Framåt in i den nya ordningen under teokratin!

”Säg bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung.’” — Ps. 96:10, NW.

1. Vilket slag av styrelse krävs för att människan skall bli bevarad på en paradisisk jord?

FÖR att mänskligheten skall bli för evigt bevarad på en hälsosam, paradisisk jord krävs det en fast och säker styrelse. Det betyder att det krävs en rättfärdig styrelse som blir bestående. En sådan styrelse skall verkligen komma! Det är rentav förutsagt att den skall komma — förutsagt med den bästa av alla auktoriteter som grundval.

2. a) Om en demokrati skulle erbjudas såsom den styrelse som krävs vilken garanti skulle det då finnas för dess stabilitet? b) Vad kan sägas om världsfederalister och om ett världsomfattande envälde?

² Vad slags styrelse kommer det att vara? Det beror helt på den myndighet, enskild eller kollektiv, som upprättar den. Skall det vara folket som kollektivt insätter den och avgör dess form? Om det utvecklade sig på det sättet, då skulle resultatet bli en demokrati. Gör en sådan utsikt att framtiden förefaller ljusare för oss? Inte om man skall döma av den meritlista som demokratierna har förskaffat sig i historien fram till denna tid. I dag uppvisar några av dessa demokratier eller republiker genom folket stor militär kraft, men trots detta är också deras stabilitet i hög grad ifrågasatt. De har inte bättre garantier att få överleva in i den mörknande framtiden än andra slag av styrelser har. De människor som kallar sig världsfederalister har sina teorier, men de är ur stånd att åstadkomma en tillfredsställande världsregering. Och ingen önskar ett envälde över hela världen, en världsdiktatur med en ofullkomlig människa som oinskränkt härskare.

3, 4. a) Vem äger rätten att avgöra och bestämma hur jorden skall styras? b) Vilka två frågor som ställdes av Jesaja påminner oss evolutionisternas argument om, och vad är svaret på dem?

³ Vad skall man då säga om en styrelse som upprättas av jordens danare? Ja, av människans Skapare? Har någon större rätt att avgöra och bestämma hur jorden och dess invånare skall styras än han har? Svaret på denna fråga är självklart.

⁴ Å, nu säger förstås evolutionisterna sarkastiskt att det inte finns någon personlig, intelligent danare som har format jorden och människan. Men tänk på att dessa evolutionister inte har lyckats åstadkomma en tillfredsställande styrelse ens efter de millioner år som de påstår att människan har utvecklats på jorden innan hon nådde fram till denna mycket omskrutna ”hjärnans tidsålder”. Dessa evolutionister består av stoft alldeles som alla vi andra, och de påminner oss om ett par frågor som ställdes två tusen sju hundra år innan dessa klyftiga evolutionister kom till: ”Skall verket säga om sin mästare: ’Han har icke gjort mig’? Eller skall bilden säga om honom som har format den: ’Han förstår intet’?” (Jes. 29:16) Ingen kan med framgång förneka att den som danat jorden och format människan har visat sig äga förstånd. Och en styrelse som han förstår att upprätta över människan måste vara en teokrati.

5, 6. a) Vad fanns först på jorden, demokrati eller teokrati, och vad visar bibeln om detta? b) Till vilken punkt i uppfyllelsen av Guds befallning till människan kunde det första människoparet ha levat?

⁵ Pålitliga historiska skildringar bevisar att teokratin fanns här på jorden innan det fanns demokrati. Till och med vetenskapsmän tvingas medge att människosläktet härstammar från ett första människopar, som var förenat i äktenskap. Den förste mannen och den första kvinnan måste stå under en teokrati eller en av Gud utövad styrelse, eftersom Gud var deras danare och likaså deras styresman, deras laggivare, deras härskare. De var inte grottman och grottkvinna. De var paradisiska personer, eftersom Gud skapade dem i ett jordiskt paradis. (1 Mos. 2:7—25) Alldeles som det var med fiskarna, fåglarna och landdjuren hade Gud i detta fullkomliga människopar inplantat förmågan att få avkomma. Vilket storslagnare uppsåt i livet kunde han då ställa fram inför dem än det som uttrycktes i följande teokratiska befallning: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden”? — 1 Mos. 1:26—28.

⁶ Med Guds välsignelse kunde detta felfritt danade människopar leva för att se denna gudomliga befallning bli helt och fullt utförd — hela jorden lagd under dem som ett världsomfattande paradis, behagligt uppfyllt av deras barn och barnbarn i fullkomlighet.

7. a) Varför och hur kunde de ha levat för att se jorden uppfylld av deras avkomlingar? b) Varför har vi, deras avkomlingar, fötts under fördömelse till död?

⁷ Även om det hade tagit ett liv i tusen år, kunde detta första gifta par ha fortsatt att leva för att se hela antalet avkomlingar som skulle bebo det världsomfattande paradiset till evig tid, eftersom de inte behövde dö. Genom att leva i lojalitet mot teokratin, Guds osynliga styre, och lära alla sina avkomlingar att leva i lojalitet mot den, kunde de ha levat i dag och haft framtidsutsikten att få leva i lycka tillsammans med alla sina avkomlingar i paradiset i evighet. Det var när våra första föräldrar förkastade teokratin och valde folkvälde eller demokrati som de kom under dödsdom. På grund av att vi har fötts åt dem efter det att de hade gjort detta val och drivits ut ur Edens paradis för att dö, har vi från dem ärvt synd och fördömelse till död. (1 Mos. 2:16, 17; 3:1—4:2; Rom. 5:12) Av detta kan vi förstå att demokratin inte innehåller något löfte om evigt liv. Teokratin gör det.

8. a) När och var uppstod demokratin? Hur gick det till? b) Hur förhöll det sig med teokratin vid den tiden?

⁸ Varje spår av detta förlorade paradis utplånades av den världsomfattande floden på Noas tid, hans som var den tionde i släktlinjen från den förste mannen, Adam. Omkring sexton hundra år därefter, eller på 700-talet före den vanliga tideräkningen, existerade Grekland. Det sägs vara demokratins vagga. Först omkring år 700 f.v.t. förekom en tendens till demokratiskt styre i de grekiska stadsstaterna. Detta fick till följd folkliga styrelseformer allteftersom tiden gick och folket vann makt, i synnerhet när adelns högt ansedda kavalleri avskaffades och man skapade falangen som bestod av vanliga soldater.a Men mer än åtta hundra år dessförinnan hade en teokrati upprättats på jorden av den himmelske teokraten. Var någonstans?

9, 10. a) Var upprättades denna teokrati, och vilken form av tillbedjan fick den? b) Hur framhöll Mose i sitt avskedstal att Israel hade en konungslig, teokratisk styrelse?

⁹ På Sinaihalvön. Där, vid berget Horeb, kungjorde han de tio budorden. I det första av dessa tio budord sade han: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte.” (2 Mos. 20:1—3, NW) Detta första bud visade att han talade och handlade såsom teokrat eller gudomlig härskare och nu talade till det folk som han hade befriat och över vilket han upprättade en teokrati. Detta skedde på våren år 1513 f.v.t. När Jehova använde profeten Mose som sin medlare, upprättade han för sitt befriade folk såsom en organiserad nation inte bara denna form av styrelse utan också en form av religiös tillbedjan. Därför hade nationen teokratisk styrelse och teokratisk tillbedjan. Omkring fyrtio år senare höll den åldrade Mose ett avskedstal till den teokratiska nationen. Mose talade om den såsom Jesurun, som betyder ”en som är rättrådig” och sade:

¹⁰ ”HERREN [Jehova] kom från Sinai. ... Och Jesurun fick en konung, när folkets hövdingar församlades, Israels stammar allasammans.” — 5 Mos. 33:1—5.

11, 12. a) I vilket land upprättades teokratin till sist? Hur gick det till? b) Hur bevisade sig domaren Gideon vara lojal mot teokratin, och vilken lokal styrande krets hade Suckot på hans tid?

¹¹ På våren år 1473 f.v.t., efter Mose död, förde Jehova såsom Konungen sin teokratiska nation över floden Jordan in i det utlovade landet. Efter år av segrar över de hedniska, oteokratiska invånarna i landet upprättades teokratin över största delen av det utlovade landet. Men israeliterna utsattes för många frestelser att avvika från det teokratiska styret.

¹² För att återföra sitt egensinniga folk till teokratisk ordning uppreste Jehova vid ett tillfälle domaren Gideon såsom befriare. Sedan de förtryckande fienderna drivits ut ville israeliterna göra Gideon till sin synlige kung, till den förste i en kungaätt. Men Gideon var lojal mot teokratin. Därför sade han till dem som ville bli kungamakare: ”Jag själv skall inte härska över er, och inte heller skall min son härska över er. Det är Jehova som skall härska över er.” (Dom. 8:22, 23, NW) Under detta teokratiska styre fortsatte städerna att ha ett antal äldste såsom en lokal styrande krets. På Gideons tid hade staden Suckot sjuttiosju äldste, och till dem hörde stadens ”överste” eller furstar. (Dom. 8:6, 14—16) Såsom officiella äldre män representerade de Suckot.

Från judisk teokrati till messiansk teokrati

13, 14. a) Vilken förändring i styrelsen ägde rum på profeten Samuels tid? Hur gick det till? b) Hur blev David kung över hela Israel, och på vems tron sades han sitta?

¹³ År 1117 f.v.t. genomgick teokratin i det utlovade landet en förändring; ett nytt drag fogades till den. De officiella äldre männen i folket bad Jehovas profet Samuel att insätta en synlig mänsklig kung över nationen. Jehova var missnöjd och sade till Samuel: ”Det är mig som de har förkastat från att vara konung över dem.” (1 Sam. 8:4—7, NW) Likväl bemyndigade Jehova Samuel att smörja Saul, Kis’ son, av Benjamins stam till att vara kung över hela Israel. Eftersom Saul var smord till kung av Jehovas profet, blev han ”Jehovas smorde”. — 1 Sam. 12:3, 5; 24:7, 11, NW.

¹⁴ På grund av att kung Saul gång på gång var olydig lät Jehova profeten Samuel smörja herdegossen David från Betlehem till blivande kung i Israel. Vad ägde då rum sedan Saul dött och likaså hans son och tronföljare? Vi läser: ”När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.” (2 Sam. 5:1—3) På så sätt blev David ”Jehovas smorde [Messias]”, och han sades sitta på ”Jehovas tron” såsom den store teokratens synlige representant. — 1 Krön. 29:23, NW.

15. Vems konungavärdighet över Israel erkände David, och vad sade han beträffande detta, då arken flyttades till Jerusalem?

¹⁵ Kung David erkände den store teokraten då han sade: ”Ditt är riket, o Jehova, som också upphöjer dig själv såsom huvud över allt.” (1 Krön. 29:10, 11, NW) Vid den tid då David flyttade den heliga förbundsarken till ett tält nära sitt palats i Jerusalem skrev han en minnespsalm, där han sade: ”Må de säga bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung!’” (1 Krön. 16:31; Ps. 96:10; NW) Detta skedde omkring år 1070 f.v.t.

16. a) Vad hände med teokratin, då Jerusalem och dess tempel ödelades och landet låg öde i sjuttio år? b) Vad skulle återställelsen av det messianska riket föra med sig, och vilket tillstånd skulle Jehovas folk fortsätta att befinna sig i fram till dess?

¹⁶ Fyra hundra sextiotre år därefter blev Jehovas tempel för tillbedjan i Jerusalem förstört av babylonierna, och Jerusalem och Juda land låg öde i sjuttio år, medan de bortförda invånarna var fångar i Babylons land. Betydde det att Jehovas teokrati över hans utvalda folk hade upphört att existera? Nej! Han är den som senare åstadkom att de återfördes till sitt gudagivna land. Det som hade upphört att existera var riket i Davids kungliga släkt, och således hade Guds messianska rike i miniatyr eller liten skala upphört att fungera. I sinom tid skulle Guds messianska rike bli återställt. Denna återställelse skulle leda till införandet av en rättfärdig, ny ordning. (Hes. 21:25—27; Apg. 3:20, 21; 2 Petr. 3:13) Under tiden skulle det folk som Jehova hade för sitt namn fortsätta i relativ underdånighet under de hedniska nationerna och deras riken. — Neh. 9:36, 37; Luk. 21:24; Rom. 13:1.

17. a) Vad var det, enligt Jesaja 52:7, som Jehova av allt att döma återupptog, när han förde tillbaka sitt folk till deras land? b) Hur lät Jehova genom Malaki kungöra sin konungavärdighet?

¹⁷ När Jehova återförde sitt folk till deras hemland år 537 f.v.t., var det följaktligen som om Jehova återupptog sin regering över dem. Det var som om Jehova sände åstad sin budbärare till sin ödelagda jordiska organisation i uppfyllelse av Jesaja 52:7, som lyder: ”Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: ’Din Gud är nu konung!’” Till bevis för detta blev templet återuppbyggt i Jerusalem. Några årtionden senare, då Jehova uppreste sin profet Malaki och förklarade varför israeliterna borde ägna honom tillbörlig tillbedjan i hans tempel, sade han: ”’Ty jag är en stor konung’, har härskarornas Jehova sagt, ’och mitt namn skall inge fruktan bland nationerna.’” — Mal. 1:14, NW.

18. a) Hur erkände Jesus i sin bergspredikan Jehovas konungavärdighet över Israel? b) Hur antydde han att den skulle upphöra?

¹⁸ När den sanne Messias, Jesus Kristus, var på jorden under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, erkände han Jehovas konungadöme över Israel, ty i sin bergspredikan sade han till sina lärjungar: ”Svär inte alls, varken vid himmelen, eftersom den är Guds tron, eller vid jorden, eftersom den är fotpallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, eftersom det är den store Konungens stad.” (Matt. 5:34, 35, NW) Men år 33 v.t. antydde han att Jehovas teokrati över Israel snart skulle upphöra. Han gjorde det i Jerusalem, då han sade till denna stad beträffande templet: ”Se, ert hus lämnas övergivet åt er!” (NW) Kort därefter förutsade han att detta hus för tillbedjan skulle förstöras. — Matt. 23:37—24:22.

19. Stod judarna vid den tiden fortfarande under den teokratiska lagen, och vad visar hur det förhöll sig?

¹⁹ Vid den tiden stod de israeliter som Jesus Kristus predikade Guds rike för fortfarande under det teokratiska lagförbund som profeten Mose hade överbringat till deras förfäder vid Sinai berg. Under den påskdag som kom kort efter det att Jesus gjort detta uttalande och som firades i Jerusalem enligt den teokratiska lagen blev Jesus dödad såsom det motbildliga påskalammet och blev begraven. Men eftersom han inte var någon falsk Kristus utan var den sanne Messias, blev han på tredje dagen uppväckt från de döda till himmelskt liv. På den fyrtionde dagen därefter, då Jesus Kristus för sista gången materialiserade sig och visade sig för sina lärjungar, frågade de honom: ”Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” (Apg. 1:1—6) Eftersom Jesus Kristus då inte hade framträtt i Guds närvaro i himmelen till förmån för något nytt förbund, stod de köttsliga, omskurna israeliterna fortfarande under det teokratiska lagförbundet, som hade instiftats vid Sinai berg. Det var så även om dessa israeliter då inte var i det messianska riket i Davids kungliga släkt. Jehovas teokrati över dem skulle emellertid snart upphöra.

20. När kom beviset för att ett nytt förbund hade upprättats, hur skedde detta, och vilka gällde det?

²⁰ Tio dagar därefter var israeliterna församlade i Jerusalem för att fira pingsthögtiden i enlighet med det teokratiska lagförbundet från berget Sinai. Då, kort före klockan nio på förmiddagen den 6 Sivan enligt den judiska kalendern, kom det synliga, hörbara beviset för att Jesus Kristus hade framträtt i Jehova Guds närvaro i himlarna och hade använt värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer till förmån för ett nytt förbund. Detta var det ”nya förbundet”, som var utlovat i Jeremia 31:31—34 och som Jesus Kristus hade omnämnt, då han började firandet av Herrens aftonmåltid den föregående påskkvällen. (1 Kor. 11:23—26; Luk. 22:14—20) Beviset för detta var utgjutandet av Guds heliga ande från himmelen. Över vilka? Inte över de israeliter som firade pingsthögtiden i Jerusalems tempel, utan över de trogna lärjungar till Messias, Jesus Kristus, omkring ett hundra tjugo till antalet, som var församlade i en sal i övre våningen i ett hus i Jerusalem. På dessa lärjungar uppfylldes således profetian i Joel 2:28, 29.

21, 22. a) Med vilken nation upprättades det nya förbundet? b) Vad betydde detta för Jehovas teokrati, och vad sade Petrus i överensstämmelse med detta faktum på pingstdagen till tusentals judar?

²¹ Detta betydde att dessa lärjungar nu var i det ”nya förbundet” genom en medlare som var större än Mose, nämligen Jesus Kristus. Genom att pånyttfödas förmedelst Guds ande till att bli Guds andliga barn hade de blivit andliga israeliter. Detta betydde också att Jehovas teokrati hade överflyttats från det köttsliga, omskurna Israels nation till denna nya ”heliga nation” av det andliga Israel, ”Guds Israel”, (1 Petr. 2:9, NW; Rom. 2:28, 29; 8:15—17; Gal. 6:16) På så sätt utplånades det gamla lagförbundet med det köttsliga Israel; det trädde ur kraft. (Ef. 2:15, 16; Kol. 2:13, 14; Rom. 7:4—6) I överensstämmelse med Jehovas teokrati, som nu rådde över Jesu Kristi lärjungar, sade aposteln Petrus till de tusentals judar som kände sig dragna av det mirakulösa utgjutandet av Guds heliga ande genom Jesus Kristus:

²² ”David for ju verkligen inte upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med full visshet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” — Apg. 2:34—36, NW.

Den teokratiska församlingen

23, 24. a) Vilka erkände Jesus, medan han var på jorden, såsom Jehovas församling? Och hur visade han detta? b) När upprättade Jesus den messianska församlingen, och vad säger Apostlagärningarna 5:11 om den?

²³ I likhet med forntidens kung David erkände Jesus Kristus, när han var på jorden, de köttsliga, omskurna israeliternas nation såsom Jehova Guds församling. (Ps. 22:23, 24; Hebr. 2:12; Matt. 18:17) Medan Jesus var på jorden och stod under det teokratiska lagförbundet upprättade han därför inte någon rivaliserande församling, kyrka eller ecklesia. Men han tänkte verkligen på att upprätta en messiansk församling efter det att det förutsagda ”nya förbundet” fått gällande kraft genom att han framburit förtjänsten av sitt offer inför Jehova Gud i himmelen. Det var därför som Jesus, mindre än ett år innan han dog offerdöden och blev uppväckt, till svar på aposteln Petrus’ bekännelse: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, yttrade följande ord: ”Du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.” — Matt. 16:16—18.

²⁴ Året därpå grundade Jesus Kristus verkligen denna församling på pingstdagen (den 6 Sivan år 33 v.t.) genom att fungera såsom Jehovas främste förmedlare och utgjuta den heliga anden över sina lärjungar. (Apg. 2:32, 33) Därefter läser vi om den messianska eller kristna församlingen. I Apostlagärningarna 5:11 läser vi till exempel om församlingen i Jerusalem: ”Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.” — Apg. 8:1.

25. a) Vad slags organisation måste den kristna församlingen vara? b) Vem tillhörde det forntida Israel, och vad var orsaken till det? Och vem tillhörde den kristna församlingen, och vad var orsaken till det?

²⁵ Det köttsliga Israels forntida församling var en teokratisk organisation, och därför borde och måste det andliga Israels församling också vara en teokratisk organisation. Det betyder att Gud, vars namn är Jehova, är den allenarådande härskaren i den. Detta förklarar varför det som hände Israels forntida församling kunde sägas ha inträffat på ett förebildligt sätt eller ”såsom exempel” för Jehovas kristna församling. (1 Kor. 10:6, 11, NW) Med påskalammets blod såsom grundval befriade Jehova det forntida Israel från slaveri och död i Egypten, och sedan befriade han dem från döden i Röda havet under deras flykt undan de förföljande egyptiska härarna. Han kunde säga till det forntida Israel: ”Du är min.” (Jes. 43:1) På liknande sätt kom den kristna församlingen att tillhöra honom på grund av det utgjutna blodet av det motbildliga påskalammet, Jesus Kristus, ”Kristus, vårt påskalamm”. (Joh. 1:29, 36; 1 Kor. 5:7, NW) Med rätta talade den kristne aposteln Paulus om den såsom ”Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. — Apg. 20:28, NW.

26. a) Vems besittning var den ”heliga nationen”, och vad slags härskare hade den fördenskull? Hur framhöll Jesaja detta i en profetia? b) Vad slags förbund var detta nya förbund? Förklara.

²⁶ Eftersom församlingen är ”en helig nation, ett folk för särskild besittning”, är den Jehovas egendom, och han är den obestridlige härskaren över den. Han är den gudomlige härskaren, teokraten. (1 Petr. 2:9, NW; 2 Mos. 19:5, 6) Jehova Guds teokratiska ställning i förhållande till församlingen är förutsagd i profeten Jesajas ord med avseende på det forntida Israel: ”Jehova är vår domare, Jehova är vår laggivare, Jehova är vår konung; han själv skall frälsa oss.” (Jes. 33:22, NW) Han fungerade i alla dessa egenskaper vid det tillfälle då han, med profeten Mose såsom medlare, upprättade lagförbundet med det forntida Israel. Genom en medlare som är större än Mose, nämligen Jesus Kristus, har Jehova upprättat det nya förbundet med den kristna församlingen av andliga israeliter. (1 Tim. 2:5, 6) Såsom den teokratiske härskaren förklarar Jehova i detta nya förbund: ”Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jer. 31:33; Hebr. 8:7—10) Följaktligen var det ett teokratiskt nytt förbund.

27. Hur visade Jehova sin teokratiska makt och rätt gentemot den kristna församlingen, och vilket ansvar medförde ställningen som huvud över den?

²⁷ Aposteln Paulus riktar uppmärksamheten på Jehovas teokratiska makt och rätt att göra alla förordnanden av personer inom sin organisation: ”Han [dvs. Jehova] lade också allting under hans fötter [dvs. Kristi fötter] och gjorde honom till huvud över allting för församlingen, som är hans kropp.” ”Kristus ... är församlingens huvud, i det han är en frälsare för denna kropp.” ”Församlingen visar undergivenhet för Kristus.” (Ef. 1:22, 23; 5:23, 24, NW) Följaktligen är det Jesus Kristus som under Gud har ansvaret att utöva tillsyn över val och förordnanden i församlingen.

28. Hur avbördade sig Jesus detta ansvar i samband med att församlingen grundades, och hur växte den på mirakulöst sätt samma dag som den grundades?

²⁸ Jesus såg fram emot grundandet av församlingen av andliga israeliter under det att han tillbragte en natt i bön till Gud. Därpå utvalde han tolv apostlar. (Luk. 6:12—16; Mark. 3:13—19) Han sade till sina trogna apostlar: ”Det var inte ni som utvalde mig, utan jag utvalde er, och jag förordnade er att gå åstad och fortsätta att bära frukt och att er frukt skulle bestå.” (Joh. 15:16, NW) Jesus visste att det forntida Israel, som var sammansatt av tolv stammar, bestod av avkomlingar till de tolv söner som föddes åt Jakob, vilken fick tillnamnet Israel. (1 Mos. 49:28, 33; Apg. 7:8) Det var i överensstämmelse med denna profetiska bild som församlingen av det andliga Israel, efter Jesu Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd, tog sin början på pingstdagen med tolv synliga, påtagliga grundvalar, nämligen de tolv apostlarna. (Apg. 1:13, 24—26; 2:1, 37) Den dagen började församlingen med omkring ett hundra tjugo medlemmar och växte mirakulöst till omkring tre tusen. — Apg. 1:15; 2:37—41.

29. a) Hur visade församlingen att den erkände de tolv apostlarna såsom de medlemmar som utgjorde grundvalen? b) Vilken syn fick Johannes se av apostlarnas förhållande till hela församlingen?

²⁹ Alla dessa medlemmar av församlingen, de ursprungliga såväl som de nytillkomna, erkände de tolv apostlarna såsom de medlemmar som utgjorde grundvalen i det andliga Israel. Detta framgår av det som vi läser i Apostlagärningarna 2:42, 43 (NW): ”Och de fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gav. ... I sanning, fruktan började falla över varenda själ, och många förebud och tecken började ske genom apostlarna.” Dessa apostlars förhållande till hela församlingen av andliga israeliter framställs i bild i aposteln Johannes’ syn av Kristi ”brud”, det nya Jerusalem. Om denna stad läser vi: ”Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar. ... Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar.” — Upp. 21:1, 2, 12—14.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 77]

När Israels män ville göra Gideon till kung, förblev han lojal mot teokratin och sade: ”Det är Jehova som skall härska över er”