Fruktbärande kristna visar gudaktig förnöjsamhet
”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” — 1 Tim. 6:8.
1. a) Hur bör det förhållandet att man är kristen påverka ens inställning till materiella ägodelar? b) Vilka klara och tydliga råd i denna sak finner vi i Hebréerna 13:5?
DE SOM är sanna kristna enligt bibelns normer går inte rätt och slätt till en gudstjänstlokal då och då och lever sedan såsom den övriga världen. Hela deras syn på livet har kraftigt påverkats av det förhållandet att de är Jesu Kristi efterföljare; och därför tar de till hjärtat det som han och hans apostlar lärde och gjorde. Som Jesus sade är de ”icke av världen”, och därför har de, om de, är mogna kristna, inte samma syn på tingen som den materialistiska världen omkring dem. (Joh. 17:16) De sätter inte materiella ägodelar framför andliga värden. Är det så med dig? Om du bekänner dig vara kristen, har du då tagit de råd till hjärtat som vi finner i bibeln, i Hebréerna 13:5, där det heter: ”Låt edert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni äro nöjda med de ting ni hava för närvarande”? — NW; Young; Rotherham; The Emphatic Diaglott.
2. a) Hur visade människorna före syndafloden likgiltighet för det budskap Noa predikade, och är en liknande inställning förhärskande i våra dagar? b) Är det sådan likgiltighet som avses, när det heter att man skall vara nöjd ”med de ting” man har ”för närvarande”?
2 Att man är nöjd ”med de ting” man har ”för närvarande” innebär inte att man är likgiltig för de omständigheter man befinner sig i. Och det innebär absolut inte att man slår sig till ro när det gäller andliga angelägenheter. Man vill inte vara som de som i sin likgiltighet inte ”togo ... notis” (NW) om de varningens ord, som Gud lät Noa frambära före syndafloden, och som fördenskull fortsatte med att äta och dricka, gifta sig och gifta bort sina döttrar i en sådan anda som visade att de inte tog det som Noa predikade på allvar. (Matt. 24:38, 39) Genom sitt handlingssätt visade de att de inte trodde att de hotades av världsomfattande tillintetgörelse. Jesus sade att samma inställning skulle vara förhärskande i våra dagar, och så är det. Men en sådan ogudaktig likgiltighet beträffande andliga ting bör inte förväxlas med gudaktig förnöjsamhet. — Luk. 17:26—30.
3. Varför kan ingen sann kristen vara nöjd med den nuvarande onda tingens ordning?
3 Aposteln Paulus’ inspirerade råd till de kristna: Var ”nöjda med de ting ni hava för närvarande”, innebär inte heller att man bör vara tillfreds med den nuvarande onda tingens ordning. Denna tingens ordning är genomsyrad av synd och märkt av sjukdom, lidande och död, som är syndens frukter. Betecknande för den här världen är att dess människor är ”penningkära” och ägnar sig åt sådana oärliga förehavanden som man eggas till av penningkärlek. Den är uppfylld av människor som ”älska vällust mer än Gud”. (2 Tim. 3:1—5) Hur skulle en sann kristen kunna vara nöjd med ett sådant sakernas tillstånd? — Gal. 1:4.
4. a) Vad är då den förnöjsamhet som bibeln uppmanar oss att ha? b) Vilken fråga, som har med detta att göra, bör var och en ställa sig?
4 Men vad är då den förnöjsamhet som bibeln uppmanar oss att ha? Det är förnöjsamhet i fråga om livets materiella behov. Detta innebär emellertid inte att vi uppmanas att vara lättjefulla, i det vi förväntar att andra skall sörja för oss, medan vi tar det med ro. (2 Tess. 3:10, 12; Apg. 20:33, 34) Vad det däremot verkligen innebär är att vi uppmanas att inte låta oss insnärjas i världens materialistiska levnadssätt, inte ständigt mödar oss för att få fler och fler materiella ägodelar, som om livet självt berodde på att vi gör det eller som om dessa ägodelar skulle vara källan till sann lycka. Fördenskull sade Paulus i klara, omisskännliga ordalag till sin kristne medarbetare Timoteus: ”Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån. Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” (1 Tim. 6:7, 8; Pred. 5:14) Kan du i all uppriktighet säga att dessa ord passar in på dig?
Livet beror inte på att man har materiella ägodelar
5. Vilken situation uppstod, som gav Jesus ett utmärkt tillfälle att redogöra för den rätta inställningen till materiella ägodelar, och i vilket väsentligt avseende hade den här frågeställaren en felaktig syn på livet?
5 När Jesus vid ett tillfälle predikade i Judeen, inträffade något som gav honom tillfälle att understryka vilken den rätta inställningen är till materiella ägodelar. En man i folkhopen sade till honom: ”Mästare, säg till min broder, att han skiftar arvet med mig.” Jesus gick inte med på att vara förlikningsman i denna familjetvist, som gällde ett arv, men han urskilde vad problemet egentligen bestod i och svarade fördenskull: ”Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet.” Att Jesus varnade för girighet tycks ange att den här mannen i själva verket sökte få något som inte tillkom honom; tvisten hade tydligen uppstått därför att man inte följt lagens föreskrift att dubbel lott av allt skulle tillfalla den äldste sonen. (5 Mos. 21:17) Men mannens problem bestod inte bara i att han var girig; det gick djupare än så. Det som fick honom att alls börja tänka på det här sättet var att han menade att materiella ägodelar är det som verkligen betyder något i livet, och Jesus framhöll klart och tydligt till gagn för den här mannen såväl som för oss att ett sådant tänkesätt inte är sunt och rätt, då han sade: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” (Luk. 12:13—15) Livet kommer från Gud. Såsom aposteln Paulus klargjorde för atenarna är det ”den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ... som själv åt alla giver liv, anda och allt”. — Apg. 17:24, 25.
6. a) Vilken liknelse använde Jesus för att belysa vad han ville ha sagt vid detta tillfälle? b) Varför är ett sådant handlingssätt fåfängt, som det mannen i Jesu liknelse följde?
6 För att belysa saken använde Jesus en liknelse: ”Det var en rik man, vilkens åkrar buro ymniga skördar. Och han tänkte vid sig själv och sade: ’Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.’ Därefter sade han: ’Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.’” Men även om denne man fick möjlighet att samla in alla sina rikedomar, var detta då någon garanti för att han skulle leva tillräckligt länge för att få njuta av dem? Hade han ett verkligt skydd? Nej, det hade han inte, såsom Jesus vidare framhöll. ”Gud sade till honom: ’Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd?’” (Luk. 12:16—20) Och är det inte just så som det ofta går i livet? En man arbetar strängt i många år, för att han, när han blir pensionerad, skall känna ekonomisk trygghet, men så dör han innan han ens har börjat utnyttja sina besparingar. Vilken fåfänglighet! — Pred. 2:17—19.
7. Hur visar människor ofta i våra dagar att de är lika den mannen Jesus talade om?
7 Jesus anklagade inte den här mannen, som han talade om, för oärlighet i affärer, och inte sade han heller att han inte alls brydde sig om Gud. Men mannens stora misstag var att han hade en felaktig inställning till livet. Han var fullt upptagen av att skaffa sig materiella ägodelar och var inte ”rik inför Gud”. (Luk. 12:21) Vilken utmärkt beskrivning är inte detta av flertalet människor i våra dagar! De kanske ”tror på Gud”, som de själva säger, men de anser att när allt kommer omkring är det pengarna som kan göra mera för dem än tron. Fördenskull använder de större delen av sitt liv till att skaffa materiella ägodelar och njuta av dem, men för att ändå ha en försäkring, så att säga, ger de kanske religionen en liten plats i livet. De är människor som ”hava ett sken av gudsfruktan, men ... icke vilja veta av dess kraft”, och Skriften manar oss: ”Vänd dig bort ifrån sådana.” (2 Tim. 3:5) Efterlikna inte dem.
Sätter du de andliga intressena främst i livet?
8. a) Hur visar många människor att de inte sätter de andliga intressena främst i livet? b) Vad är det som hindrar dem att vara fruktbärande kristna?
8 Hur ser du på livet? Har du inriktat dig på att förvärva materiella ägodelar, eller sätter du tjänsten för Gud främst? Det finns ett oräkneligt antal människor i världen i denna tid, som är lika den man Jesus talade om i sin liknelse. Omsorgen om de materiella behoven kommer först i livet för dem. De är strängt upptagna med att försörja sig, köpa hus eller måla om och snygga upp det gamla, ordna med bjudningar eller göra resor hit och dit. De kanske säger att de tycker om budskapet om Guds rike, men det kommer alltid i andra hand. Det är med dem som Jesus sade — ”denna tingens ordnings bekymmer”, ”rikedomens bedrägliga makt” och ”detta livets ... nöjen” dominerar deras liv och förkväver ordet om Guds rike, så att det inte kan växa och bära frukt. (Mark. 4:18, 19; Luk. 8:14; NW) Ett sådant handlingssätt blir inte till ära för Gud.
9. Vilka är det som fortsätter med att bära ”mycken frukt”, och vad blir följden?
9 Det finns å andra sidan människor som har tagit dessa Herren Jesu ord till hjärtat: ”Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.” (Joh. 15:8) De är kanske familjeförsörjare. De är kanske husmödrar med barn att ta vård om. De är kanske ungdomar som ännu går i skolan. Men först och främst är de Guds tjänare. De ådagalägger Guds andes frukt i livet, och de bär även Rikets frukt genom att de tar del i att förkunna om Guds rike. De skjuter inte de andliga intressena åt sidan, låter dem komma i andra hand, utan frambär ”alltid till Gud ’... ett lovets offer’, det är ’en frukt ifrån läppar’, som prisa hans namn”. (Hebr. 13:15) Förhåller det sig så med dig? Jesus visade att det är så med dem som har ”ett förträffligt och gott hjärta”, eftersom de gynnsamt tar emot Guds ord, ”behålla det och bära frukt med uthärdande”. (Luk. 8:11, 15, NW) Med sitt handlingssätt förhärligar de Gud och visar att de är på väg mot evigt liv. — Rom. 6:22.
10. Varför är somliga ungdomar, som har tagit del i tjänsten för Jehova, angelägna att få ”högre utbildning”, och vilka fallgropar kan man råka i om man söker skaffa sig detta?
10 Men somliga människor, som har burit gudaktig frukt, viker av från en sådan rätt kurs, och detta beror ofta på att de inte längre är ”nöjda med de ting” de har ”för närvarande”. Unga människor till exempel påverkas lätt av den materialistiska inställningen i världen omkring dem, och i synnerhet gäller detta i de fall då deras föräldrar är böjda för att fästa stort avseende vid förmågan att skaffa sig stora förtjänster inom affärsvärlden. Detta kan leda till att ungdomarna inriktar sig på att skaffa sig sådan kunskap som denna världens anstalter för ”högre utbildning” erbjuder. De nöjer sig inte med att skaffa sig ett yrke, så att de kan arbeta med sina händer för att slippa bli en börda för andra; nej, de vill tillhöra de större inkomsttagarna. (1 Tess. 4:10—12) Men vad är det då för orätt i det? Jesus sade rakt på sak att det skulle vara svårare för en rik man att komma in i Guds rike än för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga. (Luk. 18:24, 25) I stället för att låta sig nöja med ”föda och kläder” vill vanligen de som går in för att skaffa sig ”högre utbildning” kunna njuta av ”det övriga”, som man kan köpa för pengar. (Mark. 4:19, NW) Om det skall lyckas dem väl att vinna den utbildning de inriktar sig på, måste de lägga manken till. Detta medför att deras studium av bibeln, gemenskap med den kristna församlingen och deltagande i den kristna förkunnartjänsten blir lidande. Umgänget med världsmänniskor tar överhand; världsliga idéer och uppfattningar fyller deras sinnen. Vad leder detta till? Kanske inte till det som de väntat sig, fastän de borde ha vetat det, om de tagit vad bibeln säger på allvar. (1 Kor. 15:33; Kol. 2:8) Det kan rentav komma som en chock för deras föräldrar. Ja, för helt kort tid sedan gick det plötsligt upp för en man, som ville att hans son skulle få en ”god utbildning”, så att livet kunde bli lättare för honom, att på bara ett år vid en högskola hade sonen förlorat tron — och den kan man inte köpa med alla pengar i världen.
11. Hur har några andra, som tidigare varit verksamma i Guds tjänst, förlorat sin andlighet?
11 Det finns andra som tidigare satt stort värde på Guds ords sanning och avsatt tid till att undervisa andra i den. De har tillämpat bibelns ord i Kolosserna 4:5 (NW): ”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som äro utanför, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder.” Men de slog inte vakt om sitt hjärta. De hade fått grepp om sanningen rent kunskapsmässigt, men så småningom började hjärtat trängta efter mer i fråga om materiella ägodelar. Tid som de hade ”köpt” från världen började de åter använda till materialistiska strävanden. Det började med att de stannade borta från ett och annat möte i församlingen, sedan från många. De blev oregelbundna i tjänsten på fältet, slutade sedan upp helt. ”Somliga”, som handlat så, ”hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval”. (1 Tim. 6:10) Det var inte så de menade att det skulle gå, men så gick det. De fick framgång i materiellt avseende, men de blev utarmade andligen. (Upp. 3:15—17) Detta framhäver hur sanna dessa Jesu ord var: ”I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon”, dvs. rikedomen. — Matt. 6:24.
12. a) Hur framgår det av det handlingssätt som vissa människor följer att de inte i grund och botten är rika inför Gud? b) Varför är detta en sak som man allvarligt bör begrunda nu?
12 Det är många som i sitt sökande efter det som kan anses vara vad man normalt behöver i livet låter sig hindras att frambringa frukt till Guds lov och pris. De är tillsammans med Jehovas folk, men i grund och botten är de inte rika inför Gud. Övertid på arbetsplatsen inkräktar ofta på deras närvaro vid församlingens möten, därför att deras fruktan för att misshaga arbetsgivaren är starkare än deras fruktan för att misshaga Gud. För att visa att de är med i förkunnartjänsten, eftersom de vet att det är ett kristet krav, ägnar de sig i viss mån åt den, men deras främsta strävan går ut på att tillgodose andra intressen. Hurudant blir läget för dem när Harmageddon bryter ut? Kommer Jehova, som rannsakar hjärtat, verkligen att finna att de är människor som älskat honom av allt sitt hjärta, av all sin själ, sin kraft och sitt förstånd? (Luk. 10:25—28) Kommer han att bevara dem in i sin nya tingens ordning? Det är en sak som vi bör allvarligt begrunda. Inte först nästa månad eller nästa år, utan i dag, medan vi ännu lever och kan uträtta saker och ting, är den rätta tiden inne för oss att bevisa att vi vill vara helhjärtade lovprisare av Jehova ”från nu och till evig tid”. — Ps. 115:17, 18.
Tillit till Gud såsom den som har omsorg
13. Vilken inställning, när det gäller att skaffa sig livets nödtorft, uppmanade Jesus lärjungarna att ha, och i vilket avseende är den annorlunda än världsmänniskornas?
13 Det är uppenbart att om man sätter de materiella intressena främst i livet, blir andligheten lidande. En människa kan inte frambringa frukt som blir till verklig ära för Gud, om hon inte ser saker och ting på Guds sätt. Vilken synpunkt på detta är den rätta? När Jesus Kristus var här på jorden, framhöll han att han aldrig talade av sig själv utan att han kungjorde sin himmelske Faders vilja. (Joh. 14:10) Därför är det med största intresse som vi läser vad han har att säga om detta. Omedelbart efter det att Jesus i sin liknelse framhävt att en människas liv inte beror på att hon har många ägodelar, vände han sig till lärjungarna och påvisade för dem hur denna princip var tillämplig i deras liv. Han talade inte om att samla stora rikedomar på hög utan om att skaffa sig livets nödtorft, då han sade: ”Fördenskull säger jag till eder: Hör upp med att bekymra eder för edra själar, med avseende på vad ni skola äta, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med.” Ger inte Gud mat åt fåglarna? Är det inte han som ”kläder växtligheten på marken”? Hur mycket mera skall han då inte ha omsorg om er, som är hans tjänare! ”Hör därför upp med att söka vad ni skola äta och vad ni skola dricka, och hör upp med att vara i bekymrad ovisshet; ty allt detta är det som världens nationer ivrigt sträva efter.” De kristna bör inte efterlikna ”världens nationer”. Hela deras liv skall inte rätt och slätt vara en kamp för att tillgodose de materiella behoven. (Pred. 6:7) Det är inte så att de har mindre behov av dessa ting än de som inte tror. Jesus sade nämligen vidare: ”Eder Fader vet att ni behöva dessa ting. Sök icke desto mindre beständigt hans rike, och dessa ting skola även givas eder.” — Luk. 12:22—31, NW.
14. Vilka skulle, enligt vad Jesus sade, bli försörjda av Gud på detta sätt, och vad skulle hans omsorger inbegripa?
14 Lägg märke till att Jesus inte sade att ingen här på jorden skulle hungra. I själva verket förutsade han att det i vår tid skulle bli ”hungersnöd” eller ”livsmedelsbrist” (NW). (Mark. 13:8) Det ges inte heller någon försäkran om att till bekännelsen kristna människor, som helt enkelt inte tycker om att arbeta eller som vägrar att utföra sådant arbete som de anser vara för simpelt, kommer att bli försörjda. (2 Tess. 3:10) De människor som kanske ställer sig skeptiska till hela den här saken har ingen anledning att tro att de, med sin brist på tro, skall bli gynnade av Gud i detta avseende. (Jak. 1:6—8; Hebr. 11:6) Nej, det är i stället så att Gud gör föranstaltningar för ”arbetaren”, för dem som ”beständigt [söka] hans rike”, för dem som ”först söka riket”. (Matt. 10:9, 10; 6:33, NW) Han har inte givit löfte om någon materiell lyx — bara om ”föda och kläder”. — 1 Tim. 6:8; Luk. 12:22, 31, NW.
15. Hur har den himmelske Fadern välsignat många kristna tillsyningsmän, därför att de först sökt Guds rike, och för vilka är det nyttigt att ge akt på deras exempel på tro?
15 Det finns många tusen människor världen utöver som är livligt medvetna om att de åtnjuter den himmelske Faderns välsignelser i de ansträngningar de gör att skaffa sig livets nödtorft, medan de sätter Guds rikes intressen främst. En kristen tillsyningsman i Brasilien, som har hustru och fyra barn, blev till exempel inbjuden till Sällskapet Vakttornets särskilda utbildningskurs för tillsyningsmän. Han arbetar träget för att dra försorg om familjen, men eftersom hans materiella tillgångar är begränsade, hade han inte någon möjlighet att försörja hustrun och barnen medan han var borta. Kort innan han skulle bege sig till skolan vände han sig till Gud i bön om saken. Bönen blev besvarad, i det att flera medlemmar i församlingen erbjöd sig att sörja för familjen i materiellt avseende, medan han var borta för att bli bättre rustad att sörja för dem alla andligen. I många, många fall har sådana tillsyningsmäns tro blivit satt på prov. Ansökningar om tjänstledighet för att kunna gå igenom skolan har inte omedelbart beviljats av arbetsgivaren utan först efter någon tid — och då med full lön i många fall, sedan arbetsgivaren fått klart för sig att den anställde var beredd att sluta, om det skulle visa sig nödvändigt, och se sig om efter annat arbete längre fram, eftersom han hör till dem som ”först söka riket”. Sådana tillsyningsmän har sannerligen en tro som det är nyttigt för andra tillbedjare av Jehova att efterlikna. — Hebr. 13:7.
16. Vad har pionjärer fått uppleva, när de har låtit förkunnartjänsten gå före sina bemödanden att tillfredsställa sina materiella behov?
16 I synnerhet har de som är heltidstjänare, pionjärer, erfarit att löftet infriats att de skall få livets materiella behov fyllda, om de sätter tjänsten för Gud främst. I ett fall kom en pionjär, som varit med vid ett kristet konvent, tillbaka till sitt anvisade arbetsfält med mycket litet pengar och utan någon bostad. När han tänkte över hur han skulle använda den första dagen efter återkomsten, påminde han sig Jesu ord i Matteus 6:33. Hela dagen arbetade han i tjänsten på fältet, och under sitt arbete nämnde han till dem som han besökte att han letade efter ett rum att hyra, men ingen erbjöd honom något. Sent på eftermiddagen träffade han en välvilligt inställd kvinna, som han vittnade för, och han nämnde då återigen att han behövde en bostad. En inneboende, som hade lyssnat till samtalet från rummet intill, ropade då till värdinnan och sade: ”Se till att den där mannen får tak över huvudet, och låt honom äta med oss. Om han inte kan betala, så skall jag göra det. Han utför Guds verk.” Den här erfarenheten är inte någon enstaka företeelse; den är typisk för dem som har lämnat hem och ägodelar bakom sig för att de skall kunna ägna hela sitt liv åt tjänsten för Gud. — Apg. 16:14, 15; Mark. 10:29, 30.
17. a) Vilken inställning, som aposteln Paulus hade, gjorde det möjligt för honom att bära frukt under svåra förhållanden? b) Vilken tillförsikt å vår sida gör det möjligt för oss att fortsätta med att frambringa gudaktig frukt också när vi har knappt om pengar?
17 Detta innebär inte att den som beständigt söker Guds rike alltid kommer att ha överflöd, men han kommer att känna förnöjsamhet. När aposteln Paulus var i fängelse i Rom, skrev han till församlingen i Filippi i Macedonien om sina erfarenheter och sade: ”Jag har lärt mig att vara oberoende [nöjd], vilka omständigheter jag än befinner mig i. Jag vet förvisso huru det är att hava det knappt med försörjningen, jag vet förvisso huru det är att hava överflöd. ... För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft.” (Fil. 4:11—13, NW) Paulus var inte den som gav upp, när förhållandena blev motiga. Också där i fängelset fortsatte han att först söka Guds rikes intressen. Han predikade för dem som bevakade honom och för andra, som han kunde ta emot som gäster. (Apg. 28:16, 30, 31; Fil. 1:13) Medan Paulus var i fängelse skrev han sex brev med underbara andliga råd, och de har blivit en del av bibeln. Ja, också under verkligt motiga förhållanden, vare sig dessa beror på förföljelse eller ekonomiska svårigheter, kan man fortsätta med att bära gudaktig frukt. Så här heter det i Jeremia 17:7, 8 (Åk): ”Välsignad är den man, som förlitar sig på Jehova, som har Jehova till sin förtröstan. Ty han skall bliva såsom ett träd, planterat vid vatten och som utsträcker sina rötter vid en bäck och som icke fruktar, när det kommer hetta, och vars löv äro gröna, och som icke sörjer i torkans år och icke upphör att bära frukt.” Eftersom han helt och fullt förtröstar på Jehova, fortsätter han att sätta de andliga intressena främst. — Hebr. 13:5, 6.
Hur man sträcker sig efter något bättre
18. Hur kan vi i denna tid visa att vi har en tro sådan som Abraham, Isak och Jakob hade, och varför bör vi önska göra detta?
18 När de nutida kristna vittnena för Jehova följer detta handlingssätt, bevisar de att de har en sådan tro som de människor i gamla tider hade, vilka har blivit gynnsamt omnämnda i Guds ord. Abraham drog på Guds befallning ut ur den materiellt framgångsrika staden Ur i det forna Kaldeen och slog sig såsom en tillfälligt bosatt ned i Kanaans land. ”Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud.” Då, på 1900-talet f.v.t., var de villiga att avstå från många bekvämligheter som världen erbjöd, eftersom de hade fäst sitt hjärta vid en förblivande stad, som Gud skulle bygga, ett himmelskt herradöme som de kunde leva under. Om de ideligen hade låtit tankarna gå tillbaka till den ort, som de hade lämnat bakom sig, kunde de ha vänt åter dit. Men det gjorde de inte. ”Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud.” (Hebr. 11:8—16) Har Gud lika stort behag till den kurs du valt i livet?
19. a) Varför lever vi i en mycket allvarlig, ödesmättad tid? b) Vad skulle kunna ta några, som har detta klart för sig, att gå miste om Guds välsignelser i den nya tingens ordning, och vilken läglig varning har Jesus givit?
19 Vi lever i kritiska tider. De ”yttersta dagarna” för denna onda tingens ordning är nu inne. Det har redan förflutit mer än femtiotvå år sedan Guds rike blev upprättat i himmelen år 1914. Sex tusen år av mänsklig historia har inom kort förrunnit. De verkliga förhållandena, som anger att våra dagar utgör ”avslutningen på tingens ordning”, kan man inte ta fel på. (Matt. 24:3, NW) Det är en ödesmättad tid. Tror du det? Några som säger sig tro det kan faktiskt gå miste om välsignelserna i Guds nya tingens ordning, därför att de inte håller sinnet och hjärtat fästa vid det hopp som ligger framför dem. I stället för att låta sig nöja med ”föda och kläder” jämte gudaktig hängivenhet låter de sig ryckas med i världens materialistiska strömvirvel. De ägnar sig med långt större iver åt denna världens nöjesjakt än åt tjänsten för Gud. Fördenskull sade Jesus också till en varning: ”Giv akt på eder själva, så att edra hjärtan aldrig bliva nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över eder som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bo på hela jordens yta. Håll eder därför vakna och bed hela tiden, för att ni må lyckas undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36, NW.
20. Hur kan det bli möjligt för oss att fortsätta med att bevisa oss vara fruktbärande kristna?
20 Om vår kärlek till Gud överflödar och vi äger exakt kunskap i hans ord, då kommer vi inte att låta oss lockas på avvägar för att ägna oss åt världsliga förehavanden, utan vi kommer att låta vårt liv kretsa kring ”de ting som äro viktigast”. Om vi gör det, bevisar vi oss vara fruktbärande kristna, ”uppfyllda av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris”. — Fil. 1:9—11, NW.