Domarboken

8 Sedan sa Efraims män till honom: ”Varför gjorde du så här mot oss? Varför bad du inte oss om hjälp när du drog ut i krig mot Midjan?”+ Och de skällde ut honom.+ 2 Men han sa till dem: ”Vad har jag gjort jämfört med er? Är inte Efraims+ efterskörd bättre än Abiẹsers+ druvskörd? 3 Det var ju er som Gud använde för att besegra Midjans furstar Oreb och Seeb.+ Så vad har jag gjort jämfört med er?” När han hade sagt det lugnade de ner sig.*

4 Gịdeon kom sedan fram till Jordan och gick över. Han och de 300 män som följde honom var trötta, men de fortsatte förfölja sina fiender. 5 När han kom fram till Sukkot sa han till männen där: ”Jag håller på att förfölja Sebah och Salmụnna, Midjans kungar. Jag ber er, ge folket som följer mig lite bröd, för de är trötta.” 6 Men furstarna i Sukkot sa: ”Har du redan fångat Sebah och Salmụnna, eftersom du menar att vi ska ge bröd åt din armé?” 7 Då sa Gịdeon: ”Eftersom ni svarade så ska jag piska er med törnen och taggiga buskar från vildmarken+ när Jehova har överlämnat Sebah och Salmụnna åt mig.” 8 Och därifrån fortsatte han till Pẹnuel och bad om samma sak. Men männen i Pẹnuel svarade likadant som männen i Sukkot. 9 Då sa han till männen i Pẹnuel: ”När jag har segrat och kommer tillbaka ska jag riva ner ert torn.”+

10 Sebah och Salmụnna var i Karkor med sina arméer, omkring 15 000 man. Det var allt som fanns kvar av österlänningarnas armé,+ för 120 000 man beväpnade med svärd hade redan fallit. 11 Gịdeon fortsatte upp längs nomadernas väg, öster om Noba och Jogbẹha,+ och anföll lägret när de minst anade det. 12 De två midjanitiska kungarna Sebah och Salmụnna flydde, men Gịdeon förföljde dem och tillfångatog dem, och det utbröt panik i lägret.

13 Gịdeon, Joas son, återvände sedan från kriget genom bergspasset som leder upp till Heres. 14 På vägen tog han till fånga en ung man från Sukkot och förhörde honom. Och den unge mannen skrev ner namnen på furstarna och de äldste i Sukkot, 77 män. 15 Då gick han till männen i Sukkot och sa: ”Här är Sebah och Salmụnna, som ni hånade mig för och sa: ’Har du redan fångat Sebah och Salmụnna, eftersom du menar att vi ska ge bröd åt dina uttröttade män?’”+ 16 Sedan tog han törnen och taggiga buskar från vildmarken och pryglade de äldste i Sukkot.*+ 17 Och han rev ner tornet i Pẹnuel+ och dödade männen i staden.

18 Gịdeon frågade Sebah och Salmụnna: ”Vad var det för män ni dödade vid Tabor?” De sa: ”De liknade dig, alla såg ut som kungasöner.” 19 Då sa han: ”De var mina bröder, min mors söner. Så sant Jehova lever, om ni hade skonat deras liv skulle jag inte ha behövt döda er.” 20 Sedan sa han till Jeter, sin förstfödde: ”Gå fram och döda dem.” Men han var ung och rädd och vågade inte dra sitt svärd. 21 Då sa Sebah och Salmụnna: ”Kom hit själv och döda oss, för en man bedöms efter sin styrka.”* Då gick Gịdeon fram och dödade Sebah och Salmụnna+ och tog månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler.

22 Längre fram sa Israels män till Gịdeon: ”Styr över oss, du och din son och din sonson, för du befriade oss från midjaniterna.”+ 23 Men Gịdeon sa till dem: ”Varken jag eller min son ska styra över er. Det är Jehova som ska styra över er.”+ 24 Gịdeon fortsatte: ”Jag har bara en begäran, att ni alla ger mig en näsring från bytet.” (Fienderna hade nämligen näsringar av guld, för de var ismaeliter.)+ 25 De sa: ”Det gör vi gärna.” Då bredde de ut en mantel, och alla kastade en näsring från sitt byte på den. 26 Guldnäsringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar,* förutom månsmyckena, örhängena, kläderna av purpurrödfärgat ylle som Midjans kungar hade haft på sig och kamelernas halskedjor.+

27 Gịdeon använde detta och gjorde en efod+ som han ställde ut i sin hemstad Ofra.+ Hela Israel började tillbe* den,+ och den blev en snara för Gịdeon och för hans familj.+

28 Israeliterna besegrade alltså midjaniterna,+ så de utgjorde inte längre något hot* mot dem. Landet hade sedan fred* i 40 år, så länge Gịdeon levde.+

29 Och Jerubbạal,+ Joas son, återvände hem och stannade där.

30 Gịdeon fick 70 söner,* han hade nämligen många hustrur. 31 Han fick också en son med sin bihustru i Sikem, och han gav honom namnet Abimẹlek.+ 32 Och efter ett långt liv dog Gịdeon, Joas son, och han begravdes i sin far Joas grav i abiesriternas Ofra.+

33 Men så fort Gịdeon hade dött började israeliterna tillbe* baalsgudarna igen,+ och de gjorde Baal-Berit till sin gud.+ 34 Israeliterna glömde Jehova, sin Gud,+ som hade räddat dem från alla fiender runt omkring dem.+ 35 De visade inte heller lojal kärlek mot Jerubbạals, Gịdeons, familj som tack för allt det goda han hade gjort för Israel.+