Teokratiens tillväxt

 1. Varför hade den unge mannen ett mätsnöre? Vad fick ängeln befallning att säga till honom?

PROFETEN Sakarja, en individ som blev brukad av Jehova, fick i en syn se en man med ett mätsnöre. Berättelsen, som vi finner i Sakarjas andra kapitel, omtalar för oss att denne unge man med ett mätsnöre i sin hand gick ut för att mäta Jerusalem, för att se hur brett och hur långt det var. Just som ängeln som talade med den unge mannen skulle gå, kom en annan ängel fram för att möta honom och sade: ”’Spring och tala till den unge mannen där borta och säg: ”Jerusalem skall bliva bebott likt byar utan murar på grund av massan av människor och djur där inne.” Och jag skall vara för henne’, så är HERRENS utsaga, ’en mur av eld runt omkring henne, och jag skall vara prakten inom henne.’” (Sak. 2:4, 5, AT) Denne unge man var säkerligen intresserad av Jerusalem, i annat fall skulle han inte ha tagit tid till att utröna, hur brett eller hur långt det var.

 2. Vem är den unge mannen en bild av? Varför är staden utan murar?

2. I våra dagar finner vi på jorden en grupp kristna människor, vilka, i likhet med denne unge man, är uppriktigt intresserade av det Jerusalem som är ovan och som är allas vår moder. (Gal. 4:26, NW) De är verkligt intresserade av Guds organisation och av dess utvidgning. Den begränsas inte av murar. Nej, det är en stad som utvidgar sig och växer, likt en by utan murar. Det skulle vara svårt att taga några exakta mått på grund av dess ständiga tillväxt, som beror på att nya skaror strömmar in. Den klass av trogna kristna, som i förväg visades i en bild genom denne unge man, var en helt liten organisation under åren från 1914 till 1918, ty då fanns det endast en kvarleva av Guds trogna folk som i sanning rannsakade profetiorna och försökte få reda på deras innebörd, för att komma underfund med vad för ett verk de skulle få att utföra i denna Jerusalems stora organisation. De ville ha dess mått, och de ville veta mera om Guds verk.

 3. Hur skilde sig de världsliga religionsutövarnas intressen från dem som den ”unge mannens” klass ägnade sig åt?

3. Världen hade gått i krig. Nation hade rest sig mot nation och rike mot rike. Det rådde sjukdom och sorg och plåga från jordens ena ända till den andra, såsom det var förutsagt i Matteus’ tjugofjärde kapitel. Jordens nationer och folk var ytterligt själviska och intresserade endast av att få det som de ville ha. De hade ingen tid för Gud, och inte heller bemödade de sig om att försöka leva efter Guds sannings och rättfärdighets principer. Till och med religionens målsmän, inom de stora protestantiska och katolska organisationerna och inom de judiska och hedniska religionssamfunden, var invecklade i världens angelägenheter, och efteråt ägnade de sin uppmärksamhet åt Nationernas förbund och de problem som uppställde sig för denna gamla döende tingens ordning. Glömt var tillkännagivandet i Guds ord: ”Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” (Jak. 4:4, NW) Nej, jordens nationer hade inte tid att söka Guds rike såsom det enda hoppet för människosläktet. Detta sökande lämnades åt en kvarleva av Guds folk, endast några få trogna efterföljare, som visades i bild genom denne unge man i Sakar- jas syn. De var villiga att begagna mätsnöret i Guds organisation.

 4. Hur började, efter 1918, organisationen utvidgas som en stad utan murar?

4. Denna Jerusalems stad skulle inte vara lik en muromgärdad stad, som hade bestämda gränser, så att ingen kunde komma in eller ut, om portarna var låsta, utan den skulle vara lik en by utan murar, utan gränser. Den skulle vara en växande stad på grund av den massa av människor och djur som skulle komma att bebo den. Den skulle fortfara att breda ut sig och nå ut på nya områden. Detta är just vad som nu händer med Guds organisation. Från 1918 och framåt i tiden fortfor denna lilla kvarleva av Guds folk ihärdigt att förkunna att Guds rike var nära. Nationerna var inte intresserade av detta rike. De var motståndare till det. Men å andra sidan var det tusentals människor av en god vilja från alla dessa nationer som lyssnade till Guds smordas budskap, och de kom till Guds organisation, Jerusalem, denna stad som växte och utvidgade sig, och sökte råd och undervisning där inne. Enligt Sällskapets egna rapporter var det den gången, år 1918, endast 3.868 personer som förkunnade budskapet om Riket för världens folk och inbjöd dem att söka tillflykt, tröst och hugsvalelse inne i Jerusalem. Herrens ande var över denna lilla hop av trogna tjänare, medan de stadigt och ihållande predikade och sträckte sig ut till jordens ändar med dessa goda nyheter. Det dröjde inte länge, förrän många människor, som lyssnade till Jehovas vittnen och studerade tillsammans med dem för att få kunskap om Jehova, tog sin ståndpunkt på deras sida. Staden fortfor att växa.

 5, 6. Hur fortfor uppfyllelsen av Jesaja 54:2, 3 trots det andra världskriget? Hur blev det ”en hjord, en herde”?

5. När världens nationer satte i gång med sitt andra världskrig och allt ivrigare strävade efter att enrollera och organisera folket och utöva totalitärt välde över det, så fortfor likväl denna kvarleva tillsammans med människor av en god vilja att oförtrutet predika Ordet. Nu i denna tid ser vi hur till och med ännu större skaror av dem som Jehova vet tillhör honom församlas in i denna stad utan murar. Är det inte nu så som det tillkännagavs av profeten Jesaja för hundratals år sedan i kapitel 54, verserna 2, 3: ”Utvidga platsen för ditt tält och sträck utan gräns ut omhängena till ditt hem; förläng dina tältstreck och gör dina tältpluggar fasta! Ty åt höger och åt vänster skall du utbreda dig, och dina avkomlingar skola övertaga nationernas arvedel och skola befolka ödelagda städer”? (AT) Jehovas vittnen ser detta utvidgningsarbete pågå. De lever i den växande staden.

6. Tillsammans med denna stora ”massa av människor” är där en stor mängd boskap, och denna kan lämpligen representera Guds organisations tillgångar. Kristus Jesus sade att han också har andra får, som inte är av detta fårahus; också dem måste han församla, så att det blir en hjord, en herde. Kristus Jesus är den gode Herden för denna stora organisation, vilken han församlar i dess fullständighet strax före striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag, striden vid Harmageddon.

 7. Vilka kommer ännu att bli funna och ”tecknade på pannan”? Varför?

7. Nu, år 1951, finner vi kvarlevan av Guds folk arbeta jämsides med den stora skara, som har blivit tecknad på sina pannor av den smorda klassen. Profeten Hesekiel (9:1—11) gav oss en bild av mannen med skrivtyget, som gick igenom staden och satte ett märke på pannan på dem som suckade och jämrade sig över de styggelser som existerade i deras stad eller organisation. Säkerligen finns det tusentals och kan ännu komma att bli milliontals människor som suckar och jämrar sig över de förfärliga förhållanden som råder i kristenheten och överallt i hela världen, människor som söker tröst, sanning och uppmuntran. Dessa kommer att bli funna; det är inget tvivel om den saken, ty, såsom Paulus sade, ”Jehova känner dem som tillhöra honom”.

 8. Varför hyser de som kommer in i organisationen ingen fruktan på grund av att den saknar materiella murar?

8. Jehova Guds gode Herde, Kristus Jesus, utför i våra dagar det församlande arbetet, och han har åt sitt folk på jorden uppdragit arbetet med att predika de goda nyheterna om den annalkande nya världen. Dessa goda nyheter drar de ödmjuka till Guds ord, och detta i sin tur drar dem närmare Jehova. Sedan de har kommit till denna stad utan murar, förtröstar på Gud och har tillit till hans ord, är de inte rädda för vad som kan hända dem. De är säkra på beskydd. Var inte Gud i stånd till att beskydda Israels menighet från att bli uppslukad i det jordskred som övertäckte den otrogna oppositionen? Var inte Gud i stånd till att bevara Noa och hans familj genom floden? Är då inte Jehova Gud i stånd till att bevara dem som har kommit in i denna stad utan murar? Jo, förvisso! Ty enligt Sakarjas syn ”skall jag vara ... en mur av eld runt omkring henne, och jag skall vara prakten inom henne”. De som har kommit till Herrens organisation, Jerusalem, erkänner därför Jehova som sin Gud och Jerusalem som hans organisation och känner sig trygga, därför att Gud är deras beskyddare. De behöver inte förlita sig på de murar eller bålverk som denna världens nationer bygger upp för att skydda sig, ty ”Jehova känner dem som tillhöra honom”.

 9. Vem är härligheten i organisationen, och vad är orsaken?

9. Härligheten inom hela denna organisation, det Jerusalem som är ovan, hans kvinna, är Jehova själv, ty han sade: ”Jag skall vara härligheten i hennes mitt.” (KJ) I dessa den gamla världens sista dagar är det Jehova Gud som har byggt upp denna organisation och åvägabragt Teokratiens tillväxt. Dess förkovran och prakt kommer inte från någon människa eller jordisk organisation. Det är han som. genom sin Son samlar tillhopa de ”andra fåren” i hundratusental, så att det blir en stor stad. Jehova ger den sin välsignelse och sitt beskydd. Dessa människor i den stora staden är inte sysslolösa, utan de fortfar att utbreda och predika budskapet om Guds rike till jordens ändar, så att alla skall få veta att Jehova är den Högste och Allenarådande i universum och att den tid är nära, då hans namn och ord skall hävdas.

Flykt från det stora Babylon

10, 11. Vilken maning till hans folk i Babylon har uttalats? Vilka har rättat sig efter den, och hur har de gjort det?

10. I sjätte versen i denna profetia hos Sakarja uttalas följande maning: ”Upp, upp! Flyn från nordlandet.” Detta är en utsaga av Herren eller en direkt befallning från honom. ”Ty såsom himmelens fyra vindar har jag kringspritt eder ... Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babylons dotter. ... För sin egen äras skull har han sänt mig till de nationer som plundra eder. — I sanning, den som rör vid eder, han rör vid pupillen i mitt öga.” — Sak. 2:6—8, Ro.

11. Det är på grund av sin barmhärtighet och nåd som Gud har församlat sin kvarleva från nationen i norr, som är Babylon. På ett annat ställe har han sagt: Kom ut ur henne, mitt folk, och bliv icke delaktiga av hennes plågor och bliv icke besmittade av hennes synder! (Upp. 18:4) Han har sett till, att kvarlevan av hans folk, Sion, har flytt bort från denna onda djävulsstyrda värld till en plats av trygghet i hans stad, tillsammans med hans ”andra får”, som nu kommer ut. Världens styresmän har försökt enrollera och organisera alla människor inom nationerna och få dem att rätta sig efter deras själviska påbud. Emellertid befaller Gud, att hans folk skall undkomma Babylon och bli ett fritt folk — om inte till kroppen så till samvetet; och det gör de också! De kommer ut ur dess förtryck och träldom och syndiga levnadssätt. De är inte längre slavar under denna onda organisation. De kommer att ge åt kejsaren det som är hans, men inte det som tillhör Gud! Deras ögon har öppnats för en ny värld och ett den nya världens samhälle. ”För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” — Gal. 5:1, NW.

12. Hur är de inte tillfredsställda med frihet endast för egen del?

12. De som redan har blivit befriade från Babylons förtryck, även om de kanske i några fall fortfarande är i fängelser, arbetsläger eller koncentrationsläger, är inte tillfredsställda med att bara behålla denna frihet för sig själva. Vid varje tillfälle kommer de att tala med främlingar, även om de i fysiskt avseende ännu är fångna i Babylon. De kommer att hjälpa främlingar att klart se livets väg genom att visa dem vägen bort från detta gamla system och in i ett nytt, som medför evigt liv. Paulus sade i Hebréerna 13:1, 2: ”Må eder broderliga kärlek fortfara. Glöm icke godhet mot främlingar.” — NW.

13. Vilken verkan har det på Jehova. när förföljarna rör vid hans folk? Varför tillåter han det likväl?

13. Dem som tar avstånd från orättfärdighet och ställer sig helt på Jehovas sida kommer han att vårda sig om som sina helt och hållet egna, ty ”Jehova känner dem som tillhöra honom”. Om någon rör vid dessa som han har utvalt och välsignat, så är det som att röra vid pupillen i hans öga. Jehovas organisation, det fria Jerusalem, är vår moder och står Herren allra närmast. Han har skapat den och gjort den sig till pris. Det kommer att bli verkligt svårt för de individer eller de nationer som strider mot Gud eller hans vittnen. Dessa tillhör honom, och i sinom tid kommer han att verkställa domen på motståndarna. Detta betyder inte att Jehova inte kommer att tillstädja att individer eller en del av hans organisation får lida men. Det kommer han att göra, för att de individer det gäller skall kunna bevisa sin ostrafflighet och trohet. Emellertid kommer han att taga kännedom om missdådarna, och samtidigt ger han oss detta råd: ”Om möjligt, så vitt det beror på eder, var fridsamma mot alla människor. Hämnas icke eder själva, mina älskade, utan lämna rum för vreden; ty det är skrivet: ’Hämnden är min, jag skall vedergälla, säger Jehova.’” — Rom. 12:18, 19, NW.

14. Hur har han visat förhandskännedom om hur vi skulle bli behandlade? Vilket församlande verk pågår trots förföljelser?

14. Jehova ger akt på vad som försiggår inom hela hans organisation. Han vet, hur hans folk kommer att behandlas. ”Vidare skola ni bliva utlämnade till och med av föräldrar och bröder och släktingar och vänner, och man skall döda somliga av eder, och ni skola bliva föremål för hat från alla människor för mitt namns skull. Och likväl skall icke ens ett hår på edra huvuden gå förlorat.” (Luk. 21:16—18, NW) Trots detta kommer ett större vittnesbörd än någonsin att avges till Jehovas namns hävdande och förhärligande. Vi lever i denna gamla världs yttersta dagar, och vi måste förvänta dessa ting. Nu är tiden inne att församla en stor skara för hans namns skull, och denna skara håller nu på att med hast församlas från jordens ändar. Ett genomträngande rop går därför ut till jordens ändar till alla invånare i Babylon som suckar och jämrar sig, en maning att fly från henne och undgå hennes förtryckande handlingar nu och hennes fullständiga tillintetgörelse senare. Om du älskar Herren, sök då hans beskydd och kom till hans stad, samhället utan murar, ty Jehova är en mur av eld omkring den. Dem som befinner sig i den älskar han, och att röra vid någon av hans trogna tjänare är som att röra vid pupillen i hans öga.

15. Vad kommer han att inom kort göra med nationerna? Vad är vi därför befallda att göra?

15. Den tid är inte långt avlägsen, då Jehova Gud kommer att plundra nationerna och förgöra dem. När Jesus tillfrågades om vad tecknet skulle vara på denna världens ände, nämnde han för sina apostlar många ting som de kunde speja efter, och dessa ser vi gå i uppfyllelse i våra dagar. Det blir därför inte lång tid till Harmageddon. De som har lärt känna Herren kan göra så som det har blivit befallt: ”’Ropa av fröjd och gläd dig, o Sions dotter! Ty se, jag kommer för att bo mitt i dig’, är HERRENS utsaga. Många nationer skola sluta sig till HERREN på den dagen; och de skola bliva hans folk, och han skall bo mitt i dig; och du skall förnimma, att härskarornas HERRE har sänt mig till dig. Och HERREN skall taga Juda i besittning.” (Sak. 2:10—12, AT) Tror du det? Kommer du att tala om för andra vad du vet? Kommer du att visa tålamod och uthållighet, medan du talar om det för dem?

16. I vilken riktning kommer vi att hjälpa individer att bestämma sig? Varför och hur?

16. Det är en svår sak för en individ att bestämma sig för vad han vill göra: stanna kvar hos denna gamla döende värld med dess rikedom, nöjen och nuvarande popularitet eller, som han uttrycker det, ”ta chansen” med den nya världen. Kommer du, som känner Gud och som är förtrogen med hans ord, att visa din tro genom goda gärningar? När någon studerar och känner Guds ord och tror detta ord, då är det inte frågan om att ta en chans. Det gäller att vara säker på vad utgången kommer att bli. Om du är säker, kommer du att försöka övertyga andra som är redo att slita sig loss från Babylon. Om någon flyr från den gamla världen och från de nationer som plundrar honom, hurudan kommer då utgången att bli? I främsta rummet betyder det att individen i fråga här utsikt att erhålla evigt liv. Han kommer att få tillfälle att tillbedja Gud, den Högste, sin Skapare, i evighet. Men för att kunna få detta livs välsignelser måste han taga emot Sonen, Kristus Jesus; ty Skriften säger att var och en som tror på Honom skall kunna få evigt liv. Kommer du, som kristen, att hjälpa honom att inhämta dessa ting? Det kommer inte att bli lätt; det kommer att kräva tålamod och tid för båda parter.

17, 18. Vilken hållning intar den värld vi lever i? För vad måste vi likväl taga ståndpunkt, och vem efterliknar vi därigenom?

17. Alla måste vi komma ihåg, att vi lever i en gammal värld, den värld som motstår Guds rikes upprättande. Den har varit motståndare till Riket i hundratals år. Till och med när Konungen, Kristus Jesus, var på jorden och utförde sitt underbara predikoarbete, styrde världens nationer om att han miste livet, i det han blev dödad genom att hängas på en påle. Han dog som en fördömd syndare, som en upprorsman, en man som var emot kejsarens romerska välde och en man som var hatad av de mycket religiösa judarna, som väntade efter Messias. Han fick gå igenom svår förföljelse. Det var inte lätt för Konungen, Kristus Jesus, att leva i denna gamla värld. Han visste att de sökte att döda honom, och de gjorde det ju också till sist, men detta skrämde honom inte. Han hade sitt verk att utföra, och han gjorde det och blev alla tiders största vittne för den allsmäktige Gudens namn och ord.

18. Kristi Jesu trogna efterföljare måste handla likadant. Det finns inte två olika sätt i fråga om detta. De måste vara för Jehovas rike. De vill inte längre bli plundrade av nationerna och råka i underdånighet under dem; därför flyr de från denna Babylons gamla värld med dess djävulska välde och ställer sig under det härskardöme som utövas av himmelens Konung, Kristus Jesus, som de vet nu styr i himlarna. Han blev insatt på sin tron av Jehova Gud och gjord till härskare år 1914.

En stor skara kungör Riket

19. Vad säger en stor skara nu, i uppfyllelse av Uppenbarelseboken 19:6, och varför gör den det?

19. Hur förunderligt är inte det som har inträffat! I dag finner vi en stor skara människor som har lyssnat till budskapet om Riket och som säger: ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” (Upp. 19:6, NW) Ja, den tid har kommit, då Jehovas namn skall bli hävdat, och de som har flytt från den babyloniska organisationen inser och erkänner, att Jehova har blivit konung genom att insätta sin Son på tronen till att härska mitt ibland sina fiender. Detta är en dag då vi bör fröjdas och vara glada.

20, 21. Vilken verkan hade de underverk som apostlarna och deras medhjälpare utförde? Hur till och med missförstod man dessa underverk och upptog dem illa?

20. Under församlingens första tid gav Jehova Gud genom sin heliga ande eller aktiva kraft makt åt apostlarna att utföra underverk, och detta drog många människor till budskapet och till vad apostlarna sade. Dessa särskilda eller mirakulösa gåvor upphörde emellertid med apostlarnas död, och vi ser dem inte i verksamhet i den nuvarande tiden.

21. Läsaren kommer nog ihåg skildringen i Apostlagärningarna 14, där det berättas om hur apostlarna Paulus och Barnabas predikade de goda nyheterna och hur de hade utfört ett underverk. Sedan människorna hade sett de under som gjordes av dessa män, ville de göra dem till gudar, ty de menade att himmelens gudar hade kommit ned till jorden och hade blivit människor. ”Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde om detta, revo de sönder sina ytterklädnader och sprungo ut i skaran och ropade och sade: ’Män, varför göra ni detta? Vi äro också människor, skapelser som äro lika skröpliga som ni, och vi förkunna de goda nyheterna för eder, för att ni skola vända eder från dessa fåfängliga ting till den levande Guden, som har gjort himmelen och jorden och havet och allt som är i dem.’” (Apg. 14:14, 15, NW) Paulus och Barnabas tillräknade inte sig själva förtjänsten av att ha gjort detta underverk. De visste att det hade blivit utfört genom Guds kraft och gav därför all äran åt honom. De talade om för dem som stod runt omkring dem, att den som hade understött dem i utförandet av detta mirakel var himmelens och jordens Skapare, och vad dem själva beträffar, var de endast vanliga människor. Allt vad de åsyftade med att predika och utföra miraklet i fråga var att vända människomas sinnen till den ende sanne Guden och ingenting annat. De ville visa människorna att de hedniska gudarna i templen, där hedningarna frambar offer, inte var levande gudar, som var värda tillbedjan. Det var sanningen från Guds ord som de framhöll som kontrast till den falska religionen. Fastän de var uppriktiga och ärliga och försökte göra människorna gott, blev de i hög grad förföljda och hetsade som villebråd av dem på andra platser, dit de kom på sina resor, på grund av underverk som de utförde och i synnerhet på grund av det budskap de predikade. Trots detta fann sanningen ett säkert fotfäste på den tiden.

22. Hur är det i fråga om dylika underverk i våra dagar? Vad får vi utstå från nationerna, och vad visar vi likväl ståndaktighet i att göra?

22. Så förhåller det sig också i dag med evangelii tjänare. De goda nyheterna predikas fortfarande, och fastän de inte har makten eller kraften att utföra underverk, har de emellertid från Gud kraften och uppdraget att predika detta evangelium intill världens ändar. Herrens folk har blivit befriat från den babyloniska organisationen och från de nationer som plundrade dem. Därför att de har flytt från dessa organisationer, blir de plågade av babylonier. Visst är de fortfarande i världen, men de är inte längre någon del av den. De har kommit till staden utan murar, som står under Jehovas beskydd, och de vet att ”Jehova känner dem som tillhöra honom”. Utan hänsyn till förtryck kommer Kristi Jesu trogna efterföljare att fara efter rättfärdighet och gudaktighet. De kommer att trotsa allt det motstånd som riktas mot dem, ty de vet att alldeles såsom Kristus och apostlarna blev förföljda och tillstaddes att gå genom många prövningar och bedrövelser, så måste de gå igenom detsamma i denna tid, och det är endast genom ståndaktighet som de kommer att kunna vinna segern. Det är Jehovas vittnens avsikt att hjälpa människorna; därför kan de inte ge upp.

23. Med vilka egenskaper måste vi framhärda i predikoarbetet? Varför?

23. När Paulus skrev till Timoteus, framhöll han att vi måste ha tro, kärlek och ståndaktighet och måste framhärda i vårt predikoarbete med mildhet i sinnet. Vi får inte bli uppbragta och tala högtravande och svulstigt, som människorna i denna gamla världs nationer gör. Vi får inte handla så som deras förnämsta representanter gör vid Förenta nationernas konferenser. Det högljudda, ovettiga talet i valtider är typiskt för deras brist på kärlek till varandra. De kristna kan inte taga del i detta slags tal. Det är inte passande. I stället måste de med stadig, trogen kärlek och hängivenhet visa sin ståndaktighet med ett milt sinne. Detta slags sinnesart kommer de att kunna bruka när de talar till människorna i världen, och de kommer att kunna övertala människor av alla slag till att lyssna till det budskap de har att frambära. De får inte vara stolta eller högmodiga, och inte heller anser de sig vara bättre än någon annan. För att kunna kämpa för att vinna seger i denna trons kamp måste de predika Ordet på ett sätt som är välbehagligt för Gud och på ett sätt som verkar tilldragande på de människor som söker efter sanning och rättfärdighet. Är det inte Guds åstundan att se människor av alla slag frälsta, och känner inte Jehovas vittnen det också på det sättet?

24. Hur avger vi en rätt bekännelse hela världen runt, och med vilka resultat sedan 1945?

24. Paulus sade: ”Kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp, grip fast tag om det eviga livet, till vilket du blev kallad och varom du har avgivit den rätta bekännelsen offentligt inför många vittnen.” (1 Tim. 6:12, NW) För att en kristen skall kunna kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp, måste han alltså avge en offentlig bekännelse och tala om för människor av alla slag vad han tror. Jehovas vittnen världen runt gör just detta, och resultaten under de gångna sex åren visar Jehovas stora välsignelse. Här nedan meddelas det antal av Rikets förkunnare eller tjänare som har bekantgjort budskapet om Riket varje månad under hela det år som angives. Den sista siffran visar ökningen i antalet förkunnare från det närmast föregående året.

Förkunnare

1945: 127.478; ökning från 1944: 16.973.

1946: 158.034; ökning från 1945: 30.556.

1947: 181.071; ökning från 1946: 23.037.

1948: 230.532; ökning från 1947: 49.461.

1949: 279.421; ökning från 1948: 48.889.

1950: 328.572; ökning från 1949: 49.151.

25. Vilken tillväxt i fråga om förkunnare har det varit årligen? Hur kämpar de för att vinna seger?

25. Vi lägger märke till, att under vart och ett av de tre senaste åren har antalet förkunnare som predikar Ordet ökats med omkring 49.000. Med andra ord, 49.000 människor har kommit ut ur den gamla världen varje år, tagit definitiv ståndpunkt för Guds rike och kungjort detta ståndpunktstagande offentligt inför många vittnen. På det sättet kämpar de för att vinna seger. Låt vara, att de har haft många prövningar och svårigheter, men ”Jehova känner dem som tillhöra honom”, och den som rör vid ett av dessa vittnen rör vid pupillen i hans öga. Jehova älskar deras trohet, och han ger ökningen eller tillväxten! Har du någon del i den?