Skörden — en lycklig tid
1. Hur betraktar lantbrukaren skördetiden och det arbete den medför?
INGEN annan tid på året känner en lantbrukare större lycka än under skördetiden. Vilken syn skulle väl kunna vara välbehagligare för honom än ett fält med gyllengul säd färdig att skördas och bärgas in i ladan? Säden betyder mat, liv, lycka, en tid av välmåga, inte bara för honom utan även för stadsbefolkningen. Lantbrukaren och hans medhjälpare kan betrakta skörden med ett stort mått av tillfredsställelse, ty de har lagt ned stor möda ute på åkern — först med att plöja och sedan med att så — och har måst visa en hel del tålamod. Att inbärga skörden betyder också hårt arbete, men det utförs med lätt hjärta.
2. Vad innebär Guds skördetid för mänskligheten?
2 Vad den mänskliga historien angår, så har vi nu nått skördetiden. Visst kan förhållandena göra att det ser becksvart ut, men i själva verket står en tid av välmåga för dörren, en tid så rik på näringsmedel och lycka i både bokstavlig och andlig mening att jorden inte har upplevt något liknande, ty vi befinner oss nu i Guds skördetid. Det gör oss lyckliga att veta detta. Men hur vet vi det? Du kommer att bli lycklig, när du får begrunda beskrivningen av denna skörd i bibeln, och då du gör det kommer du att lägga märke till hur tydligt och vackert den framställer en ordmålning som exakt skildrar de underbara ting som Gud nu gör och de ting som han har i beredskap för jorden i en mycket nära framtid.
3. Hur kan vi få insikt i Uppenbarelsebokens beskrivning av Guds skörd?
3 Skördetiden beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 14, men vi får en viss insikt i vad som sägs oss där, om vi först begrundar några ord av den störste lärare som någonsin funnits här på jorden och som undervisade på det allra enklaste, mest begripliga sättet. Denne store lärares och hans lärjungars ord gör innehållet i Uppenbarelseboken så klart och tydligt att man inte kan missförstå det.
4. Vem är skördens store lantbrukare, vem är såningsmannen och uppsyningsmannen, och varför inträffar skörden vid en fastställd tid?
4 Jehova Gud, den store lantbrukaren, är intresserad av sin åker. Aposteln Paulus talade om sig och sina medkristna och sade: ”Ty vi är Guds medarbetare, ni är Guds åkerfält. Ni är Guds byggnad.” (1 Kor. 3:9, Hedegård) Paulus säger att han och hans medbröder visserligen är arbetare på åkern men att det är Gud som i själva verket får utsädet att växa och bära frukt. Jesus, Guds mästerlige arbetare, som sår ut vetet, har övervakat såningsarbetet under 1.900 år. (Matt. 13:37) Det har varit ett ofantligt arbete, som har berört alla nationer på jorden. Såsom det förhåller sig med allt skördearbete, så åtgår det också tid till detta. Säden måste mogna, och årstidsväxlingarna bidrar till att säden mognar vid den rätta tidpunkten. Gud har alltså en fastställd tid för skörden, och han hindrar frukten att bli färdig förrän skördetiden är inne.
5. a) När kom skördetiden för den judiska tingens ordning, och vilket resultat fick den? b) När inträffar den slutliga skörden, enligt vad Jesus sade, och vilket kännetecken på skördetiden är särskilt framträdande?
5 Det kom en skördetid för det judiska åkerfältet vid slutet för den judiska tingens ordning, nämligen mellan år 33 och år 70 v.t. Och vilken skörd var inte det, ty 3.000 blev inbärgade den första skördedagen, och inom kort fanns det 5.000 enbart i Jerusalem! (Joh. 4:35—38; Apg. 2:41, 47; 4:4) När inträffar den skörd som gäller hela åkerfältet, hela världen? Tiden härför kallar Jesus en ”avslutning på en tingens ordning”. (Matt. 13:39, NW) När inträffar den då? Ja, det var en fråga som apostlarna ville ha svar på, och de önskade av Jesus få veta hur de skulle kunna förstå att avslutningen på tingens ordning hade kommit. I sitt svar beskrev Jesus den ojämförliga nöd, som världen nu upplever, och talade helt kortfattat om den oförtrutna verksamhet som skulle utföras under skördetiden, nämligen predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” (NW) på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer. (Matt. 24:3, 7—14) Det är ett brådskande, angeläget arbete; ingen tid får förspillas, ty skörden är alltid en mycket kortare tid än växtperioden, och säden måste inbärgas innan det är för sent.
6. Vilka inledande upplysningar får vi i Uppenbarelseboken 14, innan det där talas om skörden?
6 När vi nu har fått denna bakgrund klar, är vi rustade att begrunda Uppenbarelseboken och att fatta dess innehåll. Jesus, som förmedlade uppenbarelsen, framhåller i kapitel 14, Upp. 14:6, 7 verserna 6 och 7, att predikandet av de eviga goda nyheterna om den befrielse som Gud åstadkommer är ett verk som utförs under änglars ledning. Och i verserna Upp. 14:8—12 säger han att detta skall utföras mitt under svåra tider men att det skall medföra lycka för många, och så framställer han denna symbolrika ordmålning för oss:
7. Hur beskriver Uppenbarelseboken den främste skördemannen?
7 ”Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans och i sin hand en vass lie.” — Upp. 14:14.
8. a) Hur anger Uppenbarelseboken 14:14 tidpunkten för skörden? b) Vad innebär det att Människosonen befinner sig på en sky?
8 Människosonen med den gyllene kransen eller kronan på sitt huvud måste vara Herren Jesus Kristus själv, sedan han blivit insatt på tronen på det himmelska Sions berg, efter det att hedningarnas tider gått till ända år 1914 v.t. I sin liknelse om det åtskiljande verk, som han skulle utföra, talade han om att han skulle komma med himmelens skyar. Flera hundra år dessförinnan hade profeten Daniel i en syn fått se Människosonen komma med himmelens skyar för att få Rikets makt sig given. Detta ägde rum inför Guds tron i de osynliga himlarna. Skyar betecknar osynlighet, ty vid Jesu himmelsfärd tog en sky bort Jesus ur lärjungarnas åsyn. Orden i Uppenbarelseboken 14:14 stämmer överens med Uppenbarelseboken 1:7, där det talas om att Jesus kommer med skyarna. I sin andliga natur har han följaktligen blivit beklädd med Guds rikes makt och är nu närvarande i osynlig måtto, i det att han riktar sin uppmärksamhet och sin makt mot jorden. Det är bara med hjärtats förstånds ögon man kan se honom, inte med de bokstavliga ögonen. (Ef. 1:18) Han är nu beklädd med Rikets makt, och jorden har blivit honom underlagd; och följaktligen har han myndighet att meja ned vad som helst av det som växer på den.
9. Vilka upplysningar om skörden får den främste skördemannen av ängeln?
9 ”Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den som satt på skyn: ’Låt din lie gå och inbärga skörden; ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen till skörd.’ Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och jorden blev avbärgad.” — Upp. 14:15, 16.
10. Vad innebär det att ängeln säger: ”Låt din lie gå och inbärga skörden”?
10 Denna scen är helt i överensstämmelse med de ord Jesus yttrade i sin liknelse om vetet och ogräset, då han sade: ”Skördemännen äro änglar.” (Matt. 13:39) Dristar sig ängeln här att säga konungen vad han skall göra? Nej, utan som det illustreras i liknelsen om vetet och ogräset låter han bara konungen få veta att säden är mogen att inbärgas.
11. a) Vilket verk måste utföras innan vetet kan samlas in i ladan? b) Vad åstadkommer det åtskiljande verket med avseende på vetet?
11 Enligt Jesu ord skulle skördetiden kräva eller inbegripa ett åtskiljande verk: ”Låt båda [vetet och ogräset] växa tillsammans, tills skördetiden kommer. När skördetiden är inne, skall jag säga till skördearbetarna: ’Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att brännas upp och samla sedan in vetet i ladan.’” (Matt. 13:30, Hedegård) ”Vetet” skulle komma utomordentligt väl till synes inför alla: ”Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra, vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen i sin Faders rike.” — Matt. 13:41—43.
12. Varför var det nödvändigt med ett åtskiljande verk, och vilka är ogräset?
12 När Jesus kom till makten i sitt rike år 1914, då hedningarnas tider utlöpte (Luk. 21:24), måste han fördenskull skilja sina sanna efterföljare, vetet, från de många millionerna namnkristna på jorden. Alltifrån tiden för början till det stora avfallet, som varit förhärskande från apostlarnas död fram till Jesu andra ankomst, har det varit omöjligt att avgöra vilka som varit de sanna kristna, ty det har vuxit upp så många ogräslika djävulens barn, skenkristna, att man haft en felaktig uppfattning om vad den sanna kristendomen vill säga. De ogräslika var nutida babylonier, människor som utövade sin gudsdyrkan i överensstämmelse med de uppfattningar som rått inom den babyloniska religionens världsvälde. Sedan Babylon fallit år 1919, varvid det förlorade sitt grepp om dem som ville fly bort ifrån det, måste ett åtskiljande verk äga rum bland de babyloniska religionsanhängarna, också bland de skenkristna.
13. a) När började skörden? b) Redogör för hur det åtskiljande verket skridit framåt. c) Vad var det som med tiden blev fullständigt, enligt vad förhållandena utvisade?
13 År 1919 tog skörden sin början, då kvarlevan av de 144.000 arvingarna till Guds rike började befrias ur det stora Babylon. Det var det året som Jehovas vittnen öppet och oförskräckt började predika budskapet om att Guds rike hade blivit upprättat i himmelen. Jesus sade att hans får skulle höra hans röst och skulle känna igen den. Detta gjorde de, och predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” medförde att det sanna vetet blev skilt från ogräset. Många, många fler lyssnade och kom ut ur det stora Babylon och ur andra delar av djävulens organisation för att ta del i predikoverket. Deras antal växte snabbt alltifrån den tiden. Detta bekräftas av att det med varje år var ett allt större antal som samlades för att högtidlighålla Herrens aftonmåltid och ta del av emblemen, varigenom de bar vittnesbörd om att de tillhörde dem som följer Kristus tätt i spåren och hyser himmelska förhoppningar, i likhet med de elva trogna apostlarna, som deltog i den aftonmåltid som Jesus Kristus instiftade för 1.900 år sedan. Men så kom det en tid då antalet av dem som tog del började minska. Vad angav det? Det angav att det antal människor, som skulle kallas till himmelriket, nämligen 144.000, hade blivit fullständigt och att det nu var flera som dog än som fördes till denna skara. Hur kunde det vara en lycklig tid för de 144.000 smorda?
14. Vad har Uppenbarelseboken 14:13 att säga om en lycklig tid för en viss grupp?
14 Vi behöver bara gå tillbaka till Uppenbarelseboken 14:13 (NW), så får vi svaret: ”Och jag hörde en röst från himmelen säga: ’Skriv: Lyckliga äro de döda, som dö i förening med Herren alltifrån denna tid. Ja, säger anden, må de vila från sina mödor, ty de ting de utförde följa dem åt.’”
15. a) Vilken tidsparallell ger en antydan om vid vilken tid Jesus skulle rikta sin uppmärksamhet mot tempelklassen för att döma den? b) Vad utför han allra först i templet?
15 Salomo grep sig an med att bygga templet i det fjärde året, sedan han blivit beklädd med konungslig makt. Jesus kom till Johannes vid floden Jordan år 29 v.t. och blev döpt och smord av Guds heliga ande såsom Messias, konungen, och tre och ett halvt år senare gick han upp till templet i Jerusalem och såg sig omkring överallt. Dagen därpå verkställde han en dom i templet, då han drev ut månglarna därifrån. I en fullständig tidsparallell, tre och ett halvt år efter det att Jesus blivit beklädd med Rikets makt, kom han till sitt andliga tempel för att hålla dom. (Mark. 11:11, 15—17) Först ägnade han sin uppmärksamhet åt dem av sina trogna efterföljare som hade sovit i döden, hans trogna apostlar inbegripna. Varför det? Aposteln Paulus förklarade detta i 1 Tessalonikerna 4:16 (NW), då han sade: ”Ty Herren själv skall stiga ned från himmelen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds basun, och de som äro döda i förening med Kristus skola uppstå först.”
16. Vilka är det som omtalas i Uppenbarelseboken 14:13?
16 Men hur har det förhållit sig med dem av Jesu andliga bröder som har ägnat sig åt predikoverket sedan den tiden och har dött? Jo, det är dem som Uppenbarelseboken 14:13 talar om, dessa som dör i förening med Herren, ty de blir förenade med honom i hans döds likhet, på det att de må bli förenade med honom i hans uppståndelses likhet. De blir så att säga begravna med honom genom ett dop till hans död. (Rom. 6:3—5) Även om döden inte är något angenämt, så är de lyckliga. Hur så? Därför att de inte behöver sova i döden såsom de trogna apostlarna och andra kristna har måst göra, som levat i flydda århundraden, i det de måst invänta Herren Jesu ankomst i sitt rikes härlighet.
17. Vad säger aposteln Paulus om Kristi andliga bröders levnadslopp här på jorden och om vad de som dör under skördetiden får erfara?
17 När Jesus själv dog för 1.900 år sedan, sov han i dödstillståndet under delar av tre dygn. (1 Kor. 15:20) Hans efterföljare får erfara det som Jesus erfor, de dör ”en död, sådan som hans”, på det att de skall få en uppståndelse sådan som hans. (Fil. 3:10) Deras ledare och anförare blev ”dödad i köttet men blev gjord levande i anden”. (1 Petr. 3:18, NW) Hans efterföljare får fördenskull en andlig, himmelsk uppståndelse, som inte kan uppfattas med mänskliga ögon. De erfar det som aposteln Paulus förutsade med orden: ”Här vill jag avslöja en hemlighet för er: Vi skall inte alla avsomna, men alla skall vi förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skall stå upp oförgängliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste klädas i oförgänglighet, och detta dödliga måste klädas i odödlighet. När detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga har klätts i odödlighet, då skall detta Skriftens ord gå i uppfyllelse: ’Döden är uppslukad i seger.’” — 1 Kor. 15:51—54, Hedegård.
18. Hur uppfylls orden att dessa får ”vila från sina mödor, ty de ting de utförde följa dem åt”?
18 ”Ja, säger anden, må de vila från sina mödor, ty de ting de utförde följa dem åt.” Medan de befann sig på jorden, arbetade de hårt i Jehovas tjänst inom hans verksamhetsfält, och de gjorde detta under ofullkomliga förhållanden och i ofullkomliga köttsliga kroppar. Men nu, sedan de blivit uppväckta till odödligt liv i himmelen, fortsätter de med sin tjänst för Riket, i det att de intar sin plats tillsammans med Guds lamm på det himmelska Sions berg, och inga mödor som de har haft, ingen förföljelse som de har utstått, ingen död som de erfarit kan på något sätt jämföras med den enastående lycka som de ingått i till evig tid i himmelen. Aposteln sade ju: ”Ja, jag räknar så: den nuvarande tidens lidanden betyder ingenting i jämförelse med den härlighet som vi skall få, när den en gång uppenbaras.” — Rom. 8:18, Hedegård.
19. a) Är det bara kvarlevan av de smorda som blir inbärgade? b) Vilket förhållande vittnar om hur det hänger ihop?
19 Men skörden var långt ifrån fullbordad härigenom, ty det var bara förstlingsfrukterna som dittills blivit inbärgade. Ingen skörd slutar i och med att man bärgat förstlingsfrukterna. I Guds lag till Israel gavs föreskriften att förstlingen av allt som de skördade ograverad skulle överlämnas åt Gud i hans tempel. Så är också den här skördens förstling Guds särskilda egendom eller besittning. (1 Petr. 2:9) Men Gud hade andra som skulle skördas. Tusen och åter tusen andra människor började få höra de goda nyheterna om det upprättade Riket och sluta sig till kvarlevan, vars medlemmar blev allt färre, i dess predikoverk. Men dessa tog inte del av emblemen vid Herrens aftonmåltid såsom Jesu Kristi andliga bröder gjorde. De visade inte några tecken på att himmelska förhoppningar hade väckts hos dem genom en pånyttfödelse av anden, utan de sade sig hysa förhoppningar om att få leva i det jordiska paradis som nu allt tydligare kom i blickpunkten. — Rom. 8:16, 21—23.
20. a) Vilken ny uppfattning om predikoverket fick man år 1931? b) Vad kom man till insikt om år 1935?
20 År 1931 mottog den smorda kvarlevan det skriftenliga namnet Jehovas vittnen. Samma år riktades uppmärksamheten på ett besläktat verk, ett verk som innebar att man skulle anbringa ett märke eller ”tecken”. Insikt i profetian i Hesekiel, kapitel 9, uppenbarade att det fanns många andra människor som suckade och jämrade sig över de styggelser som bedrevs i kristenheten bland de skenkristna och att Kristi andliga bröder skulle teckna dem med ett tecken på pannan, varigenom det skulle framgå att de dyrkade Jehova och var hans konungs, Jesu Kristi, undersåtar. Det stod med andra ord klart att ett omfattande undervisningsarbete skulle utföras. År 1935 uppenbarades det emellertid att den ”stora skaran”, som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17, var en jordisk klass av gudfruktiga människor som skulle bli räddade ur det stora Babylon.
21. Vad beredde denna nya insikt möjlighet till, och vad har följden blivit?
21 Detta medförde stor lycka och glädje för dem som predikade om Guds rike och beredde möjlighet för en ”stor skara” utöver jorden, vars antal inte var angivet, att vinna lycka. Skördetidens slutskede har inneburit ett inbärgande eller församlande av hundratusentals människor till. Dessa är de ”andra får”, vars framträdande Jesus Kristus förutsade enligt Johannes 10:16, människor som ”icke höra till detta fårahus”, dvs. den ”lilla hjorden” av arvingar till Riket, utan som ser fram emot att vinna evigt liv här på jorden under lyckliga förhållanden. För närvarande ser vi att den övervägande delen av dem som predikar de goda nyheterna om Riket hör med till dessa ”andra får”, ty då Herrens aftonmåltid högtidlighölls den 16 april 1965 hade antalet av kvarlevan, som tog del av emblemen, bröd och vin, minskat till 11.550, under det att hela antalet fårlika människor som under år 1965 regelbundet predikade de goda nyheterna om Riket hade ökat till 1.034.268 personer. — Matt. 25:31—40.
22. a) Vad får de inbärgade uppleva när skördetiden är över? b) Vilken plats i Guds anordning i denna tid intar de ”andra fåren”, som nu församlas?
22 Det råder inte minsta tvivel om att skördearbetet håller på att nå höjdpunkten. Snart skall alla ”rikets barn” ha inbärgats på jorden, de smorda arvingarna till Riket såväl som den stora skaran av ”andra får”, vilka kommer att dra ut ur det stora Babylon och tryggt ledas framåt av herden och konungen genom det ödeläggande slutet för denna tingens ordning och in i den nya tingens ordning med dess ”nya himlar och en ny jord”. (2 Petr. 3:13) Den store lantbrukaren och vingårdsmannen, Jehova Gud, älskar dem. Han använder dem, låter dem tjäna i hans tempel tillsammans med hans ”förstling”, Kristi smorda andliga bröder. (Jak. 1:18) I forna tider framställdes dessa som tillhör den ”stora skaran” i bild genom de icke-judiska tempelträlarna, netinim, tjänarna och tjänarinnorna, sångarna och sångerskorna och ”Salomos tjänares barn”, vilka alla följde med den judiska kvarleva som drog ut ifrån Babylon och återvände till det utlovade landet år 537 f.v.t., sedan Cyrus hade utfärdat sin kungörelse om judarnas frigivning. — Esr. 1:1—6; 2:43—58, 64—70.
23. Vilka känner lycka på grund av skörden, och varför?
23 Vilken skörd låter inte Jehova Gud verkställa på sitt ofantliga åkerfält, som är världen! Med ofelbar omsorg kommer den på tronen uppsatte konungen, Jesus Kristus, och skördemännen, änglarna, att inbärga allt vetet. Vilken välsignelse och lycka åtnjuter inte de som får hjälpa till med skörden genom att predika de goda nyheterna om Riket här på jorden, mitt ute på Guds åkerfält! Hur stor lycka känner inte de som nu inbärgas eller församlas, då de hjälper till med arbetet och tänker på sin framtidsutsikt, att uppnå fullkomligt liv och evig lycka i den nya tingens ordning! Men utöver detta är det åkerfältets store ägare eller husbonde och skördens herre som känner den största lyckan av alla, då hans uppsåt nu fullbordas och han får skänka evigt liv åt dem som lyssnar till de goda nyheterna och bevisar sig vara av det rätta slaget, så att de kan bärgas in i hans lada eller förrådshus med dess eviga välsignelser.
24. Vad är det som alltid försiggår sedan skörden inbärgats, och vilken ytterligare förhandssyn, hämtad ur Uppenbarelseboken, förväntar vi en redogörelse över?
24 Men i samband med varje skörd försiggår en tröskning och ”trampning”. Uppenbarelseboken beskriver också detta för oss och ger oss en förhandssyn av det som kommer att hända sedan skördens alla frukter blivit inbärgade. Vi kommer att få del av denna förhandssyn längre fram i Vakttornet.