Vi iför oss kärleken och fortsätter att vara iklädda den
1. Vad skall vi iföra oss, och när skall den största provsättningen i förbindelse därmed komma?
EFTERSOM kärleken är ett ”fullkomligt föreningsband”, är den den viktigaste egenskap vi oskrymtat bör iföra oss. Vi måste i all uppriktighet ständigt vara iklädda den. Den är inte någon kappa som man sveper in sig i för att dölja sitt verkliga jag. Följande inspirerade ord har bevarats som ett gott råd för oss i vår tid: ”Må er kärlek vara oskrymtad. ... Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra.” (Romarna 12:9, 10) Den största provsättningen av huruvida vår kärlek, detta ”föreningsband”, är äkta återstår ännu — och kommer i en nära framtid.
2. Kan vi få egenskapen kärlek utan att först göra någonting annat?
2 Nu är därför tiden läglig att uppodla denna egenskap kärlek. Vi måste nu ta alla de steg som leder fram till att vi får denna egenskap. Det är därför som aposteln Paulus gör en värdig avslutning på listan över de olika ting, som han rekommenderar överlämnade, döpta lärjungar till Jesus Kristus att med nödvändighet göra, genom att säga följande: ”Förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:14) Vad är då ”detta” som vi förutom kärleken måste iföra oss?
Att övervinna splittrande faktorer
3. Vilka steg måste vi ta enligt Kolosserna 3:9—13 för att få egenskapen kärlek?
3 På apostlarna Paulus’ och Johannes’ tid fanns det ting eller faktorer som kan ha tjänat som orsaker till splittring. Men dessa en gång så giltiga orsaker måste nu ignoreras och deras vikt och betydelse förringas. De kristna utgjorde alla en enda församling, en enda samarbetande enad skara under det enda andliga huvudet, Jesus Kristus. Alla köttsliga orsaker till splittring måste avvisas. De andliga, förenande tingen måste hållas i förgrunden. I överensstämmelse med detta sade aposteln Paulus vidare: ”Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den, där det varken är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt, slav, fri, utan Kristus är allt och i alla. Iför er alltså, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” — Kolosserna 3:9—13.
4. Varför fanns det behov av att man drog jämnt med varandra i församlingen under det första århundradet, och på grund av vad kunde vissa ting ha ignorerats?
4 På grund av alla de ovan nämnda skiljaktigheterna, som gällde nationell härkomst och religiös bakgrund, social ställning och skiljaktigheter i fråga om ras och hudfärg, kunde de olika medlemmarna i församlingen ha svårt att dra jämnt med varandra. Det fanns behov av förståelse och att man tog hänsyn till varandra. För även om dessa ting var sådana som köttsligt sinnade människor fäste avseende vid, fäste Gud helt visst inte något avseende vid dem, liksom inte heller hans Son, Jesus Kristus, som dog för hela mänskligheten vid en tid då alla dessa skiljaktigheter hade vuxit fram och fortfarande levde kvar. Naturligtvis kunde vidsynta människor på grund av sin själs frikostighet ha översett med sådana skiljaktigheter och gjort det på grundval av allmänna principer. Att handla så kan rentav ha varit en fråga om god taktik eller rättare sagt en fråga om ren, uppriktig humanitet. Men samtidigt kunde ren, osjälvisk kärlek ha saknats.
5. Längre än till vad av vanlig människovänlighet måste Jehovas vittnen gå för att ignorera de ting som kan splittra, och vem bevisar de sig därigenom vara i förening med?
5 Av denna anledning måste vi som överlämnade, döpta efterföljare till den som gav sitt fullkomliga liv till gagn för alla slags människor gå längre än till att enbart uppträda formellt, vara behagliga och taktfulla och hysa medmänskliga känslor; vi måste drivas av uppriktig, osjälvisk kärlek som en frukt av Jehova Guds ande. Denna frukt söker vara till nytta och gagn för andra. Den finner glädje i att bidra till andra människors andliga välbefinnande och lycka. Den visar att vi är i förening med Gud, som är kärleken personifierad. Det finns en dragkraft i denna kärlek. I överensstämmelse med detta heter det i 1 Johannes 4:19: ”Så älskar vi, därför att han först har älskat oss.”
6. Vad är det som får medlemmarna av den ”enda hjorden” att dras till varandra, och på vad är Guds andes frukter inte grundade?
6 När de olika individerna som utgör den ”enda hjorden” under den ”enda herden” ger uttryck åt sin kärlek gentemot varandra, drar denna egenskap dem följaktligen närmare varandra och blir till motvikt mot den splittrande inverkan från de olika bakgrunder som medlemmarna i den ”enda hjorden” har. De dras till varandra, därför att de har ifört sig den ”nya personligheten”. De har alla den ”enda ande” som har sitt ursprung i den enda gudomliga källan, allas Gud och livgivare. Den hjärtevärmande frukt som kommer av hans ande är kärlek, inte en kärlek som är grundad på sex eller själviska lustar eller begär, utan en som är grundad på en i hjärtat känd uppskattning av de egenskaper som liknar Guds och som hör samman med den ”nya personligheten”. Endast denna form av kärlek verkar som ett ”fullkomligt föreningsband”, och den gör att harmonin och samarbetsandan bevaras.
Förenade för ett särskilt verk
7. Vad har Jehovas vittnen behövt utföra sedan år 1914, och vilket verk har de därigenom främjat?
7 Nu i denna sena tid, i ”avslutningen på tingens ordning” sedan år 1914, behöver Jehovas vittnen, som inte är någon del av denna tingens ordning, utföra ett verk som en enad skara. Det åvilar dem att avge ett världsvitt vittnesbörd om den mest betydelsefulla utvecklingen i människans hela historia. (Matteus 24:14; Markus 13:10) Situationen måste anta de framträdande drag som aposteln Paulus omnämner som beaktansvärda för hans tid. Han riktade uppmärksamheten på detta i Kolosserna 1:23, där det heter: ”Det hopp som hör de goda nyheter till, vilka ni har hört och vilka har predikats i hela skapelsen under himmelen. Åt dessa goda nyheter har jag, Paulus, blivit en tjänare.” Och hur är det nu, alla ni tjänare åt de goda nyheterna i vår tid; när det gäller ett liknande predikande i hela skapelsen världen utöver av de goda nyheterna som har förbehållits vår kritiska tid?
8. Vilken syn som Johannes utmålade i Uppenbarelseboken 14:6—12 ser vi i vår tid gå i uppfyllelse?
8 I vår tid ser vi uppfyllelsen av den syn som aposteln Johannes fick, den syn som beskrivs i Uppenbarelseboken 14:6—12 med dessa ord: ”Och jag såg en annan ängel flyga i midhimlen, och han hade eviga goda nyheter att förkunna såsom ett glatt budskap för dem som bor på jorden och för varje nation och stam och tungomål och folk, och han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja tillbed honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.’ Och en annan, en andra ängel, följde efter och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som fick alla nationerna att dricka av sin otukts förbittrings vin!’ Och en annan ängel, en tredje, följde efter dem och sade med hög röst: ’Om någon tillber vilddjuret och dess bild och får ett märke på sin panna eller på sin hand, skall han också dricka av Guds förbittrings vin, som hälls upp outspätt i hans vredes bägare, och han skall plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och deras plågas rök stiger upp till evig tid, och dag och natt har de ingen vila, de som tillber vilddjuret och dess bild, och vemhelst som får dess namns märke. Här betyder det uthållighet för de heliga, dessa som håller sig till Guds bud och Jesu tro.’”
9. När såg Jehovas vittnen aposteln Johannes’ syn gå i uppfyllelse, och hur kom det sig att de nu var fria att förkunna de goda nyheterna överallt?
9 Har den smorda kvarlevan, som framställdes i bild genom aposteln Johannes, sett den nutida motsvarigheten till denna ängel som flyger i midhimlen med de ”eviga goda nyheter” som skulle förkunnas för alla jordens invånare, ja, för varje nation, stam, tungomål och folk oavsett deras hudfärg? Ja, det har den gjort sedan sommaren efterkrigsåret 1919. Det var då som Jesu profetia i Matteus 24:14, som också utgör en befallning, började uppfyllas. Hade den överlevande kvarlevan då ”eviga goda nyheter” att förkunna i hela skapelsen under himmelen? Ja, det hade den verkligen! För den var det verkligen glada nyheter att kunna tala om att Guds rike upprättats i himlarna under Kristus, något som ägde rum vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Och vilka spännande goda nyheter det var för kvarlevan av de andliga israeliterna att då få veta, genom den utveckling som skedde efter kriget, att det välde som i synnerhet förtryckt den, nämligen det stora Babylon, hade fallit och förlorat sin makt över Jehovas vittnen! Kvarlevan var nu fri att förkunna dessa storslagna goda nyheter för alla människor som befann sig i religiös fångenskap, att uppmana dem att gå ut ur det stora Babylon och att hjälpa dem med att göra det. — Uppenbarelseboken 18:4.
10. Med vad har de som gått ut ur det stora Babylon förenat sig, och vilket föreningsband har de kommit in under?
10 En ”stor skara” frihetsälskande människor har redan gett gynnsamt gensvar på de ”eviga goda nyheterna” och har handlat i enlighet med den nu aktuella uppmaningen att gå ut ur den babyloniska världsvida falska religionens världsvälde. De har ställt sig på samma sida som den befriade kvarlevan av andliga israeliter. De har således förenat sig med Jehovas synliga organisation och själva blivit Jehovas vittnen. De har kommit in under detta ”fullkomliga föreningsband”, den kärlek som är en av Jehova Guds andes frukter. — Kolosserna 3:14; Galaterna 5:22.
11. Vilka har kristenheten ägnat sin kärlek, och när kommer Jehovas vittnen att med jubel instämma i orden i Uppenbarelseboken 19:1, 2?
11 Den dominerande delen av det stora Babylon är den så kallade kristenheten. Trots sitt namn utövar den inte sann kristendom, och dess flera hundra millioner medlemmar hålls inte samman av det ”fullkomliga föreningsbandet”, något som dess oenighet i form av många hundra religiösa sekter och samfund vittnar om. Den kärlek som kristenheten har ifört sig är den kärlek som den hyser till det stora Babylons älskare, de politiska och sociala elementen i den här världen, de element som den har begått religiös otukt med. Det kommer verkligen att bli stor glädje när det stora Babylon, inklusive kristenheten, inte bara faller, utan fullständigt tillintetgörs vid den tidpunkt då Gud gör upp räkningen med det. Då kommer hans vittnen att med jubel instämma i orden i Uppenbarelseboken 19:1, 2: ”Prisa Jah! Frälsningen och härligheten och makten tillhör vår Gud, därför att hans domar är sanna och rättfärdiga. Ty han har verkställt domen över den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har hämnats sina slavars blod och utkrävt det av hennes hand.” Dess tillintetgörelse, som sker såsom genom eld, kommer att vara utan ände, ”till evig tid”. — Uppenbarelseboken 19:3.
12. Vilken egenskap måste Jehovas vittnen utöva fram till dess det stora Babylon tillintetgörs, och vilket slags front måste de bilda mot ljusets fiender?
12 Under tiden förpliktar den jordiska situationen för dem ”som håller sig till Guds bud och Jesu tro” att de utövar egenskapen ”uthållighet” så länge Jehova tillåter det stora Babylon att fortsätta att finnas till. (Uppenbarelseboken 14:12) De har all anledning att på sig själva tillämpa Jesu ord i hans profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, nämligen i Matteus 24:13, där det heter: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” Dessa ord följer omedelbart efter Jesu föregående uttalande: ”På grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna.” (Matteus 24:12) Kärleken kommer att göra det möjligt för Jehovas vittnen att hålla ut till slutet för denna gamla tingens ordning. Ju mer de utövar kärlek bland sig själva och mot dem som söker komma i ett gott förhållande till Jehova Gud, desto starkare blir detta ”fullkomliga föreningsband”. Så fortsätt att gå framåt, ni vittnen för Jehova, med att världen utöver vittna om Riket i de 205 länder ni redan verkar i, och ha blicken riktad mot andra länder som ni kan utvidga er verksamhet till! Det är nu tid att bilda en enad front mot fienden. Vi måste sluta leden och som en enad skara kämpa mot mörkrets makter i den här världen.
13. Vilket organ som Gud använt förtjänar vårt fortsatta lojala stöd?
13 Under närmare hundra år har Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, i USA, utgjort ett förenande organ som Jehova använt till förmån för sina vittnen. Det har varit ett mäktigt redskap som den ”trogne och omdömesgille slavens” klass använt för att ge Jehovas vittnen deras andliga ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45—47) Jehovas välsignelse vilar uppenbarligen över det tillsammans med dess 95 avdelningsorganisationer spridda över hela jorden. Det fortsätter att förtjäna vårt lojala stöd och samarbete och gör det så länge Jehova Gud finner behag i att använda det. Vilken tacksamhetsskuld vi står i till detta Guds redskap!
Håller sig förenade genom kärlek
14. Vilket slags klädedräkt bör vi fortsätta att vara iklädda, och vilken egenskap måste således Jehovas folk ha för att visa att de är hans vittnen?
14 Satan, djävulen, och hans fientligt sinnade värld kommer att fortsätta med att försöka upplösa och skingra våra led, men kärleken, som utgör den främsta av Guds andes frukter, kommer att fortsätta att bevisa sig vara fullkomlig som ”föreningsband”. När vi tar på oss den ”nya personligheten”, iför vi oss kärleken, alldeles som aposteln Paulus uppmanade oss att göra, och vi måste ständigt vara iklädda den som en del av vår personlighet som bär bilden av Gud. När Guds Son gav sina lärjungar sina slutliga anvisningar, sade han: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Hur lämpliga var inte dessa ord uttalade av Guds Son, eftersom hans himmelske Fader, Jehova, är kärleken personifierad, och vi måste göra oss kända inför hela mänskligheten som hans sanna vittnen genom att uppodla egenskapen kärlek, som är en av hans andes frukter!
15. Vilka måste Jehovas vittnen också älska, då de ger uttryck åt sin kärlek till Gud?
15 För att vi skall leva i överensstämmelse med vår kärlek till Jehova måste vi älska våra medvittnen. Som en bekräftelse på detta blir vi genom 1 Johannes 4:20, 21 påminda om följande: ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom, att den som älskar Gud, han skall älska sin broder också.”
16. Varför kan Jehovas vittnen inte avhålla sig från att älska varandra, och varför kommer kärleken aldrig att utplånas från jorden?
16 Denna princip exemplifieras genom att Jehovas vittnen i vår tid uppriktigt älskar varandra, oavsett om de tillhör konungens, Jesu Kristi, av anden pånyttfödda, enade medarvingar eller den ”stora skaran” av de ”andra fåren” som har hoppet att få leva i ett paradis på jorden. Hur skulle vi kunna avhålla oss från att älska dem som älskar Jehova Gud och hans älskade Son, Jesus Kristus? Vi älskar dem verkligen, och därigenom binds vi samman av detta ”fullkomliga föreningsband”. Trots alla de försök Satan, djävulen, och hans onda värld kan tänkas göra för att omintetgöra denna frukt av Jehovas ande, kommer kärleken aldrig att utplånas från jorden. De som håller sig iklädda kärleken ända fram till dess denna djävulska tingens ordning tillintetgörs kommer att få beskydd av sin lojale Gud genom den ”stora vedermödan”, vars like aldrig tidigare drabbat den här jorden. (Matteus 24:21; Galaterna 5:22) På detta sätt kommer bara de som älskar Gud och hans familj, hans organisation, att få överleva och träda in på den renade jord som kommer att omvandlas till ett underbart paradis. Detta paradis kommer aldrig att utplånas, utan det kommer att för evigt vara befolkat och göras allt vackrare genom att människor låter kärleken vara levande. Kärleken kommer att vinna en evig seger till ära för kärlekens gudomliga källa, Jehova Gud.
Lade du märke till följande?
□ Varför kunde de kristna under det första århundradet dra jämnt trots att deras bakgrund var så olika?
□ Hur påverkar kärleken de två grupper som utgör den ”enda hjorden” av kristna i vår tid?
□ Hur har Uppenbarelseboken 14:6—12 gått i uppfyllelse i vår tid?
□ Vilket organ har Gud använt för att hjälpa sitt folk?
□ Vad måste du vara fast besluten att göra i ljuset av Kolosserna 3:14?
[Bild på sidan 22]
Under änglars ledning ...
[Bild på sidan 23]
... har Jehovas vittnen i vår tid ”eviga goda nyheter att förkunna”