Starka skäl för tron på Guds nya värld

”Nu äro vi icke av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39, NW.

 1, 2. a) Vad ligger framför oss, som de som älskar frid och hälsa länge har längtat efter? b) Varför bör vi inte låta det förhållandet att ett kärnvapenkrig är tänkbart omintetgöra vår tro på detta som ligger framför oss?

EN NY värld ligger alldeles framför oss, där mänskliga själar skall få leva för evigt på jorden i fullkomlig frid, lycka och välbefinnande utan någon fruktan för döden eller för att förlora sina kära. De som älskar frid och hälsa har länge åstundat en sådan värld, och hur underbart skall inte förverkligandet av denna önskan till sist bli för dem!

² Den nya världen med dess eviga liv i lycka har gjorts möjlig för dem genom den store Skaparen av himmelen och jorden. På grund av hans löften, som finns nedskrivna i bibeln, kan vi i våra dagar ha tro på att denna lyckliga värld skall införas inom vår generations livstid. Människorna skall inte få träda in i den genom att dö och bli andliga änglar i himmelen, utan genom att fortsätta att leva just här på jorden, som vi nu bor på. Gud, deras Skapare, skall införa en ny tingens ordning till deras eviga välsignelse på jorden. Att ett kärnvapenkrig mellan nationerna nu tycks vara så hotande nära bör inte omintetgöra vår tro på Guds eget löfte om välsignelse.

 3. Varför ställs först frågan: Skall Gud lägga den nya tingens ordning under änglar?

³ Under en sådan ny tingens ordning skall den mänskliga familjen aldrig bli underställd de nuvarande väldena, som hotar människosläktets själva existens med sina lager av fantastiska vapen för världsomfattande krigföring och sina hemliga planer att använda dessa i händelse av krig. Under vem skall då Gud, den Högste, lägga den nya tingens ordning för att åstadkomma välsignandet av jordens inbyggare? Skall den läggas under änglar, av vilka hundratals millioner tjänar inför den himmelska tronen, på vilken den odödlige Guden, ”den gamle av dagar”, sitter? (Dan. 7:9, 10, Åk) Under många hundra år i det flydda har dessa änglar tjänat Gud, den Högste, i förbindelse med människosläktet för att skydda och bevara Guds folk och överbringa till dem Guds lagar och bud. Hebréernas historia alltifrån patriarken Abrahams, Teras sons, dagar ger oss påtagliga bevis för denna änglarnas tjänst. Även nu använder Gud dessa osynliga andevarelser till att på ett underbart sätt betjäna dem som skall ärva frälsning till evigt liv i denna nya tingens ordning. — Hebr. 1:14.

 4. Vad gör inte de flesta av de köttsliga hebréerna i våra dagar beträffande det kristna brevet till hebréerna, och varför behöver vi inte låta oss ledas av deras exempel?

⁴ I våra dagar finns det millioner köttsliga hebréer. De flesta av dem godtar emellertid inte och rättar sig efter vad en viss bibelskribent skrev till hebreiska kristna för nitton hundra år sedan. Men vi behöver inte följa deras trolösa exempel. Vi är intresserade av frälsning, även om de inte är det, och vi har den av Gud givna möjligheten att utöva trons egenskap i fråga om vad denne inspirerade bibelskribent sade till de hebreiska kristna under det första århundradet angående den nya tingens ordning. Till svar på vår fråga angående vilken person Gud har till uppsåt att lägga den nya tingens ordning under säger denne bibelskribent:

 5. Vad sade skribenten i Hebréerna 2:5—10 om vad den nya tingens ordning lades under?

⁵ ”Ty det är icke under änglar som han har lagt den kommande bebodda jorden, om vilken vi tala. Men ett visst vittne har någonstädes givit bevis [i Psalm 8:5—7] och sagt: ’Vad är människan, att du tänker på henne, eller människosonen, att du tager dig an honom? Du gjorde honom litet lägre än änglar; med härlighet och ära krönte du honom och satte honom över dina händers verk. Allting lade du under hans fötter.’ Ty i det att Gud lade allting under honom, lämnade han ingenting som icke är honom underdånigt. Nu se vi ju icke ännu allting vara honom underdånigt; men vi se Jesus, som har gjorts litet lägre än änglar, krönt med härlighet och ära därför att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta godhet skulle smaka döden för varje människa. Ty det var passande för den, för vilkens skull allting är och genom vilken allting är, att — när han skulle föra många söner till härlighet — göra den förnämste förmedlaren av deras frälsning fullkomlig genom lidanden.” — Hebr. 2:5—10, NW.

 6. Vad skall på grund av ovanstående den nya jorden betyda för dem som bor på den, och varför det?

⁶ Ingenting kunde vara tydligare än detta. Det är inte under änglar som Gud har lagt den kommande bebodda jorden, som vi i våra dagar närmar oss så hastigt. Det är under sin förnämste Son i himmelen som Gud har lagt den kommande bebodda jorden. Och kan vi inte nu se vad denna nya jord skall betyda för män och kvinnor som bor på den? Evigt liv i lycka! Det förhåller sig så därför att den under vilken den nya världen har blivit lagd har gjorts till den förnämste förmedlaren av frälsning. Han har blivit gjord till detta därför ”att han lidit döden, på det att han genom Guds oförtjänta godhet skulle smaka döden för varje människa”. Han dog för att vi skulle få leva för evigt. Och vi kan åtnjuta evigt liv på den kommande bebodda jorden, om vi godtar Guds kärleksfulla godhet genom honom som dog för oss, Jesus Kristus.

 7. Hur och varför gjordes den förnämste förmedlaren av vår frälsning ”litet lägre än änglar”?

⁷ Det var inte som om en vanlig människa utgav sitt liv för oss för att vi skulle få leva något längre på jorden och sedan dö utan någon bättre jord eller bättre tingens ordning. Tänk bara att Guds Son kom ned från himmelen för att bli delaktig av kött och blod såsom en människa, såsom en fullkomlig, syndfri människa, som inte stod under fördömelse. Om detta är det skrivet i Hebréerna 2:14, 15: ”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen, och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.” Änglar är inte delaktiga av kött och blod; de är andevarelser. Genom att lämna himmelen och bli född såsom en människovarelse och sålunda bli delaktig av kött och blod gjordes följaktligen Guds förnämste Son ”litet lägre än änglar”.

 8. Vad betyder det för varje människa att han smakade ”döden för varje människa”?

⁸ Det var ett uppsåt förbundet med detta. Det gick ut på att Jesus såsom en Guds fullkomlige mänsklige Son skulle frambära ett mänskligt offer, som var godtagbart för Gud, och sålunda ”smaka döden för varje människa”. Hans död för varje människa betyder evigt liv för varje människa som drar fördel av hans offer genom tro på dess livgivande värde. Det betyder frigörelse från fruktan för döden, om vi sätter tro till honom, som skall tillintetgöra till och med djävulen, som nu har döden i sitt våld och som vållade Jesu död för nitton hundra år sedan.

 9. a) Vad krävde uppfyllelsen av Jesaja 53:12 beträffande den som avses där? b) Till vilken ställning i förhållande till änglarna uppväckte Gud honom, och vad måste vi därför göra för att bli frälsta till evigt liv?

⁹ Den allsmäktige Guden lämnade inte sin Son, som offrade sig själv, i döden. Gud hade sagt profetiskt om sin Son: ”Jag [skall] tilldela honom en del bland de många, och det skall vara tillsammans med de mäktiga som han skall utskifta bytet, på grund av att han utgöt sin själ till själva döden.” (Jes. 53:12, NW) För att ge honom en del bland de många och låta honom få tillintetgöra fienden och dela bytet med andra mäktiga uppväckte den allsmäktige Guden sin Son från de döda. Det var inte meningen att Jesus på nytt skulle bli en människa på jorden, ”litet lägre än änglar”, utan att änglarna hädanefter skulle bli mycket lägre än Jesus. Gud uppväckte honom från de döda till att bli en andevarelse, krönt ”med härlighet och ära” i himmelen, högre än han någonsin varit över änglarna. För att kungöra att denne förhärligade Son var högre än änglarna lade Gud den ”kommande bebodda jorden” under honom, inte under änglar, utan under sin älskade Son, Jesus. ”Gud ... lämnade ... ingenting som icke är honom underdånigt”, inte ens änglarna. Gud, som är den Högste, förhärligade och ärade sin Son genom att låta honom sätta sig på Guds egen högra sida i himmelen. Måste vi då inte, om vi längtar efter att få leva på den ”kommande bebodda jorden” underordna oss denne upphöjde Guds Son? Om vi verkligen önskar bli frälsta till evigt liv på den nya jorden, är det då inte absolut nödvändigt att underordna sig honom, Guds förnämste förmedlare av frälsning?

10. Varför finns det skäl för oss att ta det som vi har hört genom honom och inte genom änglar mycket allvarligt?

¹⁰ Det finns alltså goda skäl för oss att mycket allvarligt ta vara på det som vi har hört. Det är inte som om vi bara hade hört människor, de hebreiska profeterna. Judarna hörde dem fram till år 31 e. Kr. Det är inte heller som om vi hade hört änglar. På profeten Mose tid fick judarna genom änglar Guds tio ord eller tio bud jämte alla de övriga lagarna och stadgarna givna åt sig. Med rätta sades det till judarna: ”Ni som fingo lagen överlämnad förmedelst änglar.” (Apg. 7:53, NW; Gal. 3:19) Vårt fall är annorlunda. Vi har haft Guds egen Son på jorden för nitton hundra år sedan, som direkt har talat till människorna. Personer som hörde honom, som till exempel Matteus, Johannes, Petrus, Jakob och Paulus, har skrivit till oss om vad han sade och gjorde. Eftersom vi alltså har hört vad som sades av Guds Son; den som är högst näst Gud, bör vi ta det som vi har hört genom honom mycket allvarligt.

11. Vad sägs det i Hebréerna 2:1—4 om denna fråga, där det ges oss ett skäl till att göra det?

¹¹ ”Det är därför”, sägs det i Hebréerna 2:1—4 (NW), ”som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi hava hört, för att vi aldrig må glida bort. Ty om det ord som talades genom änglar bevisade sig vara fast och varje överträdelse och olydnadshandling bestraffades i överensstämmelse med rättvisan, hur skola vi kunna undfly, om vi hava ringaktat en så stor frälsning — den började ju omtalas genom vår Herre och bekräftades för oss av dem som hörde honom —, under det att Gud tog del i att bära vittnesbörd genom tecken såväl som förebud och olika kraftgärningar och genom att dela ut helig ande enligt sin vilja?”

12. Varför förtjänade detta ”ord”, fastän det hade talats genom änglar, att bli åtlytt av israeliterna?

¹² ”Det ord som talades genom änglar” till profeten Mose stod fast och genomdrevs, så att varje överträdelse och olydnadshandling gentemot detta ord med rätta bestraffades. Dessa änglar inbegrep tydligtvis inte Guds Son. Varför inte? Jo, detta inspirerade brev till hebréerna gör här en skillnad mellan änglarna i allmänhet och Guds upphöjde Son. Men även om den mosaiska lagen, som gavs vid Sinai berg i Arabien, inte gavs genom Guds himmelske Son, var dock denna lag fortfarande av gudomligt ursprung, och den hade inte getts såsom om den inte hade något värde, såsom om man lätt kunde visa olydnad för den utan att behöva frukta för en rättvis vedergällning. Nej, utan trots att den hade överbringats genom änglar, var det lika viktigt att ägna uppmärksamhet åt denna lag och att lyda den. Det var en fråga som hade med livet att göra. En israelit blev vid ett tillfälle stenad till döds för att han hade samlat ved på veckosabbatens dag, och det var genom Jehova Guds föreskrift han blev det. — 4 Mos. 15:32—36.

Vårt större ansvar

13, 14. Varför blir ordet om frälsning genom Guds Son av ännu större vikt och betydelse, och hur framhåller Hebréerna 1:1—4 detta?

¹³ Vi i våra dagar har hört frälsningens ord, såsom det talades genom Guds Son och bekräftades av dem som hörde honom för nitton hundra år sedan. Frälsningens ord, som han talade, blir av ännu större betydelse på grund av hans vikt och betydelse i Guds anordning, en betydelse som är större än den som de änglar ägde som handlade med israeliterna för länge sedan.

¹⁴ Om denna större betydelse sägs det i Hebréerna 1:1—4 (NW): ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra [hebreiska] förfäder genom profeterna, har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordningar. Han är återspeglingen av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans varelse, och han uppehåller allt genom sin makts ord; och sedan han hade åstadkommit en rening för våra synder, satte han sig på majestätets högra sida i höjden. Så har han blivit förmer än änglarna, till den grad att han har ärvt ett namn som är förträffligare än deras.”

15. Vilken fråga uppstår därför om hur vi skall kunna undgå att bli avrättade?

¹⁵ Om därför de israeliter, vilka bröt mot ”det ord som talades genom änglar”, blev avrättade i kraft av Guds dom, hur mycket mindre skulle vi kunna undgå att bli avrättade, det vill säga drabbas av aldrig upphörande tillintetgörelse, om vi nu ignorerar och försummar det frälsningens ord som började talas genom en sådan betydelsefull person som Guds egen Son? Gud har förordnat honom till att vara arvinge av allt och frambringaren av tingens ordningar.

16. Vad önskar vi få åtnjuta, och vilket misstag, som de köttsliga judarna begick, vill vi inte göra oss skyldiga till, enligt varningen i Hebréerna 3:12—14?

¹⁶ Vi önskar åtnjuta något av ”allt” som Gud har förordnat honom att vara arvinge till, inte sant? Vi önskar åtnjuta den nya tingens ordning, som han skall åstadkomma, inte sant? Jo! Nåväl, då får vi aldrig avhända oss frälsningens ord, som ursprungligen talades genom vår Herre Jesus Kristus. Vi måste ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det vi har hört av honom, så att vi aldrig må glida bort från frälsningen inom den nya tingens ordning, den nya världen. Vi vågar inte begå samma misstag som de köttsliga judarna begick; vi ser vad de är i våra dagar såsom ett folk. Med tanke på dem säger den inspirerade skribenten i Hebréerna 3:12—14: ”Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon av eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter ’i dag’, på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.”

17. Vilken fråga ställs beträffande läsarna av Vakttornet, när det gäller att hålla fast vid vår ursprungliga tillförsikt?

¹⁷ Hur länge har du, såsom läsare av Vakttornet, haft den tillförsikt som det frälsningens ord, som talades genom Guds Son, skänker? När började du få denna tillförsikt? Var det först i år? Var det i fjol? Var det för tre år sedan? Var det för fem eller tio eller femton eller tjugo eller tjugofem år sedan? En del läsare av Vakttornet (som först började utges på engelska i juli 1879) har haft denna tillförsikt i femtio år eller mera. Detta betyder att de hade den före 1914, vilket var det år då första världskriget bröt ut och denna gamla tingens ordning kom in i ”ändens tid”, även om den också kom in i den mest vetenskapliga tiden i hela den mänskliga historien. Har dessa läsare förlorat tillförsikten därför att de år de har fått vänta har hopat sig och väntetiden ännu inte är över? Nej! Att de fortsätter att läsa och understödja och sprida Vakttornet är ett kraftigt bevis för att de inte låtit sig avhändas den tillförsikt de hade i början, oberoende av hur länge sedan det är.

18, 19. a) Vad måste vi göra för att detta livsfrälsande ord skall gagna oss? b) Varför har de köttsliga judarna inte någon vila i den gamla världen, men endast hur kan vi ha det?

¹⁸ På grund av vår tillförsikt har vi ingen önskan att dra oss bort från den levande Guden, ty att känna honom och hans Son betyder evigt liv. (Joh. 17:3) Men om vi tillåter att ett ”ont otroshjärta” bildas inom oss, då drar vi oss bort från Gud och hans Son. Det kan hända att det var helt nyligen eller för ganska lång tid sedan som vi först hörde detta ord angående liv i den nya tingens ordning eller på den ”kommande bebodda jorden”. Men detta livsfrälsande ord kommer inte att gagna oss vare sig nu eller i den kritiska framtiden, om vi inte utövar tro i förbindelse med det. Vi har de forntida judarna som bevis för den saken.

¹⁹ Med avseende på dem sägs det i Hebréerna 4:2, 3 (NW): ”Ty vi hava också fått de goda nyheterna kungjorda för oss, alldeles såsom de fingo; men det ord, som de hörde, blev icke till gagn för dem.” Varför inte? ”Därför att de icke genom tron blevo förenade med dem som hörde. Ty vi, som hava utövat tro, komma verkligen in i vilan, alldeles såsom han har sagt [beträffande de trolösa judarna]: ’Därför svor jag i min förbittring: ”De skola icke komma in i min vila.”’” Och fram till den dag i dag är har avkomlingarna av dessa judar inte kommit in i någon vila i denna världen, inte ens inom republiken Israel. Men vi önskar vila i Gud, Skaparen. Vi kan göra det bara om vi håller fast vid vår tro och vid den tillförsikt den tron inspirerar till.