Tiggaren och den rike får erfara en förändring
1. Vilka förändringar för fattiga och rika angav Jesus i sin predikan?
I SIN bergspredikan sade Jesus: ”Lyckliga äro de söm äro medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem. Lyckliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.” Som en kontrast till det slags människor som i dessa ord prisas lyckliga, framhöll han i fortsättningen: ”Men ve eder, ni rika, ty ni hava nu till fullo eder tröst. Ve eder, som äro mätta nu, ty ni skola gå hungriga. Ve eder, som le nu, ty ni skola sörja och gråta.” (Matt. 5:3, 6; Luk. 6:24, 25; NW) Jesus illustrerade dessa förändringar för fattiga och rika i sin liknelse om tiggaren Lasarus och den rike mannen. Han framställde det i bilden så, att förändringarna kom genom döden.
2. Vad hände vid döden med Lasarus och den rike mannen? Vad angavs genom Lasarus’ nya ställning?
2. Jesus sade: ”Men med tiden dog tiggaren, och han blev förd bort av änglarna till platsen invid Abrahams bröst. Också den rike mannen dog och blev begraven. Och i Hades lyfte han upp sina ögon, där han befann sig i plågor, och han såg Abraham långt borta och Lasarus på platsen invid hans bröst.” (Luk. 16:22, 23, NW) I sin fotnot säger Nya Världens översättning om denna plats invid någons bröst, att när en person intar denna plats eller ställning är det ”som när man ligger framför en annan på samma vilobädd vid en måltid”. Det betecknar en ställning av ynnest hos Abraham. Döden gjorde slut på tiggartillståndet för Lasarus och försatte honom i en gynnad ställning. Frågan är nu den: När dog han, och i vilken bemärkelse? Det finns verkliga förhållanden som kan ge svaret.
3, 4. När och som följd av vad dog Lasarusklassen?
3. Lasarusklassen dog, när nyheterna om Riket började förkunnas för de fattiga, som de religiösa prästerna föraktade och försummade. De var syndare, som behövde bättring, skökorna, publikanerna, de oomskurna samariterna och slutligen de oomskurna hedningarna; och dessa tog emot nyheterna och blev efterföljare åt Messias, Konungen Kristus. Detta började i Johannes döparens dagar, ty han kom och predikade i öknen: ”Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära. Jag för min del döper eder med vatten på grund av eder bättring; men den som kommer efter mig är starkare än jag är, vilkens sandaler jag icke är värdig att taga av. Denne skall döpa eder, ni människor, med helig ande och med eld.” (Matt. 3:1, 2, 11, NW) Omkring sex månader efter det att Johannes hade börjat blev Jesus döpt av honom och blev smord med Guds ande till att vara Kristus. Efter fyrtio dagar av frestelse i öknen kom han tillbaka till Johannes och började församla sina lärjungar. När sedan Johannes året därpå hade blivit fängslad, drog sig Jesus tillbaka till Galileen och började predika liksom han: ”Gör bättring, ty himmelriket har kommit nära.” På väg till Galileen predikade han till och med för de föraktade samariterna. — Matt. 4:17, NW; Joh. 4:1—42.
4. Medan han var i synagogan i sin hemstad, Nasaret, läste han för församlingen upp sitt uppdrag att predika från profeten Jesaja: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” Därpå tillade han: ”I dag uppfylles detta skriftens ord, som ni nyss hörde.” (Luk. 4:16—21, NW) Någon tid senare sände Johannes döparen från fängelset bud till honom för att få någon bekräftelse på att han verkligen var den som skulle komma. Jesus sade till dem som Johannes hade sänt: ”Gå eder väg och tala om för Johannes vad ni höra och se: De blinda se igen, och de halta gå omkring, de spetälska bliva renade, och de döva höra, och de döda bliva uppresta, och de fattiga få de goda nyheterna kungjorda för sig.” (Matt. 11:2—5, NW) Ja, Lasarusklassen fick förvisso de goda nyheterna predikade för sig, och detta ledde till deras död såsom en andligen sjuk och hungrig tiggarklass. De begav sig inte längre till den ”rike mannens” port efter föda, utan de flockade sig till Jesus, Messias. De som var medvetna om sitt andliga behov och hungrade och törstade efter det som var rätt blev mättade och hugsvalade.
5. Mot vad strävade alltså Lasarusklassen nu framåt? Och före vilka gick de in, och varför var det så?
5. Sedan Johannes’ budbärare hade begivit sig av, sade Jesus: ”Från Johannes döparens dagar intill nu är himmelriket det mål, varemot människor ivrigt sträva, och de som ivrigt sträva framåt gripa det. Ty alla, profeterna och lagen, profeterade intill Johannes.” (Matt. 11:12, 13, NW) Jesus sade någonting som mycket liknade detta strax innan han framställde sin liknelse om Lasarus och den rike mannen. Sedan Jesus hade avslöjat egenrätt färdigheten hos de penningälskande fariséerna, som lyssnade till honom, sade han: ”Lagen och profeterna voro intill Johannes. Från och med då kungöres Guds rike såsom goda nyheter, och varje slags människa strävar ivrigt framåt mot det.” (Luk. 16:16, NW) Eller för att citera Moffatts översättning: ”Och vem som helst strävar ivrigt dit in.” Varje slags människa eller vem som helst? Ja, den oansenliga Lasarusklassen, som en gång tiggde av den ”rike mannen”, strävade ivrigt framåt mot riket och grep det. Med tanke på detta förhållande sade Jesus slutligen till de förnämsta prästerna och de religiösa äldste: ”Jag säger eder i sanning, att skatteindrivarna och skökorna gå före eder in i Guds rike. Ty Johannes kom till eder på rättfärdighetens stig, men ni trodde honom icke. Men skatteindrivarna och skökorna trodde honom, och fastän ni sågo detta, kände ni icke efteråt ånger, så att ni trodde honom.” (Matt. 21:23, 31, 32, NW) Alltså dog Lasarusklassen i förhållande till dessa religiösa ledare och fördes fram till den rätta källan, där de kunde få föda, hugsvalelse och bistånd.
Död i förhållande till lagen, men inte begraven
6, 7. Vilken gudomlig föreskrift skulle nu uppfyllas i detalj? Av vem och hur?
6. Nu predikades Guds rike, och vem som helst eller varje slags människa strävade ivrigt fram emot det för att komma in i det, i synnerhet sedan aposteln Petrus hade blivit bemyndigad att bruka ”rikets nycklar”. Också Lasarusklassen strävade ivrigt fram emot det. Det var därför tid för Mose lag att bli uppfylld till sista pricken av en bokstav. Därför sade Jesus vidare: ”Himmel och jord skulle i sanning lättare kunna försvinna än en enda prick av en bokstav i lagen kan förbliva ouppfylld. Var och en [vemhelst, Mo] som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en kvinna, som är skild från en man, begår äktenskapsbrott.” (Luk. 16:17, 18, NW) Såsom son till en judinna kom Jesus att stå under Mose lag. Men såsom en fullkomlig jude hade han inte kommit för att upphäva denna Guds lag, han hade kommit för att fullborda den. Han måste bevisa sig vara Abrahams säd, vilken först hade blivit förutsagd i Mose skrifter. Såsom denna säd måste han bli offrad på Guds altare, på samma sätt som Abrahams älskade son Isak blev offrad på altaret på Guds befallning, vilket resulterade i Guds med ed bekräftade löfte: ”I din säd skola alla folk på jorden välsignade varda.” — 1 Mos. 22:1—18, 1878.
7. I överensstämmelse med föreskriften i Mose lag måste Jesus fullborda den genom att bli offrad som det verkliga påskalammet, ”Guds Lamm, som borttager världens synd”. Ja, han måste frambäras som offer likt de djur som slaktades vid Sinai berg, vilkas blod Mose såsom medlare stänkte på lagboken och på folket för att göra lagförbundet mellan Gud och Israel giltigt. Men Jesu blod ger gällande kraft åt ett nytt förbund mellan Gud och det andliga Israel, varigenom Gud verkligen förlåter synder, så att de inte längre blir ihågkomna. För att de många profetiska bilderna i lagen skulle uppfyllas, måste Jesus också offras likt tjuren och Jehovas bock på försoningsdagen, vilka offers blod översteprästen bar in i det allraheligaste och stänkte framför den gudomliga nådastolen. Men Jesus måste uppstå från de döda och såsom Överstepräst fara upp och in i själva himmelen och träda fram i Guds allraheligaste närvaro för att där frambära blodet eller värdet av sitt offrade mänskliga liv för de troende på jorden. På detta sätt kunde hans efterföljare på jorden vinna sann rättfärdighet från Gud. Genom att uppfylla dessa och andra drag i den mosaiska lagen uppfyllde Jesus lagens syfte. Därför undanskaffades den och naglades fast vid den tortyrpåle, varpå han dog. — 2 Mos. 12:1—13; Joh. 1:29; 2 Mos. 24:3—8; 3 Mos. 16:1—19; Hebr. 9:11—28; 13:10—13; Rom. 10:4; Kol. 2:14.
8. Vad sade Jesus där beträffande skilsmässa, och varför gjorde han det?
8. Emedan Mose lag då höll på att fullbordas och undanskaffas från dem som trodde på Jesus, förklarade denne, att den föreskrift i lagen som gällde skilsmässa och enligt vilken en man kunde ha mer än en levande hustru inte efter detta ägde någon giltighet för hans efterföljare. (5 Mos. 24:1—4) Lagförbundet genom Mose höll på att försvinna, och det nya förbundet genom den större medlaren, Jesus Kristus, höll på att efterträda det. Om en kristen under detta nya förbund fick skilsmässa från en make eller maka på några andra grunder än sexuell otrohet, så skulle, om någon av parterna gifte sig på nytt, denna part vara skyldig till äktenskapsbrott. Den kristna måttstocken i fråga om äktenskap under det nya förbundet skulle vara den som blivit fastställd av Gud i Edens lustgård med avseende på Adam och Eva. Mannen fick endast en levande hustru given åt sig, för det syftet att barn skulle uppfödas till att uppfylla jorden och för att lägga den under sig, så att den blev ett para dis. (Matt. 19:3—9; 1 Mos. 1:28; 2:21—24) Gud gjorde ingen föranstaltning för skilsmässa för det fullkomliga paret. Likaså måste en gift kristen vara make eller maka till endast en levande partner och måste vara trogen mot denne eller denna. Detta Jesu uttalande om det äktenskapliga förhållandet måste ha irriterat fariséerna, som följde Talmuds läror om giftermål och som nu lyssnade till vad han sade.
9. Hur och för vilket ändamål hade Lasarusklassen blivit fritagen från den mosaiska lagen, enligt vad Paulus sade?
9. Aposteln Paulus visar hur de judiska medlemmarna av Lasarusklassen hade dött i förhållande till sitt tidigare tiggarlika tillstånd under lagförbundet, när han säger till några av dem; ”Kan det vara så, att ni icke veta, bröder, (ty jag talar till dem som känna lag,) att lagen är herre över en man, så länge denne lever? Så till exempel är en gift kvinna bunden genom lag vid sin man, medan denne lever, men om hennes man dör, blir hon fritagen från sin mans lag. Medan hennes man lever, skulle hon alltså kallas äktenskapsbryterska, om hon bleve en annan mans. Men om hennes man dör, är hon fri från hans lag, så att hon icke är någon äktenskapsbryterska, om hon blir en annan mans. Så, mina bröder, hava ni också gjorts döda för lagen genom Kristi kropp, för att ni måtte bliva en annans, dens som blev upprest från de döda, för att vi skulle bära frukt åt Gud. Ty när vi voro i överensstämmelse med köttet, voro de syndiga passioner som blevo upphetsade genom lagen i verksamhet i våra lemmar, för att vi skulle frambringa frukt åt döden. Men nu hava vi blivit fritagna från lagen, emedan vi hava dött gentemot det varigenom vi en gång voro fasthållna, för att vi skulle kunna bliva slavar i en ny mening genom anden, och icke i den gamla meningen genom den skrivna lagboken.” — Rom. 7:1—6, NW.
10. Av vilka var Lasarusklassen nu inte längre beroende för att få föda? Varför?
10. Således hade Lasarusklassen dött i förhållande till den mosaiska lagen och var inte längre den ”rike mannens” klass underdånig eller beroende av denna judiska prästklass i fråga om någonting. De hade ”dött tillsammans med Kristus gentemot världens elementära ting”, vilka den ”rike mannens” klass lärde och kungjorde. Deras liv var nu ”fördolt med Kristus i förening med Gud”. De tiggde inte längre av den ”rike mannen”. Nej, de följde Jesu befallning: ”Se upp för fariséernas surdeg, som är skrymteri”, och undvek dem. — Kol. 2:20; 3:3; Luk. 12:1; NW.
11. Var placerar Jesu berättelse Lasarus efter döden? Varför bevisar detta, att den utgör en liknelse?
11. Men lade ni märke till en intressant sak? Vilken då? Jo den, att fastän Lasarus dog, säger ändå inte liknelsen att tiggaren blev begraven och lagd i Hades, såsom fallet var med den rike mannen. I stället för att bli begraven och komma till Hades blev tiggaren ”förd bort av änglarna till platsen invid Abrahams bröst”. Alltså framställdes inte Lasarusklassen i bilden såsom en död klass, ”döda i edra överträdelser och synder”, utan såsom i hög grad levande, ”levande gentemot Gud”. (Ef. 2:1 ; Gal. 2:19; NW) Alla dessa drag i samband med Jesu berättelse här bevisar, att den inte förtäljer för oss om en bokstavlig judisk ”rik man” och om en bokstavlig tiggare i Israel vid namn Lasarus. Varför skulle en bokstavlig jude, som hette Lasarus, vid sin död bli förd till platsen vid Abrahams bröst, bara därför att han var en tiggare som var överhöljd med sår och blev slickad av hundar? Vidare hade den bokstavlige Abraham blivit begraven aderton hundra år dessförinnan, och hans bröst hade multnat i graven, i grottan i Makpela, nära Hebron. Han låg inte till bords vid något gästabud och kunde inte undfägna Lasarus. (1 Mos. 25:8—10) Abrahams son Isak blev begravd hos honom vid sin död. (1 Mos. 35:27—29) Abrahams sonson med tillnamnet Israel blev också begraven hos honom vid sin död. (1 Mos. 49:29 till och med 50:13) När Jakob talade om sin död, sade han: ”Jag vill gå ned till Scheol [till helvetet, Dy] till min son, sörjande.” (1 Mos. 37:35; 42:38; AS) Då ju Jakob blev samlad till sina anhöriga, då han dog, och blev begraven hos sina fäder och sålunda gick till Scheol eller helvetet, måste Abraham också vara i Scheol eller helvetet, dvs. i människosläktets gemensamma grav eller Hades.
12. Var säger representanter för religionen att Abraham då var? Vilka frågor framkallas därav angånde transporten till helvetet?
12. Religiösa präster i kristenheten lär att Abraham är i det helvete som förkunnas i deras trosbekännelser. Detta helvete består av två delar och befinner sig i jordens centrum. Den ena delen kallas paradiset eller limbus, dit de trogna människors själar kom, som dog före Kristi offer; den andra delen kallas Gehenna, där det finns en bokstavlig flammande pinoeld, och där är den rike mannen. Att vara i Abrahams sköte eller invid hans bröst betyder därför att vara i ett underjordiskt paradis. Om detta är sant och om det var dit som en bokstavlig tiggare vid namn Lasarus kom vid sin död, hur kommer det sig då, att änglar förde honom dit? Är det så, att änglar för döda tiggare till jordens centrum till Abrahams sköte? Vilka förde då den rike mannen till pinoflammorna — demoner kanske? Skriften säger att Jesus kom till helvetet, men kom ut därifrån igen genom Guds makt att uppresa från döden. (Ps. 16:10; Apg. 2:27, 31, 32) Uppenbarelseboken eller Apokalypsen säger oss: ”Och döden och helvetet blevo kastade i eldsjön. Detta är den andra döden.” (Upp. 20:14, KJ) Jesus kom alltså ut ur helvetet i tid, så att han inte kom att tillsammans med det hamna i eldsjön. Om nu helvetet befinner sig i jordens centrum, såsom representanter för religionen påstår, vad blir det då av jorden, när helvetet kastas i eldsjön?
13. Varför duger det inte att säga, att Abrahams sköte blev överflyttat från helvetet till himmelen?
13. Men hör nu på här, säger någon. Paradiset eller Abrahams sköte har blivit förflyttat från helvetet till himmelen efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd! Hur kan det hänga ihop? På pingstdagen, tio dagar efter Jesu himmelsfärd, sade den inspirerade aposteln Petrus: ”David for ju verkligen icke upp till himlarna.” Inte heller gjorde Abraham det eller någon annan i hans sköte. (Apg. 2:1, 29, 34, NW) Dessutom framställde Jesus sin liknelse om den rike mannen och Lasarus åtminstone några veckor innan han dog på tortyrpålen på Golgata. Jesus hade alltså ännu inte farit upp till himmelen, och paradiset kunde ännu inte ha blivit överflyttat från helvetet till himmelen, vid den tidpunkt då han talade. Och likväl sade Jesus att änglar förde den döde Lasarus till platsen vid Abrahams bröst.
14. Varför är liknelsens Abraham därför inte i något helvete?
14. Av alla de orimligheter som en religionsivrare fastnar i, när han påstår att Jesu berättelse skall fattas bokstavligt, framgår det tydligt, att det var en liknelse som Jesus framställde. Och detta kommer att ge sig till känna mer och mer, när vi betraktar ytterligare orimligheter och motsägelser, som en bokstavlig tolkning ger upphov till. Därav följer alltså att den Abraham, till vars bröst änglar förde Lasarus, är symbolisk, alldeles som Lasarus och den rike mannen är. Denne symboliske Abraham är inte i helvetet. Varför inte? Därför att Abraham i liknelsen föreställer Jehova Gud själv. När den trogne Abraham, ”Guds vän”, offrade sin ende son Isak på Moria berg, var han en profetisk bild av Jehova Gud som: skulle offra sin enfödde Son, Jesus Kristus. Aposteln Paulus skrev till sina medkristna och sade: ”De som hålla fast vid tron äro de som äro Abrahams söner. ... Ni äro nämligen alla Guds söner genom eder tro på Kristus Jesus. Dessutom, om ni tillhöra Kristus, äro ni verkligen Abrahams säd, arvingar med avseende på ett löfte.” Detta bevisar att Abraham var en bild av Jehova Gud, som i verkligheten är den, i vilken alla jordens släkter skall bli välsignade. Aposteln bevisar detta ytterligare, när han säger till Lasarusklassen: ”Nu är det så, bröder, att vi äro barn som höra löftet till, liksom Isak var”, och Isak var Abrahams son. — Gal. 3:7, 8, 26, 29; 4:28; NW.
I Teokratiens ynnest
15. Vad betyder det då att bli förd till Abrahams sköte eller bröst? Varför var tiggarens namn lämpligt?
15. Att ligga invid någons bröst vid en festmåltid innebar att vara föremål för kärleksfull ynnest från dennes sida. Så läser vi till exempel om Jesus: ”Ingen människa har någonsin sett Gud; den enfödde guden som befinner sig på platsen invid Faderns bröst är den som har förklarat honom.” (Joh. 1:18, NW) Aposteln Johannes intog en sådan gynnad plats vid den sista påskmåltiden, ty vi läser: ”Där låg framför Jesu bröst en av hans lärjungar, och Jesus älskade honom. Fördenskull lutade sig denne tillbaka mot Jesu bröst och sade till honom: ’Mästare, vem är det?’” (Joh. 13:23, 25, NW) Att bli förd av änglar till Abrahams bröst betyder därför att bli förflyttad från Lasarus’ föraktade tillstånd som tiggare vid den rike mannens port till den större Abrahams, Jehova Guds, kärleksfulla ynnest. Det betyder att bli adopterad av honom såsom en son av Gud för att bli förbunden med Abrahams utlovade säd, Jesus Kristus. Det betyder att ha nära gemenskap med Jehova och hans Son och att äta festmåltid tillsammans med dem vid ”Jehovas bord”. Såsom det är skrivet: ”Denna vår delaktighet gäller ... Fadern och hans Son, Jesus Kristus. ... Om vi vandra i ljuset, såsom han själv är i ljuset, hava vi verkligen delaktighet med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Kor. 10:21; 1 Joh. 1:3, 7; NW) Hur passande är då inte tiggarens namn, Lasarus ! Det betyder ”Gud är hjälpare”.
16. Av vilka var änglarna, som förde honom dit, en bild? Varför?
16. Vi ser alltså, att tiggaren Lasarus till att börja med var en bild av kvarlevan av naturliga judar som utövade tro på Gud, i det de tog emot det budskap som frambars av hans tjänare Johannes döparen och av hans Son, Jesus Kristus. Kom ihåg, hur Jesus sade om den föraktade skatteindrivaren Sackeus efter dennes omvändelse: ”I dag har frälsning kommit till detta hus, emedan han också är en Abrahams son. Ty Människosonen har kommit för att söka och för att frälsa vad som var förlorat.” (Luk. 19:9, 10, NW) Johannes och Jesus skulle såsom änglar eller budbärare föra den judiska kvarlevan till denna ställning av ynnest hos Abraham. Markus 1:2 säger beträffande Johannes: ”Här är jag och sänder ut min budbärare [i marginalen: eller, ängel] framför dig, till att bereda din väg.” (NW) Jesus bekräftade att denna profetia var tillämplig på Johannes, som vi läser i Matteus 11:10, 11. Och med avseende på Jesus Kristus själv sade profetian i Malaki 3:1: ”Och den Herre som I söken skall plötsligt komma till sitt tempel, och förbundets Ängel, som I haven eder lust i, se, han kommer, säger härskarors Jehova.” — Da; Dy.
17. Vilka kom Lasarusklassen att också omfatta? Hur gick det till?
17. Men Jesus satte också i gång predikandet för samariterna, och han förutsade att evangelium om Riket skulle utsträckas till att nå samariterna och slutligen hedningarna. (Apg. 1:8) Så kom Lasarusklassen att också omfatta de troende samariterna och de troende hedningarna, varvid början i det senare fallet gjordes med centurionen Kornelius. Alltså blev också dessa överförda från ett fattigt tiggarliknande tillstånd i denna världen till den gudomliga ynnestens sköte eller bröst. Så läser vi: ”Nu kungjorde Skriften, som i förväg såg att Gud skulle förklara människor av nationerna för rättfärdiga på grund av tro, på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skola alla nationerna bliva välsignade.’ Följaktligen bliva de som hålla fast vid tron välsignade tillsammans med den trogne Abraham.” — Gal. 3:8, 9, NW.
18. Vad sade Jesus, sedan en centurion hade givit uttryck åt sin tro?
18. I det andra året av Jesu offentliga tjänst lade en hednisk centurion eller hövitsman i den romerska hären, om det var Kornelius eller ej, vet vi inte, i dagen en ovanlig tro på Jesu förmåga att bota. Detta var ett exempel på vilken tro som stod att finna bland de föraktade hedniska ”hundarna”, som de egenrättfärdiga judarna kallade dem; och därför förutsade Jesus att dessa fattiga, av synd sjuka eller plågade, hungriga människor av de hedniska nationerna skulle bli förda till ”platsen invid Abrahams bröst”. I sin häpnad sade Jesus: ”Jag säger eder sanningen: Hos ingen i Israel har jag funnit så stor tro. Men jag säger eder, att många från östliga trakter och västliga skola komma och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket, medan däremot rikets söner skola bliva kastade ut i mörkret utanför.” — Matt. 8:5-12, NW.
19—21. a) Vem är Abraham här en bild av, vem Isak, och vem Jakob? Motivera svaret. b) Varav är därför de tre tillsammans en bild?
19. Detta innebar inte, att forntidens Abraham, Isak och Jakob då låg till bords i himmelriket, ty dessa tre män var inte profeter som var större än Johannes döparen, och Jesus sade: ”En person som är en av de mindre i himmelriket är större än han.” (Matt. 11:11, NW) I Jesu uttalande föreställer Abraham den Större, i vilken alla släkter på jorden skall bli välsignade, nämligen Jehova Gud, den store Fadern. Därför föreställer Isak, Abrahams ende son med hans hustru Sara, Guds enfödde Son, Jesus Kristus, som Gud smorde till att bli konungars Konung.
20. Jakob fick livet från Abraham genom Isak och var alltså Abrahams sonson. Likaså får den kristna församlingen liv från Gud genom Jesus Kristus. ”Kristus älskade också församlingen och utlämnade sig för den.” ”Kristus är också församlingens huvud, i det han är en frälsare för denna kropp.” (Ef. 5:23, 25, NW) ”Denne utgav sin själ för oss.” (1 Joh. 3:16, NW) Vid den tidpunkt då Gud förklarar församlingens medlemmar rättfärdiga, får de sig tillräknat det mänskliga liv som Jesus utgav. I den utsträckningen blir Jesus fader åt dem, alldeles som Isak var fader åt Jakob, och i lika hög grad som Jesus skall bli ”Evig fader” åt de troende lydiga människorna i den nya världen. (Jes. 9:6) Men detta mänskliga liv, som tillräknas Jesu Kristi församling, offras enligt hans föredöme och för att Guds överhöghet och namn skall hävdas och upphöjas. Därför föder Jehova Gud, den större Abraham, dem genom sin livgivande ande. De blir hans andliga söner, adopterade medlemmar av Abrahams säd, lemmar i Kristi kropp. I denna trio, Abraham, Isak och Jakob, i riket är därför den kristna församlingen framställd i en träffande bild genom den siste av de tre, Jakob, och den utgöres av medarvingar med Jesus Kristus i Riket. Den har en judisk kvarleva eller kärna att börja med, och de hedniska troende tillfogas senare.
21. På det sättet står Abraham, Isak och Jakob såsom symboliska representanter för Guds rikesanordning, Teokratien.
22. Vad menade Jesus därför med att säga, att många skulle komma från öster och väster och ligga till bords tillsammans med dessa tre i Riket?
22. När Jesus förundrade sig över den hedniske centurionens tro och förutsade att många människor av de icke-judiska nationerna skulle komma från öster och väster och ligga till bords tillsammans med Abraham, Isak och Jakob i det himmelska riket, menade han därför att många hedningar skulle utöva tro, när evangelium om Riket blev predikat för alla nationer. På grund av sin tro på Guds budskap om hans Kristus skulle de bli förflyttade från ett utfattigt tillstånd av främlingskap i förhållande till Gud och andlig svält och skulle likt Lasarus bli förda till platsen vid Abrahams bröst. Det vill säga, de skulle bli upptagna i Jehova Guds ynnest och tagna till hans hjärta och adopterade såsom hans söner och arvingar till Riket med Jesus Kristus, Abrahams säd. De skulle komma in i Teokratiens ynnest, där den judiska kvarlevan befann sig, och skulle hålla festmåltid vid ”Jehovas bord” och njuta av andliga rikedomar — sanningar från Skriften och helig tjänst såsom hans vittnen. Detta har fortgått under de gångna nitton hundra åren och har nått en klimax i våra dagar.
23. Vad måste vi lämna till att avhandlas i nästa nummer av vår tidskrift?
23. Men andra intressanta och viktiga delar av liknelsen om den rike mannen och Lasarus återstår ännu att avhandla, för att vi skall kunna till fullo förstå saken, i synnerhet vad det beträffar som gäller vår egen tid. Av brist på utrymme i detta nummer måste vi låta artiklar i nästföljande nummer av Vakttornet förklara dessa ting till glädje och nytta för oss alla.
(The Watchtower, 15 februari 1951)