Hur Jehova ger framgång åt sitt verk
Jehovas vittnens enastående tillväxt i 179 länder kommer många människor att fråga: Vem finansierar verksamheten? Sällskapet vill beredvilligt svara på detta och på besläktade frågor i denna artikel.
F. Ger Jehovas vittnen tionde?
S. Nej. I Jehovas förkristna församling utgjorde tiondegivandet den metod som Gud föreskrev för att hans tempelarbetare, som kallades leviter och som inte hade fått något landområde, frånsett vissa städer, skulle få ett visst underhåll. Men även på den tiden hade Jehovas tillbedjare möjlighet att ge frivilliga bidrag till särskilda ändamål, t. ex. till tabernaklets och senare till templets uppförande. (2 Mos. 35:29; 1 Krön. 29:17) Jehova naglade fast det gamla lagförbundet vid Jesu tortyrpåle. Såsom Paulus påpekar: ”Kristus är det fullbordade slutet på lagen.” (Rom. 10:4, NW) De kristna ger gåvor uteslutande av kärlek, aldrig av tvång, såsom 2 Korintierna 9:7 framhåller: ”Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ’Gud älskar en glad givare’.” Denna skriftenliga metod följer Jehovas vittnen.
F. Gillar ni olika slag av penninginsamlande, tombolor, basar er, s. k. skördefester och dylikt?
S. När de kristna får en rätt undervisning i Guds ord och lär känna Jehova och förstår vad hans uppsåt är, ger de villigt understöd åt Rikets verk. Man behöver inte förmå dem att ge genom att vädja till deras nöjeslystnad, och inte behöver man heller ”gå på jakt efter dem” med några listor. Därför att kristenheten har underlåtit att ge sina anhängare andlig föda, måste den nu tillgripa lotterier, basarer, kollekt- och listinsamling, tionde och till och med särskilda predikningar, i vilka man vädjar till åhörarnas generositet. Jesus använde aldrig sådana metoder, och det gör inte heller Jehovas nutida vittnen. — Matt. 10:8.
F. Hur finansieras sådana projekt som den byggnad ni uppfört i Brooklyn för er nya skola och de nya avdelningsexpeditionerna på många håll i världen? Är det från högkvarteret som alla medlen kommer?
S. Jehova Gud har uppenbarat sina storslagna egenskaper kärlek, vishet, rättvisa och makt för sina barn i alla länder. (Joh. 6:45) Var och en som överlämnar sig åt Gud till att göra hans vilja äger utan åtskillnad privilegiet att ge av sin tid, sin kraft och sina materiella tillgångar för att understödja Jehovas sak, som innebär att hans namn skall förhärligas genom hans rike under Kristus Jesus. Jehova utgjuter sin heliga ande över alla sina vittnen, för att de skall kunna ”arbeta för det goda, ... vara rika på rätta gärningar, ... vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som rätt grundval för framtiden, så att de må få ett fast grepp om det verkliga livet”. (1 Tim. 6:18, 19, NW) Denna osjälviska ande driver Jehovas vittnen till att understödja Rikets verk i sitt hemland så långt de har möjlighet. Förra året bidrog 916.332 vittnen i 179 länder med 131.662.684 timmar, som de använde till att undervisa andra i Guds ord. De gjorde 44.440.977 förnyade besök hos människor som visat intresse, och varje vecka ledde de 640.458 bibelstudier i sådana människors hem. De utgifter som var förbundna med färden till dessa hem betalades av dem som gjorde besöket. Dessa utgifter kom till utöver de penningbidrag som dessa vittnen gav till underhåll av Rikets sal på orten, där Jehovas vittnen kommer tillsammans. Detta kärleksverk belönade Jehova genom en tillväxt av 69.027 nydöpta vittnen.
Sällskapet insåg för en tid sedan att det i Förenta staterna behövdes nya utrymmen för en skola och för sovrum i anslutning till den. Man underrättade Jehovas vittnens församlingar om dessa byggnadsplaner och om att de kunde få tillfälle att hjälpa till att bestrida kostnaderna. Deras gensvar blev mycket tillfredsställande. Många sände in gåvor. Alla dessa kärleksyttringar blev mycket uppskattade. Nu är den nya Vakttornets Bibelskola Gilead i full verksamhet med 101 elever i första kursen, vilka utan kostnad för sig själva kommit dit från världens alla hörn. Dessutom har Sällskapet i många olika länder inrättat Skolan i Rikets tjänst, och vid den får föreståndarna for de skilda församlingarna i landet fri undervisning, så att de med större skicklighet kan ta vård om Guds hjord. Sällskapet använder också bidrag som sänds till någon av dess olika avdelningar för att ge underhåll åt 742 missionärer i 266 missionärshem såväl som åt 1.299 ordinerade Ordets förkunnare vid 85 avdelningsexpeditioner. Förra året hjälpte Sällskapet 5.148 pionjärer med särskilt uppdrag att stanna kvar på avsides belägna orter för att undervisa folk i bibeln och organisera nya församlingar. Till detta verks befrämjande sänder Jehovas vittnen i USA frivilliga bidrag — varvid de ibland själva försakar något — till huvudexpeditionen vid 124 Columbia Heights, Brooklyn 1, N. Y. Här i Sverige sänder vittnena sina bidrag till Vakttornet, Jakobsberg. Den som bor i något annat land kan finna adressen till expeditionen i hans land i förteckningen över Sällskapets avdelningsexpeditioner, som är införd på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter. Eftersom Jehovas vittnen ger av kärlek, finner de stor glädje i att understödja Sällskapets världsomfattande bibliska undervisningsverksamhet.
F. Varför driver ni inte missionssjukhus, och varför tar ni inte del i hjälparbete och annan social verksamhet, vilket många religiösa grupper gör?
S. Jehovas vittnen hörsammar ofta kallelsen att hjälpa till att lindra nöd som uppstått på grund av krig eller naturkatastrofer. Mat och ännu oftare väldiga klädsändningar skickas till avdelningsexpeditionen i de drabbade områdena för omedelbar utdelning till dem som man vet drabbats hårt. Men vi driver inte sjukhus och dylikt lika litet som vi inrättar brand- eller poliskårer, som också skyddar liv och lem. Eftersom vi är åt Gud överlämnade evangelii förkunnare, består vårt livsfrälsande verk i att predika och undervisa om Jehovas rikes goda nyheter i hela världen, innan slutet kommer för denna tingens ordning i Harmageddonstriden. (Matt. 24:14; Upp. 16:14, 16) Såsom Jesus sade, är arbetet stort och arbetarna få. Det skulle vara oförlåtligt att försumma detta arbete, som är viktigare än något annat, och ge sig på annan verksamhet, hur förtjänstfull den än kan anses vara. Det råkar vara så att en del Jehovas vittnen är läkare, sjuksköterskor, sjukvårdare och sjukbiträden, men detta är de vid sidan om sin främsta kallelse, den att vara Ordets förkunnare.
F. Får några av Sällskapets styrelseledamöter eller andra medlemmar pekuniära rikedomar genom er omfattande tryckeriverksamhet?
S. Nej, absolut inte. Då och då har våra motståndare menat att det kan vara så, i det uppenbara syftet att misskreditera vår snabbt växande verksamhet. Sällskapet är en ideell, icke-kommersiell organisation. Det finns inga aktieägare, och det förekommer alltså ingen ”utdelning”, nej, Sällskapet har inte ens några fast anställda löntagare. Varje Ordets förkunnare vid huvudexpeditionen och vid de olika avdelningsexpeditionerna, Sällskapets president, styrelseledamöter och andra medlemmar inbegripna, får ett belopp om 72 kronor i månaden jämte kost och logi samt reseersättning, då han är ute och färdas på uppdrag av Sällskapet. Vanligen gäller det då en uppgift att hålla ett eller flera föredrag. Ingenstans i världen tar våra Ordets förkunnare betalt, när de förrättar vigslar, som de har tillstånd till i en del länder, dop eller begravningar. Inträdet är alltid fritt och ingen kollekt tas upp vid våra offentliga föredrag eller konvent, och om vi vore ute efter pengar, skulle vi naturligtvis göra detta.
I samband härmed kan nämnas att i ett nyligen slutbehandlat domstolsmål i USA, i vilket Sällskapet besvärat sig för att uppnå en — hittills olagligt förvägrad — befrielse från erläggande av en viss skatt, lät skattemyndigheterna företa en ingående granskning av Sällskapets räkenskaper i avsikt att om möjligt bevisa att Sällskapet driver tryckeriverksamhet i vinstsyfte och därför inte vore berättigat till skattebefrielsen. Enligt meddelande i tidskritten Awake! för 22 januari 1961 erkände staten New Yorks appellationsdomstol den 17 november 1960 att Sällskapet är berättigat till skattebefrielsen såsom varande en icke-kommersiell välgörenhetsorganisation. Motståndarsidan fann inga bevis till stöd för den falska anklagelsen att Sällskapets styrelseledamöter eller andra medlemmar skulle skörda någon kommersiell vinst av dess tryckeriverksamhet.
F. Hur bestrider ortsförsamlingarna sina utgifter, eftersom det aldrig tas upp någon kollekt vid mötena?
S. De bestrider utgifterna för verksamheten på hemorten enligt samma principer som de vilka reglerar understödet åt verket i stort — på frivillighetens väg. En bidragsbössa finns lätt tillgänglig nära dörren i Rikets sal. (2 Kon. 12:9) Alla gåvor, änkans ”två skärvar” inbegripna, hjälper till att bestrida kostnaderna, antingen det gäller att bygga eller hyra en Rikets sal eller att betala för värme, ljus, vatten osv. (Mark. 12:42) Man begär inte att någon skall lova att skänka bidrag; man för ingen lista över bidragsgivare. En gång i månaden läser den av förkunnarna som har ansvar för räkenskaperna upp en kort rapport för församlingen över totalsummorna för inkomster och utgifter. När åt Gud nyligen överlämnade vittnen kommer till insikt om denna anordning, börjar de frivilligt ge bidrag, var och en ”allteftersom han har framgång”. (1 Kor. 16:2, NW) Detta tillvägagångssätt följs i alla de 21.008 församlingarna världen utöver.
F. Vid pingsten hade de första kristna allting gemensamt. Tillämpar Jehovas vittnen något sådant?
S. Ett nödläge beträffande mat och logi uppstod efter pingsten, då de nyomvända kristna stannade kvar i staden för att tillägna sig ytterligare andlig upplysning. Detta gav tillfälle åt somliga att frivilligt sälja egendom och åt dem alla att gemensamt dela allting under den förlängda samvaron. (Apg. 2:1, 38—47; 4:32—37) Ingen var tvungen att sälja det han hade eller att ge bort det, men av alla förväntade man att de skulle tala sanning. Ananias och Safira kom överens om att ljuga beträffande sitt bidrags storlek, och Gud dödade dem. (Apg. 5:1—11) Att de på detta sätt hade saker och ting gemensamt var inte kommunism, såsom en del påstår. Det var en tillfällig anordning, som kan liknas vid det som sker då Jehovas vittnen, som bor i en stad där vittnena håller en sammankomst, bjuder besökande konventdeltagare att bo hos dem och dela deras mat och bostad. Vidare har fastigheter och andra tillgångar överlåtits på Sällskapet genom gåvobrev eller testamenten. Alla dessa gåvor bidrar till spridandet av andlig upplysning liksom det skedde vid pingsten. Aldrig någonsin är de ett måste eller ett utslag av kommunism.
F. Lär ni att man kan sona sina synder genom att ge materiella gåvor?
S. Nej. Bibeln säger: ”I veten ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit ’lösköpta’ från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.” — 1 Petr. 1:18, 19.
Jehovas vittnen vet att det behövs en hel del pengar för att de goda nyheterna om Guds rättfärdiga, nya värld skall spridas med god verkan. (2 Petr. 3:13) De inser också att det är ett privilegium som Jehova ger dem att de får bidra till att budskapet blir kungjort. Liksom David säger de: ”Dig, Jehová, tillhör storhet och makt och ära och härlighet, seger och höghet, ty allt det i himmelen och på jorden är, det är ditt. Från dig är det alltsammans, och av din hand hava vi givit åt dig.” — 1 Krön. 29:11, 14, Åk.
På detta sätt ger Jehova framgång åt sitt verk.