Människors slavar eller er Förlossares — vilketdera?
”Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris; sluta upp med att bliva människors slavar.” — 1 Kor. 7:23, NW.
1. Hur många av oss människor har fötts till slaveri?
VET du att du är född slav? Ja, alla människor som fötts åt jordiska, mänskliga fäder har fötts såsom slavar, slavars barn. Om du uppriktigt begrundar fakta i denna sak och gör klart för dig varför det kan förhålla sig så, kommer det att ge dig inblick i en hel del saker som rör dig själv. Det kommer att leda dig till insikt om hur du kan bli befriad ur detta slaveri.
2, 3. a) Vilken välkänd man, som verkade för frihetens sak, kan nämnas bland dem som blivit befriade ur detta slaveri? b) Vad kallade sig denne frihetskämpe?
2 De dörrar, som betydde befrielse ur detta hus av världsomfattande slaveri, öppnades för nitton hundra år sedan. Då på den tiden, i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, fanns det bland dem som hade blivit frigjorda från detta slaveri en man som nu är känd jorden runt. Men han måste ständigt ge noga akt och anstränga sig för att undvika att bli förslavad på nytt. Han gladdes mycket åt sin egen frihet, och han försökte hjälpa så många andra människor som möjligt att vinna denna frihet. Nej, han utkämpade inte något krig mot romarväldet, som förslavade millioner människor; och inte heller ledde han någon frihetsmarsch till Rom för att protestera mot slaveriet. Varför inte det? Därför att han verkade för en frihet som var större än den människor kan ge.
3 Eftersom denne man verkade för frihetens sak, har några religiösa organisationer förklarat honom vara ett av deras ”helgon” och har fördenskull kallat honom ”Sankt Paulus”, dvs. den helige Paulus. Men när han talade om sig själv kallade han sig bara Paulus. Till människor som ville göra honom till deras specielle ledare sade han till exempel: ”Icke blev väl Paulus korsfäst [fastnaglad vid pålen, NW] för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus’ namn?” ”När den ene säger: ’Jag håller mig till Paulus’ och den andre: ’Jag håller mig till Apollos’, ären I icke då lika hopen av människor? Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.” — 1 Kor. 1:13; 3:4, 5.
4. a) Vilken rättslig status hade Paulus i romarväldet, och hur kom detta sig? b) Av friheten från vilken form av slaveri var Paulus intresserad?
4 Paulus ägde en romersk medborgares rättigheter. Från det romerska väldets synpunkt sett var han en fri man. Vid ett tillfälle frågade en romersk kiliark, en militär befälhavare, honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?” Han svarade: ”Ja.” Den militäre befälhavaren, som också var romersk medborgare, sade då: ”Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten.” Men Paulus sade: ”Jag däremot har den redan genom födelsen.” (Apg. 22:27, 28) Paulus var i själva verket en omskuren jude. Men eftersom han var född i den asiatiska staden Tarsus, var han född romersk medborgare, ty mer än hundra år tidigare hade den romerske politikern Antonius förlänat romerskt medborgarskap åt alla invånarna i Tarsus, och längre fram hade kejsar Augustus stadfäst dessa privilegier. (Apg. 21:39; 22:3) Följaktligen var det inte från träldom eller slaveri under romarväldet som Paulus blivit fri, och inte sökte han heller komma in på den politiska skådebanan för att hjälpa andra att bli fria från sådant slaveri. Det fanns en annan, mycket mera vitträckande form av slaveri, som medförde döden. Det var friheten från denna form av slaveri som den romerske medborgaren Paulus var intresserad av.
5, 6. a) I vilket brev förklarade Paulus hur det förhöll sig med detta mera omfattande slaveri? b) Vad var det som verkade i Paulus och som hindrade honom från att göra det som han ville göra?
5 Hur hade Paulus råkat i detta mera omfattande slaveri? Hur har vi alla råkat i det? Hur har det påverkat oss? Paulus förklarade detta på ett mycket begripligt sätt, när han skrev till medtroende i Rom i Italien. Paulus talade om Guds lag, inte om den romerska lagen, och sade:
6 ”Lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden. Ty jag kan icke fatta, att jag handlar, såsom jag gör; jag gör ju icke, vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår, att den är god. Så är det nu icke mer jag, som gör sådant, utan synden, som bor i mig. Ty jag vet, att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. Ja, det goda, som jag vill, gör jag icke; men det onda, som jag icke vill, det gör jag.
7. Vilken icke önskvärd lag fann Paulus i sina lemmar, och i vilken utsträckning behärskades han av den?
7 Om jag alltså gör, vad jag icke vill, så är det icke mer jag, som gör det, utan synden, som bor i mig. Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag, som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? — Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.” — Rom. 7:14—25.
8. Vad var det som Paulus måste kämpa emot inom sig själv, och vad var det som gjorde detta så svårt?
8 Paulus’ kropp var ”av köttslig natur” liksom våra kroppar är. I sin kropp av kött fann han en lag verka, som vi kan finna verka också i våra egna kroppar. Det var syndens lag. När Paulus önskade göra det som var rätt och i överensstämmelse med Guds goda lag, fann han fördenskull att han inte hade förmåga att göra det fullkomligt och vid alla tider och tillfällen. Synden, som bodde i hans kött, tog kommandot och hindrade honom från att göra det han ville göra. I sitt hjärta och med sin håg var han i samklang med Guds lag, så att han med sin håg var slav under Guds lag. Men hans kött var inte alltid överens med hans håg eller sinne, och fördenskull måste han kämpa mot att tjäna syndens lag, som var tillstädes i hans kött. Vad var det som gjorde det så svårt? Paulus hade blivit ”såld till träl [eller slav] under synden”. Om det var så med aposteln Paulus, då är det så med oss alla.
9. Varför är det inte till vårt bästa att vi villigt är slavar under syndens lag?
9 Det är inte till vårt bästa att vi villigt är slavar under syndens lag, som alltid försöker verka ohämmad genom vårt kött. Om vi låter syndens lag ohindrad verka genom vårt kött, kanske detta medför en del glädje för stunden, men det bidrar inte till att vi vinner evigt liv i lycka. Guds lag påvisade för judarna vad synd är. Hans lag dömde syndare till döden. Fördenskull sade Paulus att synden drog död över honom som en följd av den fördömelsedom som Guds goda lag avkunnade över syndare. — Rom. 7:13.
10. Vad längtar vi i likhet med Paulus efter att bli frälsta ifrån, och genom vem kan detta ske?
10 Om vi önskar vinna evigt liv i fullständig lycka, såsom Paulus själv gjorde, längtar vi följaktligen efter att bli frälsta från denna synd i oss, som vållar att våra köttsliga kroppar drabbas av döden. Paulus nämner den person, genom vilken denna frälsning kan komma oss till del, och utropar: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:25) Hur kommer då denna frälsning från Gud genom Kristus?
11. Vad var det som måste ske, om Paulus skulle bli befriad ur slaveriet ”under syndens lag”, och vilken fråga uppstår beträffande hur Paulus blev såld?
11 Paulus sade att han var ”såld ... under synden”. Fördenskull var han en träl eller slav ”under syndens lag”. För att bli befriad ur detta slaveri måste han bli återköpt, friköpt eller förlossad. Hur kom Paulus, den friborne romerske medborgaren, att bli ”såld ... under synden”? Om vi får veta svaret på den frågan, hjälper det oss att förstå hur envar av oss andra blir ”såld ... under synden”, så att vi nu märker att synden drar död över oss alla. Hur blev Paulus återköpt? Hur kan vi bli det?
Hur syndens lag fick insteg i mänskligt kött
12. Genom vem har vi alla fått våra mänskliga kroppar, enligt vad den bibliska skildringen av skapelsen ger vid handen?
12 Paulus sade att han var ”av köttslig natur”. Vi i våra dagar är alla av samma kött som Paulus var, han som var en ”apostel, avskild för Guds goda nyheter, vilka han fordom genom sina profeter utlovade i de heliga Skrifterna”. (Rom. 1:1, 2, NW) Genom en kvinna har vi alla fått våra köttsliga kroppar från den förste mannen, Adam. Hans hustru, Eva, den första kvinnan, var kött av den förste mannens kött och ben av hans ben. Aposteln Paulus var överens med den bibliska skildringen av människans skapelse och skrev: ”Såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud.” — 1 Kor. 11:12.
13, 14. a) Varför bör vi inte låta engagera oss för att främja nationalismen eller känna oss uppblåsta på grund av vår nationalitet? b) Varför kan det inte vara Gud som sålt oss under synden?
13 I våra dagar, omkring 6.000 år efter det att Gud skapade människan, har det inte lyckats den moderna vetenskapen att motbevisa det som aposteln Paulus sade till de hedniska grekiska domarna i Aten: ”Han [Gud] har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser, inom vilka de skola bo — detta för att de skola söka Gud.” (Apg. 17:24—27) Varför skulle då någon enda människa, uppfylld av stolthet, låta engagera sig i strävandena att främja nationalismen?
14 Oberoende av vår nuvarande nationalitet är vi alla sålda ”under synden”, vi är alla slavar ”under syndens lag”. Eftersom vi alla är slavar, varför skulle vi då skryta eller känna oss uppblåsta, representanter för den ena nationaliteten emot representanter för den andra? Vi kan inte göra detta inför Gud och vinna någon speciell ynnest från honom. Fördenskull frågar vi: Vem har sålt oss alla? Gud, Skaparen, kan helt visst inte ha gjort detta. På grund av sin egen absoluta rättfärdighet, godhet och helighet skulle han inte ha kunnat skapa den förste mannen och den första kvinnan såsom skapelser sålda ”under synden”. I vilket kroppsligt eller köttsligt tillstånd befann sig då den förste mannen och den första kvinnan, när Gud skapade dem? Vad säger Guds egen inspirerade bok, bibeln, härom?
15. a) Vad måste Gud vara för att kunna dana oss skapade varelser? b) Hur skilde sig Guds värdering av människorna såsom skapade varelser från olika österländska religiösa uppfattningar?
15 För att kunna göra oss, som är så underbart danade skapelser, måste Gud vara den störste vetenskapsman som existerar och vara åtminstone 6.000 år framom alla jordiska vetenskapsmän i denna tid. Guds vetenskapliga skildring av skapelsen, sådan den är nedtecknad i bibeln, stämmer inte överens med hinduernas, buddisternas och andra religionsutövares mänskliga, filosofiska uppfattningar, som går ut på att alla materiella ting är syndiga, krassa, råa, onda i sig själva. Bibeln säger oss att sedan Gud hade skapat den förste mannen och den första kvinnan och hade välsignat dem och bjudit dem att uppfylla jorden med sitt köttsliga släkte, såg ”Gud ... på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott”. (1 Mos. 1:31) Gud är inte en Gud som kallar det onda gott och det goda ont, gör mörker till ljus och surt till sött. Han nedkallar ve över människor som förvränger saker på det sättet. (Jes. 5:20—23; Ords. 17:15) Om Gud säger att hans verk är gott, då måste det vara gott. Alltså måste den förste mannen och den första kvinnan ha varit goda, när Gud kunde förklara dem vara goda.
16, 17. a) Hur redogör doktor Lukas för en fullkomlig människas släkttavla? b) Vad måste Adam ha varit vid sin begynnelse, eftersom Lukas i detta sammanhang kallar Adam Guds son?
16 Förutom Adam har det funnits en annan fullkomlig människa här på jorden. En läkare i första århundradet enligt vår tideräkning uppställde en släkttavla över denne andre fullkomlige man. Först säger denne läkare, Lukas: ”När nu allt folket blev döpt, blev Jesus också döpt, och medan han bad, öppnades himmelen, och den heliga anden kom i kroppslig gestalt lik en duva ned över honom, och en röst kom från himmelen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” (Luk. 3:21, 22, NW) Därpå griper sig doktor Lukas an med att redogöra för Jesu jordiska släkttavla, i det han säger: ”Vidare var Jesus själv, när han började sitt verk, omkring trettio år gammal och var, enligt rådande uppfattning, son till Josef, son till Eli.” Doktor Lukas går så tillbaka genom mer än sjuttio ytterligare släktled och slutar med orden: ”son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud”. — Luk. 3:23—38, NW.
17 Sedan doktor Lukas alltså talat om den fullkomlige, godkände Guds Son, Jesus Kristus, säger han att den förste mannen, Adam, var ”son till Gud”. Eftersom han kallar Adam ”son till Gud” jämte Jesus, den fullkomlige, godkände Guds Son, måste också Adam vid sin begynnelse ha varit en fullkomlig mänsklig skapelse, om han skulle räknas såsom ”son till Gud”. Adam var detta enligt bibelns måttstock.
18, 19. a) Varför kunde Adam och Eva inte ha varit syndiga vid sin begynnelse, enligt Johannes’ tillkännagivna regel för bedömandet av vilka som är Guds barn? b) Varför låg de då inte i den ondes våld?
18 Om Adam vid sin begynnelse hade varit syndig, ofullkomlig, skulle han inte ha varit en son till Gud. Den kristne aposteln Johannes bevisar detta, då han under gudomlig inspiration skriver följande: ”Var och en som har blivit född av Gud utövar icke synd, eftersom Hans fortplantningssäd förblir i en sådan, och han kan icke bedriva synd, eftersom han har blivit född av Gud. Guds barn ... urskiljas genom detta förhållande: Var och en som icke utövar rättfärdighet har icke sitt ursprung hos Gud, och det har icke heller den som icke älskar sin broder. Vi veta att vi hava vårt ursprung hos Gud, men hela världen ligger i den ondes våld.” — 1 Joh. 3:9, 10; 5:19; NW.
19 Enligt denna regel var den förste mannen, Adam, och hans hustru, Eva, inte syndare eller sådana som utövade synd vid sin begynnelse, eftersom de hade sitt ursprung hos Gud. De var Guds direkta barn. Gud skapar inga syndare, ty han är inte syndens ursprung. Vid sin skapelse låg inte Adam och Eva i någons våld som var ond, utan de skapades för att vara den rättfärdige Gudens tjänare.
20, 21. a) Hur talar Guds välsignelse över Adam och Eva och hans uppdrag till dem för att de inte kan ha varit syndiga vid denna tid? b) Redogör för vad det betyder att bli skapad till Guds avbild och honom lik. Vad vittnar detta om beträffande Adams sonskap?
20 Därför heter det i skapelseberättelsen i 1 Moseboken 1:27, 28: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.’” Skulle den rättfärdige Guden ha välsignat syndare och bjudit syndare att uppfylla jorden med sitt syndiga slag och att samtidigt råda över alla de levande djuren på jorden, ha dem i syndig underdånighet? Nej, visst inte! Gud gjorde den förste mannen, Adam, ”till sin avbild” och till att vara honom lik. Eftersom denna avbild och likhet inte hade avseende på Adams kropp och hans livsviktiga organ, måste denna avbild och likhet ha haft avseende på Adams sinnesförmögenheter och hans moraliska egenskaper. Han kunde resonera och träffa förståndiga avgöranden, och han kunde känna av ett samvetes påtryckningar.
21 Förutom sin fysiska kraft och makt ägde Adam egenskaperna vishet, rättvisa och kärlek i fullkomlig utsträckning. Detta innebar att Adam var en son till Gud vid sin begynnelse, ty detta är i överensstämmelse med regeln: ”Kärleken är av Gud, och var och en som älskar, han är född av Gud och känner Gud. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken.” — 1 Joh. 4:7, 8.
22. Varför skulle Gud, när han skapade Adam till sin avbild och till att vara honom lik, inte skapa en syndare eller ofullkomlig människa?
22 Eftersom mannen Adam, när han skapades till Guds avbild och att vara honom lik, återspeglade Guds fullkomliga egenskaper, måste han ha varit fullkomlig vid sin skapelse. När Gud skapade en jordisk son till sin avbild och att vara honom lik, skulle han helt visst inte skapa en syndare eller ofullkomlig människa. En syndig, ofullkomlig människa skulle ha varit en vanära för Gud såsom Skaparen och skulle ha kastat ett ofördelaktigt ljus över Guds sinnesförmögenheter och moraliska egenskaper.
23, 24. a) Vilket slag av mänskliga skapelser måste Guds verksamhet ha frambragt, eftersom ingen ”son till Gud” får syndfullhet från Gud? b) Vilket slags människor skulle Gud dana till att representera honom, eftersom han inte kan förneka sig själv?
23 Ingen ”son till Gud” ärver eller får syndfullhet och ofullkomlighet från Gud. Att det förhåller sig så framgår klart och tydligt av 5 Moseboken 32:3—6 (NW), där profeten Mose säger till Israels nation: ”Jag skall kungöra Jehovas namn. Må ni tillskriva vår Gud storhet! Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar äro rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finnes; rättfärdig och rättrådig är han. De hava handlat fördärvligt för sin egen del; de äro icke hans barn, bristen är hos dem själva. Ett vrångt och förvänt släkte! Är det mot Jehova som ni fortfara att handla på detta sätt, o folk, dåraktigt och icke vist? Är han icke din Fader, som har frambragt dig, han som danade dig och grep sig an med att giva dig stadga?”
24 Guds fullkomliga verksamhet skulle aldrig kunna frambringa en ofullkomlig skapelse. Den skulle frambringa en fullkomlig människa, utan några defekter, inte förvänd eller vrång. Eftersom Gud inte kan förneka sig själv, skulle han inte kunna låta sina verk framställa honom såsom ett sådant slags person som han inte är. Hans jordiske, mänsklige son skulle på ett harmoniskt sätt besitta sin himmelske Faders egenskaper och skulle vara syndfri, om han skulle kunna återspegla sin himmelske Faders fullkomlighet i fråga om sinne och moral.
Vad beror vårt nuvarande mentala, moraliska och fysiska tillstånd på?
25. Hur sörjde Gud för en fullkomlig start åt den mänskliga familjen?
25 Guds fullkomliga verksamhet försatte denne fullkomlige man, Adam, i en trädgård här på jorden, i ”ett ljuvligt paradis”, såsom de som översatte Douaybibeln benämnde den. (1 Mos. 2:7, 8, 15, 16, Dy) Längre fram skapade Guds fullkomliga verksamhet en fullkomlig hustru åt den fullkomlige Adam, för att de skulle kunna frambringa fullkomliga barn i detta ljuvliga paradis. (1 Mos. 2:18—23) I sin egenskap av Adams himmelske Fader lät Gud Adam få veta hur han skulle kunna leva för evigt i det ljuvliga paradiset. — 1 Mos. 2:17.
26. a) När det nu förhåller sig så, vilka frågor uppstår då på grund av människornas och jordens nuvarande tillstånd? b) Vem kan vi inte ge skulden för detta tillstånd?
26 När det nu förhöll sig så med allt detta, varför lever vi då inte alla i denna tid i ett ljuvligt paradis? Hur kommer det sig att nu, nästan sex tusen år efter det att människan grep sig an med att odla jorden, har den ännu inte på långt när blivit människan underlagd och gjord till ett paradis? Hur kommer det sig att efter omkring sex tusen år, under vilka människorna har förökat sig, har vi inte våra många milliarder förfäder livs levande ibland oss i denna tid för att uppfylla en paradisisk jord, utan de ligger döda i jordens sköte eller i havets djup? Hur kommer det sig att de milliarder av oss människor som nu är vid liv inte är fullkomliga, vare sig i fråga om kroppen, sinnet eller hjärtat, utan att våra ofullkomligheter bara tycks öka? Hur kommer det sig att var och en av oss uppriktigt måste säga: ”I mig, det är i mitt kött, bor icke något gott”? (Rom. 7:18) Detta sakernas tillstånd kan vi inte ge Gud skulden för. Allt hans skrivna ord, hela bibeln, vittnar om att han gav människosläktet en fullkomlig start. Ger bibeln också en förklaring till vårt nuvarande tillstånd? Ja! Hur då?
27. Vad var det Guds uppsåt att vi människobarn skulle få ärva, men från vilken generation av människorna har vi ärvt det nuvarande tillståndet?
27 Bibelns enkla svar är att vi har ärvt detta tillstånd. Men från vilken generation av våra förfäder? Bibeln svarar: Från våra första mänskliga föräldrar. Detta är orsaken till att vi alla utan undantag har blivit påverkade. Det var Guds uppsåt att vi bara skulle ärva goda ting av våra första jordiska föräldrar, mänsklig fullkomlighet och gudaktighet i ett fullkomligt ljuvligt paradis och i fridsam, barnalik gemenskap med Jehova Gud, vår himmelske Fader. Slutligen skulle vi utgöra en enda stor mänsklig familj, vi skulle alla utöva broderlig och systerlig kärlek gentemot varandra och kärleksfullt råda över alla djuren på jorden utan att behöva frukta för att komma till skada. Vi skulle ärva liv, fritt från fördömelse och från slaveri under synden. Sorgligt nog kom vi att ärva det rakt motsatta av våra första mänskliga föräldrar. Hur hände det?
28. Vilket samtal ägde rum i lustgården mellan Eva och ett djur?
28 Den första kvinnan, Eva, var inte rädd för en orm. Ormen var henne och hennes man, Adam, underdånig. En dag talade ett djur till henne. Det var inte en papegoja. Det var en orm. Detta var visserligen något ovanligt, men Eva hörde oförskräckt på. Ormen frågade henne om Gud verkligen hade sagt det som hennes man, Adam, hade meddelat henne. Eva upprepade Guds ord till hennes man, Adam, i det hon sade till ormen: ”Av frukten på träden i lustgården få vi äta. Men vad det angår att äta av frukten på det träd, som står mitt i lustgården, har Gud sagt: ’Ni få icke äta av det, nej, ni få icke röra det, på det att ni icke skola dö.’” Då sade den talande ormen: ”Ni skola förvisso icke dö. Ty Gud vet att på själva den dag då ni äta av det måste edra ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bliva lika Gud, i det ni veta vad som är gott och vad som är ont.” — 1 Mos. 3:1—5, NW; 2:16, 17.
29. a) Hur lät Eva sig förslavas? b) I vilket avseende syndade Eva, hur blev hon en överträderska, och hur försyndade hon sig?
29 Någonting nytt började verka inom Eva. Det var en åstundan av ett själviskt slag efter det som inte var Guds vilja. Eva tillrättavisade inte den där ormen, som hon var satt att råda över, för att den hade sagt att Gud, hennes himmelske Fader, for med osanning och var rädd för att det skulle finnas andra gudar i hans närhet. Hon lät sig förslavas av sin egen själviska åstundan och åt av den förbjudna frukten. När hon gjorde detta, syndade hon, ty hon nådde nu inte längre upp till målet, ett fullkomligt uppförande gentemot Gud. Eva blev en överträderska, ty hon handlade tvärt emot Guds lag, som hade kungjorts för henne av hennes man. Hon försyndade siga, i det att hon gav efter och föll, då hon borde ha stått fast, när det nu gällde att motstå att vara olydig mot Gud och att hävda att Gud är sann, suverän och oförliknelig. Så gick det till när människosläktets mor valde att göra det onda.
30. a) Varför nöjde sig inte frestaren med att bara få kvinnan att äta av den förbjudna frukten? b) Varför använde frestaren inte ormen till att förmå Adam att äta?
30 I bakgrunden till det som utspelades här skymtar en frestare. Vem var det? Det var inte den där synliga ormen vid trädet med den förbjudna frukten. Den verklige frestaren var inte tillfreds med att bara få kvinnan att äta av den förbjudna frukten. Hon var inte huvudet för den mänskliga familjen. Det viktigaste var att få mannen att äta. Mannen skulle såsom familjens huvud vara den som avgjorde familjens kvalitet. Om Eva, som nu var en överträderska, inte kunde användas av Adam för att frambringa en fullkomlig människostam, då kunde Gud vid den tid han ansåg lämplig skapa en annan fullkomlig hustru åt Adam, som kunde bli mor till hans familj i fullkomlighet. För att förmå mannen, Adam, att äta behövde ormen inte närma sig honom och tala till honom, såsom den hade talat till hans fullkomliga hustru, Eva. Den illistige frestaren, som osynlig låg på lur bakom ormen, visste att Adam inte kunde bli bedragen, såsom Eva hade blivit. Adam hade fått Guds lag direkt från Gud. Om det alltså inte var möjligt att bedra Adam genom en orm, skulle frestaren försöka övertala Adam att äta på sin själviska hustrus inbjudan. Hon skulle utöva större inflytande på Adam än en talande orm.
31. a) Vad var det som Adam lät förslava honom, och hur kom han till följd härav att handla? b) Varför var Adam den främst ansvarige i den här saken?
31 Eva väckte hos Adam en självisk åstundan att inte förlora henne såsom sin hustru. Också Adam lät självisk begärelse få makt med honom och göra honom till slav under synd och överträdelse gentemot hans himmelske Fader, Jehova Gud. Första Moseboken 3:6, 7 redogör för händelseförloppet och för begynnelsen till ett dåligt samvete hos människorna med dessa ord: ”Så började hon taga av dess frukt och äta den. Efteråt gav hon något också åt sin man, då han var med henne, och han började äta den. Då blevo bådas ögon öppnade, och de började inse att de voro nakna. Fördenskull sydde de ihop fikonlöv åt sig till att skyla sina länder.” (NW) Så gick det till när människosläktets far valde att göra det onda. Han var den främst ansvarige, ty aposteln Paulus säger: ”Ormen i sin illfundighet bedrog Eva.” ”Adam blev ju först skapad och sedan Eva. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.” — 2 Kor. 11:3; 1 Tim. 2:13, 14.
32. Hur förklaras det i Jakob 1:13—15 att det gick till, när Adam och Eva blev slavar under självisk begärelse?
32 Adam och Eva lät sig bli förslavade under självisk begärelse, och de måste lida straffet för att de tillfredsställde den själviska begärelsen. Den kristne lärjungen Jakob (1:13—15) redogör för detta upphov till frestelsen, i det han säger: ”Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud, som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse, som han drages och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.” Döden väntade nu Adam.
33. Vilken dom uttalade Gud över Adam, och hur handlade Gud därpå?
33 Förskräckta av ett ont samvete och med insikt om att de kunde förvänta att bli dömda till döden av Gud försökte Adam och Eva gömma sig. Men Gud kallade dem till räkenskap och fick dem att bekänna sin missgärning. Gud visade att han höll fast vid sin egen lag, då han uttalade dödsdomen över mannen Adam, i det han sade: ”Du [skall] äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” Därpå visade Gud bort dem båda från sin familj, erkände dem inte längre som sina barn, och drev ut dem ur paradiset och bort från livets träd i det. Vägen tillbaka spärrades, och det skulle ha betytt omedelbar död för dem om de sökt återvända. Ut på jorden, som nu vilade under en förbannelse, drog de. — 1 Mos. 3:8—24.
34. Vilken våldsgärning ägde rum bland Adams och Evas första avkomlingar, vilket bevisar att de överförde ondska till sina barn?
34 Det var först utanför det ljuvliga paradiset, på den förbannade marken, som de började få barn. Att de överförde självisk begärelse, syndfullhet och ofullkomlighet till sina barn bevisas av att deras förste son blev en mördare, som dödade sin gudfruktige bror. Detta gjorde han, fastän Gud sade honom att synden lurade vid dörren och försökte få makt över honom men att han borde försöka ”råda över henne”. Han gjorde inte detta. En av hans söner i femte led blev också mandråpare. (1 Mos. 4:1—24) Det förekom alltså inte någon så kallad evolution eller någon utveckling, utan människan erfor raka motsatsen. Det var ärftligheten, i överensstämmelse med genetikens lagar, som var i verksamhet. Världen av människor kunde helt enkelt inte göra annat än ärva synden och komma under dödens fördömelse.
Människosläktet förslavas
35, 36. a) Vad var det som kom in genom en enda människas synd, och över vilka kom detta? b) Finns det då någon bland människor som inte syndar? Ge skäl för svaret.
35 Den moderna vetenskapen har inte genom sina studier av genetiken kunnat motbevisa sanningen i aposteln Paulus’ ord i Romarna 5:12: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor.”
36 Den trogne mannen Job talade om ”människan, av kvinna född”, och ställde en fråga angående ärftligheten: ”Vem kan frambringa en ren av en oren?” och svarade själv: ”Det finnes ingen.” (Job 14:1—4; v. 4 enl. NW) Den inspirerade psalmisten David instämde med Job och sade: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) När Davids vise son, konung Salomo, överlämnade det tempel åt Jehova, som han hade byggt i Jerusalem och i vilket försoning för synd kunde åstadkommas, sade han i bön till Gud: ”Ingen människa finnes, som icke syndar.” (1 Kon. 8:46) När konung Salomo längre fram skrev boken Predikaren, sade han: ”Ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör, vad gott är, och icke begår någon synd. Se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.” (Pred. 7:21, 30) Mänsklighetens syndfullhet har alltså inte kommit från Gud.
37. a) Vem sålde oss under synden, och hur gick det till? b) Hur kom det sig att den uppkomna syndfullheten i hela världen av människor framstod ännu klarare på Mose tid?
37 Vi kommer nu tillbaka till frågan: Hur kom mänskligheten, såsom aposteln Paulus säger, att bli ”såld ... under synden”? Vem sålde oss under synden? Det var förmedelst synd vi blev sålda. Det var Adam, den förste mänsklige fadern till vårt släkte, som sålde oss. Då Adam, den förste mannen, blev skapad, återspeglade han ”Guds ... härlighet”. (1 Kor. 11:7) Eftersom vi som hans ättlingar kom till först sedan han syndat mot sin Skapare, stämmer de ord in, som Paulus har skrivit i Romarna 3:23: ”Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.” Att det förhöll sig så framstod ännu klarare efter det att Gud uppväckt sin profet Mose och genom Mose givit Israels nation en underbar lagsamling. Denna lag påpekade vad synd var. Den uppenbarade mycket tydligt att israeliterna var syndare, inte bättre än den övriga människovärlden. På grund av denna lag såg Paulus ännu tydligare att han var såld under synden.
38. Vad ville Adam köpa genom att sälja sig, och hur kom det sig att han sålde oss också?
38 Det behövdes alltså bara en enda man för att vi alla skulle bli sålda under synden. Denne man, Adam, sålde först sig själv under synden. Vad ville han köpa genom att sälja sig? Han ville köpa det själviska nöjet och behaget att få fortsätta gemenskapen med den syndiga överträderskan, Eva, hans hustru, och att inta en och samma fördömda ställning tillsammans med henne inför Gud. För att kunna köpa detta genom att sälja sig själv syndade han, gav upp det fullkomliga herraväldet över sig och utlämnade sig åt slaveri under synden. Han handlade såsom profeten Elia mycket längre fram i tiden sade till Israels konung att denne hade gjort: ”Du har sålt dig till att göra, vad ont är i HERRENS ögon.” (1 Kon. 21:20) Tio av den israelitiska nationens stammar gjorde detsamma som denne konung, Ahab. (2 Kon. 17:17) Eftersom vi alla såsom Adams avkomlingar befann oss i Adams länd, när han sålde sig, sålde han alltså oss alla jämte sig under synden. Det var helt naturligt att vi kom att födas under syndens välde. Detta kunde en enda människa åstadkomma genom en enda handling.
39. a) Vad bär hela människosläktets historia, alltifrån Adam till vår egen tid, vittnesbörd om beträffande vår frälsning ur detta sålda tillstånd? b) Vad sade fördenskull Paulus om Jerusalem på den tiden och dess barn?
39 Många rättfärdighetsälskande människor kanske säger såsom aposteln Paulus gjorde: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (Rom. 7:24) Hela människosläktets historia, alltifrån Adam till vår tid, bär vittnesbörd om att människan inte genom sina egna bemödanden, utan hjälp, kan frälsa sig eller rädda sig ur detta sålda tillstånd, detta slaveri ”under synden”. Under 1.582 år (från 1513 f.v.t. till år 70 v.t.), från den tid då Israels nation uppehöll sig vid Sinai berg i Arabien fram till den tid då deras sista tempel i Jerusalem blev förstört, sökte de frälsa sig från detta slaveri under synden förmedelst Guds genom Mose givna lag. Men de lyckades inte med detta. Omkring tjugo år innan templet förstördes sade fördenskull aposteln Paulus om de omskurna israeliterna: ”Nu betyder denna [slavkvinna] Hagar Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, ty det är i slaveri med sina barn.” — Gal. 4:25, NW.
40. Genom vilket annat medel måste då vår frälsning åstadkommas?
40 Judarna lyckades inte göra sig rättfärdiga inför Gud genom att försöka hålla hans lag, som givits genom Mose. Då behöver vi tydligen Guds hjälp på något annat sätt, om vi skall kunna bli frälsta ur detta tillstånd, sålda som vi är ”under synden”, och kunna slippa undan syndens straff, döden. Gud är inte skyldig att ge oss hjälp. Varje sådan åtgärd skulle bero på hans oförtjänta godhet och kunna åstadkommas förmedelst en gåva, som kunde köpa oss tillbaka eller förlossa oss. Aposteln Paulus riktar uppmärksamheten på Guds gåva, förmedelst vilken detta kan åstadkommas. Sedan han frågat vem som skall kunna frälsa honom från den köttsliga kropp som på grund av synden går döden till mötes, utropar han full av fröjd: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” — Rom. 7:25.
Hur det kan sägas ”genom en enda människa”
41. Hur många behövdes för att vi skulle råka i vårt förslavade tillstånd, och hur många behöver Gud för att få oss ut ur det utan att fördenskull kränka rättvisan?
41 Men vi alla är många till antalet, under det att Jesus Kristus bara är en enda. Ja, det är riktigt. Men det behövdes bara en enda människa, Adam, för att vi alla skulle råka i detta förslavade, sålda, syndiga, döende tillstånd. Tack vare Guds förunderliga vishet och förmåga att dra försorg om det som är nödvändigt, krävs det fördenskull bara en enda människa, Jesus Kristus, för att vi alla skall komma ut ur detta bedrövliga tillstånd genom ett återköp av oss. I samma inspirerade brev till den kristna församlingen i Rom framhåller aposteln Paulus i sköna ordalag hur rättvisans Gud låter den ene mannen uppväga den andre mannen för att åstadkomma återköpet och befrielsen utan att alls kränka rättvisan. Paulus skriver (Rom. 5:13, 14):
42. Från och med vem kom döden att härska som konung, och varför kunde synd tillräknas honom?
42 ”Synd fanns i världen [genom arv från Adam], redan innan lagen [Mose lag som gavs år 1513 f.v.t.] fanns. Men synd tillräknas icke, där ingen lag finnes; och dock har under tiden från Adam till Moses döden haft väldet också över dem som icke hade syndat genom en överträdelse i likhet med vad Adam gjorde, han som är en förebild till [liknar, NW] den som skulle komma.” Detta betyder att Adam hade fått sig en lag given i Edens lustgård, nämligen denna: ”Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.” (1 Mos. 2:16, 17) När Adam då tog sig för att äta, syndade han inte bara genom att förfela målet, fullkomlig lydnad mot Gud, utan han begick också en överträdelse genom att gå utöver, överskrida, Guds tillkännagivna lags gränser. Synd kunde alltså tillräknas Adam.
43. Hur kom det sig att syndiga människor fram till Mose tid inte syndade ”genom en överträdelse i likhet med vad Adam gjorde”?
43 Adams avkomlingar blev syndare genom arv. Men eftersom Gud inte utfärdade någon systematiskt uppställd lagsamling, förrän han använde Mose till att göra detta, kunde Adams avkomlingar inte begå en sådan överträdelse som den Adam begick. Det fanns ingen tillkännagiven lag, som de kunde överträda. De kunde inte bli sådana överträdare som Adam.
44. Vem var ”den som skulle komma” och som Adam liknade eller var en förebild till, men hur kommer det sig att han åstadkommer rakt motsatta förhållanden i jämförelse med vad Adam gjorde?
44 Jesus Kristus var den fullkomliga människa, som ”skulle komma” och som den första fullkomliga människan, Adam, liknade eller var en förebild till. Men Adam och Jesus Kristus åstadkom motsatta förhållanden genom sina skiljaktiga handlingssätt. Adam gjorde sig skyldig till överträdelse och föll i fel riktning, när han skulle ha hållit sig upprätt. I motsats härtill bevarade Jesus Kristus sin fullkomliga lydnad gentemot Gud under provsättning och fullgör en viktig uppgift i förbindelse med den fria gåva, oförtjänt godhet, som Gud ger oss som är syndare. Fördenskull säger Paulus vidare:
45, 46. a) Hur många blev påverkade av det som Adam gjorde, och hur gick det till? b) Vad gav Gud uttryck åt, genom vem skedde detta, och för vilka blev verkningarna överflödande?
45 ”Men det är icke med gåvan såsom det var med försyndelsen. Ty om många dogo genom den enda människans försyndelse, så överflödade Guds oförtjänta godhet och hans fria gåva, tillsammans med den oförtjänta godheten genom den enda människan Jesus Kristus, så mycket mera åt många.” — Rom. 5:15, NW.
46 Ja, den enda människan Adam gjorde sig skyldig till en enda försyndelse i Eden, och hans många avkomlingar har med all rätt dött intill denna stund. Men det finns en annan människa, ”den enda människan Jesus Kristus”. Genom honom träder Guds oförtjänta godhet och den fria gåvan tillsammans med den oförtjänta godheten i verksamhet. I stället för att många skulle dö på grund härav, påverkas de i rakt motsatt riktning. För dem överflödar Guds oförtjänta godhet mycket mera och hans fria gåva, rättfärdighet, som följer med hans oförtjänta godhet. I båda fallen är det så att det som en gör får verkningar för många.
47, 48. a) Vad var det som medförde Guds dom över Adam, och vad resulterade den i? b) Vad var det som krävde en fri gåva, och vad resulterade den fria gåvan i?
47 Aposteln Paulus säger vidare: ”Icke heller är det med den fria gåvan så som det var med det sätt, varpå förhållandena verkade genom den enda människan som syndade. Ty domen [över Adam] resulterade i fördömelse från en enda försyndelse, men gåvan resulterade i en förklaring av rättfärdighet från många försyndelser.” (Rom. 5:16, NW) Med andra ord sagt: En ogynnsam dom från Gud blev resultatet av Adams ”enda försyndelse”. Denna dom, som fälldes på grund av ”en enda försyndelse”, resulterade i fördömelse för Adams många avkomlingar. När Guds lag genom Mose längre fram trädde i verksamhet, begick israeliterna ”många försyndelser”, och hela det övriga människosläktet bevisades vara syndare.
48 Denna situation, att många försyndelser blev uppenbara, krävde att Gud erbjöd rättfärdighet såsom en fri gåva. Om Gud skulle ha ställt alla människor under Mose lag och låtit dem förbli där, skulle de bara i ett sådant tillstånd ha begått försyndelser i stället för att själva ha frambragt rättfärdighet. Men vad blev verkan av Guds gåva, som kom till följd av att det begicks många försyndelser? Denna rättfärdighetens gåva resulterade i att alla människor, som tar emot gåvan, förklaras rättfärdiga.
49. Vad var det som började härska på grund av en enda människas försyndelse, varför skedde detta, och över vilka härskade det?
49 Lägg här märke till hur aposteln Paulus gör en jämförelse och så att säga väger de båda människorna mot varandra, när han därpå säger: ”Ty om genom försyndelse av en enda människa döden härskade som konung genom denne ende, skola de, som erhålla den oförtjänta godhetens och rättfärdighetens fria gåvas överflöd, mycket mera härska som konungar i liv genom den ende, Jesus Kristus.” (Rom. 5:17, NW) En försyndelse är ett slag av synd; och straffet för synd är döden. Genom försyndelse av en enda människa, Adam, i Eden började döden härska, men inte bara över Adam. Nej, genom denna enda människa, Adam, började döden härska också över hela människosläktet, eftersom alla dess medlemmar fick tillvaro genom Adam, i det att de är hans avkomlingar.
50. Vad är det som erbjuds och som är något rakt motsatt den enda människans försyndelse, hur får de som tar emot detta gagn därav, och genom vem sker allt detta?
50 Såsom en rak motsats till Adams försyndelse har vi Guds oförtjänta godhets och hans fria gåvas, rättfärdighetens, överflöd. Dessa ting verkar inte i riktning mot döden utan åt rakt motsatta hållet. Vad sker då med dem som får del av Guds oförtjänta godhets och hans fria gåvas, rättfärdighetens, överflöd? Jo, detta: i stället för att döden skulle fortsätta att härska över dem kan de nu ”härska som konungar i liv”! Denna föranstaltning har Gud gjort ”genom den ende, Jesus Kristus”. Även om döden alltså har härskat över många genom den enda människan Adam, så härskar å andra sidan de många, som får del av Guds oförtjänta godhet och den fria gåvan, i liv genom den ende, Jesus Kristus. Vilken förunderlig utjämning av förhållandena är det inte som den allsmäktige Guden åstadkommer!
51. Hur många försyndelser begicks i Eden? Vilka påverkades, och på vilket sätt skedde det?
51 Aposteln Paulus sätter inte punkt här utan tillägger: ”Därför, såsom genom en enda försyndelse resultatet för människor av alla slag blev fördömelse, likaså har även genom en enda handling av rättfärdiggörelse resultatet för människor av alla slag blivit att de hava förklarats rättfärdiga för liv.” (Rom. 5:18, NW) En enda människa, Adam, gjorde sig alltså skyldig till en enda ursprunglig försyndelse där i Edens lustgård. Detta inverkade på ”människor av alla slag”. Resultatet för dem blev fördömelse, ty de var en fördömd syndares avkomlingar, och av honom ärvde de synden, som drar fördömelse från Gud över dem.
52. a) Hur utfördes ”en enda handling av rättfärdiggörelse”? b) Vilka har nytta av denna handling, och på vilket sätt?
52 För att synden skulle omintetgöras utfördes ”en enda handling av rättfärdiggörelse” genom denna enda människa, som handlade rättfärdigt här på jorden, nämligen Jesus Kristus. Genom sitt handlingssätt här på jorden bevisade han sig vara rättfärdig, fullkomlig, helig. Vad blir då resultatet av denna ”enda handling av rättfärdiggörelse”? Jo, detta: Jesu Kristi rättfärdighet, som ledde fram till hans rättfärdiggörelse, kan begagnas till nytta för människor av alla slag oberoende av rasen, hudfärgen, nationaliteten, stammen, språket eller den sociala nivån. Det heter att de ”förklarats rättfärdiga för liv”. Gud betraktar dem inte längre som syndare utan låter Jesu Kristi rättfärdighet tillräknas dem. Detta befriar dem från dödens fördömelse och gör dem förtjänta av livet, evigt liv.
53, 54. a) Vilka påverkades genom en enda människas, Adams, olydnad, och hur skedde det? b) Vilka röner gagn av en enda människas, Jesu Kristi, lydnad, och hur går det till?
53 Aposteln Paulus fullföljer denna tanke, i det han vidare säger: ”Ty alldeles såsom genom den enda människans olydnad många gjordes till syndare, likaså skola också genom den enes lydnad många göras rättfärdiga.” (Rom. 5:19, NW) Låt oss förklara detta: En enda människa, Adam, visade olydnad mot Gud och blev syndare. Som en följd härav har alla hans avkomlingar ärvt synd från honom. Därför heter det att många ”gjordes till syndare”. Men genom en enda människas, Jesu Kristi, lydnad gentemot Gud anskaffades det medel, varigenom många skulle ”göras rättfärdiga”.
54 De första som måste ”göras rättfärdiga” är de som utgör Jesu Kristi andliga församling. Genom tro på den lydige Jesus Kristus ”göras [de] rättfärdiga”, på det att de må kunna adopteras såsom Guds andliga söner och såsom Jesu Kristi medarvingar. Eftersom dessa Guds andliga söner slutligen kommer att uppgå till 144.000, är det sannerligen ”många” som ”göras rättfärdiga”. (Upp. 7:4—8; 14:1, 3, 4) Under Jesu Kristi tusenårsregering skall dessutom många av världen av människor, de som blir uppväckta inräknade, vinna rättfärdighet genom Kristus. Envar som inte gör detta blir tillintetgjord i den ”andra döden”. — Upp. 20:14, 15.
55. Vad var det som började överflöda, när Mose lag kom in ”jämsides”, och hur gick det till?
55 Aposteln Paulus har redan påpekat att ”synd tillräknas icke, där ingen lag finnes”. (Rom. 5:13) När Mose lag infördes år 1513 f.v.t., kunde följaktligen överträdelser begås av israeliterna, som befann sig under denna lag. Om israeliterna inte tidigare insåg att de var syndare, kunde de alltså nu se att de var syndare, överträdare, i ljuset av Guds lag genom Mose. Paulus hade detta i tankarna, då han vidare säger: ”Nu kom lagen in jämsides, för att överträdandet måtte överflöda. Men där synden överflödade, där överflödade den oförtjänta godheten ännu mera.” (Rom. 5:20, NW) Innan Jesus Kristus framträdde på skådeplatsen, kom lagen att glida in jämsides med det redan existerande syndiga tillståndet. Men i stället för att förklara israeliterna vara rättfärdiga överbevisade denna lag dem om att de var syndare i större utsträckning, i det att de nu överträdde Guds tillkännagivna lag.
56. Vad var det som måste överflöda ännu mera å Guds sida, eftersom försyndelserna och synden på detta sätt överflödade, och kunde den göra det?
56 Också efter det att Mose lag hade kommit in ”jämsides”, överflödade följaktligen synden även bland israeliterna. Detta krävde större oförtjänt godhet å Guds sida gentemot dem. Men Gud kunde fylla detta behov, och följaktligen ”överflödade den oförtjänta godheten ännu mera”.
57. a) Vad var det som alltjämt fortfor att härska, sedan Mose lag hade förts in, och vilket straff kom som följd härav? b) Vad var det som började härska i och med Kristi första ankomst, och vad beredde detta möjlighet till?
57 ”För vilket ändamål?” frågar så aposteln Paulus. Till svar på sin egen fråga säger han: ”För att, alldeles såsom synden härskade som konung med döden, så måtte också den oförtjänta godheten härska som konung genom rättfärdighet med evigt liv i sikte genom Jesus Kristus, vår Herre.” (Rom. 5:21, NW) Och vad innebär då detta? Jo, att fastän Mose lag infördes, fortsatte synden att härska över människosläktet, och detta följdes av död över syndens slavar. Men nu, år 33 v.t, kom evigt liv i sikte ”genom Jesus Kristus, vår Herre”. Detta skedde på grund av hans fullkomliga rättfärdighet. Denna föranstaltning var Gud inte tvungen att vidta; den berodde helt och hållet på Guds oförtjänta godhet gentemot människorna. I mer än fyra tusen år hade synden härskat och lönat sina slavar med döden. Men nu, i och med Kristi första ankomst, började Guds oförtjänta godhet mot människorna härska. Den beredde en möjlighet till befrielse från slaveriet under synden. Den gjorde det möjligt för en människa att vinna rättfärdighet, på det att hon genom att vinna rättfärdighet måtte uppnå evigt liv.
58. Med vad för något i sikte för mänskligheten började Guds oförtjänta godhet härska, men vad måste människorna göra för att kunna vinna detta?
58 Genom den enda människan Adam hade synden börjat härska över alla människor. Men nu, genom den enda människan ”Jesus Kristus, vår Herre”, började Guds oförtjänta godhet härska med raka motsatsen till döden i sikte, nämligen evigt liv för människorna. De som skulle vinna detta eviga liv måste vända sig bort från synden till rättfärdighet. De måste ta emot rättfärdigheten genom Jesus Kristus.
Återköpta genom lösen
59. a) Hur många på jorden var döda på grund av Adam? b) Hur motverkade eller uppvägde Jesus Kristus verkningarna av det som Adam hade gjort?
59 Den ende mannen Adam uppvägdes alltså av Människosonen, Jesus Kristus. Verkningarna av det som Adam gjorde uppvägs av det som Jesus Kristus har gjort. Hur kan det vara så? Jo, därför att Jesus Kristus dog som ett lösenoffer för Adams alla avkomlingar, som Adam hade sålt till slaveri under synden med döden såsom straff för ett sådant slaveri. Adam drog döden över alla. Alla var döda. Såsom aposteln Paulus säger ”tvingar oss” ”den kärlek Kristus har”, ”eftersom ... en enda man dog för alla; alltså hade alla dött”. (2 Kor. 5:14, NW) För dem som var döda genom Adam dog Jesus Kristus såsom ett lösenoffer, alldeles som det är skrivet: ”Det finnes en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” — 1 Tim. 2:5, 6, NW.
60. a) Hur löd Guds lag beträffande lösen enligt Mose lag? b) Vad var det alltså som krävdes för att Adams avkomlingar skulle kunna återlösas?
60 I Guds skrivna ord lyder lagen om lösen så här: ”Liv [skall] givas för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad. Men skulle lösepenning bliva denne ålagd [i stället för dödsstraff], så give han till lösen för sitt liv så mycket som ålägges honom.” (2 Mos. 21:23—25, 30) Lösenanordningen, återköpandet av Adams avkomlingar, vilka var sålda ”under synden”, krävde att ett människoliv offrades, ett liv som var lika fullkomligt som det Adam ägde, när han skapades i Edens lustgård.
61. a) Vad förlorade Adam för sina avkomlingars del genom att synda? b) Hur blev Guds Son den fullständiga motsvarigheten till Adam, då denne nyss var skapad?
61 Genom att synda förlorade Adam för sina avkomlingars del privilegiet att födas fullkomliga, fria från dödens fördömelse, att födas under Guds ynnest med evigt liv i sikte. Fördenskull sände Gud i sin oförtjänta godhet sin enfödde Son till jorden för att han skulle bli den fullkomlige mannen Jesus Kristus. Han föddes av en jungfru och hade alltså inte en mänsklig far. På det sättet förblev han Guds Son. När han nått vuxen ålder, var han en fullständig motsvarighet till den nyskapade Adam. Alltså kunde han erbjuda sig att tjäna såsom lösenoffer.
62. a) När erbjöd Jesus sig att tjäna såsom lösenoffer, och hur och när frambar han sitt offer till Gud? b) Vad offrade han i själva verket vid sin död?
62 Detta gjorde Jesus vid trettio års ålder, när Johannes döparen döpte honom i vatten. Tre och ett halvt år senare, år 33 v.t., fullbordade Jesus detta offer genom att dö oskyldig, utan synd och med orätt dömd till döden. För sin obesudlade rättfärdighets och sin obrottsliga trohets skull blev han av Gud på tredje dagen uppväckt från de döda såsom en andevarelse. Vid sin uppståndelse började Jesus Kristus alltså inte på nytt att leva såsom en människa, utan han for upp till himmelen med enbart värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv. Detta värde frambar han till Jehova Gud i himmelen, i det han överlämnade det till gagn för mänskligheten. Han fyllde alltså kraven på en ”motsvarande lösen” genom att ge lika för lika, en fullkomlig mänsklig själ för en förverkad fullkomlig mänsklig själ. Det stannade inte vid att han offrade sitt eget fullkomliga mänskliga liv, utan han offrade också sina mänskliga rättigheter och privilegier att bli far till ett fullkomligt människosläkte här på jorden, som skulle varit förtjänt av evigt liv.
63. Vad kunde Jesus Kristus göra för Adams avkomlingar genom att offra sitt mänskliga liv?
63 På det sättet, genom att offra sitt mänskliga liv, kunde han återköpa Adams och Evas barn, kunde adoptera dem och på dem överföra det som deras mänsklige far, Adam, hade blivit oförmögen att efterlämna åt dem. Han kommer alltså att bli ”Evig fader” för dem. — Jes. 9:6.
Hur vi bör besvara frågan
64. a) Vilken viktig fråga ställs vi inför, när människor i maktställning kommer med anspråk på oss? b) Vad bör vi tänka på i detta sammanhang, när vi nu har dragit nytta av Kristi lösenoffer?
64 Dessa förunderliga fakta ställer oss inför en viktig fråga. Den lyder: Vems eller vilkas slavar skall vi hädanefter vara, människors eller vår Förlossares, hans som har återköpt eller återlöst oss? I denna tid blir hjälplösa människor själviskt utnyttjade av de giriga. Totalitärt herravälde och fanatisk nationalism söker vinna insteg. Ärelystnad, makthungriga människor och institutioner kräver att mänskligheten skall visa dem krypande underdånighet och gör anspråk på själva deras själar, och en människas liv behandlas alltså som om det inte tillhörde henne själv. Skall vi ge efter för sådana människor, av vilka var och en själv är ”såld ... under synden”? Skall vi på deras befallning uppge våra liv och bli ”människors slavar”? Utan någon som helst orsak eller rätt kräver de att vi ger dem våra liv såsom slavar åt dem. Men de av oss som drar nytta av Jesu Kristi lösenoffer har redan ”blivit köpta förmedelst ett pris”. (1 Kor. 7:23, NW) För våra liv, för våra förhoppningar om evigt framtida liv, är vi beroende av Jesus Kristus såsom vår förlossare, såsom den som har köpt eller återlöst oss. Han är vår sanne och rättmätige ägare.
65. Hur framhåller Paulus, i 2 Korintierna 5:14, 15, det rätta svaret på frågan beträffande slaveri?
65 Aposteln Paulus framhåller det rätta svaret på frågan om slaveri, då han säger: ”Den kärlek Kristus har tvingar oss, eftersom vi hava funnit: att ... han dog för alla, på det att de som leva icke längre må leva för sig själva utan för honom, som dog för dem och som blev upprest.” — 2 Kor. 5:14, 15, NW.
66. a) Vem skulle vi förneka, om vi lät oss bli människors slavar, och vad skulle följden bli? b) Varför tillhör vi kristna inte oss själva, och vilkas slavar bör vi fördenskull inte bli?
66 Om vi i olydnad mot Gud låter oss bli ”människors slavar”, då kommer vi att ”förneka den Herre, som har köpt” oss, och vi kommer att dra fördärv över oss. (2 Petr. 2:1—3) Detta är vi beslutna att inte göra. I stället kommer vi, när vi står inför detta val, att både minnas och handla i överensstämmelse med de inspirerade ord, som aposteln Paulus riktade till sina medkristna: ”Ni [tillhöra] icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris. För allt vad kärt är, förhärliga Gud i eder kropp. Den, som blev kallad såsom fri man, [är] en Kristi slav. Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris; sluta upp med att bliva människors slavar.” — 1 Kor. 6:19, 20; 7:22, 23; NW; Gal. 1:10.
[Fotnot]
a Det grekiska verb som svarar mot begreppet ”att försynda sig” är ”parapíptein”, och det betyder ”att falla bredvid; att falla på sin väg”. Se Hebréerna 6:6; också Hesekiel 14:13, LXX. Det besläktade grekiska substantivet (paráptoma) förekommer i Matteus 6:14, 15.
[Bild på sidan 232]
Oförtjänt godhet