Kapitel 4

Konungar i tusen år utan efterträdare

1. Från och med vems tid har av människor upprättade riken visat sig otillfredsställande?

AV MÄNNISKOR upprättade riken har inte visat sig tillfredsställa människans behov. Åtminstone från och med det tjugoandra århundradet före den vanliga tideräkningen, för mer än 4.150 år sedan, började människosläktet ha av människor upprättade riken. Namnet på den förste mänsklige kung som omtalas är Nimrod, sonsonsson till Noa, som byggde arken, och Nimrod tycks ha varit en självutnämnd kung, att döma av skildringen i 1 Moseboken 10:8—12.

2. a) Vilken inställning hade Noa till konungadöme? b) Vilket slags styrelseskick är det tydligt att de allra flesta människor föredrar i våra dagar?

² Noa, som fortfarande levde då Nimrods rike tog sin början, gjorde inte denne till kung i Babel (eller Babylon). Noa gjorde inte ens sig själv till kung, utan fortsatte att vara blott och bart det patriarkaliska överhuvudet för det växande människosläktet. (1 Moseboken 9:28, 29; 10:32—11:9) I våra dagar har folken till största delen tröttnat på att ha kungar som efterträds av arvingar inom den kungliga familjen. Det är tydligt att man föredrar folkstyre, till exempel republiker och demokratier med folkvalda presidenter. Under dessa demokratier tröttnar folket snart på en viss grupp regeringsmedlemmar, som vanligtvis kommer från ett enda politiskt parti, och söker därför få till stånd en förändring genom att välja kandidater från ett annat politiskt parti till dessa ämbeten.

3. Vem har fått nog av riken som upprättats av människor, och vad lät denne kungöra på den plats där det första av människor upprättade riket hade sitt säte?

³ Människorna är inte de enda som har tröttnat på av människor upprättade riken med regenter vars efterträdare utses genom arvsrätt. Gud har också tröttnat på detta. Gud har i själva verket tröttnat på alla de av människor upprättade regeringarna på jorden i våra dagar.a Även om folket ännu inte har fått nog av dem, så har han sannerligen fått nog. Det är ju på hans egendom (jorden) som dessa av människor upprättade regeringar har utövat sitt vanstyre eller otillfredsställande, bristfälliga styre. Det var därför han lät kungöra på den plats där den förste av människor insatte kungen kom till makten, närmare bestämt i Babylon, att han vid sin egen fastställda tid skulle tillintetgöra alla dessa av människor upprättade regeringar för att ge plats åt sin Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering. Genom sin profet Daniel sade han till Nebukadnessar, Babylons kung: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Daniel 2:44.

4, 5. a) Vilka är de härskare över människorna som Gud älskar? b) Vilka andra kommer dessa härskare ovillkorligen att älska, om de älskar Gud, enligt vad aposteln Johannes säger?

⁴ I enlighet med detta sitt uppsåt älskar den högste Guden i himmelen inte dessa kungar och andra politiska härskare på jorden. De älskar inte heller honom, även om många av dem är kungar och politiska härskare i det som kallas kristenheten. Om de verkligen älskade honom, skulle de göra som Jesus Kristus, Guds Son, uppmanade sina lärjungar: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet”, och de skulle inte inneha politiska ämbeten i någon av människor upprättad regering i våra dagar. (Matteus 6:33, NW) Det är mycket viktigt för mänskligheten att ha en konung över sig som himmelens Gud älskar. Detta gäller också en sådan konungs medregenter: för mänsklighetens bästa bör de vara personer som Gud älskar. Det är därför han kommer att låta dem få behålla sina ämbeten. Det är därför han från början ger dem deras ämbeten. De är och kommer att vara sådana som älskar den ende levande och sanne Guden. Detta betyder ovillkorligen att de också kommer att älska människorna på jorden. Aposteln Johannes framhöll just detta, när han skrev:

⁵ ”Om någon kommer med det påståendet: ’Jag älskar Gud’, och likväl hatar sin broder, är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom, att den som älskar Gud också bör älska sin broder.” — 1 Johannes 4:20, 21, NW.

6. Hur har mänskligheten påverkats av att de olika härskarna insisterat på att upprätthålla sina nationella gränser och sin suveränitet?

⁶ Mänskliga kungar och andra politiska härskare har varit mycket svartsjuka när det gällt deras nationella gränser, som skiljer nationer och folk från varandra. Varje politisk härskare försöker upprätthålla herraväldet inom sitt eget territorium, och han väntar sig att de människor som bor där skall vara lojala mot honom. Under denna tingens ordning har jorden styckats i många nationella territorier, och i vart och ett av dessa insisterar man på nationell suveränitet. Detta har inte bidragit till att ena mänskligheten. Rivalitet mellan nationer har blivit följden. Nu uppstår därför en intresseväckande fråga.

7. Vilket uppsåt har Gud när det gäller himmelskt herravälde över jorden, och hur antyds detta i Uppenbarelseboken 14:1—5?

⁷ Det är inte Guds uppsåt att Jesus Kristus ensam skall härska som konung under de tusen åren. Guds älskade Son skall inte ensam träda upp som konung på det himmelska Sions berg, regeringssätet. Aposteln Johannes förklarar i stället: ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. ... Och de sjunger liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande väsendena och de äldste; och ingen var i stånd till att behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som har blivit köpta från jorden. ... Dessa är de som fortfar att följa Lammet, vart han än går. Dessa blev köpta från människosläktet till en förstling åt Gud och åt Lammet, och ingen falskhet blev funnen i deras mun; de är utan vank.” — Uppenbarelseboken 14:1—5, NW.

8. Vilka frågor uppstår när det gäller tilldelningen av territorium åt Rikets 144.000 arvingar och hur det kommer att bli med olika språkgrupper?

⁸ Eftersom det alltså kommer att bli 144.001 konungsliga härskare över jorden, betyder då det att jorden skall delas upp i 144.000 territorier med en av de 144.000 över varje enskilt territorium, så att människorna i detta territorium blir ansvariga inför denne specielle konung, vilken i sin tur är underställd Jesus Kristus, den främste konungen? Skulle inte en sådan uppdelning av jordens inbyggare resultera i gränser, även om de vore osynliga, och skulle inte detta skapa ett visst mått av åtskillnad mellan jordens inbyggare på de olika sidorna om dessa gränser? Skulle vidare en av Rikets arvingar som tidigare talat kinesiska bli satt över ett område där folket talar kinesiska, en rysktalande Rikets arvinge över en rysktalande befolkning, en engelsktalande över sådana som talar engelska, och så vidare, i enlighet med de olika språkgrupper som existerar? Skall splittrande språkbarriärer få fortsätta att finnas till, så att man hindras från att förstå varandra?

9. a) Från vilka har Rikets 144.000 arvingar tagits ut, och i enlighet med vilken av Jesu befallningar har detta skett? b) Vilken fråga uppstår beträffande olika språk bland dem?

⁹ Detta är naturliga, befogade frågor. Men beträffande detta måste framhållas att bibeln inte visar vilken tilldelning av konungsligt ansvar den främste konungen, Jesus Kristus, kommer att ge de individer som utgör hans 144.000 medarvingar. Under de nitton hundra år som gått sedan den kristna församlingen grundades år 33 v.t. har dessa Kristi 144.000 medarvingar tagits ut ur nationer, folk och stammar som talat många olika språk. Den uppståndne Jesus Kristus sade till sina lärjungar, som hade samlats i Galileen några dagar innan han for tillbaka upp till himmelen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem.” (Matteus 28:19, NW) Skall vi föreställa oss att Kristi 144.000 medkonungar uppe i himmelen, i Rikets härlighet, skall vara skilda åt genom olika språk och vara beroende av tolkar? Aposteln Paulus skrev om ”människors och änglars tungomål”. — 1 Korintierna 13:1.

10. Vilket språk kommer de 144.000 att tala i himmelen, och vad händer med deras tidigare jordiska språk?

¹⁰ De uppväckta, förhärligade 144.000 kommer otvivelaktigt allesammans att tala ett enda himmelskt språk, och de kommer att få detta språk som gåva, när de blir iklädda sina nya andekroppar i samband med uppståndelsen från de döda. Detta betyder inte att deras tidigare jordiska språk kommer att utplånas ur deras sinne. Nej, det kommer nämligen att vara genom att de identifierar sig själva genom sitt tidigare mänskliga språk som de skall kunna känna igen sig själva såsom varande samma personer. Men vid sin himmelska uppståndelse kommer de att tala Herren Jesu Kristi språk, och han kommer att tala sin himmelske Faders, Jehova Guds, språk.

ETT SLÄKTE, ETT SPRÅK

11. Vad kommer under tusenårsriket att ske med de nuvarande språkbarriärerna på jorden? Hur och varför kommer detta att ske?

¹¹ Mänskligheten kommer likaså under Kristi och hans 144.000 medkonungars tusenåriga regering att befrias från de språkgränser som nu existerar på jorden. Guds ursprungliga uppsåt med jorden var att den skulle bli lagom fylld med mänskliga skapelser som talade ett gemensamt språk, det språk som deras förste jordiske fader, den fullkomlige mannen Adam, talade. I Edens lustgård hade människosläktet från början ett enda språk. Efter den världsomfattande floden på Noas tid gav Gud mänskligheten en ny rättfärdig början med ett enda språk, det språk som den rättfärdige Noa, den tionde mannen i Adams släktlinje, talade. Detta var det enda språket fram till dess att man gjorde försöket att bygga Babels torn.

12. Hur kommer Gud att upphäva de språkliga verkningarna av den åtgärd han vidtog vid Babels torn?

¹² Då omintetgjorde den allsmäktige Guden enheten bland dem som byggde på tornet och som förenade sina krafter i orätt värv. Hur då? Genom att förbistra deras språk och på så sätt få dem att sprida sig i olika språkgrupper till skilda delar av jorden. (1 Moseboken 11:1—9) I harmoni med sitt ursprungliga uppsåt kommer Gud åter att ge mänskligheten som helhet det enda språk han från början gav den mänskliga familjen, det språk han försåg mänsklighetens förste mänsklige fader med, men med långt större ordförråd och kanske med utsmyckningar från andra språk som Gud skapade vid Babels torn.

13. Vilka kommer på så sätt att få ett tillfälligt språkproblem, men vilka gagneliga verkningar blir följden?

¹³ Detta kommer inte att utgöra något större problem för dem som levde före floden, däribland de åtta människor som överlevde denna syndaflod på Noas tid, när de uppstår från de döda till liv på jorden under Guds tusenårsrike. Men det stora flertalet av de övriga människorna kommer att behöva lära sig ett nytt språk, det språk som Gud avser att hela mänskligheten skall tala. Med tanke på de goda språklärare Riket kommer att tillhandahålla torde detta inte bli något större problem. Även uppståndna spädbarn kan få undervisning i det nya språket ända från barndomen. På detta sätt kommer de allesammans att kunna samtala med varandra direkt och kommer att kunna helt och hållet förstå varandras ord och uttryck. Vilken enande verkan kommer inte detta att ha på den mänskliga familjen! Tänk dig att de allesammans kommer att kunna läsa de inspirerade hebreiska skrifternab, var och en på egen hand, och lägga märke till hur alla profetiorna däri har gått i uppfyllelse och hur dessa skrifter också innehåller en exakt historisk redogörelse ända fram till profeten Malakis tid! Då kommer de som har ärligt hjärta att kunna säga som aposteln Paulus: ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också var människa befinns vara en lögnare.” — Romarna 3:4, NW.

14. Hur kommer de nuvarande barriärerna mellan raser, nationer och stammar att undanröjas vad dem beträffar som har del i den första uppståndelsen?

¹⁴ Samma sak som kommer att ske med språkbarriärerna kommer också att ske med de nuvarande barriärerna på grund av ras, nation och stam. För Rikets 144.000 arvingar, som har del i den ”första uppståndelsen”, kommer dessa barriärer allesammans att höra det förflutna till. Dessa barriärer har allesammans haft samband med köttet. Men Rikets arvingar kommer inte att uppstå med de köttsliga kroppar som de tidigare haft här på jorden, eftersom det är skrivet: ”Detta säger jag [aposteln Paulus], bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten.” (1 Korintierna 15:50, NW) ”Även om vi [de kristna] har känt Kristus efter köttet, känner vi honom i sanning nu inte längre så.” (2 Korintierna 5:16, NW) I samband med den ”första uppståndelsen” blir Rikets 144.000 arvingar delaktiga av ”gudomlig natur”, inte mänsklig natur med alla dess nuvarande barriärer mellan olika raser, nationer och stammar. (2 Petrus 1:4) De kommer allesammans att vara bröder i en särskild himmelsk familj, Guds söner: ”Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar i sanning, men medarvingar med Kristus.” (Romarna 8:17, NW) Det kommer därför att råda enhet bland dem i enlighet med denna ”gudomliga natur”.

15, 16. a) Hur övervinner Rikets 144.000 arvingar mänskliga, jordiska hinder för att bevara enheten? b) Vilken begäran, som Jesus framställde i bön till Gud beträffande dem, håller de fast vid?

¹⁵ Men inte ens under den tid då dessa Rikets 144.000 arvingar befunnit sig i köttet under provsättning här på jorden har de låtit sig söndras av de barriärer mellan raser, nationer och stammar som existerar bland människor i allmänhet. Efter köttet är de ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19, NW) Men de är först och främst Kristi lärjungar, och de låter det komma i andra hand vilken ras, nation och stam de tillhör. Att de är Kristi döpta lärjungar förenar dem på jorden och gör att de kan övervinna alla köttsliga, mänskliga hinder. Det är därför de är noga med att framhålla och bevara sin fullständiga neutralitet i förhållande till denna världens konflikter mellan raser, nationer och stammar, och därför tar de heller inte del i vare sig lokal, nationell eller internationell politik. De håller fast vid det som Jesus Kristus begärde i bön till Gud beträffande dem:

¹⁶ ”Jag framställer en begäran beträffande dem; jag framställer en begäran, inte beträffande världen, utan beträffande dem som du har gett mig; eftersom de är dina. ... Jag har gett ditt ord åt dem; men världen har hatat dem, därför att de inte är någon del av världen, liksom jag inte är någon del av världen. ... Jag har också gett dem den härlighet som du har gett mig, på det att de må vara ett, alldeles som vi är ett. Jag i förening med dem och du i förening med mig, på det att de må bli fullkomnade till ett, för att världen må få kunskap om att du har sänt ut mig och att du har älskat dem, alldeles som du har älskat mig.” — Johannes 17:9—23, NW.

INTERNATIONELL FRIDSAMHET

17. a) Hur har de 144.000 inte efterliknat kristenhetens och judendomens religionsanhängare när det gäller krigföring? b) Vilken skriftenlig regel kommer de som himmelska konungar att genomdriva åtlydnad för bland människorna på jorden?

¹⁷ Detta är orsaken till att Rikets 144.000 arvingar inte på jorden har efterliknat romerska katoliker, som kämpat med köttsliga vapen mot romerska katoliker, ortodoxa kyrkomedlemmar, som kämpat mot ortodoxa kyrkomedlemmar, protestanter mot protestanter och köttsliga judar mot köttsliga judar, därför att dessa lever under nationella regeringar som är inbegripna i krigföring på liv och död. Rikets arvingar har inte gått ut för att göra lärjungar med evangeliets budskap eller den Heliga skrift i ena handen och ett svärd eller en kulsprutepistol i den andra. Trots att de kommer från många olika nationer har de följt den princip som anges i profetian i Jesaja 2:4: ”Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” Och om de har hållit fast vid denna gudomliga regel när de själva befann sig på jorden, kommer de också att genomdriva åtlydnad för den, när de blir konungar över jorden, och kräva att deras undersåtar på jorden följer samma fridsamma regel.

18. Vilken annan internationell grupp på jorden följer denna levnadsregel, enligt vad aposteln Johannes fick se en förhandssyn av?

¹⁸ Som ett glädjande förebud om detta finns det nu en stor internationell skara som är förbunden med kvarlevan av dessa Rikets arvingar och som följer samma fridsamma levnadsregel. Det är den märkliga grupp vars församlande under denna tid i världshistorien blev förutsagt med följande ord enligt aposteln Johannes’ beskrivning: ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet [Jesus Kristus].’ ... ’Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel; och den som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem.’” — Uppenbarelseboken 7:9—15, NW.

19. I vilket förhållande till varandra befinner sig redan nu de människor på jorden som Guds nya ordning skall ta sin början med, och vilka ord av Petrus till dem som älskar ett långt liv kommer de att följa?

¹⁹ Eftersom Jehova Gud spänner ut sitt beskyddande tält över denna ”stora skara” i våra dagar och för den i trygghet genom den annalkande ”stora vedermödan”, kommer de som får överleva in i Guds nya tingens ordning över jorden att vara en fridsam, internationell skara. De krigförande nationerna kommer då att vara borta! Det mänskliga samhället i Guds nya ordning skall ta sin början med en ”stor skara” av människor som överlevt vedermödan och som allesammans redan befinner sig i frid med varandra. På grund av att de älskar det eviga livet kommer de att fortsätta att handla i harmoni med de ord som aposteln Petrus citerade: ”Den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek; han vände sig bort ifrån det som är ont och göre, vad gott är, han söke friden och trakte därefter.” — 1 Petrus 3:10, 11; Psalm 34:13—1512—14.

20. a) Vilken profetia i bibeln kommer att uppfyllas genom att Kristus inte tillåter att denna frid blir störd? b) Hur kommer Kristi regering att likna Salomos?

²⁰ Efter den ”stora vedermödans” storm kommer världsomfattande frid att stråla likt en regnbåge över den renade planeten. Jehovas konung över tusenårsriket, Lammet, Jesus Kristus, kommer inte att tillåta att denna frid blir störd. Annars skulle han inte motsvara den profetia som för länge sedan uttalades om honom: ”Det har fötts ett barn åt oss, det har getts en son åt oss; och den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra. Och han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste. På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:6, 7, NW) Låt oss komma ihåg att Jesus Kristus är ”någonting mer än Salomo”. (Matteus 12:42, NW) Kung Salomos, Davids sons, fyrtioåriga regering präglades av frid, vilket var i överensstämmelse med själva namnet Salomo, som betyder ”fridsam”. Jesus Kristus däremot kommer att upprätthålla en fred som varar i tusen år.

”ÖVER DAVIDS TRON OCH ÖVER HANS RIKE”

21. Vems tron och rike kan varken den furstliga styrelse som utövas av Fredens furste eller dess fred skiljas från?

²¹ Om vi på nytt läser Jesaja 9:6, 7, lägger vi märke till att den ”furstliga styrelsen”, som utövas av Fredens furste, skall vara ”över Davids tron och över hans rike”. Vi kan inte skilja denna utlovade eviga fred från Davids tron och rike, hans som härskade som kung i Jerusalem under åren 1070—1037 f.v.t. Den görs inte beroende av någon president i Amerikas förenta stater eller av Förenta nationerna såsom en av människor upprättad organisation för fred och säkerhet i världen. Varför förhåller det sig så?

22. a) På vilken grundval skulle Jehovas nitälskan uppfylla denna profetia? b) Vad slags man var David när det gällde religion?

²² Det beror på ett obrytbart förbund, ett gudomligt löfte som ”härskarornas Jehova” uttalade om kung David i Jerusalem tidigt under hans regering där. På vilken grundval? Ja, David var ingen ateist, ingen agnostiker. Han var en mycket religiös man, men inte som avgudadyrkarna eller polyteisterna i de icke-israelitiska nationerna på hans tid. Läs själv de många psalmer eller lyriska poem som David diktat och som återfinns i Psaltaren, så kommer du att finna att David ägnade helhjärtad tillbedjan åt Jehova, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud. I en av sina mest välkända psalmer, Psalm 23, sade David: ”HERREN [Jehova] är min herde, mig skall intet fattas. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.” (Psalm 23:1, 6) I Psalm 40:9, 108, 9 sade han vidare: ”’Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.’ Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE [Jehova], vet det.”

23, 24. a) Vad åstundade David att göra för att hysa Guds förbundsark, sedan han fört den till Jerusalem? b) Vad sade Jehova till David när det gällde byggandet?

²³ Några månader efter det att kung David hade gjort Jerusalem till sin huvudstad lät han föra den heliga förbundsarken, ”Guds ark”, till Jerusalem och sätta den i ett tält som slogs upp i närheten av det kungliga palatset. David kände djupt vilken skillnad det var mellan hans palatsliknande bostad, ”ett hus av cederträ”, och den boning i vilken Jehovas förbundsark var placerad. Till slut föreslog han profeten Natan att man skulle bygga ett tempel som var värdigt Jehovas ark. (2 Samuelsboken 7:1—3) Men Gud sände följande ord till David:

²⁴ ”Du har utgjutit blod i myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i min åsyn. Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar. Han skall bygga ett hus åt mitt namn.” — 1 Krönikeboken 22:8—10.

25. Vilket slags hus lovade Jehova på grund av sin uppskattning att bygga åt David?

²⁵ Detta betydde inte att Jehova inte uppskattade Davids kärleksfulla åstundan att bygga ett hus för tillbedjan till ära för Guds namn. Jehova gjorde det, och för att visa sin uppskattning ingick han ett förbund med David eller gav honom ett högtidligt löfte om att bygga ett hus åt honom, inte något bokstavligt boningshus, utan ett hus av kungar inom Davids egen släktlinje. Genom profeten Natan sändes följande ord till kung David: ”Så förkunnar nu HERREN för dig, att HERREN skall uppbygga ett hus åt dig. ... Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.” — 2 Samuelsboken 7:11—16.

26. Vad sade David med tacksam erkänsla i bön om Jehovas namn och hans uppsåt med Davids ”hus”?

²⁶ David uttryckte tacksamt sin erkänsla för detta gudomliga förbund och sade i bön: ”Så uppfyll nu, HERRE [Jehova] Gud, för evig tid, vad du har talat om din tjänare och om hans hus; gör, såsom du har talat. Då skall ditt namn bliva stort till evig tid, så att man skall säga: ’HERREN Sebaot [Härskarornas Jehova, NW] är Gud över Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: ’Jag vill bygga dig ett hus.’ Därför har din tjänare fått frimodighet att bedja till dig denna bön. Och nu, Herre, HERRE [o suveräne Herre Jehova, NW], du är Gud, och dina ord äro sanning; och då du har lovat din tjänare detta goda, så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.” — 2 Samuelsboken 7:25—29.

27. Vad sade Jehova genom Jesaja och längre fram genom Hesekiel till kung Sidkia för att visa att han höll fast vid förbundet om riket med David?

²⁷ Den suveräne Herren Jehova besvarade Davids bön. Det var därför han mer än tre hundra år senare genom sin profet Jesaja förklarade att härskarornas Jehovas nitälskan skulle fast befästa den furstliga styrelse som skulle utövas av Fredens furste ”över Davids tron och över hans rike” och skulle upprätthålla det ”från nu och till obestämd tid”. (Jesaja 9:6, 7, NW) Mer än ett hundra år senare, strax innan Davids avkomlingars rike i Jerusalem skulle omstörtas, visade Jehova att han höll fast vid sitt förbund om riket med David genom att förklara att rätten till konungadömet inte skulle vika ifrån Davids hus. Jehova riktade sig till Sidkia, den siste kung som skulle sitta på Davids tron i Jerusalem, och talade följande ord genom profeten Hesekiel; ”Tag av huvudbindeln och lyft av kronan. Detta skall inte vara såsom förr. Upphöj rentav det som är lågt och förnedra rentav den höge. En ruin, en ruin, en ruin skall jag göra det till. Och vad detta angår, skall det sannerligen inte tillhöra någon, förrän han kommer som har den lagliga rätten, och jag skall ge det åt honom.” — Hesekiel 21:25—27, NW.

28. a) När omstörtades det rike som innehades av Davids hus, och vilken myndighet utövade Serubbabel över Juda sjuttio år senare? b) Vad profeterade Sakarja om att Davids hus skulle renas?

²⁸ Davids tron omstörtades i samband med Jerusalems förstöring år 607 f.v.t, och de överlevande judarna fördes bort i fångenskap till Babylon. Sjuttio år senare blev en kvarleva av gudfruktiga judar befriad från Babylon för att återvända till Juda land och bygga ett nytt tempel på platsen för det första templet, som kung Salomo hade byggt i Jerusalem. Serubbabel, Sealtiels son, en avkomling av kung David, gjordes till ståthållare över Juda och Jerusalem. Jehova uppreste profeterna Haggai och Sakarja för att uppmuntra ståthållaren Serubbabel i arbetet att återuppbygga templet. Jehova visade fortfarande lojalitet mot förbundet om riket med David och inspirerade profeten Sakarja att säga: ”På den tiden skola Davids hus och Jerusalems invånare få en öppen brunn till att avtvå sin synd och orenhet.” — Sakarja 13:1.

29. När fick Jerusalem och Juda en edomé till kung, och vilken fråga kan man ha ställt sig om förbundet om riket med David?

²⁹ Mer än fyra hundra år förflöt, och landet Palestina kom under de imperialistiska romarnas kontroll. Den romerska senaten förordnade en icke-judisk edomé, som kallades Herodes den store, till kung över Jerusalem och provinsen Judeen. Hade inte Jehova Gud efter alla dessa århundraden glömt allt om detta förbund med David om ett evigt rike, i vilket freden skulle vara utan ände? Det hade sammanlagt gått mer än tusen år sedan Gud upprättade detta förbund. Hade inte förbundet nu blivit föråldrat, otidsenligt, så att det inte längre visade några livstecken, därför att det tycktes ha blivit ogiltigt? Människor som saknade tro kan ha tänkt så. Men hur förhöll det sig med Gud?

KUNG DAVIDS EVIGE ARVINGE FÖDS

30, 31. a) Vilken släktlinje från kung David var det Jehova iakttog? b) Vems dotter i denna släktlinje uppmärksammades av Jehova, och med vem blev hon trolovad för äktenskap?

³⁰ Den Gud som inte glömmer, den Gud som upprättat förbundet om riket, höll sig själv förpliktad att uppfylla sitt förbundslöfte till David. Han fortsatte att iaktta de manliga avkomlingarna av den trogne kung David, åt vilken han hade lovat att bygga ett kungahus. Han såg en av släktlinjerna från David gå genom en annan av Davids söner än kung Salomo, nämligen Natan. Denna speciella släktlinje fortsätter genom tjugo andra män och frambringar Serubbabel, som blev ståthållare över Jerusalem på profeten Sakarjas tid. Serubbabel hade en son vid namn Resa, efter vilken den obrutna släktlinjen fortsatte genom sexton andra, varefter Eli föddes som Mattats son. (Lukas 3:23—31) Därefter var det ingen manlig avkomling som Gud uppmärksammade, utan en dotter till Eli. Hon föddes i staden Betlehem i den romerska provinsen Judeen under den senare hälften av det första århundradet f.v.t. Hon hette Maria.

³¹ I sinom tid kom Maria att bege sig norrut till staden Nasaret i den romerska provinsen Galileen. Där nådde hon giftasvuxen ålder, och hon blev trolovad för äktenskap med en timmerman vid namn Josef, som var son till Jakob, en invånare i Nasaret.

32. Varför var det passande att Maria blev trolovad för äktenskap med Josef, och vilken fråga uppstod nu om Davids arvinge?

³² Denna trolovning var mycket passande. Varför det? Därför att Josef, trots att han var en oansenlig timmerman i den föga bemärkta staden Nasaret, var avkomling av kung David, inte genom Natan, utan genom Davids förste kunglige efterträdare, Salomo. Josef hade därför laga rätt till sin kunglige förfader Davids tron. Skulle Josef nu bli den direkte, köttslige fadern till den sedan länge utlovade evige arvingen till kung David?

33, 34. a) Varför visade Jehova att han var med Maria? b) Vilken profetia, som Jakob uttalade på sin dödsbädd, verkade det som nu inträffade i riktning mot att åstadkomma uppfyllelsen av?

³³ Innan vigseln ägde rum och Josef hämtade Maria från hennes hem till det hem han gav henne såsom sin lagvigda hustru, hände något mycket ovanligt, något som människorna i denna ”hjärnans” tidsålder nu på 1900-talet vägrar att tro. Man hade nu nått slutet av år 3 f.v.t. Detta var en bestämd tidpunkt som Gud länge hade väntat på. Plötsligt visade det sig att Gud var med Maria, Elis dotter, inte bara på grund av denna judiska flickas personlighet, utan därför att hon var en avkomling av Davids kungliga familj inom Juda stam. Det som nu inträffade verkade därför i riktning mot uppfyllelsen av den inspirerade profetia som patriarken Jakob uttalade över sin fjärde son, Juda. Denna profetia uttalades år 1711 f.v.t., då den döende Jakob sade om Juda:

³⁴ ”En lejonunge är Juda. ... Såsom ett lejon — vem vågar väcka upp honom? Spiran skall inte vika ifrån Juda, inte heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, till dess Silo [eller: den vilkens det är] kommer; och honom skall folkens lydnad tillhöra.” — 1 Moseboken 49:8—10, NW.

35, 36. a) Vilken mirakulös gärning hade Gud utfört med Elisabet, Marias till åren komna släkting? b) Vad sade ängeln Gabriel till Maria om Guds uppsåt med Davids tron?

³⁵ Hur visade Gud att han var med Maria, den unga jungfrun av Juda stam och Davids kungliga familj? Gud gjorde något för Maria som var större än det han hade gjort för en till åren kommen släkting till Maria som hette Elisabet, den levitiske prästen Sakarias’ hustru. Gud hade mirakulöst återupplivat Sakarias’ och Elisabets fortplantningsförmåga, så att hon nu befann sig i sjätte månaden av sitt havandeskap och snart skulle föda en son, som skulle komma att kallas Johannes döparen. Men vad gjorde Gud för den judiska jungfrun Maria, vars trolovningstid med timmermannen Josef ännu inte hade gått till ända? Läkaren Lukas berättar:

³⁶ ”I hennes [Elisabets] sjätte månad blev ängeln Gabriel utsänd från Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. Och när han trädde in till henne, sade han: ’God dag, du högt gynnade, Jehova är med dig.’ Men hon blev mycket orolig vid detta tal och började fundera över vad för slags hälsning detta kunde vara. Då sade ängeln till henne: ’Frukta inte, Maria, ty du har funnit ynnest hos Gud; och se, du kommer att bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.’” — Lukas 1:26—33, NW.

37. Hur förklarade Gabriel att Maria skulle kunna föda en son utan en mänsklig far?

³⁷ Detta innebar att Marias blivande man, Josef, inte skulle bli den direkte, köttslige fadern till Jesus! Vad? Skulle en son kunna födas utan en mänsklig far? Ängeln Gabriel sade vidare för att förklara för henne hur denna mirakulösa jungfrufödsel skulle åstadkommas: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt. Guds Son, Och se, din släkting Elisabet har också själv blivit havande med en son, på sin ålderdom, och detta är sjätte månaden för henne, den så kallade ofruktsamma kvinnan; ty för Gud kommer intet som han har gett till känna att vara en omöjlighet.” — Lukas 1:34—37, NW.

38. Vad inträffade nu med Maria, och vems Son skulle hennes barn vara?

³⁸ Samtyckte Maria till att på detta sätt bli den jordiska modern åt den som skulle bli kung Davids evige, förblivande arvinge? I Lukas 1:38 (NW) får vi svaret: ”Då sade Maria: ’Se, Jehovas slavinna! Må det ske med mig enligt ditt tillkännagivande.’ Därvid gick ängeln bort från henne.” Därefter inträffade det också att helig ande kom över Maria och att kraft från den högste Guden överskyggade henne. Hon blev alltså havande genom ett underverk, och inte genom sin blivande äkta man, Josef. Detta innebar att Jehova Gud, den Högste, var Fader till barnet Jesus, som hon nu hade blivit havande med. Andra inspirerade skriftställen förklarar att Jehova Gud överförde sin älskade, himmelske, enfödde Sons liv till en äggcell hos Maria och gjorde henne fruktsam. (Johannes 3:16; Filipperna 2:5—11) Det fanns inget oheligt i detta. Därför skulle också ”det som blir fött kallas heligt, Guds Son”. Allt detta inträffade också vid Guds fastställda tid, precis som det är skrivet: ”När den fastställda tidsgränsen var uppnådd, sände Gud ut sin Son, som kom att födas av en kvinna och som kom att stå under lagen [den mosaiska lagen].” — Galaterna 4:4, NW.

DEN FÖRBLIVANDE ARVINGEN TILL FÖRBUNDET OM RIKET

39. a) Vem skulle göra Marias son, Jesus, till konung över Jakobs hus? b) Vilken rätt ärvde Jesus genom Maria?

³⁹ Det som ängeln Gabriel sade till Maria gjorde det säkert och visst att hennes son Jesus skulle bli kung Davids förblivande arvinge: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33, NW) Det var inte judarna för nitton hundra år sedan och inte heller de köttsliga judarna i våra dagar som skulle ge denne Jesus hans förfader Davids tron. Den himmelske Fadern, Jehova Gud, skulle ge honom denna Rikets tron, som i Davids fall rådde endast ”över Jakobs hus”, hans som var den patriarkaliske fadern till Israels tolv stammar. Förmedelst den judiska jungfrun Maria föddes alltså hennes förstfödde son inom Davids kungliga familj, och genom henne hade Jesus efter köttet naturlig rätt till Davids rike. Till bevis för detta blev aposteln Paulus inspirerad att skriva om Guds goda nyheter ”angående sin Son, som härstammade från Davids säd efter köttet, men som med kraft förklarades vara Guds Son efter helighetens ande genom uppståndelse från de döda — ja, Jesus Kristus, vår Herre”. — Romarna 1:1—4, NW.

40. a) Vad kände sig Josef förpliktad mot Gud att göra med Marias son Jesus, och vad gav han på så sätt åt Jesus? b) Vems son kallar Lukas Josef, och varför det?

⁴⁰ Sedan Marias havandeskap blivit upptäckt, fick hennes blivande äkta man en förklaring och uppmanades att ta Maria till sig som sin hustru och föra henne till det hem han hade berett åt henne. Josef gjorde detta där i Nasaret. Han insåg sin förpliktelse mot Gud att adoptera Guds Son genom Maria såsom sin egen förstfödde son och därigenom ge Jesus den lagliga rätten till Davids tron, eftersom Josef var avkomling av David genom kung Salomo.c (2 Samuelsboken 7:13—16) Josef gjorde detta genom att låta omskära Jesus på åttonde dagen efter hans födelse och genom att ge honom namnet Jesus och även genom att bära fram spädbarnet Jesus på fyrtionde dagen efter hans födelse i samband med reningsceremonin för honom själv och Maria i Jerusalems tempel. (Matteus 1:17—25; Lukas 2:21—24) Det var därför Jesus kallades ”Josefs son”. (Johannes 1:45; 6:42) Det var också därför läkaren Lukas sade om Jesu Kristi släkttavla: ”Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade, att han var son av Josef, som var son av Eli.” (Lukas 3:23) Josef, som i verkligheten var Jakobs son, kallades också ”son av Eli”, därför att han gift sig med Elis dotter Maria och på så sätt blivit Elis svärson.

41. Var föddes år 2 f.v.t. den man som blev kallad ”Jesus från Nasaret”?

⁴¹ Jesus Kristus kallades längre fram ”Jesus från Nasaret” och ”Jesus från Nasaret i Galileen”. (Johannes 19:19; Matteus 21:11, NW) Betyder detta att Jesus föddes i Nasaret? Nej, hans mor Maria och hennes man Josef blev före Jesu födelse förpliktade att åtlyda ett påbud av den romerske kejsaren Augustus och bege sig till Betlehem för att mantalsskrivas, eftersom de båda var födda i Betlehem i Juda. Detta skedde år 2 f.v.t. Jesus kom därigenom att födas i Betlehem, som kallades ”Davids stad”, därför att David, Isais son, själv hade blivit född där. — Lukas 2:1—7.

42, 43. Vilket vittnesmål från en ängel, förutom ängeln Gabriels vittnesmål, har vi om att Marias son skulle vara Guds Messias?

⁴² Vi har mer än ängeln Gabriels vittnesmål om att denne Jesus, Marias son, skulle vara Messias eller Kristus, den Smorde som skulle vara den förblivande arvingen till Davids tron och rike. Vi har det vittnesmål som avgavs av en annan himmelsk ängel den natt då Jesus föddes i början av oktober år 2 f.v.t. Denne strålande ängel visade sig för några herdar som ännu hade sina hjordar ute på fälten i närheten av Betlehem vid denna tid på året.

⁴³ Ängeln sade till de förskräckta herdarna: ”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.” Att detta inte var någon vanlig födelse framgår av vad som sedan hände: ”I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor, till vilka han har behag!’” — Lukas 2:8—14.

44. Varför fördes barnet Jesus ner till Egypten, och hur kom han att bli timmerman i Nasaret?

⁴⁴ Satan, djävulen, blev medveten om att denne Guds Son skulle födas, han som skulle bli ”Messias, Herren”. Eftersom Satan, djävulen, kände att hans eget herravälde över denna världen var hotat, försökte han få det unga barnet Jesus dödat någon tid efter det att det blivit framburet i Jerusalems tempel, och han tänkte utföra detta genom den misstänksamme kung Herodes den store. Guds ängel uppmanade därför Josef att tills vidare fly ner till Egypten med barnet och dess moder. Efter kung Herodes’ död uppmanade Guds ängel Josef att återvända till sitt folks land. Men på grund av att kung Herodes’ son Arkelaus härskade över den romerska provinsen Judeen, Betlehem inbegripet, drog Josef förbi Betlehem och återvände till Nasaret i provinsen Galileen. Där växte Jesus upp och kom att kallas nasaré. Där arbetade denne framtida konung som timmerman. — Matteus 2:1—23; 13:55; Markus 6:1—3.

45. a) Vad behövde Jesus i likhet med David för att verkligen bli Messias eller Kristus? b) När begav sig Jesus till Jordanfloden för att bli döpt, och varför?

⁴⁵ Men ordet Kristus eller Messias, som betyder den Smorde, kunde inte tillämpas på Jesus förrän han verkligen blivit smord. Hans förfader, herden David från Betlehem, hade blivit smord av Guds profet Samuel många år innan han blev insatt på tronen som kung i Israel. (1 Samuelsboken 16:1—13; 2 Samuelsboken 2:1—4; 5:1—3) Det skedde på samma sätt med Jesus. I hans trettionde år som en fullkomlig människa började hans släkting, Johannes döparen, sin dopverksamhet. Denne började då kungöra Guds rike och säga: ”Ändra ert sinne, ty himmelriket har kommit nära.” (Matteus 3:1, 2, NW) Av detta kungörande visste Jesus att tiden hade kommit för honom att uteslutande ägna sig åt Guds messianska rikes intressen. När han närmade sig slutet av det trettionde året i sitt liv som människa, lämnade han Nasaret och begav sig till Johannes, som höll på att döpa människor i Jordanfloden. Varför det? Inte för att bli döpt som en symbol av sinnesändring med avseende på synder, som han var i avsaknad av, utan för att symbolisera att han fullständigt framställde sig för Jehova Gud för att göra Guds vilja i förbindelse med ”himmelriket”, Guds rike. Johannes förstod inte detta. Vi läser därför:

46. a) Hur blev Jesus i samband med sitt dop Messias eller Kristus? b) Varför kallade Gud vid detta tillfälle den döpte Jesus för sin Son?

⁴⁶ ”Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att låta döpa sig av honom; men denne ville hindra honom och sade: ’Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig!’ Då svarade Jesus och sade till honom: ’Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet.’ Då tillstadde han honom det. Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom. Och från himmelen kom en röst, som sade: ’Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.’” (Matteus 3:13—17) Genom att Guds ande på detta sätt sänkte sig ner över den döpte Jesus blev han smord, inte av Johannes döparen, utan av Gud. På så sätt blev han Messias, Kristus, den Smorde. Detta inträffade på hösten år 29 v.t. Gud förklarade honom då också vara hans Son, eftersom han nu hade pånyttfött Jesus genom sin ande till att vara hans andlige Son. (Johannes 1:32—34) Han var nu en andlig Messias eller Kristus, högre än en mänsklig Messias.

47. Vilka möjligheter att bli blott och bart en mänsklig Messias avvisade Jesus, och vilket arbete grep han sig an med i överensstämmelse med att han blivit smord?

⁴⁷ Försökte Jesus Kristus nu göra sig själv till jordisk konung ”över Jakobs hus” i Jerusalem? Nej! I frestelsens öken avvisade han ett erbjudande från Satan, djävulen, att göra honom till konung, inte bara över Jakobs hus, utan över alla riken i världen. (Matteus 4:1—11; Lukas 4:1—13) Sedan han längre fram utfört ett häpnadsväckande underverk genom att ge mat åt en stor folkskara, drog han sig undan, då tusentals mätta och belåtna judar försökte göra honom till deras jordiske konung. (Johannes 6:1—15) Han visste att hans rike skulle komma från den som hade smort honom till att vara messiansk konung, nämligen Jehova Gud. Jesus Kristus förstod vilket förberedande verk han blev förpliktad att utföra genom att han blev smord med Guds ande, och han grep sig an med det fridsamma arbetet att undervisa och predika om Guds rike över hela det land som tillhörde ”Jakobs hus”. Han gjorde detta i synnerhet efter det att Johannes döparen blivit fängslad år 30 v.t.

48. Vilken profetia i Jesaja läste han i Nasarets synagoga för invånarna där i staden, och vad strävade han efter att göra under återstoden av sitt jordiska liv?

⁴⁸ I synagogan i Nasaret läste han profetian i Jesaja 61:1, 2 för invånarna i Nasaret och sade: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” Med detta som temat för sin predikan började den döpte Jesus med att säga: ”I dag uppfylls detta skriftställe, som ni nyss hörde.” (Lukas 4:16—21, NW) Härigenom lät han folket i hans före detta hemstad förstå att han var Jehovas Smorde, Messias, Kristus. Under hela återstoden av sitt jordiska liv gjorde han det till sin strävan att fullborda det som han hade blivit bemyndigad och fått i uppdrag att göra genom att han blivit smord med Jehovas ande.

49, 50. a) Bildade Jesus någon krigshär för att återupprätta Israels rike? b) Hur förklarade Jesus för Pilatus att han var en konung, trots att han inte kämpade för ett rike?

⁴⁹ Följaktligen blandade han sig inte i denna världens politik och bildade inte i likhet med mackabéerna någon krigshär för att driva ut romarna ur landet och återupprätta Davids rike i Jerusalem. Varför inte det?

⁵⁰ Han förklarade orsaken till att han inte gjorde det för den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, åt vilken hans religiösa fiender hade överlämnat honom för att avrättas för uppror mot romarriket. Till svar på landshövdingens fråga: ”Är du judarnas konung?” sade Jesus slutligen: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike inte detta ursprung.” Då sade Pilatus: ”Nåväl, är du då en konung?” Jesus bar vittnesbörd om sanningen och svarade: ”Du säger själv att jag är en konung.” Ja, konung i ett rike som inte är någon del av den värld i vilken romarriket på den tiden var världsväldet. — Johannes 18:33—37, NW.

51, 52. a) Vad uppmanade Jesus sina ”tjänare” att göra? b) Uppmanade Jesus de tolv apostlarna och därefter de sjuttio evangelisterna att ägna sig åt politisk verksamhet eller åt evangeliseringsarbete, och hur gjorde han detta?

⁵¹ Vilka avsåg Jesus med orden ”mina tjänare”? Hans obeväpnade lärjungar, däribland hans tolv apostlar (”utsända”). Också dessa uppmanade han att hålla sig borta från denna världens politik och dess våldsamma strider och att i stället ägna sig åt att fridsamt predika de goda nyheterna och undervisa om Guds utlovade rike.

⁵² När han vid ett tillfälle sände ut de tolv apostlarna, uppmanade han dem inte att organisera en underjordisk, politisk rörelse och sätta i gång en resning bland judarna; han sade i stället: ”Där I gån fram, skolen I predika och säga: ’Himmelriket är nära.’ Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.” (Matteus 10:1—8) När Jesus längre fram sände ut ”sjuttio” (NW) andra evangelister, gav han dem liknande anvisningar och talade om för dem vad de skulle predika: ”Och när I kommen in i någon stad, där man tager emot eder, så äten, vad som sättes fram åt eder, och boten de sjuka, som finnas där, och sägen till dem: ’Guds rike är eder nära.’” — Lukas 10:1—9.

53, 54. a) Vilket predikoverk förutsade Jesus i sin profetia om sin närvaro och avslutningen på denna ordning? b) Vilket ursprung vet de som utför detta predikoverk att den regering har som de predikar om, och vad tillåter detta inte att de blandar sig i?

⁵³ Den 11 Nisan år 33 v.t., strax före sin död på den judiska påskdagen, uttalade Jesus sin märkliga profetia om sin framtida närvaro och avslutningen på tingens ordning. I denna profetia underlät han inte att förutsäga det framträdande verk som hans tjänare, hans lärjungar, skulle utföra. Han sade nämligen: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” (Matteus 24:3—14, NW) Detta världsomfattande predikande om Riket måste utföras av hans lärjungar innan det fullständiga slutet kommer för denna tingens ordning: ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10, NW) Att de fridsamt skulle predika om Riket bland alla nationer tillät inte att de blandade sig i världslig politik och tog ståndpunkt i konflikter mellan nationer.

⁵⁴ I likhet med sin ledare, Jesus Kristus, skulle de blott och bart predika de goda nyheterna om Guds messianska rike. De hade inte fått makt och myndighet att upprätta detta rike över jorden. Det skulle inte vara någon jordisk regering; det hade ”inte detta ursprung”. Det var en himmelsk regering med övermänsklig makt över hela mänskligheten. Det var därför naturligt att endast den högste Guden i himmelen kunde upprätta denna messianska regering över alla jordens inbyggare.

55. Kan man resa invändningar mot att Jesus är kvalificerad att härska över hela mänskligheten med utgångspunkt från huruvida han utförde det han blivit smord till och uppfyllde bibelns profetior?

⁵⁵ Vem i himmelen eller på jorden kan då finna orsak att klandra Messias’, Kristi, jordiska liv, hans som blivit smord att härska som konung över hela mänskligheten i tusen år? Vem kan med rätta resa invändningar mot att han blir konung i tusenårsriket, som om han inte vore värdig eller kvalificerad för detta? Ingen kan göra det. Aposteln Petrus framhöll Jesu Kristi oklanderliga liv på jorden, när han sade till den romerske officern Kornelius och hans vänner bland hedningarna: ”Det ordet kännen I, den förkunnelse, som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade — förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom. Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem.” (Apostlagärningarna 10:36—39) Allting vittnar om att Jesus Kristus på jorden fullbordade allt som han hade fått i uppdrag att göra i och med att han blev smord. Han uppfyllde alla bibelns profetior om honom, ända fram till döden som martyr.

[Fotnoter]