Hur man använder sina tillgångar på ett gudaktigt sätt
”ÄRA Jehova med dina värdefulla ting”, heter det i Jehovas inspirerade ord, bibeln. Sådana värdefulla ting eller tillgångar omnämns i en sång som de kristna vittnena för Jehova brukar sjunga. Denna sång, som finns i sångboken Sånger till Jehovas pris, handlar om de kristnas överlämnande. Det heter bland annat i den: ”Tag var stund jag har, vart år, att ditt namn jag ära får. Tag mitt silver och mitt guld. Ditt det är, min Fader huld.” — Ords. 3:9, NW.
Dessa ord är ett utmärkt uttryck för den kristnes inställning till sina tillgångar alltifrån den tid, då han överlämnar sig åt Jehova Gud; ja, alltifrån den tiden är han ansvarig inför Gud för hur han använder dem och måste bruka sina värdefulla ting på ett gudaktigt sätt.
Hur man använder tiden på ett gudaktigt sätt
Tiden är ett av de värdefulla ting, som Gud kräver att den åt honom överlämnade kristne skall använda rätt. Hans tid, ja, själva hans liv tillhör Jehova Gud, ty de kristna får veta att de har blivit ”köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i kroppen, som består av eder, ni människor.” Eftersom den kristne blivit köpt med Jesu Kristi värdefulla blod, har han inte rätt att använda tiden på ett ogudaktigt sätt. ”Det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja”, skrev en av Jesu Kristi apostlar. — 1 Kor. 6:20; 1 Petr. 4:3; NW.
Tid som den kristne tidigare använt till själviska nöjen brukar han nu glatt till att ära Gud, särskilt genom att hjälpa andra att vinna kunskap om Guds rike och om hur det skall göra slut på denna onda tingens ordning. ”Emedan dagarna äro onda”, säger bibeln, bör de kristna lystra till denna varning: ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder.” (Ef. 5:15, 16, NW) En åt Gud överlämnad kristen kan ”köpa” tiden genom att göra bruk av alla sina kristna privilegier — han kan ägna sig åt enskilt studium av Guds ord, vara med vid mötena i den kristna församlingen, dela med sig av de goda nyheterna osv. — på bekostnad av mindre betydelsefulla ting. Han använder då sin tid på ett gudaktigt sätt.
Hur man bör använda sin kraft och energi
En annan värdefull tillgång, som de åt Gud överlämnade kristna äger, är den kraft och energi de besitter. Visst är somliga till åren, och deras kraft räcker inte så långt, men den de äger brukar de till att förhärliga Gud. När du brukar din energi i Guds tjänst och blir trött, så är det inte besvikelse du känner utan verklig tillfredsställelse, ty du vet att ditt ”arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren”. (1 Kor. 15:58, NW) Vi önskar efterlikna Guds Son, Jesus Kristus, som så frikostigt använde sin energi i Guds tjänst. Vid ett tillfälle kom Jesus till den samaritiska staden Sykar, och bibelns skildring av denna händelse säger: ”Jesus, som var uttröttad av färden, satt nu vid källan alldeles som han var.” (NW) Han var uttröttad av att ha färdats omkring i Guds tjänst, och fördenskull satt han där för att vila, och lärjungarna hade han sänt i väg för att köpa mat. Men när Jesus fick ett tillfälle att ära Gud genom att använda sina mentala och fysiska tillgångar, grep han detta, fastän han var mycket trött, och predikade för den samaritiska kvinnan, som kom ut till Jakobs brunn. Många blev troende som en följd härav — ty Jesus använde sin kraft och energi, fastän han var uttröttad, för att ära Gud och göra Guds vilja. — Joh. 4:6—42.
Vid ett annat tillfälle föll Jesus i sömn mitt på dagen, därför att han så fullständigt hade givit ut av sin kraft och energi på ett gudaktigt sätt. Jesus och hans lärjungar hade stigit i en båt för att fara över sjön till andra sidan. ”Och de lade ut. Och medan de seglade fram, somnade han.” Eftersom Jesus behövde få ny energi, sedan han givit ut så mycket av sin kraft i Guds tjänst, somnade han och sov så djupt att hans lärjungar måste väcka honom, när det började storma och inte ens den häftiga vinden och de höga vågorna väckte honom. — Luk. 8:22—24; Matt. 8:24, 25.
Vilket föredöme har inte den kristne i Jesus Kristus, som är ”vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare”! Vi bör oavvänt betrakta honom, så att vi kan efterlikna honom i ett vist bruk av vår kraft och energi; vi får aldrig slösa med dessa tillgångar på onyttiga ting. Den kristne förbrukar inte sin kraft och energi på sådant som skadar hans hälsa, intresserar sig inte till övermått för olika slags hobbyer, för sport och idrott, sitter inte uppe till alltför sent om kvällarna och går inte till överdrift i fråga om att idka sällskaplig samvaro med andra människor, ty han är på det klara med att han är ansvarig inför Gud för det sätt, på vilket han använder sin kraft och energi. Fördenskull använder han sin energi på ett gudaktigt sätt. — Hebr. 12:2, NW.
Hur man bör använda sina penningtillgångar
De rika skulle ha vissa fördelar, om man skulle kunna rikta Gud genom sina penningtillgångar. Det förhåller sig emellertid såsom David sade i bön: ”Dig, Jehová, tillhör storhet och makt och ära och härlighet, seger och höghet, ty allt det i himmelen och på jorden är, det är ditt.” (1 Krön. 29:11, Åk) Eftersom allting är Jehovas, kan vi inte rikta honom, göra honom rikare; men vi kan använda våra penningtillgångar till att ära och förhärliga honom. Detta innebär inte att alla ens pengar måste användas direkt i arbetet med att predika Guds rike eller att vartenda öre bör läggas i bössan i Rikets sal. Nej, en del av våra penningtillgångar måste vi använda för att fylla våra egna och vår familjs behov. Vi använder då våra tillgångar på ett gudaktigt sätt, ty ”om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro”. — 1 Tim. 5:8.
För att använda penningtillgångarna på ett gudaktigt sätt behöver en kristen inte heller nödvändigtvis vara till ytterlighet återhållsam i sin livsföring; han behöver inte undvara allt som han skulle kunna klara sig utan. Om man till exempel har medel därtill, är det inte slöseri med tillgångarna att köpa en vacker matta eller en tavla att hänga på väggen. Naturligtvis skulle man kunna klara sig utan dessa ting, men i de flesta fall innebure det inte missbruk av tillgångarna, om man skaffade dem. Vad är det som avgör om man är slösaktig med pengar eller inte? Omständigheterna, t. ex. inkomsterna man har, ens behov och den användning man kan få för en viss sak. Men om en kristen använder sina pengar till sådant som han aldrig kommer att få bruk för och sådant som inte gör hans liv rikare, då använder han inte sina tillgångar på ett gudaktigt sätt. Eftersom förhållandena och omständigheterna varierar, kan det vara rätt och tillbörligt för en viss människa att köpa en bestämd sak för de medel hon har, under det att en annan människa, som köper precis samma sak, kanske därmed hemfaller åt överdåd.
Men det finns sätt att bruka tillgångarna på som är orätta, oberoende av vilka omständigheter man själv befinner sig i. Någon säger till exempel: ”Jag har mer pengar än jag behöver, så jag har råd att spela.” Men att spela hasard är i sig självt orätt. En kristen bör fördenskull aldrig använda sina pengar på ett sådant sätt. Han skall svara inför Jehova Gud för hur han använder alla sina tillgångar, inte bara en del av dem. Det är aldrig rätt att slösa med de tillgångar man har.
Vare sig en åt Gud överlämnad kristen har litet eller mycket, så har han naturligtvis privilegiet att använda en del av sina medel till att befrämja predikandet av de goda nyheterna om Guds rike, vilket sker under Sällskapet Vakttornets ledning och överinseende. Han kan göra detta på olika sätt. Han står till exempel själv för de utgifter han har, då han går ut för att förmedla budskapet om Riket till människor som bor på hans distrikt. Detta inbegriper pengar till utrustningen för arbetet, respengar osv. Dessutom har han privilegiet att bidra i den mån han kan till täckandet av utgifterna för en Rikets sal, i vilken församlingen kan komma tillsammans, ty dessa utgifter står varje ortsförsamling själv för.
Förutom dessa möjligheter kan de som ser sig vara i stånd därtill sända bidrag direkt till Sällskapet Vakttornet. Men hur används då dessa penningmedel? På ett gudaktigt sätt. Sällskapet använder till exempel medel som inflyter till att bedriva tryckeriverksamhet i Kanada, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Västtyskland, Grekland, Indien, Japan, Australien, Sydafrika, Förenta staterna, på Filippinerna och i många fler länder för att framställa biblar och bibelstudieböcker. Medlemmarna vid huvudexpeditionen och vid avdelningsexpeditionerna, vilka alla är Ordets förkunnare, får ett månatligt bidrag av 14 dollar (eller motsvarigheten till denna summa). Sällskapets president och alla dess styrelseledamöter såväl som den senaste nykomlingen i familjen får utan undantag samma belopp. De ägnar allesammans livet åt att befrämja Guds rikes intressen, och det belopp de får hjälper dem att sörja för personliga behov och att täcka de utgifter de har, då de verkar såsom Ordets förkunnare bland folk på sitt distrikt.
Sällskapet håller också verksamheten i gång vid Vakttornets Bibelskola Gilead, nu förlagd till Brooklyn i New York, till vilken studerande kallas från hela världen. Deras resekostnader bestrids av Sällskapet, och de får mat och husrum, ett litet månatligt penningbidrag och fri undervisning under tio månaders tid. Därpå sänds de ut till verksamhet i främmande länder i alla delar av jorden för att samarbeta intimt med sina medkristna i att predika det så viktiga budskapet om Riket.
Det finns också predikare av Guds rike som kallas missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag, vilka får ekonomiskt bistånd direkt från Sällskapet, så att de kan använda all sin tid i predikoverket. Förra året gav Sällskapet ut mer än 14.540.000 kronor till hjälp åt dessa att predika de goda nyheterna på hela den bebodda jorden. Dessutom gav Sällskapet ut mer än 2.560.000 kronor till hjälp åt krets- och områdestjänare, vilkas antal uppgick till 1.983, så att de kunnat fortsätta i sin heltidstjänst, som består i att besöka och i andligt avseende stärka församlingarna och i att förbereda kristna sammankomster. Dessa heltidsförkunnare av Riket, jämte andra heltidsarbetare, t. ex. reguljära pionjärer och feriepionjärer, kan allesammans skaffa sig bibliska publikationer mot belopp som understiger produktionskostnaden, vilka de använder i sin verksamhet på fältet, och så kan de lättare bestrida sina utgifter. På dessa olika sätt använder Sällskapet de medel, som ställs till dess förfogande, för att det angelägna och brådskande predikoverk, som förutsagts i Matteus 24:14, skall kunna bli utfört av Jehovas kristna vittnen. Således använder Sällskapet alla sina tillgångar på ett gudaktigt sätt.
För att bistå Sällskapet Vakttornet i dess verksamhet med att leda och utvidga predikandet av Riket sänder Jehovas vittnens församlingar världen utöver bidrag direkt till Sällskapet, i den mån de har möjlighet härtill, för att på så sätt understödja det världsomfattande predikoverket. Enskilda individer bland Jehovas vittnen såväl som andra människor, vilka önskar bidra till att detta verk, som består i undervisning i Guds ord, får framgång, har samma privilegium. I Förenta staterna sänder de sina bidrag till huvudexpeditionen med adress 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201. Här i Sverige sänds bidragen till Vakttornet, Jakobsberg. Den som bor i något annat land kan finna adressen till expeditionen i hans land i förteckningen över Sällskapets avdelningsexpeditioner, som är införd på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter, och några kan finna den på denna tidskrifts andra sida.
Sällskapet uppskattar att de individer, som önskar sända bidrag, vid denna tid på året meddelar Sällskapet att de under året hoppas kunna bidra med så och så mycket direkt till Sällskapet, på det att budskapet om de goda nyheterna måtte befrämjas. Sällskapet betraktar inte detta såsom en utfästelse utan endast såsom en beräkning av vad var och en önskar kunna ge av sina pekuniära tillgångar, i den mån som Jehova välsignar honom och ger honom framgång. Dessa meddelanden är till stor hjälp för Sällskapet vid planeringen av verksamheten.
Den åt Gud överlämnade kristne ärar Jehova med sina värdefulla ting, oberoende av de omständigheter han befinner sig i. Och alla har vi ett visst mått av tid, kraft och energi och en del penningtillgångar, med vilka vi kan ära Gud. När Jehovas vittnen sålunda i sina Rikets salar sjunger sången om överlämnandet, menar de verkligen vad de sjunger. De använder alla sina tillgångar på ett gudaktigt sätt.