-
Messias otvetydigt identifieradVakttornet – 1966 | 1 maj
-
-
22. Förklara hur år 455 f.v.t. är ett år som markerar en ynnestens tid för Sion.
22 Daniels profetia var förvisso sann, då den angav att året 455 f.v.t., som var den persiske storkonungen Artaxerxes Longimanus’ tjugonde år, var ett markerat år, ty då inbröt en tid av ynnest som Gud visade Sion. Det var ett av de mest framträdande årtalen i historien, ty det året började de sextionio årsveckor, som skulle föra fram till Guds kvinnas sedan lång tid tillbaka utlovade Säds ankomst, hans som skulle vara Messias. — Dan. 9:25.
23. a) Vilken uppgift har Daniels profetia om de ”sjuttio veckorna” fyllt i förbindelse med den judiska nationen såväl som oss i denna tid? b) Hur vet vi att judarna vid tiden för Johannes döparens framträdande hade vetskap om den tid, som Daniels profetia pekade hän emot? c) Vad inträffade i mitten av den sjuttionde veckan, och vad hände när veckan löpte ut?
23 Denna förunderliga profetia, som Daniel uttalade, utgjorde ett ljus i mer än 400 år. Och inte nog med det. Den var ett det otvetydigaste medel, varigenom Messias kunde identifieras inför den judiska nationen och inför oss i denna tid. Innan de 483 åren var ute, uppfylldes profetian om Messias’ förelöpare, och judarna fick höra Johannes döparen tillkännage att Messias skulle träda fram. Ja, judarna väntade på att Messias, ledaren, skulle träda fram, ty de ägnade uppmärksamhet åt profetiorna, Daniels tidsprofetia inbegripen, och iakttog Johannes döparens verksamhet. Lukas 3:15 lyder: ”Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan, om Johannes icke till äventyrs vore Messias”, Kristus. Såsom Daniel hade förutsagt blev Jesus avskuren mitt i denna sista årsvecka, dvs. sedan han under tre och ett halvt år varit upptagen av sin förkunnargärning. Han dog på tortyrpålen den 14 Nisan, mitt i det månår, som började på hösten med månaden Tischri. Tre och ett halvt år senare slutade de sjuttio årsveckorna i och med att Kornelius, den förste hedning som fördes in i Kristi kropp, blev smord för att tillhöra skaran av de smorda. — Jes. 40:3; Matt. 3:3; Dan. 9:24.
24. Vilken verkan bör undersökningen av denna profetia hos Daniel ha på oss, vad bör vi göra i förbindelse med den, och varför?
24 När en förnuftigt resonerande människa tänker på det förutseende och den oerhörda kraft och makt som är förbundna med förverkligandet av denna profetias uppfyllelse, denna profetias, som inte bara berörde individer utan hela nationer, måste hon helt enkelt inse att det finns klara och tydliga bevis för att Jesus Kristus är Messias, i varje fall bör hon känna sig manad att tänka över saken ordentligt. De som verkligen längtar efter att få leva kommer att göra detta, ty Messias är Guds kvinnas Säd och Abrahams Säd, förmedelst vilken Guds fiender kommer att bli tillintetgjorda. Genom honom skall dessutom alla jordens släkter välsigna sig genom att utöva tro på denne smorde konung och ledare, den allsmäktige Gudens, Jehovas, Son, och hörsamma hans bud och befallningar. — 1 Mos. 22:17, 18.
-
-
Frågor från läsekretsenVakttornet – 1966 | 1 maj
-
-
Frågor från läsekretsen
● Om uppståndna människor skall dömas på grund av de handlingar de utfört sedan de blivit uppväckta från de döda, varför använde Jesus då imperfektum, när han talade om denna sak, som vi läser i Johannes 5:28, 29 (NW)? — H. M., Papua, Nya Guinea.
De nämnda verserna lyder så: ”Förundra eder icke över detta, ty den stund kommer då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans höst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo dåliga ting till en domens uppståndelse.”
Jesus uttryckte sig tydligtvis såsom han gjorde för att hans ord på det sättet skulle ha avseende på alla deras förhållanden, som ”äro i minnesgravarna”.
De som vinner himmelskt liv med Kristus blir dömda på grund av de gärningar de gör i det här livet. (2 Kor. 5:10) Vid den tid då de blir uppväckta till andligt liv, förlänas dem odödlighet. (1 Kor. 15:53; Rom. 6:5) De blir inte då underkastade dom, utan de blir själva bemyndigade att fungera som domare tillsammans med Kristus. (Upp. 20:4) De får en ”livets uppståndelse”, och ”det goda” som åsyftas i deras fall är det som de gjorde innan de dog.
Men hur förhåller det sig med dem ”som äro i minnesgravarna” och blir uppväckta såsom människor på jorden? Kommer det att avgöras omedelbart efter deras uppståndelse att den uppståndelse som kommer dem till del är en ”livets uppståndelse” eller att den är en ”[fördömelse]domens uppståndelse”? (Jämför Johannes 5:24 med vers 29.) Vilket gott ändamål skulle tjänas, om millioner människor, vilkas tidigare liv varit fyllt med dåliga gärningar, bleve uppväckta från de döda endast för att få höra att de är dåliga eller onda och så bli avrättade? Skriften anger att när dödsriket eller hades ger ifrån sig de döda som är i det, skall de bli ”dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar” som de gör efter sin uppståndelse. (Upp. 20:13, NW) Uppståndelsen kommer att bereda dem en möjlighet att få leva.
Som aposteln Paulus skrev i Hebréerna 9:27, 28 (NW) är det ”förbehållet människorna att dö en gång för alla” på grund av den adamitiska synden,
-