Frågor från läsekretsen

● I Vakttornet för den 15 augusti 1954 lästes en fråga, som var insänd från Etiopien och lydde: ”Bör man tillbedja Jesus?” I paragraf fem i svaret återges Hebréerna 1:6, som säger att Guds änglar skall tillbedja Jesus, men i sista paragrafen heter det: ”Svaret på den här framställda frågan [måste] bli det, att ingen bestämd tillbedjan bör ägnas Jesus Kristus, som nu är förhärligad i himmelen. Vår tillbedjan skall riktas till Jehova Gud.” Motsäger inte detta framställningen i Hebréerna 1:6? — T. P., USA.

Till svar på de brev med många frågor rörande denna sak, som vi har mottagit, ställer vi denna fråga: Är du en Guds ängel i himmelen? Om du är det, då är orden i Hebréerna 1:6 tillämpliga på dig. Om du inte är en Guds ängel i himmelen, då är inte orden i Hebréerna 1:6 riktade till dig, ty i Hebréerna 1:6 och i de två föregående verserna säger nedskrivaren om den förhärligade Jesus: ”Så har han blivit förmer än änglarna till den grad, att han har ärvt ett namn som är förträffligare än deras. Till vilken av änglarna, till exempel, har han någonsin sagt: ’Du är min Son; i dag har jag blivit din Fader’? Och åter: ’Jag skall vara en Fader för honom, och han skall vara en Son för mig’? [6] Men när han åter för sin förstfödde till den bebodda jorden, säger han: ’Och må alla Guds änglar tillbedja honom.’ ” (Hebr. 1:4—6, NW) Här citerar aposteln Paulus Psalm 97:7, som — enligt En amerikansk översättning (AT) — har följande lydelse: ”Alla som tjäna gjutna beläten komma på skam, de som hava yvts över sina intigheter. Tillbed honom, alla ni gudar!” I den grekiska septuagintaöversättningen (LXX) har de här kursiverade orden denna lydelse: ”Tillbedjen [proskynéo] honom, alla I hans änglar.” (Upplaga utgiven av S. Bagster and Sons, likaså Thomsons översättning, båda på engelska.) Aposteln kan också ha citerat Septuagintaöversättningen av 5 Moseboken 32: 43. Början av denna vers lyder så: ”Glädjens, I himlar, med honom, och må alla Guds änglar tillbedja honom; glädjens, I hedningar, med hans folk, och må alla Guds söner styrka sig i honom; ..(Bagster; Thomson har liknande lydelse.) Genom att undersöka i vilket sammanhang Psalm 97: 7 och 5 Moseboken 32: 43 förekommer, lägger vi märke till att dessa skriftställen har avseende på Jehova Gud, att det är han som skall vara föremål för tillbedjan. Betyder detta att Jesus är densamme som Jehova, med tanke på det sätt på vilket nedskrivaren av Hebréerna 1:6 tillämpar citatet?

Då man översatte Hebréerna 1:6 för En amerikansk översättning, följde man emellertid inte ordalydelsen i Psalm 97:7 och använde således inte ordet ”tillbedja”, utan gav versen denna utformning: ”Och må alla Guds änglar böja sig ned inför honom.” Nya Världens översättning säger: ”Och må alla Guds änglar tillbedja honom.” Är Nya Världens översättning underlägsen här, eller har den brutit mot den allmänna regel den sökt följa, att så vitt möjligt återge varje grekiskt ord i de kristna grekiska skrifterna med ett enda engelskt motsvarande uttryck? Svaret till dessa frågor är: Nej! Vad är då skälet till att det här står ”tillbedja” och inte ”böja sig ned” eller ”betyga sin vördnad”?

Såsom redan framhållits i det förut omnämnda frågesvaret i Vakttornet, är det grekiska ord som här återgivits med ”tillbedja” ordet proskynéo. Detta ord är — vilket må synas egendomligt — härlett från det grekiska ordet för ”hund”, kyon, och betyder därför, egentligen, ”att huka sig ned, att krypa”, dvs. som en hund gör, då han kommer krypande, viftande med svansen, fram emot sin husses fötter. I den praktiska tillämpningen betyder därför ordet i grund och botten ”att sträcka ut sig på marken, att böja sig ned, att betyga sin vördnad”. Och i bibelns länder var det skick och bruk att på detta sätt buga sig inför människor vilkas ställning i samhället man respekterade, en sed som också tillämpades vid religiös tillbedjan. Detta framgår av bibelns skildringar, såväl i den hebreiska originaltexten som i översättningen till grekiska.

I Konung Jakobs bibel, också kallad Engelska auktoriserade översättningen, har ordet proskynéo — utan undantag — blivit översatt med ”tillbedjan”, på alla de sextio ställen där det förekommer. I Nya Världens översättning har emellertid proskynéo översatts med ”betyga sin vördnad” och ”tillbedja”. Magerna eller de vise männen från österns länder och kung Herodes sade till exempel om barnet som blivit fött till att vara judarnas konung: Vi [Jag] önskar ”betyga honom vår [min] vördnad” (proskynéo). ”Betyga vår [min] vördnad” är att föredraga här, ty varken magerna eller kung Herodes menade att de ämnade tillbedja barnet såsom Gud. (Matt. 2:2, 8, 11) Proskynéo har ibland, och det med rätta, återgivits med ”betyga sin vördnad”, ty i den grekiska Septuagintaöversättningen är människor ofta föremål för den handling som detta verb beskriver. Ett exempel härpå finner vi i beskrivningen av hur Abraham böjde sig ned inför [bugade sig för, 1917] (proskynéo) de hedniska invånarna i Kanaan, hetiterna, Hets söner. (1 Mos. 23:7, 12, LXX) Ett annat exempel utgör den händelse, då Jakob och hans hustrur och barn alla böjde sig ned (proskynéo) upprepade gånger inför Jakobs tvillingbroder, Esau, som Jehova Gud sade att Han hatade. (1 Mos. 33:3, 6, 7, LXX) Vidare läser vi att kung Nebukadnessar böjde sig ned (proskynéo) inför profeten Daniel. (Dan. 2:46, LXX) Andra exempel kunde anföras, som t. ex. Uppenbarelseboken 3: 9, där proskynéo inte med rätta kan översättas ”tillbedja”, utan i stället bör återges med ”böja sig ned” eller ”betyga sin vördnad”.

I Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna återges som sig bör ordet proskynéo med ”tillbedja”, när det gäller Gud, så som när Jesus svarade frestaren Satan och sade: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’ Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja [proskynéo], och det är åt honom allena du skall ägna helig tjänst.’ ” (Matt. 4:10, NW) Till den samaritiska kvinnan sade Jesus: ”De sanna tillbedjarna skola tillbedja Fadern med ande och sanning, ty Fadern söker just människor av det slaget till att tillbedja honom. Gud är en ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja [proskynéo] med ande och sanning.” (Joh. 4:23, 24, NW) I vart och ett av dessa fall skulle proskynéo ha kunnat återges med ”böja sig ned” eller ”betyga sin vördnad”, men när vi böjer oss ned inför Jehova Gud eller betygar honom vår vördnad, är innebörden en helt annan än den var då Abraham, Jakob och andra bugade eller böjde sig ned inför människor eller betygade dessa sin vördnad. I Johannes 4:23, 24, som nyss citerats, frångår dr Young — i sin, till engelska språket gjorda, ordagranna översättning — sitt bruk av uttrycket ”böja sig ned” och säger här ”tillbedja”. Nya Världens översättning är således inte mer inkonsekvent än dr Youngs ordagranna bibelöversättning. Att man böjer sig ned inför människor behöver inte nödvändigtvis innebära tillbedjan.

I Nya Världens översättning lägger vi märke till, att när detta grekiska verb används om Jesus, då han var en människa på jorden eller då han materialiserade sig som människa efter sin uppståndelse, brukas uttrycket ”betyga sin vördnad”. Men när hänsyftning görs på den förhärligade Jesus i de osynliga himlarna i närvaro av de heliga änglarna, byter Nya Världens översättning ut detta ord och återger proskynéo i dess tillämpning på Jesus med den engelska motsvarigheten till ordet ”tillbedja”. (Hebr. 1:6) Detta sker med rätta och genomförs konsekvent. Detta grekiska verb förekommer endast två gånger i Hebréerbrevet, här i Hebréerna 1:6 och i Hebréerna 11:21, där det talas om hur Jakob tillbad Jehova Gud: ”Genom tron välsignade Jakob, när han skulle till att dö, var och en av Josefs söner och tillbad [proskynéo], lutad mot ändan av sin stav.” (NW. Detta ställe syftar på 1 Moseboken 47:31, där LXX också använder proskynéo.) I Hebréerbrevet har alltså proskynéo på dessa båda ställen återgivits med ”tillbedjan”, och Guds änglar uppmanas att ”tillbedja” den förhärligade Jesus. Hur kommer detta sig? Därför att Jesus har gjorts så mycket högre än änglarna, ja, långt högre än han var innan han blev människa på jorden. (Fil. 2:5—11) Det är Guds påbud att de skall tillbedja hans Son. Vad innebär då detta? Jo, att till och med änglarna skall ge Jehova Gud sin tillbedjan genom Jesus Kristus, som Jehova Gud har gjort till överhuvud för sin universella organisation. Därför heter det på sidan 85 i boken ”Make Sure of All Things” (”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting”): ”Kristus skall tillbedjas som en härlig andevarelse, segrare över döden på tortyrpålen”, varefter följer tre skriftställen, som bevisar att han nu är en förhärligad ande och inte längre kött och blod.

Det är därför att den förhärligade Jesus Kristus verkar såsom Gud Jehovas förordnade representant som tillbedjan, även den som änglarna utövar, måste ägnas Gud genom honom. Detta förklarar varför Psalm 97:7 och 5 Moseboken 32:34, som — med tanke på det sammanhang i vilket dessa verser förekommer — tydligtvis syftar på Jehova Gud, av nedskrivaren av Hebréerbrevet tillämpas på Jehovas Son, Jesus Kristus. Guds Son är Jehovas överstepräst, och därför underordnad Jehova Gud; men såsom överstepräst efter Melkisedeks sätt leder och anför Jesus Kristus hela skapelsen i tillbedjan av Jehova Gud. Därför måste den tillbedjan som utövas av hela skapelsen ägnas den ende levande och sanne Guden, Jehova, genom Jesus. I den nutida uppfyllelsen av 5 Moseboken 32:43 och Psalm 97:7 verkar översteprästen Kristus Jesus som sin Faders, Jehovas. direkte representant, och därför inbegriper Hebréerna 1:6 med rätta den förhärligade Jesus Kristus, när aposteln där tillämpar dessa skriftställen. Välan då, när nu änglarna får befallningen att tillbedja den förhärligade Jesus vid hans andra tillkommelse, borde inte vi, som är människor och därför så mycket lägre än änglarna, likaså tillbedja honom? På detta vill vi svara: Vi måste ge honom det som Guds ord säger är oss ålagt.

I Uppenbarelseboken 19:10 och 22:9 heter det, att det blev sagt till Johannes av den ängel som den förhärligade Jesus sände till aposteln: ”Tillbed [proskynéo] Gud” (NW), dvs. Jehova Gud. Jesu ängel (Upp. 1:1, 2; 22:16) sade till Johannes, en människa på jorden, att han skulle tillbedja, inte Jesus, utan Gud, Jehova Gud, Jesu Fader. Honom är det som Jehovas vittnen tillbeder. Men vi glömmer inte att denna tillbedjan skall ägnas Jehova Gud genom hans överstepräst, Jesus Kristus. Eftersom det är så, följer Jehovas vittnen uppmaningen i Filipperna 2:10, 11: ”Så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som äro i himmelen [änglarna] och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna, att Jesus Kristus är Herre [inte den allsmäktige Guden, utan Herre], till Guds, Faderns, ära.” (NW) Jehovas vittnen ”ära Sonen alldeles så som de ära Fadern”, ty ”den som icke ärar Sonen ärar icke Fadern, som har sänt honom”. (Joh. 5:23, NW) Jehovas vittnen ger Jesus all den ära, hedersbevisning och kärlek, som Jehova Gud uppfordrar dem att ge hans Son, Jesus Kristus, och de visar honom hänsyn, lydnad och lojalitet och söker efterlikna honom, allt i överensstämmelse med Guds bud och befallningar. I Jesu namn riktar de sina böner till Jehova Gud och ägnar honom sin tillbedjan. Och himmelens änglar lyder Guds bud och ”tillbeder” hans Son endast i den mån deras tillbedjan av Sonen står i samband med deras tillbedjan av hans Fader, Jehova Gud. Men änglarna och Jehovas vittnen tillbeder Jehova Gud såsom den allsmäktige Guden, som icke är skapad, icke född, utan är till ”från evighet till evighet”, och härmed låter de saker och ting förbli i sitt tillbörliga inbördes förhållande. — Ps. 90:2.

När nu detta ämne här blivit ytterligare belyst, kommer det att vara till nytta att om igen läsa frågesvaret i det förut nämnda numret av Vakttornet, sidorna 383 och 384, vilket besvarar frågan ”Bör man tillbedja Jesus?”