-
Glädjerika resultat av att ostraffligheten bevaratsVakttornet – 1972 | 15 januari
-
-
belöning som består i odödlighet tillsammans med Jesus såsom en del av Guds himmelska rikes regering. — 1 Kor. 15:53, 54.
17. Vilken glädje ligger framför dem som tillhör den ”stora skaran”?
17 Sedan Uppenbarelseboken, kapitel 7, talat om det begränsade antal som vinner segerlönen evigt liv, talas det i Upp. 7 vers 9 om en ”stor skara” från hela världen som också vinner liv. Men det liv som dessa vinner är evigt liv som människor på en paradisisk jord. För dem som fortsätter att vara i ett rent tillstånd inför Jehova genom att bevara sin ostrafflighet inför honom och som modigt erkänner att frälsning kommer från Jehova genom Jesus blir det glädjerika resultatet evigt liv, när dessa ord förverkligas: ”Och [Gud] skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:4) Ett sådant löfte är inte ”för bra för att vara sant”, som somliga säger, eftersom följande vers i bibeln säger: ”Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.” Ja, Gud själv står som garant för dem.
18. Vilken inställning som liknar Davids kan vi ha, om vi bevarar ostraffligheten?
18 Det råder inget tvivel om det. Bevarandet av ostraffligheten medför glädjerika resultat nu och i framtiden. Om vi följer detta handlingssätt, kan vi också säga följande till Gud som David gjorde: ”Ty mig uppehåller du för min ostrafflighets skull och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen.” — Ps. 41:13.
-
-
”Till ett vittnesbörd”Vakttornet – 1972 | 15 januari
-
-
”Till ett vittnesbörd”
DET var på våren år 33 v.t. som Jesus Kristus på Oljeberget sade till sina lärjungar: ”Vad er beträffar, så må ni vara på er vakt; folk skall överlämna er åt domstolar i orterna, och ni skall bli slagna i synagogorna och ställas inför styresmän och konungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem.” — Mark. 13:9, NW.
De erfarenheter som Kristi efterföljare haft sedan dess bekräftar detta. Mer än femtio dagar efter att Jesus hade uttalat dessa ord måste apostlarna Petrus och Johannes försvara sin tro inför den högsta judiska domstolen, Sanhedrin. Trots att de var olärda män ur folket avgav de ett kraftfullt, oförskräckt vittnesbörd inför denna höga församling, som bestod av rådsherrar, skriftlärda och äldre män med inflytande. (Apg. 4:5—19) Inte långt därefter fördes alla apostlarna inför Sanhedrin. Modigt yttrade de till domstolens ledamöter: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. Våra förfäders Gud uppväckte Jesus, som ni dräpte, i det att ni hängde honom på en påle. Gud upphöjde denne såsom främste förmedlare och räddare till sin högra sida till att ge bättring åt Israel och förlåtelse för synder. Och vi är vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare.” — Apg. 5:27—32, NW.
Flera år senare framförde aposteln Paulus sitt försvar inför landshövdingen Felix och hans hustru Drusilla, landshövdingen Festus, kung Agrippa och hans hustru Bernice, och slutligen inför kejsaren själv. (Apg. 24:24; 25:8—12, 23; 26:32) Så övertygande var Paulus’ försvarstal att kung Agrippa utropade: ”Föga fattas, att du övertalar mig och gör mig till kristen.” — Apg. 26:28.
Genom att de kristna i första århundradet drogs inför kungar och styresmän kunde de avge ett vittnesbörd om sin tro inför människor som de annars kanske inte skulle ha nått. Detta var i överensstämmelse med Jehovas uppsåt. Eftersom det är hans vilja att ”människor av alla slag skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”, fick män i höga ämbetsställningar tillfälle att lära känna sanningen genom att de kristna fördes fram inför dem. — 1 Tim. 2:4, NW.
På 1900-talet
Också nu på 1900-talet har det funnits kristna som insett att de förts fram inför myndighetspersoner ”till ett vittnesbörd”. Därför har de inte varit rädda att försvara sin tro. Även om frågorna ofta har framställts på ett skymfligt sätt, har dessa kristna lagt fram sina skäl med lugn och saktmod. De har inte svarat på ett uppbragt eller harmset
-