Frågor från läsekretsen
Är det möjligt att den nuvarande krisen i religiösa läger beror på att kristendomen inte går att praktisera? — USA.
När vi begrundar vad svaret kan vara på denna fråga, bör vi komma ihåg att det är skillnad på kristenhetens kyrkors kristendom och bibelns. Även om ett slags kristendom inte går att praktisera, utan är opraktisk, betyder inte det att det andra slaget också måste vara opraktiskt, att det inte går att praktisera.
Många människor menar att om en religion skall vara praktisk, så måste det innebära aktiv inblandning i dagens politiska, sociala och ekonomiska stridsfrågor. De anser att om en kyrka uraktlåter detta, så visar det att kristendomen är opraktisk.
Men har inte kristenhetens kyrkor varit aktivt inblandade i världens olika angelägenheter? Jo, sannerligen! I många länder har kristenhetens kyrkor utövat ett avsevärt politiskt inflytande, ända därhän att de behärskat det styrande elementet. Kyrkosystemens politiska engagemang har naturligtvis ofta gynnat de rika. Men inte desto mindre påstår kyrkorna att de hjälper de fattiga. Kyrkorna har byggt sjukhus, företagit insamlingar till välgörande ändamål och uppmuntrat sina medlemmar att aktivt ta del i socialt reformarbete. Något gott kan ha blivit uträttat, men man kan ändå fråga: Har dessa strävanden resulterat i bästa möjliga goda? Har dessa ansträngningar medfört verklig förändring i människors liv och åstadkommit bättre äkta män, hustrur, fäder, mödrar och barn? Det är ett sorgligt faktum att det ofta råder mycket liten kontrast mellan kyrkomedlemmarnas leverne och deras som inte tillhör någon kyrka. Fängelserna är fyllda av folk som tillhör religiösa organisationer. Anger inte detta att det behövs något annat än att man tar del i socialt reformarbete och liknande?
Vad kristenhetens kyrkor har företagit sig är tvärt emot vad kristendomens grundare lärde. Jesus Kristus sade om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen.” (Joh. 17:16, NW) Och aposteln Johannes skrev: ”Vi vet att vi har vårt ursprung hos Gud, men hela världen ligger i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19, NW) Så oavsett vad gott som till synes kan ha blivit uträttat, innebär en kristens aktiva inblandning i världens angelägenheter att han understöder ett system som är underkänt av Gud. Sådan inblandning kan aldrig få Guds godkännande och välsignelse, vilket så överflödande demonstreras genom människornas upprepade misslyckanden, när man sökt förbättra världen. Människors försök i det avseendet kan liknas vid ett försök att ösa vatten ur ett sjunkande skepp med tillhjälp av en sked. Man får visserligen bort vatten, men när man tänker på slutresultatet, har arbetet sannerligen inte varit mycket värt.
Å andra sidan var det som Jesus Kristus gjorde mycket praktiskt. Han gav människor med ärliga hjärtan alla skäl att ändra sitt leverne till det bättre. Han hjälpte dem att lära känna Gud som en person — hans gränslösa kärlek, barmhärtighet, kärleksfulla omtanke och oförtjänta godhet. Detta tillskyndade människor att önska bli Guds efterliknare.
På liknande sätt sker det i våra dagar: När människor lär sig urskilja hur rättmätig Guds lag är och fattar vilken kärlek Skaparen har visat i och med att han utgav sin enfödde Son till en lösen, förmår detta dem att bringa sina liv i överensstämmelse med Guds bud och föreskrifter. De rättar sig efter den inspirerade förmaningen att låta sin kropps lemmar ”bli såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadligt begär och vinningslystnad”. De skjuter ifrån sig ”vrede, förbittring, uselhet, skymfliga ord och oanständigt tal”. — Kol. 3:5, 8, NW.
Är det inte sant att förhållandena skulle vara helt annorlunda i vår tid, om folk överallt handlade just så? Vilken fin förbättring skulle inte detta innebära för familjelivet och individens förhållande till sina medmänniskor! Ja, sann kristendom är praktisk, ty den kan åstadkomma bättre människor. Och, som det tydligt framgår av förhållandena bland Jehovas vittnen i våra dagar, har den sanna kristendomen inte erfarit någon kris, utan blomstrar och har framgång — i mer än två hundra länder jorden runt.
Det är sant att kristenhetens kyrkor står öga mot öga med en kris, men det beror inte på att kristendomen är opraktisk och inte går att leva efter. Det är på grund av att de inte har efterföljt Jesu exempel och hållit sig avskilda från världen. Dessa kyrkosystem har använt dyrbar tid och strävan till att försöka hålla en tingens ordning vid makt som Gud har underkänt. De har fäst stort avseende vid mänsklig vishet och materiella ting, vilket inneburit att de faktiskt uraktlåtit att ge människorna tillskyndan i hjärtat till att leva ett kristet liv. Fördenskull har kristenhetens kyrkor ingenting bättre att erbjuda än världen i allmänhet. De har ignorerat det enda praktiska, nämligen att hjälpa folk att inse hur rätt och rättfärdigt det är att leva i överensstämmelse med Guds ord.