Vem är Messias i Daniels bok?

FÖR omkring tjugofem århundraden sedan uppenbarade ängeln Gabriel en livsviktig sanning för Daniel. Det var att en ”smord” eller ”messias” skulle komma vid slutet av ett visst antal ”veckor”, inte vanliga veckor, utan ”årsveckor”. Själva det förhållandet att en ängel förmedlade detta budskap antydde att ankomsten av denne ”smorde” skulle bli en händelse av största betydelse, en händelse som skulle kunna få en djupgående verkan på mänskligheten.

Vad sade Gabriel till Daniel? Enligt 1917 års svenska översättning, som i stort sett överensstämmer med den översättning som gjorts av Jewish Publication Society of America (copyright 1917), sade han:

”Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord. Så vet nu och förstå: Från den tid, då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål. Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra.” — Dan. 9:24—26.

Lydelsen i denna översättning får det att se ut som om ”en smord, en furste”, skulle komma efter ”sju veckor”, medan en annan ”smord” skulle ”förgöras” efter sextiotvå ”veckor”. Bekräftar historien denna uppfattning om saken?

Judiska uppfattningar

Enligt judiska kommentatorer utgick ”ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp” när profeten Jeremia förutsade att staden skulle återuppbyggas, sedan den ödelagts av kaldéerna. I Jeremia 30:18 sägs det till exempel: ”Staden skall åter bliva uppbyggd på sin höjd.” Detta gör det möjligt för dem att tolka de ”sju veckorna” att avse den sjuttioåriga perioden av ödeläggelse, som slutade när den judiska kvarlevan återvände från den babyloniska fångenskapen. Vissa judiska kommentatorer sammanlänkar vidare ”en smord, en furste”, med kung Cyrus, som utfärdade det påbud som tillät de judiska flyktingarna att återvända till Juda och Jerusalem. Andra förespråkar att man skall identifiera ”en smord” med ståthållaren Serubbabel eller översteprästen Josua, vilka båda återvände från den babyloniska fångenskapen sedan Cyrus utfärdat sitt påbud.

Och de ”sextiotvå” veckorna? Judiska kommentatorer tillämpar dem på en period av 434 år, under vilken Jerusalem skulle återställas helt och hållet. Somliga tror att den ”smorde” som skulle ”förgöras” (Dan. 9:26) har avseende på kung Agrippa (II), som levde vid tiden för Jerusalems förstöring år 70 v.t. Men det finns andra som anser att den ”smorde” är översteprästen Onias, som Antiokus Epifanes avsatte år 175 f.v.t.

De judiska kommentatorerna är alltså på intet sätt säkra på betydelsen i ängeln Gabriels ord. Man finner i själva verket inkonsekvenser i deras förklaringar. Medan de sju veckorna uppfattas såsom innefattande tio år vardera, sammanlagt sjuttio år (7 × 10), anses de sextiotvå veckorna omfatta sju år vardera, sammanlagt fyra hundra trettiofyra år (62 × 7). Dessa judiska kommentatorer har faktiskt manipulerat med tidsfaktorn i ett försök att tvinga fram en förklaring till Gabriels ord.

Ett tillagt skiljetecken förändrar innebörden

Även om det kan tyckas förvånande har judiska avskrivare och ett antal judiska översättare gjort tillägg till den ursprungliga texten i Daniel 9:25. De skriftlärda som kallades massoreter interpunkterade den hebreiska texten i Daniel 9:25 med ett athnahh, dvs. ”skiljetecken”, efter ”sju veckor” och avskilde dem därigenom från de sextiotvå veckorna. Ett antal judiska översättningar tillägger vidare ordet ”för” eller ”under” före de sextiotvå årsveckorna för att få det att se ut som om Jerusalem helt och hållet skulle återställas under denna period. Om det inte vore för dessa förändringar, skulle texten i Daniel 9:25 lyda: ”Du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor. Det skall komma tillbaka och verkligen bli återuppbyggt, med ett torg och en vallgrav, men i tider av trångmål.” (NW) En liknande lydelse finner man i många icke-judiska översättningar.

Denna lydelse gör det tydligt och klart att en ”messias” eller ”smord” skulle framträda, inte efter sju ”veckor”, utan efter sju plus ”sextiotvå veckor”, dvs. efter sextionio ”veckor”. På så sätt blir den ”messias”, som skulle förgöras någon gång efter de ”sextiotvå” veckorna, samma person som enligt profetian skulle framträda efter ”sju veckor, även sextiotvå veckor”. Framträdde verkligen ”en smord” vid den tiden?

Tiden för Messias’ framträdande

För att få svar på denna fråga måste vi slå fast när befallningen utgick om att återställa och återuppbygga Jerusalem. Vi bör rimligen vänta oss att en sådan befallning utgick när åtgärder kunde vidtas för att åtlyda denna befallning, snarare än på den tid då Jeremia profeterade, innan staden hade blivit ödelagd.

Även om en judisk kvarleva år 537 f.v.t. återvände till Juda och Jerusalem från den babyloniska fångenskapen, blev stadens mur och portar inte återuppbyggda eller reparerade förrän åratal senare. En delegation av judiska flyktingar beskrev staden och berättade för Nehemja, den judiske munskänken hos den persiske kungen Artaxerxes (Longimanus): ”De kvarblivna, de som efter fångenskapen finnas kvar där i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, och Jerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända i eld.” (Neh. 1:3) Några månader efter det att Nehemja hade fått denna rapport fick han i uppdrag av kung Artaxerxes att återuppbygga Jerusalem. Detta var i månaden Nisan i Artaxerxes’ tjugonde regeringsår. (Neh. 2:1—6) De tillförlitligaste historiska vittnesbörden visar att månaden Nisan i detta tjugonde år inföll år 455 f.v.t.a Det var alltså i och med Nehemjas ankomst till Jerusalem några månader senare år 455 f.v.t. som ordet om att återställa och återuppbygga Jerusalem kunde börja verkställas.

Om vi använder året 455 f.v.t. som en begynnelsepunkt när vi räknar de sextionio årsveckorna (483 åren), finner vi att en ”messias” eller ”smord” enligt denna tidsplan skulle framträda år 29 v.t. Väntade judarna på en ”messias” vid den tiden? Framträdde en ”messias” då?

Med hänsyftning på Daniels nionde kapitel förklarade den välkände rabbinen Manasseh ben Israel, som levde på 1600-talet v.t.: ”Det finns de som godtar att en messias skulle framträda efter dessa 70 perioder om sju. ... Alla de judar som tog till vapen mot romarna på den tiden hade faktiskt denna uppfattning.” Den judiske vetenskapsmannen Abba Hillel Silver framhåller: ”Man väntade att Messias skulle komma omkring den andra fjärdedelen av det första århundradet v.t.” Den babyloniska Talmud talar i Traktat Sanhedrin, folio 97 a, om den ”sjuårsperiod vid slutet av vilken Davids son [Messias] skall komma”. Judarna väntade sig alltså inte att vilken ”messias” som helst, utan Messias, ”Davids son”, skulle framträda vid just den tid som angetts i Daniels nionde kapitel.

Messias identifierad

Den ende som framträdde såsom denne Messias år 29 v.t. var Jesus, en avkomling av kung David. Bibeln och profanhistorienb vittnar om att Jesus på hösten år 29 v.t. kom till Johannes och blev döpt. Omedelbart efter hans dop skedde det att ”himlarna öppnades, och han såg Guds ande komma ned som en duva och komma över honom. Se! Det kom också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” (Matt. 3:16, 17, NW) När Jesus blev smord med Guds ande, blev han Messias eller Kristus, vilket betyder ”den smorde”. Från och med den tiden var följande ord i Jesaja 61:1 tillämpliga på honom: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka.” Tre och ett halvt år efter det att Jesus hade blivit smord blev han ”förgjord” genom att dödas.

Bevismaterialet i Daniel 9:25 pekar tydligt på Jesus såsom den utlovade Messias. Rabbinen Simon Luzatto (som levde på 1600-talet v.t.) erkände:

”Denna mycket framträdande text ... har gjort rabbinerna så förvirrade och osäkra att de inte vet om de är i himmelen eller på jorden. Resultatet av att vi fortsätter att undersöka denna profetia skulle lätt kunna bli att vi allesammans blev kristna. Det kan verkligen inte förnekas att Messias’ ankomst tydligt har angetts i den och att man bör erkänna att denna tidpunkt redan har inträffat.”

Det är därför uppenbart att massoreterna på grund av sitt förkastande av Jesus lade till ett ”skiljetecken” i Daniel 9:25 för att på så sätt dölja den tidsfaktor som definitivt identifierade Jesus som den utlovade Messias. Professor E. B. Pusey anmärkte i en fotnot till en av sina föreläsningar, som hölls i University of Oxford (och publicerades år 1885), angående den massoretiska interpunkteringen:

”Judarna satte huvudskiljetecknet i denna vers under [sju] för att skilja de båda siffrorna 7 och 62 från varandra. Detta måste de ha gjort avsiktligt och oärligt, ... (som Rashi [en framstående judisk rabbin på 1100-talet v.t.] säger, därför att de förkastade ordagranna framställningar som gynnade de kristna).”

Det bör inte komma som någon överraskning att de flesta judar fortfarande avvisar tanken att Daniel 9:25 skulle ha avseende på Jesus Kristus. Deras uppfattningar har i stor utsträckning påverkats av de judiska vetenskapsmän och tänkare som levde och verkade mellan 1000- och 1400-talet v.t. Denna period var en tid då judarna fick lida på grund av ytterligtgående antisemitism, och detta hat uppammades till största delen av människor som gjorde anspråk på att vara efterföljare till Jesus Kristus. Detta fick Jesu namn att stinka för de flesta judar. Det är därför inte underligt att rabbinska bibelkommentarer från denna period förnekar den messianska tillämpningen av många profetior som tydligt gick i uppfyllelse på Jesus.

Det finns emellertid många judar som inte har låtit de onda gärningar, som kännetecknat sådana människor som skrymtaktigt gjort anspråk på att vara ”kristna”, uppamma fördomar hos dem mot Jesu namn. De har själva undersökt bevismaterialet genom att läsa de redogörelser om Jesu jordiska tjänst som nedtecknats av de judiska evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De har också undersökt de hebreiska profetior som identifierar Jesus såsom den utlovade Messias. Deras undersökning har fått dem att sätta tro till att Jesus verkligen är Messias.

Om du tillhör de millioner judar som inte tror att den utlovade Messias har kommit, varför då inte ta dig tid att undersöka saken grundligt? Om Jesus är Kristus, vilket är klart profetiskt framställt i Daniels nionde kapitel, vill du naturligtvis inte stå i motsättning till honom, så att du går miste om välsignelserna. För att du skall kunna bli en av dem som får del av välsignelserna under Messias’ rättfärdiga regering kommer Jehovas vittnen att vara lyckliga att få bistå dig i din undersökning av ytterligare fakta som pekar på att Jesus är Messias.

[Fotnoter]