Frågor från läsekretsen
● Under andra världskriget var i somliga koncentrationsläger i Tyskland endast kvinnor internerade, och det förekom då fall då en överlämnad syster utförde ett dop. Sålunda berättar en syster att hon, sedan hon kommit till kunskap om sanningen i ett koncentrationsläger och överlämnat sig åt Jehova, blev döpt av en syster. Är detta dop giltigt? — Tyskland.
När vi undersöker bibeln, finner vi inga vittnesbörd om att kvinnor utförde dop. Men i bibelns skildring finns det exempel på överlämnade män som döpte andra. (Matt. 3:13—17; Joh. 4:2; Apg. 8:38) Vi är inte bemyndigade av Guds ord att förklara att ett dop som utförts av en syster är godtagbart. Därför bör systern i det fall som nämnts bli döpt av en överlämnad broder i överensstämmelse med bibelns krav.
Detta betyder emellertid inte att systerns överlämnande, som skedde i koncentrationslägret, inte var giltigt. Just det att hon fortfarande tjänar Jehova många år efter frigivningen ur lägret visar att hon förstod vad hon gjorde och verkligen hade överlämnat sig. Hon kan därför ange datum för sitt överlämnande som hon gjort tidigare.
Vad kan göras, om någon lär känna sanningen i ett fängelse eller på någon annan plats, där det inte finns några överlämnade män närvarande eller tillgängliga för att utföra ett dop, och personen i fråga önskar överlämna sig åt Jehova? I Romarna 10:10 (NW) heter det: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” En troende kvinna kan vända sig till Jehova i bön och överlämna sig. Hon kan sedan offentligt förkunna sin tro och kan låta det bli känt inför överlämnade systrar som kan finnas tillgängliga att hon har utövat tro i sitt hjärta och att hon väntar på första tillfälle att bli döpt av en broder. Jehova ser till hjärtat (Ords. 17:3; 21:2), och en sådan kvinnas hjärtetillstånd bör helt visst leda till frälsning. I fallet med Kornelius och hans husfolk förekom det uppenbarligen ett himmelskt erkännande av deras hjärtetillstånd, eftersom helig ande föll på dem före dopet. Sex omskurna bröder från Joppe hade följt med Petrus vid detta tillfälle, och de kunde inte göra någon invändning, när Petrus befallde att dessa första hedningar som blivit troende och hade fått helig ande skulle bli döpta. — Apg. 10:44—48.
Likaledes kan en man lära känna sanningen och göra ett giltigt överlämnande medan han befinner sig i fängelse. Detta kan han göra också om det finns överlämnade bröder närvarande och han hindras från att bli döpt, därför att det inte finns en sådan vattensamling som är nödvändig. (Joh. 3:23; Apg. 8:36) Han kan också följa det tillvägagångssätt som beskrivits här.
Det står alltså en väg öppen för både män och kvinnor, som inte har möjlighet att bli döpta, antingen därför att omständigheterna inte medger det eller därför att det inte finns någon överlämnad man närvarande. Men genom att personen i fråga gör ett giltigt överlämnande och offentligt tillkännager detta inför vilka som helst andra överlämnade personer som är tillstädes erkänns han eller hon då som överlämnad. Men det förefaller inte vara i överensstämmelse med bibeln att en syster försöker utföra ett dop.
I detta sammanhang kan det också framhållas att ett dop kan utföras av en överlämnad man även om inga andra människor är närvarande som vittnen. För att visa detta kan man hänvisa till sådana bibliska föregångsfall som Jesus och den etiopiske eunucken. Och eftersom bön med rätta frambärs före nedsänkningen i vatten, finns det alltid himmelska vittnen.
Man bör alltid tänka på att det viktigaste är att man efter sitt överlämnande fullgör det åtagande man iklätt sig.
● Hur kommer det sig att onda tankar ibland kommer upp i sinnet, även om man försöker hålla uppmärksamheten fäst vid goda ting? — USA.
Det är så därför att människor är ofullkomliga, födda i synd. Så här heter det i Första Johannes 1:8: ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” Om sin egen kamp när det gällde onda böjelser skrev den hängivne aposteln Paulus: ”Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag, som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.” Detta förorsakade aposteln avsevärd bedrövelse. — Rom. 7:21—24.
Alldeles som Paulus måste vi kämpa mot syndiga begär och passioner, som hindrar att vi fullkomligt håller fast vid Guds krav. Fastän vi verkligen kan önska göra det som är rätt finner vi gång på gång att vi hindras av det syndiga köttets böjelser. Eftersom vi inser det rätta och rättfärdiga i Guds lag, kan vi finna verklig glädje och lust i den. Trots detta kan vi ändå bli stimulerade av omständigheterna eller också kan det uppstå ingivelser som eggar oss att ge efter för orätta tankar. Det förhållandet att vi kommer till korta i fråga om vad vi skulle vilja göra resulterar i en smärtsam konflikt inom oss. Likväl kan vi, alldeles som det förhöll sig med Paulus, på grundval av Kristi offer vinna sann förlåtelse för synder och därigenom vidmakthålla ett rent samvete inför Gud och människor.
Om vi dessutom låter oss ledas av Guds ande, kommer vi inte att bli sådana som utövar synd. Vi läser i Galaterna 5:16: ”Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra, vad köttet har begärelse till.” Det betyder att det i våra sinnen kan skjuta upp begär som har sitt ursprung i det syndiga köttet, men att vi då kommer att tillbakavisa dem och på så sätt inte uppfylla dessa begär eller förverkliga dem. Med tanke på våra syndiga böjelser måste vi fortsätta att arbeta hårt för att inte låta orätta begär slå rot i hjärtat och bli fruktsamma för att föda synd. (Jak. 1:14, 15) Aposteln Paulus förmanar allvarligt med sin egen erfarenhet som grund: ”Jag [tuktar] min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet.” — 1 Kor. 9:27.
Vi bör också tänka på att det finns onda andemakter, demoner, som vill att de kristna skall avvika från den rätta kursen och börja uppehålla sig vid orätta tankar. Vi bör inte tillåta att vi kommer under deras inflytande, utan måste stå dem emot. ”Den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot ... ondskans andemakter.” — Ef. 6:12.
Hur kan vi få hjälp att hålla våra tankar och begär under kontroll? Vi måste söka undvika umgänge och omständigheter som ger upphov till frestelser. Om orätta begär eller tankar skulle uppstå i sinnet, bör vi inte ge efter för dem, utan anstränga oss för att motstå dem. Vi bör genast försöka leda våra tankar därifrån, tvinga vårt sinne att koncentrera sig på goda och uppbyggande ting. Guds ord ger rådet: ”Vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt sådant.” — Fil. 4:8.
Det är också viktigt att anropa Jehova Gud om hjälp. Vi kan tryggt lita på att han kommer att hjälpa oss att undvika att låta orätta begär och syndiga passioner vinna herravälde över oss. Han kommer att ge oss den vishet vi behöver för att bemästra prövningar, och han kommer att förmå sin ande att driva oss till att göra det som är rätt genom att påminna oss bibliska skäl till att hålla fast vid ett gott uppförande. (Fil. 4:6, 7; Jak. 1:5) Vidare kan var och en som är bekymrad på grund av orätta tankar eller begär få skriftenlig hjälp av män med andliga kvalifikationer, äldste, i Jehovas kristna vittnens församlingar. — Jak. 5:14, 15.