Inblick i nyheterna
”Att dagligen brottas med en skandalös situation”
● ”Vi katoliker brottas dagligen med en skandalös situation, som vår officiella kyrka vill att vi skall hålla till godo med”, förklarade kolumnisten Kevin Starr, en katolik, i tidningen Examiner i San Francisco i USA. Han framhöll som exempel: ”Påven beger sig till Latinamerika ... och predikar rättvisa för de fattiga, och detta följs i [ett annat katolskt land] av att en ärkebiskop och tre biskopar presiderar vid en föreställning där det förekommer ett överdådigt slöseri med landets knapphändiga resurser. De millioner som man gjorde av med var pengar som man tagit från de fattigaste, de allra fattigaste.” Starr syftade på ett statligt bekostat bröllop, med omkostnader på många millioner kronor, som förrättades av dessa prästmän.
Kolumnisten erkände också att det förhöll sig så att förmögna och inflytelserika katoliker kunde få sina äktenskap annullerade, medan andra ”tvingades tillbringa långa år i ensamhet, eftersom de var förbjudna att gifta om sig på grund av att deras första vigselakt var en katolsk vigselakt, och om de gifte om sig ’utanför kyrkan’, förvägrades de ta del av sakramenten (de blev i själva verket uteslutna!)”. Starr riktade också uppmärksamheten på det förhållandet att prästerskapet ofta allierade sig med de mest förtryckande politiska elementen.
Som avslutning skrev han: ”Den romersk-katolska kyrkan ... är inte en kyrka för dem som kräver klarhet och konsekvens.” Han medgav att kyrkan omfattar ”ett nätverk av korruption och kompromisser”, och han tillade följande: ”Om man önskar regelrätt konsekvens i tanke, ord och handling, då kommer man helt sannolikt att lämna kyrkan.”
Misslyckade profeter
● År 1955 bad utgivarna av tidskriften Fortune vissa framstående amerikaner att göra förutsägelser om livet år 1980. Bostontidningen Sunday Globe publicerade nyligen på nytt en del av dessa spekulationer och framhöll att ”de är fulla av tro på vetenskapens och teknologins under, på produktiviteten och på den amerikanska dollarn”.
År 1955 förklarade George M. Humphrey, tidigare amerikansk finansminister: ”Vi måste sträva efter att se till att vi för 1980 års dollar kommer att kunna köpa minst lika mycket mat och kläder som för dagens dollar, helst och med rätta mer.” David Sarnoff, tidigare ordförande i Radio Corporation of America (RCA), uttryckte sig så här entusiastiskt: ”Den alltmer ökande tillgången på mat och andra varor, högre levnadsstandard och bättre utbildning och hälsa — dessa ting bör göra det lättare att tygla våldet under de kommande 25 åren. ... Vi vet inte när en kommande ’enad värld’ är här, eller hur den kommer att se ut, men en världslag som upprätthålls av en världspolis verkar höra ihop med vetenskapens och teknologins tidsålder.” Och Henry R. Luce, tidigare chefredaktör för tidskrifterna Time, Life och Fortune, tillade: ”Med sin personliga säkerhet och viss om sitt skafferi och sina möjligheter har människan av år 1980 ett högre plan av jordiska mänskliga landvinningar som utgångspunkt för sin egen personliga strävan.”
Nu har vi sett vad dessa 25 år i själva verket medförde. Inger det förtroende för världens ledande mäns optimistiska löften om att människor kan förbättra mänsklighetens situation? Eller bör det inte snarare få realistiska människor att erkänna att detta verkligen är de ”yttersta dagarna”, då bibeln säger att ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med [skall] vara här”? — 2 Tim. 3:1; jämför Matteus 24:3—22.
Ett ”manschauvinistiskt” språk i bibeln?
● En rådgivande panel för National Council of Churches (NCC) i USA har krävt att ”manschauvinistiska” uttryck avlägsnas från bibeln. Gruppen påstår att hänvisningarna i bibeln till Gud som manlig ”är olyckor på grund av begränsningar i det mänskliga språket”. De skrev också: ”Vi anser att det är lämpligt att tala om Jesus Kristus som Guds Barn [i stället för ”Guds Son”] och att alternativ till uttrycket Människosonen borde undersökas.” De rekommenderade att Reviderade standardöversättningen, som utgetts av NCC, borde ändras för att återspegla sådana förändringar.
Men är de maskulina hänvisningarna till Gud och Kristus verkligen ”olyckor på grund av begränsningar” i bibelns ursprungliga språk? Gud själv använder i bildlig bemärkelse uttrycket ”man” för att illustrera sitt förhållande till Israel. (Jes. 54:5; Jer. 31:32, Reviderade standardöversättningen) Han hänsyftar på ett liknande förhållande till sin himmelska organisation eller ”kvinna”, ”Jerusalem där ovan”. (1 Mos. 3:15; Upp. 12:1—6; Gal. 4:26) Bibeln talar också i bildlig bemärkelse om Kristus som en ”brudgum” och en ”man”, och det sägs till och med att han har en ”hustru”. (Joh. 3:28, 29; 2 Kor. 11:2; Ef. 5:22—33; Upp. 21:9) Sådana hänvisningar kan knappast beskrivas som ”begränsningar i det mänskliga språket”.
En tom gest
● Då påven Johannes Paulus II sommaren 1979 besökte ett fattigt slumkvarter i Rio de Janeiro i Brasilien, uppges det att han blev så rörd över det han såg att han tog en guldring från sitt finger och gav den åt det utfattiga folket. ”För Vidigal [slummen]”, rapporterades det att han sagt till prästen Italo Coelho, som mottog ringen för folkets räkning. Men i slutet av augusti hade ringen inte hjälpt de fattiga. Prästen Coelho erkände att den var i den kyrka som betjänar ett område som inbegriper Vidigal. Men själva kyrkan är belägen ”i Leblon, en av Rio de Janeiros rikaste stadsdelar”, rapporterar New York Times.
Kommer ringen någonsin att säljas för att hjälpa de fattiga? ”Vi skall inte sälja den. Det är absolut säkert”, svarar prästen.
Denna situation påminner om en liknelse som Jesus framställde angående en ”rik man”, som ”varje dag festade överdådigt”, och en utblottad tiggare som kallades Lasarus, som ”längtade efter att bli mättad av de smulor som föll från den rike mannens bord”. Många kyrkoledare i högre ställning har inte bara levt i välstånd och överflöd, likt den ”rike mannen”, och erbjudit de fattiga bara usla ”smulor”, likt påvens ring från sitt rikliga ”bord”, utan vad som är viktigare — har de inte gjort på samma sätt när det gäller att sörja för folkets andliga hunger? I stället för fast biblisk ”föda” erbjuder de ofta ”bara smulor” av skenheliga ritualer och politiska uttalanden. — Luk. 16:19—22, den katolska Douayöversättningen.