få del av hennes glödheta plåga. Den tid de sörjer henne kommer därför att bli mycket kort. Också de är ansvariga för hennes brott; och därför står de näst i tur att oundvikligen lida plåga, när Gud låter sin dom drabba dem.

23. a) Hur låter ärkeängeln Mikael varningen kungöras? b) Vilken målande historisk tavla kan vi betrakta, som visar att vi inte bör vara sömnaktiga eller liknöjda inför varningen?

²³ Ärkeängeln Mikael, den förhärligade Jesus Kristus, svarar för att varningen blir kungjord, och han låter största möjliga publicitet ges budskapet om det stora Babylons stundande förintelse. Det är mer än en million förkunnare här på jorden som basunerar ut detta budskap. Det har förkunnats i 199 länder och på 164 språk. Det har inte skett genom världens nyhetsförmedlande organ utan genom ivriga bibelforskare, Jehovas vittnen, som till sin egen nytta har följt uppmaningen att fly från det stora Babylon. Men endast ett mindretal kommer att lyssna, dvs. höra på med tillräcklig tro för att handla i överensstämmelse med varningen. En liknande situation uppstod på Jesu och apostlarnas tid. De varnade för en fullständig förintelse av Jerusalem, och även om de i detta arbete fick röna motstånd från hela den judiska organisationen, fick folket i alla fall höra och blev förvarnat, och om de ville kunde de dra nytta av denna varning. Men flertalet hånade och begabbade dem som frambar varningen; och när Cestius Gallus och hans romerska soldater upphörde med belägringen av staden år 66 v.t., var det därför bara de kristna där i staden som drog fördel av Jesu varningsord: ”Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta, att dess ödeläggelse är nära. Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån, och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin. Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.” (Luk. 21:20—22) Plötsligt, en kort tid därefter, slöt fältherren Titus’, kejsar Vespasianus’ sons, trupper en ring kring Jerusalem. Jerusalems invånare, som hade menat att stadens murar skulle ge dem säkerhet och trygghet, fick under denna belägring känna av svält och fruktan för att förgöras. På sommaren år 70 v.t. bröt de romerska soldaterna slutligen igenom Jerusalems murar och dödade 1.100.000 personer, sedan de tagit sig in i staden. Ytterligare 97.000 olyckliga fångar fördes bort för att säljas på slavmarknaderna utöver hela det romerska väldet.

24. Bör vi låta en till synes trygg situation eller livets olika angelägenheter förmå oss att inte omedelbart lyssna till varningen eller att vänta en tid med att fly? Ge skäl för svaret.

²⁴ Vad du än håller på med, hur intresserad du än är av att göra det och hur trygg du än kan tycka att din situation är, bör du med tanke på det som här har sagts inte underlåta att ägna uppmärksamhet åt denna världsomfattande varning från universums Skapare. Lyssna till den. Lär känna vilka steg du måste ta för att kunna fly bort från det stora Babylon och handla omedelbart, eftersom dess förintelse är överhängande. Det är inte bara fråga om att fly undan, utan det gäller att bli befriad från religiös träldom och vinna framtida liv i fullkomlighet i en ny tingens ordning under Guds rikes styrelse. Jehovas vittnen vill gärna hjälpa dig att vinna kunskap i bibeln, så att du kan handla snabbt med den vishet som Gud ger.

Katastrofen vid Masada

DE JUDAR på Kristi tid, som tog emot Jesus såsom Messias, kunde se framtiden an med tillförsikt, därför att de visste att de ägde Jehovas godkännande. I motsats härtill gav bibelns oföränderliga profetior de övriga judarna goda skäl att med oro se sin dystra framtid an.

Flera hundra år tidigare hade profeten Daniel förutsagt att någon tid efter det att Messias blivit dödad skulle det bli strid och förödelse. (Dan. 9:26) Johannes döparen talade om ”den tillstundande vredesdomen” med dess förintelse genom eld. (Matt. 3:7, 11, 12) ”Hämndens tid” skulle snart komma, och Jesus uppmanade rentav Jerusalems döttrar att gråta över sig själva och över sina barn på grund av det som skulle komma över dem. (Luk. 21:22; 23:28) Dessa varningsord gällde i första rummet den tillintetgörelse i eld som drabbade Jerusalem år 70 v.t., när det blev ödelagt av en hord romare under den romerske fältherren Titus’ anförarskap.

Även om Jerusalem alltså ofta har varit själva brännpunkten för den judiska historien under de år av omvälvning som följde på judarnas uppror år 66 v.t., var det också på en