Vad bibeln säger
Vad är den ”sanning” som skall göra människor fria?
DÅ Jesus var i Jerusalem vid lövhyddohögtiden år 32 v.t., yttrade han några ord som blivit kända över hela världen. Johannes’ evangelium återger dem på det här sättet: ”Så sade Jesus vidare till de judar som hade trott honom: ’Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.’” — Joh. 8:31, 32.
Vad menade Jesus att ”sanningen” var, som skulle göra människor fria? Talade han om undervisning byggd på sanningen i stället för på lögner? Eller syftade Guds Son på något annat?
Vi kan lättare identifiera den sanning som nämns här, om vi begrundar i vilket avseende dessa judar, som var Jesu åhörare, behövde bli ”fria”. Låt oss därför begrunda hela sammanhanget, där vi återfinner dessa berömda ord.
Johannes berättar så här om hur åhörarna svarade Jesus: ”De svarade honom: ’Vi är Abrahams avkomma, och aldrig har vi varit slavar åt någon. Hur kommer det sig att du säger: ”Ni skall bli fria”?’” (Joh. 8:33) Fastän judarna varit undersåtar under hedniska riken i århundraden, betraktade de sin köttsliga härstamning från Abraham som en garanti för att de i själva verket var fria. I sina bibelkommentarer förklarar John Peter Lange:
”Därför att de var Abrahams säd [avkomlingar] gjorde de enligt judisk teologi anspråk på att vara fria, ja, till och med på att ha herravälde över nationerna. ... Dessa ord [att de aldrig varit slavar åt någon] kan endast betyda: Närhelst vi befunnit oss i förtryck (under egyptier, babylonier, syrier), har vi aldrig erkänt någon förtryckare som herre, utan har underkastat oss av nödtvång, i det vi tagit vår rätt till frihet i förbehåll och har strävat efter frihet. ... Och intill denna dag är detta medtaget bland de femton välsignelser som skall läsas [av judar] varje morgon: ’Välsignad är Du, därför att Du inte gjort mig till slav.’”
Men Jesus poängterade att hans åhörare verkligen var slavar. Ja, i själva verket var deras slaveri av värre slag än underkastelse under hedniska riken. ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Varje utövare av synd är en syndens slav”, fortsatte Jesus. (Joh. 8:34) Han visste att de som lyssnade var vanemässiga ”utövare” av sådant som var emot Guds vilja och lag. Huvudorsaken till detta är att alla människor är syndiga, eftersom de ärvt synden, det vill säga de kommer till korta i att i sina personliga egenskaper helt och fullt återspegla gudaktiga egenskaper. (Rom. 3:23) Detta syndiga tillstånd för också med sig åldrande och död. (Rom. 5:12; 6:23) Deras härstamning i köttet från Abraham kunde inte befria dem från slaveriet under synden.
Judarnas vägran att erkänna sitt slaveri försatte dem i en farlig belägenhet. Jesus förklarade: ”För övrigt blir inte slaven kvar i huset för alltid; sonen blir kvar för alltid.” (Joh. 8:35) En slav var utan arvsrätt och kunde när som helst bli bortskickad. (Jämför 1 Moseboken 21:8—14; Galaterna 4:30.) Endast ”sonen”, som var född i huset eller var adopterad, skulle bli kvar ”för alltid”, det vill säga så länge han levde. Eftersom judarna Jesus talade till verkligen var slavar, stod de i fara att bli utstötta ur familjegemenskapen med Guds tillbedjare. — Se Matteus 8:11, 12; 21:43; Romarna 11:15, 17, 19.
Vad är då ”sanningen”, som kan skänka frihet från slaveri under synden? Jesus beskrev den genom det han sade därnäst: ”Om därför Sonen gör er fria, skall ni vara verkligt fria.” (Joh. 8:36) Den sanning som kunde ge frihet gällde ”Sonen”, Jesus själv, den enfödde Sonen till den Gud som är källan till all frihet. (2 Kor. 3:17) Samma sak slås fast i Johannes 1:17, där det heter: ”Den oförtjänta omtanken och sanningen kom till genom Jesus Kristus.”
I vilken bemärkelse kom ”den oförtjänta omtanken och sanningen” genom Jesus Kristus, när den inte kom genom Guds lag genom Mose? Lagen tjänade som en uppfostrare som ledde till Kristus. (Gal. 3:23—25) Den innehöll skuggor eller profetiska bilder som fick sin uppfyllelse i Kristus. Beträffande detta skriver Paulus: ”Låt därför ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat; dessa ting är nämligen en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör den Smorde.” (Kol. 2:16, 17) ”Den oförtjänta omtanken och sanningen” kom alltså till genom Jesus Kristus, därför att Jesus förde över skuggorna i lagen till påtaglighetens värld, till ”verkligheten”.
Hur kan Jesus Kristus som ”Sonen” göra människor fria från synd? Bland ”skuggorna” i lagen fanns syndförsonande offer. (3 Mos. 4:20, 26) Beträffande den verklighet som dessa offer visade fram emot skriver aposteln Johannes: ”Han [Gud] älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” (1 Joh. 4:10) Jesus Kristus kunde ge sitt mänskliga liv som offer för synder, därför att han var fullkomlig, utan synd, och en Son till Gud. Eftersom synden kom in i världen på grund av en enda fullkomlig människa, kunde den avlägsnas genom en annan fullkomlig människa som fullföljde sitt liv i fullständig lydnad för Gud, sin Fader. Aposteln Paulus skriver:
”Om nu många dog genom en endas försyndelse, så överflödade Guds oförtjänta omtanke och hans fria gåva tillsammans med den oförtjänta omtanken genom den enda människan Jesus Kristus så mycket mera till de många.” (Rom. 5:15) ”Således, liksom genom en enda försyndelse [Adams] följden för människor av alla slag blev fördömelse, så har också genom ett enda rättfärdiggörelseverk [genom Jesus Kristus] följden för människor av alla slag blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv. Ty alldeles som genom den enda människans olydnad många gjordes till syndare, likaså skall också genom den endes lydnad de många göras till rättfärdiga.” — Rom. 5:18, 19.
Vad beträffar Jesus Kristus, den som ”verkligheten tillhör”, så pekade offren under den mosaiska lagen fram mot honom. Skriften säger vidare: ”[Män under den mosaiska lagen] utför helig tjänst till en symbolisk framställning och en skugga av de himmelska tingen.” (Hebr. 8:5; jämför Hebr. 10:1—4.) ”Om nämligen blodet av bockar och tjurar [som frambars på försoningsdagen] och askan av en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade, helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte blodet av den Smorde, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?” (Hebr. 9:13, 14) ”Denne [Jesus] har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt.” — Hebr. 10:12.
Vad är således den ”sanning” som kan göra människor fria? Den sanningen handlar om Jesus Kristus, som är uppfyllelsen av de förebildliga offren enligt Mose lag. Eftersom Kristi offer skänker frihet från synden och det som följer med den, döden, kunde Jesus själv säga: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Joh. 3:16.