Uppskattning av det som tillhör Gud

1, 2. Vilket förträffligt exempel på uppskattning riktade Jesus sina lärjungars uppmärksamhet på i templet i Jerusalem?

EN DAG när Jesus befann sig i templet i Jerusalem, framhöll han för sina lärjungar ett gott exempel på uppskattning av det som tillhör Gud. I folkets närvaro hade Jesus just varnat sina lärjungar för ”de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden”. Dessa saknade sann och äkta respekt för Guds hus för tillbedjan. I stället sökte de utnyttja det till sin egen fördel och för att dra uppmärksamheten till sig själva. Där i templet lade Jesus märke till hur rika människor lade ned sina gåvor i offerkistorna. Han såg också en viss behövande änka lägga ned två små mynt av mycket ringa värde, och han riktade sina lärjungars uppmärksamhet på vad som ägde rum och sade: ”Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra. Ty det var av sitt överflöd, som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.” — Luk. 20:45—47; 21:1—4.

² Det är verkligen intressant att lägga märke till att Jesus sade att denna kvinna, som lade ned två små mynt av mycket ringa värde, ”lade dit mer än alla de andra”! Jesus visste att den här kvinnan uppskattade templet. Hon visste att templet måste hållas i stånd, och hon gav sitt bidrag till dess underhåll. ”Hon lade dit av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva av.” (Hd) Vad var det med detta tempel som förmådde denna behövande änka att visa sådan uppskattning?

3. Vad var det i fråga om templet som den här änkan kunde uppskatta?

³ Det var till denna plats som judar från Israels hela område brukade komma åtminstone tre gånger om året till särskilda högtider i förbindelse med den sanna tillbedjan. Det var hit som denna kvinna kunde komma med sina offergåvor och be prästerna frambära dem inför Jehova till förlåtelse för hennes synder och som ett uttryck för hennes tacksamhet. Det var här som hon kunde höra Guds ord läsas och förklaras. Det var här hon kunde få svar på sina frågor om Jehova och om hur hans lag påverkade hennes liv. Här kunde hon åtnjuta gemenskap med äldste i Guds församling och med sina vänner som på samma sätt kom hit för tillbedjan. Hon hyste djup uppskattning av templet. Med tro på att Gud kunde sörja för hennes behov satte hon rentav Jehovas tillbedjans intressen före omsorgen om att skaffa sig det hon behövde för sitt liv i fysiskt avseende. — Jämför Matteus 6:31—33.

4. Vad är Guds stora andliga tempel, och hur bör vi känna det i fråga om det?

⁴ Detta tempel i Jerusalem, som en gång i tiden var centrum för Jehovas tillbedjan här på jorden, finns nu inte längre. På grund av att det missbrukades, behandlades som någonting oheligt av det folk som påstod sig tjäna Gud, tillät Gud att romarna förstörde det. Men detta jordiska tempel framställde — på ett sätt som människors sinne kunde fatta — en bild av Guds stora andliga tempel. Detta tempel är Guds andliga byggnad, genom vilken människor här på jorden kan nalkas honom, den helige och osynlige Guden som bor i himlarna, i tillbedjan på grundval av Jesu Kristi offers syndförsonande värde. Det är i detta tempels jordiska förgårdar som vi kan frambära offer av lovprisning till Jehova. (Hebr. 13:15) Och det är genom detta andliga tempel som vi får undervisning om Guds vägar. Uppskattar vi helt och fullt detta tempel? Känner vi det på samma sätt som psalmisten David, som sade följande om Jehovas hus: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel”? — Ps. 27:4, NW.

5. Hur återspeglar var närvaro vid församlingsmötena vår inställning till Jehovas andliga tempel?

⁵ Om det är så, då kommer vi att regelbundet församlas med dem som tillber Jehova, när de kommer tillsammans till församlingsmöten. Det är inte den Rikets sal som de församlas i som är Jehovas tempel. Men det är här som de kan höra Guds ord läsas och dryftas, alldeles som det skedde i templet i Jerusalem i forna tider. Det är här som de kan lära sig hur de skall tillämpa Guds ords råd i sina egna liv. Här åtnjuter de gemenskap med sådana som andligt sett är äldste och med andra som tillber Jehova. Genom att vara närvarande vid dessa möten, genom att visa noggrann uppmärksamhet och genom att tillämpa det de lär sig från Guds ord visar de på ett meningsfullt sätt att de verkligen uppskattar Jehovas stora andliga tempel. Uppskattar du dessa ting som tillhör Gud? Varje individ måste avgöra vilken väg han vill gå — följa en rättfärdig vandel med Guds folk eller en orättfärdig vandel i gemenskap med världen. Vad uppskattar du? Vad anser du vara av stort värde? — 1 Joh. 2:15, 17.

”En pärla av högt värde”

6. På vilket sätt belyste Jesus det djup av uppskattning av Guds rike som en sann kristen måste ha?

⁶ När Jesus hjälpte sina lärjungar att uppodla uppskattning av de ting som har störst värde, de ting som tillhör Gud, använde han ofta liknelser. Vid ett tillfälle när han var i Galileen sade han till dem: ”Himmelriket [är] likt en resande köpman, som sökte efter förträffliga pärlor. Sedan han funnit en pärla av högt värde, gick han bort och sålde genast allt vad han hade och köpte den.” (Matt. 13:45, 46, NW) Det här var en köpman som visste vilket värde pärlor har. När han fann en särskild ”pärla av högt värde”, värderade han den över alla sina ägodelar. Han sålde genast allt han hade, allting i hans ägo som var av värde, för att köpa denna enda, överlägsna ”pärla av högt värde”. De som vill komma in i Guds rike måste uppskatta det så mycket; de måste värdera det så högt. — Jämför Lukas 13:24.

7. Hur visade Jesus sin egen uppskattning av Riket?

⁷ Jesus själv gav helt visst ett föredöme i fråga om att göra detta. Han färdades till fots från ena änden av Israels land till den andra och predikade: ”Himmelriket har kommit nära.” (Matt. 4:17, NW) Han övade andra och sände ut dem att ta del i detta kungörelsearbete. (Matt. 10:7) Han talade om för sina apostlar att de skulle få del med honom i himmelriket, men inte bara det, utan han gav också ut sitt liv som ett offer, så att detta skulle bli möjligt för dem. (Luk. 22:19, 20, 28—30) Bibeln visar att de som skall bli medarvingar med Kristus i hans rike och som skall härska med honom i tusen år skall vara 144.000 till antalet, och den visar också att det här på jorden skall finnas en tallös ”stor skara” människor som skall visa sig vara lojala undersåtar till detta rike. — Upp. 7:4—10; 14:3—5; 20:6.

8, 9. a) Hur mycket måste Guds rike betyda för dem som skall bli medarvingar med Kristus? b) Vad sade Paulus som visade vad han menade om det? c) Krävs det sådan hängivenhet av dem som hoppas på jordiskt liv som Rikets undersåtar?

⁸ Hur mycket måste Guds rike betyda för dem? De som skall vinna himmelriket med Kristus måste till sist vara villiga att lämna bakom sig alla sina jordiska ägodelar; de måste gå så långt som att utge sina egna liv för att uppnå himmelriket. Men de måste inte bara vara villiga att dö för detta rike; de måste också leva för det. (Luk. 12:31) Efter Kristi förebild måste de predika de goda nyheterna om detta rike. Aposteln Paulus gav uttryck åt hur mycket det betydde för honom att vara i förening med Kristus i himmelriket: ”Jag räknar det alltsammans som ren förlust, därför att jag har fått ett oändligt större värde — jag har lärt känna Kristus Jesus, min Herre. Det är för hans skull som alla mina tidigare företräden har förlorat sitt värde. Nu betraktar jag dem som avskräde, för att jag skall vinna Kristus och leva mitt liv i gemenskap med honom. Jag har inte längre någon egen rättfärdighet, som kunde tillräknas mig, därför att jag har hållit lagen. Jag känner bara den rättfärdighet, som människan får genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud på grund av tron. Jag har ett enda mål: att lära känna Kristus, att uppleva kraften av hans uppståndelse och att dela hans lidanden, genom att jag blir lik honom, då jag dör en sådan död som han dog, om jag bara till sist kunde nå fram till uppståndelsen från de döda. Jag vill visst inte säga, att jag redan har hunnit fram till målet eller att jag redan har nått fullkomligheten, men jag jagar mot det mål, till vilket Kristus Jesus en gång kallade mig, då han grep mig. Mina bröder, jag inbillar mig inte, att jag redan har nått det målet. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom mig, jag sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar mot målet för att vinna segerpriset, vilket är Guds kallelse genom Jesus Kristus till ett himmelskt liv.” (Fil. 3:8—14, Hd) Ja, Paulus uppskattade verkligen värdet av det som tillhör Gud. Gör du det?

⁹ Alldeles som de som uppnår en plats i himmelriket måste bevisa att den är dyrbarare för dem än någonting annat som de äger, måste också de som skall bli gynnade med evigt liv som jordiska undersåtar till detta rike visa ett likadant djup av uppskattning av denna storslagna framtidsutsikt. Deras verkliga känslor i fråga om detta kommer att sättas på prov. Varför är det så?

Fast och säker inför motstånd

10. a) Om vi verkligen förespråkar Guds rike, vad kommer vi då att få erfara från världens sida? b) Hur reagerade apostlarna på sådan förföljelse? Vad var orsaken?

¹⁰ Var och en som verkligen utövar tro på Guds rike och offentligen predikar det kommer att möta motstånd från världen. När Jesus talade med sina lärjungar om avslutningen på den nuvarande tingens ordning, förberedde han dem för sådant motstånd: ”Man [skall] gripa er, man skall förfölja er, överlämna er åt synagogor och kasta er i fängelse, och man skall ställa er inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull. Detta skall ge er tillfälle att bära fram vittnesbörd.” (Luk. 21:12, 13, Hd) Aposteln Petrus hörde Jesus säga detta, och han fick själv vara med om förföljelse. Han och de andra apostlarna drogs inför den judiska Sanhedrin. Översteprästen förhörde dem och sade: ”Vi bjöd er bestämt att inte fortsätta att undervisa på grundval av det namnet, och se, ändå har ni uppfyllt Jerusalem med er undervisning, och ni är beslutna att dra den mannens blod över oss.” Utan att tveka, men med full uppskattning av privilegiet att representera Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, ”sade Petrus och de andra apostlarna: ’Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.’” — Apg. 5:27—29, NW.

11, 12. a) Hur uppmanade aposteln Petrus oss att betrakta de ”prövningar”, som kommer över oss på grund av att vi tjänar Gud, och resultatet av dem? b) Hur kan de föredömen som Abraham och Mose utgör hjälpa oss att bevara det rätta perspektivet, när vi närmar oss den ”stora vedermödan”?

¹¹ För att trösta och uppmuntra dem som höll på att tillväxa i uppskattning av Guds tjänst dryftade Petrus slutresultatet av de brännande prövningar som de skulle genomgå. Han skrev: ”Därför är ni fyllda av jublande glädje, även om ni nu under en kort tid måste utstå lidanden under många olika slags prövningar. Det måste ske, för att äktheten av er tro skall prövas. Den är långt dyrbarare än guldet, som visserligen är förgängligt men ändå består eldsprovet. Er tro måste prövas, för att det skall visa sig, att den är värd lov, pris och ära, när Jesus Kristus träder fram i sin härlighet.” — 1 Petr. 1:6, 7, Hd.

¹² När någon verkligen aktar de ting som tillhör Gud högt, drar han sig inte undan från att tala sanningen bara därför att ”prövningar” kan bli resultatet av att han gör det. Han vet att Jesus blev förföljd och att hans efterföljare också skall bli det. Han inser att ”prövningarna” inte kommer att fortsätta för evigt. De har en början, och de kommer till ett slut. Alldeles som guld som utsätts för proberarens eld inte lämnas där för evigt utan tas ut, så kommer också de kristna ut ur förföljelsens hetta. Men deras tro, som på detta sätt har blivit satt på prov, är så mycket dyrbarare än guld, som är förgängligt. När Abraham fick reda på att hans brorson Lot blivit bortförd av hedniska kungar, drog han sig inte undan från att visa sin förtröstan på Jehova. Han handlade med hel och full tro, och han blev belönad för det. (1 Mos. 14:13—20) Mose blev visserligen uppfostrad i en ställning av ynnest vid det egyptiska hovet, men också han visade att hans tro gällde Jehova, Abrahams Gud. ”Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning.” Han höll den smälek som var förbunden med att vara förordnad som tjänare åt Gud för en större rikedom än Egyptens skatter. (Hebr. 11:24—26) Hur förhåller det sig nu med din tro? Tror du på Guds ord? Aktar du det högt? Betyder det så mycket för dig att du, oberoende av vilka ”prövningar” som kan komma över dig på grund av att du håller fast vid det, kommer att fortsätta att tro på Gud? Alla som skall komma ut ur ”den stora vedermödan” (NW) som överlevande, med den storslagna utsikten till evigt liv i Guds nya ordning framför sig, måste visa sådan uppskattning. — Upp. 7:14—17.

13. Vilken verksamhet ägnar sig Jehovas vittnen åt på grund av att de har tro?

¹³ Det är tro sådan som denna som Jehovas vittnen över hela världen har visat under det gångna året. De uppskattar sanningen. De studerar den flitigt. Men de behåller den inte för sig själva. De för den nitiskt vidare till andra, och de gör detta trots all förföljelse som de kan få möta. De älskar livet, och de skulle vilja se alla andra människor vinna evigt liv. Du kommer att vara intresserad av vad de har gjort under det gångna tjänsteåret för att visa sin uppskattning av de ting som tillhör Gud.

Två millioner predikar de goda nyheterna!

14. Hur många var det i verkligheten som tog del i att predika de goda nyheterna förra året, och vilka resultat blev det?

¹⁴ Under det gångna tjänsteåret (från och med den 1 september 1973 till och med den 31 augusti 1974) har mer än två millioner människor tagit del i att predika de goda nyheterna tillsammans med Jehovas vittnen. Det var 2.021.432 som lämnade in rapporter till de församlingar som de är anslutna till, och genom detta visade de att de inte bara tog del i att predika budskapet om Riket, utan också att de planerar att fortsätta att göra det. Att två millioner människor gör samma sak, dvs. går från hus till hus och använder varje annat tillbörligt medel till att predika de goda nyheterna om Guds rike och verkligen uppskattar privilegiet att göra det — det leder till resultat. Därför fick Jehovas vittnen under tjänsteåret 1974 glädjen att se 297.872 personer göra framsteg i sin uppskattning av bibelns sanning så långt att de blev döpta som symbol av sitt överlämnande åt Jehova Gud. Detta antal människor slöt sig till dem som redan kungör de goda nyheterna, och de förklarade sig vara Jehovas kristna vittnen. Också de går nu från hus till hus med bibelns budskap, gör återbesök hos dem som visar intresse för sanningen och studerar Guds ord med dem i deras hem.

15. I vilken utsträckning har Jehovas vittnen gett ut av sig själva i tjänsten på fältet under året?

¹⁵ Det är svårt att göra sig en föreställning om det, men dessa mer än två millioner människor (som alla är frivilliga som inte tjänar för ekonomisk vinning, utan av kärlek till Gud och av omsorg om sina medmänniskor) har använt 371.132.570 timmar i detta evangeliseringsarbete. De gjorde 151.171.555 återbesök hos dem som visade intresse för Guds ord, och de ledde i genomsnitt 1.351.404 bibelstudier i hem. Denna verksamhet utfördes överallt på jorden — i 207 länder och ögrupper i havet. Eftersom Jehovas vittnen hyser sådan uppskattning av det som tillhör Gud, är det inte att undra på att de har fått så lysande resultat i predikandet av de goda nyheterna under de gångna tolv månaderna!

16. Hur mycket litteratur placerades? Varför har man gjort detta?

¹⁶ För att hjälpa människor med ärligt hjärta att komma till exakt kunskap om Guds kärleksfulla uppsåt för mänskligheten erbjuder Jehovas vittnen villigt biblar och bibelstudieböcker. Under det gångna året placerade de 27.581.852 inbundna böcker, 12.409.287 småböcker och 273.238.018 lösnummer hos intresserade personer för att befrämja sådan biblisk undervisning. Dessutom tecknade de 2.387.904 prenumerationer på tidskrifterna Vakttornet och Vakna!

17. Vilken annan verksamhet krävde mycket av deras tid, och vad var orsaken till detta?

¹⁷ Men Jehovas vittnen använde inte all sin tid till att besöka andra människor i deras hem för att erbjuda bibliska publikationer och för att studera bibeln med dem. De avsatte också tid för att dryfta Guds ord i sina egna familjer och vid sina församlingsmöten. Och under det gångna året har de byggt många nya Rikets salar, där de kommer tillsammans regelbundet varje vecka för att bli andligen uppbyggda. De vet att sådana möten är nödvändiga i en kristens liv. Jesus själv sade: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” — Matt. 4:4, NW.

18. Hur många församlingar finns det nu, och på vad är deras möten grundade?

¹⁸ Det finns nu 34.576 församlingar av Jehovas vittnen som kommer tillsammans i sina Rikets salar runt om i världen. I alla dessa församlingar är bibeln den förnämsta publikation som uppmärksamheten riktas på och som samtalen är grundade på. Varje församling får omvårdnad genom de äldste i den som är kvalificerade undervisare i Guds ord. De står i kontakt med Sällskapet Vakttornets avdelningskontor — det finns 96 sådana avdelningskontor — och genom dessa får de ett överflöd av uppbyggande studiematerial till församlingen. Du är alltid välkommen att vara med vid Jehovas vittnens möten i någon av deras Rikets salar. Om du inte vet var närmaste Rikets sal är belägen, bör du känna dig fri att skriva till utgivarna av denna tidskrift och fråga. Vi ger dig gärna upplysningar om detta. I Rikets sal kommer du att träffa många goda och intressanta människor, som verkligen är överlämnade åt Jehova Gud och uppriktigt söker göra hans vilja. Med sann och äkta tro ber de: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:9, 10.

19. Hur många var närvarande vid Åminnelsen förra året, och hur visar bibeln vikten av regelbunden mötesnärvaro?

¹⁹ Jehovas vittnen har haft så många som 4.550.457 personer i sina Rikets salar över hela jorden vid ett och samma tillfälle. Detta var den 7 april 1974, vid firandet av åminnelsen av Kristi död. Var du närvarande? — Hebr. 10:24, 25.

20. a) Vilka länder visade enastående ökningar i antalet förkunnare förra året, enligt vad tabellen över tjänsten visar? b) Hur förhåller sig antalet pionjärer till hela antalet förkunnare i sådana länder som Hawaii, Indonesien, Japan och Korea? c) I vilka länder lägger du märke till att det rapporteras mer än ett bibelstudium per förkunnare?

²⁰ För att du skall få detaljer om Jehovas vittnens arbete över hela världen trycker vi i detta nummer av Vakttornet, på sidorna 140—143, en tabell som visar Jehovas vittnens tjänst på fältet. Den upptar alla de länder där de har predikat under det gångna året och visar antalet förkunnare av de goda nyheterna som har tagit del i detta arbete. Den visar också hur många ”pionjärer” det finns, dvs. personer som ägnar åtminstone 100 timmar varje månad åt att predika bibelns budskap och undervisa personer som inte redan är vittnen. I tabellen kommer du också att finna antalet döpta under det gångna året, den tid som användes i evangeliseringsarbetet, antalet återbesök som gjordes och medeltalet sexmånaders bibelstudier som hölls. Allt detta arbete utförs frivilligt; de som tar del i det uppskattar privilegiet att få göra det, och de finner glädje i det.

21. a) Vems föredöme följer vi i vårt sätt att predika? b) Hur kan människor få gagn av det budskap som vi kommer till dem med?

²¹ När Jehovas vittnen besöker dig, lyssna då till vad de har att säga. De kommer till dig med det viktigaste budskapet i världen — Guds budskap till mänskligheten i vår tid. Kom ihåg att Jesus i sin predikoverksamhet gick direkt till människorna och på så sätt gav sina efterföljare ett föredöme, det föredöme som Jehovas vittnen följer i vår tid. Den kristne lärjungen Lukas sade om Jesus: ”Han [begav] sig ut på en färd från stad till stad och från by till by, predikande och kungörande de goda nyheterna om Guds rike. Och de tolv var med honom.” (Luk. 8:1, NW) Jehovas kristna vittnen vandrar i Jesu Kristi fotspår. Nu, då åtminstone 2.021.432 personer tar del i arbetet, kommer en mängd städer och byar att nås under innevarande år, och det kommer sannolikt att vara många fler som griper sig an med denna kristna verksamhet. Lyssna till dem, när de besöker dig, eftersom det kommer att hjälpa dig att ”gripa fast tag om det verkliga livet”. — 1 Tim. 6:19, NW.

22. Vad är vårt mål med att ha bibliska samtal med människor som är villiga att lyssna?

²² I dessa mycket oroande tider är det betydelsefullt att man inriktar sina tankar på Guds ord och studerar det. Om du säger att du hyser uppskattning av det som tillhör Gud, visa då denna uppskattning genom att läsa och studera bibeln. Jehovas vittnen kommer gärna att slå sig ned tillsammans med dig och framhålla de lösningar som bibeln ger på problem som du har som individ och på problem som möter mänskligheten som helhet. Sedan kan du, med det du har sett i din egen bibel som grund, själv avgöra om det budskap vittnena framför är sanningen. Om du ser att det verkligen är i överensstämmelse med Guds ord, tro då på det och bevisa dig vara en sann och äkta efterföljare till Guds Son, Jesus Kristus. Vi hoppas att du också snart med av hjärtat känd uppskattning kommer att säga till Jehova: ”Du är min tillflykt och mitt fäste, min Gud, som jag vill förtrösta på.” — Ps. 91:2, NW.

[Tabell på sidorna 140-143]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1974

(För formaterad text, se publikationen)