Helig tjänst i denna ”ändens tid”
1. Hur vet vi att vi lever i ”ändens tid”, och vad säger Daniel 12:4 om den?
I LJUSET av bibelns upplåtna profetior bör vi inte ha svårt att se att vi lever i den förutsagda ”ändens tid”. Med avseende på denna kritiska period säger profetian i Daniel 12:4: ”Men du, o Daniel, tillslut orden och försegla boken, ända till ändens tid; många skall fara av och an, och kunskapen skall bli förökad.” (The Jewish Publication Society of America; Leeser) Den grekiska Septuagintaöversättningen lyder: ”Och du, Daniel, slut till orden och försegla boken till ändens tid; till dess många blir undervisade och kunskapen förökas.” (Bagster; Thomson; den latinska Vulgataöversättningen; Lamsas Holy Bible from Ancient Eastern Manuscripts) Den ”stora skaran”, som beskrivs i bibelns sista bok, har dragit nytta av denna ökade kunskap och insikt i bibeln. — Upp. 7:9—17.
2. a) Varför är det viktigt hur den ”stora skaran” utför ”helig tjänst”? b) Hur skiljer sig det grekiska ord som översatts med ”att tjäna” från det ord som återgetts med ”helig tjänst”?
2 Ända sedan denna ”stora skara” började församlas år 1935 v.t., har de som tillhör den ägnat ”helig tjänst” åt Jehova Gud. Hur de gör detta är mycket viktigt. Varför det? Därför att Jesus Kristus sade till sina 11 trogna apostlar den sista kvällen tillsammans med dem: ”Detta har jag talat till er för att ni inte må förmås att snava och falla. Man skall stöta ut er ur synagogan. Ja, den stund kommer då var och en som dödar er skall föreställa sig ha utfört en helig tjänst åt Gud.” (Joh. 16:1, 2) I stället för ”helig tjänst” säger The Jerusalem Bible ”helig plikt”; The New English Bible säger ”religiös plikt”; Rotherhams The Emphasised Bible säger ”gudstjänst”; 1917 års svenska översättning säger ”offertjänst”. Det ord i den grekiska grundtexten som översatts på dessa sätt är latreiʹa. Verbformen av detta grekiska substantiv är latreuʹein. Det skiljer sig från det grekiska verbet diakoneinʹ, som betyder ”att tjäna” och som används även om allmänna, vardagliga, jordiska ting, ting som inte är heliga, såsom i Matteus 8:15.
3. Varför menade judarna, som höll fast vid lagförbundet, att de inte handlade orätt, när de dödade Jesus och förföljde hans lärjungar?
3 Saulus från Tarsus i Mindre Asien var en gång en vilseledd jude som förföljde de kristna tills han blev omvänd. Han talade om sina landsmän, judarna, såsom ”israeliter, vilka adoptionen som söner och härligheten och förbunden och laggivningen och den heliga tjänsten [latreiʹa] och löftena tillhör; vilka förfäderna [Abraham, Isak och Jakob] tillhör och från vilka den Smorde härstammar efter köttet”. (Rom. 9:4, 5) På grund av att de icke troende judarna höll fast vid denna ”heliga tjänst” som lagförbundet föreskrev, menade de att de inte handlade orätt, när de hängde Jesus Kristus på pålen och förföljde hans trogna lärjungar ända till döds.
4. Vad säger Paulus om prästernas tjänst i tältets avdelningar, och vad var denna verksamhet en förebild till?
4 Under den tid lagförbundet var i kraft hade denna ”heliga tjänst” under det sin plats, och den var välbehaglig för Gud. Aposteln Paulus ställer den därför på ett högt plan, när han säger: ”Så hade då det förra förbundet, för sin del, stadgar om en helig tjänst [latreiʹa] och hade sin jordiska heliga plats. Det uppfördes nämligen ett tält med en första avdelning, där lampstället fanns och även bordet och utställningen av bröden; och det kallas ’det heliga’. Men bakom det andra förhänget var den avdelning av tältet som kallas ’det allraheligaste’. ... Sedan dessa ting blivit uppförda på detta sätt, har prästerna vid varje tillfälle gått in i första avdelningen av tältet för att fullgöra de heliga tjänsterna [latreiʹa].” (Hebr. 9:1—6) Denna ceremoniella heliga tjänst var förbunden med de offer som frambars för Israels nation. Den gällde inte vardagliga ting i folkets liv. Som aposteln Paulus påpekar var all sådan ”helig tjänst” under det gamla lagförbundet förebildlig och förebådade kristna angelägenheter.
5. Är det som Paulus, i Romarna 12:1, uppmanar de kristna att göra något av alldaglig karaktär? Vad kallar han det?
5 I överensstämmelse med detta sade Paulus i sitt brev till de kristna i Rom: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst [latreiʹa]. Och ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning.” (Rom. 12:1, 2) Att de gjorde något som hade karaktär av offer skulle vara något utöver det vanliga, något som icke-kristna människor i den världsliga tingens ordning i allmänhet inte gjorde.
6. Vad förpliktade sig israeliterna att göra gentemot Gud, när de trädde in i lagförbundet genom Mose? Vad sade martyren Stefanus angående detta?
6 Sedan Israels nation blivit befriad ur träldomshuset, det forntida Egypten, fick folket en organiserad form av helig tjänst åt Gud. Som den kristne martyren Stefanus uttryckte det: ”’Och den nation, åt vilken de kommer att vara slavar, skall jag döma’, sade Gud, ’och därefter skall de gå ut och skall ägna helig tjänst [latreuʹein] åt mig på denna plats.’” (Apg. 7:7) När israeliterna trädde in i lagförbundet med Jehova Gud genom Mose som medlare, förpliktade de sig att ägna helig tjänst åt Gud. Längre fram valde det stora flertalet av israeliterna, som var bundna av lagförbundet, att dyrka andra gudar. ”Då”, som Stefanus vidare sade, ”vände och överlämnade Gud dem till att ägna helig tjänst [latreuʹein] åt himmelens härskara, alldeles som det är skrivet i profeternas bok: ’Inte var det väl åt mig som ni frambar offerdjur och slaktoffer under fyrtio år i öknen, o Israels hus?’” — Apg. 7:42.
7. a) Vad sade Paulus att judarna ägnade Gud för att nå fram till uppfyllelsen av hans löfte? b) Vad utförde aposteln Paulus åt sina förfäders Gud, enligt vad judarna kallade en sekt?
7 Det var många år efter det att Jehova Gud hade upphävt sitt lagförbund med det köttsliga Israels hus som aposteln Paulus sade följande vid ett rättsligt förhör inför kung Agrippa i Caesarea: ”Våra tolv stammar hoppas nå fram till uppfyllelsen av detta löfte genom att med intensitet ägna honom [Gud] helig tjänst [latreuʹein] natt och dag. Beträffande det hoppet anklagas jag av judar, o konung.” (Apg. 26:7) På grund av en sådan anklagelse kunde Paulus säga inför den romerske landshövdingen Felix i närvaro av judiska anklagare: ”Detta tillstår jag för dig, att jag, enligt den väg som man kallar en ’sekt’, på detta sätt ägnar helig tjänst [latreuʹein] åt mina förfäders Gud, eftersom jag tror allt som är framställt i lagen och skrivet i profeterna.” — Apg. 24:14; 28:22.
8. a) Vad är denna ”sekt”, enligt vilken även vår tids ”stora skara” tillber Jehova? b) Varför ligger det stor fara i att utföra en missriktad ”helig tjänst”, och vad är vårt skydd, enligt vad Paulus sade?
8 Den så kallade kätterska ”sekt”, enligt vilken Paulus tillbad Jehova som Gud, var kristendomen. (Apg. 11:26; 1 Petr. 4:16) I vår tid erkänner medlemmarna av den ”stora skaran” offentligt att de är kristna vittnen för Jehova, och av den orsaken måste de vara mycket noga med hur de söker tjäna Jehova på ett heligt sätt. Eftersom ”ändens tid” började när ”hedningarnas tider” slutade år 1914, har antalet falska gudar och falska herrar mångdubblats. (Luk. 21:24, 1917) Redan för 1.900 år sedan fann aposteln Paulus det nödvändigt att påminna de ”kristna” i det romerska rikets huvudstad: Judiska avfällingar ”utbytte Guds sanning mot lögnen och dyrkade det skapade och ägnade detta helig tjänst [latreuʹein] i stället för Skaparen”. (Rom. 1:25) Paulus visade vad som var hans skydd mot missriktad helig tjänst, när han sade: ”Även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” — 1 Kor. 8:5, 6.
HUR DENNA TJÄNST UTFÖRS OCH NÄR
9. När upphörde ansträngningarna att ägna ”helig tjänst” åt Gud enligt det mosaiska lagförbundet att vara välbehagliga för honom? Varför det?
9 Under de 1.545 år som lagförbundet var i kraft med avseende på den judiska nationen, från år 1513 f.v.t. till år 33 v.t., ägnade de trogna judarna Jehova Gud ”helig tjänst” som var välbehaglig för honom. Men när lagförbundet upphävdes, då den förhärligade Jesus Kristus i himmelen verkade som medlare för det nya förbundet år 33 v.t., var det mosaiska lagförbundet inte längre det medel genom vilket man skulle utföra helig tjänst som var godkänd av Jehova, det nya förbundets Gud. (Hebr. 8:10—13) För att få sin religiösa tjänst godkänd av Jehova Gud måste judarna utföra denna genom den medlare som var större än Mose, nämligen Jesus Kristus, Guds Son, Abrahams ”säd”. (Gal. 3:16) Detta framhölls den vårdag år 2 f.v.t., då den judiske prästen vid namn Sakarias förklarade att hans åtta dagar gamle son skulle heta Johannes.
10. a) Vad sade Sakarias, den dag då hans son blev omskuren, att det var Guds uppsåt att hans folk skulle ägna honom, sedan de blivit befriade från sina fiender? b) Vems förelöpare blev Johannes — till godo för detta med en ed bekräftade förbund?
10 Den inspirerade Sakarias berättade då om Guds uppsåt att ”utöva barmhärtighet i förbindelse med våra förfäder och ... att minnas sitt heliga förbund, den ed som han svor vår förfader Abraham, ... att förunna oss, sedan vi har blivit räddade ur fienders hand, privilegiet att oförskräckt ägna honom helig tjänst [latreuʹein] med lojalitet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar”. (Luk. 1:59—75) Johannes, Sakarias’ son, blev förelöpare till Jesus Kristus, den som Gud använde till att verkställa det förbund som han hade ingått med Abraham och bekräftat med en obrytbar ed. — 1 Mos. 12:3; 22:15—18; Gal. 3:8, 16; Hebr. 6:13—17.
11. a) Var strävar den ”stora skaran” att ägna ”helig tjänst” åt Gud i vår tid? b) Vilken fråga väcker 1 Korintierna 10:31 med avseende på denna ”stora skara”?
11 Som människor som redan är välsignade genom det abrahamitiska förbundet befinner sig de som tillhör den ”stora skaran” i Jehovas andliga ”tempels” jordiska förgårdar och söker oförfärat ägna ”helig tjänst” åt Abrahams Gud. Men hur? Det är sant att aposteln Paulus’ ord i 1 Korintierna 10:31 är tillämpliga på den ”stora skaran” såväl som på kvarlevan av de 144.000 andliga israeliterna: ”Därför, vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.”
12. Att vi har en annorlunda syn och att vi gör alldagliga ting under namnet kristna vittnen för Jehova, gör detta i sig självt dessa ting till ”helig tjänst” eller inte?
12 Menar aposteln Paulus med dessa ord att allt vad vi nu gör som kristna blir ”helig tjänst” (latreiʹa) på grund av att vi har en annorlunda syn på dessa ting? Varför skulle det förhålla sig så? När vi äter, dricker, sover och gör sådant som alla andra människor måste göra för att kunna leva, vem tjänar vi då i själva verket? Oss själva, naturligtvis. När vi nu gör sådant, har vi visserligen Guds ära i tankarna. Därför äter vi inte för mycket, till den grad att vi frossar eller blir sjuka; vi dricker inte alkoholhaltiga drycker till den grad att vi blir druckna; vi har inte för vana att sova för mycket, till den grad att vi blir lata eller slöa. Men när vi nu äter och dricker och sover under det religiösa namnet kristna vittnen för Jehova — samma handlingar som alla andra människor gör under sina religiösa namn — förvandlar då detta i sig självt dessa grundläggande, nödvändiga handlingar i det mänskliga livet till ”helig tjänst”? Nej, varför skulle det det?
13. Varför är det en helt annan sak, när de smorda vittnena för Jehova firar Herrens kvällsmåltid varje år på den rätta dagen?
13 När kristna vittnen för Jehova, vilka är smorda med hans heliga ande, firar Herrens kvällsmåltid varje år, blir det naturligtvis en helt annan sak. Att de äter det osyrade brödet och dricker det röda vinet på vårkvällen den 14 Nisan är handlingar som de då gör på befallning av Jesus Kristus och som har den djupa innebörd han tillskrev dem. Dessa handlingar är således en viktig del av den ”heliga tjänst” som medlemmarna av Kristi andliga kropp ägnar Gud. — 1 Kor. 11:20—26; Matt. 26:26—30; Luk. 22:19, 20.
14. Varför är det tillrådligt att göra det som framhålls i Romarna 13:1—7? Är vi annorlunda än alla andra laglydiga medborgare i landet, när vi gör det?
14 Men när alla kristna vittnen för Jehova gör det som aposteln uppmanar dem att göra i Romarna 13:1—7, gör de bara vad som krävs av alla andra medborgare eller bofasta utlänningar i ett land. Vi gör det med rätta som goda och ordningsamma människor, och detta förhindrar att vi råkar i klammeri med de ”överordnade myndigheterna”. Vi gör det också av ett högre motiv, nämligen för att bevara ett gott samvete och känslan för vad som är rätt och passande. Men att vi nu handlar på det sättet under namnet kristna vittnen för Jehova förvandlar inte automatiskt vårt tillbörliga uppförande till bibelns ”heliga tjänst”. Alla andra laglydiga medborgare gör detsamma, även om de inte drivs av samma motiv som vi. Är vi då annorlunda i dessa avseenden?
15. Om vi vägrar att rätta oss efter av människor utfärdade förbud mot Jehovas tillbedjan och så gör vad andra medborgare inte gör, vad för slags tjänst blir då detta? Varför det?
15 Men antag att myndigheterna i landet förbjuder oss att fortsätta med vår tillbedjan som kristna vittnen för Jehova. Hur blir det då, om vi tillämpar Kristi apostlars ord: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”? (Apg. 5:29) När vi fortsätter att göra det som alla andra medborgare inte gör, därför att vi vill rätta oss efter vad Gud befaller sina överlämnade, döpta vittnen att göra, blir det vi gör en tjänst som är helig för honom. Detta är fallet, även om myndigheterna och andra medborgare i landet kan stämpla det som illegalt, olagligt.
16. Vilket exempel på denna obligatoriska ”heliga tjänst” ges i Hebréerna 10:23—25?
16 Guds ord befaller till exempel: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebr. 10:23—25.
17. Förändrar det sätt, på vilket de ”överordnade myndigheterna” lagligen stämplar vår lydnad för Guds uppmaning, den andliga naturen i vårt handlingssätt?
17 Att vi lyder denna inspirerade uppmaning är obestridligen — även om människor låter oss få lida för det — en helig tjänst för det högsta väsendet, Jehova Gud. De förtretade ”överordnade myndigheterna” i landet må stämpla vårt handlingssätt som de behagar, enligt sina lagar. — 2 Tim. 2:8—10.
18. Med vilken regering har den ”offentliga bekännelsen av vårt hopp” att göra, och vilka befallande ord av Jesus kommer den därför under?
18 Den ”offentliga bekännelsen av vårt hopp” har att göra med Guds messianska rike, som skall härska till välsignelse för alla jordens familjer. Angående sådan ”offentlig bekännelse” yttrade Jesus dessa befallande ord, när han profeterade om ”avslutningen på tingens ordning”: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet [telʹos] komma.” (Matt. 24:3, 14) ”Ni skall ... ställas inför landshövdingar och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem. Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” — Mark. 13:4, 9, 10.
19. Vilka är det som måste fullgöra uppfyllelsen av dessa profetiska ord, och att de gör detta är en del av vad för något?
19 Vilka skall fullgöra uppfyllelsen av de här profetiorna, så att de kan bevisas vara sanna? Inga andra än de överlämnade, döpta lärjungarna till den som uttalade profetiorna, Jesus Kristus — dessa som profetiorna gavs till. Att de inser sin plikt och tar del i att uppfylla de här profetiorna är en del av den ”heliga tjänsten”, en del som de inte får åsidosätta.
20. Vad sade Jesus till sina lärjungar på ett berg i Galileen för att visa att de måste utföra denna ”heliga tjänst”? Vad måste därför de göra som lever i ”avslutningen på tingens ordning”?
20 För att understryka att Jesu lärjungar skulle utföra denna ”heliga tjänst” visade sig den uppståndne Jesus för omkring 500 av sina lärjungar på ett berg i ”nationernas Galileen” och befallde dem: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen [syntelʹeia] på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20; 4:15; 1 Kor. 15:6) Sedan slutet på ”hedningarnas tider” år 1914 har vi levat i ”avslutningen på tingens ordning”. Alla vi överlämnade, döpta lärjungar till den uppståndne, med all makt beklädde Jesus Kristus är befallda att utföra denna ”heliga tjänst” som han har förelagt oss. Vi måste göra det intill slutet på ”avslutningen på tingens ordning” och får aldrig låta händerna sjunka.
21. a) Vilka privilegier skall ges dem som får tillträde till det himmelska nya Jerusalem? b) Vilka förmåner skall ges dem som tillhör den ”stora skaran” och som bevisar sig trogna ända till slutet på den ”stora vedermödan”?
21 Angående de 144.000 andliga israeliterna, som får tillträde till den himmelska staden, det nya Jerusalem, är det skrivet: ”Och det skall inte mer vara någon förbannelse. Men Guds och Lammets tron skall vara i staden, och hans slavar skall ägna honom helig tjänst [latreuʹein]; och de skall se hans ansikte, och hans namn skall vara på deras pannor.” (Upp. 22:3, 4) Vad de trogna och lydiga beträffar som utgör den tallösa ”stora skaran”, skall de bli välsignade med ”frälsning” ut ur den ”stora vedermöda”, med vilken denna ”ändens tid” skall sluta, och de skall under Guds lamms tusenåriga rike fortsätta att ägna Gud ”helig tjänst” i hans andliga tempels jordiska förgårdar. ”Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Upp. 7:9—17.
[Bild på sidan 20]
För judarna var helig tjänst alltid förknippad med tillbedjan i lydnad för lagförbundet
[Bild på sidan 21]
”Helig tjänst” inbegriper att vi lyder Gud under förföljelse, i offentligt bekänner vårt hopp, att vi undervisar och gör lärjungar