Lättar du bördan?

LIVET för med sig alla slags bördor att bära. Bland de tyngsta bördorna är utan tvivel de som följer med ansvar. I synnerhet vilar sådana bördor tungt på föräldrar och på människor som har att öva tillsyn, till exempel arbetsgivare, förmän, lärare och tillsyningsmän i kristna församlingar. Om vi gör mot andra såsom vi vill att de skall göra mot oss, kommer vi säkerligen att lätta deras bördor, om det alls är möjligt, i stället för att öka dem. — Luk. 6:31.

Tänk till exempel på en far. Såsom familjens överhuvud har han bördan att sörja för familjens behov — mat, kläder och tak över huvudet. Dessutom måste han fostra sina barn, låta dem få den avkoppling de behöver och se till att familjens religiösa eller andliga behov tillgodoses. — 1 Tim. 5:8.

Är du hustru? Då ligger det i ditt eget intresse att om möjligt lätta din mans bördor. Ett sätt att göra det är att du är nöjd med vad han kan skaffa åt familjen. Genom att du ivrigt intresserar dig för att hålla hemmet prydligt och rent och genom att du finner glädje i att laga mat åt familjen kommer du säkerligen att lätta din mans bördor, eftersom han är intresserad av att du skall vara lycklig och nöjd. — Ords. 31:15, 26, 27.

Om du som en god hustru samarbetar med din man i att fostra barnen och lär dem att respektera sin far, kan du i hög grad hjälpa till att lätta hans särskilt tunga börda i denna moderna tid. Det har samma verkan om du tålmodigt lyssnar, då han anförtror dig sina problem. Du kan också lätta din mans börda genom ord som visar uppskattning av hans trohet och pålitlighet. Ja, genom att visa förståelse, förnöjsamhet, empati och uppskattning kan du i hög grad lätta familjeförsörjarens börda. — Ef. 5:22, 33.

Är du ung, så att du bor tillsammans med dina föräldrar? Du kan också lätta bördan för dem som står dig närmast, dina föräldrar. På vilket sätt? Genom att först av allt inse att de älskar dig mer än några av kamraterna i din egen ålder gör och är mer intresserade av din välfärd än några andra. Därför ligger det i ditt eget intresse att du är lydig när de kräver någonting och att du fogar dig i deras önskningar. Visa uppskattning av allt vad dina föräldrar har gjort för dig. Du innebär en stor investering för dem — i tid, pengar, krafter och bekymmer. Allt de ber om är att du skall göra det som är gott; du skulle aldrig kunna återgälda dem allt vad de har gett ut för din skull. — Ef. 6:1—3; Kol. 3:20.

Ja, var respektfull mot dina föräldrar. Känn dig fri att anförtro dig åt dem; det behöver inte finnas någon ”generationsklyfta”. Genom att du ger dina föräldrar förtroenden bygger du upp dem och styrker dem, och det är till ditt eget bästa. Ta också god vård om de ting som dina föräldrar ger dig, det må vara kläder eller andra saker, till exempel en cykel. Du kan också lätta deras börda genom att ta god vård om din hälsa, eftersom de bekymrar sig för den. För att göra det behöver du ha en väl avvägd kost som består av hälsosam mat. Om du till största delen lever på karameller, bullar, glass och läskedrycker, bygger du inte upp en sund kropp. Ta inga onödiga risker; utsätt dig inte för olyckor och lek inte med döden i jakten på spänning, ”kickar”, och inte heller för sportens skull.

Hur är det i skolan? Du kan göra mycket för att hjälpa dina lärare att bära bördan att ge dig kunskap genom att du uppför dig väl och flitigt strävar efter att inhämta denna kunskap.

Är du arbetstagare? Då är samma principer tillämpliga på ditt uppförande på arbetsplatsen. Är du pålitlig? Är du uppmärksam och snar att lära? Är du samvetsgrann, ärlig? Gör du ditt bästa? Genom att tänka på detta kan du lätta din arbetsgivares eller din förmans börda. Det är som en skylt i en statlig institution i Förenta staterna uttryckte det: ”Hjälper du till att lösa problemet eller är du en del av problemet?” — Kol. 3:22, 23.

Detta med att lätta andras bördor har tillämpning också på religiösa angelägenheter. När Jesus Kristus var på jorden tillrättavisade han de religiösa ledarna. De försökte inte lätta andras bördor, sade han, utan i stället lade de tunga bördor på människornas skuldror, men själva var de inte villiga att lyfta ett finger för att hjälpa människorna att bära dessa bördor. — Matt. 23:2, 4.

I kontrast till detta erbjöd Jesus verklig hjälp åt dem som var nedtyngda av vad deras religiösa ledare lade på dem såväl som av ekonomiska förhållanden och av sina egna synder. ”Kom till mig”, sade Jesus, ”ni alla som är trötta och tyngda av bördor, så skall jag ge er ro. Tag på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ro för edra själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” — Matt. 11:28—30, Hd.

På olika sätt som var både praktiska och till stor hjälp lättade Jesus andra människors bördor. Han gav dem sanningen som gjorde dem fria från de religiösa bördor som deras ledare hade lagt på dem. Han hjälpte dem att förstå och uppskatta Guds godhet, hans vilja och uppsåt. Han visade medlidande med dem och framhöll hur de kunde vinna förlåtelse från synder. Han lättade också många av deras fysiska bördor genom att göra underverk. — Matt. 9:36; 4:23—25; Joh. 8:32.

Det är sant att du, även om du verkligen är en kristen Guds tjänare i vår tid, inte kan lätta människors bördor i samma utsträckning som Jesus gjorde. Men du kan hjälpa till att göra människor fria från de bördor som den falska religionen lagt på dem. Genom att förkunna de goda nyheterna om Guds rike för dem ”som är trötta och tyngda av bördor” och likaså om Guds föranstaltning för frälsning förmedelst hans Son och hur de skall tillämpa bibliska principer i sitt liv kan du i hög grad vederkvicka dem och uppliva dem i anden. Du har ju fått utan kostnad — bör du då inte ge frikostigt? — Matt. 10:7, 8.

Det ligger tillfredsställelse i att lätta andras bördor, eftersom man då gör för andra vad man önskar att de skall göra för en själv. På så sätt blir du till lycka för andra och ännu mer för dig själv. Och i de fall då den hjälp du kan ge är från Guds ord går lovprisningen till honom: ”Den hjälp, som ni ger genom denna heliga tjänst, ... framkallar många tacksägelser till Gud.” — 2 Kor. 9:12, Hd; Apg. 20:35.