Fast beslutna i fråga om livet och blodet

1, 2. På vilket sätt uppkommer då och då frågor angående blodet?

”DOMARE bemyndigar blodtransfusioner” hette det för inte så länge sedan i en rubrik i en dagstidning i Virginia i USA. Artikeln började:

”En federal domare bemyndigade på torsdagsförmiddagen Portsmouth Naval Hospital att ge blodtransfusioner åt en svårt sjuk kvinna, som enligt rapporterna riskerat sitt liv genom att under fyra dagar vägra att gå med på blodtransfusioner, ...”

² Meddelanden av detta slag förekommer då och då och riktar stor uppmärksamhet på såväl livets som blodets värde. Innan vi tar reda på vad resultatet blev i det här angivna fallet, kan vi tänka på några grundläggande frågor: Vilka djupgående trosuppfattningar leder sådana människor, som den som omnämndes här, att vägra att ta emot blodtransfusioner? Kräver Guds ord verkligen detta av alla kristna? Om det förhåller sig så, hur fast skulle då vår religiösa övertygelse vara, om en läkare sade att vi behövde en transfusion? Kan det också finnas aspekter vid sidan av det medicinska bruket av blod, i vilka vår syn på livet och blodet är betydelsefull och rentav skulle kunna påverka vår framtid?

LIV FRÅN BLOD

3. Vilket skäl har vi, med Uppenbarelseboken 7:14 som grundval, att hysa hög aktning för blodet?

³ Uppenbarelseboken belyser en uppskattning av och insikt om blodet som hundratusentals människor i vår tid hyser. Sedan Johannes i en syn sett de 144.000 blivande arvingarna till det messianska riket, såg han ”en stor skara ... ur alla nationer”, som har utsikten till evigt liv i ett återställt jordiskt paradis. Men hur kan människor leva för evigt, och därtill göra det fria från synd och ofullkomlighet? Uppskattande ropar den ”stora skaran”: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, ... och Lammet”, Jesus Kristus. De erkänner att denna frälsning är möjlig endast på grund av att de ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets [Jesu] blod”. — Upp. 7:9, 10, 14.

4, 5. a) Varför inbegriper den tillbörliga inställningen i fråga om livet och blodet mera än tro? b) Hur bekräftar bibeln detta?

⁴ Alldeles som vi lagt märke till i föregående artikel har Gud från den allra första boken i bibeln pekat fram emot utgjutandet av Jesu blod till ett offer, för att människor skulle kunna vinna evigt liv. (1 Mos. 3:15; 22:2—10; Jes. 53:10—12) Medan detta offer ännu låg i framtiden, gjorde Jehova det klart och tydligt att hans tillbedjare skulle betrakta livet och blodet som heligt. Men han krävde också att deras handlingar skulle vara i överensstämmelse med denna gudomliga uppfattning. Var inte handlingssättet inbegripet i vad Gud sade till Noa och hans familj, när han först tillät dem att äta djurkött? Gud sade: ”Alla djur som rör sig och är vid liv får tjäna till föda åt er. Såsom det förhåller sig med den gröna växtligheten, så ger jag er också allt detta. Endast kött med sin själ — sitt blod — får ni inte äta.” (1 Mos. 9:3, 4, NW) Om de dödade ett djur för att få mat, måste de alltså vidta noga övervägda åtgärder för att låta blodet rinna av djuret, så att de inte åt blod.

⁵ Det här var inte blott och bart en dietföreskrift och inte heller en meningslös religiös ritual. Detta handlingssätt inbegrep en mycket viktig moralisk princip: Blodet representerade livet, som var från Gud. Och det är värt att lägga märke till att Gud fortsatte med att säga att ett djur visserligen kunde dödas, för att man skulle få mat, men människan fick inte dödas. Om djurblod som representerar livet skulle betraktas som heligt och inte förtäras för att uppehålla livet, är det följaktligen tydligt att mänskligt liv och blod skulle betraktas och behandlas som ännu heligare. — Jämför Matteus 6:26.

6, 7. a) På vilka är orden i 1 Moseboken 9:3, 4 tillämpliga? b) Hur gav lagförbundet stöd åt kravet i 1 Moseboken 9?

⁶ Eftersom Noa var alla människors förfader, förväntades av alla människor ett uppförande i överensstämmelse med livets och blodets helgd. Många bibelkännare har insett detta samband. Här är ett exempel:

”Blodet ansågs vara sätet för livet och följaktligen heligt. ... Förbudet mot blod blev en av dietföreskrifterna i den mosaiska lagen, men eftersom det var inbegripet i föreskrifterna i detta förbund med Noa, betraktade senare tiders judar det som bindande för hela mänskligheten.” — A New Catholic Commentary on Holy Scripture, sid. 187.

⁷ När Gud längre fram gav Israel en lagsamling, förbjöd han dem också, som denna kommentar framhöll, att förtära blod. Han befallde: ”Var helt enkelt fast besluten att inte äta blodet, ty blodet är själen, och du får inte äta själen med köttet. ... Du skall gjuta ut det på jorden.” (5 Mos. 12:23, 24; v. 23 enl. NW; 3 Mos. 17:10, 13) Gud genomdrev inte då för den övriga mänskligheten sin lag mot att förtära blod, liksom han inte heller gjorde detta med sin lag mot avgudadyrkan. (Apg. 17:30, 31; 14:16) En hedning kunde därför köpa och välja att äta kött med blodet kvar i det. (5 Mos. 14:21) Men en som tillbad Skaparen kunde inte göra det. Det var i själva verket så att om en israelit åt kött som innehöll blod, i det han för tillfället uppenbarligen var omedveten om att blodet inte hade fått rinna av, så måste han vidta åtgärder för att rena sig från sin ouppsåtliga missgärning. — 3 Mos. 17:15, 16.

8. Är det djurblod som är förbjudet, eller är det människoblod? (2 Sam. 23:14—17)

⁸ Om djurblod, som representerade livet, inte skulle förtäras för livsuppehällets skull, så gällde detta i ännu högre grad om människoblod. Vi kan lätt förstå detta av vad som inträffade då Jesus en gång bildligt talade om att äta hans kött och dricka hans blod. Några judiska lärjungar, som inte urskilde att han bara använde symboler, blev chockerade och lämnade honom. (Joh. 6:60—66) Ja, tanken på att förtära blod, vare sig det gällde djurblod eller människoblod, var något avskyvärt för dem som var intresserade av Guds uppfattning.

ETT KRISTET KRAV

9. Hur kan det visas att detta är tillämpligt också på kristna?

⁹ Men du har kanske hört påståendet att bibelns förbud mot blod inte gäller de kristna. Vad är fakta i saken? Denna fråga blev avgjord år 49 v.t., under en konferens som hölls av apostlarna och andra kristna äldste i Jerusalem. Med Guds heliga andes säkra stöd kom detta rådsmöte fram till att de kristna inte behövde hålla den mosaiska lagen. Men hur förhöll det sig med sådant som visats vara orätt redan innan lagsamlingen gavs åt Israel? Rådsmötet skrev till de kristna församlingarna:

”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda [så att blodet lämnats kvar i dem] och från otukt.” — Apg. 15:19, 20, 28, 29.

10—12. Vilka vittnesbörd visar att föreskriften i Apostlagärningarna 15:28, 29 inte var avsedd att åtlydas endast under en kortare tid?

¹⁰ I en bok om kristendomens ursprung och börjana gjorde professor Eduard Meyer kommentaren att innebörden av ordet ”blod” i Apostlagärningarna 15:29 var ”det förtärande av blod som var förbjudet genom den lag (1 Mos. 9:4) som ålades Noa och följaktligen också mänskligheten som helhet”. Och även om många präster säger att kravet i Apostlagärningarna 15:28, 29 var enbart en tillfällig åtgärd för att undvika att stöta judar, meddelar professor Meyer att mer än 125 år längre fram rättade sig de kristna ”allmänt efter detta förbud mot att förtära blod”. Som bevis anför han vad som hände år 177 v.t., då religiösa fiender anklagade de kristna i Europa för att äta barn. En ung kvinna svarade: ”Huru skulle dessa äta barn, som icke en gång få förtära blod av oförnuftiga djur?”

¹¹ Talrika skrifter från 100- och 200-talen bevisar att de kristna under denna period insåg att förbudet inte var något som hörde det förflutna till; det gällde dem. I boken The Works of the Rev. Joseph Bingham framläggs i själva verket följande huvudpunkt:

”Det var den katolska kyrkans sed, nästan fram till den helige Augustinus’ tid, att avstå från att äta blod, i enlighet med den regel som av apostlarna gavs åt de omvända hedningarna: enligt kyrkans äldsta lagar var därför alla präster förpliktade att avstå från det under hot om att straffas med degradation [avsättning från ämbetet].”

Varför håller sig då inte kristenhetens kyrkosamfund i vår tid till denna ”regel”? Kommentarer av Martin Luther pekar på svaret. Även om Luther själv var benägen att förkasta alla rådsmöten och kyrkomöten, sade han om Apostlagärningarna 15:

”Om vi nu vill ha en kyrka som rättar sig efter detta möte (vilket är rätt och riktigt, eftersom detta är det första och främsta mötet och hölls av apostlarna själva), måste vi lära och insistera på att hädanefter ingen furste, herre, borgare eller bonde äter gås, kanin, hjort eller svin som kokats i blod ... [och] i synnerhet [måste] avhålla sig från röd korv och blodkorv. ... Vem som helst, som vill eller kan få kristenheten att rätta sig efter detta rådsmöte, må börja med detta, så skall jag gärna följa hans exempel.”

Han menade att eftersom det var så svårt att lyda beslutet i Apostlagärningarna 15:28, 29 och det var så vanligt att det ignorerades, så skulle det vara omöjligt att kräva att alla kyrkobesökare skulle följa det. Därför gjorde han det inte heller själv.

¹² Martin Luther och många på hans tid kan ha varit ovilliga att lyda Guds lag, och flertalet människor i kristenheten i vår tid kan vara ovilliga att göra det. Men så förhåller det sig inte med Jehovas kristna vittnen!

BLOD PÅ LÄKEKONSTENS OMRÅDE

13, 14. a) Hur skulle du kunna hjälpa någon att förstå att bibelns förbud omfattar transfusioner av människoblod? b) Varför skulle ett avvisande av en transfusion vara i överensstämmelse med exempel som är upptecknade i bibeln?

¹³ Alldeles som vi såg i början av artikeln är läkekonsten ett område där lydnaden för Guds lag om blodet ibland blir en stridsfråga. De många millioner blodtransfusioner som ges varje år betraktas av många som en nödvändig och livräddande del av den nutida läkekonsten. Men i stället för att låta sina tankar och sitt handlingssätt vägledas av den uppfattning, som på senare tid varit vanlig bland människor inom läkekonstens område, behöver de sanna kristna först och främst tänka på vad Gud befaller: Att man skall avhålla sig från blod.

¹⁴ Det är riktigt att det inte förekom några transfusioner av blod på den tid då bibeln skrevs, men det som Guds ord säger omfattar helt visst sedvänjan att överföra blod. En läkare som förbjuder en patient att ta ett visst antibiotikum som denne är allergisk mot skulle på så sätt inte bara utesluta att patienten intar det genom munnen, utan också förbjuda att han intar det med hjälp av en injektion. På motsvarande sätt utesluter Guds befallning att man skall avhålla sig från blod att man intar det genom munnen såväl som genom injektioner i venerna. Dessutom gör bibeln det klart och tydligt att Guds lag inte skulle ignoreras ens under en nödsituation som kunde vara livshotande. (1 Sam. 14:31—35) Många av Guds godkända tjänare har varit villiga att möta faror och rentav döden hellre än att göra våld på skriftenliga principer och sin ostrafflighet mot Jehova. (Dan. 3:8—18; Hebr. 11:35—38) De har haft full förtröstan på Guds förmåga att återställa liv, och de har trott Jesu Kristi ord: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” — Joh. 11:25; 5:28, 29.

15. Varför är det inte medicinskt sett oförnuftigt att avböja transfusioner?

¹⁵ Det kan förvåna många att få veta att det kan ha medicinska fördelar att vägra att ta emot blod och i stället begära alternativa behandlingsformer. Det förhåller sig så därför att vittnesbörden om hur många och olikartade risker som är förbundna med transfusioner ständigt ökar.b Lägg till exempel märke till en läkares svar på ett brev från en kvinna som efter att ha genomgått hjärtkirurgi ådrog sig hepatit, en sjukdom i vilken tusentals människor dör varje år. Doktor Robert Mendelsohn, medicinsk medarbetare i en dagstidning, sade att han inte var förvånad, och han tillfogade:

”Vid vissa stora medicinska centra har ett ganska betydande antal hjärtoperationer, vid vilka man använt ersättningsmedel för blodplasma, utförts på Jehovas vittnen, vilka som patientgrupp betraktade avvisar all blodtransfusion. ... Kanske vi alla som behöver operationer som förefaller kräva blodtransfusioner borde fråga våra kirurger om de känner till dessa vetenskapliga rapporter. Detta kanske kunde ge oss allesammans samma lägre frekvens av hepatit efter en operation jämte andra fördelar, som vittnena nu är ensamma om att åtnjuta.” — The Idaho Statesman, 15 februari 1978, sid. 8C.

16. Vad visar erfarenheten beträffande att utföra operationer utan att använda blod?

¹⁶ Öppen hjärtkirurgi är bara en kategori av operationer bland många, som modiga läkare har funnit vara möjliga att utföra utan blod. Låt oss till exempel påminna oss det fall som togs upp i inledningen av denna artikel, det 52-åriga vittne som behövde en magoperation på grund av blödande magsår. När hennes hemoglobinhalt sjönk till omkring 4, ett mycket lågt värde, bemyndigade en federal domare en transfusion. Men hennes man flyttade henne till ett annat sjukhus, som vanligen brukade respektera patienternas önskemål. Hur gick det? Tidningsrubrikerna tillkännagav senare: ”Tron triumferar för paret som avböjde blodtransfusion.” Hon tillfrisknade!

17. Vilka moraliska synpunkter på blodtransfusioner bör begrundas?

¹⁷ Många besinningsfulla läkare kommer också till insikt om de moraliska aspekterna i saken och drar slutsatsen att patienterna har rätt att avgöra om de skall godta en viss behandling. Doktor D. Goldstein skrev: ”Oavsett hur säker läkaren är på att den behandling han rekommenderar är den enda som kan bevara livet, så har ingen läkare någon moralisk rättighet att sätta sig över en patients samvetsbetänkligheter.” Somliga läkare, som behandlat Jehovas vittnens barn som haft cancer, har förklarat:

”Vårt beslut att hålla oss till deras begäran att begränsa vår behandling genom att avhålla oss från att använda blodtransfusioner var grundat på två faktorer. Den första var att vart och ett av dessa barn hade en sjukdom som kunde vara dödlig, och vi kunde inte förutse en framgångsrik utgång utan betydande tvivel. För det andra insåg vi att föräldrarnas behov av en orubbad tro är ännu större vid tiden för en livshotande sjukdom.” — Pediatrics, december 1977, sid. 919.

18. Hur kommer tron in i bilden i förbindelse med transfusioner?

¹⁸ Den tro som sanna kristna har, vilken de är fast beslutna att leva i överensstämmelse med, inbegriper tro på Kristi blods frälsande förmåga. (Rom. 3:25; Hebr. 13:12; 1 Joh. 5:5, 6) Inget annat blod kommer någonsin att finnas till hands genom vilket de kan vinna evigt liv. (Hebr. 10:29—31) Därför är deras eviga öde förknippat med deras trohet mot Jehova. Detta inbegriper att de är lydiga mot det han säger om blodet.

STRÄVA EFTER ATT VARA FRI FRÅN BLODSKULD

19. Vilken inställning till blodskuld bör de kristna ha? (Ps. 26:9; 55:24; NW)

¹⁹ Det är helt och hållet rätt för de kristna att ivrigt sträva efter att undvika varje överträdelse av Guds lag angående blodet, vare sig det gäller läkekonsten eller något annat. Överträdelse av denna lag skulle göra att man stod med skuld inför Gud. Kung David visade den inställning som vi behöver hysa. Han bad: ”Rädda mig från blodskulder, Gud, min frälsnings Gud.” — Ps. 51:16, Åkeson.

20. Nämn några sätt på vilka man kan ådra sig blodskuld.

²⁰ Många människor tänker på blodskuld bara när det är fråga om uppsåtligt mord. Det har sannerligen visats att Gud hatar sådan blodsutgjutelse. (Ps. 5:7, NW; Ords. 6:16, 17) Men bibeln visar att — på grund av att livet är heligt — ett mått av blodskuld skulle kunna bli följden också av att man ouppsåtligt blir orsak till någons död. (5 Mos. 22:8; 4 Mos. 35:15—33; 2 Mos. 21:29) Ger vi personligen bevis för hög aktning för livet och blodet i våra dagliga angelägenheter? Sådan aktning bör till exempel förmå oss att vara måttliga och försiktiga när vi kör bil, att lyda säkerhetsbestämmelser och att hålla vår bil i trafiksäkert skick. På liknande sätt bör man visa rimlig omsorg i fråga om att avlägsna riskmoment i hemmet eller på sin arbetsplats för att minska sannolikheten för att en dödsolycka drabbar antingen en själv eller andra. Är det så du ser på saken?

21. Hur kan någon i vår tid indirekt bära på blodskuld, och vilken självprövning kräver detta?

²¹ Ett annat grunddrag, när det gäller att undvika blodskuld, har att göra med organisationer eller institutioner som bär på blodskuld i Guds ögon. Gud anklagar till exempel uttryckligen det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, för att bära på skuld för att ha utgjutit sanna tillbedjares blod. (Upp. 17:6; 18:24; 19:2) Kristenheten har också uttalat sig gillande om politiska och militära institutioner som under århundradenas lopp har utgjutit strömmar av blod. En uppriktig önskan att vara fri från blodskuld kräver att vi avskiljer oss från och är noga med att inte understödja nutida organisationer som Gud på så sätt ger en ogynnsam dom. Återspeglar vi detta i alla sidor av vårt liv?

22, 23. a) Vilken annan synpunkt på blodskuld bör vi vara intresserade av? (Apg. 18:6) b) Vad bör alltså vara vårt beslut beträffande livet och blodet?

²² Vi kan likaså visa vår beslutsamhet att vara fria från blodskuld genom att aktivt och entusiastiskt predika budskapet om Riket. (Mark. 13:10) Begrunda i detta sammanhang Guds råd till profeten Hesekiel före Jerusalems fall år 607 f.v.t. Hesekiel fick av Gud veta att om han, som väktare, underlät att låta varningsbudskapet ljuda, skulle han hållas ansvarig för de israeliters blod som förgicks. (Hes. 3:17—21; 33:2—16) Och vilken tillfredsställelse kan vi inte därtill finna genom att vi avbördar oss vårt kristna ansvar att sprida sanningen om det kommande slutet för denna onda ordning och om det paradis som skall följa! Genom att man gör det kan man känna det alldeles som aposteln Paulus, som sade till kristna äldste: ”Jag är ren från allas blod; jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27) Vilket privilegium! Medan vi för egen del undviker blodskuld kan vi hjälpa andra att vinna evigt liv genom att utöva tro på Kristi blod.

²³ Även om flertalet människor kan vara omedvetna om vad Gud säger och kan betrakta blodet som enbart något som uppehåller mänskligt liv till en tid, är det följaktligen inte på det sättet med sanna kristna. Med Guds ord som grundval uppskattar vi Jehovas syn på livet och blodet. Låt oss vara beslutna att hålla fast vid denna syn och leva i överensstämmelse med den.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

Undvik blodskuld av 1) att äta blod, 2) att ingå i organisationer som bär på blodskuld eller 3) att underlåta att varna människor för domens dag