-
Gudsdyrkan som ger frihetVakttornet – 1967 | 15 maj
-
-
kristenheten, med dess förvirring av religiösa sekter, som vållar söndring, behöver följaktligen bli befriade från träldom under kristenheten. Kristenheten är den mest framstående och den mäktigaste delen av det stora Babylon. Varken nutida vetenskap eller världslig utbildning kan befria dem — det kan endast Kristi sanning göra!
-
-
ReligionsfrihetVakttornet – 1967 | 15 maj
-
-
Religionsfrihet
1. a) Vad sade Jesus om sina lärjungar i förbindelse med denna världen? b) Vad innebär det för de kristna att de inte är någon del av denna världen?
JESUS KRISTUS sade inte endast att hans rike inte var någon del av denna världen utan också att hans lärjungar inte heller var någon del av den. I en sista bön tillsammans med apostlarna sade Jesus till Gud: ”Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.” (Joh. 17:14, 16) Jesus hade tidigare sagt till sina lärjungar: ”Om ni tillhörde världen, älskade världen sitt eget. Men eftersom ni icke tillhör världen utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” (Joh. 15:19, Hedegård) Att Jesu sanna lärjungar inte är någon del av denna världen innebär mer än att de håller sig absolut neutrala till käbbel, strider och konflikter i och mellan denna världens nationer. Det innebär att de är fria från denna världen, oavhängiga av den, och alltså inte i något slaveri under den. Den rena gudsdyrkan, som de har blivit förda in i genom sanningen, har skänkt dem frihet från denna förtryckande, fördärvade värld.
2. Betyder sådan kristen frihet att de slipper vara underdåniga de överordnade myndigheterna? Hur långt får de gå i sin underdånighet?
2 Men kom ihåg en sak: Att de äger denna frihet tack vare sanningen och den sanna gudsdyrkan betyder inte att de slipper vara underdåniga de politiska ”överordnade myndigheterna” i den här världen. Visst inte! Jesus sade: ”Ge då kejsaren det som är kejsarens, och Gud det som är Guds.” (Matt. 22:21, Hedegård) Och aposteln Paulus sade, i Romarna 13:1—5 (NW): ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna, ty det finnes ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna äro av Gud insatta i sina relativa ställningar. ... Det finnes därför tvingande skäl för eder att vara underdåniga, icke endast på grund av denna vrede, utan också på grund av edert samvete.” Kristen underdånighet under de överordnade myndigheterna kan alltså endast vara en relativ underdånighet. Underdånighet under de överordnade myndigheterna kan inte gå så långt att den gör våld på det kristna samvetet och på Guds sanning, som vi finner i bibeln.
3. a) När de kristna alltså gjorts fria från världen, medför detta också frihet från förföljelse för dem? b) När blev de kristna förvägrade religionsfrihet i det romerska väldet?
3 Men att sanna kristna inte är någon del av denna världen utan har gjorts fria från den medför å andra sidan heller inte att de får åtnjuta religionsfrihet i den här världen. På grund av judiskt religiöst motstånd blev Jesus Kristus dödad av den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, men det var på en falsk anklagelse för uppror. Aposteln Paulus blev också anklagad för uppror och blev fängslad. Eftersom dessa anklagelser gällde politiska frågor i fallen med Jesus och Paulus, var det inte på grund av deras religion som den romerska staten vidtog lagliga åtgärder mot dem. De blev följaktligen inte berövade religionsfriheten. Vid den tid då kristendomen grundades åren 29—33 v.t. rådde religionsfrihet i det romerska väldet. Det var först efter Roms stora brand år 64 v.t. som religionsfrihet förvägrades de kristna. Trogna kristna vägrade att kompromissa och att dyrka den romerska staten eller den romerske kejsaren.
-