”tidigare uppståndelsen” till himmelskt liv. (Upp. 14:1—3) Hur förhåller det sig då med de övriga döda människorna? När och hur skall de bli uppväckta?

”Uppståndelsen på den yttersta dagen”, som Marta talade om, är den allmänna uppståndelsen för de milliarder människor som skall föras fram ur sina gravar till jordiskt liv. (Joh. 11:24) Den uppståndelsen kommer att omfatta ”både rättfärdiga och orättfärdiga”. De skall få leva under Guds rikes härliga tusenårsdag. (Apg. 24:15; 17:31) Detta millennium börjar sedan den nuvarande onda tingens ordning har blivit tillintetgjord i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som vanligen kallas Harmageddon, och Satan, djävulen, blivit bunden och fängslad. (Matt. 24:3; Upp. 16:14—18; 20:1—6) Sedan skall de döda föras fram på en renad jord, där paradisiska förhållanden har införts genom Guds makt och kraft. — Luk. 23:43.

De som uppväcks skall få friska kroppar och sinnen, och de skall få fullt tillfälle att lära känna sin store Skapare och att uppnå mänsklig fullkomlighet. Fastän de inte kommer att få exakt samma kroppar med just de beståndsdelar som de hade i dödsögonblicket, kommer de likväl att vara samma personer. Jehova Gud skall frambringa vartenda ett av varje individs flera millioner kännetecknande drag, inte bara dem som han har fått i arv utan också alla som är en följd av de oändligt många slagen av påverkan som den enskilde har rönt under sin livstid. Ja, Gud skall med osviklig exakthet i en kropp återskapa just den personlighet som vänner och släktingar kommer att känna igen såsom den människa de älskade och förlorade genom döden.

Hur underbart är inte detta! Vilken ljuvlig tid blir det inte, då de som älskat varandra blir återförenade! Vilken lycka och glädje skall inte råda, då Jesu löfte uppfylls! Ja, ”alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrev dåliga ting till en domens uppståndelse”. — Joh. 5:28, 29, NW.

Av de här orden framgår det att uppståndelsen för somliga människor, på grund av deras rättfärdiga uppförande efter uppståndelsen, skall medföra att de blir förklarade värda livet. Men på grund av att somliga inte lydigt rättar sig efter Guds lagar, sedan de blivit uppresta, skall den uppståndelse de får å andra sidan medföra en fördömande dom, och de skall bli evigt avskurna. En faktor som kommer att påverka det handlingssätt en människa följer efter sin uppståndelse är hennes tidigare livsmönster. Jesus angav detta, då han sade att det skall bli drägligare eller uthärdligare på domens dag för några av de uppväckta än det skall bli för de uppväckta galiléer från Korasin, Betsaida och Kapernaum, vilka i sin gensträvighet förkastade honom under hans jordiska predikotjänst. — Matt. 10:15; 11:20—24.

I denna tid är det synnerligen viktigt att man följer Guds rättfärdiga principer. Varför det? Bibeln ger svaret, då den talar om vad som skall hända när Jesus Kristus uppenbarar sig såsom skarprättare i Guds Harmageddonstrid: ”Han låter hämnd drabba dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall undergå ... evig tillintetgörelse.” — 2 Tess. 1:7—9, NW.

Ja, människorna står ansikte mot ansikte med det snara verkställandet av Guds dom! De som blir tillintetgjorda tillsammans med denna tingens ordning kommer inte tillbaka. Handla därför nu! Lär känna Gud och lyd de goda nyheterna om Jesus Kristus. Då kan du få den obeskrivliga glädjen att hälsa människor som du älskat välkomna åter från de döda.

Frågor från läsekretsen

● När fick Saulus från Tarsus namnet Paulus, och varför fick han det? — D. B., USA.

Vi kan inte ge ett absolut svar på detta, men det förefaller troligt att båda namnen, Saulus (Saul eller Schaul, hebreiska, som latiniseras till Saulus) och Paulus, i barndomen gavs åt den person som senare blev aposteln Paulus.

Saulus (Saul) föddes inom den judiska stammen Benjamin; såsom han själv uttryckte det: ”en hebré, född av hebréer”. (Fil. 3:5) Man har gett en hel del olika förslag till vad som kunde ha varit anledningen till att hans föräldrar gav honom namnet Saulus (Saul). Det kan ha berott på att hans far bar det namnet. (Luk. 1:59) Vidare var Saul ett framträdande, anrikt namn bland benjaminiterna, eftersom den förste konungen över hela Israel, en benjaminit, hette Saul. Somliga har också fört fram tanken att hans föräldrar gav honom detta namn därför att det betyder ”begärd” eller ”utbedd”. Vilken anledningen än kan ha varit till att de valde detta namn, använde han helt visst sitt hebreiska namn, Saul (Saulus), när han var tillsammans med andra judar och i synnerhet under den tid då han studerade för att bli farisé och levde såsom sådan. — Apg. 22:3.

Eftersom hans judiska föräldrar bodde i den romerska fria staden Tarsus, är det begripligt att de också gav sin son ett romerskt, eller egentligen