹³ Men detta är inte allt. Det kan mycket väl inträffa att församlingens tillsyningsman och de ansvariga bröderna vid avdelningsexpeditionen blir berövade sin frihet och sitter i fängelse någonstans. Andra bröder måste inta deras platser, och dessa är kanske inte personligen så välkända för alla bröderna. Det hålls inte längre några större möten, man samlas bara i hemlighet i små grupper. Det säger sig självt att allt detta frestar på enheten bland Guds folk, och det kan inte nog betonas hur viktigt det är att man gör allt som står i ens makt för att bevara enheten.

¹⁴ Det finns ett latinskt ordspråk som lyder ”divide et impera” och som betyder ”söndra och härska”. Denna princip följer man ofta i totalitära stater, där regeringen har försökt göra slut på Jehovas vittnens organisation. Eftersom man inte kunnat tillintetgöra organisationen genom direkt, öppet angrepp, har man försökt få den att sönderfalla inifrån genom att göra bruk av allt slags list, för att splittra enheten.

15. Hur har somliga vittnen motstått frestelser?

¹⁵ En del personer i sådana totalitära länder har till exempel försökt få olika bröder på sin sida med inställsamt tal, genom att säga dem att det skulle vara till stor fördel för dem om de ville samarbeta med myndigheterna och skjuta sina kristna principer åt sidan i stället för att vara så ”extrema”, dogmatiska och styvsinta och därför få lida straff från myndigheternas sida. Man har erbjudit bröder att genom myndighetens försorg få ansvariga ställningar inom Jehovas vittnens organisation, och om de gått med på förslaget, skulle allting vara i fullkomlig ordning, så har representanter för myndigheterna sagt. Men bröderna har vägrat att godta ett sådant oteokratiskt erbjudande. En svarade: ”Mig kan ni inte köpa.” Dessa bröder visste att ett förordnande att tjäna i den teokratiska organisationen inte kan komma från någon världslig myndighet utan endast genom organisationen själv. De motstod inställsamt tal. — Ps. 12:3.

16. Vilka knep har man försökt för att åstadkomma förvirring bland vittnena?

¹⁶ I ett kommunistiskt land har det hänt att hemliga polisen låtit duplicera cirkulärbrev som sänts till olika bröder, och i dessa har häftiga utfall gjorts mot olika ansvariga personer inom Jehovas vittnens organisation. Dessa ansvariga personer anklagades för att vara drinkare, äktenskapsbrytare och förrädare. Avsikten med sådana knep är uppenbar: breven skrevs för att skapa förvirring och för att undergräva tilliten till bröderna i ledande ställningar. Naturligtvis stod det inte i de där breven att hemliga polisen hade skrivit och sänt ut dem. I stället hade man på kuverten angivit trogna bröder som avsändare för att det skulle se ut som om breven var skrivna av bröder. I ett annat land tillverkade hemliga polisen till och med förfalskade exemplar av tidskriften Vakttornet i samma syfte, nämligen att åstadkomma förvirring bland bröderna. När de planerade den förfalskade upplagan av Vakttornet, tog de artiklar ur den verkliga, äkta upplagan av Vakttornet, och så vrängde de till innehållet, så att det skulle tjäna fiendens sak. Men bröderna lade märke till skillnaden, och den här planen misslyckades.

17. Vad skall vi stå till svars för? Ge exempel.

¹⁷ Ett annat sätt att ”söndra och härska”, som man tillämpat i länder där verksamheten är förbjuden, består i att myndigheten ”spelar ut” den ena människan mot den andra. En förhörsledare kan komma över vissa fakta om den underjordiska verksamheten, lägga fram dessa för de bröder han förhör och säga: ”Er broder N. N. har talat om det här för mig. Som ni förstår är han inställd på att samarbeta. Varför kan nu inte också ni vara samarbetsvilliga?” På detta sätt ger förhörsledaren dem det intrycket att de har blivit förrådda. Bröder som råkat i sådana situationer har begärt att de skulle få träffa den person eller de personer, som enligt vad man sagt dem har berättat om sådana ting för polisen. Vanligtvis avslås en sådan begäran, och därav vet bröderna att förhörsledarens påståenden inte varit sanna. Under inga omständigheter bör man låta sig påverkas av sådant listigt och lögnaktigt tal. Men vad skall man göra, om man vet att en broder har givit efter och har vänt sig emot sina bröder? Det utgör inget skäl för någon att följa dennes exempel. Du skall inte stå till svars för det som den andre har gjort. Det som du skall stå till svars för är dina egna handlingar och det skydd du ger dina trogna bröder. Tänk på att de föredömen du skall följa är de trogna föredömena, och vi har många sådana i nutiden såväl som de i forntiden, vilka omtalas i Hebréerna 11.

18. Varför varnar Skriften för att förordna en nyomvänd man till en ansvarsfull ställning?

¹⁸ Skriften rekommenderar inte att en nyomvänd man skall förordnas att inta någon ställning i den kristna församlingen. ”Icke någon nyomvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen.” (1 Tim. 3:6, NW) I all synnerhet under tider av förföljelse bör denna princip inte ignoreras. Nyomvända män kan vara nitiska i tjänsten för Riket, men de kanske saknar mogenhet. Under normala förhållanden kan sådana personer lättare övervakas och bli hjälpta. När verksamheten med att predika om Guds rike har drivits under jorden, är detta svårare. En nyomvänd man kan vålla söndring, om han börjar handla alltför självständigt. Han kanske ännu inte har lärt sig att förtrösta på den pålitlige ”trogne och omdömesgille slavens” vägledning. Han litar för mycket till sig själv. Han har sina egna idéer, inte Guds. Han inser inte att hans handlingssätt kan få icke önskvärda följder för honom själv och för andra. Han kanske blir villig att kompromissa eller har ytterligtgående uppfattningar om saker och ting och kan vara benägen för att bli fanatisk. Om han vore tillsyningsmän i en församling, kunde han vålla tvedräkt. Fördenskull måste man, när verksamheten bedrivs under jorden, ägna noggrann uppmärksamhet åt att välbeprövade och pålitliga personer blir förordnade till tjänare. ”Må dessa också först prövas beträffande sin lämplighet, och må de sedan fungera som tjänare, då de äro fria från anklagelse.” (1 Tim. 3:10, NW) Denna regel gäller för alla kategorier av tillsyningsmän, särskilt för krets- och områdestjänarna, som upprätthåller kontakten med de olika församlingarna i ett land.

19. Hur kan meningsskiljaktigheter redas ut enligt ett exempel vi har i Skriften?

¹⁹ Om det någonsin skulle hända att tvedräkt spirar upp, bör de bröder som är inblandade inte dra sig för att ta emot vägledning av de bröder som är ansvariga för verksamheten i landet i fråga, ty de råd de då får är grundade på Guds ord. Ja, man skulle kanske rentav från Sällskapets huvudexpedition skriva ett brev, om omständigheterna kunde kräva detta, och detta brev skulle innehålla förmaningar eller beslut. Från den första församlingen har vi ett exempel på hur man genom ett brev från den styrande kretsen fick en sak utredd som vållat meningsskiljaktigheter. Tvistefrågan då gällde omskärelsen. Några personer förfäktade att omskärelsen var nödvändig för frälsning. Denna uppfattning var felaktig. (Apg. 15:1) Den vållade inte så ringa split och söndring. Sedan de ansvariga bröderna i Jerusalem hade klarlagt frågan, delgavs församlingarna brevledes det rätta svaret, att det inte längre var nödvändigt med omskärelse. Vi kan än i dag läsa detta brev med dess intressanta innehåll i Apostlagärningarna 15:23—29. Brevet, som den styrande kretsen sände till församlingarna, utgjorde en uppmuntran och en verklig hjälp för bröderna: ”Sedan de hade läst det, fröjdade de sig över den uppmuntran det medförde.” — Apg. 15:31, NW.

20. Vilket problem kan uppstå beträffande bevarandet av den kristna neutraliteten, och hur kan det lösas?

²⁰ Mogna kristna är inte villrådiga beträffande den inställning de skall ha till politiska val. Det händer ofta i totalitära länder att folk genom lagstiftning tvingas att gå till valurnorna, och ibland hämtar man rentav folk i deras hem och tar dem med till vallokalen. Också i vissa demokratiska länder är det lag på att medborgarna skall rösta. Jehovas vittnen tar inte del i politiken i något land. De är inte av världen. (Joh. 17:14) Fördenskull tar de inte del i de allmänna valen. De gör sig emellertid inte skyldiga till någon kompromiss, utan bevarar sin neutralitet i politiska frågor, om de går till valurnorna och gör röstsedeln ogiltig på något sätt, antingen genom att korsa över den eller genom att t. ex. skriva ”För Guds rike” på den. Därigenom tillkännager den röstande vad han har tagit ställning för. Och han gör på så sätt röstsedeln ogiltig; den kommer inte att räknas med i valet av en människa. De kristna har lytt lagen och gått till valurnorna och kommer förmodligen att undgå straff. Tänk på Jesu råd: ”Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt ibland vargar; visa därför att ni äro försiktiga såsom ormar och ändå oskyldiga såsom duvor.” (Matt. 10:16, NW) Ingen bör fördömas för att han handlar på det sättet. ”Men varför dömer du din broder? Eller varför ser du också ned på din broder? Ty vi skola alla stå inför Guds domarsäte.” — Rom. 14:10, NW.

21. Hur kan vi få vägledning till att handla klokt, om vi känner oss villrådiga?

²¹ Men om situationer skulle uppstå som man aldrig tidigare stått inför, kanske några som aldrig tidigare har dryftats, situationer som kräver att man fattar beslut, vad kan man då göra? Det kanske inte finns någon till hands som du kan rådfråga. Men om vi känner till Guds ords principer, som vi finner i bibeln, är det inte så svårt för en åt Gud överlämnad människa att fatta rätta beslut. Vi vet vad vi är skyldiga människor, men vi vet, först och främst, vad vi är skyldiga Jehova. Vi måste älska honom och lyda honom över allting. (Matt. 22:36—40) Vi befinner oss i världen, men vi är ingen del av den. Därför är vi neutrala i vad det gäller politik och krig. Vi känner till hur personer av skilda kön bör förhålla sig till varandra. Vi har blivit upplysta om det felaktiga bruket av blod. Vi känner bibelns regel för ordningen i familjen och i den kristna församlingen, vad den säger om ett rätt uppträdande mot vår arbetsgivare och mot myndigheterna. Om vårt samvete har blivit upplyst av ljuset från bibelns principer, då kommer vi att kunna träffa rätta avgöranden. Om vi är i tvivelsmål beträffande vilket beslut som skulle vara det rätta i en viss sak, då gör vi klokt i att välja att handla så att vårt samvete inte oroar oss. Om vi ställs inför situationer, som kräver att vi fattar beslut, gör vi väl i att vända oss till Jehova i bön och bedja honom om vägledning. ”Du skall för ditt namns skull leda och föra mig.” — Ps. 31:4.

22. Hur används människokroppen såsom en utmärkt illustration av enheten i en organisation?

²² Enhetstanken och den mest intima samverkan har mycket lämpligt illustrerats i bibeln. Läs 1 Korintierna 12. Här används människokroppen såsom en illustration. Ja, människokroppen är sannerligen en enhet, det råder samstämdhet, endräkt, mellan dess lemmar, den är något fullständigt. Kroppen fungerar harmoniskt och till glädje och nytta för hela organismen. Om ett organ inte fungerar som det skall längre, då leder detta vanligen till rubbningar i kroppen och till olika sjukdomstillstånd. Den nya världens samhälle av Jehovas vittnen kan liknas vid en sådan människokropp, även om dess medlemmar är spridda över hela världen. Organisationen i ett land kan också mycket passande liknas vid en människokropp. Alla de olika lemmarna har inte en och samma funktion att fylla. ”Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen? Men nu är det så, att lemmarna äro många och att kroppen dock är en enda. Ögat kan icke säga till handen: ’Jag behöver dig icke’, ej heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver eder icke.’” — 1 Kor. 12:19—21.

23. Hur kan enheten bevaras under påfrestningar utifrån, och vilket misstag måste man undvika?

²³ I den underjordiska verksamheten kan man inte ignorera denna princip. Vidare leds verksamheten under sådana förhållanden från en enda central, ett enda ansvarigt håll, i landet, som kan liknas vid kroppens huvud. Där tar man emot den andliga födan, så att den kan distribueras över hela landet, men dessutom är det därifrån som de nödvändiga föreskrifterna och råden utfärdas. Kom ihåg att Guds ord alltid utgör vår sanna vägledning. Om vi lever ett kristet liv, såsom Jesus gav oss exempel på, och därtill predikar de goda nyheterna om Guds rike, då kommer vi att handla rätt. Om vi följer denna kurs, kommer enheten och endräkten att bevaras även i påfrestande tider och under förföljelse. Vi önskar upprätthålla förbindelsen med den ansvariga centralen i vårt land också, om det alls är möjligt. Vi bör känna våra trogna bröder. Om vi gör det, kommer vi inte att göra det misstag, som några av bröderna i Korint gjorde: ”Härmed menar jag, att bland eder den ene säger: ’Jag håller mig till Paulus’, den andre: ’Jag håller mig till Apollos’, en annan: ’Jag håller mig till Cefas’, åter en annan: ’Jag håller mig till Kristus.’ — Är då Kristus delad?” (1 Kor. 1:12, 13) Svaret är naturligtvis: Nej! Var Jehovas vittnen än befinner sig, gäller alltså regeln: håll er tätt till alla edra trogna bröder.

24. Hur starkt är kärlekens band, och vad kan kärleken göra för oss?

²⁴ Jehova har kallat sitt folk ut ur denna världens förvirring. (1 Petr. 2:9) Han har kallat allt sitt folk till enhet, till enhet med honom själv och till enhet med bröderna. Den nya tingens ordning, som kommer närmare för varje dag, kommer endast att veta av denna enhet. För vår del, som lever nu i dessa svåra och brydsamma tider, är det dagens lösen att nu leva i enhet, varje dag och under alla förhållanden, vare sig vi åtnjuter frihet eller lider förföljelse, ja, att arbeta för enhet och att bevara enheten i Jehovas organisation. Det fullkomliga föreningsbandet härtill har vi fått: Kärleken! ”Men förutom allt detta ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:14, NW) Kärleken till Jehova och till vår nästa kan bli oerhört stark, ja, ett band som inte kan slitas. Den binder oss alla samman, vare sig vi bor i norr eller i söder, i öster eller i väster. Den förenar oss, vare sig vi kan predika evangeliet fritt och fritt komma tillsammans eller vi måste göra det i hemlighet. Kärleken kommer att hindra oss från att använda tungan på ett felaktigt sätt och skada vår broder. Kärleken gör det lätt för oss att erkänna den teokratiska ordning som gäller för Guds familj vid alla tider och tillfällen. Kärleken kommer att bevara oss från att handla förmätet och alltför självständigt. Den kommer att bevara oss från att bli själviska, från att behaga oss själva med att utveckla extrema uppfattningar eller från att följa minsta motståndets lag. Den kommer också att hindra oss från att söka manövrera oss fram till ansvarsfulla ställningar, som vi inte har blivit förordnade att inta. Den kommer att lära oss att vänta på Jehova.

25. Vilket utmärkt råd gav Paulus för att hjälpa oss att bevara enheten och endräkten under svåra tider?

²⁵ Låt oss fördenskull odla denna underbara egenskap, kärleken, allt mer och mer, under det att vi närmar oss sammanbrottet för denna gamla tingens ordning och det prov som detta kommer att medföra för Jehovas utvalda folk. Med ord som går till hjärtat förmanar aposteln Paulus oss att vara endräktiga, när han säger: ”Uppför eder endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, på det att jag — vare sig jag kommer och besöker eder eller är frånvarande — må höra om de ting som angå eder, att ni stå fasta i en ande, i det att ni med en själ kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna och icke i något avseende låta skrämma eder av edra motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på frälsning för eder; och detta angivande är från Gud.” — Fil. 1:27, 28, NW.