Del 35 — ”Må din vilja ske på jorden”

Da Kapitel 12 (verserna 1—4) i Daniels bok utgör sista delen av den profetia, som Jehovas ängel frambar till Daniel och som är återgiven i kapitel 11. I Daniel 12:1 tillkännager ängeln för Daniel att under slutstriderna mellan ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” skulle en himmelsk furste vid namn Mikael, som träder upp för Daniels folks barn, ”stå upp” (Åk) eller gripa regeringsmakten. Detta skulle åtföljas av den värsta tid av nöd som någonsin förekommit i människans historia. Bibelns vittnesbörd fastslår utan minsta tvivel att denne himmelske furste, Mikael, är Guds Son, som steg ned från himmelen för att bli människan Jesus Kristus här på jorden och som återvände till himmelen efter sin uppståndelse från de döda och satte sig ned på sin himmelske Faders högra sida. Där blev han år 1914, vid slutet av ”nationernas fastställda tider”, beklädd med makt såsom konung för att härska mitt ibland sina fiender.

18. Hur förtrogen med Skriften visade sig Jesus vara, eftersom han hade varit Mikael i himmelen, och mitt under vilken kamp var det som han, enligt vad han redan visste, skulle komma i sitt rike?

¹⁸ Mikael i himmelen var förbunden med den ängel, som hade delgivit synen åt Daniel. Han var alltså förtrogen med profetiorna i Daniels bok. När han var på jorden såsom människan Jesus, smord med Jehovas ande, visade han att han kände till innehållet i Daniels bok. Han visste på förhand att Jehovas folks store furste måste ”stå upp” beklädd med Rikets makt, då striden rasade som värst mellan de symboliska kungarna, ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen”. När alltså apostlarna, som tillhörde helgedomsklassen, bad Jesus säga dem vad som skulle utgöra det synliga beviset på hans närvaro i Riket vid fullständigandet av tingens ordning, svarade Jesus i överensstämmelse med innehållet i Daniels bok. Han sade: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor. Då skola människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull.... Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst. Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma. När ni därför få syn på den vämjeliga företeelse som vållar förödelse, och som är omtalad genom profeten Daniel, stående på helig plats (må läsaren bruka urskillning), . . (Matt. 24:7—15, NW) Genom dessa händelser, som började inträffa år 1914 med utbrottet av första världskriget mellan ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen”, skulle medlemmarna av Jehovas helgedomsklass veta att Jesus, deras furste, var närvarande i det himmelska riket och att de goda nyheterna härom skulle predikas jorden runt till ett vittnesbörd för alla nationer innan änden skulle komma för dessa.

19. Vilket ytterligare vittnesbörd fick de kristna då den ”vämjeliga företeelsen” ställdes upp och de själva blev föremål för förföljelse?

¹⁹ År 1919 uppställdes den ”vämjeliga företeelse som vållar förödelse” i gestalt av Nationernas förbund, och detta blev avgudat såsom det politiska uttrycket för Guds rike på jorden. Härigenom fick de kristna ytterligare vittnesbörd om att Mikael hade ”stått upp” och att vi befann oss i ”ändens fastställda tid”. Den förföljelse, som de började få erfara på ett särskilt sätt därför att de vägrade att visa avgudisk vördnad för denna ”vilddjurets bild” och därför att de lojalt tagit ståndpunkt för Guds upprättade rike och predikade detta rike överallt, ja, också den var bevis för att vi befinner oss i denna tingens ordnings yttersta dagar.

20. a) Vilken annan av Jesu profetior uppfylls genom det tilltagande internationella mörkret och den växande ångesten som följer på ”begynnelsen till nödens våndor”? b) Vad blir följden av att stjärnorna faller från himmelen?

²⁰ När de såg mörker och ångest öka bland nationerna efter denna ”begynnelse till nödens våndor” mellan 1914 och 1918, insåg dessa ”förståndiga” att allt detta var en uppfyllelse av Daniels profetia och av Jesu profetia: ”Omedelbart efter dessa dagars vedermöda skall solen bliva förmörkad, och månen skall icke giva sitt ljus, och stjärnorna skola falla från himmelen, och himlarnas makter skola skakas. Och då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då skola alla jordens stammar börja jämra sig; och de skola få se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet.” (Matt. 24:29, 30, NW) När stjärnor faller från himmelen, vart faller de då? Ned på jorden? Jorden skulle inte kunna tåla det; den skulle inte ha rum för dem alla. Så det är inte att förvänta. Men om de faller från himmelen, så kan de inte längre vara ljus på himmelen för människorna utan försvinner helt och hållet. Detta ökar det beständiga mörkret, som förorsakats av att solen är förmörkad under dagen och månen inte ger sitt ljus om natten. Den gamla världen blir helt och hållet mörk.

21. Vilka andra detaljer nämner Lukas i sin skildring av Jesu profetia, och vilka meddelanden har bekräftat att de gått i uppfyllelse?

²¹ Den kristne lärjungen Lukas nämner andra detaljer i Jesu profetia, vilka skulle utgöra bevis för att hans rike hade upprättats och ”ändens fastställda tid” för denna värld uppnåtts: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och livsmedelsbrist, och det skall bliva förskräckliga syner och från himmelen stora tecken. Det skall också bliva tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden, ty himlarnas makter skola skakas. Och då skola de se Människosonen komma i en sky med makt och stor härlighet.” (Luk. 21:10, 11, 25—27, NW) Nyhetsmeddelandena från alla världens hörn har alltsedan 1914 burit obestridliga vittnesbörd om uppfyllelsen av Jesu profetia, vilka bevisar att Mikael, Människosonen, stod upp.

22. Vilka ting, som vetenskapen nyligen har upptäckt och som utgör ”förskräckliga syner” och ”stora tecken” från himmelen, får vi inte lämna obeaktade, och vilka strålar tilldrar sig allt större uppmärksamhet?

²² Då vi tänker på de ”förskräckliga syner” och ”stora tecken” från himmelen, som profetian talar om, får vi inte glömma de nya ting, som vår tids vetenskapsmän har upptäckt och riktat människornas uppmärksamhet på, ting som vållat att deras egna såväl som folkets sinnen har oroats och fruktan ökat. Vetenskapsmännen känner sig i allt högre grad tvingade att göra de så kallade kosmiska strålarna till föremål för ingående studium. Inte längre tillbaka än år 1911 blev den österrikiske forskaren V. F. Hess i samband med vetenskapliga experiment, som gällde de från radium stammande, genomträngande gammastrålarnas absorption i luften, ledd till att misstänka att inte all jonisation i luften enbart berodde på sådan absorption. Experiment som senare företogs med ballonger förde till den korrekta slutsatsen att det förekommer en synnerligen kraftig strålning utifrån; det existerar kosmiska strålar. Med ljusets hastighet förs de kosmiska strålarna genom jordens atmosfär och träffar slutligen jordytan, varvid de alltjämt har tillräcklig energi för att tränga igenom och kunna mätas på ett djup av drygt sex meter under jordytan. Kosmiska strålar har en energi av många milliarder elektronvolt. Solen i vårt solsystem spelar en roll i samband med dessa kosmiska strålar.

23. Hur spelar, enligt nyhetsmeddelanden, solen i vårt solsystem en roll i förbindelse med dessa kosmiska strålar, och med vilken påföljd?

²³ Man har lagt märke till att de kosmiska strålskurarna tilltar i samband med att något framträder, som ser ut såsom fläckar på solen. Vad är detta? Det ser ut som mörka fläckar för våra ögon. Solfläckar kallar vi dem. De är i själva verket soleruptioner, som utvecklar en oerhörd energi. I december 1957, under det internationella geofysiska året, meddelades det att solen ”under de nyss förflutna månaderna” hade ”samarbetat” med de vetenskapliga undersökningar man var i färd med. På vilket sätt? Genom ”att uppvisa vad som här anses vara det största antalet soleruptioner i dess beskrivna historia... . De sistförflutna månaderna har solen nått kulmen under sin 11-åriga solfläcksperiod. Detta har fått till följd ett ovanligt stort antal soleruptioner. Man tror att dessa slungar ut partiklar som träffar jordatmosfären en eller ett par dagar senare och orsakar magnetiska stormar och andra fenomen.”a Solfläcksaktiviteten hade, meddelades det, ”verkat störande på radio- och televisionsvågorna”. Undersökningar har givit vid handen att i samband med soleruptioner förekommer en plötslig ökning av den kosmiska strålningen och av radiostörningarna. Ungefär en dag efter det att eruptionen framträtt drar en magnetisk storm fram över hela världen. Under en period då den kosmiska strålningen är som mest intensiv, blir radioförbindelserna nära nog fullständigt avbrutna inom vissa områden på jorden. Telefon- och telegrafledningar och andra strömförande ledningar i kraftiga blyrör har också bränts fullständigt sönder, och icke exponerad röntgenfilm har gjorts alldeles obrukbar.

24. Vad har man lagt märke till beträffande dessa kosmiska strålars källa?

²⁴ Vad är källan till dessa kosmiska strålar? Inte stjärnorna. Det har blivit vetenskapligt fastslaget att den totala energimängd som alla kosmiska strålpartiklar fört med sig är mycket större än all den energi som stjärnorna någonsin utvecklat. De kosmiska strålarna tycks komma från alla håll och besitter så stor energi, att vetenskapsmännen inte har kunnat få någon tillfredsställande förklaring på varifrån de kommer. De som har den största energien kommer tydligtvis från någonstans bortom Vintergatan.

25. Hur skulle Jehova Gud kunna bruka dessa kosmiska strålar så att de angrepe ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”, och vilken annan naturkraft kan han komma att göra bruk av i sitt ”arbete”?

²⁵ Man har studerat de kosmiska strålarnas inverkan på levande celler i olika djurkroppar, särskilt deras förmåga att vålla sinnesrubbningar. Vilken inverkan har de eller kommer de att ha i fråga om det sätt på vilket människor uppför sig här på jorden? Helt visst skulle Skaparen av de kosmiska strålarna, Jehova Gud, kunna använda dessa, så att de angrepe sinnena på hans fiender, ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” inbegripna, och dreve dem till att nedgöra varandra: ”varje mans svärd skall vara emot hans broder”. (Hes. 38:21, AS) I denna profetia frambär Gud varningen att han också skall gripa till andra naturkrafter, som han förfogar över, kanske ett regn av antikroppar som har förmåga att tillintetgöra alla materiella ting i dess väg. Han varnar alla hädare och säger att han skall utföra ett ”förunderligt arbete”. — Jes. 28:21.

26. Hur håller månen på att bli ett föremål som väcker fruktan hos människor, och vad känner människorna i växande grad med avseende på rymden och de synliga himlakropparna?

²⁶ Också månen har blivit föremål för vetenskapsmännens intresse. Raketexperterna skulle önska omvandla den från en milt lysande ljuskälla om natten till ett föremål med fruktansvärda möjligheter. Erövringen av månen har blivit en allvarlig strävan. Man har inte bara haft planer på att sända ”sterila” raketer till månen och satelliter till att färdas runt den och utforska månen på båda sidor, utan man har också tänkt sig att upprätta en bemannad bas på månen för att därifrån observera och behärska hela jorden! En svensk vetenskapsman kom med en allvarlig erinran till andra vetenskapsmän och sade att man borde undersöka om inte en vätebombsexplosion på månen skulle orsaka ödesdigra flodvågor i världshaven på jorden. En sådan explosion skulle också framskapa radioaktivitet på månen och skulle göra det mycket svårt för besökande vetenskapsmän att i framtiden utforska månen. Så har vi också de mystiska ”flygande tefaten”, som det ordats en hel del om, och även om en del av dessa meddelanden till största delen kan visa sig vara en rök utan eld, har människorna på jorden sedan 1914 i sanning känt stor fruktan i samband med världsrymden och solen, månen och stjärnorna.

27. Vad gör Jesu efterföljare, då de ser dessa ting inträffa, och varför det?

²⁷ Bör ”folket, som känner sin Gud”, (Åk) dela denna nationernas ängslan och människornas fruktan med tanke på allt det som sker på jorden? Nej, visst inte! De vet att Jesus förutsade den nuvarande världssituationen och sade till dem: ”Men när dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas... . När ni se dessa ting inträffa”, ”må ni också veta ... att Guds rike är nära”. (Luk. 21:28, 31, NW) Medan den dödsdömda världen ligger där i fruktans krampryckningar, rätar nu Jesu efterföljare, helgedomsklassen och den stora skaran av ”andra får”, med tillförsikt upp sig och lyfter upp sina huvuden i glädje. De förstår den härliga innebörden i de ting som de ser inträffa. De vet att Mikael, deras store furste, har stått upp i Guds rike, som nu blivit upprättat. Han har stått upp både för att befria dem och för att hävda Jehovas universella suveränitet.

KAPITEL 13

DEN NUVARANDE LYCKAN I HELGEDOMEN

 1, 2. a) Vilken tid av sorg och fångenskap inträdde, såsom Jesus hade förutsagt, innan Mikael skänkte befrielse? b) Varför tillät Mikael, deras furste, att detta tillstånd inträdde, och vilka var det som blev befriade?

EN KORT tid av sorg och fångenskap hade inträtt, innan den himmelske Mikael, som stod upp i sitt rikes makt, befriade Jehovas helgedomsklass. När Mikael var på jorden såsom människan Jesus Kristus, förutsade han detta händelseförlopp i profetian om denna onda tingens ordnings ände. Han förutsade första världskriget och sade att hans trogna efterföljare skulle bli förföljda och hatade av alla nationer för hans namns skull. Några efterföljare skulle rentav snäva till följd av denna förföljelse och skulle falla ifrån. (Matt. 24:7—12) Detta inträffade vid den tid då Mikael och hans änglar förde krig i himmelen mot Satan, djävulen, och hans demoner. Det folk, vars store furste den regerande Mikael var, tvingades i fångenskap under djävulens synliga organisation på jorden.

² Mikael, deras furste, tillät förföljelsen mot dem och den sorgfyllda fångenskap de råkade i, för att de skulle prövas, för att det skulle framträda två klasser bland dem som bekände sig vara hans efterföljare. Vilken lycka följde inte, då Mikael, sedan han vunnit seger i kriget i himmelen, befriade sitt folk ur såväl ”Nordlandskonungens” som ”Söderlandskonungens” våld! Han befriade helgedomsklassen, dvs. kvarlevan av denna klass som då befann sig vid liv på jorden: ”var och en som finnes skriven i boken”. — Dan. 12:1, Åk.

 3. Varför hade de fått sina namn inskrivna, och varför hade de inte blivit strukna ur boken?

³ Jesus sade en gång till sina lärjungar: ”Glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.” (Luk. 10:20) Eftersom de blivit smorda att tjäna såsom de symboliska ”tjugufyra äldste” inför Guds tron i himmelen, kallas de ”församlingen av de förstfödda, som hava blivit uppskrivna i himlarna”. (Upp. 4:4; Hebr. 12:22, 23, NW) När de drabbades av förföljelse och fångenskap, uthärdade de troget, och därför behövde deras namn inte bli utstrukna ur Guds bok. Vid den lyckliga tid, som särskilt anges i Daniels profetior, bereddes en undflykt för dem.

 4. I vilken mening var det många som sov ”i mullen”, och när och varför ljöd befallningen att vakna upp?

⁴ Jehovas ängel talade om för Daniel vad som skulle bli resultatet av den befrielse som Mikael, den himmelske fursten, verkställde: ”Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv och somliga till smälek och evig blygd.” (Dan. 12:2) Till följd av det oberättigade förtrycket under första världskriget hade helgedomsklassen och dess medförbundna slagits till jorden, i det att ett symboliskt ”litet horn”, som också kallas ”en fräck konung, som förstår ränker”, slog dem till jorden och trampade på dem, tog bort det ständiga brännoffret, som bestod i lovprisning av Gud, och slog ned Guds helgedoms boning. (Dan. 8:9—11, 23, 24, Åk) De var inte bokstavligen döda och begravna, men Uppenbarelseboken 11:1—12 beskriver hur dessa Jehova Guds vittnen, symboliskt talat, låg döda på själva gatan i denna världsorganisation. Det var som om de sove i döden. Men det fanns ett efterkrigsverk att utföra, såsom Mikael själv hade förutsagt i Matteus 24:14. För att få detta vittnesverk utfört var det nödvändigt att använda kvarlevan av helgedomsklassen. Vid fastställd tid, år 1919, befriade Mikael, den regerande Jesus Kristus, sitt folk, det andliga Israel, ty han var dess store furste. Med en ”ärkeängels röst” lät han dem höra ett ”befallande rop” för att väcka dem ur sömnen i detta förnedrade, fångna tillstånd. (1 Tess. 4:16, 17, NW) Vad blev följden?

 5. Hur vaknade somliga ”till evigt liv”, och vilken lycka blev följden?

⁵ Under tiden närmast efter första världskriget förmärktes ett uppvaknande ur det overksamma, dödslika tillståndet. Helgedomsklassens trogna kvarleva önskade vara vid liv och bruka sin kraft, sin tid och sina medel till att avge det världsomfattande vittnesbördet om Guds upprättade rike. Detta slags verksamhet skulle leda till evigt liv i himmelriket i Guds nya värld. Genom att de vaknade upp och ryckte upp sig till att utföra verket att vittna om Riket, kom de att tillhöra dem bland de ”många” som vaknade upp till evigt liv. Därför att de villigt tog emot uppdraget att vårda sig om Guds upprättade rikes jordiska intressen, förordnade Mikael såsom den regerande konungen dem till att utgöra den ”trogne och omdömesgille slaven”, åt vilken han betrodde uppsikten ”över alla sina tillhörigheter”. Denna slavklass var i sanning lycklig över ett sådant ärofullt förordnande att tjäna Riket.

 6, Hur vaknade somliga upp ”till smälek och evig blygd”, och vilken verkan hade detta på deras namn?

⁶ Av de ”många” fanns det emellertid några som vaknade upp och satte i gång med en efterkrigsverksamhet, men vilkas uppvaknande blev till ”smälek och evig blygd”. Många demokratiskt valda ”äldste” i församlingarna befann sig bland dem. Dessa vägrade att ta på sig ansvar i förbindelse med Rikets intressen, dvs. att avge ett världsomfattande vittnesbörd om det upprättade Riket; och de smädade medlemmarna av den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, som utförde detta verk. De sökte förmå andra till att motstå verket med att vittna från hus till hus såväl som offentligen. (Apg. 20:20, 25) Namnen på alla dessa som gick över till motståndarsidan blev utstrukna ur boken. De befanns skyldiga till att vara en ärekränkande, självsvåldig ”ond slav”-klass; de kastades ut i mörkret utanför i denna till tillintetgörelse dömda värld och fick sin del med de religiösa skrymtarna och fick där ute gråta och gnissla med tänderna i förbittring. De drog smälek över sig, de hade ingenting som talade till deras fördel. De blev för evigt förhatliga, för evigt motbjudande för Gud. — Matt. 24:45—51, NW.

 7. Hur kom de ”förståndiga” då att lysa, och hur har de ”fört många till rättfärdighet”?

⁷ På tal om dem som skulle vakna till evigt liv såsom vittnen för Riket, förutsade Jehovas ängel vidare: ”De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.” (Dan. 12:3) Dessa andligen förståndiga började lysa med himmelskt ljus, därför att Jehovas härlighet hade gått upp över dem och de lydde hans befallning att stå upp och vara ljusspridare. (Jes. 60:1, 2) Eftersom de hade de goda nyheterna om Guds nyfödda rike att bära fram, lyste de såsom solen, som inte låter något skylas för dess hetta jorden runt. I denna världs nattsvarta mörker var de lika lysande stjärnor, ty de tog del i ett undervisningsarbete som förde bibeln och dess sanningar om Riket rätt in i hemmen och de förlorade ”andra fårens” privatliv och vände dem till rättfärdighet, som består i tillbedjan av den sanne Guden, Jehova, och tjänst för honom. De vände dessa bort från att tillbedja den avskyvärda ”vilddjurets bild”, dvs. från att tillbedja den självförgudande ”Nordlandskonungen” och hans ”Stat”.

 8. Varför ser vi oss leva i en vida mera gynnad tid än Daniels, när det blir fråga om att rannsaka, såsom det förutsagts i Daniel 12:4?

⁸ Eftersom vi nu lever i ändens tid, sedan Mikael, den store fursten, har stått upp i himmelen, lever vi i en tid som är mera gynnad än profeten Daniels tid. När Daniel kom till avslutningen av sin profetiska bok, sade Jehovas ängel till honom: ”Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.” (Dan. 12:4) För oss i denna ”ändens tid” har Daniels bok öppnats och förseglingen brutits. Det var ordens innebörd som genom Guds makt varit gömd. Det var förklaringen till boken som var förseglad till dess Gud skulle ge den i sin egenskap av den store uttydaren av sina egna profetior. De som allvarligt söker efter att få veta Guds vilja och rannsakar orden i Daniels bok, för att de skall få lära känna Guds vilja och göra den, får rik belöning. Deras kunskap i den Heliga skrift tillväxer. Genom sin ökade kunskap vinner de bättre insikt i vad som är Guds vilja och uppsåt. Detta sätter dem i stånd att meddela insikt till många andra får.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]