Förbli vid liv genom trofasthet
”Men vad den rättfärdige beträffar, så skall han förbli vid liv genom sin trofasthet.” — Hab. 2:4, NW.
1. Vad förväntas av dem som finns i Guds organisation, och vad ger Gud dem?
DEN trofaste Gud vars namn är Jehova har i sin organisation plats för alla som älskar rättfärdighet. De som tar emot hans nåderika inbjudan finner naturligtvis att det följer mycket arbete med den, arbete som skall utföras. Det finns en mängd uppdrag som måste skötas om. Men ingen som tar emot ett sådant uppdrag bör underskatta Guds kraft till att bistå honom att fullgöra den ansvarsuppgift och det arbete som det är fråga om. Och allteftersom det visar sig nödvändigt, kan Gud sörja för den undervisning, tuktan och övning som behövs. — Fil. 4:13; 1 Kor. 12:18.
2. Vad är trofastheten nära förbunden med, och vad måste därför de som tjänar Jehova göra?
2 Vad visar detta? Det framhåller att Jehova är trofast och att han kräver att alla som han godkänner också bevisar sig vara trofasta. Trofastheten är nära förbunden med Guds rättfärdighet, som är ett av de tilldragande kännetecknen på Guds rike. (Matt. 6:33) Därför är det nödvändigt för dem som söker detta rike och som sätter det först i livet att leva i överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga normer. De måste lägga av sina gamla orättfärdiga personligheter och ikläda sig nya personligheter, som ”skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. Därpå kommer de genom sitt uppförande att återspegla sin helige Guds, Jehovas, rättfärdighet. — Ef. 4:23, 24, NW; Kol. 3:5—14.
3. Hur kan de som är trogna och pålitliga ställas i kontrast till dem som inte är trogna?
3 Nödvändiga förändringar äger rum under en längre tid i deras liv som skall förbli vid liv under Guds anordning. De måste fortsätta att växa i exakt kunskap till dess de inte längre ”kastas omkring liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors bedrägliga spel”. Det kan också sägas till dess att de inte längre är ”trolösa som vinden och havet”, som det heter i en gammal engelsk sång. I stället blir de ”fasta, orubbliga, alltid överflödande [har fullt upp att göra, NW] i Herrens verk”, trogna och pålitliga i varje uppgift de får. — Ef. 4:14, NW; 1 Kor. 15:58.
4. Hur visar man sin trofasthet?
4 Sådana fasta eller ståndaktiga tillbedjare av Jehova inser vikten av att leva inom de säkra gränser som fastställts av deras Gud. Det är inte bara fråga om att veta vad som är det rätta sättet att leva, utan att verkligen göra Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja, troget leva i enlighet med hans lagar, hans norm för rättfärdighet. — Jak. 4:17.
Gud vakar troget över sitt folk
5. Vilken försäkran från bibeln har vi om att Jehova vakar över sitt folk?
5 Man kan lita på att den trofaste Guden, Jehova, skall se till och hysa omsorg om dem som är hängivna honom. Han ger akt på alla ”människors barn”, ”både onda och goda”, men i all synnerhet är ”Jehovas ögon ... vända till de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras rop om hjälp”. (Ps. 11:4; Ords. 15:3; Ps. 34:16, NW) Kung David skrev också som en bekräftelse på detta: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och likväl har jag inte sett någon rättfärdig fullständigt övergiven eller hans avkomlingar söka efter bröd.” — Ps. 37:25, NW.
6, 7. a) Var finner vi bevis för att Jehova iakttog mäns och kvinnors trofasthet i det förflutna? b) Nämn några framträdande egenskaper som dessa trogna i forntiden hade.
6 Som ett bevis på att Jehova har gett akt på dem som varit trogna mot honom i forna tider låter han oss få veta namnen på somliga av dem. Det finns till exempel en förteckning över några av dem i det elfte kapitlet i Hebréerbrevet. Denna komprimerade skildring beskriver livfullt en del av vad dessa rättfärdiga gick igenom för att bevisa sin trofasthet. De visste att Jehova var deras hjälpare. Vad andra sade eller gjorde kunde inte slå dem med förlamande fruktan eller vända dem bort från att troget tjäna Jehova. De uthärdade alla slags prövningar och förföljelser, och ”världen var dem inte värdig”. Men de var synnerligen dyrbara i Guds ögon och minne, och de skall bli helt och fullt belönade genom den uppståndelse som de hoppades på. — Hebr. 11:38, NW.
7 De arbetade med att bygga upp ett gott renommé och en rättfärdig ställning inför Gud. En av de framträdande egenskaper som visades av dessa vittnen i forntiden var deras dynamiska energi, deras nitälskan för vad som är rätt. Man blir också imponerad av den tro, lojalitet och kärlek som dessa människor i forntiden visade i sin tjänst för Gud. De höll ståndaktigt fast vid vad de visste vara den levnadsväg som Gud utstakat. Det är till vår uppmuntran som skildringen av dessa trons män och kvinnor i det förgångna har blivit bevarad intill nu. — Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11.
8. Vilka andra exempel kan vi anföra på människor i det förgångna som levde genom tro?
8 Andra exempel på människor i det förgångna som fortsatte att leva på ett sätt som behagade Jehova är Sakarias och hans hustru Elisabet. Aposteln Paulus’ följeslagare Lukas meddelar följande om dem: ”De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens [Jehovas, NW] bud och stadgar.” Med tiden blev också deras böner besvarade, och Sakarias och hans hustru blev föräldrar till Johannes döparen, Messias’ förelöpare. — Luk. 1:5—13.
9. a) Nämn några av de trogna änkor som är namngivna i bibeln. b) Vilken lärdom i fråga om trofasthet kan vi hämta av skildringen i Markus 12:41—44?
9 Några änkor med framträdande tro är nämnda vid namn i bibeln, till exempel Noomi, Rut, Abigail och profetissan Hanna. Och sedan Jesus hade gett akt på hur gudsdyrkare lade ner pengar i templets offerkistor, riktade han sina lärjungars uppmärksamhet på en viss änka, vars namn inte omtalas, och sade: ”Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra, som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.” (Mark. 12:41—44) Vi vet inte vad hon hette, men hon är omnämnd med gillande, och hennes lilla bidrag kan lära oss något om trofasthet i att ge stöd åt den sanna tillbedjan. Beloppets storlek ger inte nödvändigtvis en sann bild av en givares frikostighet. Denna änka ville visa sin kärlek till Jehova, och hon gjorde det på sitt blygsamma sätt.
10. a) Är det så att bibelns skildring uppger namn på alla Guds trogna tjänare i det förgångna och redogör för deras gärningar? b) Vad kan vi således lära av detta?
10 Det är inte på långt när var och en som har bevisat sig trogen mot Jehova som fått sitt namn eller sina gärningar bevarade i bibelns skildring. Betyder detta att Jehova har underlåtit att lägga märke till deras levnadslopp eller att han har glömt deras trofasta gärningar? Nej, inte alls! Jehova har haft full vetskap om allt vad de har sagt och gjort. Inte en enda av dessa trogna, som visat ostrafflighet i sin tillbedjan av den högste Guden, har blivit bortglömd av evighetens Gud. Också de ingår i det som kallas ”en så stor hop av vittnen”, vilka för sin trofasthet skall bli belönade med liv i en ny ordning. (Hebr. 12:1) Också de är förträffliga föredömen som vi kan efterlikna. Hur så? På så sätt att det vi gör inte bör göras som ”ögontjänst, av begär att behaga människor”, eller för att vinna människors bifallsrop eller troféer. — Ef. 6:6; Kol. 3:22; jämför Matteus 6:1—4.
11, 12. Vilket bevis har vi för att Jehova var helt och fullt medveten om alla som var trogna mot honom på Elias tid?
11 En del av dessa anonyma vittnen levde på 900-talet f.v.t. Det var en tid då Jehovas ögon visade sig vara mycket skarpsynta i fråga om dem som utövade hans tillbedjan i Israels nation. Vid den tiden understödde den onde Ahab och hans hustru Isebel Baalsdyrkan i landet, och profeten Elia fann det nödvändigt att fly för sitt liv undan dem. Han gömde sig i en grotta och förklarade för Jehova att han tyckte att han var den ende tillbedjaren av Jehova i hela Israel, den ende kvarvarande som nitälskade för Jehovas tjänst. Men Jehova rättade till hans tankar i fråga om detta och visade på så sätt att Han var medveten om vad som pågick i nationen. Det var många andra förutom denne trogne profet som inte godkände falsk tillbedjan. — 1 Kon. 19:1—10, 18.
12 Jehova urskilde de goda bland de onda och talade om för Elia att det var många, ja, sju tusen förutom profeten, som inte hade böjt knä för Baal eller kysst denne avskyvärde gud. Att knäböja inför avgudar och kyssa sådana som ett uttryck för djup vördnadsbetygelse var strängt förbjudet av Jehova. (1 Kon. 19:14; 2 Mos. 20:4, 5) Fastän vi inte får någon utförlig förteckning med deras namn, är det också här uppenbart att Gud kände dem alla, dessa tusenden som bevisade sig rättfärdiga i fråga om att hålla fast vid den sanna tillbedjan och undvika att bli besmittade med falsk Baalsdyrkan, även om detta gjorde att de utsattes för faran att bli dödade av den onda Isebel.
13. Hur bevisade en ung israelitisk flicka, vars namn inte omtalas, sin trofasthet mot Jehova?
13 Inte så många år efter det att dessa händelser inträffat levde ”en ung flicka”, som togs till fånga av arameiska strövskaror. Vi får inte veta vad hon hette, men Jehova vet det, och han skall helt visst belöna henne för hennes gärningar av trofasthet mot honom. Fastän hon var fånge och slav i ett främmande land, tvekade hon ändå inte att inför Naamans, den arameiske härhövitsmannens, hustru bära vittnesbörd om den stora makt som hennes Gud, Jehova, hade visat genom sin trogne profet. — 2 Kon. 5:1—4.
14. Hur blev aposteln Paulus’ systerson satt på prov i fråga om sin trofasthet?
14 Aposteln Paulus’ systerson är inte heller namngiven, men denne unge man omtalade för Paulus och sedan för översten att mer än fyrtio män hade sammansvurit sig för att döda hans morbror, Paulus. Försåtet omintetgjordes av detta snabba ingripande från en trogen ung man. Jehova älskar helt visst unga människor som i likhet med dessa sätter Guds folks intressen före sina egna intressen. Vilket förträffligt föredöme är inte detta för ungdomar i vår tid att troget ta vård om de Rikets intressen som anförtrotts åt dem! — Apg. 23:12—22.
15. Till vilket särskilt gagn är dessa bibliska skildringar för oss i denna tid?
15 Det är en källa till uppmuntran att i bibeln läsa skildringar av forntida föredömen i fråga om troget liv. Genom att undersöka dessa skildringar kan vi nämligen se hur Jehova visade sina tjänare kärlek och vakade över dem. Detta frambringar i sin tur hos nutida vittnen en önskan att troget tjäna samme, evigt levande, Gud.
Hur man troget använder sina tillgångar
16, 17. a) Vad finner vi på jorden i vår tid som en motsvarighet till ”en så stor hop av vittnen” i forna tider? b) Hur visar de att de ”förblir vid liv” genom trofasthet?
16 I vår tid kommer det ur alla nationer en ”stor skara” människor, som förenar sig med ”kvarlevan” av Herrens bröder i att predika Rikets ”goda nyheter”, alldeles som Jesus Kristus förutsade. (Upp. 7:9; Matt. 24:14, NW) De har lärt sig att det ligger mycken lycka i att åt andra dela med sig av de goda ting de nu har kännedom om. (Apg. 20:35) Denna ”skara”, som nu uppgår till många hundra tusen, påstår sig inte ha några mirakulösa förmågor — bara en uppriktig önskan att tjäna Jehova av hela sitt hjärta, sitt sinne och sin själ. De är följaktligen beslutna att med de små tillgångar de besitter befrämja Rikets intressen.
17 Dessa nutida vittnen lever nära Harmageddons utbrott och de ojämförliga välsignelser i form av liv som skall följa, och de inser att det inte är tid att följa minsta motståndets lag i sitt liv. I stället är det för dem en tid som övergår alla andra tider, en period under vilken de helt och fullt kan använda sin tid, sina begränsade tillgångar och sina naturliga förmågor i Guds tjänst. De vet att andens mirakulösa gåvor inte längre förmedlades sedan apostlarna dött under första århundradet. Följaktligen är det bara genom flitigt studium och ihärdig tillämpning och genom att dra fördel av alla anordningar för undervisning som Jehova har sörjt för som dessa nya snabbt kan göra framsteg till att bli väl skickade eller fullt rustade för det föreliggande arbetet. Detta gör de också ivrigt. — 2 Tim. 3:16, 17.
18, 19. a) Var kan man i vår tid finna dem som har samma ande som den forntida kung Hiskia? b) Anför exempel.
18 Man behöver bara besöka någon av Jehovas vittnens mer än 32.000 församlingar för att finna levande exempel på människor i vår tid som har samma ande som kung Hiskia. Beskrivningen i 2 Krönikeboken 31:21 lyder: ”Allt som han företog sig ... gjorde han av allt sitt hjärta, och det lyckades honom väl.” En församling hade till exempel glädjen att ge akt på en pionjärbroders trogna uthållighet i sitt nittionde år. Han tjänade dessutom som tillsyningsman för tjänsten på fältet och var alltid närvarande vid mötena. Sedan han ägnat femtioåtta år åt att tala med andra om de goda nyheterna om Riket gladde han sig mycket åt att se resultaten av sitt arbete — några av hans egna ”anbefallningsbrev” tjänade tillsammans med honom i samma församling! — 2 Kor. 3:1—3.
19 Om du regelbundet går till Rikets sal, kommer du också med tiden att bli personligen bekant med några av dem som ihärdigt hänger fast vid livets tråd — människor som använder skymningsåren i sitt liv till att lovprisa sin store Skapare och till att hjälpa andra att lära känna hans namn och uppsåt. Det är människor som fortsätter att ge av sina svaga krafter, allteftersom de dag för dag lever sitt liv i trohet, ända till döden. (Upp. 2:10) Ett kvinnligt vittne, som gav uttryck åt hur hon kände det inför att åldras och bli sjuk, kände sig ledsen över att hon höll på att bli litet glömsk och fann det besvärligt att hålla jämna steg med yngre vittnen för Jehova. Men sådana människor kan känna sig tröstade av kunskapen att de fortsätter att vara ett exempel på tro och uthållighet, som de yngre kan följa. I likhet med aposteln Paulus kan de säga: ”Bli mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” — 1 Kor. 11:1, NW.
20. Nämn några av de andra problem som vittnena måste kämpa med när de bevisar sin trofasthet mot Jehova.
20 Många vittnen måste övervinna andra hinder förutom ålderdomens skröpligheter, då de fullföljer ett lopp av trofasthet mot Jehova. Somliga har förlorat sin fysiska syn. Andra plågas av problem med hörseln; ytterligare andra är svårt förlamade i sina lemmar. Likväl finner vi att de också troget använder sina tillgångar i Jehovas tjänst, då de frambär ”åt Gud ett offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungör hans namn”. — Hebr. 13:15, NW.
21. Vilket forntida sätt att färdas används fortfarande mycket av Jehovas trogna vittnen?
21 Man bör inte heller glömma de många vittnen som i åratal har gått från dörr till dörr i arbetet med att vittna och har gjort detta utan att ha hjälp av transportmedel. Somliga gamla och trogna förkunnare kan beräkna hur långt de har gått till fots i sådan tjänst på fältet, och en del av dem säger att det kan vara så mycket som en gång runt jorden eller mer. I deras fall tycks det skriftställe vara tillämpligt som säger: ”Hur behagliga är inte deras fötter, deras som förkunnar goda nyheter om goda ting!” — Rom. 10:15, NW.
Fortsätt att leva i uppskattning av Guds styre
22. Vilket intryck har man, sedan man begrundat dessa skildringar?
22 När man ser tillbaka på Jehovas trogna tjänares levnadsskildringar, blir man imponerad av att dessa män och kvinnor, både i forntiden och i vår tid, uppskattade Guds suveränitet i så hög grad att de vågade sitt liv till försvar för den. Detta visar oss att det slag av människor som Jehova vill skall förbli vid liv är de som tjänar honom på grund av sin kärlek till honom och hans rättfärdiga egenskaper. De älskar honom först och främst. (Matt. 22:37, 38) De som har uthärdat mycket kan uppriktigt vittna om att de verkligen föredrar Guds styre framför varje annat styre. Ett vittne uttryckte det så här: ”Jag är tacksam för de år jag fått att tjäna Jehova. Jag beklagar inte en enda minut av tiden, även om det har varit många prövosamma stunder.”
23. Vilken inställning har Jehovas vittnen till de politiska styresmännen i den nuvarande världen, eftersom vittnena hyser uppskattning av Jehovas suveränitet?
23 De som är förkämpar för det som är rätt och sant och gott blickar alltid upp till den högste laggivaren, i det de alltid har hans lagar och principer i blickfältet och menar att de är tillämpliga i det dagliga livet. Det finns ingen annan plats där de hellre skulle vilja vara än inom Jehovas anordning för dem som tillber honom. (Ps. 84:11) De finner alltid vederkvickelse i att gå från hus till hus och söka upp dem som ber om att Guds rike skall komma och att hans rättfärdiga vilja skall ske på jorden, sådana som vill leva för evigt under denna fullkomliga regering. (Matt. 6:9, 10; Joh. 17:3) De skulle aldrig vara tillfredsställda med de löften en jordisk politiker ger, och de skulle heller aldrig välja att ha en mänsklig kung över sig. (Jämför 1 Samuelsboken 8:1—9.) När dessa personer överlämnade sig, beslöt de att ta Jehovas suveränitet i försvar, och från och med då har de strävat efter att låta alla sina beslut kretsa kring detta tidigare val.
24. a) Hur betraktar människor i världen ofta vittnena? b) Men endast hur kan vittnena bevara ett fullkomligt rent samvete inför Gud?
24 Dessa överlämnade Jehovas vittnen måste, i det de vet att de är ansvariga inför den högste personen i universum, den store laggivaren och domaren, vandra mycket försiktigt bland de onda människorna i den nuvarande generationen. (Jak. 4:12) Somliga kan förundra sig över deras fasta ståndpunktstagande för bibelns principer, men varför skulle de någonsin avvika från rättfärdighetens stig eller ens försöka bryta eller kanske vränga Guds lagar för bekvämlighetens skull? (1 Petr. 4:3—5) Den som har skapat allting har helt visst rätt att vara först i sitt folks liv. Han är också berättigad till deras tillbedjan och deras obetingade lydnad. Att de ger akt på den suveräne Herren i fråga om alla sina tankar och vägar kommer att vara till stor hjälp för dem, då de uppför sig inför honom med ett fullständigt rent samvete. — Ords. 3:5; Apg. 23:1.
25, 26. a) Var befinner vi oss på tidens ström, och vilket behov skapas därigenom? b) Vad ser vi äga rum som ett gensvar härtill, i överensstämmelse med 1 Johannes 5:3?
25 Uppskattning av Guds styre bör förmå människor med en rätt hjärteinställning att ge svar på hans kallelse till tjänst. Det behövs fler villiga arbetare i Guds ständigt växande organisation för predikande och undervisning. När vi står så nära den största händelsen i historien, bör alla som älskar rättfärdighet nu handla modigt, i vetskap om att vilket som helst levnadslopp som de följer kommer att påverka deras utsikter till evigt liv. — 2 Petr. 3:11—14.
26 Människor i tiotusental ur alla levnadsställningar och med erfarenhet och bakgrund av alla slag kommer varje år till exakt kunskap om sanningen och bringar sina liv i överensstämmelse med Guds lagar och stadgar. Det betyder naturligtvis att de måste göra många förändringar — lägga av gamla vanor och utveckla nya vanor. Det betyder att ta emot undervisning, övning och utbildning. Det betyder att de lär sig älska och lyda Jehova. Men är detta så svårt? Aposteln Johannes sade: ”Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” — 1 Joh. 5:3.
Förbli trogen och fortsätt att leva
27. Är tro allt vad som krävs för att äga Jehovas godkännande?
27 ”Min rättfärdige skall leva på grund av tro” (NW) är den positiva förklaring vi finner i Hebréerna 10:38. Till denna tro måste man, visar bibeln, sedan foga andra ting, sådana som dygd, kunskap, självbehärskning, uthärdande, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek. (2 Petr. 1:5—7, NW) Det är också viktigt att man gör bruk av de naturliga förmågor man har i den heliga tjänsten för Gud, om man verkligen vill åtnjuta liv.
28. Vad bör var och en fråga sig själv med tanke på de förordnanden som har gjorts i församlingarna?
28 Somliga av de trogna män som på detta sätt gjort sitt bästa förordnas till att vara lärare i församlingen, och som ”herdar för Guds hjord” har de ett tungt ansvar. Dessa kvalificerade lärare behövs för att bistå andra att uppnå enheten i tron jämte exakt kunskap. (1 Petr. 5:2; 2 Tim. 2:2; Ef. 4:11—13) Det är enligt bibeln rätt att mogna män i församlingen traktar efter detta utökade privilegium som tillsyningsmän; det är ”ett förträffligt arbete” (NW). Det är gott att du granskar dig själv för att se om du gör framsteg. Fråga dig själv: ”Kan jag förbättra mina förmågor eller utveckla några dolda talanger, så att jag kan vara mera användbar i församlingen och på så sätt i fullständigare mått leva till ära för Gud?” — 1 Tim. 3:1—13.
29. Hur kan vi visa att vi sätter värde på det mått av liv vi var och en har? Vad blir resultatet?
29 Det kommer att vara en tillfredsställande känsla för oss att veta att vi har befunnits trogna. Låt oss därför sätta fullt värde på och göra förståndigt bruk av det mått av liv vi har, så att vi bär rättfärdig frukt dag efter dag till ära och lovprisning för Gud. Låt oss, vare sig vi är nya eller gamla på livets väg, göra det till vårt beslut att inte låta någonting komma mellan oss och Jehova Gud. Guds oförstörbara kärlek kommer i sin tur att uppehålla oss i vårt trogna levnadslopp också under svår prövning. (Rom. 8:38, 39) Att vi gör allting till Guds ära kommer att hindra att vi går utanför gränserna eller överger den tydligt markerade rättfärdighetens väg, som leder till evigt liv.
30. Hur kan vi också ha del i att glädja Jehovas hjärta?
30 Må vår främsta önskan alltid vara att vidmakthålla ostraffligheten inför vår trogne Gud och att visa att ingen, inte ens Guds motståndare, djävulen, kan leda oss bort från detta levnadslopp. På detta sätt kan vi glädja Jehovas hjärta. — Ords. 27:11.
[Bild på sidan 37]
En fången israelitisk flicka visade trofasthet mot Jehova genom att ge Naamans hustru upplysningar om Elisa, en profet för den sanne Guden