Illdåd mot kristna i Malawi

ÄNNU ett kapitel av chockerande omänsklig behandling av en försvarslös minoritetsgrupp håller nu på att skrivas i det östafrikanska landet Malawi. Det är en skildring som stinker av djuriskhet, av fullständig okänslighet för alla normer för anständighet eller mänskligt medlidande. Det utgör i sanning en sorglig beskrivning av hur människor kan behandla sina medmänniskor — personer av deras egen ras och nation. Det är en skildring som bör djupt beröra alla människor som älskar rättvisa och opartiskhet, ja, frihet för alla, oavsett ras, hudfärg och religion.

När en enda person i våra dagar tillfångatas av terrorister, får detta vidsträckt publicitet. Folk följer med intresse ansträngningarna att befria gisslan. Men i Malawi har sedan september 1975 tiotusentals Jehovas vittnen, infödda medborgare i Malawi, blivit utsatta för ett skräckvälde. För tre år sedan flydde de till Moçambique och Zambia för att komma undan skräckväldet i Malawi. Nu har de blivit tvingade att återvända. I sitt eget hemland har de gjorts till måltavla för smädelser, fysiskt våld och kränkningar av alla slag. Man har berövat dem deras få ägodelar och lämnat dem utan några medel att uppehålla sitt eget och sina barns liv.

Trots allt detta får de ingen hjälp från de myndigheter som skall upprätthålla landets lagar. De har inte någon enda av myndighetspersonerna i Malawi att vända sig till för att med framgång vädja om beskydd mot de ondskefulla angriparna, som efter sitt eget godtycke utsätter dem för misshandel, plundring och våldtäkt. De är fångar i sitt eget land, det land de är födda och har växt upp. Dess gränser har för dem blivit som murarna kring ett stort fängelse. Man kan inte undgå att lägga märke till likheterna med de förhållanden som rådde i Nazisttyskland, där tusentals Jehovas vittnen blev fängslade och dödade. Och dessa likheter blir allt större. Malawi har nämligen börjat upprätta sina egna koncentrationsläger för Jehovas vittnen. Man kan knappast tro det, men det har faktiskt gått så långt att man ryckt kristna fäder och mödrar från deras barn, till och med när det varit fråga om spädbarn.

Och varför allt detta? Är dessa människor en fara för landet — samhällsomstörtare, förrädare, anstiftare av revolution? Nej, precis tvärtom. Man kan inte förneka att de är bland de fridsammaste, flitigaste, laglydigaste medborgarna i hela landet. Det finns bara en enda orsak till den brutalitet och kränkning de blivit föremål för. Orsaken är att de tar avstånd från politiken. Detta beror på deras uppriktiga tro på bibeln och Kristi Jesu läror, hans som sade att hans efterföljare inte var ”någon del av världen”. (Joh. 15:17—19, NW) Och därför tillåter deras samvete dem inte att köpa ett kort som förklarar att de är medlemmar av Malawis härskande politiska parti — Malawis kongressparti. På grund härav behandlar man dem som om de inte ens var förtjänta av den hänsyn människor i normala fall visar mot djuren.

”En bagatell”, kanske någon är böjd att säga. ”Varför inte köpa ett kort och undvika alla bekymmer?” Det skulle utan tvivel vara det lättaste. Och om det bara gällde att betala någon skatt eller betala för en identifikationshandling eller ett ID-kort (som Jehovas vittnen i många länder betalar för och bär på sig för att lyda lagarna i sina respektive länder), skulle de inte ha något som helst att invända mot detta. Men saken gäller här själva kärnan i deras kristna tro och ställning. Kristus Jesus sade till den romerske landshövdingen Pontius Pilatus: ”Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat.” (Joh. 18:36) Om Jehovas vittnen skulle börja gå med i politiska partier i denna världen, skulle de öppet förneka det som de säger sig tro på och representera. Även om de inte har någon åstundan att få utstå lidande, väljer de hellre detta, ja, till och med själva döden, framför att vara otrogna mot Gud och hans Son.

Det var så de kristna i de första århundradena kände det. Man kan läsa i historieböcker om hur de romerska myndigheterna gjorde ansträngningar för att få de första kristna att offra åt kejsarens ”genius”, till och med genom en så till synes obetydlig handling som att lägga en nypa rökelse på altaret som ett offer. En historiebok säger följande om de kristna som fördes in på de romerska arenorna för att dö: ”Mycket få av de kristna avsvor sig sin lära, fastän man vanligtvis hade ett altare, på vilket det brann en eld, på arenan för att det skulle bli bekvämt för dem. Allt en fånge behövde göra var att strö en nypa rökelse på lågorna, varefter han fick ett offercertifikat och blev fri. ... Men likväl begagnade sig nästan ingen kristen av möjligheten att vinna undflykt.” — Daniel P. Mannix: Those About to Die, sid. 135, 137.

Fråga dig: Vilket är det bästa beviset på en god medborgare: att köpa ett politiskt partikort och bära det med sig — något som vilken brottsling som helst eller till och med en förrädare kunde göra och skulle göra — eller att leva i lydnad för landets lagar och visa sig vara flitig, anständig, ärlig och respektfull och älska sin nästa såsom sig själv? Till och med myndighetspersonerna i Malawi måste inse hur löjligt det är att göra innehav av ett politiskt partikort till det utslagsgivande provet på gott medborgarskap. Annars skulle de inte gång på gång förneka att detta är vad saken gäller eller förneka att någon över huvud taget försöker tvinga andra att köpa sådana kort.

Men fakta talar för sig själva, och dessa fakta är brutala, chockerande, upprörande. Ta nu i korthet del av vad Jehovas vittnen har fått uthärda i Malawi under det senaste decenniet och fram till denna dag.

[Bild på sidan 4]

1975

KWACHA!

DR. H. KAMUZU BANDA

(KHADI LA UMEMBALA).

MALAWI CONGRESS PARTY.

Chopereka 22t.

MEDLEMSKORT I PARTIET

(Nedan följer en översättning av uttrycken på cinyanja.)

Kwacha! = Dagen gryr, dvs. Frihet har uppnåtts.

Khadi la Umembala = Medlemskort.

Chopereka 22t = Avgift 22 tambalas [omkring en krona].