Den tro som behagar Gud

”Den beprövade beskaffenheten hos er tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petr. 1:7, NW.

1, 2. a) Varför kan man påstå att tron antar många former? b) Vad menade Jesus då han talade om ”tron”?

VARE sig en människa är religiös eller inte, sätter hon sin tro och förtröstan till något. Hon kanske inte tror på Gud, men hon tror på sig själv, den trygghet hennes bankkonto ger henne, värdet av en god utbildning, en viss styrelseforms överlägsenhet över en annan, en väns omutliga redbarhet. Tron antar alltså många former. Men det var om människans förhållande till sin Skapare och hennes tilltro till Guds förmåga att genomföra sina uppsåt och syften som Jesus talade då han sade: ”Men när Människosonen kommer, skall han då finna tron på jorden?” — Luk. 18:8, Hd.

² Vad är ”tron” som Jesus talade om, och varför är den av så stor betydelse för var och en av oss? Det är uppenbart att Jesus inte hänsyftade på många olika ideologier eller ens på sådant som människan kan åstadkomma genom den egna viljan då han talade om ”tron”. Nej, han talade om Gud och om människans tillförsikt till det som Gud skall göra till välsignelse för mänskligheten, i det han sade: ”Skall Gud då inte ofelbart låta skipa rättvisa för sina utvalda som ropar till honom dag och natt, även om han är långmodig mot dem? Jag säger er: Han skall låta rättvisa vederfaras dem med hast.” (Luk. 18:7, 8, NW) När Jesus talade om ”tron”, antydde han emellertid inte att Gud, då han handlade med mänskligheten, skulle komma att använda många kanaler eller förbindelseleder eller skulle främja en mångfald ideologier, vilka var och en skulle falla några i smaken.

 3. Hur beskrevs kristendomen under ett tidigt skede, och hur uppfattade lärjungarna den?

³ Också apostlarna antydde att det fanns en tro och en väg som var välbehagliga för Gud. Om Paulus’ verksamhet i Efesus heter det i Apostlagärningarna 19:9: ”Några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och ... talade illa om ’den vägen’” inför folket. Den sanna tron kallades här för ”den vägen”, och den var sannerligen en levnadsväg för dessa första kristna. Också när Paulus förhördes av en domstol bekände han frimodigt att han tjänade sina fäders Gud ”i enlighet med ’den vägen’, vilken de kalla en partimening”. De första kristna gick inte var och en sin väg och följde inte var och en sin tankegång, utan de vinnlade sig om att förstå och noggrant följa Kristi förkunnelse och att komma till klarhet om Guds sinne, för att deras tro skulle vila på en fast grundval. Så här skrev Paulus: ”Må nu den Gud, som skänker uthärdande och tröst, förläna er att bland er ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, så att ni kan endräktigt med en mun förhärliga vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader.” De lärde inte var och en ut skiljaktiga filosofiska idéer eller olika trosuppfattningar, utan de tjänade Gud ”endräktigt” och trodde verkligen på ”en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader”. — Apg. 24:14; Rom. 15:5, 6, NW; Ef. 4:5.

 4. Vad bör vårt mål vara? Varför?

⁴ Kan vi ha vad som här kallas ”en tro” nu i denna tid? Om du menar att din religiösa övertygelse är densamma som denna ursprungliga tro, kan du då bevisa det med bibeln? Är du så hemmastadd med din tro att du kan förmedla den till andra, göra lärjungar av människor av alla nationer, såsom de första kristna gjorde? Det bör vara målet för var och en som verkligen följer i Jesu fotspår. Oavsett vilken uppfattning en människa har, är det nyttigt för henne att hon känner till exakt vad hennes religion lär och vad förkunnelsen är grundad på.

”Fasta i tron”

5, 6. a) Hur beskrev Jesus en människa med verklig tro i motsats till en som saknar tro? b) Hur kan vi göra vår tro fast?

⁵ Vår tro bör vara fast såsom klippan, som tränger djupt ned i jorden och inte kan rubbas, vilka krafter som än bearbetar den. Men somliga har en tro som mer påminner om sandjord som ger efter eller sviktar under en tyngd eller till och med spolas bort helt och hållet, när regnet strömmar ned. Vad andra beträffar, är deras tro så innehållslös att den påminner om kvicksand, som inte bara är helt ur stånd att stödja och uppehålla utan som dessutom drar till sig och förgör alla som litar på den. — Matt. 7:24—27.

⁶ Om tron skall vara lik en klippa, måste den vara grundad på sanning. Man måste ha den klart definierad i sitt sinne; den måste vara fast grundad på exakt kunskap och fakta. En sådan tro kommer att hålla provet inför frågor och motstridiga uppfattningar. Vår tro skall vara en gudagiven tro. Men hur kan vi förvissa oss om att den är det? I 2 Korintierna 13:5 läser vi: ”Håll på med att pröva om ni är i tron, håll på med att utröna vad ni själva är.” (NW) Ja, vi måste hålla på med att pröva och rannsaka vår tro: Är detta logiskt, är det förnuftigt, rimligt, stämmer det överens med trons bok, bibeln?

7, 8. a) Varför har somliga människor förlorat tron? b) Vad är tron absolut beroende av?

⁷ Många har funnit att deras tro påminner om sandjorden, som inte höll stånd under påfrestningar, därför att de hade byggt på traditioner, på mänskliga filosofiska uppfattningar, och inte på sanningens klipplika grund. Så förhöll det sig med en kvinna som förlorade tron på värdet av sina böner och inte ville lära sina barn att bedja. Hon hade nämligen blivit lärd att bedja om orätta ting, och när hennes böner inte blev besvarade, gick hennes tro om styr. Hon hade byggt på sanden. Den person som hon bad för överträdde Guds rättfärdiga befallningar, men likväl trodde hon att Gud på något mirakulöst sätt skulle skydda honom. Hennes religiöse rådgivare uppmuntrade och stödde henne i denna trosuppfattning, men hennes tro vilade tyvärr inte på den rätta grunden.

⁸ Också en klipplik tro kan med tiden skakas i sina grundvalar, om den inte ständigt byggs upp och förstärks; och därför är det inte att undra på om unga människors svävande eller obestämda trosuppfattningar inte tål vid att någon angriper dem. Följande har stått att läsa i tidskriften Time: ”Den ’objektivitet’ som präglar de religiösa lärokurserna blir ibland en obehaglig överraskning för studenterna, som ofta väljer en sådan kurs för att få sin tro stärkt, inte nagelfaren.” Det är inte underligt att de blir obehagligt överraskade, då teologen börjar sin undervisning med ett angrepp på det som är grundvalen för deras tro, i det han säger: ”Bibeln är den största samlingen myter och legender i Västerlandets kulturhistoria.” Naturligtvis kan de studenters tro, som får höra sådant, aldrig bli uppbyggd av dem som själva saknar tro, dem som vållar att tvivlets skuggor kastas över Guds ord. Däremot heter det i Romarna 10:17 (NW) att tron kommer av ”det som man hör. Och det som man hör kommer i sin tur genom ordet om Kristus.” Om man skall få sin tro stärkt och uppbyggd, måste man alltså höra Guds ord och förstå det. — Jak. 1:5—8; Neh. 8:8.

 9. Beskriv den sanna tron och tala om varför den är så betydelsefull.

⁹ Den sanna tron visar oss hän till Gud och styrker oss till att tjäna honom. Sann tro i denna tid innebär inte bara att man passivt håller något för sant, lika litet som det gjorde det för Jesus och hans apostlar. Den kräver en fast grundval och verkliga ansträngningar att bygga upp den genom lämpligt studium och umgänge. Det är ytterst viktigt för varje kristen att han bygger upp sin tro, eftersom det är tron som bestämmer hans kurs i livet och inte minst hans förhållande till Skaparen. Så här skrev Paulus: ”Ni är nämligen alla Guds söner genom er tro på Kristus Jesus.” (NW) Paulus förklarade också: ”Det jordiska liv som jag nu lever, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.” Betyder din tro lika mycket i ditt liv? — Gal. 3:26; 2:20, Hd; 2 Tess. 1:3.

10. Hur kan man avvärja angrepp mot tron?

¹⁰ Om någon vet med sig att han är svag i tron, är det viktigt att han vinnlägger sig om att bygga upp den. Det är troligt att de som är svaga i tron utsätts för angrepp, ty Petrus sade varnande: ”Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka.” För att vi skall kunna avvärja sådana sataniska angrepp, måste vi, såsom Petrus uppmanar oss, stå djävulen emot, ”fasta i tron”. Om ni gör det, säger aposteln, då ”skall all oförtjänt godhets Gud ... själv avsluta er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka”. (1 Petr. 5:8—10; v. 10 enl, NW; Ef. 6:16) På vilket sätt styrker han oss? I Galaterna, kapitel 3, påvisar Paulus att det är genom att utöva tro som en människa blir uppehållen av Jehovas heliga ande, då hon blir angripen. Att det talas om utbildning och övning i förbindelse med tron visar att vi för egen del måste vinnlägga oss om att bygga upp den. Genom att uppriktigt söka vinna en sådan tro kan man uppnå en rättfärdig ställning inför Gud; ja, Gud ger oss det löftet att han förklarar ”människor av nationerna rättfärdiga på grund av tro” (NW). — Gal. 3:5, 6, 8, 22.

11. Varför skall vi inte misströsta, när det gäller vår förmåga att behaga Gud?

¹¹ Menar du att du aldrig förmår leva i överensstämmelse med Guds rättfärdiga krav eller dela med dig av din tro åt andra som Jesus gjorde? Gud begär inte det omöjliga av oss, utan tack vare Guds andes stöd och bistånd är detta sådant som vi kan göra. Så här sade Jesus: ”Du säger: ’Om du kan’ — allt är möjligt för den som tror.” (Mark. 9:23, Hd) Om vi skall kunna behaga Gud, får vår tro inte svikta. I Hebréerna 10:38 (NW) heter det: ”’Min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och ’om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom’.” I stället för att rygga tillbaka vill vi dra framåt, leva i tro och utöva vår tro dagligen genom att dela med oss av den åt andra.

Den sanna trons Gud

12. Varför är inte tro av vilket slag som helst välbehaglig för Gud?

¹² Om vi vill att Jehova skall ha behag till oss, kommer emellertid återigen frågan om vad som är den rätta tron in i bilden. Många människor tror på något slags gudom, och enligt vad vi läser i 1 Korintierna 8:5, 6 (NW) insåg Paulus att ”det finns sådana som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det ju finns många ’gudar’ och många ’herrar’”. Men han betonade följande: ”Så finns det verkligen för oss en enda Gud: Fadern, av vilken allting är och vi för honom; och det finns en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allting är och vi genom honom.” Att man bara tror på en vilken som helst gud kan alltså inte vara välbehagligt för den sanne Guden, Jehova. Han låter oss få veta ”att han lönar dem som [allvarligt] söka honom”. (Hebr. 11:6) Men om vi envist fortsätter med att söka efter honom på fel ställe eller med en felaktig uppfattning, har vi inte större utsikt att finna honom än vi har att finna en vän om vi söker på fel gata. Just så är det med personer som sätter sin lit till människor och förnekar Guds makt och osynliga egenskaper, som framträder i hans skaparverk. De kan inte finna Gud eller ha en tro som är välbehaglig för honom. Inte heller religiösa människor, som sätter sin lit till beläten, avbilder av ofullkomliga eller ”förgängliga människor” inbegripna — tänk på det —, kan vara välbehagliga för Gud, eftersom de har ”bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen”. (Rom. 1:20—25) Det ligger alltså i öppen dag att vad som behagar Gud är tro på det rätta, det rätta slaget av tro, tro som är grundad på Guds ord och på kunskap om den Allsmäktige, som uppfattas såsom ett personligt och intelligent Väsen. — Upp. 22:8, 9.

13. Vad måste den sanna tron vara grundad på, och vilken grundval har vi för den?

¹³ Sann tro måste vara grundad på kunskap om Skaparen. Mose jämförde falska trosuppfattningar med sanna och förklarade därpå: ”Du vet väl att Jehova, din Gud, är den sanne Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och kärleksfull godhet i deras fall som älskar honom och deras som håller hans bud intill ett tusen släktled.” (5 Mos. 7:9, NW) Kan du påstå att ”du vet väl att Jehova, din Gud, är den sanne Guden, den trofaste Guden”? Vilka bevis finns det, från världen omkring oss såväl som från bibeln, för att Gud finns till? Det är sant att vi inte kan se honom, eftersom Gud är ande och är osynlig för oss, men detta är inget skäl att tro att han inte finns till. I stället förhåller det sig såsom Paulus sade i Romarna 1:20, nämligen att ”hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk”. (Hebr. 11:27) Vi vet att människan inte har danat universum, och hon har inte heller makt att göra det, och det är ologiskt att förmoda att det har kommit till utan någon intelligent eller förnuftsbegåvad skapande kraft, när man tänker på hur invecklad all materia är, både den levande och den livlösa.

14. Varför behöver vi inte tvivla på att Gud finns till, fastän han är osynlig?

¹⁴ Det finns många ting som är mycket verkliga för oss och som har makt och förmåga att frambringa hör- eller synbara verkningar, fastän de själva är osynliga. Vi kan nämna tyngdlagen, luften, radiovågorna, ja, det finns vissa ljusvågor som människoögat inte kan uppfatta men som ändå kan få stenar att lysa i mörkret. Vi tror på dessa ting, som vi inte kan se, därför att vi känner till vilka resultat de åstadkommer. Även om vi inte kan se den kraftiga vind som rycker oss med sig på en blåsig dag, så känner vi den. Även om vi inte ser tyngdlagens kraftiga hand som drar oss mot jorden, känner vi dess kraft då vi hoppar från en stege och når marken med en duns. Fastän vi inte ser några trådar som förbinder vår radio- eller TV-apparat med sändaren på många kilometers avstånd, kommer likväl de osynliga signalerna genom luften, och vi kan höra eller se det program som de ger upphov till. Gud är sannerligen inte mindre mäktig eller underbar än sitt skaparverk; och vi har inte heller mindre skäl att tro på hans existens än på dessa andra ting som vi vet existerar.

15. Hur vet vi att orden i 1 Moseboken 1:1 är sanna?

¹⁵ Det förhållandet att radioaktiva ämnen i berggrunden sönderfaller med en jämn, mätbar hastighet allteftersom årtusendena förrinner vittnar om att tiden går och att materien har haft en begynnelse. I annat fall skulle radioaktiviteten ha upphört. Den här frågan uppstår då: Hur och när tog skaparverket sin början? Sådana här upplysningar stärker vår tro på Skaparen och på den bibliska skildringen, som talar om att hans skaparverk hade en begynnelse. — 1 Mos. 1:1.

16. Hur ter sig människors bemödanden jämförda med vad Gud har åstadkommit?

¹⁶ Vi har en fråga till: Varifrån har örterna, träden och slutligen människan fått liv? Inte från människor, som saknar förmåga att på artificiell väg framställa de enklaste former av mikroskopiskt liv, och livet kan inte heller ha börjat spontant med skapelser som står lägre än människan och som har ännu ringare förståndsgåvor än människan, när de nutida vetenskapsmännen, som förfogar över de allra senaste forskningsinstrumenten, inte på artificiell väg kan framställa den allra enklaste levande organism. Den store uppfinnaren Thomas A. Edison lär ha sagt: ”Till dess att människan gör en kopia av en enda växt, kan naturen skratta åt hennes så kallade vetenskapliga kunnande.” Hur människan än har bemödat sig har hon inte lyckats komma i närheten av Jehovas vishet som kommer till uttryck i skaparverket. Därför vittnar bibeln om att Guds ”osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ... varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.” — Rom. 1:20; Ps. 19:2; 100:3.

17. Vad sade en fransk föreläsare om filosofiska uppfattningar, enligt vilka man inte räknar med att Gud finns?

¹⁷ Det är inte underligt att professor Tresmontant, som håller föreläsningar vid Sorbonne i Paris, har framhållit: ”De som inte har någon plats för Gud i sin filosofi måste vara beredda att hålla med om att själlös, livlös materia har kunnat organisera sig, så att den blev levande, och utrusta sig själv med medvetande och tankeförmåga. ... Materien måste tillskrivas alla de egenskaper som teologerna specificerar såsom tillhörande Gud, bland dem överlägsen intelligens, skaparkraft och evig, självständig tillvaro. ... Även om du genom att utöva tro skulle godta teorin att den första stora molekylen skapades genom en slumpartad sammanstötning av de rätta atomerna under de rätta förhållandena ... måste du åter räkna med slumpen i varje stadium, om du skall kunna förklara varje nytt organs utveckling. ... Om du framhärdar i att tillskriva slumpen resultat som i själva verket klart motsäger lagarna för vad som är sannolikt, kommer du att finna att du faktiskt stavar slumpen med stort S och använder den som synonym för Gud.”

Nöden i världen ingen anledning att förlora tron

18. Vilka skäl anger bibeln till den nuvarande nöden i världen?

¹⁸ Ett argument, som ibland framförs av dem som förnekar att Gud finns till, är att ifall Gud är så mäktig och verkligen finns till, varför gör han då inget för att rätta till förhållandena i världen och ge oss lindring i våra lidanden? Sådana tvivlare är inte i allmänhet människor som bryr sig om Gud eller är intresserade av att tjäna honom, utan de vill ha en anledning att ta avstånd från tron och de krav som hör samman med den. Det är inte så att de är intresserade av Guds uppsåt eller av var de befinner sig på tidens ström, utan de bryr sig bara om vad de kan få ut för egen räkning. Deras fråga besvaras i själva verket klart i Skriften, som uppenbarar att det inte är Gud utan hans motståndare sedan tidsåldrar tillbaka, Satan, som är upphov till lidandet och nöden som folk får utstå, medan Gud gör något och de som tjänar honom gör något, i det att de riktar människornas uppmärksamhet på det enda verkliga botemedlet för den situation som uppstått: Guds rikes regering. (Upp. 12:12; 1 Joh. 5:19) Gud har tillåtit Satan att fortsätta med att utöva makt på jorden för att visa sin egen makt och rättvisa och låta sitt namn bli förkunnat, medan en stor skara trogna människor församlas på hans rikes sida. Gud är alltså inte upphovet till nöden på jorden i vår tid, utan det är i stället såsom Mose förklarade: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans barn, bristen är hos dem själva. Ett vrångt och förvänt släkte!” — 5 Mos. 32:4, 5, NW.

19. Varför bör vi vara lyckliga över Guds tålamod?

¹⁹ Till lycka för oss har Gud i sin godhet berett tid och tillfälle för att den stridsfråga som Satan väckte skulle bli avgjord för alltid, samtidigt som han gett oss möjlighet att visa vår tro på honom och att tjäna honom. ”Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!” I stället blir vi påminda om att ”Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med ’vredens kärl’, som voro färdiga till fördärv, ... för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på ’barmhärtighetens kärl’ ”, och då bör vi sannerligen vara lyckliga över att han har gett oss tillfälle att lära känna sanningen och att tjäna honom i stället för att förtreta oss över att han inte har utplånat den nuvarande ordningen jämte många människor med gott hjärta som ännu kan komma att lära känna livets väg. — Rom. 9:14, 22, 23.

20. Hur skall Jehovas rike förhärliga hans namn?

²⁰ Den som grundar sin tro på bibeln och är väl förtrogen med den skulle alltså kunna besvara den här frågan genom att säga att Gud har tillåtit det onda att fortsätta att finnas till av flera skäl. Gud har gett sin motståndare riklig tid att samla alla de degenererade varelserna i himmel och på jord till motstånd mot Guds rättfärdiga uppsåt, och sedan skall han visa sin makt, inte bara vid Harmageddon, när jorden blir renad från allt ont, för att det skall beredas väg för Guds rikes styrelse, utan också till sist, när Kristi tusenårsregering är till ända, då ondskan slutgiltigt skall utrotas enligt Jehovas storslagna uppsåt. (Upp. 20:7—10) Genom att Jehova har visat sådan långmodighet och ett sådant tålamod trots all smälek som människor, vilka vanärar Gud, har dragit över honom, skall Jehova likväl förhärliga sitt namn genom sitt rikes styrelse. — Mal. 3:14—18.

21. Hur ger oss bibeln den rätta synen på saken, så att vi kan undgå Satans snara?

²¹ Tidens fortskridande dag för dag, som kan förefalla oss människor långsamt och göra oss otåliga, därför att vi längtar efter en snabb förändring, är såsom ingenting för vår Gud som inte har vare sig början eller slut. Men den tidsperiod som han har fastställt, under vilken hans rättfärdiga uppsåt beträffande jorden skall fullbordas, kommer att utlöpa inom några få år av denna generations livstid. Därför vill vi inte nu, i denna sena tid i människans historia, falla i Satans snara: otro och brist på tro. — Matt. 24:34; Ps. 92:8; Pred. 8:11—13.

Hur man bygger upp en tro som behagar Gud

22. a) Hur kan man visa att man allvarligt söker Gud? b) Hur kan man visa att ens tro är verklig?

²² Om du tillhör dem som ”allvarligt söker” Gud, då kommer du att önska stärka din tro genom studium och samvaro med Jehovas vittnen, som i denna tid verkligen utövar tro genom att bära ut de goda nyheterna om Guds rike till andra. Vet du med dig att du behöver stärka din tro, för att du eller din familj inte skall komma att tillhöra de olyckliga, vilkas tro kallnar och som inte har något att ersätta den med? Följ då det här rådet: ”Fortsätt ... med att ägna dig” åt att inhämta kunskap och dela med dig av den åt andra, ”ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig”. (1 Tim. 4:13—16, NW; 6:12; 2 Tim. 2:15) Den sanna tron är inte någon vag och obestämd, oförklarlig känsla, ty i Hebréerna 11:1 (NW) framhålls det att tron är förknippad med verkligheter, inte med sådant som är overkligt. Det som man gör med sin tro utgör en demonstration, ett tydligt framträdande, inför andra av hur verklig ens tro är, och på så sätt blir de övertygade om att ens tro på Gud och hans uppsåt är en fast tillförsikt eller säker förväntan.

23. Vad kan den tro som behagar Gud liknas vid?

²³ I stället för att sätta din förtröstan till penningtillgångar, som snabbt kan gå upp i rök, eller till vänner, som kanske bara lever en kort tid eller som kanske bevisar sig vara vänner bara i medgångens dagar, eller till och med till en regering, som kan få avgå när man minst väntar det, bör du alltså sätta din förtröstan till honom som kan hjälpa dig, honom som har makt över liv och död. Må din tro bli lika fast som Davids var, när Jehova hade räddat honom ur hans fiendes, Sauls, hand. David beskrev sin tro i sköna ordalag i 2 Samuelsboken 22:3, där det heter: ”Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt.” Må din tro ha den beprövade beskaffenheten, vara renad i likhet med fint guld men av mycket större värde inför Jehova. (1 Petr. 1:7) Må den inte påminna om en av havets okontrollerade, vindpiskade vågor, utan må den vara lik ett skepp under kontroll, i det att den än är säkert förankrad i avvaktan på att stormen skall lägga sig, än rör sig framåt på en säker kurs, framdriven av Guds ande. (Jak. 1:6, 7) Förvissa dig om att du har ”tron” som Jesus talade om, att du följer ”den vägen”, som apostlarna följde, och att du har en sådan tro som behagar Gud. — 1 Joh. 5:4.

[Bild på sidan 245]

TRO