upp templet under Serubbabels ledning, och längre fram blev så murarna resta och ett stort återuppbyggnadsverk bedrevs i hela landet. Profeten Amos hade profeterat om detta, när han skrev: ”På den dagen skall jag resa upp Davids hydda, som är nedfallen, och mura igen dess rämnor, och jag skall resa upp dess ruiner, och jag skall bygga upp den såsom i forna dagar. ... Och jag skall föra mitt folk Israel tillbaka ur fångenskapen, och de skola bygga upp de öde städerna och bo i dem.” (Am. 9:11—15, AS) Denna profetia fick inte endast en bokstavlig uppfyllelse, utan den var också bestämd att få en ytterligare uppfyllelse i större och mera storslagen skala. Nästa artikel kommer att avhandla den ytterligare uppfyllelsen av profetian.

Den sanna religionens återställelse i våra dagar

 1. Varför vet vi att profetian i Amos 9:11—15 började uppfyllas på apostlarnas tid?

DEN profetia som finns nedtecknad i Amos 9:11—15 började uppfyllas genom det verk som Kristus Jesus och hans apostlar utförde vid Jesu första närvaro. Vi vet att det är så, ty denna profetia citerades av Jakob vid ett särskilt möte, som hölls i Jerusalem vid den tidpunkt då det diskuterades så mycket angående omskärelse av hedningar som vände sig till den sanna religionen. Först avgav Petrus sitt vittnesmål och sade: ”Gud ... gjorde det valet bland eder, att genom min mun människor av nationerna skulle höra ordet om de goda nyheterna och tro. ... Och han gjorde alls ingen åtskillnad mellan oss och dem, utan renade deras hjärtan genom tron.” Barnabas och Paulus skildrade de många tecken och under som Gud genom dem gjorde bland nationerna. Sedan de hade slutat att tala, svarade Jakob och sade: ”Bröder, hör mig. Simeon [Petrus] har utförligt omtalat, hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn. Och med detta överensstämma profeternas ord, alldeles såsom det är skrivet: ’Därefter skall jag återvända och återuppbygga Davids kungliga palats, som har fallit ned, och jag skall återuppbygga dess ruiner och uppresa det igen, för att de som äro kvar av människorna må allvarligen söka Jehova, tillsammans med folk av alla nationer, folk som äro kallade med mitt namn, säger Jehova, som gör dessa ting, vilka han har känt sedan gammalt.’ ” — Apg. 15:7—18, NW.

 2, 3. Förklara varför Jehovas uppsåt att bygga upp det kungliga palatset inte slog fel.

² Inget stort byggnadsprogram med uppbyggandet av ett stenpalats som syftemål påbörjades vid den tiden, men vad som verkligen hände var däremot att den utlovade återställelsen av Juda konungsliga släktlinje blev en verklighet, även om endast några få vid den tiden tog emot konungen och nationen som helhet blev förkastad på grund av sin otro. Jesus sade: ”Se, edert hus lämnas övergivet åt eder! Därför säger jag till eder: Ni skola härefter alls icke se mig, förrän ni säga: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’ ” (Matt. 23:38, 39, NW) Såsom nation betraktade gjorde de aldrig detta. Men Jehovas uppsåt slog inte fel, ty han vände sig till nationerna för att från dem kalla det antal som erfordrades för det kungliga palatset. Fastän en förblivande spricka eller rämna bestod mellan Jehova och det naturliga Israels hus, blev likväl rämnan igenfylld vad dem beträffar som utgör det andliga kungliga huset under Jesus Kristus, rämnans store igenfyllare och den sanna religionens återställare.

³ Jesus Kristus var Sions ”grundsten”. Han var arvingen till Riket och helgedomens ”grundhömsten”. Han sade till judarna: ”Bryt ned detta tempel, och på tre dagar skall