Bevara en rätt kristen jämvikt

”Kristus led för er och efterlämnade åt er ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” — 1 Petr. 2:21, NW.

 1. Vilken anordning har Gud gjort, och vad måste vi göra för att få nytta av den?

JEHOVA Gud har gjort en anordning för att människor skall kunna vinna evigt liv i en rättfärdig, ny tingens ordning. Därför gav han ”sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Joh. 3:16, NW) Men om vi skall kunna vinna denna storslagna belöning, livet, måste vi bevara en rätt kristen jämvikt. Guds Son, Jesus Kristus, gjorde detta, och på så sätt blev han ett fullkomligt exempel eller föredöme. Alla som vill vandra med fasta steg inför Gud måste därför ”följa honom tätt i spåren”. (1 Petr. 2:21, NW) Men att bevara en rätt kristen jämvikt är inte lätt, det medger vi.

 2. Vad menas med att bevara balansen eller jämvikten?

² Som en hjälp att bättre förstå vad som menas med att bevara jämvikten återger vi här vad en synonymordbok, Webster’s Dictionary of Synonyms, har att säga om ”balans”, en synonym till ordet ”jämvikt”: ”Balans har avseende på ett tillstånd, där ingen enda beståndsdel, komponent, faktor eller influerande kraft tynger mer än någon annan eller står i ett oproportionerligt förhållande till de andra. Balans syftar alltså på en stadga eller ett välbefinnande som i allmänhet inte märks förrän en störning inträffar. ... En man förlorar till exempel balansen och faller, när hans vikt förskjuts genom att han halkar på isen och benen inte längre bär honom.” Den som på detta sätt förlorar balansen eller jämvikten och därpå faller kan skada sig. Likaså kan den som förlorar balansen när han åker tramp- eller motorcykel råka ut för en olycka med smärtsamma eller rentav dödliga följder. Det är uppenbart att det är värdefullt att ha fysisk balans eller jämvikt.

Vad det vill säga att uppnå kristen jämvikt

 3. Varför är det så viktigt med andlig jämvikt? Är det något man föds med?

³ Men en rätt andlig jämvikt är av ännu större betydelse, eftersom den är absolut nödvändig, om man skall få Guds välsignelse och evigt liv. Det första människoparet, Adam och Eva, förlorade sin andliga jämvikt; de kom ur kursen genom sin olydnad mot Gud. Detta ledde till döden för dem och innebar att alla deras avkomlingar, också vi i denna tid, börjar vårt liv utan att äga jämvikt eller balans. Alla har vi avlats i synd och fötts i missgärning, och vi har en naturlig benägenhet för att göra det som är orätt. — Ps. 51:7; Rom. 5:12.

 4. Hur kan man uppnå andlig jämvikt? Kan man förlora den, om man väl har uppnått den?

⁴ Eftersom ingen av oss har fötts med kristen jämvikt, måste vi följaktligen lära oss vad det vill säga. Liksom ett litet barn, när det börjar gå, lär sig att hålla balansen i fysiskt avseende genom ivriga ansträngningar, måste vi uppbjuda vår rådighet och uthållighet, om vi skall kunna utöva kristen jämvikt. Många har kommit på fötter så att säga och har vandrat framåt såsom kristna i Mästarens, Jesu Kristi, fotspår. De har tagit emot lösenoffret, avskilt sig från den nuvarande onda världen och dess fördärvliga vanor och har till och med överlämnat livet åt Jehova Gud till att tjäna honom. (Matt. 20:28; Joh. 17:16; Hebr. 10:7) Men så har de inte bevarat den kristna jämvikten. Något har rubbat dem ur deras jämvikt och har förmått dem att sluta upp med att följa i Kristi fotspår.

 5. Vilka frågor bör varje kristen ställa sig?

⁵ Därför uppstår följande frågor: Kan vi, efter det att vi uppnått kristen jämvikt, troget bevara denna jämvikt trots de omständigheter som vi kan råka i? Kan vi fortsätta med att följa Kristus tätt i spåren? Möjligheten att vinna evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning är beroende av att vi gör det! — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4.

Jämvikt i vårt förhållande till Gud

 6. Vad måste man först och främst göra för att kunna uppnå kristen jämvikt? Hur var Kristus ett föredöme i sin inställning till Gud?

⁶ När det gäller en rätt kristen jämvikt, måste man först och främst förbli i ett rätt förhållande till sin Skapare, Jehova Gud. Men vad innebär ett rätt förhållande till Gud? Tänk på det fullkomliga föredömet Kristus. Villigt framställde han sig för att göra sin Faders vilja. Kristus lät ständigt dyrkan av Gud utgöra medelpunkten för all annan verksamhet. Hans främsta intresse var alltid att behaga sin Fader. På samma sätt måste också vi inse hur viktigt det är att vi tjänar vår Skapare och hur stor vår tacksamhetsskuld till honom är. Jehova ger oss ju allt vi behöver för att uppehålla livet, solljuset, regnet, den luft vi andas och den mat vi äter, såväl som de andliga livsförnödenheterna. (Matt. 5:45; Apg. 14:15—17) Vi bör villigt instämma med psalmisten som skrev: ”Ty hos dig är livets källa.” — Ps. 36:10.

 7. Hur visar vi jämvikt i vår uppfattning av vår skuld till Gud?

⁷ Men eftersom Gud äger allting, vad kan vi väl då ge honom till tack för hans godhet? Vi har moralisk handlingsfrihet, och därför kan vi välja att tillbedja Jehova Gud; vi kan älska honom av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och kraft. (Matt. 22:37, 38) Sådan helhjärtad hängivenhet är inte något bevis på att man saknar jämvikt; det är i stället vad som fordras, om man skall kunna förbli i ett rätt förhållande till Gud. Jesus Kristus själv sade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matt. 4:10, NW) Att ägna Gud odelad hängivenhet är av största vikt, om vi önskar bevara vår kristna jämvikt.

 8. Vilket exempel belyser hur svårt det kan vara att ge Gud odelad hängivenhet?

⁸ Men det är mycket lättare att tala om att älska Gud och att skriva till andra om att de bör följa Kristi exempel i fråga om att ägna Gud odelad hängivenhet under alla omständigheter än att verkligen göra detta. När konung Salomo troget tjänade Jehova, skrev han till exempel: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud.” (Pred. 12:13, NW) Men längre fram förleddes Salomo till att sätta sig över Guds befallningar och underlät att leva i överensstämmelse med vad han skrev. Varför det? Vad är det som gör det så svårt att bevara en rätt kristen jämvikt?

 9. Varför är det svårt att bevara en rätt kristen jämvikt?

⁹ Det är inte bara människans syndiga benägenhet att göra det som är ont som gör det så svårt. (Rom. 7:20, 21) En annan framträdande faktor är det onda inflytandet från Satan, djävulen, den osynliga andliga skapelse som bibeln kallar ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) Satans ansträngningar går ut på att söka omintetgöra en människas rätta förhållande till Gud, att framkalla situationer eller omständigheter som kan försätta de kristna ur jämvikt. Jesus Kristus lät förstå detta, då han under kvällen före sin död vände sig till aposteln Simon Petrus och sade: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld för att kunna sålla eder såsom vete.” (Luk. 22:31) Det blir till stor hjälp för oss i denna tid att ingående undersöka hur Satan ansträngde sig för att få bort Petrus från Guds ynnest. På så sätt får vi hjälp att bevara en rätt kristen jämvikt.

Fruktan kan försätta en människa ur jämvikt

10. a) Vilken religiös högtid samlades Jesus och hans lärjungar för att fira den 14 Nisan 33 v.t.? b) Varför har vi anledning att tänka att det redan var midnatt då de gick ut till Getsemaneträdgården?

¹⁰ Tänk först igenom bakgrunden till de oerhört betydelsefulla händelser som inträffade. Det var tidigt på våren år 33 v.t., och tiden var inne för det årliga judiska påskfirandet, som ägde rum i månaden Nisan. Jesus och hans tolv apostlar kom då tillsammans i en sal i övre våningen till ett hus någonstans i Jerusalem efter klockan 18, det klockslag då den judiska dagen började. Guds föreskrifter innebar att påskalammet skulle förvaras intill den fjortonde dagen i månaden Nisan ”mellan de båda aftnarna” (NW), vilket enligt vissa auktoriteter betydde mellan solnedgången och mörkrets verkliga inbrott. Under denna tid skulle det slaktas och därpå stekas helt. (2 Mos. 12:6—10) Det tog förmodligen mellan fyra och fem timmar, innan ett sådant, helstekt, djur var färdigt. Därför var det nog först vid midnatt som påskmåltiden var över och Kristus instiftade åminnelsen av sin död. Därefter gick Jesus och hans lärjungar ut till Getsemaneträdgården, där Jesus blev gripen och tagen i förvar. — Mark. 14:17—46.

11. Vad gjorde Petrus, då Jesus blev gripen och bortförd?

¹¹ I kylan och mörkret under de första morgontimmarna inträffade följande enligt den bibliska skildringen: ”Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde. Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden. Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom; men de funno intet. Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.” — Mark. 14:53—56.

12. Hur blev Jesus behandlad vid det här tillfället?

¹² Jesus blev illvilligt förtalad av dessa falska vittnen. Men inte nog därmed, utan det heter vidare i den inspirerade skildringen: ”Några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: ’Profetera.’ Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.” (Mark. 14:65) Vilken orättvisa! Den där pöbeln var inspirerad av djävulen! Satan var ansvarig för att dessa män blev uppeggade och förmåddes att misshandla Jesus och att förolämpa honom. Hur skulle allt detta påverka Petrus? Skulle han nu efterlikna sin Mästare och bevara en rätt jämvikt i denna brydsamma belägenhet?

13. Hur påverkades Petrus av den behandling Jesus fick?

¹³ Vi behöver inte undra över detta. I den bibliska skildringen läser vi vidare: ”Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit. Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: ’Också du var med nasaréen, denne Jesus.’ Men han nekade och sade: ’Jag varken vet [vem han är] eller förstår, vad du menar.’ Sedan gick han ut på den yttre gården. När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: ’Denne är en av dem.’ Men han förklarade på nytt, att det inte var sant. Litet senare sade åter en av de kringstående till Petrus: ’Säkert är du en av dem, du är också en galilé.’ Då började han förbanna sig och med ed försäkra: ’Jag känner icke den man, som ni talar om.’” — Mark. 14:66—71, v. 70, 71 enl. Hd.

14. Vad var det som fick Petrus att förneka Kristus?

¹⁴ Men det var inte sanning. Petrus visste mycket bestämt vem Jesus var. Bara några timmar tidigare, då han var tillsammans med Jesus hade han försäkrat: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” ”Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.” (Luk. 22:33; Matt. 26:33) Vad var det som åstadkom denna plötsliga förändring i Petrus’ inställning? Det var fruktan. De ändrade förhållandena överrumplade Petrus. Jesus framställdes som en usel brottsling. Sanningen förvrängdes. Vad som var rätt framställdes så att det föreföll vara orätt, och den oskyldige framställdes såsom skyldig. Till följd av den press som Petrus nu utsattes för bragtes han ur jämvikten. Plötsligt förlorade han till stor sorg för sig själv sin rätta lojalitetskänsla. ”Han bröt samman och brast i gråt”, heter det i bibeln. — Mark. 14:72, NW.

Det kan hända än i dag

15. a) Varför kan vi förvänta att råka i situationer liknande den som Petrus råkade i? b) Blev Petrus för alltid rubbad ur sin jämvikt genom det som då hände?

¹⁵ Kristna människor i vår tid kan råka i liknande situationer. Satan, djävulen, är fortfarande verksam och försöker bringa de kristna ur jämvikten och göra om intet deras goda förhållande till Gud. Och vi kan vara säkra på att de metoder som var så framgångsrika när det gällde Petrus kommer att användas mot vår tids kristna. Det är riktigt att Petrus snabbt återvann sin andliga jämvikt. Han ångrade sig djupt och fick den förlåtelse som han så uppriktigt sökte. Han blev en av den impopuläre Jesu Kristi mest oförskräckta tjänare, och han dog trogen mot Jehova Gud. Men vilken jämmerlig erfarenhet var det inte för honom, då han förnekade sin Mästare, Jesus, tre gånger! Hur mycket bättre hade det inte varit, om han inte hade behövt uppleva detta! Är du beredd på att råka i en sådan belägenhet som den Petrus råkade i? Liknande omständigheter kan uppstå och kommer förmodligen att uppstå.

16. Vad skulle kunna få somliga kristna i vår tid att förlora jämvikten?

¹⁶ Det kan uppstå en mängd olika situationer, då otillbörlig fruktan kan få en åt Gud överlämnad kristen att förlora jämvikten och få honom att glömma sitt rätta förhållande till Jehova Gud. Det kan vara fruktan för vad grannarna skall tänka, om de får se honom gå från hus till hus med budskapet om Guds rike. Ja, tänk om chefen får se honom! Vilken skrämmande tanke för den som har glömt att det är vad Gud tänker om honom som verkligen betyder något! Tonåringarna är i synnerhet benägna att frukta för vad andra tänker om dem.

17, 18. Hur skulle omständigheter lika dem som Petrus råkade i kunna uppstå under en lektion i skolan?

¹⁷ Antag att du är en ung kristen och att du sitter i klassrummet under pågående lektion. Klassen kommer in på Jehovas vittnens på bibeln grundade trosuppfattningar. De andras fördomsfullhet och fosterlandskänsla är kanske påfallande stark. ”Jehovas vittnen är samhällsfientliga. De är emot staten”, säger en av eleverna. Det är en anklagelse som påminner om den som slungades mot Jesus samma dag som han blev avrättad. (Luk. 23:2) ”Jehovas vittnen vill inte rösta eller strida för sitt land”, tillägger en annan klasskamrat. Men en strikt neutral hållning till nationernas politiska angelägenheter var ju den kurs som Jesus Kristus och de första kristna följde. (Joh. 6:15; 15:17—19; Jak. 4:4) I en modern lärobok heter det: ”Hängivna kristna gjorde inte tjänst inom krigsmakten och ville inte inneha politiska ämbeten.”a Men elever och lärare känner inte till vad bibeln säger om detta och inte heller vad de första kristna trodde och hur de handlade. Diskussionen blir hetsigare.

¹⁸ ”Jehovas vittnen är kristendomsfientliga”, påstår en av flickorna. ”De firar ju inte ens jul!” Motviljan mot Jehovas vittnen växer. Läraren och kamraterna har inte klart för sig att julen är en hednisk högtid, att julfirandet inte har något stöd i bibeln och att de första kristna inte firade jul. De känner inte till vad man kan få veta i vanliga uppslagsböcker om den här saken. Så slungar en annan av eleverna ut anklagelsen: ”Jehovas vittnen älskar inte sina egna barn. De låter dem hellre dö än låter dem få en blodtransfusion som kan rädda deras liv!” Hur avskyvärda måste inte Jehovas vittnen vara! Den uppfattningen förefaller nu vara allmän i klassen. Ungdomarna vet inte om att bibeln strängt förbjuder människor att äta blod och att de första kristna helt avhöll sig från såväl djur- som människoblod.b — 3 Mos. 17:10; Apg. 15:20, 29.

19. a) Vilka frågor måste en ung kristen ta ställning till i en sådan situation? b) När bör man bereda sig på att sådant kan hända?

¹⁹ Ungefär i det ögonblicket kanske någon i klassen vänder sig till dig och frågar: ”Du är ju ett Jehovas vittne, inte sant?” Du befinner dig då i en situation som påminner om den som aposteln Petrus råkade i. Vad säger du nu? Hur kommer du att reagera? Kommer du att bevara din rätta kristna jämvikt? Kommer du att tjäna som ett troget vittne för Jehova Gud, alldeles som Jesus Kristus gjorde? (Joh. 17:6; Upp. 1:5) Den tid är nu inne, då man bör bereda sig på att möta sådana situationer, som kan uppstå. Nu är tiden inne för dig att fatta ett orubbligt beslut att efterlikna Jesu Kristi oförskräckta exempel i sådana situationer. Detta hjälper dig att inte bli försatt ur jämvikten.

Förberedelse

20. Vad är det som fordras, om man skall kunna bevara en rätt kristen jämvikt, och hur visade Jesus att han insåg att detta var nödvändigt?

²⁰ Vi måste bedja och regelbundet begrunda Guds ord, om vi skall kunna förbli i ett rätt förhållande till Jehova Gud och på så sätt bevara vår kristna jämvikt. Jesus förstod att detta var nödvändigt. Under de här betydelsefulla sista timmarna av sitt jordeliv var han särskilt medveten om detta. När han var tillsammans med lärjungarna i salen i övre våningen den sista kvällen, talade han fördenskull uppmuntrande om trosstärkande andliga ting och sade slutligen: ”I världen har ni trångmål. Men var vid gott mod: jag har övervunnit världen.” (Hd) Sedan bad han en lång bön tillsammans med lärjungarna, och därefter gick de ut till Getsemaneträdgården. — Joh. 16:33—18:1.

21, 22. Hur underlät lärjungarna i Getsemaneträdgården att följa Jesu exempel?

²¹ Där ute i trädgården fortsatte Jesus att bedja till sin himmelske Fader. Han bad om vägledning från honom. Innan Jesus lämnade lärjungarna för att gå bort och bedja enskilt, sade han till Petrus och två av de andra lärjungarna: ”Stanna här och vaka!” Men gjorde de det? Lydde de Jesu föreskrift? I den bibliska skildringen heter det vidare: ”Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande.” Vilken besvikelse var inte detta! Genom att handla så kunde de inte förbereda sig för det som förestod. Jesus vände sig nu till Petrus och sade: ”Simon, sover du? Var du icke i stånd att vaka en enda timme? Vaka och bed, så att ni icke kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Mark. 14:32—38, Hd) Visst var det sent, troligen långt över midnatt vid det här laget. Köttet var uttröttat. Men de borde i alla fall ha följt Jesu exempel. I den här stunden var det viktigt att ägna mer än vanlig uppmärksamhet åt andliga ting. Guds kvinnas utlovade säd skulle inom kort bli stungen i hälen! Vilken oerhört betydelsefull händelse! — 1 Mos. 3:15; Gal. 3:16.

²² Tog Petrus och de andra lärjungarna fördenskull Jesu enträgna förmaning på allvar nu, andra gången? I Markus’ skildring heter det: ”Han gick åter bort och bad med samma ord. När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon var tunga. Och de visste inte, vad de skulle svara honom.” (Mark. 14:39, 40, Hd) Petrus och hans kamrater hörde inte på! De försummade att följa Jesu föreskrift. Innan Jesus gick bort för att bedja för tredje gången, uppmanade han utan tvivel lärjungarna på nytt att hålla sig vakna och att bedja. Men inte heller den här gången brydde de sig om hans förmaning! ”För tredje gången” kom Jesus nämligen ”tillbaka och sade då till dem: ’Sover ni alltjämt och vilar er? Det är nog. Stunden har kommit. Människosonen skall nu överlämnas i syndares händer.’” — Mark. 14:41, Hd.

23. a) Vad medverkade helt säkert till att lärjungarna övergav Jesus, och vad kan följaktligen inte nog betonas? b) Vilken anledning har vi att tro att Satan är verksammare nu än någonsin?

²³ Är det inte troligt att den här sömnaktigheten, detta slöhetstillstånd, var en anledning till att lärjungarna en kort stund därefter övergav Jesus och flydde, alldeles som det var förutsagt i profetian att de skulle göra? (Mark. 14:50; Matt. 26:31; Sak. 13:7) Det är en sak som inte kan betonas nog kraftigt: Förberedelse och andlig styrka är av allra största betydelse, om en kristen framgångsrikt skall kunna stå emot, då hans tro sätts på prov. Detta är lika sant nu som det var då. Tänk bara på att vi lever i en tid då Satan är verksammare än någonsin. Bibelns profetior visar klart och tydligt att han och hans demoner relativt nyligen, under den här generationens tid, har blivit utkastade ur himmelen, vilket har fått de följder som den himmelska rösten förkunnade om med orden: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” (Upp. 12:12) Vi befinner oss just nu i denna korta tid av ve och vånda! Satan gör allt som står i hans makt för att rubba de kristnas jämvikt och få dem bort ur Guds ynnest.

24. Vad måste alla kristna göra för att kunna bevara jämvikten?

²⁴ Följaktligen bör vi inte nu tillåta oss att bli andligt förslöade. Vi måste ta itu med oss själva andligen och förbereda oss på de prövningar för tron som omedelbart förestår. Tänk inte som så att eftersom du har varit en verksam kristen i så många år, är det ingen risk att ditt förhållande till Jehova Gud skall råka i fara och du skall förlora hans ynnest. Tyck inte att du har råd att stanna borta från församlingens möten eller kan vara ouppmärksam när andliga frågor dryftas. (Hebr. 2:1; 10:24, 25) Alla måste vi förbli andligen vaksamma, regelbundet studera Guds ord, både enskilt och tillsammans med våra medkristna, om vi skall kunna bevara en rätt kristen jämvikt. Inte heller kan vi försumma bönen. En nära gemenskap med Gud, som uppehålls genom att man regelbundet vänder sig till honom, är absolut nödvändig för jämvikten. Efterlikna Kristi exempel! Kristus var visserligen den andligen starkaste människa som någonsin vandrat här på jorden, men han höll ut i bön, och detta i synnerhet under den sista natten av sitt liv som människa. Om vi skall kunna bevara vår andliga jämvikt, måste vi göra detsamma.

Håll blicken riktad på lönen

25. Vad var det som hjälpte Jesus att bevara jämvikten?

²⁵ Det som hjälpte Jesus att bevara den andliga jämvikten var att han ständigt först och främst tänkte på vilken glädje det var för honom att kunna behaga sin himmelske Fader och att få hans gåva evigt liv. Därför uppmanas vi att oavvänt betrakta ”vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” (Hebr. 12:2, NW) För att kunna bevara jämvikten bör du alltså följa Jesu exempel! Håll blicken riktad på privilegiet att få ära din Skapare och få den lön han ger, livet!

26. Varför är det inte alltid lätt att sätta Guds intressen främst i livet?

²⁶ Men det är inte alltid så lätt att sätta Jehova Guds intressen främst i livet, eftersom han är osynlig. Så förhåller det sig i synnerhet därför att den här världen lockar med så många saker som ögat kan se. Tänk bara på pengar och de många frestande saker man kan få för pengar. Många kristna har rubbats ur sin jämvikt av en otyglad längtan efter materiella ting. (2 Tim. 4:10) De har underlåtit att efterlikna Jesus Kristus, som alltid lät sin Faders intressen komma i första hand. Ja, Jesus sköt sin egen bekvämlighet så fullständigt i bakgrunden att han en gång sade: ”Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” — Luk. 9:58.

27. Hur var Mose och David utmärkta exempel?

²⁷ Patriarken Mose var också ett utmärkt föredöme i att sätta tillbedjan av Gud främst i livet. Han växte upp såsom son till Faraos dotter, och han njöt säkert av den storslagna prakten i denne mäktige forntida härskares kungliga palats. Men Mose föredrog smälek såsom en Jehova Guds tjänare framför alla Egyptens rikedomar. Varför det? Den bibliska skildringen lyder: ”Ty han förblev ståndaktig, som om han såg den som är osynlig.” (Hebr. 11:23—27, NW) Ja, han tänkte hela tiden på sin osynlige Gud, Jehova. Tack vare att Mose slog vakt om sitt rätta förhållande till Jehova kunde han bli ett föredöme i fråga om andlig jämvikt. Han insåg att allting tillhör Jehova och att det enda som människor kan ge honom i gengäld är tillbedjan och hängivenhet. Längre fram visade sig psalmisten David ha en likadan av jämvikt präglad inställning. David skrev: ”Jag har haft HERREN för mina ögon alltid.” — Ps. 16:8.

28. Vilken slutlig förmaning bör vi vara ivriga att lyda?

²⁸ Om vi skall kunna bevara en rätt kristen jämvikt, måste vi också ha en sådan inställning. Detta är särskilt viktigt nu, då det finns så många materiella lockelser vart vi än vänder oss. Om vi ägnar för stor uppmärksamhet åt någon enda av dem, kan vi rubbas ur vår jämvikt. Håll därför blicken riktad på de ting som är där ovan, på din osynlige Gud, och låt inte själviska materiella strävanden bli ditt främsta intresse. (Kol. 3:2) Ja, om du skall bevara din kristna jämvikt och vinna belöningen evigt liv, måste du efterlikna Jesu Kristi exempel. Han efterlämnade åt dig ”ett föredöme”, för att du ”skulle följa honom tätt i spåren”. — 1 Petr. 2:21, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 128]

Petrus förlorade jämvikten och förnekade Herren