Befrielse till en rättfärdig värld
”Gud är för oss en befrielsernas Gud, och hos Jehova, Herren, finnes undflykt från döden.” — Ps. 68:21, AS.
1. Vilka åtgärder föranledes människor och nationer att vidtaga på grund av fruktan, och vad blir följden?
Farliga tider, fyllda av ängslan och fruktan inför möjligheten att civilisationens slut är nära driver människor att söka sig starka bundsförvanter. Det är inte alls underligt detta, ty en Guds store profet har för ändens tid förutsagt ”vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg ..., medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. (Luk. 21:25, 26, NW) Vad människor i dag söker, det är en garanti för att de skall få överleva och bli räddade, vad som än kommer att hända. Fruktan för döden, kanske en förtidig död i ett atomkrig mellan nationerna håller människorna i sitt järnhårda grepp och gör dem till slavar under system och anordningar som de hoppas skall garantera deras fortsatta tillvaro. — Hebr. 2:15.
2. Vilket misslyckande har vållat besvikelse, och genom vilka mått och steg söker nationerna uppväga detta misslyckande?
2. De innerliga förhoppningar man hyst om att kunna sammansvetsa världens nationer till en enda lycklig familj förbleknar nu hastigt och sjunker i glömska. Den grundläggande anordning, som skulle göra det möjligt att på fredlig väg lösa problem och avgöra meningsskiljaktigheter, har blivit en missräkning. Förenta nationerna, som skulle ha utgjort ett användbart instrument till att hålla ihop nationernas familj i enhet och harmoni, har hittills visat sig vara föga mer än ett debattforum och en plattform, där man för till torgs propaganda för de olika nationerna. (Jes. 8:9, 10) I bristande tillit till ett uppenbarligen svagt FN har stormakterna ännu en gång tagit sin tillflykt till att bygga upp en stark krigsmakt för att säkra sin fortvaro i en fientlig värld, alldeles som det första världsväldet, det forntida Egypten, samlade ihop tusentals stridshästar och vagnar för att trygga sin säkerhet. Man fäster inget avseende vid att bibeln uttalar ett ve över dem som tillgriper sådana åtgärder för att vinna räddning och befrielse: ”Ve dem som ... förlita sig på hästar och förtrösta på vagnar, därför att de äro många, och på ryttare, därför att de äro mycket starka.” — Jes. 31:1, AS.
3. Vilken tankegång följer man, i det man lämnar Jehovas råd utan avseende? Vad är folkets öde?
3. Man spar varken möda eller pengar i tävlan om att åstadkomma det mest effektiva medlet till att ”i självförsvar” vålla förstöring. Öst och Väst underhåller stora militära styrkor, och på båda sidorna hoppas man 1) att förebygga en katastrof genom att avskräcka fienden från att angripa och 2) att vara i stånd att framgångsrikt möta och överleva ett angrepp, om det skulle komma. Andra och mindre nationer sluter sig samman med stormakterna i pakter och allianser och strävar att därigenom öka sina egna utsikter att överleva. De allra flesta av världens folk förenar av fritt val eller av tvång sitt öde med den ena eller den andra sidans. Var och en har samma tanke i sinnet, nämligen räddning genom förbund med den starkaste möjliga makten.
4. Vad berättar historien för oss i fråga om att förlita sig på krigsmakt?
4. Men denna teori om hur man skall kunna överleva är ingenting nytt. Den har prövats tidigare av stora välden, och resultaten har inte varit det minsta uppmuntrande. Världshistorien visar, att varje världsvälde alltifrån det forna Egyptens tid har satt sitt hopp till att militär styrka skulle kunna rädda det i tider av nöd, och likväl har dessa välden inte varit i stånd att obegränsat hålla sig vid makt. Förr eller senare har de fallit, när de blivit satta på hårda prov. Den redogörelse för olika krig som finns bevarad i bibeln ger ytterligare bevis för att militär styrka inte garanterar säkerhet och räddning. Ofta inträffade det att stora militärmakter, fastän de föreföll att vara överväldigande starka och till synes var i stånd att bestå i vilka krigiska kraftmätningar som helst, blev besegrade av sådana som i jämförelse med dem var vapenlösa. Anmärkningsvärt är också det förhållandet, att dessa besegrade nationer i alla sina försvarsåtgärder valde att lämna Jehova ur räkningen. — Jes. 60:12.
5, 6. Anför exempel på hur väpnad styrka slog fel såsom frälsande makt?
5. Faraonernas Egypten mobiliserade hela rikets krigsutrustning, som omfattade sex hundra stridsvagnar, och förföljde ett obeväpnat folk, vilket betraktades som ett hot mot landets existens. Alla de sex hundra vagnarna blev förstörda, och det härdade krigsfolk som åtföljde dem drunknade i Röda havet. (2 Moseboken 14) En väldig filisteisk här med 30.000 vagnar och 6.000 ryttare, skenbart oövervinnelig, ryckte an mot Israel. Där ådagalades en militär styrka, som räknat efter den tidens förhållanden kunde jämföras med stormakternas styrka i våra dagar. Och denna styrka tycktes så mycket mera överväldigande, som det inte fanns så mycket som ett svärd i hela Israel vid den tiden och inte ens en smed i landet. Icke desto mindre blev de väldiga filisteiska härskarorna förskingrade, och deras krigsstyrkor kunde inte rädda dem. — 1 Sam. 13:5, 19, 22; 14:22, 23.
6. Jabin, konung i Kanaan, fick se 900 av sina bästa vagnar förintas av sådana som ansågs vara ett försvarslöst folk. (Dom. 4:13—17) Den assyriske konung Sanherib blev vittne till hur hans väldiga militärmakt decimerades på en enda natt, i det att 185.000 av hans bästa krigare befanns vara ”döda kroppar”. (Jes. 37:35, 36) Ingenstans i den nutida krigföringens historia finns det något motstycke till den strid, då 100.000 man arameiskt fotfolk blev slagna på en enda dag. — 1 Kon. 20:29.
7. Vad borde nationerna vid det här laget ha lärt sig, och hur bekräftas detta av nyligen gjorda erfarenheter?
7. Nationerna borde ha lärt av historien, att säkerhet och befrielse eller räddning inte är liktydigt med militär styrka. Det finns inte ett enda exempel i historien på att förlitande på krigsmakten i oändlighet har bevarat en nation. Inte heller har militär styrka varit en säker räddare i alla svåra kriser. Att den ena nationen efter den andra har uppstigit och fallit är bevis för detta förhållande. Nu har alla tiders största kris kommit över världen. Helt naturligt är människor angelägna om en garanti för befrielse och räddning. Kommer de nu att i fortsättningen förlita sig på metoder som alltid har visat sig vara otillräckliga? Och för övrigt — om också militära medel med säkerhet kunde rädda ur vilken kris som helst, så skulle de överlevande alltjämt ställas inför nya svårigheter och efterföljande kriser, framkallade av ytterligare andra omständigheter. De förskräckliga efterverkningarna av det andra världskriget är en god illustration av detta. Militärmakt kan inte befria nationer eller folk från denna världens svårigheter och anledningar till oro. Någonting mer än detta erfordras.
8. Vad uppenbarar bibeln i motsats till mänskliga planer om befrielse?
8. Både forntidens och nutidens historia uppenbarar för oss, om vi ser på den med oförvillad blick, hur ineffektiva arméer, alla anser, pakter, fördrag, förstörelsevapen m. m. är, när det gäller att verkligen åvägabringa en sann räddning och befrielse. Det är inte vishet att fortsätta med att upprepa den gångna tidens misstag. Visa människor lyssnar till råd och drar fördel därav. (Ords. 12:15; 9:9) ”De som söka [Jehova], de förstå allt”, ty han är den store rådgivaren. (Ords. 28:5) Jehovas ord uppenbarar honom som en väldig räddare och befriare. Han har för dessa yttersta dagar utlovat en befrielse utan motsvarighet i människans historia — en befrielse varigenom människor skall slippa undan det förtryck och de fasor som råder under denna den gamla tingens ordning och föras in i en rättfärdig ny värld, fria för all tid framåt och strålande av den kraft, friskhet och tillförsikt som kommer av verklig trygghet. Denna nya värld är särskilt beredd av Jehova, ty han säger om sig själv: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg [nämna, Ro i marg.]det förgångna eller tänka därpå.” (Jes. 65:17) Ingen tänkbar anordning av människor i våra dagar skulle kunna åstadkomma en sådan befrielse av människosläktet från dess plågor.
9. Vilket handlingssätt anbefallde Jesus, emedan han i förväg hade vetskap om de kritiska tider som nu har kommit över världen?
9. Kristus Jesus insåg människosläktets svårigheter och dess behov av en befriare. Men han uppmanade inte människorna att tänka ut några metoder för att själva verkställa sin befrielse. I stället lärde han dem att bedja till Gud om befrielse, och på det sättet visade han dem hän till befrielsens rätta källa. Detta betydde, att människorna skulle förlita sig på Jehova Gud som befriaren, inte på det kejserliga Roms legioner eller på något senare välde som kunde komma till makten, underkuva kejsarens härar och behärska världen. Kom ihåg, att Jesus i förväg kände till och förutsade de oroliga tider, som nu har kommit över världen. Han förutsade att nation skulle resa sig mot nation och rike mot rike, varigenom nöd och trångmål av det allra svåraste slag skulle påskyndas. Likväl förordade han inte att man skulle förlita sig på någon mänsklig plan eller organisation i fråga om befrielse, utan han instruerade människorna att gå till Jehova Gud med sina böner om befrielse. Att Guds vilja måtte ske på jorden, såsom i himmelen, detta skulle vara deras bön. De skulle således förvänta befrielse på ett sätt och från en källa som var mycket högre än jordiska ting. — Matt. 6:9—13; 24:1—14; 2 Tim. 3:1.
10. Vilka befriar Jehova, och genom vilket medel gör han det? Vad uppehåller dem som förtröstar på hans befrielse?
10. Jehova är den store befriaren, därom råder inget tvivel. Men han skänker inte befrielse åt alla utan åtskillnad. Han befriar endast dem som är värda befrielse och överlämnar åt tillintetgörelse dem som inte är värda att frälsas. ”Jehova kan befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna.” (2 Petr. 2:9, NW) Han kungör att han själv är människosläktets ende befriare och frälsare, genom sin Son, Jesus Kristus. Petrus vittnar om detta och säger: ”Dessutom finnes det ingen frälsning i någon annan, ty det finnes intet annat namn under himmelen, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skola bliva frälsta.” (Apg. 4:12, NW) Jehovas ord är i själva verket en stor sång om befrielse, som uppväcker mod, styrka och tillit till honom. Han låter aldrig dem som älskar honom glömma hans makt att befria, om de också går genom svåra tider. Han omger dem med befrielsesånger, vilka alla visar honom som den ende som verkligen befriar. — Ps. 32:7, AV. (1917 säger här: ”räddningens jubel”.)
11. Hur skiljer sig Jehovas befrielse från människors ansträngningar att själva befria sig?
11. Guds sätt att befria är så förunderligt olikt världens metoder, att det är obegripligt för människor som saknar tro. Just sådant det är, är det också oändligt mycket mera effektivt än någon världslig befrielse någonsin skulle kunna hoppas vara. Gud behöver inte förlita sig på väpnad styrka och inte heller på skickligt uttänkta militära finter för att kunna rädda och befria. Med fullständig tillit till sin egen förmåga säger han: ”Jag vill förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom [Jehova,] deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och ryttare.” (Hos. 1:7) Det skulle vara en bekännelse om svaghet, om han skulle vidta militära åtgärder på människors vis. Ack, själva hans namn är ett starkt torn, vartill den rättfärdige kan hasta för att finna trygghet. (Ords. 18:10) Jesus insåg att Guds befrielse av människor inte var beroende av svärdet. ”Stick ditt svärd tillbaka i skidan, ty alla de som gripa till svärdet skola förgås genom svärdet”, sade Jesus därför till en välmenande följeslagare, som önskade befria honom från hans fienders händer. — Matt. 26:52, NW.
Behov av kunskap
12. Vilken tro behöver man för att kvalificera sig för att bli befriad av Gud, och hur förkunnade Jesus kommande befrielse?
12. Kristus Jesus är Jehovas förnämsta befrielseredskap. Man måste ha tro på honom för att kvalificera sig för att bli befriad av Gud, ty Gud sände ut Jesus ”på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord, utan hava evigt liv”. (Joh. 3:16, NW) Jesus kungjorde Jehovas befrielse genom att sprida kunskap — kunskap om Gud, såsom den som är besluten att befria mänskligheten från dess svårigheter, och kunskap om sig själv, såsom Guds Smorde, som skall verkställa denna befrielse. Det skulle inte bli någon befrielse till liv utan kunskap om Gud och hans Son. Följaktligen sade Jesus: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — ]oh 17:3, NW.
13. Kunskap om vad gör en kvalificerad, och vad för slags levnadssätt måste understödja kunskapen?
13. Kunskap är därför nyckeln till räddning och befrielse, ty ”genom kunskap skola de rättfärdiga bliva räddade”. (Ords. 11:9, AS) Detta kan inte syfta på överlägsen kunskap om militära finter och tillvägagångssätt, och inte heller på kunskap om atomkrafter, vilka skulle kunna utnyttjas såsom en befriande makt. Nej, utan det syftar på kunskap om Guds uppsåt. Denna kunskap måste understödjas av en livsnorm, som utformats i enlighet med de fordringar som Gud uttalat i sitt ord. Den erforderliga kunskapen innebär en förståelse eller uppfattning av Jehova som ”gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor”. (5 Mos. 10:17) Den består i kunskap om honom som den som bygger en ny värld, vilken skall åvägabringa varaktig befrielse för dem som älskat honom, och om hans avsikt att frälsa rättfärdiga människor ut ur den här gamla världen in i denna nya tingens ordning.
14. Mot uppfyllelsen av vilket Jehovas uppsåt såg Petrus fram i hopp om befrielse och räddning?
14. Från själva tiden för upproret i Eden har det varit Jehovas uppsåt att ha en värld som är helt och hållet rättfärdig, och detta uppsåt skall fullbordas. Denna värld skall bestå av ”himlarna”, som är osynliga för människoögon, och ”jorden”, som är synlig. Allting i denna rättfärdiga nya värld måste vara rättfärdigt och göra det som är rätt, till Jehovas lov. Aposteln Petrus väntade på befrielse eller räddning in i denna nya tingens ordning, och han sade om sig själv och sina medkristna då på den tiden: ”Men ’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” (2 Petr. 3:13) Petrus önskade bli befriad från den gamla världens nöd och trångmål och dess bekymmer, men han visste att endast Gud kunde åstadkomma detta, enligt sina löften. Petrus ställde sig inte på Roms sida och kröp inte bakom dess krigshärar för att finna räddning och befrielse.
15. Varav kommer den rättfärdiga världen att bestå?
15. Den del av denna nya värld, som de ”nya himlarna” utgör, består av Kristus Jesus och tillsammans med honom hans medarvingar till himmelsk härlighet, understödda av himmelens änglar, och alla dessa är rättfärdiga och fullt lojala mot Gud och trogna i sin hängivenhet för honom. Den ”nya jorden” kommer att bestå av rättfärdiga människor, som före och efter Harmageddon kommer att bevisa sig vara Herren Jesu, ”den rätte Herdens”, andra får. (Joh. 10:16; Hebr. 2:5, 6) Och den ”nya jorden” kommer att omfatta också de avkomlingar som dessa andra får kommer att få i världen efter Harmageddon. Varenda skapelse som bebor den ”nya jorden” måste vara rättfärdig, och de rättfärdiga kommer aldrig att dö. — Matt. 25:46.
16. Varför är det rätta slaget av kunskap så åtråvärt?
16. Det är obestridligt, att en sak som skiljer dem som blir räddade från dem som förgås är kunskapen. Kunskap är åtråvärd framför allt annat, ty kunskapens värde ligger i den förmåga som den ger sin ägare att nu handla i harmoni med Guds uppsåt. Om människorna med ett rent motiv tillämpar sann kunskap, kan de vinna vishet och förstånd långt utöver något som denna värld, trots sitt storslagna undervisningsväsen, har att erbjuda. Det är därför som Ordspråksbokens vise man så starkt framhåller värdet i att vinna insikt i Guds ord. ”Lycklig är den man, som finner visheten, och den man, som undfår förstånd. Ty vinsten därav är bättre än vinsten av silver och gagnet därav än fint guld. Hon är dyrbarare än rubiner, och inga av de ting som du kan åstunda äro att jämföra med henne. Långt liv är i hennes högra hand och i hennes vänstra hand rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro frid. Hon är ett livets träd för dem som få tag i henne, och lycklig är var och en som håller henne kvar.” — Ords. 3:13—18, AS.
Teokratisk organisation nödvändig
17. Genom vilket medel vinner man kunskap som leder till befrielse, men hur kan denna syn på saken te sig för många?
17. Kunskap och förstånd som garanterar befrielse förlänas emellertid inte åt någon individ vid sidan av Guds ord och hans organisation eller oberoende av dem. Samma ordning och organisation som lades i dagen i hans skaparverk framträder tydligt i hans befrielseverk. Medan ljuset av sanningen om hans befrielse lyser klarare och klarare, gör det detta genom hans teokratiska organisation, först den himmelska delen och därpå den jordiska. Hur nödvändig, berömvärd och värd att förorda personlig, enskild, bibelläsning än är, kan den dock inte i sig själv föra en person till full insikt om och uppskattning av Jehovas anordning för befrielse och räddning, alldeles såsom det förhållandet, att någon i åratal regelbundet går i kyrkan, inte nödvändigtvis gör honom skickad till att tjäna Gud och sålunda försätter honom i en ställning där han kan vinna räddning och befrielse. Jehova brukar sin organisation till att verkställa befrielse, och att någon blir befriad beror på hans förhållande till Gud. och till Guds organisation. För många kan detta tyckas vara en trång syn på saken, men vi kan inte fördöma såsom obegripligt inskränkt det som Jehova förordnar i och för vår befrielse. (Matt. 7:13, 14) Vi måste söka befrielse på Guds villkor. Bibeln berättar en del saker, som vi skall ta i betraktande just i detta sammanhang.
18, 19. Vilka exempel har vi, som illustrerar att förstånd och ynnest inte vinnes annat än med hjälp av Guds synliga organisation?
18. En etiopisk eunuck var flitig i att läsa Guds ord, men detta var inte tillräckligt för att försätta honom i den ställningen, att han kunde få Guds befrielse. Filippus hörde honom läsa profeten Jesaja högt, och han sade: ”Vet du i själva verket vad det är du läser högt?” Eunucken svarade: ”Hur skulle jag väl kunna göra det, såvida ingen vägleder mig?” Filippus ”vägledde” honom genom att tala om för honom de goda nyheterna om kommande befrielse, och eunucken begärde att bli döpt som ett tecken på sin önskan att begagna sig av denna befrielse genom att följa Guds smala väg. Filippus representerade Guds synliga organisation då, ty han hade blivit utsänd från Jerusalem för att predika. — Apg. 8:26—39, NW.
19. Fastän Kornelius, den italiske härhövitsmannen, som var den förste hedning som tog emot kristendomen, i åratal hade varit en from man, som övade barmhärtighet, godhet och välgörenhet mot andra, behövde han dock få hjälp av Guds synliga organisation. Sedan Petrus, som representerade församlingen i Jerusalem, hade blivit sänd till Kornelius och hade undervisat honom och dem som hade församlats med honom, fick de alla mottaga den heliga anden, som var ett tecken på ynnest från den store Befriaren, Jehova, och därefter blev de döpta. (Apostlagärningarna 10) Inte ens Saulus från Tarsus erhöll någon ynnest eller fick sina ögon öppnade, och inte heller mottog han dopet, förrän han hade kommit i kontakt med Ananias, som representerade Guds synliga organisation. (Apostlagärningarna 9) Utan att man ansluter sig till och håller fast vid den synliga organisation, som Gud brukar, kan det inte bli någon befrielse, vare sig nu eller vid någon kommande tidpunkt.
20. Hur klarlägges samma princip genom ännu tidigare exempel på Guds handlingssätt med människor?
20. Har det inte alltid varit på samma sätt? Det gick inte att få någon befrielse oberoende av Noa och hans av Gud godkända familjeorganisation som byggde befrielsens ark. (2 Petr. 2:5) Det fanns ingen befrielse eller räddning för de israelitiska förstfödda i Egypten annat än förmedelst den synliga organisatoriska anordningen genom Mose. Inte heller gick det att bli befriad ur Egypten annat än genom Guds synliga anordning. Den rättfärdige mannen Lot räddades ur Sodom, först sedan änglar, som materialiserade sig som Guds synliga representanter för att varna honom, hade trätt i beröring med honom. (2 Petr. 2:7, 8) Rahabs räddning från Jerikos tillintetgörelse berodde på hennes överenskommelse med de israelitiska spejarna, som representerade Jehovas godkända organisation då på den tiden. — Josua 6.
21. Hur förhåller det sig med Guds anordning för denna ändens tid? Vilken väsentlig roll skulle den synliga organisationen utföra, såsom Paulus visar?
21. Det förhåller sig på samma sätt nu vid fullständigandet av tingens ordning, den tillintetgörelse av en värld som nu är nära. De goda nyheterna om Rikets anordning för räddning och befrielse predikas nu av Jehovas synliga organisation, och genom organisationen har det kommit en underbart fullödig insikt om Jehovas föranstaltning för befrielse. Däri ingår också insikten om tillfället att tjäna Jehova i denna ändens tid, om hur varje individ bör beständigt bekänna eller offentligen prisa Gud, vilket leder till frälsning eller befrielse. Att detta skulle vara nödvändigt för befrielse, det visas av aposteln Paulus, som delvis citerar från Joels profetia om befrielse: ”Ty Var och en som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skola de kunna predika, om de icke hava blivit utsända?” Detta är organisation, lika säkert som att Jesus vidtog organisatoriska åtgärder för att sända ut predikare, och att vara förbunden med denna organisation, som åkallar Jehovas namn, är vägen till befrielse. — Rom. 10:13—15, NW; Joel 2:32.
22. Vilken egenskap hos Jehova talar för att fordringarna för att vinna befrielse är desamma nu som tidigare?
22. Jehova säger: ”Jag, Jehova, förändras icke.” (Mal. 3:6, AS) Han har alltid låtit vissa regler gälla för sina skapelser. I gångna tider var det vissa fordringar de måste uppfylla för att vinna befrielse, såsom t. ex. att de skulle rätta sig efter detaljerade föreskrifter i sitt förfaringssätt med det felfria lammet och dess blod i den natt då dödsängeln gick igenom Egypten. Då ju ”de himlar och den jord som nu finnas förvaras åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag” för att lämna rum för den rättfärdiga nya världen, kommer endast ett troget iakttagande av Jehovas regler att garantera befrielse vid den nuvarande världens ände. Vilken av Gud given regel är oföränderlig och måste tillämpas på de andra fåren och alla som nu söker befrielse? Vad kommer att fordras av varje människa som önskar vinna befrielse och räddning in i Jehovas nya värld?
23. Hur lär man lydnad? Och vilken slående kontrast framställes i bibelns skildringar?
23. Lydnad är det som fordras. Guds, den Allsmäktiges, lag kräver — utan undantag — att varje skapelse, som skall få sig givet evigt liv i himlarna eller på jorden, måste lära sig lydnad för den Högste. Detta nödvändiggör en kunskap om vad Gud fordrar, som kan fås endast genom ett noggrant studium av Skriften. Skriften blev skriven för länge sedan ”till varning för oss, över vilka de fullbordade sluten på tingens ordningar hava kommit”. (1 Kor. 10:11, NW) I bibeln framställes de lydiga i skarp kontrast till de olydiga, och vad följderna har blivit i de olika fallen finns också upptecknat där, vilket är till hjälp för dem som nu söker befrielse. Vi bör lägga märke till att befrielse och räddning aldrig kom de olydiga till del, utan endast dem, som sökte Jehova och frågade efter hans ord och som fogade sig efter hans organisation.
24. Vad betyder det att vara lydig? Visa exempel från Hebréerna 11.
24. Att vara lydig betyder att ha kunskap om Guds vilja och att så med all flit göra hans vilja. Efter människans fall tillkännagav Jehova sitt uppsåt att frambringa en ”säd”, Messias, som genom att åvägabringa ett återlösningspris och sedan upprätta en rättfärdighetens regering skulle öppna vägen för befrielse av rättfärdigt sinnade människor. Djävulen förnekade Guds förmåga att utföra denna befrielse, och ännu i dag försöker Satan förhindra att några människor över huvud taget skall bli befriade, Men den människa som håller för sant, att Gud är den allenarådande och kan utföra sitt uppsåt att befria enligt sin vilja, den människan börjar hysa tro. (Hebr. 11:6) I Hebréerbrevets elfte kapitel förekommer namnen på trogna människor i forna tider, vilka hade en orubblig förtröstan på Guds makt att befria och på hans förmåga att utföra sitt tillkännagivna uppsåt, och de beflitade sig om att lyda hans bud. Genom tron blickade de fram till denna tid, då Gud skulle upprätta sitt rike och således skapa en rättfärdig värld, och de åstundade att få leva under denna fullkomliga regering. De förbidade de ”nya himlarna” såsom den regeringsmakt som skulle styra dem. De ville inte genom kompromiss ta emot någon av djävulens hand verkställd tillfällig befrielse från det som de fick lida för rättfärdighetens skull. — Hebr. 11:14—16, 35—38.
25, 26. a) Vilken fråga kan framställas beträffande trogna människor i forna tider? b) På vilket underbart förhållande med avseende på Jehova riktas våra blickar?
25. Vad kommer det slutliga resultatet att bli för dessa trogna människor? De bevarade sin ostrafflighet och lydnad gentemot Gud, och de fick hans godkännande, men likväl dog många av dem en våldsam död och beseglade sitt vittnesbörd om Guds överhöghet med sitt blod. Var det så, att Jehovas räddning och befrielse svek dem? Visar inte det förhållandet, att de förgicks, att Gud inte kan rädda och att till och med de som är hans hängivna tjänare inte är säkra om frälsning? Visst inte!
En annan sida av befrielsen
26. Tvärtom riktar detta våra blickar på en annan sida av befrielsen, som utmärker Jehova såsom en stor befriare som inte står någon efter. Ja, inte ens döden själv kan hindra Jehova från att utöva sin befrielse till gagn för sitt folk. Varje mänsklig befrielse skulle bli tvärt avbruten och omintetgjord genom dödens mellankomst, men så är det inte med Guds befrielse. ”Den rättfärdige är frimodig in i döden [har hopp i döden, AV]”, säger det ofelbara ordet. Varför det? Därför att ”den stund kommer, då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse”. (Joh. 5:28, 29, NW) Bevarade i Guds minne och bestämda för en tidig uppståndelse är dessa forntidens människor. De kommer att få erfara befrielse från graven till evigt liv på jorden, lika säkert som Guds Son själv blev befriad från graven efter tre dagar. Sålunda framhålles med eftertryck den oföränderliga regeln, att trogna lydiga människor, som har Guds godkännande, skall få befrielse. Inte ens döden kan hindra deras befrielse.
27. Kan den garanterade befrielsen undanröja möjligheten av lidande eller död? Varför?
27. Att den befrielse som Gud verkställer är säker och viss betyder därför inte, att det inte kommer att bli något lidande för dem som slutligen skall bli befriade, ja, inte ens att de skall gå fria från döden. (2 Tim. 3:12; 4:5) Endast genom att tåligt bära smälek och förföljelse i trogen beständighet kan man visa sin oreserverade kärlek till vad som är rätt och sålunda ådagalägga att man är värdig att bli befriad av Gud. Kristus Jesus bevisade sig värdig att befrias från graven genom tålmodigt, troget, lydigt predikande, ofta under mycket ogynnsamma förhållanden. Han led kroppslig plåga och vånda i sinnet, ty han var ”en smärtornas man och förtrogen med lidandet”. (Jes. 53:3, 1878) Likväl var han alltid god och ädelmodig. Han gjorde ingen någon skada, utan gjorde alltid det som var gott och talade ord som uttryckte vänlighet och välvilja mot dem som hade hörande öron. (1 Petr. 2:23) Under lidande lärde han lydnad, och sålunda ”blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyda honom”. (Hebr. 5:8, 9, NW; Rom. 8:17) Han stod fast för Jehovas namn, och för sitt eget namns ära befriade Jehova sin Son.
28. Genom att följa vilket handlingssätt uppnådde Jesus ställningen som Jehovas förnämsta befrielseredskap?
28. Genom det som Jesus fick erfara och de iakttagelser han gjorde blev han i stånd till att mera helt och fullt inse det stora behovet av befrielse för människosläktets del. Eftersom han själv har vandrat människornas levnadsväg, vet han väl, hur han skall understödja och bistå dem som väntar att snart bli befriade av Gud. Dessutom bevisade han sig lämplig att fungera som Guds store tjänare för att befria mänskligheten, i det han visade sig villig att betala det pris som krävdes för att denna befrielse skulle kunna verkställas, enligt Jehovas lag om lika för lika. (5 Mos. 19:21) Av kärlek till Gud och människor hyste Jesus en innerlig åstundan att få utföra den uppgift som befriare, som Gud hade tilldelat honom. Därför gick han lydigt till väga, så som det beskrives i Filipperna 2:7—11, NW: ”Han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av denna orsak upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” För att få befrielse måste man därför underkasta sig den upphöjde Jesus. Att förakta hans namn är att göra sin egen förintelse säker och viss.