Frågor från läsekretsen

■ Vad var ”Jonas tecken” som omnämns i Matteus 16:4?

Jesus sade som svar på en begäran av fariséerna och sadducéerna om ett tecken: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom Jonas tecken.” — Matteus 16:1—4.

Dessa religiösa ledare sökte tydligtvis efter ett synligt tecken från himmelen innan de ville godta Jesus som Messias. De grundade sin förväntan på en felaktig förståelse av Daniel 7:13, 14. De krävde att Messias skulle uppfylla deras i förväg bestämda uppfattningar och förbisåg de underbara ting som Jesus gjorde och lärde. (Johannes 4:25—29, 42; 7:31; 9:30—33) Jesus sade därför till fariséerna och sadducéerna att det enda ytterligare ”tecken” som skulle ges dem skulle vara ”Jonas tecken”.

Åtskilliga månader tidigare hade Jesus talat om ”Jonas tecken”. Vad han då ytterligare sade kan hjälpa oss att fatta vad han menade: ”Ty alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta.” — Matteus 12:38—40.

Jona var i viss bemärkelse i scheol eller graven, då han var i buken på den stora fisken som hade svalt honom. (Jona 2:1, 2) Sedan kom han ut ur fiskens buk, som om han hade uppstått, för att utföra sitt profetiska uppdrag i Nineve. Det skulle bli på liknande sätt med Jesus, men ännu mer mirakulöst.

Jesus förutsade att han skulle dö och på tredje dagen bli uppväckt från de döda. (Matteus 16:21; 20:17—19; Johannes 2:19—21) När Jesus verkligen uppväcktes från de döda på tredje dagen, drog sig hans lärjungar till minnes vad han hade sagt, och detta stärkte deras tro på honom. (Johannes 2:22; 1 Korintierna 15:3—8) Även några av de judiska prästerna, som lärde känna ”Jonas tecken” och det kristna budskapet, ”började vara lydiga mot tron”. (Apostlagärningarna 6:7) Men de var helt visst i minoritet. De flesta av de judiska ledarna, som hade vägrat att ta intryck av Jesu underbara verk och läror då han vandrade bland dem, fortsatte att ha samma sinnelag. De förkastade ”Jonas tecken” — Jesu uppståndelse från de döda på tredje dagen.

■ Hänsyftade Paulus på judarna eller på hedningarna, när han sade i Romarna 1:25 att somliga ”dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst i stället för Skaparen”?

Denna beskrivning skulle kunna tillämpas på både judar och icke-judar, för båda hade gjort sig skyldiga till avgudadyrkan. Men aposteln Paulus’ argument i Romarna, kapitel ett, handlade i synnerhet om det avfälliga Israel i forna tider.

Skapelsen överflödade av bevis för att det fanns en allsmäktig Gud och Skapare. Det skulle ha varit oursäktligt även för hedningar att tillbedja bilder som gjorts i något djurs likhet, men Gud hade särskilt varnat israeliterna för avgudadyrkan, och därför var de än mer oursäktliga. — Romarna 1:18—23; 5 Moseboken 4:15—19; 5:8, 9.

Israeliterna ignorerade ofta den sanning de lärt känna om Gud och tillbad ”det skapade ... i stället för Skaparen”. (Romarna 1:24, 25) De syndade till exempel genom att tillbedja gudinnan Astarte (som representerades av en naken kvinna med överdrivet stora könsorgan) och guldkalvar. (1 Kungaboken 11:5, 33; 12:26—28; 2 Kungaboken 10:28, 29) Detta ledde dem även till att utöva förnedrande sexuella handlingar och till att få ogudaktiga böjelser. Dessa avfälliga israeliter, som väl kände ”Guds rättmätiga förordning” angående sådana synder, var tydligt klandervärda och behövde utöva tro på Kristi lösen. — Romarna 1:26—32.