När kommer Guds rike?

”Jag fick i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar. ... Åt denne gavs välde och ära och rike.” — Dan. 7:13, 14.

 1. Med vad har Jehova skapat människan, och hur har några gjort bruk av denna utrustning?

JEHOVA Gud har skapat människan med ett sinne till att tänka med. Hon kan bruka detta sitt sinne till att resonera. Hon kan ta andras åsikter i betraktande och kan själv avgöra, vad som är rätt och vad som är orätt. Detta betyder att hon kan göra framsteg genom att lära såväl som kassera gamla, utnötta slutsatser, som har bevisat sig vara felaktiga. Emellertid vägrar många att begagna sitt sinne och låter hellre andra tänka åt sig. När nya idéer föres fram, blir de till att börja med, och i många fall alltid, förkastade. I början av 1300- talet (e. Kr.) levde människorna i stor okunnighet, jämfört med vår tid. De litade på sina professorer och teologer, som i sin tur förlitade sig på kungjorda upptäckter av män före deras tid, fastän många av dessa upptäckter var alldeles utan grund. När några nya tankar lades fram, förkastades de av den tidens teologer.

 2. Hur reagerade folket för några vetenskapsmäns tankar?

2. År 1543 gav Copernicus ut ett arbete, vari han vederlade den gamla uppfattningen att solen och alla stjärnorna rörde sig kring jorden som sin medelpunkt, den lära som förkunnades vid alla universitet på den tiden. Fastän han hade rätt, blev hans teori förkastad. Galilei bevisade att Aristoteles hade tagit ömkligen fel i en hel del ting, men detta dög naturligtvis inte. Hans arbeten var till anstöt för dem som blint trodde på Aristoteles, bland vilka teologerna befann sig, och fastän Galilei hade rätt, blev han ställd inför inkvisitionsdomstolen, och några av hans teorier fördömdes av de kyrkliga myndigheterna. Han blev därpå dömd till att hållas inspärrad och under observation och förblev under dessa omständigheter till sin död. Människorna i allmänhet följde sina ledares exempel, och i likhet med tidigare generationer levde och dog de med denna inställning, förkastande klart ådagalagda fakta och hängande fast vid de gamla, utslitna, falska idéerna.

 3, 4. Hur brukar många människor i denna tid sitt sinne, och vilka förhållanden råder inom nationerna?

3. Fastän det kan tyckas märkligt, lever vi under liknande förhållanden i våra dagar. Många människor brukar inte sina sinnen, utan låter hellre andra tänka för dem. När en förnuftig bevisföring framlägges, som gendriver en allmänt omfattad föreställning eller vad någon har lärt dem, tar de avstånd från den. De lever och dör, alltjämt hängande fast vid vad som är falskt.

4. När vi i denna tid blickar omkring oss, kan vi tydligt se mänsklighetens allmänna tillstånd. Inom varje nation visar sig tecken på fruktan, oro och en brinnande önskan att få leva i fridfulla omgivningar. I kristenheten blir folk från sin späda barndom undervisade om ett rike som skall komma, en bättre styrelseform, ja, Guds rike. Världens ände förutsades för generationer sedan, på många sätt. Diverse förmenta profeter kungjorde att världens ände snart skulle komma, och många människor lämnade sina hem för att söka en tillflykt.

 5. Vilken inställning har folk i allmänhet beträffande Guds rike?

5. Den allmänna inställningen och uppfattningen beträffande Guds rike är i sanning mycket förvirrande. Riket är någonting abstrakt. Något slags ”rike” ingår nog i folks medvetande, men där är det också slut. Så till exempel förbinder somliga människor tanken på Guds rike med en förväntan att komma till himmelen och på det sättet få uppleva det. Andra förmenar att människorna skall upprätta Riket på jorden, och många väntar att världen skall bli omvänd till evangelium, och sedan skall Guds rike upprättas. Åter andra gör gällande, att Kristus skall framträda i synlig gestalt och sedan upprätta Guds rike på jorden. Likväl tror samma människor, att de skall komma till himmelen. Några tror till och med att Guds rike är invärtes i människor. Det hela är sannerligen en förvirrande och oklar bild, i det varje individ har sin särskilda åsikt. Folk kommer att leva och dö med sina egna slutsatser, men detta gör inte dessa slutsatser rätta. Härmed menas inte, att Riket inte existerar, och inte heller att det aldrig kommer att bli något sådant rike.

 6. Vilket exempel ges för att visa hur uppfattningarna kan gå isär, och hur kan saken avgöras?

6. Låt oss ta ett belysande exempel. Du kanske är närvarande vid ett domstolsförhör och lyssnar till flera olika vittnens vittnesmål angående en olyckshändelse. En person säger att han såg den dam som blev skadad stiga på bussen. En annan säger att han också såg, när damen blev skadad, men hon steg inte på bussen, utan steg av den. En tredje person svär på, att han såg alltihop, och ingen dam steg vare sig på eller av en buss; det var för resten inte någon dam alls, utan en gammal man. Alla påstår, att de såg olyckshändelsen, men var och en ger en beskrivning som skiljer sig från alla de andras. Men om också bilden är förvirrande, betyder detta likväl inte att olyckan aldrig inträffade. Det gjorde den. Det finns saker som tillkännager att den verkligen har skett. Personen i fråga är skadad. Svårigheten ligger uppenbarligen i de olika individernas olika tolkningar av händelsen. Men hur skall man komma till rätta med dessa olikheter? Genom att ta allt bevismaterialet i övervägande, genom att göra efterforskningar för att komma till en logisk slutsats. Någon har orätt, kanske alla vittnena kommer med mindre exakta vittnesmål, men det är domarens sak att ta reda på det. Han kan göra det.

 7, 8. a) Vad betyder den förvirrade bild som ges av Guds rike, och hur kan man få klarhet i saken? b) Vilka frågor ställes här till alla människor?

7. Så är det med Guds rike. Den bild kristenheten gör sig i samband därmed är förvirrande. Men betyder detta att det inte finns någonting sådant som Guds rike? Betyder den förvirrade tavla av Riket, som kristenhetens talesmän målar för oss, att Guds ord, bibeln, inte är sanning eller att det som säges om Guds rike inte har ägt rum? Nej! Någon har orätt, kanske alla kristenhetens talesmän, men du måste själv döma. Du kan göra det. Hur? Genom att undersöka de olika påståendena. Genom att väga bevismaterialet på en sund och förnuftig uppfattnings våg. Genom att gå till all upplysnings källa, bibeln, och på det sättet komma till en exakt, logisk slutsats.

8. När vi så går till bibeln, finner vi att många människor beder Herrens bön utan att förstå saken rätt. Men hur är det med dig själv? Beder du med insikt? Är du köpman eller kanske lantbrukare eller statsman, direktör eller kroppsarbetare? Vilken ställning i livet du än intar, frågar vi: Vad betyder Guds rike för dig? När kommer det? Vad är Guds syfte med avseende på det? Vilken uppfattning har du om Riket? Hur passar du in i Guds uppsåt beträffande Riket? Vilken insikt och förståelse har du?

 9. a) Vad var Guds ursprungliga uppsåt med att skapa människan, vad hände, och vilken anordning gjorde Gud för människans framtida tillstånd? b) Vem var den förutsagda ”säden”, och hur vet vi det?

9. När vi undersöker Skriften, finner vi att människan skapades och sattes i Edens lustgård. Det var Guds uppsåt att människan skulle leva för alltid under fullkomliga förhållanden. Emellertid syndade människan, och som en följd härav kom döden över alla människor, och alla är födda i synd. (Ps. 51:7; Rom. 5:12) Det var Guds uppsåt att låta människosläktet bli friköpt från detta tillstånd. Men hur skulle han göra detta? Genom rikesanordningen. Och därav kommer det sig, att Gud i 1 Moseboken 3:15 talar om detta rike och förutsäger ankomsten av en ”säd”, som skall åstadkomma detta och bringa frid till hela människosläktet. Detsamma åsyftas också i 1 Moseboken 12:3, 7, där det heter: ”’Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.’ Men [Jehova] uppenbarade sig för Abram och sade: ’Åt din säd skall jag giva detta land.’ ” Den här omtalade ”säden” indentifierades längre fram i Romarna 1:1,3 (NW) och Galaterna 3:16 såsom Kristus Jesus, ”som härstammade från Davids säd efter köttet”. Denne Guds Son utgav lydigt sitt liv i köttet och fick uppstå i anden.

10. Vilka fakta beträffande Kristi uppståndelse kan många inte förstå? Vad anger dessa fakta?

10. Att Kristus bragtes att uppstå i anden, det gör bibeln klart för oss. Det får räcka med att säga om Kristi uppståndelse, att det finns många påståenden beträffande den. Många pekar på hans olika uppträdanden i synlig gestalt. Likväl kan just dessa inte förstå, varför han skulle behöva framskapa en materiell kropp, om han blev uppväckt i köttet. Lägg märke till den berättelse, som säger att ”åtta dagar senare voro hans lärjungar åter inne och Tomas med dem. Jesus kom, fastän dörrarna voro låsta, och han stod mitt ibland dem.” (Joh. 20:26, NW) Kan du säga oss, hur Jesus skulle ha kunnat gå genom låsta dörrar, om han hade uppstått i köttet? Att han uppträdde i ett rum, sedan han hade gått genom stängda, låsta dörrar, anger att han var en ande och att han endast klädde denna andegestalt i en kropp av kött i syfte att visa sina lärjungar att han levde.

11. a) Var en dylik materialisering ovanlig? Vad skulle det ha betytt, om han hade uppstått i köttet? b) Vilket vittnesbörd av aposteln finns nedtecknat, sora visar vad för slags uppståndelse Kristus måste ha fått?

11. Det var ingenting ovanligt. Änglar hade förut materialiserat sig, men vi talar inte om dem vid dessa tillfällen såsom människor utan såsom andeväsen. (1 Mos. 19:1—11; 32:1, 2; Joh. 20:12) Det måste vara så, som vi här sagt, ty vilket kött var det annars som Jesus offrade? Om han hade uppstått i köttet, skulle det inte ha varit något kött som offrades. Kom ihåg, att Jesus genom att offra sitt kött åvägabragte människosläktets återlösning. Men var skulle detta gagn av återlösningen finnas, om Kristus tog tillbaka detta liv och om han nu befunne sig i köttslig gestalt? Att han bragtes att uppstå i anden, det blir vi emellertid underrättade om i 1 Petrus 3:18 (NW), där vi läser: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, på det att han måtte föra eder till Gud, i det han blev dödad i köttet, men blev gjord levande i anden.” Vidare säger 1 Korintierna 15:50 (NW) att ”kött och blod icke kunna ärva Guds rike”. Ingen högre lärdom eller filosofisk förkunnelse å våra religiösa kritikers sida kan från Guds ord bortförklara dessa enkla sanningar, som ett barn kan förstå.

12. Vad riktar Johannes 6:48—51 vår uppmärksamhet på?

12. Vidare underrättar oss Johannes 6:48—51 (NW) om Jesu egna ord i denna sak, när han sade: ”Det bröd som jag skall giva är mitt kött, till gagn för världens liv”, och ”om någon äter av detta bröd, skall han leva för evigt”. Här ger Jesus sina efterföljare, föreskrift om att äta hans kött; men hur kan de äta hans kött, om han inte offrade det? Han offrade det verkligen. Alltså är det tydligt att han uppstod i anden.

Några invändningar

13. Vilken invändning gör somliga, och hur bemöts den?

13. Men vad betyder allt detta? Det betyder, att Kristi uppståndelse skedde i anden, och därför måste hans andra ankomst likaså ske i anden. Härvidlag kan några göra invändningar och hänvisa till Apostlagärningarna 1:11 (NW), som lyder: ”Ni män från Galileen, varför stå ni och se mot himmelen? Denne Jesus, som blev upptagen från eder till himmelen, skall komma så, på samma sätt, som ni hava sett honom fara till himmelen.” Lägg märke till, att berättelsen säger att han skulle komma igen på samma sätt. Jesus försvann ur deras åsyn. De stod där och såg upp mot himmelen, och de såg honom inte längre. Han var borta, och ändå fortfor de att titta. Då sade änglarna till dem ungefär så här: ”Vad är det ni står och ser efter? Denne samme Jesus skall komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himmelen.” De sade inte att han skulle komma tillbaka i samma gestalt. De talade inte om Jesu gestalt, utan om hans sätt att fara bort. Han for bort tyst, utan att observeras av världen. Världen såg inte hans himmelsfärd, och på samma sätt skulle han återvända.

14. a) Hur förklaras Uppenbarelseboken 1:7, där det heter att de som hade ”stungit” honom skulle se honom? b) Hur kan några alls ”se” Kristus nu, och med vilka andra skriftställen måste denna slutsats vara i överensstämmelse?

14. Men ytterligare andra gör invändningar och hänvisar till Uppenbarelseboken 1:7 (NW), där det säges: ”Se, han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, och de som hava stungit honom; och alla jordens stammar skola slå sig som tecken på sorg för hans skull.” Står det inte där att de skall se honom? När vi undersöker detta skriftställe, måste vi medge att det är symboliskt. Det säges , ju till exempel att religionens målsmän, som har stungit honom, också skall se honom komma. Det ”stingande” det här är fråga om kan alltså inte ha utförts av de där målsmännen för religionen som för länge sedan är döda och begravna, och alltså kan det inte ha riktats mot Kristus direkt. Matteus 25:40 (NW) visar oss, hur detta stingande kunde och skulle göras mot Kristus, ty det heter där: ”I den utsträckning, vari ni hava gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig.” De, som detta sades till, svarade att de aldrig hade sett Kristus eller att de aldrig hade funnit hans bröder i ett sådant tillstånd som det han beskrev. Faktum är att de gjorde det såsom mot honom, och följaktligen ”stungo” de honom genom att förfölja hans efterföljare eller på annat sätt behandla dem illa. Och alltså är det stingande som omtalas i Uppenbarelseboken 1:7 symboliskt. Att de skall ”se” Kristus hänsyftar därför inte heller på att de skall göra det bokstavligt med sina naturliga ögon. De ser med förståndets ögon. Efesierna 1:18 (NW) säger: ”Edert hjärtas ögon hava blivit upplysta, så att ni kunna veta, vilket det hopp är, som han har kallat eder till.” Således uppfattar eller ser de Kristi närvaro med förståndets ögon. Detta är i harmoni med Johannes 14:19 (NW), som säger: ”Ännu något litet och världen skall icke se mig mera, men ni skola se mig.” Om han skulle komma i synlig måtto på skyarna, vad skulle då hindra världen från att se honom? Varenda en skulle se honom. Likväl sade han, att världen inte skulle se honom mera, men de som följde honom och som vore upptagna av att tjäna honom på jorden skulle göra det. De verkliga förhållandena visar, att det också var så. När det talas om att ”varje öga” skulle se honom, måste det alltså ha avseende på dem som skulle bli underkunniga om hans närvaro i osynlig måtto genom uppfyllelsen av de profetior i bibeln som gäller hans närvaro.

15. a) Vad har Kristi uppståndelse och andra närvaro att göra med Guds rike? b) Hur kastar Filipperna 2:5—11 ljus över saken?

15. Men vad har hans uppståndelse och andra ankomst eller närvaro att göra med Guds rike? Allt, ty apostlarna förbinder Kristi andra ankomst med Riket och världens ände. De frågade, såsom det är nedtecknat i Matteus 24:3 (NW): ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på fullständigandet av tingens ordning?” Han försäkrade dem att han skulle komma igen, och det är uppenbart att han skulle göra detta i anden. Och om hans närvaro inträffar vid den tid då Riket upprättas, så skulle det betyda att Riket inte heller skulle vara synligt för människor. Det är förvisso inte behövligt för honom att komma tillbaka i köttet. Hans kött fullgjorde sin uppgift. Han offrade detta kött och behöver inte ånyo förnedra sig, ty han är nu upphöjd till himmelsk härlighet, som Filipperna 2:5—11 (NW) visar: ”När han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av denna orsak upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn.” Då han alltså nu är upphöjd, hur kan han då vara i köttet och samtidigt vara högre än änglarna, till och med högre än han var innan han kom ned från himmelen till jorden? Då ju änglarna är andar, och alla medger att de är det, så är Kristus Jesus absolut säkert en ande.

Att speja efter ett synligt ”tecken”

16. Under vilka förhållanden levde judarna på Jesu tid? Hur förstod de Daniels profetia i fråga om ”tecknet”?

16. Såsom en som gör anspråk på att vara kristen grundar du din tillbedjan på bibeln, eller hur? Då är du intresserad av vad som tilldrog sig, när Jesus kom till jorden i köttet. Detta har ett betydelsefullt samband med vad vi här håller på att betrakta. Låt oss ta en hastig överblick över läget och händelserna då. Israels nation existerade visserligen på den tiden, men under det kejserliga romerska oket. Israeliterna hade alltjämt sin form av tillbedjan, de frambar alltjämt offer och hade vad vi nu kallar de hebreiska skrifterna, i allmänhet benämnda ”Gamla testamentet”. De läste utan tvivel om att Messias skulle komma och hänvisade till texten i Daniel 7:13, 14, som lyder: ”Jag fick i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar. ... Åt denne gavs välde och ära och rike.” Lägg nu märke till en sak: de tänkte att detta ”tecken” i himlarna skulle vara att Människosonen kom med skyarna och skulle ange Messias’ första närvaro på jorden. Men de såg efter ett synligt tecken, sådant de föreställde sig det enligt sin egen uttydning av utsagan. Följaktligen uttydde de Daniels profetia på felaktigt sätt, ty den hade i själva verket avseende på Kristi andra ankomst eller närvaro.

17. Hur avslöjade Jesu vittnesbörd deras villfarelse? Vad kunde de på grund av sin inställning inte göra?

17. Att de hade en sådan tanke i sinnet bevisas av det som berättas i Matteus 16:1—4 (NW) : ”Här närmade sig fariséerna och saducéerna honom, och för att fresta honom bådo de honom giva dem ett tecken från himmelen att beskåda. Till svar sade han till dem: ’När aftonen faller på, äro ni vana att säga: ”Det blir vackert väder, ty himmelen är eldröd”, och om morgonen: ”Det blir vinteraktigt, regnigt väder i dag, ty himmelen är eldröd men ser dyster ut.” Ni veta hur ni skola uttyda himmelens utseende, men tidernas tecken kunna ni icke uttyda. Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker beständigt efter ett tecken, men intet tecken skall givas det utom Jonas tecken.’” Ja, han fanns där, han fanns mitt ibland dem och utförde många underbara ting, vilka alla bevisade att han var den som skulle komma; och likväl kände de inte igen honom och fortfor att speja efter ett särskilt tecken — ett som inte skulle komma ännu. Ty de uttydde profetian på felaktigt sätt. Därför sade Jesus till dem: ”Ni veta hur ni skola uttyda himmelens utseende, men tidernas tecken kunna ni icke uttyda.” Det var inte underligt att han vidare sade till judarna: ”Om icke ni människor se tecken och under, tro ni alls icke.” — Joh. 4:48, NW.

18. Vilket budskap predikade Jesus och hans efterföljare? Varför var det rätt, och på vilket sätt sade Jesus, att Guds rike skulle komma?

18. Fastän judarna vägrade att lyssna, gick Jesus och hans efterföljare från plats till plats och predikade: ”Himmelriket är nära.” Var inte detta ett sällsamt budskap: ”Himmelriket är nära”? Visst var det sällsamt för dem, men det var rätt. Varför? Därför att den konungslige representanten var närvarande, han var mitt ibland dem, och i denna bemärkelse var himmelriket nära. Att det förhåller sig så, det har vi Jesu egna ord på: ”Guds rike kommer icke på ett påfallande märkbart sätt, och icke heller komma människor att säga: ’Se här!’, eller: ’Där!’ Ty se, Guds rike är mitt ibland eder.” (Luk. 17:20, 21, NW) Guds rike skulle alltså inte komma med ett yttre synligt tecken, såsom många förväntade, på ett ”påfallande märkbart sätt”. Nej, Jesus var där, och han predikade med rätta att Riket i sin Konungs person var nära eller för handen.

19. a) Följde alla människor Jesus, när de såg hans gärningar? b) Vilken historisk skildring vittnar om Jesu gärningar?

19. Jesus gick fram och tillbaka genom landet och utförde många underverk, helade de sjuka, botade de lytta och gjorde många förunderliga ting. (Matt. 12:13, 22; 14:14; Luk. 14:1—4) Man skulle mena att människorna utan undantag skulle hylla honom. Många gjorde det, men andra förkastade honom. (Matt. 12:14, 15; Mark. 11:18; Joh. 7:19) Ja, till och med historieskrivarna skrev om denne man, som gjorde utomordentliga gärningar. Josefos berättar: ”Vid denna tid framträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillåtet att ens kalla honom en människa. Ty han utförde underbara gärningar, var en lärare för de människor, som med glädje slöto sig till sanningen, och vann många judar och även många hedningar för sig. Denne var Kristus. Och ehuru Pilatus på angivelse av våra främsta män hade låtit korsfästa honom, övergåvo de, som från början älskat honom, honom icke. Han visade sig nämligen åter på tredje dagen levande för dem, såsom de gudomliga profetiorna hade förutsagt detta och många andra underbara ting om honom.” (Citerat från The Works of Flavius Josephus (Whiston), Volume II, Antiquities of the Jews [Judarnas gamla historia], Book XVIII, kapitel III, sid. 45.) Tänk dig detta! Han var mitt ibland dem, han var hos dem såsom Guds representant, och likväl förkastade de honom, såsom det omtalas i Johannes 19:14, 15 (NW): ”Och han [Pilatus] sade till judarna: ’Se, eder konung!’ Men de ropade: ’För bort honom! För bort honom! På pålen med honom!’ Pilatus sade till dem: ’Skall jag fastnagla eder konung vid pålen?’ De förnämsta prästerna svarade: ’Vi hava ingen konung utom kejsaren.’”

20. a) Vilket ”tecken” fick denna upproriska nation, men vilket tecken fick den inte? b) Vilken framställning i Skriften anger, att inte alla då såg efter ett himmelskt tecken?

20. Envist spejade de efter ett tecken. De fick det. Men ändå trodde de inte. Vad var det för ett tecken? ”Jonas tecken”, dvs. Jesu död och uppståndelse, alldeles såsom han förut hade sagt dem, att intet tecken skulle ges åt detta äktenskapsbrytande släkt utom Jonas tecken. Till följd av sin upproriskhet led de tillintetgörelse, men de fick aldrig sitt synliga tecken i himmelen, som de spejade efter. Till och med många av lärjungarna, som vandrade med Jesus och var förenade med honom i förtrolig samvaro, lämnade honom, innan hans tjänst var slut. ”Till följd av detta gingo mänga av hans lärjungar bort till det som de hade bakom sig och ville icke längre vandra med honom.” (Joh. 6:66, NW) Många kände emellertid igen och erkände honom och spejade inte då efter något synligt tecken, ty berättelsen säger, i Johannes 7:31 (NW): ”Dock satte många i folkskaran tro till honom, och de började säga: ’När Kristus kommer, skall han väl göra fler tecken än denne man har gjort?’ ” Säkert inte! De varseblev att han var den som skulle komma.

21, 22. a) Vilken hållning intog folket i allmänhet efter Kristi uppståndelse? b) Vilka frågor uppmanas alla individer att besvara?

21. Inte ens efter hans uppståndelse trodde det släkte som levde då, ty åratal senare skrev aposteln, i 1 Korintierna 1:22, 23 (NW), om hur de alltjämt spejade efter ett synligt tecken: ”Ty både begära judarna tecken och söka grekerna vishet; men vi predika Kristus fastnaglad vid pålen, för judarna en orsak till fall, men för nationerna dårskap.” De hade beviset. De hade fakta. De kunde ha tagit emot Jesus, men vägrade. De levde och dog i sitt förvirrade tillstånd och sin brist på förståelse och insikt angående Guds rike, i det de spejade efter ett synligt tecken i himlarna och förbisåg Kristi Jesu första närvaro, hans som var Guds konungslige representant.

22. Mot denna bakgrund ställer vi en fråga: Vad väntar du dig att få se för att kunna tro, att Guds rike är upprättat? Det är redan upprättat, men vad kan övertyga dig? Förväntar du att få se ett underverk av något slag, möjligen ett synligt tecken i himlarna? Det görs så många påståenden om Guds rike. Vilket är rätt? Du måste ta bevismaterialet i övervägande och sedan själv avgöra. Du har rätt att bli övertygad, men det är dårskap att förkasta sanningen. Då förlorar du!

23. Vad har Gud uppenbarat för sitt folk beträffande Satans uppsåt?

23. Gud visste att den onde, Satan, skulle försöka vända människornas uppmärksamhet bort från Guds rike, när det blev upprättat. Så blev det också, när Satan blev kastad ut ur himlarna ned till jorden. Han var vred. Han störtade nationerna i det första världskriget. Han ville vända människornas uppmärksamhet bort från den betydelsefulla händelse som då ägde rum, och han grep sig an med att göra detta på de mest bedrägliga sätt. Men han måste skynda sig! Varför? Lyssna till den inspirerade skildringen i Uppenbarelseboken 12:9, 12 (NW): ”Ned blev alltså den store draken slungad, den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden. ... Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede och vet, att han har en kort tidsperiod.”

24. Vilket ytterligare ljus får vi genom innebörden i ordet ”vilseleda”? Varför är den nuvarande tiden fruktansvärd?

24. Ja, den onde motståndaren vet, att han nu bara har en kort tidsperiod, och han gör allt som möjligtvis står i hans makt för att hindra jordens inbyggare från att erkänna Guds rikesanordning. Lade du märke till, att den gudomliga skildringen säger att han ”vilseleder hela den bebodda jorden”? Ordet ”vilseleder” för tanken på att bedraga eller leda på avvägar. Vem vill förneka, att ”hela den bebodda jorden” har råkat på avvägar och har blivit bedragen till en oriktig uppfattning beträffande Guds rike? Men alldeles såsom Gud förutsade detta, föutsade han också de förhållanden som skulle existera på jorden i denna tid. Medan Guds Son Jesus var på jorden, sade han: ”Det skall ... bliva tecken i sol och måne och stjärnor och på jorden vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden, ty himlarnas makter skola skakas.” — Luk. 21:25, 26, NW.

25. Vad måste människor i våra dagar vara på sin vakt emot, och varför är det ”tecken” som omtalas i Lukas 23 inte bokstavligt?

25. Denna profetia pekar fram emot världens ändes tid, som vi nu lever i, och denna profetia är i överensstämmelse med den här förut citerade Uppenbarelseboken. Nåväl, tänker du nu speja efter ett synligt tecken i himlarna, såsom de där upproriska judarna gjorde på Jesu tid? Väntar du på att sådana ting som omnämnes i Lukas’ tjugoförsta kapitel skall ske bokstavligen i himlarna? Tag dig i akt. Vandra varsamt, ty du kanske spejar efter ett synligt tecken i himlarna och förbiser det verkliga och viktiga tecken som du har framför dig. Jesu av Lukas upptecknade profetia säger att nationerna eller folken skulle våndas och inte se sig någon utväg, och vidare skulle människor bli vanmäktiga av fruktan. Men varför allt detta? Skriften säger: ”På grund av havets dån och dess upprördhet” och på grund av det som folk väntar skall komma över den bebodda jorden. ”Havet” föreställer dem — många millioner — som är ostadiga och främmande för Gud. De befinner sig i ett sådant tillstånd, därför att de inte godtar Guds ord och fördenskull känner sig oroade av förhållandena i världen. De är i fruktan, i mörker.

26. Beskriv de förhållanden som råder på jorden i dag. Vad bevisar dessa fakta?

26. Människans välstånd existerar inte längre, och detta vållar oro. Den styrelse som människan utövar är i opposition mot Guds rike, och därför ser vi att den är ineffektiv, maktlös. Den kännetecknas av ondska, korruption och totalitära metoder och moraliskt fördärv av alla slag. Människorna ser sina olika styrelsesystem, planer och projekt grumlas och fördunklas och falla sönder, och de kan inte göra någonting åt det, och därför hyser de fruktan. Under de senaste sex tusen åren har människan experimenterat och misslyckats. Alltjämt sträcker sig den stor massan av mänskligheten mot det bleka ljuset från den organisation som kallas Förenta nationerna, och dock hör vi redan nu i fjärran de mullrande rösterna av dem som kräver någonting bättre, en världsregering. Ropet från många går ut på att FN nu är ett hot mot världsfriheten! Detta i sig självt bevisar alltså att människan hittills har misslyckats, och alldeles som Jesus sade blir människorna nu vanmäktiga av fruktan, därför att de ”icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet [och med ’havet’ menas de ostadiga folken, som är främmande för Gud]”. Du har framför dig de verkliga förhållanden och händelser som utgör uppfyllelsen av den profetia, som förutsäger hur människans härskardöme skall skakas sönder som av en jordbävning. — Hebr. 12:26—29, NW; Sak. 14:3—5.

Nationerna ”församlas” och människorna ”skiljas ifrån varandra”

27. a) Vad för något annat förutsade en liknande profetia skulle äga rum vid slutet av denna tingens ordning? b) På vilket sätt församlas de människor som har en god vilja?

27. Men någonting annat av långt större vikt har förutsagts skola ske, enligt vad bibeln visar. I samma profetia om änden på denna tingens ordning och upprättandet av Guds rike: ”Och då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då ... skall han sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” (Matt. 24:30, 31, NW) När vi kan se det som profetian talar om ske på jorden, måste det betyda att Guds rike har blivit upprättat. Profetian ger till känna att änglar skulle sändas ut med basunljud. Varför? För att församla de utvalda, eller Guds utkorade, överallt på jorden. Vi har just betraktat världens tillstånd av rådlöshet och ostadighet, som utgör en uppfyllelse av profetian. Vad lägger vi så vidare märke till? Jesus talar om ett församlande verk. Ett församlande till vad? Till någon nation eller till någon särskild fläck på jorden? Nej! Kom ihåg att änglar sänds ut, och de skola stöta i basun. Hör du någon basun? Nej! Då bör du inte heller vänta dig att få se änglar. Änglar sändes ut för att utföra ett arbete. De är budbärare och bär alltså fram ett budskap. Basuner begagnas till att kungöra någonting. Därför måste änglarna med basunljudet vara en bild som har avseende på att evangelium predikas under änglarnas ledning. Varför? Därför att denna profetia talar om ett församlande verk, och predikandet sprider goda nyheter och resulterar först i att kvarlevan av dem som Gud utväljer för sitt himmelska rike med Kristus Jesus blir församlad. Längre fram får människorna av en god vilja höra budskapet om Riket, liksom hörde de ett basunljud, och Jet väcker gensvar hos dem. På detta sätt blir de alla församlade ut ur de av svårigheter hemsökta, rådlösa nationerna.

28. Varför hänvisas det till Vakttornet för 1 juli 1920 (svenska upplagan 1 juni 1921), och vad visar det som säges där?

28. Kan du förneka att detta sker nu? Lägg märke till följande framställning i Vakttornet (moderupplagan) för 1 juli 1920 (på svenska 1 juni 1921). Vi åberopar här delar av artikeln ”Evangelium om Riket” för att visa, att någonting av stor betydelse för närvarande pågår — och har pågått i åratal — och att detta är en uppfyllelse av profetians utsaga om ”tecknet”. För somliga kanske det vi här citerar inte har någon betydelse, men det utgör nedtecknad historia, som bevisar att profetior blivit uppfyllda. Det som här omtalas pågår nu, och kom ihåg, att vi håller på med att betrakta bevismaterialet. Du är själv den som skall döma i denna sak. Den nämnda artikeln sade bland annat: ”Vi kunna nu se att 1914 är ett tydligt markerat datum i Skriften. ... Vägen synes nu vara öppen för att gå framåt i Herrens verk, och det första som bör utföras, synes vara att taga upp sanningens budskap. ... I det syftet blev den 21 juni [1920] bestämd såsom dagen för början av detta verk. ... Följaktligen synes tiden nu vara inne för församlingen att överallt i kristenheten förkunna detta glada budskap. ... Vi uppmana allvarligt vännerna ... att hyra en väl belägen och allmänt omtyckt lokal och att grundligt annonsera ett offentligt föredrag.” Det rådde intet som helst tvivel om saken. Den församlade kvarlevan av Guds utvalda hörsammade då maningen, och det blev därpå organiserad verksamhet i uppfyllelse av profetian i Matteus 24:14 för att ”förkunna Jehovas rike”.

29. a) Hur predikas budskapet i våra dagar liksom det på Jesu tid? b) Vad hade Vakttornet för 15 april (svenska upplagan 1 juni) 1919 att säga, och varför är det här återgivna nu betydelsefullt?

29. När Kristus var på jorden, sände han ut sina efterföljare till att predika. Under ledning av Kristus och de förordnade änglarna predikar hans efterföljare i denna tid frihet för folket. Jesus och hans lärjungar predikade ett tröstens budskap för folket; det var ”annorlunda”, det var inte baserat på någon tro på människor utan endast på Guds rike. Så är förhållandet också i dag, och för att visa att nödvändigheten av att predika insågs redan år 1919 ber vi våra läsare lägga märke till denna framställning i Vakttornet (moderupplagan) för 15 april 1919, sid. 120, § 1 (på svenska 1 juni 1919, sid. 154, § 9): ”Den tid kommer ..., då frihet skall erbjudas hela mänskligheten. Det finns tusentals goda, hederliga människor i världen, som tro att denna frihet kan uppnås genom socialismen, men på denna väg är friheten omöjlig att uppnå. Nu hotas världen av något, som vanligen kallas ’bolsjevism’, och många ha fästat sitt hopp vid detta såsom det medel, varigenom frihet och lycka skola vinnas. Men dessa äro dömda till besvikelse. Andra hoppas att anarkien skall bringa dem undsättning, men även denna plan måste misslyckas, såväl som alla andra mänskliga planer. Ett Guds barn är icke alls förvånat att se sådana oroliga förhållanden bland människorna. Under mer än sex tusen år har mänskligheten varit i fångenskap under den store motståndaren och fallit offer för den store fienden, döden. ... Mänsklighetens stora massa förstår icke på vad sätt denna välsignelse skall komma. Det har varit de kristnas förmån ... att se att denna frihet skall tillfalla mänskligheten genom Guds älskade Son, Jesus Kristus.” Kom ihåg att detta var år 1919, och det publicerades i en tidskrift som spreds över hela jorden. Sedan dess har samma förkunnarverk tillväxt mer och mer, och i denna tid predikar hundratals tusenden om vägen till frihet förmedelst Guds rike under Kristus Jesus. Dessa kristnas led har utvidgats ofantligt, och Jehovas vittnen inser profetiornas uppfyllelse. — Ps. 68:12; Jes. 60:1, 21, 22.

30. a) Vad är innebörden i Matteus 25:31, 32 i fråga om ett åtskiljande verk? b) Vad anges därav att dessa ting äger rum, och i betraktande av vad kan vi inte förneka att Riket har blivit upprättat?

30. Har du någonsin läst vad som står i Matteus 25:31, 32 (NW)? Det heter där: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skola bliva församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra, alldeles såsom en herde skiljer fåren från getterna.” Vad tror du att det betyder? Det talas där om hur ”Människosonen” kommer med sina änglar och om ett församlande verk som skall äga rum, och människorna skall skiljas från varandra och delas upp i två grupper, får och getter. Nu, i denna vår egen tid, sitter Jehovas konung, Kristus Jesus, på tronen, och han skiljer människorna från varandra, och det gör han genom predikandet av evangelium om Riket. (Ps. 2:6—12) Dagligen hör hundratals människor detta budskap, tar emot det och blir på detta vis skilda från världen, och människorna skiljes från varandra liksom får och getter. Det är på det sättet som de profetior vi här sysslar med skall få sin uppfyllelse, och det skall ske vid Guds rikes upprättande. Glöm inte detta: De ting som du skulle se äga rum, som dina ögon skulle skåda, de skulle ange att Guds rike är upprättat. Det går inte att förneka att detta verk. pågår nu. Att du inte ”ser” Kristi närvaro i synlig gestalt förnekar inte att han är närvarande i konungslig makt och att Riket har blivit upprättat.

31. a) Hur kunde Kristus sitta på sin ”härliga tron” och ändå visa sig på ”skyarna”? b) Vilka ytterligare förhållanden visar att Kristus inte behöver framträda i köttet, och hur kastar Apostlagärningarna 15:14 ljus över hur detta sker?

31. I Matteus’ tjugofjärde kapitel talar Kristus om de många olika sidorna eller dragen hos det tecken, som skulle framträda vid världens ände, och dessa olika drag skulle tillsammans ge till känna, att han är insatt på tronen. Kom ihåg, att profetian sade, att han skulle sitta på sin ”härliga tron” och att han skulle visa sig på ”skyarna”. Tydligtvis befinner sig hans tron, som är härlig, i himmelen och anger skyarna hans osynliga närvaro, och denna närvaro uppenbaras genom att verket blir fullgjort i överensstämmelse med profetian. Det skulle vara en förolämpning mot Kristi härliga ställning, att tänka att han skulle behöva avstå från denna upphöjda ställning på Guds högra sida och komma till jorden i köttet. Bestrider vi att Gud verkligen leder sitt folks verksamhet på jorden? Nej! När det talas om att han besöker eller hemsöker människorna med tillintetgörelse, såsom han gjorde i det flydda, betyder det då att Gud måste i synlig måtto komma till jorden? Nej! Apostlagärningarna 15:14 (NW) visar att det förhåller sig så som vi här säger. Det heter där: ”Gud vände för första gången sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn.” Allt vad som är nödvändigt är därför att Jehova ”vänder sin uppmärksamhet” till eller inriktar sitt sinne på att åstadkomma någonting, ty i och därmed sker det. Så är det också med detta att Kristus ”kommer”. Makt har givits åt honom i himlarna, och det är en skymf mot denna majestätiska makt, att tänka att han inte kan genom sina änglar övervaka och ordna sina tjänares angelägenheter på jorden, medan han sitter på sin härliga tron. (2 Mos. 32:34; Jes. 26:14. På båda dessa ställen har AV ”besöka” för vårt ”hemsöka”.) Att detta är den riktiga uppfattningen framgår av Kristi ord, när han säger: ”Hädanefter komma ni att få se Människosonen sitta på maktens högra sida och komma på himmelens skyar.” (Matt. 26:64, NW) Plan ”sitter på [Guds] högra sida” och leder verket förmedelst denna ”makt”. Han är därför närvarande på detta sätt och kommer således ”på himmelens skyar”, dvs. med en osynlig närvaro. Fastän han inte är kroppsligen närvarande, ser hans tjänare hans osynliga närvaro med hjälp av profetiornas uppfyllelse. — Dan. 12:1, 10.

Frågan besvarad

32. När började allt detta ske, och varför känner världen inte igen tecknet?

32. Den stora frågan är emellertid: När började allt detta ske? Början av dessa ting måste ju ha att göra med Guds rikes upprättande. Verkligheten visar att de många ting, som omtalas i Matteus 24 och andra profetior, började äga rum år 1914 och därefter. Och det har framhållits genom denna tidskrift, att 1914 verkligen utmärkte början av de många olika dragen i tecknet. Men om detta skedde år 1914, hur kommer det sig då att nationerna inte kände igen detta tecken? Kristenheten kände inte igen det. Jesu profetia sade inte heller att den skulle göra det, utan att den skulle rasa vid Rikets ankomst. ”Och höga röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike.’ ... ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom.’” — Upp. 11:15—18, NW.

33. a) Hur går det då till, att ”varje öga” ser honom? Hur visar Vakttornet för 1 januari (svenska upplagan 15 februari) 1914 att det var så? b) Vad visar Satans osynliga närvaro? Hur påverkar denna närvaro nationerna, och vad bevisar den angående Kristi närvaro?

33. För att visa att året 1914 insågs vara betydelsefullt citerar vi återigen Vakttornet, och denna gång numret för 1 januari 1914, sid. 3, 4 (på svenska 15 februari 1914, sid. 51, 52). ”Från varje synpunkt betraktat synes år 1914 fullt av möjligheter. ... Vi tro, att år 1914 visar större möjligheter till tjänst för sanningen än något föregående år. ... Låt oss därför mer än någonsin vara på vår vakt för att bli använda och till gagn i vår konungs tjänst.” Vi kan alltså, av de händelser som inträffade, tydligt inse, att år 1914 började uppfyllelsen av den i Uppenbarelseboken 12 nedtecknade profetian att äga rum. Vid den tiden blev Satan utkastad ur himmelen. Han blev degraderad, nedstörtad till jorden. Ingen vill göra gällande, att Satan är kroppsligen närvarande, men ändå kan ingen påstå, att inte verkningarna av hans osynliga närvaro både märks och syns. På grund av hans närvaro har det varit ständigt tilltagande ve och elände över jorden, sedan det första totala kriget utbröt år 1914. Om denna tidpunkt sade Jesus: ”Nation skall resa sig mot nation.” (Matt. 24:7, NW) Allt detta åvägabragtes av Satan i hans vrede och var ett tecken på att ”Människosonen” hade framträtt i himmelen i makt. Och liksom vi inte förnekar Satans närvaro, kan vi heller inte förneka Kristi närvaro i makt sedan år 1914 e. Kr.

34. Vad hade Vakttornet för 1 mars (svenska upplagan 15 maj) 1925 att säga om Riket, och vad bevisas av att detta insågs och erkändes då på den tiden?

34. Vakttornet för 1 mars 1925 (på svenska 15 maj) tillkännagav: ”Sistnämnda år [1914] tog Herren till sig sin makt och började sin regering. Då blev ’gossebarnet [nationen], som en gång skall styra alla folk med järnspira’, fött. ... År 1914 inträffade nationens födelse. År 1914 började kriget i himmelen, och Satan jämte sin officiella tjänstemannakår utkastades från himmelen. ... Den nya nationen är född. Dess härlighet skall uppfylla hela jorden. Himmelriket är här.” (Sid. 69, 73, 74, på svenska 149, 153) Observera nu, att detta insågs och erkändes av Guds folk, som levde då. Det är nedtecknad historia. De som såg detta var de som hade denna sinnets livliga, klara uppfattning. (Jes. 66:14—16) Sedan den nämnda tidpunkten, 1914, anger alla vittnesbörd på ett överväldigande sätt att Guds rike har kommit — att det upprättades i himlarna vid den tid då Kristus blev insatt på tronen! (Ps. 2:6—12) I sanning ett sällsamt budskap att utropa överallt i världen. Men är det sällsammare nu än det var på Jesu tid?

35. Hur berör Rikets upprättande denna generation?

35. Vad betyder allt detta? De ord som Jesus yttrade, sedan han hade talat om allt detta för sina lärjungar, ger oss svaret. Han sade: ”Jag säger eder i sanning, att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar.” (Matt. 24:34, NW) Plan menade vad han sade. Det släktled, som började se detta år 1914, kommer att bevittna det slutliga verkställandet av Gud Jehovas hopade domar, om också några individer som är en del av detta släktled kan komma att dö, innan slutet på denna världens tingens ordning äger rum.

36. I vilket tillstånd finner vi världen i allmänhet, vilket slut kommer kristenheten att få, och vad innebär det, om man understöder denna tingens ordning?

36. Det är därför vi nu lever i en tid av sådan tvingande nödvändighet. Världen i allmänhet inser och erkänner inte, att Guds rike är upprättat, och kommer aldrig att godta detta faktum. Jerusalem (kristenheten) av i dag kommer, likt det forntida Jerusalem, att fortsätta med att sova, täppa till sina öron för det budskap som ”förkunnar Jehovas rike”, förfölja dem som predikar det, fortfara att hålla fast vid gamla, falska idéer, som saknar grund, förneka att Kristus har blivit insatt på tronen. På det sättet kommer kristenheten att över sig själv och sitt folk, som följer dess ledning, draga de domar som Jehova Gud kommer att verkställa i striden vid Harmageddon. I själva verket förutsäger bibeln detta kristenhetens självsäkra och övermodiga handlingssätt och dömer den därför till förintelse. Låter detta som om världen skulle bli omvänd? Nej! Det står alltså klart, att alla människor nu är under dom. Om någon nu understöder denna tingens ordning, som har bevisats vara orätt, och förkastar sanningen, som predikas av Guds vittnen, då förnekar han att Guds rike har blivit upprättat.

Tid att besluta sig

37. a) Vilket beslut ställs nu var och en inför? Hur ger 2 Petrus 3:3—7 en träffande beskrivning av den nuvarande generationen? b) Vad yrkar denna generation på, men vad kommer den att få?

37. Jesus underrättade oss om att såsom det var i Noas dagar, så skulle det vara vid Människosonens andra närvaro. Ser vi inte motsvarigheten? Jo, det gör vi. Världen fäster ingen vikt vid de olika dragen i ”tecknet”, trots det att budskapet predikas jorden runt och alla har tillfälle att höra det. Om du förkastar Jehovas Konung och hans rike, som predikas, så betyder det att du vägrar att bli detta rikes undersåte och i stället väljer att följa villfarelsen och lögnen hellre än sanningen. Kom ihåg, att det är du själv som skall döma i detta. Du har tagit bevismaterialet i övervägande. Åtminstone har du hört bevisen. Det är inget tvivel om att många människor har fel i sina begrepp eller påståenden om Guds rike. Men världens förvirrade tillstånd bevisar inte, att Guds rike inte har blivit upprättat. Det har blivit det, och vi har med både bibliska och logiska bevis ådagalagt att det är så. Hur ämnar du nu förhålla dig med avseende på detta? Ämnar du följa samma kurs som de, vilka förkastade Kristus och lät fastnagla honom vid pålen? Kommer du att följa deras kurs, som i våra dagar vägrar att överge falska läror om Guds rike och så förkastar hans på tronen insatte Konung? (Ps. 2:6—12; Apg. 3:22, 23; 4:24—30) Kommer du inte att tillskriva de händelser och förhållanden någon innebörd, som du ser för dina ögon och som utgör profetiornas uppfyllelse, vilket allt otvivelaktigt ger till känna, att Guds rike har kommit? Kommer du att vara bland dem som beskrives i 2 Petrus 3:3—7 (NW)? ”Ty ni veta detta först och främst, att det i de yttersta dagarna skall komma bespottare med sin bespottelse, vilka vandra efter sina egna begärelser och säga: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.’ Ty enligt deras egen önskan undgår det deras uppmärksamhet.” Ett tomt önsketänkande, det måste man säga, och såsom det var med den generation som levde på Jesu tid, så är det med människor i våra dagar. Därför att de yrkar på ett synligt tecken från himmelen och begär att Kristus skall komma på det sättet, famlar de i blindo och förkastar Guds rike, som är upprättat och som nu i sanning finns ibland dem. De kommer inte att få något sådant synligt tecken. Det enda ”tecken”, som de kommer att få, blir den fortsatta uppfyllelsen av Jesu profetia om världens ände, inbegripet det budskap som ”förkunnar Jehovas rike” och nu predikas hela världen runt och ger till känna, att Kristus har blivit insatt på tronen. — Matt. 24:14; Luk. 17:21 (där 1917 i en fotnot har samma lydelse som NW).

38. I vilken mening väntar de kristna fortfarande på att Guds rike skall komma?

38. Medan Guds rike nu är upprättat i himlarna, väntar de kristna på att det skall komma i allt sitt raseri och sin förintande kraft mot Satans organisation, både den synliga och den osynliga delen därav. Detta kommer att ske under Jehovas strid vid Harmageddon. (Upp. 16:14—16; Jes. 13:4—9; Jer. 25:32—38; Hes. 9:2, 5—7; Ps. 46:9—12) Då kommer Jehova att befria jorden från all ondska och alla som menat sig kunna stå emot hans rike. Detta bereder väg för den nya världens rättfärdiga och fullständigt nya tingens ordning.

39. Om vad utgör Matteus 25:34 ett löfte, och hur ärver dessa människor ett rike?

39. Den nuvarande tiden är därför underbar att leva i. Du vill gärna ta emot Guds rike, och detta kommer att styra dina steg in på den väg där du kommer att få uppleva en ny värld, som Jehova har danat. (Jes. 65:13—25 ; 2 Petr. 3:13, 14) Jesus sade till sina andra får, som vi läser i Matteus 25:34 (NW): ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning.” Detta är inte något löfte om himmelskt liv. Det är ett löfte om att få leva för evigt under det rättfärdiga himmelriket i frid och lycka och under fullkomliga förhållanden. Hur går det då till, när dessa får tar riket ”i arv”? Vid den tiden kommer det himmelska riket, som nu är upprättat, att sträcka sitt välde över hela jorden. De, som bevisar sig värdiga att leva då, kommer att bli barn till Jehovas Konung, Kristus Jesus, och på det sättet kommer de att ärva ett rike. Då kommer jordens inbyggare att vara det himmelska rikets undersåtar och kommer att vara barn till den som har givit sitt liv för dem. Det är också på det sättet som han, Kristus Jesus, blir deras ”Evige fader”. — Jes. 9:6, 7.

40. Vilket vist råd erbjudes åt alla människor? Vad bör alla människor göra, sedan de har fått vetskap om Guds rike, och för vilket ändamål bör de göra detta?

40. De, som lever i den här tiden och som begagnar sig av denna anordning, har underbara framtidsutsikter, ja, i sanning en välsignad lott. Arbeta därför för att få den. Studera Guds ord. Fyll ditt sinne med sanningarna om Guds rike. Vad finns det i världen av i dag, som är av något värde? Försök så, som kontrast härtill, att föreställa dig en ny värld, fri från all synd, ondska och död. Denna nya värld erbjuder dig allt. Den är värd att omfatta, ty den är vad Guds himmelska rike nu griper sig an med att åstadkomma. Skjut inte alla dessa bevis åt sidan. Tänk dig för, var förnuftig. Du har hört vittnesbördet från Guds ord, bibeln. Det kostar ingenting, utom litet tid å din sida, att undersöka detta med eftertanke och noggrannhet. Vare sig du är katolik eller protestant, jude eller något annat, studera Guds ord, skaffa dig kunskap om hans uppsåt. Varför längre förlita dig på människor? De har bevisat sig vara otillförlitliga, vad deras åsikter om Guds rike beträffar. Varför hålla fast vid gamla, utslitna, falska läror, som världen och dess religiösa ledare erbjuder? Gör bruk av ditt sinne, som Gud har givit dig, och avgör själv, i ljuse: av hans ord, vad som är rätt och vad som är felaktigt. (Ps. 119:105; Joh. 17:17) Världen har bevisats ha orätt i sina åsikter om Guds rike. Hans rike har kommit, och världens ledare är lika ovetande om dess närvaro, som om de låge i djup sömn. Skaka av dig de många felaktiga uppfattningarna, och uppmärksamma i stället de många förhållanden och händelser, genom vilka bibelns profetior går i uppfyllelse. (Psalm 2; Dan. 2:44) Var du än bor, kommer Jehovas vittnen gärna att hjälpa dig att få veta mera om detta. Och när du har fått veta mera om Guds rike, ge då uttryck åt din kärlek till din nästa genom att tala med honom om det, så att han också kan få vetskap om det. Genom att göra detta kommer du att skörda många välsignelser under Guds rike, som har kommit och som snart skall från hela jorden sopa bort Satans onda organisation, både dess synliga och dess osynliga del. ”Människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN [Jehova] allena skall vara hög på den dagen.” — Jes. 2:11.

(The Watchtower, 15 februari 1953)